Statsråds — 18 juni 2026

1 § HSL och 3 § första stycket tandvårdslagen). Enligt utredningens mening riskerar en tolkavgift inom hälso- och sjukvården samt tandvården därmed att göra det svårare för vården att i enlighet med sitt uppdrag upprätthålla goda kontakter mellan patienten och sjukvårdspersonalen respektive tandvårdspersonalen. Samhällsekonomiska effekter av utebliven eller bristfällig tolkning Som framhållits ovan riskerar införandet av en tolkavgift inom hälso- och sjukvården samt tandvården att leda till såväl en minskad använd- ning av tolk som en ökad användning av anhöriga med bristande tolk- kunskaper. I en studie bland 240 europeiska vårdanställda har flera av de medverkande lyft fram att utökade undersökningar och diagnos- tiska tester kan krävas för att kompensera när det finns brister i den språkliga kommunikationen mellan sjukvårdspersonalen och patien- ten. En annan upplevd effekt som lyftes fram var förlängda och mer komplicerade administrativa procedurer33. När bristfällig eller inef- fektiv kommunikation orsakar onödiga undersökningar och utdragna processer innebär detta naturligtvis att vården kostar mer pengar. 33 Priebe m.fl. (2011). Hinder mot tolkavgift SOU 2026:23 En annan effekt som lyfts fram ovan är att enskilda kan komma att avstå från att vända sig till vården. Att enskilda undviker att söka vård för måttliga symtom i syfte att undvika tolkavgiften kan i för- längningen leda till väsentligt högre kostnader för samhället om det visar sig att det rörde sig om en allvarlig sjukdom som hade kunnat bromsas eller behandlas mer effektivt i ett tidigt skede. Regeringen har även framhållit att en tidig kontakt och bedömning kan lindra enskilda patienters oro och bidra till att förhindra att sjukdomstill- stånd förvärras med ökade vårdbehov som följd.34 Utredningen gör därför bedömningen att tolkavgift inom hälso- och sjukvården samt tandvården riskerar att orsaka negativa samhälls- ekonomiska bieffekter. 9.7.3 Ingen tolkavgift inom hälso- och sjukvården samt tandvården Som framgår ovan har utredningen bedömt att införandet av en tolk- avgift inom hälso- och sjukvården samt tandvården skulle riskera att leda till ett flertal olika negativa konsekvenser. Sammantagna får dessa konsekvenser med styrka anses tala mot att införa en tolkavgift inom hälso- och sjukvården samt tandvården. Vidare konstaterar utredningen att det redan – till skillnad mot i Danmark – tas ut en vårdavgift för den som besöker hälso- och sjuk- vården i Sverige (17 kap. 1–3 §§ HSL). Vårdavgiften varierar beroende på region och vilken typ av vård som avses, men leder oavsett vad till en kumulativ kostnadseffekt som kan vara svår att bära för enskilda med sämre ekonomiska förutsättningar. När det gäller vårdavgifter finns det visserligen ett högkostnadsskydd. Högkostnadsskyddet in- kluderar kostnader för vårdavgifter i öppen vård, förbrukningsartiklar och viss tandvård (17 kap. 6 § HSL). Regeringen har uttalat att en av de mest centrala utgångspunkterna för högkostnadsskyddet är att de enskilda patienternas samlade kostnader för sjukvård och läke- medel ska kunna hållas begränsade. Det är alltså de sammanlagda kostnaderna som är väsentliga i sammanhanget35. Utredningen kon- staterar att tolkavgifter inte skulle omfattas av högkostnadsskyddet eftersom tolkning inte omfattas av definitionen av hälso- och sjuk- 34 Prop. 1996/97:1 utg.omr. 9 avsnitt 4.4.1. 35 Prop. 1996/97:27 s. 54. SOU 2026:23 Hinder mot tolkavgift vård36. Det är dock tänkbart att införandet av en tolkavgift i hälso- och sjukvården, mot bakgrund av ovan nämnda förarbetsuttalanden, hade motiverat en omvärdering om vad högkostnadsskyddet fram- över bör omfatta. Utredningen har övervägt möjligheten att föreslå att undantaget från tolkavgift enbart ska avse vissa delar av hälso- och sjukvården samt tandvården. För att så ska vara möjligt krävs enligt utredningens bedömning att det går att säkerställa att sådana risker för negativa konsekvenser som har redogjorts för tidigare i avsnittet inte riskerar att uppstå inom ramen för en viss verksamhet. Utredningen gör dock bedömningen att det inte går att särskilja vissa delar av vården i detta hänseende. De bedömningar som gjorts avseende risker med en tolk- avgift i hälso- och sjukvården samt tandvården grundar sig i författ- ning som gäller såväl inom ramen för akutvård som primärvård, inten- sivvård som rehabiliteringvård. Så länge hälso- och sjukvårdslagen, patientlagen eller tandvårdslagen är tillämplig för den vård som ges saknas därmed möjlighet att endast undanta viss typ av vård. Utredningen bedömer därför att tolkavgift inte bör tas ut inom ramen för någon del av hälso- och sjukvården eller tandvården. 9.8 Hinder mot tolkavgift inom socialtjänstens verksamhet Utredningens bedömning Tolkavgift bör inte tas ut inom socialtjänstens verksamhet. Den nya socialtjänstlagen trädde i kraft den 1 juli 2025 och ersatte då den tidigare socialtjänstlagen (2001:453)37. Lagen reglerar bland annat ansvar för boende, delaktighet och för vård utanför det egna hemmet (8 och 9 kap.), insatser till enskilda (10–13 kap.) samt skydd och stöd för barn och unga (18–24 kap.). Den nya lagen syftar bland annat till att skapa en långsiktigt håll- bar, mer förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst. Av de övergripande målen för socialtjänsten framgår i den nya lagen att 36 Förvaltningsrätten i Växjös dom i mål nr 578-24. 37 Samtidigt med nya socialtjänstlagen har även en den nya omarbetade socialtjänstförordningen (2025:468) trätt i kraft. Den nya socialtjänstförordningen har ersatt den tidigare socialtjänst- förordningen (2001:973). Hinder mot tolkavgift SOU 2026:23 socialtjänsten ska arbeta förebyggande och vara lätt tillgänglig, att kommunens ansvar för planering av insatser ska utvidgas till att om- fatta hela socialtjänstens verksamhetsområde och att kommunen särskilt ska väga in behovet av tidiga och förebyggande insatser vid planeringen. Socialnämnden ska arbeta för att förebygga och mot- verka brottslighet.38 Det finns enligt utredningens bedömning anledning att särskilt överväga om det utifrån den nya socialtjänstlagen i allmänhet, men även särskilt utifrån regelverket kring ekonomiskt bistånd, finns skäl mot att ta ut en tolkavgift inom socialtjänstens verksamhet. 9.8.1 Socialtjänstens uppdrag I 1 kap. 2 § SoL definieras socialtjänst som – verksamhet som bedrivs med stöd av socialtjänstlagen – verksamhet som bedrivs med stöd av lagen om vård av missbrukare i vissa fall – verksamhet som bedrivs med stöd av lagen med särskilda bestäm- melser om vård av unga – verksamhet som bedrivs med stöd av lagen om placering av barn i skyddat boende – verksamhet som en socialnämnd eller Statens institutionsstyrelse ska bedriva enligt någon annan lag eller förordning. Socialtjänsten finns i alla kommuner. Den arbetar för att alla som bor i kommunen ska kunna leva ett tryggt och självständigt liv, och för att barn och unga ska få en bra start i livet. Socialtjänsten kan bland annat hjälpa till med: – Stöd till barn, unga och familjer – till exempel familjerådgivning eller behov av familjehem. – Ekonomiskt stöd till personer som inte klarar att försörja sig själva. – Stöd till äldre personer – till exempel trygghetslarm, hemtjänst eller plats på ett boende. 38 Lundgren och Sunesson (2026), avsnittet Huvudsakliga förarbeten till lagstiftningen. SOU 2026:23 Hinder mot tolkavgift – Stöd till personer med funktionsnedsättning för att de ska kunna vara självständiga och delaktiga. – Stöd till personer med missbruk eller beroende. – Stöd till personer som är utsatta för våld i en nära relation. – Stöd till personer som saknar bostad eller riskerar att bli vräkta. – Stöd till personer som utsätter sina nära för våld. – Stöd till personer som vill lämna en kriminell eller våldsbejakande miljö.39 Socialtjänstens uppdrag styrs av socialtjänstlagen. Målet är att ge kommunens invånare ekonomisk och social trygghet, jämlika villkor och möjlighet att delta i samhället. 9.8.2 Nya socialtjänstlagen I de följande avsnitten redogör utredningen för den reglering och de förarbeten som utgör den rättsliga utgångspunkten för social- tjänstens förebyggande och tillgängliga arbetssätt. Socialtjänsten ska arbeta förebyggande … I 2 kap. 4 § första ledet SoL anges att socialtjänsten ska arbeta före- byggande. I förarbetena till bestämmelsen för regeringen fram att det är ange- läget att socialtjänsten får ett ökat fokus på förebyggande arbete. Syftet med förebyggande arbete är att förhindra eller motverka att ett problem eller behov uppstår, men även att förhindra eller mot- verka att redan uppkomna problem eller behov upprepas, förvärras eller blir mer omfattande. Med förebyggande arbete kan även framtida behov fördröjas. Bestämmelsens placering i det kapitel som anger socialtjänstens mål innebär att den ska ses som ett övergripande mål för socialtjänstens verksamhet. Med det menas att förebyggande arbete ska ses som en självklar och integrerad del av verksamheten på samtliga nivåer inom socialtjänsten.40 39 Socialstyrelsen (2026a). 40 Prop. 2024/25:89 s. 648. Hinder mot tolkavgift SOU 2026:23 I den praktiska verksamheten kan det förebyggande arbetet komma till uttryck på olika sätt. Det kan handla om att socialtjäns- ten är känd för att ge människor ett gott bemötande, att den är ly- hörd och utgår från individens villkor, rättigheter och egna resurser till förändring. Sådant förtroendeskapande arbete kan sänka tröskeln för enskilda att söka sig till socialtjänsten i ett tidigt skede. Genom att arbeta hälsofrämjande och funktionsstödjande kan socialtjänsten främja faktorer som har en stärkande och skyddande effekt för indi- viden. Det förebyggande arbetet kan också handla om att socialtjäns- ten identifierar risker och åtgärdar dessa, samt uppmärksammar behov av stöd och hjälp och andra tidiga insatser.41 Det praktiska arbetet kan bedrivas på olika sätt och bestämmelsen förutsätter inte att vissa bestämda åtgärder vidtas. Förebyggande in- satser kan riktas mot en viss grupp utifrån ett socialt problem eller gemensam riskfaktor, eller direkt till enskild där behov av insatser redan konstaterats. Socialtjänsten kan exempelvis erbjuda tidiga in- satser och särskilt stöd till barn som uppvisar problembeteenden eller till föräldrar som har svårt att klara sin föräldraroll.42 Inom socialtjänstens kompensatoriska uppdrag, som bland annat innefattar omvårdnadsinsatser till barn och unga, stöd och omsorgs- insatser till personer med funktionsnedsättning, stöd till den som vårdar eller stödjer en närstående samt äldreomsorg, kan det före- byggande arbetet bestå i att identifiera risker och avhjälpa dessa för att förebygga behov av mer ingripande och omsorgskrävande insat- ser. Det kan till exempel handla om att ge äldre personer möjlighet till fysisk aktivitet så att de kan behålla sin självständighet längre.43 Regeringen konstaterar vidare att socialtjänsten har en central roll i det brottsförebyggande arbetet, inte minst i arbetet med att förebygga att barn och unga begår brott. Ett brett förebyggande arbete och tidiga insatser kan påverka enskildas förhållanden på ett sätt som minskar risken för flera sorters sociala problem, som skadligt bruk eller beroende, våld, ohälsa och kriminalitet. I ett långsiktigt brottsförebyggande arbete ingår även att tidigt främja och stärka faktorer som kan ha skyddande effekt.44 41 Prop. 2024/25:89 s. 206 f. 42 Prop. 2024/25:89 s. 648. 43 Prop. 2024/25:89 s. 209 och 648. 44 Prop. 2024/25:89 s. 212. SOU 2026:23 Hinder mot tolkavgift … och vara lätt tillgänglig I 2 kap. 4 § andra ledet SoL anges att socialtjänsten ska vara lätt till- gänglig. Bestämmelsen anger en övergripande inriktning för hur social- tjänsten ska planeras och utformas när det gäller den enskildes möj- ligheter att enkelt ta och ha kontakt med verksamheten. Att social- tjänsten ska vara lätt tillgänglig innebär exempelvis att det ska vara enkelt för enskilda att komma i kontakt med socialtjänsten, oavsett vilka individuella förutsättningar en person har. I det ingår att det ska vara lätt att ta steget att kontakta socialtjänsten. En socialtjänst som är utåtriktad, har ett gott bemötande och är synlig kan enligt regeringen öka tilliten till socialtjänsten och benägenheten hos en- skilda att faktiskt ta kontakt med socialtjänsten. Om enskilda und- viker att ta kontakt med socialtjänsten kan socialtjänsten inte fullgöra sitt grundläggande ansvar enligt lagen, att ge stöd och hjälp till den som har behov av det. Det krävs en god bild av hur behovet av infor- mation om socialtjänsten ser ut lokalt och vilka ”trösklar” som finns för att ta kontakt med socialtjänsten.45 Bestämmelsen om att socialtjänsten ska vara lätt tillgänglig kom- pletterar bestämmelsen om att socialtjänsten ska arbeta förebyggande (se föregående avsnitt). För att socialtjänsten ska kunna arbeta före- byggande och erbjuda tidiga insatser krävs att människor har kunskap om socialtjänsten och att det är enkelt att komma i kontakt med den. Det finns en tydlig koppling mellan förebyggande arbete och sänkta trösklar för kontakter med socialtjänsten, exempelvis vid uppsökande arbete. En lätt tillgänglig socialtjänst kan bidra till att människor söker stöd tidigt. Att socialtjänsten kommer in tidigt är av största vikt för att med gott resultat exempelvis stötta upp en bristande föräldraförmåga, bryta en negativ utveckling mot ungdoms- kriminalitet eller minska behovet av omsorgsinsatser.46 45 Prop. 2024/25:89 s. 217 f. 46 Prop. 2024/25:89 s. 218 f. Hinder mot tolkavgift SOU 2026:23 9.8.3 Särskilt om tolkavgift i samband med ärenden om ekonomiskt bistånd Utrikes födda är överrepresenterade inom ekonomiskt bistånd År 2023 var omkring 60 procent av det totala antalet mottagare av ekonomiskt bistånd utrikes födda. Motsvarande andel för 2024 var 58 procent, samtidigt som andelen utrikes födda motsvarar cirka 20 procent av landets totala befolkning. Enligt Socialstyrelsen kan det bero på att utrikes födda, i större utsträckning än inrikes födda, inte kvalificerat sig för ersättning från andra trygghetssystem som till exempel a-kassa, sjukförsäkring eller att de väntar på etablerings- ersättning. Både bland inrikes och bland utrikes födda vuxna bistånds- mottagare var det vanligast att vara arbetslös utan ersättning. Bland inrikes födda var det vanligare med försörjningshindret ”arbetshinder, sociala skäl”, där andelen motsvarade tolv procent respektive sju pro- cent bland utrikes födda. År 2024 erhöll ungefär 44 procent av de vuxna biståndshushållen långvarigt bistånd. Drygt hälften av dessa hushåll hade en sökande eller medsökande som var utrikes född. Både 2023 och 2024 var ensamstående kvinnor utan barn den vanligaste hushållstypen bland hushåll med utrikes födda som tog emot lång- varigt bistånd. Långvarigt bistånd bland gifta/sammanboende hushåll utbetalades båda åren i mer än nio av tio fall till utrikes födda.47 Vad krävs för att beviljas ekonomiskt bistånd? Grundläggande för rätten till ekonomiskt bistånd är att den enskilde inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt. Biståndet ska tillförsäkra den enskilde en skälig levnads- nivå (se avsnitt 3.10.3). Det finns två typer av bistånd som regleras i 12 kap. SoL, försörjningsstöd och bistånd för levnadskostnader i övrigt. Till skillnad från försörjningsstöd, som ska tillgodose regel- bundna utgifter, ska det ekonomiska biståndet för levnadskostna- derna i övrigt tillgodose kostnader för behov som uppstår då och då, till exempel kostnader för tandvård, glasögon, flytt och begravning. 47 Socialstyrelsen (2023, 2023a, 2024 och 2024a). SOU 2026:23 Hinder mot tolkavgift Behoven ska inte kunna tillgodoses på annat sätt Att behoven inte ska kunna tillgodoses på annat sätt innebär att den enskilde exempelvis inte kan få sina behov tillgodosedda genom lön eller ersättningar från socialförsäkringssystemet. Ekonomiskt bistånd kan alltså bara beviljas om andra insatser från samhället eller privata åtgärder inte är tillräckliga för att tillgodose behovet. Det innebär också att om en enskild har lätt realiserbara tillgångar, som exem- pelvis en bil, kan behovet till någon del tillgodoses genom försälj- ningen av denna. En enskild beviljas alltså ekonomiskt bistånd som ett sista alternativ, när inga andra möjligheter finns att tillgodose hans eller hennes behov. Skälig levnadsnivå – en yttersta garanti för enskildas livsföring Biståndet ska tillförsäkra den enskilde en skälig levnadsnivå. Vad som är en skälig levnadsnivå beror på vad som kan anses som rimligt i ett enskilt fall mot bakgrund av att biståndet ska vara en yttersta garanti för enskildas livsföring i olika avseenden. Samhällets hjälp ska inte endast avse vad som direkt krävs för den enskildes grund- behov utan ska uppnå en viss kvalitet. Bedömningen av vad som utgör ”skälig levnadsnivå” ska ske bland annat med utgångspunkt i den tid och de förhållanden under vilka den hjälpbehövande lever. Ekonomiskt bistånd i form av försörjningsstöd Som framgår i avsnitt 3.10.2 syftar försörjningsstödet till att tillgodose hushållens mer regelbundna utgifter per månad och består av två delar; riksnormen och fem kostnadsposter som ligger utanför riksnormen. I riksnormen ingår kostnader som är någorlunda lika för alla och gäller för hela landet enligt en schablon48. Försörjningsstödets andra del gäller faktiska skäliga kostnader för till exempel boende och hushållsel. Detta är kostnadsposter som varierar individuellt. Utredningen konstaterar att en person som har beviljats försörj- ningsstöd ska uppnå en skälig levnadsnivå. Biståndet ska vara en yttersta garanti för enskildas livsföring i olika avseenden. Det inne- 48 Notera dock att regeringen i lagrådsremissen Reformerat försörjningsstöd – bidragstak och ökade möjligheter till arbete föreslår en ändring av 12 kap. 7 § SoL avseende bland annat hur riksnormen ska beräknas. Hinder mot tolkavgift SOU 2026:23 bär att biståndet är anpassat till att täcka sådana utgifter som det har beräknats utifrån. Andra eventuella utgifter som en enskild som upp- bär ekonomiskt bistånd har kan därför inte förväntas täckas av bi- ståndet. Höga krav för att beviljas ekonomiskt bistånd För att en person ska beviljas ekonomiskt bistånd ställs höga krav. Den som inte kan försörja sig men som kan arbeta har bara rätt till försörjningsstöd om han eller hon står till arbetsmarknadens för- fogande, i vilket ingår att vid behov delta i sfi-utbildning (se av- snitt 3.10.4). Utredningen konstaterar alltså att det finns ett inbyggt villkor om att en enskild i förekommande fall ska anstränga sig för att lära sig svenska, för att han eller hon ska kunna beviljas försörj- ningsstöd. Det kan även noteras att regeringen har lämnat ett förslag om aktivitetskrav för att få försörjningsstöd. Förslaget innebär bland annat att kommunerna görs skyldiga att tillhandahålla aktiviteter för personer som får försörjningsstöd och ett krav på dessa att delta i aktiviteter. Det kan exempelvis vara aktiviteter som syftar till att öka den enskildes förmåga att arbeta eller studera, förbättrar språk- kunskaper eller för att söka jobb. Insatserna ska vara utformade så att personer som deltar är oförhindrade att ta en anställning och även i övrigt kan stå till arbetsmarknadens förfogande. Förslaget föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.49 Bistånd för levnadskostnader i övrigt När det gäller bistånd för levnadskostnaderna i övrigt kan en enskild som inte själv kan tillgodose sina behov, eller kan få dem tillgodo- sedda på annat sätt, få bistånd för bland annat kostnader för hälso- och sjukvård, tandvård, skulder samt avgifter för kommunal service, ansöknings- och förmedlingsavgifter. Socialnämnden bör ge bistånd till skäliga kostnader för hälso- och sjukvård om sådan är medicinskt påkallad. Det gäller även skäliga kostnader för resor som är nödvän- diga för att den aktuella vården ska kunna genomföras. Socialnämnden bör även ge ekonomiskt bistånd till kostnader för avgifter för kom- 49 Lagrådsremissen Aktivitetskrav för mottagare av försörjningsstöd. SOU 2026:23 Hinder mot tolkavgift munal service, ansöknings- och förmedlingsavgifter som till exempel rättshjälpsavgift och bostadsförmedling för den som saknar bostad eller behöver byta bostad (se avsnitt 3.10.2). Bistånd till levnadskostnader i övrigt kan till exempel bli aktuellt för de personer och familjer som under längre perioder har försörj- ningsstöd. I sådana fall kan personen eller familjen vara i behov av bistånd för att täcka andra kostnader än de som ingår i försörjnings- stödet. Behov av bistånd till levnadskostnader i övrigt kan även uppstå för personer eller familjer som endast är i behov av försörjningsstöd en kortare period, liksom för de som i övrigt är självförsörjande och inte har behov av försörjningsstöd. Ekonomiskt bistånd utöver försörjningsstöd och för levnadskostnader i övrigt Socialnämnden får även ge ekonomiskt bistånd utöver försörjnings- stöd och levnadskostnader i övrigt. Detta stöd ska bland annat ses som ett komplement till försörjningsstödet och kan exempelvis om- fatta flyttningskostnader, komplettering eller nyanskaffning av möb- ler, skuldsanering, mer omfattande tandvård samt rekreations- eller semesterresor. 9.8.4 Ingen tolkavgift inom socialtjänstens verksamhet Orimligt att ta ut en tolkavgift i ärenden om ekonomiskt bistånd Som tidigare har konstaterats i avsnitt 6.3.5 visar studier att den danska tolkavgiften i första hand påverkar invandrare med begrän- sade inkomster och dålig hälsa som står utanför arbetsmarknaden.50 Det finns inget som talar mot att samma grupp av enskilda skulle vara de som i första hand påverkas av en tolkavgift om den skulle tas ut av svenska myndigheter. Enskilda som saknar inkomster har generellt sett små ekonomiska marginaler och kan därför ställas inför behovet av att söka ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten. Som tidi- gare har konstaterats är utrikes födda överrepresenterade inom ären- den om ekonomiskt bistånd. Det är därför rimligt att anta att en inte 50 Harpelund, Smith Nielsen och Krasnik (2012) s. 457–465 samt Rørdam Nielsen och Smith Jervelund (2023) s. 5–7. Hinder mot tolkavgift SOU 2026:23 obetydlig andel av de personer som söker ekonomiskt bistånd också har behov av tolk. Det skulle därför å ena sidan kunna argumenteras för att det kan vara en särskilt effektiv åtgärd att ta ut en tolkavgift inom ramen för handläggning av ärenden om ekonomiskt bistånd för att tydliggöra samhällets förväntan på enskilda att lära sig svenska. Eftersom social- tjänsten kan förväntas hantera ärenden som rör flera av de enskilda som blir aktuella för tolkavgiften skulle den möjligen kunna bidra till ett ökat incitament för vissa enskilda i det hänseendet. Å andra sidan befinner sig personer som tar emot ekonomiskt bistånd i en mycket utsatt position. En person som beviljas ekono- miskt bistånd har bedömts sakna möjlighet att tillgodose sina behov på annat sätt. När bistånd i form av försörjningsstöd beviljas mot- svarar det i princip vad som behövs för att kunna bekosta de mest basala behoven. En person som uppbär ekonomiskt bistånd kan alltså inte antas ha råd med utgifter utöver sådana som biståndet har beräk- nats utifrån. Det innebär att en person som uppbär försörjningsstöd inte kan förväntas kunna bekosta en tolkavgift med egna medel. Den enskilde skulle då riskera att behöva ansöka om ekonomiskt bistånd för levnadskostnader i övrigt för att kunna betala avgiften. Mot bakgrund av att ekonomiskt bistånd kan utges för exempelvis hälso- och sjukvård och olika kommunala avgifter är det i och för sig tänkbart att tolkavgift också skulle kunna bedömas vara en utgift som bistånd kan utges för. Konsekvensen av detta skulle dock bli att det i själva verket är samhället som bekostar tolkavgiften när sådan tas ut i samband med handläggning av ärenden om ekonomiskt bistånd i form av försörjningsstöd. Enligt utredningens mening skulle en sådan effekt vara helt orimlig. Det kan också starkt ifrågasättas om utgångspunkten att den enskilde ska betala för tolk, som ett sätt att tydliggöra samhällets förväntningar på den enskilde att lära sig svenska, får någon som helst effekt när det i själva verket är samhället som får stå för kostnaden. Samma resonemang går att föra i förhållande till enskilda som ansöker om ekonomiskt bistånd för levnadskostnader i övrigt, exem- pelvis för att kunna betala en patientavgift till hälso- och sjukvården. Det framstår som orimligt att en person som behöver söka bistånd för en sådan utgift i samband med detta ska behöva betala tolkavgift, något som personen knappast skulle ha större möjligheter att bekosta på egen hand. Personen behöver sannolikt i stället göra ytterligare SOU 2026:23 Hinder mot tolkavgift en ansökan om ekonomiskt bistånd avseende den efterföljande tolk- avgiften. Utöver det orimliga i att ta ut en avgift för något som sam- hället ändå behöver bekosta leder detta till onödigt arbete för social- tjänsten som behöver hantera den tillkommande ansökan. Ett annat tänkbart scenario är att en person som har ekonomiska svårigheter – som dock inte tidigare har behövt ansöka om ekono- miskt bistånd – i samband med en myndighets handläggning påförs en tolkavgift. För en person med knappa resurser finns risken att han eller hon inte kan betala avgiften, och därför behöver ansöka om eko- nomiskt bistånd i syfte att betala fakturan. Det framstår dessutom som en mycket märklig ordning om personen i samband med hand- läggningen av det ärendet behöver använda tolk, och sedan påförs ytterligare en tolkavgift, som även den behöver bekostas av det all- männa. Utredningen konstaterar också att det ställs höga krav på en en- skild för att han eller hon ska kunna beviljas ekonomiskt bistånd. Om en enskild person som ansöker om ekonomiskt bistånd i form av försörjningsstöd bedöms ha behov av utbildning i svenska, kan socialnämnden anvisa denne att söka och delta i sfi. Om socialnämn- den bedömer att en enskild bör delta i utbildning i sfi, och han eller hon trots det inte gör så, kan försörjningsstöd alltså nekas. Det inne- bär enligt utredningens mening att det i regleringen om ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen i det avseendet redan finns ett inbyggt krav på att lära sig svenska. En tolkavgift inom socialtjänstens verksamhet skulle riskera att motverka socialtjänstens mål och uppdrag Att ärenden om ekonomiskt bistånd undantas från lagen om tolk- avgift är dock inte tillräckligt för att undvika att orimliga effekter uppstår i socialtjänstens verksamhet. Utifrån vad som redogjorts för i avsnitt 9.8.2 kan utredningen konstatera att socialtjänstens uppdrag att verka förebyggande och vara tillgänglig har förtydligats och förstärkts sedan den nya social- tjänstlagen trädde i kraft. Större vikt läggs på det proaktiva och upp- sökande i syfte att undvika framtida problematik eller mer ingripande åtgärder. Regeringen konstaterade att bestämmelsen i 2 kap. 4 § SoL ska ses som ett övergripande mål för socialtjänstens verksamhet. Med det menas att förebyggande arbete ska vara en självklar och integrerad Hinder mot tolkavgift SOU 2026:23 del av verksamheten på samtliga nivåer inom socialtjänsten. Ett för- troendeskapande arbete kan sänka tröskeln för enskilda att söka sig till socialtjänsten i ett tidigt skede. Utredningen konstaterar att det förebyggande arbetet inte bara är av vikt inom det brottsförebyggande området och verksamheter som rör barn och unga, utan likväl inom bland annat äldreomsorgen. Hand i hand med det förebyggande arbetet går att socialtjänsten ska vara lätt tillgänglig. Det innebär bland annat att det ska vara lätt att ta steget att kontakta socialtjänsten och att trösklar för att ta sådana kontakter ska minskas. Enligt utredningens mening skulle en tolkavgift i samband med den verksamhet som bedrivs inom socialtjänsten, exempelvis hjälp till missbrukare eller personer som vill komma bort från kriminalitet, snarare riskera att motverka att enskilda tar egna kontakter med socialtjänsten. Det är därför enligt utredningens mening sannolikt att tolkavgift inom socialtjänstens verksamhet snarare skulle riskera ett större motstånd mot att ta kontakt med socialtjänsten i förhåll- ande till vad som gäller i dagsläget. Det skulle i så fall motverka de effekter som regeringen vill uppnå genom bestämmelserna i nya socialtjänstlagen om att socialtjänsten ska arbeta förebyggande och vara tillgänglig. Socialtjänsten skulle få svårare att nå ut till, och därmed arbeta förebyggande för, enskilda som inte känner att man kan betala tolkavgiften. Dessutom finns risken att enskilda, som i ett tidigt skede överväger att ta kontakt med socialtjänsten angående en viss problematik, på grund av avgiften väljer att avvakta kontakten vilket på sikt kan leda till en större problematik. Utöver risken för negativa konsekvenser för individen och att socialtjänsten försvåras i sitt uppdrag riskerar insatserna att bli mer omfattande och därmed mer kostsamma för samhället. Utredningen bedömer därför i likhet med regering att socialtjänsten inte kan fullgöra sitt grundläggande ansvar enligt lagen – att ge stöd och hjälp till den som har behov av det – om enskilda undviker att ta kontakt med socialtjänsten (se avsnitt 9.8.2). Enligt utredningen skulle en tolkavgift inom ramen för socialtjänstens verksamhet därför riskera att motverka socialtjänstens mål om att arbeta förebyggande och vara lätt tillgänglig enligt 2 kap. 4 § SoL. Vid en sammantagen bedömning anser utredningen därmed att det finns skäl för att undanta hela socialtjänstens verksamhet. SOU 2026:23 Hinder mot tolkavgift 9.9 Hinder mot tolkavgift i ärenden och mål om tvångsvård, förvar och uppsikt Utredningens bedömning Tolkavgift bör inte tas ut i ärenden och mål om tvångsvård, förvar eller uppsikt. Inom ramen för ärenden och mål om tvångsvård, förvar och uppsikt kan åtgärder som är mycket ingripande för den enskildes frihet och person vidtas. Det finns därför anledning att särskilt överväga om det är lämpligt och ändamålsenligt att ta ut en tolkavgift inom ramen för sådana ärenden. 9.9.1 Tvångsvård Gemensamt för tvångsvårdslagstiftarna är att de innehåller bestäm- melser som kan utgöra grund för beslut om vård med inslag av tvång, och som därmed innebär någon form av frihetsberövande av perso- nen som är föremål för ärendet eller målet.51 Ärenden om tvångsvård innehar en särställning i förhållande till de flesta andra ärenden som handläggs av myndigheter. I flera fall gäller att det krävs beslut från en domstol för att tvångsvård ska få inledas eller fortgå.52 Eftersom dessa typer av mål ofta rör frihets- berövanden eller andra åtgärder av djupt ingripande art har det av rättssäkerhetsskäl även ansetts motiverat att ha särskilt generösa regler om muntlig förhandling för dessa måltyper.53 Till skillnad från andra mål i förvaltningsdomstol54 gäller i mål enligt tvångsvårds- lagstiftningarna därför en presumtion för att hålla muntlig förhand- ling.55 51 Se till exempel 3 § LPT, 3 § LRV, 4 § LVM, 2 § LVU och 5 kap. 1 smittskyddslagen. 52 Se till exempel 8 § LPT, 31 kap. 3 § BrB, 5 §, LVM 4 § första stycket LVU och 5 kap. 2 § smittskyddslagen. 53 Prop. 1989/90:28 s. 124. 54 Huvudregeln enligt 9 § FPL är att handläggningen är skriftlig, men att förvaltningsrätten ska hålla muntlig förhandling om en enskild part begär det och det inte är uppenbart obehöv- ligt. 55 Se 36 § LPT, 21 b § LRV, 39 § LVM, 35 § LVU och 8 kap. 6 § smittskyddslagen. Hinder mot tolkavgift SOU 2026:23 9.9.2 Förvar och uppsikt Bestämmelser kring förvar och uppsikt finns i 10 kap. utlännings- lagen. I 10 kap. 1–3 §§ regleras när en utlänning får tas i förvar, ex- empelvis för att klarlägga hans eller hennes identitet och rätt till inresa i Sverige eller i samband med utvisning eller avvisning av en utlänning. Förutsättningarna för att ställa vuxna och barn under uppsikt regleras i 10 kap. 6 och 7 §§. Uppsikt innebär att utlänningen är skyldig att på vissa tider anmäla sig hos Polismyndigheten eller hos Migrationsverket (10 kap. 8 §). Varje ny prövning av ett beslut om förvar ska föregås av en muntlig förhandling. Detta gäller även en ny prövning av ett beslut om upp- sikt, om det inte med hänsyn till utredningens art eller andra omstän- digheter framstår som uppenbart att en muntlig förhandling saknar betydelse (10 kap. 11 §). 9.9.3 Ingen tolkavgift i ärenden och mål om tvångsvård, förvar och uppsikt Utredningen konstaterar att åtgärder inom ramen för ärenden och mål om tvångsvård, förvar och uppsikt är mycket ingripande för den enskildes frihet och person. Vid beslut om uppsikt eller olika former av öppen vård enligt tvångsvårdslagstiftningarna är det visserligen inte fråga om ett frihetsberövande på så sätt att en person hålls inlåst. Utredningen bedömer dock att även sådana åtgärder utgör betydande inskränkningar av en enskilds frihet, eftersom det kräver att han eller hon inställer sig vid aktuell inrättning när så är avtalat för att inte förvar eller sluten vård ska riskera att aktualiseras. Utredningen konstaterar vidare att denna typ av ärenden och mål rör personer som ofta befinner sig i särskilt utsatta och sårbara situa- tioner. Det kan diskuteras i vilken mån personer som befinner sig i sådana situationer är mottagliga för det incitament att lära sig svenska som skulle följa av ett uttagande av tolkavgift i samband med dessa ärenden och mål. Mot denna bakgrund bedömer utredningen att en tolkavgift inte bör tas ut inom ramen för ärenden och mål om tvångsvård, förvar eller uppsikt då det vare sig vore lämpligt eller ändamålsenligt. SOU 2026:23 Hinder mot tolkavgift 9.10 Hinder mot tolkavgift i domstolarnas rättskipande verksamhet Utredningens bedömning Tolkavgift bör inte tas ut i domstolarnas rättskipande verksamhet. Sveriges domstolar är som redogjorts för i avsnitt 5.2.4 en stor an- vändare av tolktjänster. I allmän domstol är det särskilt vanligt att tolk används, eftersom dessa domstolar i stor utsträckning avgör mål efter huvudförhandling. I detta avsnitt analyserar utredningen om det är ändamålsenligt att införa en tolkavgift inom ramen för den del av domstolarnas mål där rättsliga eller andra hinder för uttag av tolkavgift saknas. 9.10.1 Begränsade möjligheter att ta ut tolkavgift i stora delar av den rättskipande verksamheten Allmän domstol Som utredningen tidigare har konstaterat i avsnitt 9.4 finns rättsliga hinder mot att avgiftsbelägga tolk inom det straffprocessuella om- rådet. EU-rätten56 förhindrar möjligheten att avgiftsbelägga tolk för den som har delgivits skälig misstanke om brott enligt 23 kap. 18 § RB till dess att det straffrättsliga förfarandet är helt avslutat. Detta inkluderar domstolsprocessen i allmän domstol. Det innebär alltså att det saknas möjlighet att ta ut en tolkavgift för den som är åtalad för brott i allmän domstol. Detsamma gäller för brottsutsatta, med andra ord målsäganden (se avsnitt 9.3). Under 2024 avgjordes 26 procent av alla mål i tingsrätterna efter huvudförhandling, vilket motsvarar 62 214 mål sammantaget. Av samtliga avgjorda brottmål år 2024 avgjordes 42,3 procent efter huvud- förhandling i tingsrätterna. Detta motsvarade 57 693 mål57. Detta betyder att den absolut största andelen av de mål som avgörs efter huvudförhandling i tingsrätterna är brottmål. Som går att utläsa av statistiken i avsnitt 5.2.4 härrörde under åren 2022–2024 omkring 56 Direktivet om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden. 57 Domstolsverket (2024). Hinder mot tolkavgift SOU 2026:23 76 procent av tingsrätternas kostnader för tolk från brottmål. I hov- rätterna var motsvarande andel 95 procent. Utredningen har vidare bedömt att det föreligger hinder mot tolk- avgift vid ärenden som rör barn (avsnitt 9.6). Tingsrätterna hanterar flera olika måltyper som rör barn, främst inom ramen för olika slags familjemål. Det gäller i första hand indispositiva tvistemål rörande vårdnad, boende och umgänge (så kallade familjemål). Under 2024 avgjordes totalt 15 584 övriga familjemål58 av tingsrätterna, vilket mot- svarar 17 procent av samtliga avgjorda mål det året. Av dessa avgjordes 29 procent efter huvudförhandling59. Som går att utläsa av statistiken i avsnitt 5.2.4 härrörde under åren 2022–2024 omkring 14 procent av tingsrätternas kostnader för tolk från familjemål. I hovrätterna var motsvarande andel 0,5 procent. Utöver brottmål och familjemål förekommer ett antal andra mål- typer i allmän domstol inom vilka det i och för sig inte finns några uppenbara hinder mot att tillämpa en tolkavgift. Det rör sig exempel- vis om dispositiva tvistemål60, konkursmål och utsökningsmål. Efter- som den absoluta majoriteten av de förhandlingar som hålls i allmän domstol är i brottmål innebär det dock att det som huvudregel skulle saknas möjlighet att ta ut en tolkavgift i allmän domstol. Dessutom kan konstateras att en inte obetydlig andel av de mål som tingsrätterna utöver brottmål håller förhandling i rör barn. Utredningen kan därför konstatera att det i praktiken skulle finnas ett mycket begränsat ut- rymme för att ta ut tolkavgift i allmän domstol. Förvaltningsdomstol I förvaltningsprocessen är förfarandet som huvudregel skriftligt. Det innebär att muntlig handläggning, och därmed tolk, används i en för- hållandevis liten del av förvaltningsdomstolarnas rättskipande verk- samhet. Av det följer att möjligheten att ta ut tolkavgift redan av den anledningen är mindre än i allmän domstol. I handläggningen får det dock ingå muntlig förhandling när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av målet. Om en enskild 58 Med övriga familjemål menas tvistemål avseende familjerätt. 59 Domstolsverkets underlag till utredningen, 2025-12-19. 60 Med dispositiva tvistemål menas mål där parterna när som helst kan träffa en förlikning. Några exempel på dispositiva tvistemål är mål om fordran, skadestånd, avtalstolkning, fel i fastighet, köprättsliga tvister och arvs- och testamentstvister. SOU 2026:23 Hinder mot tolkavgift part som för talan begär muntlig förhandling ska sådan hållas om det inte är obehövligt (9 § FPL). I vissa måltyper i förvaltningsrätten hålls dock generellt sett munt- lig förhandling. När det gäller mål enligt lagen med särskilda bestäm- melser om vård av unga ska domstolen som huvudregel hålla muntlig förhandling (35 §). Vid sådana förhandlingar är det inte ovanligt att behov av tolk uppstår för någon som är part i målet. Ytterligare kate- gorier mål där muntlig förhandling som huvudregel ska hållas är mål enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall (39 §), lagen om psykia- trisk tvångsvård (36 §), lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (21 b §) och smittskyddslagen (2004:168) i vissa fall (8 kap. 6 §). Inom ramen för migrationsmål är förfarandet som huvudregel skriftligt. I handläggningen får muntlig förhandling dock ingå i en viss fråga, när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av målet. Muntlig förhandling ska dock hållas, om en utlänning som för talan i målet begär det samt att förhand- lingen inte bedöms vara obehövlig och det inte heller finns särskilda skäl som talar mot det (16 kap. 5 § utlänningslagen). I vissa typer av migrationsmål ska också muntlig förhandling som huvudregel hållas. Det förekommer att förvaltningsdomstolarna håller muntlig för- handling även inom ramen för andra måltyper, exempelvis socialför- säkringsmål och skattemål. Andelen muntliga förhandlingar som hålls i sådana mål är dock klart begränsad. År 2024 avgjorde förvaltnings- rätterna 10 643 socialförsäkringsmål, vilket utgjorde sex procent av förvaltningsrätternas samtliga avgjorda mål. Av dessa mål avgjordes två procent efter muntlig förhandling. Samma år avgjorde förvalt- ningsrätterna 8 350 skattemål, vilket utgjorde knappt fem procent av förvaltningsrätternas samtliga avgjorda mål. Av dessa mål avgjordes fyra procent efter muntlig förhandling.61 Totalt sett avgjordes 2024 enbart 13 procent av samtliga mål i förvaltningsrätterna efter muntlig förhandling, vilket motsvarar 22 524 mål62. Som framgår av statistiken i avsnitt 5.2.4 härrörde under åren 2022–2024 omkring 35 procent av förvaltningsrätternas kostnader för tolk från asylmål, omkring 31 procent från LVU-mål och omkring 13 procent från LPT-mål. I kammarrätterna härrörde mindre än en procent av tolkkostnaderna från asylmål, omkring 89 procent från LVU-mål och 7 procent från LPT-mål. 61 Domstolsverkets underlag till utredningen, 2025-12-18. 62 Domstolsverket (2024). Hinder mot tolkavgift SOU 2026:23 Utredningen har i avsnitt 9.9 bedömt att tolkavgift inte bör tas ut inom ramen för ärenden och mål om tvångsvård, förvar och upp- sikt. När det gäller migrationsmål föreligger inte samma hinder mot att ta ut tolkavgift i överklagandeförfarandet som i det administra- tiva förfarandet med anledning av asylprocedurförordningen (se avsnitt 3.1.9 och 9.2). Utredningen konstaterar dock att asylsökande i allmänhet har befunnit sig i Sverige under relativt kort tid och där- med generellt sett inte kommer att omfattas av skyldigheten att betala tolkavgift (jfr förslaget i avsnitt 11.2). Även om det händer att personer som varit folkbokförda i Sverige i mer än sex år med- verkar i muntlig förhandling i förvaltningsrätten (migrationsdom- stolen) och då behöver tolk bör detta enligt utredningens bedöm- ning röra sig om en mycket liten del av samtliga migrationsmål. Utredningen noterar dock att Minimiutredningen i sitt betänkande SOU 2025:99 har föreslagit att det införs en särskild lag om åter- kallelse av permanent uppehållstillstånd. Om förslaget genomförs kan det innebära en ökning av mål i migrationsdomstolarna som rör personer som varit folkbokförda i Sverige i mer än sex år. Utifrån resonemanget ovan kan utredningen konstatera att det, i likhet med allmän domstol, i praktiken skulle finnas ett mycket be- gränsat utrymme för att ta ut tolkavgift i mål i förvaltningsdomstol. 9.10.2 Nackdelar med att ta ut tolkavgift i de delar av den rättskipande verksamheten som återstår Även om det enligt utredningens bedömning saknas möjlighet att ta ut tolkavgift i mycket stora delar av domstolarnas rättskipande verksamhet finns ändå vissa måltyper i vilka tolkavgift skulle kunna tas ut. Utredningen har dock identifierat ett antal nackdelar med att ta ut tolkavgift inom ramen för de delar av domstolarnas rättskipande verksamhet där sådan möjlighet föreligger. Vittnen i brottmålsprocessen skulle riskera att behöva betala tolkavgift Som tidigare nämnts saknas rättsliga möjligheter att ta ut tolkavgift av den åtalade och målsäganden i brottmålsprocessen i allmän dom- stol. Ytterligare en aktör i processen kan dock i många fall vara i behov SOU 2026:23 Hinder mot tolkavgift av tolk, nämligen vittnet. Vittnen omfattas inte av den rätt till kost- nadsfri tolk som EU-direktiven reglerar (se avsitt 9.3 och 9.4). Det finns därför ett – i vart fall rent rättsligt – utrymme för att ta ut tolk- avgift från ett vittne som inte behärskar svenska språket. Enligt utredningens mening skulle dock en lösning som innebär att ett vittne som medverkar vid en domstolsförhandling i förekom- mande fall behöver betala en tolkavgift vara problematisk. I Sverige finns nämligen en allmän vittnesplikt (36 kap. 1 § RB). Det innebär en skyldighet att vittna i domstol om åklagaren eller den misstänkta personen och hans eller hennes försvarare anser att det behövs. En enskild person kan alltså inte själv bestämma om han eller hon vill vittna eller inte. Undantag görs bara i vissa särskilda fall, som för den som till exempel är nära släkt med den åtalade. Utredningen ser en risk för att vittnen som kallas till rätten för att vittna väljer att inte medverka om de skulle behöva betala en tolk- avgift. Att ett vittne inte närvarar kan betyda hinder mot att hålla förhandlingen. Inställda förhandlingar medför utöver olägenheter för parterna i målet även kostnader för samhället. Visserligen kallas ett vittne vid vite, vilket innebär att rätten får besluta om att döma ut vite om vittnet inte infinner sig. Dessutom finns möjlighet att be- sluta om hämtning av ett vittne till domstolen (36 kap. 7 och 20 §§ RB). Att hämta ett vittne medför även det kostnader för samhället. Utöver ovan nämnda risk för oönskade effekter av en tolkavgift hade det enligt utredningens mening förefallit märkligt och inkonse- kvent om ett vittne inom ramen för en brottmålsprocess hade behövt betala tolkavgift, när han eller hon utövat en samhällelig plikt. Detta blir en orimlig följd inte minst i förhållande till att övriga parter i målet, på grund av rättsliga hinder, kan medverka med tolk utan att behöva betala avgift. För att undvika sådana effekter av tolkavgiften som redogjorts för ovan hade det enligt utredningens mening behövt göras undantag för vittnen i brottmålsprocessen i lagen om tolkavgift. Även om en sådan reglering är möjlig bidrar det till en mer svåröverskådlig lagstift- ning och därmed svårigheter i tillämpningen. Hinder mot tolkavgift SOU 2026:23 Behov av ändringar av gällande processlagstiftningar Utredningen har identifierat ett antal olika behov av ändringar i såväl rättegångsbalken som förvaltningsprocesslagen som skulle uppstå om tolkavgift i vissa fall skulle tas ut inom ramen för domstolarnas rätt- skipande verksamhet. Till att börja med hade en tolkavgift inom ramen för vissa delar av domstolarnas rättskipande verksamhet krävt ändringar av 5 kap.

2 § tandvårdslagen). Vidare finns risken att kvinnor – och då fram- för allt kvinnor med lägre utbildningstid – får sämre tillgång till hälso- och sjukvård samt tandvård än män. Även en sådan effekt av en tolkavgift i hälso- och sjukvården samt tandvården skulle strida mot likställighetsprincipen. Konflikter med gällande rätt och etiska regler Vissa danska läkare som tillfrågats uppger att de inte kan avvisa en patient som uppger att han eller hon inte har råd att betala för en tolk. För att undvika en försämrad eller förstörd patientrelation kan läkare därför välja att avstå från att använda tolk, eller tillåta att anhöriga tolkar, trots att det kan innebära att konsultationen får genomföras med teckenspråk eller bristfällig tolkning (se avsnitt 6.3.5). Införandet av en tolkavgift inom hälso- och sjukvården samt tand- vården kan därmed medföra att vårdpersonal tvingas att medvetet bryta mot bestämmelser om patientens rätt till information för att överhuvudtaget kunna erbjuda den enskilde den vård han eller hon behöver. I detta sammanhang finns det även anledning att uppmärksamma Sveriges läkarförbunds etiska regler och Sveriges tandläkarförbunds etiska riktlinjer. Enligt dessa ska läkare respektive tandläkare i sin gärning alltid ha patientens hälsa som det främsta målet.29 Det innebär att läkare och tandläkare – såsom förekommer i Danmark – i vissa fall kan avstå från att använda tolk, eller tillåta att en anhörig tolkar, om en patient annars skulle utebli från undersökningar och behand- lingar för att slippa betala en tolkavgift. En tolkavgift kan därför leda till att läkare och tandläkare i vissa fall kommer att tvingas agera på ett sätt som leder till att den enskilde får sämre vård, det vill säga en 28 Prop. 1981/82:97 s. 27 f. 29 Sveriges läkarförbund (2018), regel 1. SOU 2026:23 Hinder mot tolkavgift vård utan tolk eller vård med bristfällig tolkning, eftersom det är mer fördelaktigt för den enskildes hälsa än ingen vård alls. Utredningen bedömer därmed att en tolkavgift inom hälso- och sjukvården samt tandvården riskerar att leda till konflikter med såväl gällande rätt som läkares och tandläkares etiska regler och riktlinjer. Minskad tolkanvändning Efter att tolkavgift i hälso- och sjukvården infördes i Danmark har det även kunnat konstateras en tydlig minskning av tolkanvändningen trots att reglerna för när läkaren är skyldig att använda tolk inte har ändrats. Även om detta i någon del kan bero på att språkkunskaperna har ökat har det enligt utredningens mening inte gått tillräckligt lång tid för att det kan vara den främsta orsaken. Enligt utredningens mening är en minskad tolkanvändning svår att förena med patientens rättigheter till information som regleras i hälso- och sjukvårdslagen, patientlagen och tandvårdslagen. Utebliven tolkning kan leda till att fel information ges till patienten, i vissa fall med allvarliga följder. Det kan leda till att vårdpersonal missuppfattar patientens beskrivning av sina symtom, vilket riskerar att leda till att en felaktig diagnos ställs och fel behandling sätts in. Risk finns även för att patienter missförstår hur de ska använda förskrivna läke- medel eller hjälpmedel. En minskad tolkanvändning är även svår att förena med läkares och tandläkares etiska regler och riktlinjer. Av läkarnas etiska regler följer att läkare ska respektera patientens rätt till information om sitt hälsotillstånd och möjliga behandlingsalternativ.30 Av tandläkarnas etiska riktlinjer följer att tandläkaren ska informera patienten om det aktuella tillståndet och de vårdalternativ som finns. I riktlinjerna på- talas vidare att det kan finnas osynliga barriärer mellan tandläkare och patient som försvårar kommunikationen, exempelvis språkbruk, sjukdomsinsikt och kulturella skillnader. Tandläkaren måste förvissa sig om att patienten har förstått innebörden av informationen, så att patienten själv kan ta ställning.31 Till att börja med är det svårt för en läkare och tandläkare att för- säkra sig om att patienten verkligen har fått den information som han 30 Sveriges läkarförbund (2018), regel 11. 31 Sveriges tandläkarförbund (2014), kommentaren till riktlinje 3. Hinder mot tolkavgift SOU 2026:23 eller hon behöver om sitt hälsotillstånd och möjliga behandlingsalter- nativ när det förekommer språkförbistringar. Även om en läkare och tandläkare ger den information som behövs är det inte möjligt att veta vad som faktiskt har uppfattats av patienten. Det är dessutom svårt att veta om patienten verkligen har haft möjlighet att ge ett informerat samtycke till ett behandlingsalternativ om det inte med säkerhet går att avgöra vad han eller hon egentligen har kunnat förstå av given information. Utredningen bedömer därmed att en tolkavgift inom hälso- och sjukvården samt tandvården riskerar att leda till minskad tolkanvänd- ning och därmed till att patienter inte får den information de har rätt till enligt gällande rätt och läkares och tandläkares etiska regler och riktlinjer. En tolkavgift inom hälso- och sjukvården samt tandvården riskerar därmed att försämra patientsäkerheten. Ökad användning av anhöriga som tolkar Införandet av tolkavgift inom hälso- och sjukvården i Danmark har enligt vad som framkommit av studier inneburit att anhöriga används som tolkar i ökad omfattning (se avsnitt 6.3.5). Även om en anhörig behärskar språket är han eller hon inte ut- bildad tolk och är dessutom inte neutral i förhållande till patienten. Det finns därför risker för att tolkning inte sker korrekt eller att viss information undanhålls för att skydda patienten eller något annat in- tresse. Att förlita sig på icke-kvalificerad tolkning har enligt ameri- kanska studier också visat sig ha negativa kliniska konsekvenser32. Effekterna av en ökad användning av anhöriga som tolkar liknar därför de som följer av en minskad tolkanvändning (se ovan). Dessutom innebär ökad användning av anhöriga som tolkar att integritetskänslig information i större utsträckning delas med andra som inte omfattas av tystnadsplikt. Utredningen bedömer därför att en tolkavgift inom hälso- och sjukvården samt tandvården riskerar att leda till en ökad använd- ning av anhöriga som tolkar och därmed till att patienter inte får den information de har rätt till enligt gällande rätt och läkares och tand- läkares etiska regler och riktlinjer. En tolkavgift inom hälso- och sjuk- vården samt tandvården riskerar därmed att försämra patientsäker- 32 Jacobs, Shepard, Suaya et al. (2004). SOU 2026:23 Hinder mot tolkavgift heten. En ökad användning av anhöriga som tolkar medför även risker för patientens personliga integritet. Försämrad relation mellan vårdgivare och patient Danska läkare har pekat på att tolkavgiften har medfört svårigheter när det gäller att upprätthålla goda relationer mellan vården och pati- enterna. Naturligtvis är detta en problematik som riskerar att uppstå i alla sammanhang där en tolkavgift tas ut. Även myndighetshandläggare kan få svårt att upprätthålla goda relationer med en enskild som inte kan eller vill betala en tolkavgift. Utredningen gör dock bedömningen konsekvenserna som skulle uppstå i förhållande till hälso- och sjuk- vården samt tandvården riskerar att bli klart mer allvarliga eftersom det kan påverka liv och hälsa. Till skillnad från övriga områden finns det också en uttrycklig skyldighet för vården att främja goda kontak- ter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen (se 5 kap.

3 §§ skollagen). En kommun får även låta en person som avses i 1 § första stycket 2 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. delta i sfi, från och med andra kalenderhalvåret det år personen fyller 18 år, om han eller hon uppfyller villkoren för att delta i utbildningen (7 kap. 8 a § förordning [2011:1108] om vuxenutbildning). Det gäller närmare bestämt personer som har ansökt om eller beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd med stöd av bestämmelserna i 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen och som inte är folkbokförda här i landet (1 § första stycket 2 lagen om mottagande av asylsökande m.fl.). Kursplan för svenska för invandrare Kursplan för kommunal vuxenutbildning i sfi framgår av bilaga till Skolverkets föreskrifter (SKOLFS 2017:91) om kursplan för kom- munal vuxenutbildning i svenska för invandrare. I detta avsnitt redo- görs för vissa delar av kursplanen som är av särskilt intresse för ut- redningens uppdrag. Det bör dock noteras att de nuvarande kurserna kan komma att ersättas då regeringen har gett Skolverket i uppdrag att ta fram förslag till nya kurser i sfi. Se mer om detta uppdrag i av- snitt 11.2.3. SOU 2026:23 Gällande rätt Utbildningens syfte Kommunal vuxenutbildning i sfi är en kvalificerad språkutbildning som syftar till att ge vuxna invandrare grundläggande kunskaper i svenska språket. Inom ramen för utbildningen ska en elev med ett annat modersmål än svenska få lära sig och utveckla ett funktionellt andraspråk. Utbildningen ska ge språkliga redskap för att kommunicera och delta aktivt i vardags-, samhälls- och arbetsliv samt fortsatta studier. Eleven ska även ges möjlighet att utveckla olika strategier för hur man lär sig språk samt strategier för att stödja den egna kommuni- kationen. Den kommunala vuxenutbildningen i sfi syftar också till att ge vuxna invandrare som saknar grundläggande läs- och skrivfärdigheter möjlighet att förvärva sådana färdigheter. En elev som inte är funk- tionellt litterat eller har ett annat skriftsystem än det latinska alfabetet ska få grundläggande läs- och skrivundervisning inom ramen för ut- bildningen. Utbildningen ska rikta sig till personer som har olika erfarenheter, livssituation, kunskaper och studiemål. Undervisningen ska planeras och utformas tillsammans med eleven och anpassas till elevens intres- sen, erfarenheter, allsidiga kunskaper och långsiktiga mål. Vidare ska utbildningen, med utgångspunkt från individens be- hov, kunna kombineras med förvärvsarbete eller andra aktiviteter, till exempel arbetslivs- och samhällsorientering, validering, praktik eller annan utbildning. Undervisningen måste därför utformas så flexibelt som möjligt när det gäller tid, plats, innehåll och arbets- former. Kunskaper som utbildningen syftar till att förmedla Genom undervisningen i kommunal vuxenutbildning i sfi ska eleven ges förutsättningar att utveckla – sin förmåga att läsa och skriva svenska – sin förmåga att tala, lyssna och samtala på svenska – sin förmåga att förstå talad och skriven svenska Gällande rätt SOU 2026:23 – sin förmåga att anpassa språket till olika syften, mottagare och situationer – ett gott uttal – insikter i hur man lär sig språk – inlärnings-, läs- och kommunikationsstrategier för sin fortsatta språkutveckling – sin förmåga att använda digital teknik och relevanta verktyg för lärande och kommunikation – sin förmåga att förhålla sig till information från olika källor. Studievägar och kurser Den kommunala vuxenutbildningen i sfi består av tre olika studie- vägar (1, 2 och 3) samt fyra olika kurser (A, B, C och D). Studieväg 1 utgörs av kurserna A, B, C och D, studieväg 2 av kur- serna B, C och D och studieväg 3 av kurserna C och D. De olika studievägarna riktar sig till personer med olika bakgrund, förutsätt- ningar och mål. Studievägarna visar på vilken ingångskurs och pro- gressionstakt som är lämplig. En elev påbörjar sina studier inom den studieväg och på den kurs inom studievägen som bäst passar hans eller hennes individuella förutsättningar. Betygskriterierna för en kurs är desamma oavsett studieväg. Studieväg 1 vänder sig i första hand till personer med mycket kort studiebakgrund och studieväg 3 till dem som är vana att studera. Bedömningen av vilken studieväg som är lämplig för en elev och vilken kurs inom studievägen eleven bör börja på ska utgå från en kartläggning av hans eller hennes kunskaper, förutsättningar och vad som i övrigt kan ha betydelse för möjligheterna att uppfylla kra- ven. Kurserna på de tre studievägarna får olika utformning beroende på elevens studievana, utbildningsbakgrund och kunskaper i svenska vid kursstarten. En elev kan avsluta den kommunala vuxenutbildningen i sfi efter respektive kurs. Alla elever ska dock ges möjlighet att studera till och med kurs D inom sin studieväg, med den anpassning som krävs för att eleverna ska uppfylla betygskriterierna. SOU 2026:23 Gällande rätt Grundläggande läs- och skrivinlärning Undervisningen i grundläggande läs- och skrivinlärning vänder sig till personer utan tidigare utbildning och till personer som har kort utbildning och som inte är funktionellt litterata. Genom undervis- ningen inom kommunal vuxenutbildning i sfi, i huvudsak på studie- väg 1, ska eleven få möjlighet att förvärva grundläggande läs- och skrivfärdigheter, vilket inbegriper att fördjupa och automatisera sina kunskaper. Undervisning i grundläggande läs- och skrivinlärning kan även behövas på studieväg 2 och 3 för elever som är litterata om eleven inte behärskar det latinska alfabetet. I detta fall ser lärprocessen annorlunda ut. Betygskriterier Betygskriterierna är formulerade utifrån fem kunskapsområden: hör- förståelse, läsförståelse, muntlig interaktion, muntlig produktion och skriftlig färdighet. Kunskapsområdena ska inte bedömas fristående från varandra utan läraren måste göra en helhetsbedömning av elevens språkliga förmåga och utgå från vad eleven faktiskt klarar av språkligt. Betyg sätts efter varje avslutad kurs. Progressionen mellan de fyra kurserna uttrycks genom att man i allt större utsträckning uppvisar variation, komplexitet och säkerhet i sin språkanvändning och rör sig från det konkreta och vardagsnära till mer informella och formella situationer. Betyg sätts efter varje avslutad kurs och nedan redogörs för betygskriterierna avseende kunskapsområdena57 hörförståelse, muntlig interaktion och muntlig produktion för respektive kurs. Kurs A – Hörförståelse: Eleven förstår med stöd tydligt, enkelt tal i kon- kreta, vardagsnära situationer. Eleven förstår enkla och vanligt förekommande ord och fraser i korta återberättade vardagliga händelser. Eleven förstår anpassad och tydlig information samt enkla och vanligt förekommande muntliga instruktioner. 57 Det finns ytterligare två kunskapsområden, läsförståelse och skriftlig färdighet. Eftersom utredningens uppdrag enbart omfattar tolkning redogörs dock i detta avseende bara för munt- liga kunskapsområden. Gällande rätt SOU 2026:23 – Muntlig interaktion: Eleven kommunicerar med stöd i konkreta, vardagsnära situationer. Eleven deltar i mycket enkla, vardagliga samtal. I samtalen använder eleven enkla ord, hälsnings-, artighets- och avskedsfraser samt ställer och besvarar enkla frågor utifrån konkreta behov. – Muntlig produktion: Eleven kommunicerar med stöd och med ett enkelt språk i konkreta, vardagsnära situationer. Eleven berättar med enkla och vanligt förekommande ord och fraser om person- liga förhållanden och erfarenheter. Kurs B – Hörförståelse: Eleven förstår tydligt, enkelt tal i vanliga situatio- ner i vardagslivet. Eleven förstår korta återberättade händelser, samtal, information och anpassade nyheter om välbekanta ämnen. Eleven förstår korta och tydliga muntliga meddelanden och in- struktioner. – Muntlig interaktion: Eleven kommunicerar med stöd i vanliga situationer i vardagslivet. Eleven deltar i enkla samtal om väl- bekanta ämnen. I samtalen framför och reagerar eleven på påstå- enden, åsikter och önskemål samt ställer och besvarar frågor på ett sätt som till viss del upprätthåller samtalen. – Muntlig produktion: Eleven kommunicerar med stöd och med ett enkelt språk i vanliga situationer i vardagslivet. Eleven berättar i enkel form om personliga erfarenheter och om välbekanta per- soner, platser och händelser. Eleven uttrycker sig begripligt och till viss del sammanhängande. Kurs C – Hörförståelse: Eleven förstår tydligt, enkelt tal i vanliga situa- tioner i vardags-, samhälls-, studie- och arbetsliv. Eleven förstår återberättade händelser, beskrivningar, samtal, information och korta nyheter som rör bekanta ämnen. Eleven förstår enkla och tydliga muntliga meddelanden och instruktioner. SOU 2026:23 Gällande rätt – Muntlig interaktion: Eleven kommunicerar med ett enkelt språk och med viss anpassning till syfte och samtalspartner i vanliga situa- tioner i vardags-, samhälls-, studie- och arbetsliv. Eleven deltar i enkla samtal och diskussioner om bekanta ämnen. I samtalen fram- för och efterfrågar eleven åsikter, tankar och information på ett sätt som till viss del för samtalen och diskussionerna framåt. – Muntlig produktion: Eleven kommunicerar med ett enkelt språk och med viss anpassning till syfte och mottagare i vanliga situa- tioner i vardags-, samhälls-, studie- och arbetsliv. Eleven beskriver och berättar i enkel form om personliga erfarenheter och åsikter om bekanta ämnen samt ger enkla råd och instruktioner. Eleven uttrycker sig begripligt och till viss del sammanhängande samt visar prov på viss språklig variation. Kurs D – Hörförståelse: Eleven förstår tydligt tal i informella och mer for- mella situationer i vardags-, samhälls-, studie- och arbetsliv. Eleven förstår berättelser, beskrivningar, samtal, diskussioner, informa- tion och nyheter som rör bekanta ämnen. Eleven förstår detalje- rade och tydliga muntliga meddelanden och instruktioner. – Muntlig interaktion: Eleven kommunicerar med viss anpassning till syfte och samtalspartner i både informella och mer formella situationer i vardags-, samhälls-, studie- och arbetsliv. Eleven deltar i samtal och diskussioner om bekanta ämnen samt uttrycker och bemöter åsikter med enkla argument. Eleven framför och efter- frågar tankar och information som till viss del för samtalen och diskussionerna framåt. – Muntlig produktion: Eleven kommunicerar med viss anpassning till syfte och mottagare i både informella och mer formella situa- tioner i vardags-, samhälls-, studie- och arbetsliv. Eleven beskriver, berättar om och redogör i enkel form för aktuella händelser, erfa- renheter, intryck och åsikter samt ger råd och instruktioner. Eleven uttrycker sig begripligt, med visst flyt och till viss del samman- hängande samt visar viss språklig variation. Gällande rätt SOU 2026:23 3.4.2 Samhällsorientering Varje kommun ska erbjuda samhällsorientering till de nyanlända in- vandrare som är folkbokförda i kommunen och som omfattas av lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare. Samhällsorienteringen syftar till att underlätta de nyanländas eta- blering i arbets- och samhällslivet. Samhällsorienteringen ska ge en grundläggande förståelse för det svenska samhället och en grund för fortsatt kunskapsinhämtande. Målet ska vara att deltagarna utvecklar kunskap om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demo- kratiska värderingarna, den enskildes rättigheter och skyldigheter i övrigt, hur samhället är organiserat, och praktiskt vardagsliv (2 § för- ordningen [2010:1138] om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare). I möjligaste mån ska samhällsorienteringen bedrivas på deltaga- rens modersmål eller ett annat språk som han eller hon behärskar väl. Vid behov ska dock tolk anlitas (7 § förordningen om samhälls- orientering för vissa nyanlända invandrare). 3.5 Tolkar och auktorisering I detta avsnitt redogörs översiktligt för olika kategorier av tolkar och den gällande rätt som reglerar dem och deras yrkesutövande. Eftersom utredningens uppdrag inte omfattar teckenspråks-, dövblind- eller skrivtolkning har dessa kategorier av tolkar inte inkluderats i redo- görelsen. 3.5.1 Olika kategorier av tolkar De tolkar som anlitas för tolkning inom staten och som är relevanta för betänkandet kan delas in i fyra kategorier: auktoriserade tolkar, auktoriserade tolkar med speciell kompetens, utbildade tolkar och övriga tolkar. Kategoriindelningen har sin grund i tolkarnas olika dokumenterade kompetensnivåer. Tolkar auktoriseras av Kammarkollegiet. Bestämmelser om aukto- risation finns i förordningen (1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare. Dessutom kan en auktoriserad tolk efter särskild prövning få bevis om speciell kompetens för tolkning eller inom ett SOU 2026:23 Gällande rätt visst verksamhetsområde. Kammarkollegiet utövar tillsyn över aukto- riserade tolkars verksamhet (se mer om auktoriserade tolkar i av- snitt 3.5.2). Utbildade tolkar är inte auktoriserade men har med godkänt resul- tat genomgått viss utbildning som är föremål för statlig tillsyn. Kam- markollegiet för ett särskilt register över sådana tolkar (se vidare av- snitt 3.5.3). Kammarkollegiet har inte något ansvar för de utbildade tolkarnas kunskapsnivå och utövar inte tillsyn över dem. I förteckningar hos tolkförmedlare och myndigheter benämns gruppen tolkar utan klarlagd kompetens, utbildning eller auktorisa- tion ofta som övrig tolk. Till den kategorin räknas tolkar som inte är auktoriserade eller tillhör gruppen utbildade tolkar. Viss begrepps- förvirring och brist på samsyn anses dock föreligga gällande denna grupp tolkar eftersom begreppet kan definieras på olika sätt av de statliga myndigheter som upphandlar tolktjänster, till exempel i sam- band med föreskrifter och prissättning. Sådana övriga tolkar kan helt sakna tolkutbildning, men det förekommer också att högskole- utbildade tolkar har förts till denna kategori58. Övriga tolkar kan i princip sakna tolkutbildning eller i vart fall ha en annan utbildning än auktoriserade och utbildade tolkar. Det krävs i dag varken auktorisation, formell utbildning eller annan veri- fiering av kompetensnivå för att arbeta som tolk. Med anledning av det stora behovet av tolktjänster, speciellt i vissa språk, får många tol- kar som varken är auktoriserade eller utbildade samma typ av uppdrag som de auktoriserade eller utbildade. Det är oklart hur stor denna grupp är, men enligt tidigare statliga utredningar på området visar den sammantagna information som finns tillgänglig att denna grupp utgör den största andelen av landets verksamma tolkar59. Gruppen ”övriga tolkar” omfattas inte av Kammarkollegiets tillsyn och ingår inte i kollegiets register. 3.5.2 Auktorisering av tolkar Tolkar får auktoriseras enligt förordningen om auktorisation av tol- kar och översättare. Auktorisationen får avse ett eller flera främmande språk och det svenska teckenspråket. Frågor om auktorisation av 58 Kammarkollegiet (2017) s. 25 f. I detta betänkande avses dock den grupp av tolkar som inte är registrerade i Kammarkollegiets register. 59 SOU 2018:83 s. 91. Gällande rätt SOU 2026:23 tolkar ska prövas av Kammarkollegiet (1 § förordningen om aukto- risation av tolkar och översättare). För att kunna bli auktoriserad ska en tolk uppfylla vissa kriterier som ställs upp i 4 § förordningen om auktorisation av tolkar och över- sättare. Bland annat ska tolken ha fullgjort de kunskapsprov som föreskrivs av Kammarkollegiet samt vara känd för redbarhet och även i övrigt vara lämplig som tolk. Kammarkollegiets auktorisations- prov omfattar ämnesområdena socialvård, sjukvård, allmänna försäk- ringar, arbetsmarknad och vardagsjuridik. Efter särskild prövning och i den ordning som Kammarkollegiet bestämmer kan en aukto- riserad tolk få bevis om speciell kompetens för tolkning inom ett visst verksamhetsområde (6 § förordningen om auktorisation av tolkar och översättare). Detta inkluderar till exempel rättstolk och sjukvårdstolk. Rättstolkar är auktoriserade tolkar som har genomfört ett yrkesprov som visar att de har särskilt goda kunskaper i juridik. I förordningen föreskrivs vidare vissa särskilda skyldigheter för auktoriserade tolkar. Sådana tolkar ska samvetsgrant utföra de upp- drag som anförtros dem och i allt iaktta god tolksed. Auktoriserade tolkar ska också avböja att utföra ett uppdrag om det finns särskilda omständigheter som kan rubba förtroendet för deras opartiskhet eller självständighet (9 § förordningen om auktorisation av tolkar och över- sättare). Yrkesverksamma auktoriserade tolkar kan normalt inte tolka åt anhöriga, eftersom det äventyrar tolkens neutralitet och oberoende. Då aktualiseras bestämmelsen i Kammarkollegiets tolkföreskrifter (KAMFS 2025:1) om att en auktoriserad tolk noggrant ska överväga sin lämplighet att utföra uppdraget innan han eller hon åtar sig det (17 §). I Kammarkollegiets tolkföreskrifter framgår vidare bland annat att en auktoriserad tolk ska uppträda yrkesmässigt och affärs- mässigt korrekt i alla sina yrkeskontakter, inte utnyttja information som denne fått i samband med ett tolkuppdrag och inte heller ge uttryck för sina personliga åsikter eller värderingar eller på annat sätt låta dem påverka tolkningen (18, 20 och 23 §§). Kammarkolle- giets uppdrag är att med hjälp av språkexperter, samhällsvetare och sakkunniga inom juridik och sjukvård kontrollera att tolkar som an- söker om auktorisation har de språkliga, begreppsmässiga och tolk- ningstekniska färdigheter som krävs. De ska också ha tillägnat sig god tolksed i sitt arbetssätt.60 60 SOU 2018:83 s. 165. SOU 2026:23 Gällande rätt God tolksed är en samling yrkesetiska regler för auktoriserade tolkar som hänvisar till den yrkeskodex som vuxit fram bland aukto- riserade tolkar och som skapats genom domstolspraxis. God tolksed innefattar de krav som av rättssäkerhetsskäl bör ställas på yrkesverk- samma tolkar.61 Kammarkollegiet utövar tillsyn över auktoriserade tolkars verk- samhet och kan besluta om upphävande av auktorisation och meddela varningar (10, 14 och 15 §§ förordningen om auktorisation av tolkar och översättare). Kammarkollegiet för register över auktoriserade tolkar. Registret ska vara sökbart och tillgängligt för allmänheten (12 § förordningen om auktorisation av tolkar och översättare). 3.5.3 Register över utbildade tolkar Kammarkollegiet ansvarar, som ovan nämnts, även för att föra ett register över tolkar som inte är auktoriserade men som med godkänt resultat har genomgått viss utbildning som är föremål för statlig till- syn. Registret ska också omfatta dem som efter validering bedömts ha motsvarande kunskaper (16 a § förordningen om auktorisation av tolkar och översättare). Kammarkollegiet har meddelat föreskrifter om register över utbil- dade tolkar (KAMFS 2024:1). I föreskrifterna anges bland annat vilken utbildning som krävs för att ha rätt att ingå i registret över utbildade tolkar och att registret ska innehålla uppgifter om tolkens namn, tolknummer, tolkkompetens och språk (1 och 6 §§). För ut- bildningarna finns det nationella kursmål och nationella prov. Utbild- ningarna innehåller de moment som prövas vid Kammarkollegiets auktorisationsprov. Utbildningsbevis ges efter genomgången utbild- ning med godkänt resultat. Registret omfattar inte bara tolkar som genomgått sammanhållen grundutbildning inom folkbildningen, utan även akademiskt utbildade tolkar från Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms universitet och Språk- och litteraturcentrum vid Lunds universitet. Den som inte genomfört någon av de nämnda utbildningarna men som har motsvarande kunskaper kan begära att få sina kunskaper validerade hos den som är ansvarig för den utbildning personen vill 61 Kammarkollegiet (2019). Gällande rätt SOU 2026:23 bli validerad mot. Validering innebär att personen får ett bevis på att han eller hon har motsvarande kunskaper som utbildningens innehåll. När en person blivit validerad kan han eller hon ansöka om att bli registrerad som utbildad tolk på samma sätt som de som genomgått utbildning. 3.5.4 Tystnadsplikt för tolkar Enligt lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och över- sättare omfattas tolkar som anlitas av bland annat myndigheter av tystnadsplikt. Lagen tillämpas även på tolkar som genomgått sådan prövning som föreskrivs av regeringen eller den förvaltningsmyndig- het som regeringen bestämmer. Med detta avses tolkar som är aukto- riserade62. Dessutom tillämpas lagen på tolkar som yrkesmässigt anlitas vid överläggning mellan en misstänkt i ett brottmål och hans eller hennes försvarare eller i övrigt vid förberedande av en misstänkts försvar (1 § lagen om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare). En tolk som omfattas av lagen om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare får inte obehörigen röja vad han eller hon under uppdraget har fått veta om en enskilds personliga förhållanden eller om yrkeshemlighet, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar. Detta gäller även den som är eller har varit anställd som tolk (2 § första stycket lagen om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare). Lagen om tystnadsplikt för vissa tolkar är dock numera inte tillämp- lig i det allmännas verksamhet. Där tillämpas i stället bestämmel- serna i offentlighets- och sekretesslagen (2 § andra stycket lagen om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare). En tolk eller en över- sättare som anlitas av en myndighet anses ha sådan anknytning till myndigheten att han eller hon kan sägas delta i myndighetens verk- samhet. En sådan tolk eller översättare omfattas därför av reglerna i offentlighets- och sekretesslagen (2 kap. 1 § OSL)63. 62 Englund Krafft (2026). 63 Se även förarbetena till motsvarande bestämmelse i den numera upphävda sekretesslagen (1980:100), prop. 1979/80:80 s. 72. SOU 2026:23 Gällande rätt 3.5.5 Statlig kontroll och kvalitetsbedömning av tolkar som arbetar i det offentliga kan öka Kammarkollegiet har på uppdrag av regeringen i en rapport lämnat förslag på hur den statliga kontrollen och kvalitetsbedömningen av tolkar som arbetar för det offentliga kan öka.64 I sin rapport drar Kammarkollegiet slutsatsen att samverkan med olika aktörer på marknaden behöver öka för att hitta nya och befint- liga målgrupper för auktorisation, men också för att ha en dialog om nyttan med kvalitetsstämpeln som en auktorisation innebär. Kam- markollegiet vill därför öka samverkan med tolkförmedlingar, utbild- ningsanordnare, tolkarna själva och andra stora aktörer. I rapporten framhåller Kammarkollegiet att det finns ett behov av att automatisera och förbättra interna processer så att kvaliteten ökar och tid frigörs. Tillsynsverksamheten kan enligt Kammarkolle- giet utvecklas med enklare anmälan, ökad transparens och riktad tema- tisk tillsyn. Kammarkollegiet konstaterar också att det behöver göras en översyn av provformatet. Rapporten innehåller även förslag på hur registerföring av auktoriserade tolkar och tolkar med godkänd utbild- ning kan förbättras, och förslag om ökad tillsyn av utbildade tolkar. Med anledning av detta beslutade regeringen den 5 februari 2026 att ge Kammarkollegiet i uppdrag att se över provet för auktorisa- tion av tolkar. Kammarkollegiet ska redovisa uppdraget senast den 15 december 202665. 3.5.6 Ersättning till tolkar Ersättning till tolkar vid domstol, nämnder och vissa myndigheter Ersättning till en tolk vid allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, Arbetsdomstolen, arrendenämnd, hyresnämnd, åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Kronofogdemyndigheten ska betalas enligt taxa. Taxan fastställs av Domstolsverket efter att Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Krono- fogdemyndigheten har getts tillfälle att yttra sig (1 § förordningen [1979:291] om tolktaxa). 64 Kammarkollegiet (2024). 65 Regeringsuppdrag till Kammarkollegiet (2026). Gällande rätt SOU 2026:23 Av Domstolsverkets föreskrifter (DVFS 2024:14) om tolktaxa framgår bland annat att tolktaxan skiljer mellan tolkning vid domstol, hyresnämnd och arrendenämnd och tolkning vid Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten och Kronofogdemyndig- heten. Det finns fyra skilda ersättningsnivåer beroende på tolkens kvalifikationer. Arvodesnivå IV gäller tolk som är auktoriserad av Kammarkollegiet och som har bevis om speciell kompetens som rättstolk i språket i fråga. Arvodesnivå III gäller tolk som är aukto- riserad av Kammarkollegiet i språket i fråga. Arvodesnivå II gäller utbildad tolk som är registrerad i Kammarkollegiets register över utbildade tolkar i språket i fråga. Arvodesnivå I gäller övriga tolkar (2 § Domstolsverkets föreskrifter om tolktaxa). Det sammanlagda ersättningsbeloppet enligt taxan får överskridas om uppdraget varit av särskilt svår beskaffenhet. Detta kan vara fallet om till exempel tolkuppdraget avsett mer än ett språk eller om upp- dragets art krävt fackkunskap inom ett ovanligt område. Taxan får också överskridas om det föreligger synnerliga svårigheter att finna en tolk. Taxan får även underskridas om tolken varit vårdslös eller försumlig eller visat oskicklighet vid utförande av uppdraget (8 och

4 § andra stycket RF). I vissa sektorer är det vanligt att privata organ utför förvaltningsuppgifter, såsom inom skolan och hälso- och sjuk- vården (2 kap. 5 § skollagen och 15 kap. 1 § HSL). Andra exempel på privaträttsliga subjekt som kan utföra offentliga förvaltningsupp- gifter är bolag som bedriver verksamhet inom hemtjänst, arbetslös- hetskassorna, kommunala stiftelser som bedriver bostadsbolag och förrättningsmän vid bodelning20. 19 Prop. 1973:90 s. 233. 20 Marcusson (1989) och Ragnemalm (1977). Barn som tolkar SOU 2026:23 Enligt utredningens mening vore det orimligt med en begränsning av förbudets tillämpningsområde som innebär att barn förbjuds att tolka i verksamheter som tillhandhålls av en offentlig huvudman, men samtidigt tillåts göra det i motsvarande verksamhet som tillhandahålls av en enskild huvudman. Det skulle i så fall innebära att det som av- gör frågan om barn ska få tolka i en verksamhet som utför förvalt- ningsuppgifter är om en myndighet har överlämnat uppgifterna till en privat utövare eller inte. Samtidigt skulle samma risker för nega- tiva konsekvenser för barnet uppstå oavsett om utövaren är en myn- dighet eller inte. Utredningen bedömer därför att förbudet ska vara tillämpligt för såväl myndigheter som för andra som utför förvaltningsuppgifter. 19.7.4 Lagen ska tillämpas vid all form av tolkning Utredningens förslag Med tolk ska avses talspråks-, teckenspråks-, dövblind- och skriv- tolk. Utredningen konstaterar att diskussionen och studierna kring barn- tolkning i första hand tycks fokusera på barn som utför så kallad språktolkning. Det ovan nämnda JO-beslutet rörde dock ett ärende då ett barn i samband med en husrannsakan teckentolkat åt sin mamma. Enligt utredningens mening uppstår samma negativa konsekvenser för barn som tolkar i talat språk som för barn som utför teckenspråks-, dövblind- eller skrivtolkning. Utredningen gör därför bedömningen att ingen begränsning ska göras av lagens tillämpningsområde när det gäller typ av tolkning. I lagen ska därför anges att med tolk avses talspråks-, teckenspråks-, dövblind- och skrivtolk. SOU 2026:23 Barn som tolkar 19.7.5 Vem som är barn ska definieras i lagen Utredningens förslag Med barn ska avses en person under 18 år. För att tydliggöra vad som menas med barn behöver detta enligt ut- redningens mening definieras i lagtexten. Utredningen bedömer att definitionen av vem som är ett barn ska motsvara den som gäller i barnkonventionen, nämligen den som är yngre än 18 år (artikel 1). Liksom Tolkutredningen anser utredningen att det knappast är förenligt med barnkonventionen att – såsom i Danmark – göra skillnad på barn i olika åldrar när det gäller frågan om barn ska användas som tolk. I lagen ska därför anges att med barn avses en person under 18 år. 19.7.6 Ett förbud med undantag Utredningens förslag Ett barn ska inte få användas som tolk. Förbudet mot att använda ett barn som tolk ska dock inte gälla – när det är fråga om nöd – när tolkningen rör uppgifter av enbart administrativ karaktär. Utredningen bedömer att det behöver finnas vissa undantag från för- budet mot att använda ett barn som tolk. En undantagslös bestäm- melse om förbud mot att använda barn som tolk skulle nämligen riskera att orsaka allvarliga eller orimliga konsekvenser. Det förefaller exempelvis orimligt att utryckningspersonal som behöver kommunicera med en person som befinner sig i nöd skulle tvingas invänta en yrkesverksam tolk, när det finns ett barn som be- härskar språket tillgängligt som kan bistå med tolkning. Om så skulle krävas finns en risk för allvarliga konsekvenser för liv och hälsa. Vidare kan det anses orimligt om en myndighet behöver anlita tolk för att förmedla helt harmlös information som exempelvis en adressuppgift, när ett närvarande barn i stället hade kunnat tolka. Barn som tolkar SOU 2026:23 Utredningen föreslår därmed att huvudregeln ska vara att ett barn inte får användas som tolk men att det ska finnas vissa undantag. Undantag vid nödsituation Enligt utredningens bedömning behöver det finnas ett undantag från förbudet mot att använda ett barn som tolk när det är fråga om en nödsituation. Ett sådant undantag finns i den norska regleringen om förbud mot barntolkning, som gör det möjligt att använda barn som tolk när det är nödvändigt i nödsituationer. Exempel på sådana situa- tioner är larmsamtal, kontakter med ambulanspersonal eller sjukhus- personal vid trafikolyckor, när väsentliga ekonomiska intressen kan räddas och när det kan bidra till att förhindra allvarliga brott. Även den danska regleringen har ett liknande undantag när det är nödvän- digt i ett akut livshotande fall. Utredningen kan se en risk för att tolkning i ett sådant fall kan vara mycket belastande för barnet på ett sätt som inte är förenligt med principen om barnets bästa. I en nödsituation kan barnet behöva han- tera information som inte är lämplig för barn, samtidigt som barnet själv kan vara stressat och påverkat av situationen. Även med det i beaktande bedömer utredningen att det faktum att ett närvarande barn kan bistå med ögonblicklig tolkning kan innebära att liv räddas eller att ett pågående allvarligt brott hindras. Alternativet, att tvingas invänta en tillgänglig tolk, kan sannolikt fördröja att viktig informa- tion kommer fram som hade kunnat leda till snabbare beslut och agerande. Dessutom kan det i vissa fall vara viktigt för barnet att få bidra med hjälp i form av tolkning och på så sätt underlätta situatio- nen. I ett nödläge får det därför anses vara av primärt intresse att av- värja den aktuella nödsituationen. Även om barnets bästa är ett tungt vägande intresse behöver det inte heller alltid vara utslagsgivande. Det kan vara motiverat att vidta åtgärder som inte är förenliga med barnets bästa under förutsättning att det motstående intresset är legi- timt och viktigt.21 Tolkutredningen föreslog att det skulle finnas ett undantag från bestämmelsen om förbud mot att anlita barn som tolk i förvaltnings- lagen vid fara för dödsfall, allvarlig sjukdom eller skada, eller om det annars finns synnerliga skäl. Det saknas dock närmare överväganden 21 NJA 2020 s. 761 p. 22. SOU 2026:23 Barn som tolkar i förhållande till de undantag som valts. En remissinsats förde fram att det är viktigt att undantaget i detta avseende blir tydligt. Risken är annars att utredningar som rör våld eller annan allvarlig utsatthet kan fördröjdas i väntan på att en vuxen tolk bokas. Utredningen bedömer att en bestämmelse om undantag för nöd- situationer behöver vara relativt brett utformad för att inte riskera att verka onödigt begränsande. Att i bestämmelsen exemplifiera olika situationer som ska anses vara så pass brådskande att undantag kan göras innebär även att alla andra situationer lämnas utanför tillämp- ningsområdet för undantaget. Det ställer då höga krav på att lagstif- taren från början kan identifiera vilka situationer som bör leda till undantag. Att i stället formulera undantaget på ett mer öppet sätt gör att risken minskar för att inte kunna använda ett barn som tolk i vissa brådskande situationer, när så hade varit av avgörande betydelse. Utredningen bedömer därför att undantaget ska utformas med den norska regleringen som förebild. Den norska regleringen öppnar inte bara upp för livshotande situationer, som den danska, utan även för situationer när det är andra värden som riskerar att gå förlorade, som exempelvis betydande ekonomiska värden. Frågan är dock hur öppet ett undantag kan formuleras utan att det riskerar att försvåra tillämpningen i det enskilda fallet. Ett undantag som är allt för brett kan ge ett för stort tolkningsutrymme, som i sin tur kan resultera i att bedömningar av likartade situationer görs på vitt skilda sätt. En remissinstans uttryckte gällande Tolkutredningens förslag att det kan vara tillräckligt med undantag vid synnerliga skäl, utifrån en bedömning om risken för skada. Utredningen anser dock att ett undantag för synnerliga skäl är allt för brett formulerat. En sådan formulering skulle kräva utförliga förarbeten för att ge ledning åt rättstillämparen, utan att för den sakens skull vara uttömmande. Dess- utom skulle det lämnas åt rättsutvecklingen att utröna vad som kan bedömas vara synnerliga skäl för undantag, med en initial osäkerhet hos tillämparen som konsekvens. En sådan ordning är enligt utred- ningens mening inte önskvärd. Det kan även vara svårt för en tjänsteman i det enskilda fallet att, såsom remissinstansen föreslår, bedöma och förutse risk för skada, något som sannolikt skulle leda till osäkerhet i tillämpningen. Att i stället reglera ett undantag från förbudet mot att låta barn tolka vid nöd skulle innebära ett något mer avgränsat tillämpnings- område, som samtidigt öppnar upp för undantag vid olika typer av Barn som tolkar SOU 2026:23 situationer. Utredningen anser att nöd i detta avseende ska ges samma betydelse som i 24 kap. 4 § brottsbalken, nämligen när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse. Det kan exempelvis röra sig om de situationer som anges i förarbetena till den norska regleringen, nämligen vid larmsamtal, kon- takter med ambulanspersonal eller sjukhuspersonal vid trafikolyckor, när väsentliga ekonomiska intressen kan räddas och när det kan bidra till att förhindra allvarliga brott. För att det i aktuellt hänseende ska vara fråga om nöd bör det enligt utredningens mening kunna få all- varliga konsekvenser om en vuxen tolk skulle behöva anlitas, och in- väntas, i stället för att ta hjälp av ett barn för tolkning. Utredningen föreslår därför att det av lagen om förbud mot att använda ett barn som tolk ska framgå att förbudet inte ska gälla när det är fråga om nöd. Undantag för tolkning av uppgifter av administrativ karaktär Vidare bedömer utredningen att det behöver finnas ett undantag som tillåter att ett barn tolkar när uppgifterna är av enbart administrativ karaktär. Utan ett sådant undantag skulle orimliga konsekvenser ris- kera att uppstå då myndigheter skulle behöva anlita tolk även vid för- medling av kortfattad, harmlös information. En sådan ordning skulle riskera att såväl försena som fördyra handläggningen. Ett liknande undantag finns i den norska regleringen och möjlig- gör att barn tolkar när det med hänsyn till barnet och omständig- heterna i övrigt får anses vara försvarligt. I förarbetena till den norska bestämmelsen anges att undantaget kan tillämpas i situationer där det är vanligt att barn förmedlar besked till sina föräldrar, exempelvis inom skolan, men endast när det rör mer triviala och vardagliga saker. I den danska regleringen får barn över 15 år även användas som tolkar när den behandlande läkaren bedömer att det rör sig om lindriga och oproblematiska fall. Av det danska förbudet mot barntolkning som gäller i andra sektorer följer att personer under 18 år inte får användas som tolkar för muntlig kommunikation om inte kommunikationen gäller ett oproblematiskt förhållande. SOU 2026:23 Barn som tolkar Undantag vid tolkning av uppgifter av enbart administrativ karaktär Utredningen bedömer att det är av stor vikt att ett undantag i detta hänseende formuleras på ett sätt som är enkelt att tillämpa samtidigt som det är så pass tydligt att det minimerar risken för att barn får tolka uppgifter som är olämpliga. Undantaget behöver också gå att tillämpa på ett ändamålsenligt sätt utifrån de tänkbara situationer som det kan aktualiseras inom. Sådana tänkbara situationer är enligt utredningens mening, i likhet med vad som anges i de norska förarbetena, exempel- vis situationer där det är vanligt att barn förmedlar enkla besked till sina föräldrar och vice versa, som inom skolan. Det kan också tänkas att ett barn tolkar när en myndighetshandläggare ringer till föräldern för att fastställa behovet av tolk på ett visst språk, eller ställer en fråga om exempelvis en adressuppgift eller mötestid. För att barn undan- tagsvis ska få tolka ska det alltså röra sig om sådana uppgifter av enbart administrativ karaktär, eller som det uttrycks i de norska förarbetena, mer triviala och vardagliga saker. Utredningen bedömer vidare att det inte kan anses rimligt att en tjänsteman i varje enskilt fall ska bedöma om tolkning av viss infor- mation sker i enlighet med principen om barnets bästa, såsom Tolk- utredningen föreslog (se avsnitt 19.5.2). Att undantag på denna grund enbart ska kunna ske när det rör sig om uppgifter av enbart admini- strativ karaktär innebär att tolkningen inte får röra sakuppgifter som är av vikt för bedömningen av ett ärende eller att det på liknande sätt finns risk för rättsförluster om tolkningen inte blir korrekt. Om tolk- ningen rör uppgifter av enbart administrativ karaktär bedömer utred- ningen att det medför att uppgifterna är så pass harmlösa att tolkningen inte sker i strid med principen om barnets bästa i barnkonventionens artikel 3. Utredningen vill understryka att ett samtal kan inledas angående uppgifter av enbart administrativ karaktär, och därmed tillåta att ett barn tolkar, men senare oplanerat övergå i samtal om uppgifter av känslig art eller som är av vikt för ett ärende. I ett sådant läge krävs att myndigheten tydligt förmedlar att ämnet får behandlas vidare i ett annat sammanhang med stöd av en yrkesverksam tolk. Sammantaget föreslår utredningen att det ska framgå av lagen om förbud mot att använda ett barn som tolk att förbudet inte ska gälla vid tolkning av uppgifter av enbart administrativ karaktär. 20 Anhöriga som tolkar Utredningen ska även ta ställning till om anhöriga ska kunna nekas som tolk vid myndighetskontakter, och i så fall föreslå i vilka situa- tioner det ska vara möjligt. I direktiven anges att det finns situa- tioner då tolkning genom anhöriga kan vara särskilt problematisk, exempelvis utifrån ett jämställdhetsperspektiv inklusive frågan om hedersrelaterat våld och förtryck. I detta kapitel redogörs för studier som gjorts, andra länders re- glering, Tolkutredningens slutsatser samt utredningens egna bedöm- ningar och överväganden gällande frågan om anhöriga som tolkar. 20.1 I vilka situationer tolkar anhöriga? Liksom gällande barntolkning är det okänt i vilken utsträckning an- höriga tolkar inom ramen för myndigheters verksamhet. Flera myn- digheter har förbjudit användandet av anhöriga som tolkar. Andra har öppnat upp för möjligheten att använda anhöriga när samtalet rör enklare information (se avsnitt 4.4.4). Utredningens uppfattning är att myndigheter över lag ser att anhörigtolkning visserligen kan vara problematiskt, men inte i samma mån som barntolkning. Det tycks därför ofta finnas en mer pragmatisk inställning till att låta vuxna anhöriga tolka. Som redogjorts för i tidigare avsnitt har en forskargrupp från Linnéuniversitet på uppdrag av Socialstyrelsen genomfört webb- enkäter och fokusgruppsintervjuer med personal inom primärvård, ekonomiskt bistånd och inom tillämpningsområdet för lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Resultaten visar att det inom samtliga undersökta verksamheter förekommer att vuxna anhöriga tolkar. Det gäller främst vid oplanerade besök, men inom primär- vården är det inte ovanligt även vid planerade besök. En vanlig anled- Anhöriga som tolkar SOU 2026:23 ning till att denna typ av tolkning accepteras är att personalen respek- terar önskemål från patienter och brukare. Det är vanligare att vuxna anhöriga tolkar än att barn gör det. Vid känsliga eller komplicerade möten anlitar personalen i regel en yrkesverksam tolk.1 20.2 Olika synsätt på anhörigtolkning Det kan ofta vara positivt för en enskild när anhöriga bistår, är när- varande samt ger stöd och trygghet i kontakter med bland annat myn- digheter och hälso- och sjukvård. Utöver det praktiska tolkandet kan anhörigtolkning därför skänka trygghet åt den enskilde. Anhörigtolkning innebär dock vissa risker. Översättningen kan bli lidande av att den tolkning som sker inte är professionellt utövad. Vidare kan oberoendet i överföringen gå förlorad. En anhörig som tolkar kan ta en friare roll än en yrkesverksam tolk, och till exempel ge tilläggsinformation eller utelämna delar. Anhöriga omfattas inte heller av regelverken kring sekretess och god tolksed. Trots att anhörigtolkning kan vara en praktisk lösning som i vissa fall skänker trygghet finns det alltså problematiska aspekter som bland annat kan inverka negativt på rättssäkerheten för den enskilde. Studier har gjorts gällande myndigheters användning av anhöriga som tolkar för att belysa förekomsten och dess effekter. I detta avsnitt redogör utredningen för vissa slutsatser som kunnat dras av dessa studier. 20.2.1 Kartläggningsstudie inom hälso- och sjukvård samt tandvård Vissa synpunkter på anhörigtolkning kommer till uttryck i en kart- läggning som Socialstyrelsen genomförde inom hälso- och sjukvården och tandvården 2016. Myndigheten drar slutsatsen att det i görligaste mån bör undvikas att anhöriga medverkar som tolkar inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten och andra myndigheter.2 Vid anhörig- tolkning föreligger enligt Socialstyrelsen en risk för brister och fel i översättningen, då kunskaper i språk, begrepp och terminologi inte prövats och utbildning i tolkmetodik, förhållningssätt och etik nor- malt inte skett. Dessutom föreligger jäv. Väsentlig information riske- 1 Gustafsson m.fl. (2018) s. 7. 2 Socialstyrelsen (2016). SOU 2026:23 Anhöriga som tolkar rar därmed att inte förmedlas på ett korrekt sätt mellan parterna i samtalet. Förutom bristande kunskaper kan det förekomma att in- formation undandras eller förvanskas (ömsesidigt) för att skona eller skydda. Det kan i sin tur leda till att myndighetens eller patien- tens/klientens bedömningsunderlag brister. Den enskilde riskerar därmed att inte få rätt vård, insats eller möjlighet att få sina rättig- heter tillgodosedda.3 Forskarstudie inom hälso- och sjukvård samt socialtjänst I en studie som Socialstyrelsen genomförde 2018 kring ämnet barn och andra anhöriga som översätter och medlar inom socialtjänst och hälso- och sjukvård4 redovisas en rad olika synsätt gällande anhörig- tolkning. Nackdelar med att låta vuxna anhöriga eller bekanta tolka angavs främst vara risk att information filtreras, eftersom anhöriga inte är neutrala och opartiska. Samtalen kan enligt personalen hämmas eller censureras om anhöriga är med som tolkar. Det är inte säkert att allt i ett samtal verkligen översätts om patienten eller brukaren befinner sig i beroendeställning till den anhörige. Det kan till exem- pel gälla om en make tolkar för sin hustru i en situation med miss- tänkt våld i familjen. En anhörig kan också vilja skydda patienten eller brukaren från obehaglig information. Anhöriga saknar kvalitets- säkrade språkkunskaper, vilket särskilt kan gälla medicinsk och juri- disk terminologi eller vedertagna begrepp inom socialtjänsten. Från- varo av yrkesverksam tolk innebär risk för att patienter eller brukare inte får adekvat vård och behandling. Personalen anger i studien även vissa fördelar med att låta vuxna anhöriga eller bekanta tolka. Det kan vara en smidig lösning i vissa enklare situationer, till exempel om det handlar om att tolka enkla förklaringar och frågor, som tidsbokning, vid provtagning, för att kunna lämna in papper eller läsa kallelser och brev från myndigheter. Det bedöms ofta som positivt att anhöriga deltar i möten och hör vad som diskuteras. Anhöriga har normalt en viktig roll då det gäller omvårdnaden om patienten eller brukaren och då det gäller att skjutsa, hämta ut medicin och ta kontakter med andra offentliga verksamheter.5 3 Socialstyrelsen (2016). 4 Gustafsson m.fl. (2018). 5 Gustafsson m.fl. (2018) s. 7 och 39 ff. Anhöriga som tolkar SOU 2026:23 20.2.2 Flera länder har begränsat användandet av anhöriga som tolkar Av intresse för utredningen är även att göra en utblick över hur våra grannländer har reglerat användandet av anhöriga som tolkar. I Norge saknas ett uttryckligt förbud mot att använda anhöriga som tolkar. När tolkeloven6 infördes övervägdes att även reglera an- vändandet av andra anhöriga som tolkar. Det ansågs dock inte vara nödvändigt då tolkelovens krav på att den som anlitas som tolk ska vara kvalificerad om tolkningen är nödvändig för att tillvarata rätts- säkerhetens intressen eller för att ge lämplig hjälp och service. Vidare framhölls att det i de fall det är möjligt att frångå kravet på att an- vända en kvalificerad tolk medför tolkelovens krav på tolkens opar- tiskhet att användandet av anhöriga endast blir aktuellt i nödsitua- tioner. Den norska regeringen ansåg därför att de allmänna reglerna för användning av tolk var tillräckliga för att förhindra användningen av familjemedlemmar och släktingar som tolkar i de fall där detta är särskilt viktigt att undvika.7 I den finska förvaltningslagen anges att den som står i sådant för- hållande till en part eller ett ärende att hans eller hennes tillförlitlig- het kan äventyras inte får anlitas som tolk (65 § förvaltningslag). Tillförlitligheten kan till exempel äventyras till följd av tolkens nära släktskap eller starka känslomässiga bindning till en part. Också ekonomiskt beroende kan betraktas som en i bestämmelsen avsedd faktor som äventyrar tillförlitligheten. Bestämmelsen är tillämplig även i de fall en part anlitar och bekostar en egen tolk, och en myn- dighet kan förbjuda en av parten vald tolk att verka i ett ärende om det kan anses att tolkens tillförlitlighet har äventyrats.8 I Nederländerna uppmuntras användandet av anhöriga som tolkar inom hälso- och sjukvården (se avsnitt 6.4.3). För vissa myndigheter finns ett indirekt förbud mot att använda anhöriga som tolkar då det av den nederländska tolklagen följer att domstolar, åklagarmyndig- heten, polisen och migrationsmyndigheten endast får använda tolkar från det officiella tolkregistret (artikel 28 wet beëdigde tolken en vertalers). 6 Lov om offentlige organers ansvar for bruk av tolk mv. (tolkeloven), se avsnitt 6.1.3. 7 Regjeringen (2021) s. 30. 8 RP 72/2002 rd s. 126. SOU 2026:23 Anhöriga som tolkar 20.2.3 Tolkutredningens slutsatser om anhörigtolkning Tolkutredningen konstaterade att den gällande uppfattningen är att tolkning med stöd av anhöriga normalt sett inte ska ske. Tolkutred- ningen lyfte även fram att det finns positiva aspekter av anhörigtolk- ning och att individers behov av stöd och hjälp från vänner och nära anhöriga i kontakt med myndigheter och offentliga verksamheter är en viktig faktor att väga in också i de sammanhang då kvalificerad tolkning krävs. Samtidigt måste förvaltningen uppmärksamma de problem med opartiskhet, språk och terminologi som kan finnas med att anhöriga används som tolkar, bland annat ur ett jämställd- hetsperspektiv. Användandet av en yrkesverksam tolk kan vara av- görande för att kunna ta tillvara den enskildes rätt och garantera kvalitet i myndighetsutövningen. Anhörigstöd får därför enligt Tolk- utredningen inte ersätta anlitandet av yrkesverksamma tolkar. Tolk- utredningen poängterar vidare att anhöriga och vänner även fort- sättningsvis kan fylla viktiga funktioner som stöd vid olika typer av samhällskontakter, men de ska inte agera tolk. 20.2.4 Vad menar utredningen med anhörigtolkning? I utredningsdirektiven pekas särskilt på situationen då anhöriga och andra närstående tolkar. Socialstyrelsen definierar anhörig som en per- son inom familjen eller bland de närmaste släktingarna. Närstående är enligt Socialstyrelsen en person som den enskilde anser sig ha en nära relation till9. Vad gäller anhörigtolkning och den problematik som lyfts i direk- tiven gällande hedersrelaterat våld och förtryck menar utredningen dock att det finns anledning att bredda perspektivet. Hedersrelaterat våld och förtyck kan nämligen utföras av någon som varken befinner sig i kretsen av anhöriga eller närstående utifrån Socialstyrelsens defi- nitioner. Våldet och förtrycket kan spänna över flera olika relationer i en familj. Släktingar eller andra personer utanför den allra närmaste familjen kan vara förövare, både direkt genom att utöva eller uppmana till våld och förtryck, och mer indirekt genom att skydda förövare och förhålla sig passivt till bevittnade övergrepp. Utomstående utan- för den närmaste familjen eller släkten kan också ha en roll i att utöva 9 Socialstyrelsen (2026). Anhöriga som tolkar SOU 2026:23 kontroll över, hota eller trakassera en eller flera utsatta personer i en familj för att de inte anses följa kollektivets rådande normer10. Enligt utredningens mening vore det därför allt för begränsande att i detta sammanhang enbart utforska problematiken kring att an- höriga och andra närstående tolkar. Det saknas dock ett lämpligt begrepp som samlar de kategorier av vuxna personer som, utan att göra det yrkesmässigt, tolkar åt andra. Utöver anhöriga och närstå- ende kan det röra sig om bekanta men också personer som är helt okända för den som samtalet ska tolkas åt. Det kan alltså inte ute- slutas att även personer utanför kretsen av anhöriga och närstående kan utföra hedersrelaterat förtryck genom att tolka åt den utsatta personen. För att inte tynga ner texten mer än nödvändigt bedömer utred- ningen att det behövs ett begrepp som omfattar alla kategorier av vuxna medföljande som tolkar. Eftersom begreppet anhörigtolkning redan är etablerat bedömer utredningen att det är lämpligt att fortsatt använda detta, dock med den extensiva innebörd att all tolkning som inte utförs mot ersättning av en vuxen person omfattas. Med begrep- pet anhörig avses i följande delar av detta kapitel samtliga vuxna som agerar tolk utan att erhålla ersättning från en myndighet. 20.2.5 Myndigheter kan redan avstå från att använda en anhörig som tolk Utredningens bedömning Gällande rätt möjliggör redan för myndigheter att neka en anhö- rig att tolka om den anhöriga inte kan anses vara lämplig för upp- draget. Frågan som utredningen har att hantera är om anhöriga ska kunna nekas som tolk vid myndighetskontakter, och i så fall föreslå i vilka situationer det ska vara möjligt. Utredningen konstaterar att situationerna som anhöriga tolkar vid skiljer sig i betydande omfattning. Det kan röra sig om allt från en tidsbokning till ett helt besök hos en läkare. Det kan vidare kon- stateras att anhörigtolkning i första hand riskerar att orsaka allvarliga 10 Nationellt centrum för hedersrelaterat våld och förtryck (2026). SOU 2026:23 Anhöriga som tolkar konsekvenser för den enskilda när den fråga som avhandlas är av sär- skild vikt, som när den gäller den enskildes rättigheter eller hälsa. Risker med anhörigtolkning föreligger därmed främst inom ramen för ärendehandläggning vid myndigheter, i domstolarnas rättskipande verksamhet och inom ramen för hälso- och sjukvården samt tand- vården. I detta avsnitt redogör utredningen därför för vilka möjlig- heter att begränsa anhörigtolkning som myndigheterna i dagsläget har inom ramen för dessa verksamheter. Handläggning av ärenden enligt förvaltningslagen Som utredningen har redogjort för i avsnitt 3.6.1 regleras rätten till tolk i samband med ärendehandläggning hos myndigheter i 13 § FL. Det är alltid myndigheten som avgör om och i vilken utsträckning det finns ett behov av tolk eller översättning i det enskilda ärendet.11 Bedömningen ska göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Behovskriteriet i paragrafen ger dock utrymme för myndigheterna att i vissa fall avstå från tolkning eller översättning. Det obligatoriska kravet ska bedömas på grundval av den enskildes behov av att kunna ta till vara sin rätt. Denna kvalificering skapar bedömningsutrymme för myndigheten att pröva behovet bland annat utifrån ärendets art och sakens betydelse för den enskilde. Vid bedömningen av behovet av tolkstöd i ett enskilt fall kan en myndighet väga in om den har egen personal med tillräckliga språkkunskaper för att kunna tillgodose den enskildes behov.12 Den kan också väga in om partens ombud eller biträde har sådana språkkunskaper att myndigheten till exempel kan avstå får att översätta handlingarna i ärendet.13 I äldre förarbeten till den tidigare förvaltningslagen konstateras att en myndighet som gör bedömningen att en tolk behöver anlitas måste se till så att tolken är tillräckligt kvalificerad och även i övrigt är lämplig för uppgiften.14 Om den som har fått i uppdrag att vara tolk under handläggningen av något skäl visar sig olämplig för upp- draget, kan myndigheten entlediga tolken och utse någon annan 11 Jfr prop. 2016/17:180 s. 84 f. samt Lundmark och Säfsten (2024), kommentar till 13 § FL. 12 Prop. 2016/17:180 s. 84–85 och 299. 13 Lundmark och Säfsten (2024), kommentar till 13 § FL. 14 Prop. 1985/86:80 s. 28. Anhöriga som tolkar SOU 2026:23 i stället.15 Från rättssäkerhetssynpunkt är det även av vikt att tolkens neutralitet inte ska kunna ifrågasättas.16 Det kan alltså konstateras att en myndighet som har gjort bedöm- ningen att en tolk behöver anlitats kan entlediga tolken om han eller hon av något skäl, exempelvis bristande neutralitet, inte bedöms vara lämplig för uppdraget. I de fall en myndighet initialt bedömt att den enskildes behov av tolk kan tillgodoses av en anhörig som deltar i mötet som ombud, biträde eller stödperson har myndigheten inte anlitat en tolk. Om myndigheten senare bedömer att den anhörige saknar kompetens eller av andra skäl inte är lämplig som tolk kvarstår den enskildes behov av tolk för att kunna ta till vara sin rätt. Även om myndigheten formellt sett inte kan entlediga den anhörige åligger det därmed myndigheten att i dessa fall anlita en egen tolk. En skyl- dighet att anlita en egen tolk föreligger även i de fall myndigheten redan på förhand känner till eller misstänker att den anhörige inte är tillräckligt kvalificerad och i övrigt lämplig för att bistå den en- skilde och myndigheten med tolkning. Det grundläggande syftet med regleringen om tolk är att säker- ställa att en enskild ska kunna förstå ärendets innehåll och själv göra sig förstådd så att allt relevant material kan beaktas när ett beslut ska fattas.17 Det innebär enligt utredningens mening att myndig- heten måste kunna försäkra sig om att denna förståelse kan uppnås även om myndigheten bedömer att det finns utrymme för att avstå från att anlita tolk och i stället låta en anhörig tolka i en viss situation. Om myndigheten känner till eller misstänker att det förekommer våld och förtryck i relationen mellan den enskilde och en medföljande anhörigtolk kan myndigheten inte försäkra sig om att tolkningen sker på ett fullgott sätt i enlighet med bestämmelsens syfte. Utred- ningen gör därför bedömningen att en myndighet redan i dag är för- hindrad att låta en anhörig som är olämplig för uppdraget, exempelvis på grund av hedersrelaterat våld eller förtryck, tillgodose den enskil- des behov av tolkning. Detta gäller dels vid den initiala bedömningen av om tolk behöver anlitas enligt 13 § FL, dels vid en senare bedöm- ning om den anhöriga fortsatt kan användas som tolk. 15 Lundmark och Säfsten (2024), kommentar till 13 § FL. 16 Lundmark och Säfsten (2024), kommentar till 13 § FL. 17 Prop. 2016/17:180 s. 84. SOU 2026:23 Anhöriga som tolkar Särskilt om brottsbekämpande myndigheters ärendehandläggning Brottsbekämpande myndigheter omfattas inte av bestämmelsen om rätt till tolk enligt 13 § FL (se avsnitt 3.6.1), vilket innebär att resone- mangen i föregående avsnitt inte innefattar exempelvis Polismyndig- heterna och Åklagarmyndigheten. Som anges i avsnitt 3.6.4 omfattas de brottsbekämpande myndig- heterna dock i fråga om tolk under förundersökningen av 5 kap. 6 § RB. Enligt den bestämmelsen ska den tolk som förordnas i första hand vara auktoriserad (se vidare avsnitt 3.5.2 angående auktorisation av tolkar). I annat fall ska en annan lämplig person förordnas (5 kap.

5 § andra stycket avgiftsförordningen följer att principen om full kostnadstäckning ska gälla om inte regeringen föreskrivit något annat. Om inget annat följer av avgiftsbemyndigandet kan man där- för utgå ifrån att full kostnadstäckning gäller för en viss avgift vars storlek fastställs av en myndighet under regeringen.71 I dessa fall uppstår därför sällan frågor kring vilket ekonomiskt mål som gäller. Tolkningsproblem uppstår dock i förhållande till avgifter som fast- ställs av regeringen. Regeringen är inte bunden av avgiftsförordningen och riksdagen delegerar oftast rätten att besluta om storleken på en belastande avgift till regeringen utan att uttryckligen ta ställning till något ekonomiskt mål för verksamheten.72 Inte heller kommuner och regioner omfattas av avgiftsförordningen och dess huvudregel om full kostnadstäckning. För kommuner och regioner gäller i stället självkostnadsprincipen som endast anger att de inte får ta ut högre avgifter än som motsvarar kostnaderna för de tjänster eller nyttig- heter som de tillhandahåller (2 kap. 6 § kommunallagen). Även när det gäller kommunala och regionala avgifter kommer det därmed att vara svårt att fastställa om det ekonomiska målet full kostnads- täckning legat till grund för beräkningen av avgiftens storlek. Utredningen kan konstatera att en lösning i enlighet med alter- nativ 2 därmed kommer att orsaka omfattande tillämpningsproblem. Det kommer också i många fall vara mycket svårt för den enskilde att förutse om en tolkavgift kommer att tas ut eller ej. 68 Se till exempel 9 § förordningen (2012:208) med instruktion för Statens servicecenter. 69 I förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen finns flera sådana exempel. 70 Se till exempel 2 a och 2 c §§ förordningen (2010:1578) om provavgifter för körkort och yrkesmässig trafik, m.m. och 30 § passförordningen (1979:664). 71 Att avgiftsförordningen endast gäller för myndigheter under regeringen följer av 1 a §. 72 Ekonomistyrningsverket (2020) s. 30 f. SOU 2026:23 Hinder mot tolkavgift Vid en sammantagen bedömning anser utredningen därmed att problematiken behöver lösas genom att i enlighet med alternativ 3 helt undanta redan avgiftsbelagda verksamheter från tolkavgiftsregler- ingen. 9.13 Hinder mot tolkavgift vid utbildning som ska vara avgiftsfri Utredningens bedömning Tolkavgift bör inte tas ut vid utbildning som enligt skollagen ska vara avgiftsfri. I skollagen finns bestämmelser som anger att olika utbildningar inom skolväsendet som utgångspunkt ska vara avgiftsfria (se avsnitt 3.6.8). I avsnitt 11.3.4 föreslår utredningen att tolkavgift endast ska tas ut när en myndighet inom ramen för handläggning av ett ärende använt tolk med stöd av 13 § FL. I avsnitt 12.3 lämnar utredningen dessutom förslag som innebär att tolkavgift inte ska tas ut i ärenden som direkt rör barn. Utredningen kan konstatera att dessa förslag medför att tolkavgift inte kommer att tas ut inom stora delar av skolväsendet eller de utbildningsformer som omfattas av skollagens bestämmelser om avgiftsfrihet. Att så är fallet följer av att – den pedagogiska verksamheten utgör faktiskt handlande och inte ärendehandläggning (se avsnitt 3.6.8) – enskilda huvudmän inte omfattas av den skyldighet att använda tolk som följer av 13 § FL (se avsnitt 3.6.1 och 3.6.8) – eleverna i en stor del av de berörda skolformerna och utbildnings- formerna är under 18 år. Det krävs dock ytterligare åtgärder för att säkerställa att skollagens bestämmelser om avgiftsfrihet inte hamnar i konflikt med en reglering om tolkavgift. Risk för konflikter föreligger till exempel vid hand- läggning av ärenden inom gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen där eleverna är över 18 år och utbildningen be- drivs av kommunala huvudmän. Hinder mot tolkavgift SOU 2026:23 För att helt undvika dessa konflikter kan skollagens bestämmelser om avgiftsfrihet kompletteras med bestämmelser som anger att be- stämmelserna om avgiftsfrihet inte hindrar att en tolkavgift tas ut (jfr utredningens förslag i avsnitt 18.1 avseende den arbetsmarknads- politiska verksamheten). Utredningen bedömer dock inte att en sådan lösning är ändamålsenlig i detta avseende. Införandet av tolkavgiften syftar till att stärka incitamenten att lära sig svenska. Enskilda som redan har valt att ta del av de utbildningsinsatser som samhället er- bjuder har inte behov av ytterligare incitament. Utredningen bedömer därför att en bättre ordning för att undvika dessa konflikter är att helt avstå från att ta ut tolkavgift inom ramen för de berörda utbildnings- formerna. Tolkavgift bör därför inte tas ut vid utbildning som enligt skollagen ska vara avgiftsfri. 10 Hantering av undantag från skyldigheten att betala tolkavgift I detta kapitel redogör utredningen för villkor och hantering av undantag från skyldigheten att betala tolkavgift. 10.1 Villkor för undantag från skyldigheten att betala tolkavgift Utredningens förslag Undantag från skyldigheten att betala tolkavgift ska kunna medges den som till följd av bestående funktionsnedsättning saknar möj- lighet att genom de utbildningsinsatser samhället erbjuder förvärva tillräckliga kunskaper i svenska för att klara sina myndighetskon- takter utan tolk. Utredningen har i avsnitt 9.11 gjort bedömningen att den som till följd av funktionsnedsättning bedöms sakna möjlighet att, genom de insatser samhället erbjuder, förvärva kunskaper i svenska i nivå med vad som krävs för godkänt betyg i D-kursen i sfi bör kunna undantas från skyldigheten att betala tolkavgift. Kursplanen för sfi fastställs av Skolverket. Kursplanen kan inom kort komma att ändras med anledning av regeringens uppdrag till Skolverket (se avsnitt 11.2.3). Det är därför inte lämpligt att i villkoren för undantag från skyldigheten att betala tolkavgift uttryckligen ange en specifik sfi-kurs. I bestämmelsen ska därför i stället anges att den som till följd av funktionsnedsättning saknar möjlighet att, genom de insatser samhället erbjuder, förvärva tillräckliga kunskaper i svenska Hantering av undantag från skyldigheten att betala tolkavgift SOU 2026:23 för att klara sina myndighetskontakter utan tolk ska kunna undantas från skyldigheten att betala tolkavgift. Vid bedömningen av om den enskilde saknar en sådan möjlighet måste hänsyn tas till hur funktionsnedsättningen påverkar den en- skildes förmåga att lära sig ett nytt språk. Vid bedömningen behöver hänsyn dock även tas till vilka utbildningsinsatser i svenska språket samhället erbjuder den enskilde. Om den enskilde till följd av sin funktionsnedsättning inte har tillgång till sfi-utbildningen, och sam- hället inte heller erbjuder alternativa utbildningsvägar, får den enskilde anses sakna möjlighet att förvärva tillräckliga kunskaper i svenska. Att den enskilde inte har rätt till sfi på grund av att tidsgränsen för rätten löpt ut (se avsnitt 3.4.1) ska dock inte påverka bedömningen, eftersom detta inte är en följd av funktionsnedsättningen. Det saknas i detta sammanhang skäl att endast undanta personer med vissa typer av funktionsnedsättningar. Det som avgör om ett undantag från skyl- digheten att betala tolkavgift ska medges är hur en fysisk eller psykisk funktionsnedsättning, eller kombination av funktionsnedsättningar, i det enskilda fallet påverkar personens möjligheter att förvärva till- räckliga kunskaper i svenska. Vid kognitiv funktionsnedsättning kan det senast inlärda språket tappas även om språkkunskaperna tidigare varit goda.1 En person som drabbas av till exempel Alzheimers sjukdom och som inte har svenska som modersmål kan därmed komma att förlora sina kun- skaper i svenska, eller sin förmåga att använda svenska. Vid ett så- dant sjukdomstillstånd saknar personen även förmågan att på nytt förvärva tillräckliga kunskaper i svenska. Även en person som till följd av en kognitiv sjukdom tappat sina tidigare kunskaper i svenska kan sålunda undantas från skyldigheten att betala tolkavgift. Samhällets förväntningar på den enskilde att lära sig svenska upp- hör endast under den tid funktionsnedsättningen kvarstår. Vid en funktionsnedsättning som kan försvinna efter rehabilitering eller andra insatser, ska undantag från skyldigheten att betala tolkavgift därför inte kunna ges. Av bestämmelsen ska därför framgå att funk- tionsnedsättningen ska vara bestående. För att undantag från skyldig- heten att betala tolkavgift ska kunna ges ska funktionsnedsättningen som påverkar förmågan att förvärva tillräckliga kunskaper i svenska således vara livslång. 1 Ellajosyula, Narayanan, och Patterson (2020). SOU 2026:23 Hantering av undantag från skyldigheten att betala tolkavgift Undantag från skyldigheten att betala tolkavgift ska därför kunna medges den som till följd av bestående funktionsnedsättning saknar möjlighet att, genom de utbildningsinsatser samhället erbjuder, för- värva tillräckliga kunskaper i svenska för att klara sina myndighets- kontakter utan tolk. 10.2 Undantag från skyldigheten att betala tolkavgift efter ansökan Utredningens förslag Undantag från skyldigheten att betala tolkavgift ska beviljas efter ansökan. Som framgår i avsnitt 9.11 är skälet till att personer med vissa funk- tionsnedsättningar ska undantas från skyldigheten att betala tolkavgift att samhället inte förväntar sig att dessa personer ska klara sina myn- dighetskontakter utan tolk. Det rimliga vore därför att regleringen utformas så att myndigheter aldrig tar ut tolkavgift av personer som uppfyller villkoren för undantag från skyldigheten att betala tolk- avgift. Utredningen bedömer dock att flera skäl talar mot en sådan ordning. För det första går det inte att utesluta att det i vissa fall krävs om- fattande undersökningar och utredningar inom hälso- och sjukvården för att fastställa att villkoren för undantag från skyldigheten att betala tolkavgift är uppfyllda. Enligt huvudregeln i patientlagen får sådana utredningar inte genomföras utan samtycke och den myndighet som ska besluta om en enskild ska undantas från skyldigheten att betala tolkavgift bör därför inte ges rätt att kräva att ett intyg ska lämnas in (1 kap. 5 § och 4 kap. 2 § första stycket patientlagen). Det går vidare att förutse att enskilda som skulle kunna undantas från skyldigheten att betala tolkavgift, vid valet mellan att genomgå en omfattande ut- redning och att vid ett enstaka tillfälle betala en tolkavgift, i många fall troligen kommer att välja att betala avgiften. För det andra kan en sådan ordning medföra att en beslutande myndighet i enlighet med sitt utredningsansvar begär intyg i samt- liga fall då den saknar uppgifter eller intern kompetens för att avgöra om villkoren för undantag från skyldigheten att betala tolkavgift är Hantering av undantag från skyldigheten att betala tolkavgift SOU 2026:23 uppfyllda (jfr 23 § FL). För den enskilde kan det uppfattas som krän- kande att avkrävas ett sådant intyg. Detta gäller speciellt i de fall intygen visar att villkoren för undantag från skyldigheten att betala tolkavgift inte är uppfyllda. För det tredje kan kostnaden för intygen överstiga tolkavgiften. I avsnitt 13.2 föreslår utredningen att tolkavgiften ska vara 400 kronor per ärende. Regionerna bestämmer själva vilka avgifter som tas ut för intyg som utfärdas inom vården (se avsnitt 3.9). Vissa intyg kan vara kostnadsfria, detta gäller exempelvis ofta intyg till Försäkrings- kassan, för andra gäller en fast avgift medan övriga debiteras utifrån en timtaxa. Det är därmed upp till varje region att var för sig fastställa kostnaden för de intyg som krävs för att visa att en person till följd av bestående funktionsnedsättning saknar förmågan att förvärva till- räckliga kunskaper i svenska. Beroende på vilka undersökningar och andra utredningsåtgärder som krävs kan det därmed bli kostsamt för den enskilde att producera efterfrågade intyg. Detta gäller särskilt i de fall den berörda regionen tillämpar en timtaxa. Kostnaden för ett intyg kan därmed överstiga såväl en som flera tolkavgifter. Det är därför rimligt att det överlåts till den enskilde att bedöma om det är mer fördelaktigt att vända sig till vården för att få ett intyg eller att betala ett förväntat antal framtida tolkavgifter. Mot den bakgrunden bedömer utredningen att undantagen från skyldigheten att betala tolkavgift för dem med olika funktionsnedsätt- ningar endast ska tillämpas i de fall den enskilde själv, eller dennes ombud, valt att ansöka om att undantas. Undantag från skyldigheten att betala tolkavgift ska därför beviljas efter ansökan. 10.2.1 En ansökan om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift ska prövas av en central myndighet Utredningens förslag Ansökningar om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift ska hanteras av en central myndighet. Som framgår av avsnitt 8.1 innebär utredningens förslag att samt- liga myndigheter omfattas av skyldigheten att ta ut en tolkavgift. En person som uppfyller villkoren för undantag från skyldigheten SOU 2026:23 Hantering av undantag från skyldigheten att betala tolkavgift att betala tolkavgift kan under sin livstid därmed komma att debiteras tolkavgift av ett flertal olika myndigheter. En reglering som kräver att en sådan person måste ansöka om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift hos respektive myndighet har flera nackdelar. För det första bör det framhållas att de bedömningar som krävs för att fastställa om villkoren för undantag från skyldigheten att betala tolkavgift är uppfyllda kan kräva kompetens som de flesta myndig- heter inte besitter. Det kan till exempel inte uteslutas att det i vissa fall kommer att krävas en samlad bedömning baserad på flera olika handlingar. Sådana handlingar kan till exempel avse en tal- och språk- utredning från en logoped, en psykologisk utredning som visar den enskildes kognitiva nivå och en bedömning från en läkare som visar medicinska orsaker som påverkar den enskildes förmåga till inlärning. För det andra skulle en sådan ordning vara onödigt betungande för den enskilde och de olika myndigheterna. Det faktum att samma bedömning görs av olika myndigheter riskerar dessutom att leda till att den enskilde beviljas undantag från skyldigheten att betala tolkavgift av vissa men inte av alla myndigheter. Sådana olika be- dömningar kan bero på att det initialt saknas praxis som klargör hur villkoren ska tillämpas, men även på skillnader i myndigheternas beslutsunderlag. För det tredje bör regleringen i enlighet med principen om upp- giftsminimering utformas så att personuppgiftsbehandlingen blir så begränsad som möjligt (jfr artikel 5.1 c i dataskyddsförordningen). Detta gäller speciellt i detta fall då det rör sig om känsliga person- uppgifter om hälsa. Om det finns ett alternativt sätt att uppnå syftet med regleringen som leder till att färre personuppgifter om hälsa be- höver behandlas av de olika myndigheterna bör det därmed väljas. Om bedömningen av om villkoren för undantag från skyldigheten att betala tolkavgift är uppfyllda centraliseras innebär det att de olika intyg och utredningar som ligger till grund för bedömningen endast behandlas av en myndighet och att övriga myndigheter endast får ta del av uppgifter om att undantag från skyldigheten att betala tolk- avgift beviljats. Utredningen bedömer mot denna bakgrund att ansökningar om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift ska hanteras av en central myndighet. I avsnitt 12.2 lämnar utredningen förslag som innebär att övriga myndigheter inte ska ta ut någon tolkavgift om Hantering av undantag från skyldigheten att betala tolkavgift SOU 2026:23 den som ärendet rör visat att han eller hon vid tiden för tolktillfället beviljats undantag från skyldigheten att betala tolkavgift. 10.3 Vilken myndighet ska pröva ansökningar om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift? Utredningens förslag En ansökan om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift ska prövas av Specialpedagogiska skolmyndigheten. Eftersom det inte finns någon statlig myndighet som har ett över- gripande ansvar för integrationen är det inte självklart var ansvaret för att pröva ansökningar om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift ska placeras. Vid bedömningen av vilken myndighet som är bäst lämpad att ansvara för att pröva ansökningar om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift har utredningen därför övervägt de myndigheter som redan i dag har till uppgift att pröva ansökningar om förmåner som personer med funktionsnedsättingar har rätt till. Utredningen kan konstatera att det i många fall är kommuner och regioner som ansvarar för att pröva sådana ansökningar. Det gäller till exempel ansökningar om färdtjänst, bostadsanpassningsbidrag, parkeringstillstånd samt insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och socialtjänstlagen. Det finns dock flera förmåner för personer med funktionsnedsättingar som prövas av stat- liga myndigheter. Av dessa bedömer utredningen att det finns anled- ning att närmare redogöra för de uppgifter som Försäkringskassan, Specialpedagogiska skolmyndigheten och Myndigheten för delaktig- het har. 10.3.1 Försäkringskassan Försäkringskassans verksamhet består huvudsakligen i att besluta om och betala ut sådana förmåner och ersättningar som ingår i den svenska socialförsäkringen (som regleras i socialförsäkringsbalken). Försäkringskassan ansvarar dock även för exempelvis arbetsmarknads- och tandvårdsstöd. Inom sitt verksamhetsområde har myndigheten SOU 2026:23 Hantering av undantag från skyldigheten att betala tolkavgift vidare ett samlat ansvar för funktionshinderfrågor och för frågor som har betydelse för nyanlända invandrares etablering i samhället (2 § 10 och 13 förordningen [2009:1174] med instruktion för Försäk- ringskassan). När det gäller ansökningar om förmåner som personer med funk- tionsnedsättingar har rätt till ansvarar Försäkringskassan bland annat för att pröva ansökningar om assistansersättning, bilstöd, merkost- nadsersättning och omvårdnadsbidrag. Assistansersättning Assistansersättning är ett personligt utformat stöd som ges av ett be- gränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med ett eller flera grundläggande behov (51 kap. 2 § första stycket socialförsäkringsbalken och 9 a § första stycket LSS). En prövning av rätten till assistansersättning görs efter en ansökan av den enskilde eller efter en anmälan från kommunen (110 kap. 4 § andra stycket och 6 § första stycket socialförsäkrings- balken). Medicinsk information från hälso- och sjukvården är en central del av beslutsunderlaget som Försäkringskassan behöver för att bedöma om en försäkrad har rätt till assistansersättning.2 På För- säkringskassans webbplats framgår att den sökande ombeds lämna in läkarutlåtanden som beskriver funktionsnedsättningen och hur den påverkar den enskilde. Försäkringskassan kan också begära ett utlåtande från en läkare eller annan sakkunnig samt begära att den sökande genomgår en utredning (110 kap. 14 § 3 och 4 socialförsäk- ringsbalken). Bilstöd Bilstöd lämnas till den som på grund av ett varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationer (52 kap. 2 § socialförsäkringsbalken). Till en ansökan om bilstöd ska det fogas ett läkarutlåtande om funk- tionshindret och dess inverkan på förflyttningsmöjligheterna (5 § förordningen [2010:1745] om bilstöd till personer med funktions- hinder.). 2 Försäkringskassan (2003) s. 84. Hantering av undantag från skyldigheten att betala tolkavgift SOU 2026:23 Merkostnadsersättning Merkostnadsersättning lämnas för en kostnad som uppkommer på grund av en persons funktionsnedsättning och som går utöver en kostnad som är normal för en person utan funktionsnedsättning i motsvarande ålder (50 kap. 2 § första stycket socialförsäkringsbalken). Vid ansökan om merkostnadsersättning ska läkarutlåtande om hälso- tillståndet hos den person som merkostnadsersättningen avser bifogas om det inte finns särskilda skäl som talar emot det (2 § förordningen [2018:1614] om merkostnadsersättning och omvårdnadsbidrag). Omvårdnadsbidrag Omvårdnadsbidrag lämnas till en förälder till ett barn som på grund av funktionsnedsättning kan antas vara i behov av omvårdnad och tillsyn under minst sex månader (22 kap. 3 § första stycket socialför- säkringsbalken). Vid ansökan om omvårdnadsbidrag ska läkarutlå- tande om hälsotillståndet hos den person som omvårdnadsbidraget avser bifogas om det inte finns särskilda skäl som talar emot det (2 § förordningen om merkostnadsersättning och omvårdnadsbidrag). 10.3.2 Specialpedagogiska skolmyndigheten Specialpedagogiska skolmyndigheten ska verka för att alla barn, elever och vuxenstuderande med funktionsnedsättning får tillgång till en likvärdig utbildning och annan verksamhet av god kvalitet i en trygg miljö. Myndigheten ansvarar bland annat för utbildning i specialskolan och i förskoleklass och fritidshem vid en skolenhet med specialskola (1 § förordningen [2011:130] med instruktion för Specialpedagogiska skolmyndigheten). En särskild nämnd ansvarar för att pröva ansökningar om utbild- ning för personer med vissa funktionsnedsättningar, som anges i 7 kap. 6 § och 15 kap. 35 § skollagen. Myndigheten driver tio special- skolor medan de fyra gymnasieskolor som erbjuder Rh-anpassad utbildning har kommunala huvudmän. SOU 2026:23 Hantering av undantag från skyldigheten att betala tolkavgift Specialskola Barn som på grund av sin funktionsnedsättning eller andra särskilda skäl inte kan gå i grundskolan eller anpassade grundskolan ska tas emot i specialskolan om de 1. är dövblinda eller annars är synskadade och har ytterligare funk- tionsnedsättning, 2. i annat fall än som avses i 1 är döva eller hörselskadade eller 3. har en grav språkstörning. Ett beslut om mottagande i specialskolan ska föregås av en utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social be- dömning (7 kap. 6 § skollagen). Vilka handlingar som krävs vid en ansökan beror på vilken funktionsnedsättning barnet har. För barn med grav språkstörning krävs bland annat tal- och språkutredning av logoped, medicinsk bedömning av läkare, utredning av psykolog och pedagogisk bedömning av personal med specialpedagogisk kom- petens. Rh-anpassad utbildning Ungdomar som har ett svårt rörelsehinder har rätt att få utbildning vid en gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning. Med svårt rörelse- hinder avses rörelsehinder som ensamt eller i kombination med en annan funktionsnedsättning medför att en ungdom, för att kunna följa ett program i gymnasieskolan, behöver tillgång till en skola med Rh-anpassad utbildning och har behov av habilitering och i vissa fall av boende i elevhem och omvårdnad i boendet (15 kap. 35 § och 36 § första stycket skollagen). Till en ansökan ska enligt Specialpedagogiska skolmyndighetens webbplats bifogas utlåtanden som beskriver behov av pedagogiska och habiliterande insatser. Hantering av undantag från skyldigheten att betala tolkavgift SOU 2026:23 10.3.3 Myndigheten för delaktighet Myndigheten för delaktighet har till uppgift att verka för att det natio- nella målet för funktionshinderspolitiken uppnås. Myndigheten ska med utgångspunkt i det nationella målet för funktionshinderspoli- tiken och funktionshinderspolitikens inriktningar främja ett syste- matiskt och effektivt genomförande av funktionshinderspolitiken i samhället genom att samordna, följa upp, samla in och analysera in- satser inom funktionshinderspolitiken från statliga myndigheter, kommuner, regioner och andra aktörer (1 och 2 §§ förordningen [2024:78] med instruktion för Myndigheten för delaktighet). När det gäller ansökningar om förmåner som personer med funk- tionsnedsättingar har rätt till ansvarar Myndigheten för delaktighet för att pröva ansökningar om dispositionsrätt till ledarhund. Dispositionsrätt för ledarhund För dispositionsrätt till ledarhund krävs bland annat att den sökande har en synnedsättning som innebär avsaknad av ledsyn och behov av en ledarhund som förflyttningshjälpmedel (3 § första stycket lagen [2023:692] om dispositionsrätt till ledarhund). Till en ansökan ska bland annat fogas intyg från läkare eller optiker om synnedsättning samt intyg från syncentral om orienteringsför- måga (1 § andra stycket Myndigheten för delaktighets föreskrifter [2024:1] om dispositionsrätt för ledarhund). 10.3.4 Specialpedagogiska skolmyndigheten är bäst lämpad att ansvara för att pröva ansökningar om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift Av de bedömningar som de tre myndigheterna ovan hanterar är det de som görs vid antagning till specialskolan som uppvisar störst lik- heter med de som kommer att krävas för att avgöra om en enskild ska undantas från skyldigheten att betala tolkavgift. Det faktum att Specialpedagogiska skolmyndigheten har erfarenhet av liknande be- dömningar talar för att uppgiften att pröva ansökningar om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift läggs på den myndigheten. SOU 2026:23 Hantering av undantag från skyldigheten att betala tolkavgift Utredningen bedömer att det inte är ändamålsenligt att kräva att den myndighet som beviljat ett undantag ska ta fram en e-tjänst som medger att samtliga beslut om tolkavgift kan föregås av en kontroll av om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift har beviljats. Skälet till det är att kostnaden för att bygga och förvalta e-tjänsten samt kostnaden för myndigheternas administration måste sättas i rela- tion till det förväntade antalet beviljade undantag från skyldigheten att betala tolkavgift. Även om det inte är möjligt att på förhand be- räkna hur många undantag från skyldigheten att betala tolkavgift som kommer att beviljas finns det faktorer som talar för att antalet kom- mer att vara begränsat. Det som talar för denna bedömning är för det första att andelen utlandsfödda som uppfyller villkoren för undan- tag från skyldigheten att betala tolkavgift troligen är låg. För det andra kommer inte alla som uppfyller villkoren att ha skäl att ansöka om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift. Detta gäller till exempel om kostnaden för nödvändiga intyg och utredningar över- stiger kostnaden för framtida förväntande tolkavgifter. Det gäller även i många fall dem som drabbats av en demenssjukdom då de i första hand har kontakt med hälso- och sjukvården samt social- tjänsten, som har undantagits från tolkavgiftsregleringen (se av- snitt 12.4 och 12.5). Utredningen kan vidare konstatera att samtliga myndigheter har möjlighet att ansluta sig till den myndighetsgemensamma infrastruk- turen för digital post (Mina meddelanden) som Myndigheten för digital förvaltning ansvarar för. Enskilda som har en digital brevlåda får då enkelt tillgång till uppgiften att ett undantag från skyldig- heten att betala tolkavgift har beviljats, vilket underlättar hanter- ingen när andra myndigheter behöver få ta del av uppgiften. Vid valet av vilken myndighet som ska ansvara för att pröva an- sökningar om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift saknas det därmed skäl att beakta vilken av de tre myndigheterna som har bäst förutsättningar för att bygga en e-tjänst. Mot den bakgrunden anser utredningen att ansvaret för att pröva ansökningar om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift ska placeras hos Specialpedago- giska skolmyndigheten. 11 När ska tolkavgift tas ut? Enligt utredningens direktiv ska drivkraften att lära sig svenska ökas genom att rätten till offentligt finansierad tolk begränsas. Denna be- gränsning ska göras med utgångspunkten att den enskilde i första hand ska betala för tolktjänster. Samtidigt framhåller direktiven att det finns behov av att utreda förutsättningarna för och utformningen av en ändamålsenlig och rättssäker tolkavgift vid kontakter mellan enskilda och det offentliga. Av direktiven följer vidare att utredningen ska analysera vid vilken tidpunkt en tolkavgift bör tas ut. Syftet med detta kapitel är att fastställa när tolkavgift ska tas ut. I kapitlet avhandlas bland annat efter hur lång tid i Sverige det är rim- ligt att ta ut en tolkavgift, om det är ändamålsenligt och rättssäkert att ta ut en tolkavgift vid samtliga tillfällen då myndigheter använder tolk vid möten med enskilda och om tolkavgift ska tas ut oavsett vem som initierat ett ärende. 11.1 Tolkavgift ska tas ut vid tolkning i talade språk Utredningens förslag Tolkavgift ska tas ut vid tolkning i talade språk. Med tolk ska avses en person som tolkar i talade språk. Av utredningens direktiv följer att uppdraget inte omfattar tecken- språks-, dövblind- eller skrivtolkning, och inte heller översättning av dokument. Tolkavgift ska därmed endast tas ut vid tolkning i talade språk. Det saknas en legaldefinition av termen tolk. I andra författningar används dock termen avseende såväl tolkning i talade språk som När ska tolkavgift tas ut? SOU 2026:23 teckenspråks-, dövblind- eller skrivtolkning.1 I förhållande till dessa författningar krävs det därmed en bestämmelse som uttryckligen anger att med tolk avses en person som tolkar i talade språk. 11.2 Tolkavgift ska tas ut när en person varit folkbokförd i minst sex år 11.2.1 Var uttrycks samhällets förväntningar? I utredningens direktiv framhålls att det är rimligt att det tar viss tid för den som är ny i Sverige att lära sig ett nytt språk på en till- räcklig nivå för att kunna klara av myndighetskontakter utan tolk. Utredningen kan konstatera att vad som utgör en tillräcklig nivå för att kunna klara myndighetskontakter kan variera. Att en person har de språkkunskaper som krävs för att klara ett möte med sin arbets- förmedlare behöver exempelvis inte betyda att han eller hon också har de kunskaper som krävs för att beskriva sina sjukdomssymtom för sin läkare. Som framgår av avsnitt 7.2 kommer utredningens för- slag om att införa en tolkavgift inte heller att påverka regelverket kring när en myndighet är skyldig att använda en tolk. Det kommer därför även i fortsättningen att vara upp till den ansvariga myndig- heten att i enlighet med gällande författningar (se avsnitt 3.6.1), och utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, bedöma om den en- skildes språkkunskaper är tillräckliga eller om det finns skäl att an- vända tolk. Vid sidan av skollagens bestämmelser om rätten till sfi (se av- snitt 3.4.1) saknas regleringar där tidsgränser satts med utgångs- punkt i hur lång tid det tar att lära sig svenska. Vid analysen av hur snabbt samhället förväntar sig att enskilda ska lära sig svenska är sfi-utbildning därmed en självklar utgångspunkt. Det finns dock anledning att i detta sammanhang kort beröra de hemvisttider som krävs för svenskt medborgarskap och de tidsgränser som gäller inom etableringsprogrammet. 1 Se 13 § FL, 5 kap. 6 § första och tredje styckena RB och 50 § första och andra styckena FPL. SOU 2026:23 När ska tolkavgift tas ut? Särskilt om hemvisttid för förvärv av medborgarskap De huvudsakliga skälen till att det krävs hemvisttid är att en person bör ha kunskaper om och vara integrerad i det svenska samhället innan medborgarskap beviljas. Dessutom har villkoret betydelse för möjlig- heten att bedöma en utlännings lämplighet att bli svensk medborgare.2 För förvärv av svenskt medborgarskap efter ansökan (naturalisation)3 är hemvistkravet som huvudregel fem år. För nordiska medborgare gäller två år och för den som är statslös eller att bedöma som flykting enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen är kravet i stället fyra år (11 § 4 lagen [2001:82] om svenskt medborgarskap). För förvärv av svenskt med- borgarskap genom anmälan4 gäller andra krav för hemvist (6–10 §§ lagen om svenskt medborgarskap). Utredningen noterar att kraven på hemvisttid för förvärv av svenskt medborgarskap ändrats vid flera tillfällen.5 I lagrådsremissen Skärpta krav för svenskt medborgarskap har regeringen nyligen också lämnat förslag som innebär att det som utgångspunkt kommer att krävas längre hemvist i Sverige för att förvärva svenskt medborgarskap. En- ligt det förslaget ska det som huvudregel krävas åtta års hemvist för förvärv av medborgarskap genom naturalisation. De skäl som anförts för dessa ändringar har enligt vad utredningen erfarit ingen koppling till bedömningar avseende hur lång tid det tar för utlänningar att lära sig svenska. Utredningens utgångspunkt är att införandet av en tolkavgift ska syfta till att tydliggöra samhällets förväntningar på den enskilde att lära sig svenska (se avsnitt 7.1). Eftersom andra aspekter än bedöm- ningar avseende hur lång tid det tar för utlänningar att lära sig svenska ligger till grund för fastställandet av de olika hemvisttider som krävs för förvärv av svenskt medborgarskap kan de inte sägas ge uttryck för samhällets förväntningar i detta hänseende. Det står därmed klart att de hemvisttider som gäller för förvärv av medborgarskap inte bör tillmätas någon betydelse vid analysen av vad som utgör en rimlig 2 SOU 1999:34 s. 50. 3 Att bli svensk medborgare genom naturalisation är ingen rättighet (prop. 1975/76:136 s. 34). Prövningen av medborgarskap innebär en exklusiv rätt för staten att, efter en diskretionär prövning inom ramen för en rimlig tolkning av medborgarskapslagstiftningen, avgöra om en person bör tas upp till svensk medborgare eller inte (prop. 1997/98:178 s. 15). 4 Anmälningsförfarandet är ett förenklat förfarande som gäller statslösa barn födda i Sverige, barn under 18 år, unga vuxna i åldern 18–21 år, nordiska medborgare samt vissa personer som vill återfå svenskt medborgarskap. 5 För en redogörelse över medborgarskapslagstiftningen och hemvisttiden ur ett historiskt perspektiv se SOU 2025:1 s. 166 f. När ska tolkavgift tas ut? SOU 2026:23 tid för att lära sig svenska på en nivå som är tillräcklig för att klara av myndighetskontakter utan tolk. Särskilt om tidsbegränsningar inom etableringsprogrammet Syftet med etableringsprogrammet är att underlätta och påskynda vissa nyanländas etablering i arbets- och samhällslivet (2 § förord- ningen [2017:820] om etableringsinsatser för vissa nyanlända in- vandrare). Av 12 § i den förordningen följer att en nyanländ inom ramen för etableringsprogrammet ska ta del av sfi och samhällsorien- tering om inte Arbetsförmedlingen bedömer att det är arbetsmark- nadspolitiskt motiverat att den nyanlände i stället deltar i andra in- satser inom etableringsprogrammet. För nyanlända som har kort utbildning och som därför inte bedöms kunna matchas mot arbete under tiden i etableringsprogrammet gäller dessutom en så kallad utbildningsplikt som innebär att de inom ramen för programmet i huvudsak ska ta del av sfi, samhällsorientering och kommunal vuxen- utbildning (14 § förordningen om etableringsinsatser för vissa nyan- lända invandrare). Tiden som en nyanländ har möjlighet att delta i etableringsprogrammet och få tillgång till därtill kopplade ersätt- ningar6 är begränsad. Insatserna i programmet får omfatta motsva- rande 24 månader på heltid och den nyanlände får i normalfallet ta del av insatser som längst till och med 36 månader7 från det att han eller hon första gången folkbokfördes i en kommun (15 § förord- ningen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare). En nyanländ som inte längre har möjlighet att delta i etableringspro- grammet kan i vissa fall anvisas till andra arbetsmarknadspolitiska program. Det finns inget som hindrar att han eller hon får ta del av sfi även inom ramen för dessa program om Arbetsförmedlingen anser att det är arbetsmarknadspolitiskt motiverat (5 a § andra stycket förordningen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten). Slut- ligen bör det framhållas att långt ifrån alla som har rätt till sfi kan bli anvisade till etableringsprogrammet. Bland annat saknas sådan möjlighet helt för personer med uppehållsrätt, arbetstillstånd och 6 Den som är anvisad till etableringsprogrammet kan få etableringsersättning, etablerings- tillägg och bostadsersättning (2 kap. 12 § och 3 kap. 10 och 13 §§ förordningen [2017:819] om ersättning till deltagare i arbetsmarknadspolitiska insatser). 7 En nyanländ som fått föräldrapenning för att på heltid vårda ett barn som inte fyllt ett år har dock möjlighet att ta del av insatser som längst till och med 60 månader från det att han eller hon första gången folkbokfördes i en kommun (15 a §). SOU 2026:23 När ska tolkavgift tas ut? uppehållstillstånd för att bedriva näringsverksamhet (5 § första stycket förordningen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare läst tillsammans med 1 § lagen om ansvar för etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare). En anvisning till programmet får inte heller ske om den nyanlände till exempel förvärvsarbetar eller vårdar barn på heltid med föräldraförsäkring (5 § andra stycket förordningen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare). En nyanländ som har anvisats till etableringsprogrammet ska dessutom skrivas ut från programmet så snart han eller hon exempelvis påbörjar ett förvärvsarbete eller en period med föräldrapenning (17 och 18 §§ förordningen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare). Utredningens utgångspunkt är att införandet av en tolkavgift ska syfta till att tydliggöra samhällets förväntningar på den enskilde att lära sig svenska (se avsnitt 7.1). Eftersom sfi inte är en obligatorisk del av etableringsprogrammet, och endast vissa nyanlända har tillgång till programmet, kan det inte sägas ge uttryck för samhällets förvänt- ningar i detta hänseende. Eller annorlunda uttryckt, samhället för- väntar sig att även de nyanlända som inom ramen för etablerings- programmet får ta del av andra insatser än sfi och de nyanlända som överhuvudtaget inte har tillgång till programmet ska lära sig svenska. Det står därmed klart att de tidsgränser som gäller inom etablerings- programmet inte bör tillmätas någon betydelse vid analysen av vad som utgör en rimlig tid för att lära sig svenska på en nivå som är till- räcklig för att klara av myndighetskontakter utan tolk. Rätten till sfi får sägas ge uttryck för samhällets förväntan på den enskilde att lära sig svenska Som framhålls ovan anser utredningen att sfi-utbildningen utgör en självklar utgångspunkt vid analysen av hur snabbt samhället förväntar sig att enskilda ska lära sig svenska på en nivå som är tillräcklig för att klara av myndighetskontakter utan tolk. Utbildningen i sfi syftar till att den som är bosatt i Sverige ska lära sig svenska för att kunna kommunicera muntligt och skriftligt i vardagslivet, i samhällslivet, i arbetslivet samt vid eventuella fortsatta studier. Av betygskriterierna för de olika kurserna framgår att fokus i kurserna A, B och C ligger på att eleven ska kunna förstå och kom- municera i vardagsnära situationer, vanliga situationer i vardagslivet respektive vardags-, samhälls-, studie- och arbetsliv. Det är först i När ska tolkavgift tas ut? SOU 2026:23 kurs D som det krävs att eleven har förmåga att förstå och kommu- nicera i mer formella situationer i vardags-, samhälls-, studie- och arbetsliv (se avsnitt 3.4.1). Även om det inte är uteslutet att en elev kan klara vissa myndighetskontakter utan tolk redan efter C-kursen bedömer utredningen att det därmed är först vid ett godkänt betyg i D-kursen som en elev har nått en tillräcklig kunskapsnivå för att klara de flesta myndighetskontakter utan tolk. Det bör dock fram- hållas att de språkkunskaper en elev har efter avslutad sfi-kurs D handlar om grundläggande kunskaper i svenska språket. Det är där- med troligt att även en person som klarat D-kursen kan behöva tolk när ett ärende rör komplicerade frågor. Utredningen noterar att Skolverket i det kommentarmaterial som riktar sig till den som undervisar i sfi inte uttryckligen berör elevernas förmåga att klara av myndighetskontakter utan tolk. För D-kursen framhålls dock att eleven vid samtal ska kunna kommunicera och anpassa sitt språk till sin samtalspartner, uttrycka sina egna åsikter, bemöta samtalspartnerns åsikter och enkelt argumentera både för och emot de uttryckta åsikterna. Det exempel på sådana samtal som ges är att eleven kan diskutera och argumentera med kamrater om varför det är viktigt med jämställdhet eller att i undervisningen simu- lera en anställningsintervju.8 På denna kunskapsnivå bedömer utred- ningen att en elev i normalfallet även bör ha förmåga att lämna och förstå muntlig information vid kontakter med myndigheter. I detta sammanhang bör det även framhållas att en handläggare har möjlighet att anpassa språket och uttrycka sig så enkelt som möjligt och för- klara okända termer och begrepp för en enskild som inte behärskar svenska fullt ut. Att delta i sfi är en rättighet men inte en skyldighet. Att en person väljer att inte utnyttja sin rätt till sfi, eller väljer att avsluta studierna innan D-kursen, innebär inte att han eller hon inte kan lära sig till- räckligt bra svenska för att klara sina myndighetskontakter utan tolk. Det finns flera alternativa sätt att lära sig svenska – allt från språk- kaféer till självstudier med hjälp av språkappar.9 Den undervisning som samhället erbjuder genom sfi får trots det sägas ge uttryck för samhällets förväntningar på den enskilde att lära sig svenska. Även om det kan ta längre tid för dem som väljer bort sfi att lära sig svenska än för dem som slutför D-kursen anser utredningen därför att det 8 Skolverket (2022) s. 22. 9 Exempel på sådana alternativ listas i SOU 2021:2 s. 107 f. SOU 2026:23 När ska tolkavgift tas ut? är ändamålsenligt att koppla tidsgränsen för tolkavgiften till sfi- utbildningen. Fastställandet av efter hur lång tid i Sverige det är rimligt att ta ut tolkavgift bör därför bland annat utgå från statisti- ken över hur lång tid det tar att erhålla ett godkänt betyg i D-kursen i sfi. 11.2.2 Rätten till sfi har nyligen tidsbegränsats Den nuvarande bestämmelsen som begränsar rätten att delta i sfi till tre år, med möjlighet till förlängning med ytterligare tre år, trädde i kraft den 1 januari 2026. Bestämmelsen tillämpas endast för den som tas emot i utbildningen för första gången efter den 31 december 2025. För den som tagits emot till sådan utbildning före ikraftträ- dandet gäller i stället olika övergångsbestämmelser.10 Rätten att studera sfi hade tidigare ingen bortre tidsgräns. Så länge en individ saknade sådana grundläggande kunskaper i svenska språket som utbildningen syftade till att ge, och gjorde framsteg i sina studier, hade han eller hon rätt att delta (20 kap. 911 och 31 §§ skollagen). Tillgänglig statistik för sfi-utbildningen rör perioden då det inte fanns någon bortre tidsgräns. Införandet av tidsgränser syftar till att öka genomströmningen i sfi så att fler individer än i dag får med sig tillräckliga kunskaper i svenska för vidare studier, eller för att etablera sig på arbetsmarknaden. Regeringen har bedömt att en obru- ten utbildningskedja har positiva effekter på sfi-elevernas lärande och bidrar till att de i högre grad, och på kortare tid, kan nå målen i sfi.12 Om denna förväntan realiseras kan därför den genomströmning i sfi som framgår av nu tillgänglig statistik successivt komma att öka i takt med att en större andel av sfi-eleverna omfattas av den nya tidsgränsen. 11.2.3 Kurserna i sfi kan komma att förändras Resonemanget i avsnitt 11.2.1 utgår från de studievägar och kurser som för närvarande erbjuds i sfi. Regeringen har dock gett Skolverket i uppdrag13 att ta fram förslag till nya kurser i sfi och en kursplan för 10 Lag (2025:1311) om ändring i skollagen (2010:800). 11 I lydelse enligt 2022:1315. 12 Prop. 2025/26:10 s. 47 och 75. 13 Regeringsuppdrag till Skolverket (4 april 2024). När ska tolkavgift tas ut? SOU 2026:23 var och en av kurserna. De nya kurserna ska vara anpassade till att elever har olika studiebakgrund och ska kunna ha olika inriktningar utifrån elevernas behov och mål med studierna. Av varje kursplan ska kursens studieomfattning i form av verksamhetspoäng framgå. Skolverket ska dessutom ta fram en eller flera nationella kurser för grundläggande läs- och skrivinlärning. Kursen eller kurserna ska kunna läsas innan eller kombineras med övriga kurser inom sfi. I uppdraget till Skolverket påtalar regeringen bland annat att kur- serna inom sfi, till skillnad från övriga utbildningsformer i komvux, inte har en angiven studieomfattning. I övriga utbildningsformer an- ges studieomfattningen i verksamhetspoäng, varav en veckas heltids- studier motsvarar 20 verksamhetspoäng. Detta får enligt regeringen till följd att kurser i sfi har en tydlig början med en kursstart, men att det inte är definierat i tid när kursen förväntas avslutas vid hel- tidsstudier. Genom att ta fram och ange verksamhetspoäng för varje kurs definieras hur många veckor med heltidsstudier som normalt krävs för att klara kursen. Därmed uppnås en nationell förväntans- bild för hur elevernas progression ska se ut och deras språkliga utveck- ling blir lättare att följa upp. Regeringen bedömer att en tydligt defi- nierad förväntansbild skulle öka kraven både på eleven att ta ansvar för sitt eget lärande och på kommunen att eleverna ska få en kvalitativ undervisning. Enligt regeringen skulle kurserna dessutom kunna differentieras utifrån att eleverna har olika studiebakgrund, förutsättningar, behov av studieform och mål med utbildningen. Det skulle till exempel kunna finnas tre olika kurser, en kurs för de som har en studiebak- grund som motsvarar svensk gymnasieskola eller som har deltagit i högskolestudier (en allmän kurs), en yrkesinriktad kurs och en mer akademiskt inriktad kurs. I dag finns det bara en kursplan som gäller för alla kurser och för hela målgruppen. Regeringen bedömer att genom att inrätta flera kurser med en kursplan för var och en av kur- serna inom sfi så kan kursplanen utgöra ett bättre stöd för att möta de krav på individanpassning som ställs på utbildningen. Dessutom skulle bättre anpassade kurser kunna underlätta i planeringen och organiseringen av utbildningen. Genomströmningen inom kurserna i sfi ser väldigt olika ut beroende på vilken studieväg eleven går. Om även kurserna och inte bara studievägarna är anpassade efter att ele- verna har olika studiebakgrund och olika förutsättningar skulle det SOU 2026:23 När ska tolkavgift tas ut? enligt regeringen vara enklare att ange studietakten med verksamhets- poäng. Skolverket delredovisade uppdraget i november 2024 och upp- draget ska slutredovisas senast den 15 april 2026. Om de föreslagna kurserna ersätter de nuvarande kan utredningens följande resone- mang komma att behöva ses över. 11.2.4 Deltagande och genomströmning i sfi Det saknas aktuella heltäckande uppgifter om hur stor andel av de som har rätt till utbildningen som deltar i sfi. I den senaste studien, som publicerades 2005, följdes personer som invandrade till Sverige under åren 1993–2000. Under dessa år var det i genomsnitt 59 procent som påbörjat sfi-utbildningen inom tre år från det att de fått uppe- hållstillstånd.14 För ukrainare som befinner sig i Sverige med tillfälligt skydd i enlighet med massflyktsdirektivet finns dock nyare uppgifter. Enligt en intervjuundersökning som genomfördes av FN:s migrationsorganisation deltog 2024 70 procent av ukrainarna i sfi.15 Kalenderåret 2024 deltog 115 000 elever i sfi och av dessa var 64 procent kvinnor och 36 procent män.16 De tio vanligaste födelse- länderna för elever inom sfi under 2024 var Syrien följt av Afghanistan, Indien, Ukraina, Eritrea, Irak, Iran, Somalia, Pakistan och Turkiet.17 År 2024 var den genomsnittliga åldern bland personer som läste sfi 38 år.18 Tabell 11.1 Åldersfördelning elever fördelat på åldersintervall inom komvux i sfi 2024 (procent) Åldersintervall –19 20–24 25–29 30–34 35–39 40–44 45–49 50–54 55– Andel 1 8 16 19 18 14 10 7 8 Källa: Skolverket (2024). Tabell 6: Elevernas ålder kalenderåret 2024. 14 Kennerberg och Sibbmark (2005). 15 International Organization for Migration (IOM) (2024). 16 Skolverket (2024). 17 Skolverket (2024). 18 Skolverket (2024a) s. 13 f. När ska tolkavgift tas ut? SOU 2026:23 När det gäller sfi-elevernas utbildningsbakgrund framgår det av Skol- verkets statistik att uppgift saknas för 18 procent av eleverna och att 23,5 procent av eleverna hade högst en förgymnasial utbildnings- bakgrund 2024 (se tabell 11.2). Tabell 11.2 Sfi-elevernas utbildningsbakgrund kalenderåret 2024 fördelat på antal och andel Uppgift saknas* Förgymnasial Gymnasial Gymnasial 3 år Efter- högst 2 år eller längre gymnasial Antal 20 747 26 916 14 511 6 050 46 401 Andel (%) 18,1 23,5 12,7 5,3 40,5 * För personer som invandrat till Sverige hämtas uppgifter in via enkäter och ibland saknas uppgift om utbildningsnivå, Skolverket (2025). Källa: Skolverket (2024). Tabell 7: Elevernas utbildningsbakgrund i komvux (exkl. anpassad utbildning) kalenderåret 2024. Kalenderåret 2024 var det därmed närmare 60 procent av sfi-eleverna som innan de inledde sina studier i sfi hade en utbildningsbakgrund motsvarande åtminstone gymnasieskolans 2-åriga linjer. Detta åter- speglas även i hur eleverna fördelas över de tre studievägarna. Kalender- året 2024 var det 18 procent som studerade inom studieväg 1, 39 pro- cent som studerade inom studieväg 2 och 43 procent som studerade inom studieväg 3.19 Figur 11.1 visar att det är vanligare att kvinnliga än manliga kurs- deltagare avslutar en kurs på D-nivån med godkänt betyg. Det är vidare betydligt vanligare att elever som studerat inom studieväg 3 än elever som studerat inom studieväg 1 avslutar D-kursen med godkänt betyg (71 procent respektive 47 procent). 19 Skolverket (2024). SOU 2026:23 När ska tolkavgift tas ut? Figur 11.1 Andel elever som avslutat D-kursen med godkänt betyg kalenderåret 2024 fördelat på studieväg och kön 80% Män Kvinnor Totalt 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Kurs 1D Kurs 2D Kurs 3D Källa: Skolverket (2024). Tabell 1 A: Kursdeltagare kalenderåret 2024 som avslutat eller avbrutit kursen. Det är även tydligt att åldern har betydelse för studieresultaten. Bland de elever som var 19 år eller yngre när de påbörjade sina studier i sfi 2018 var det 40 procent som efter fem år avslutat D-kursen med god- känt betyg. Motsvarande siffra för de elever som var 55 år eller äldre när de inledde sina studier var 14 procent (se figur 11.2). När ska tolkavgift tas ut? SOU 2026:23 Figur 11.2 Andel elever som påbörjade studierna i sfi 2018 som till och med år 2022 godkänts i D-kursen fördelat på åldersintervall 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% - 19 år 20-24 år 25-29 år 30-34 år 35-39 år 40-44 år 45-49 år 50-54 år 55 - år Källa: Skolverket (2024b) s. 16. Hur många studieår en elev behöver för att slutföra sfi med godkänt betyg i kurs D varierar kraftigt beroende på vilken studieväg och vilken kurs inom studievägen eleven inledde sin utbildning på. De elever som tar längst tid på sig att slutföra sfi är elever som påbörjade utbildningen på studieväg 1 kurs A och B samt studieväg 2 kurs B, det vill säga elever med kort studiebakgrund. Hälften av eleverna som påbörjade studieväg 1 kurs A behövde fem års studier innan de avslu- tat kurs D och efter sju år var det 75 procent av eleverna som hade avslutat kurs D. Motsvarande siffror för dem som påbörjade studie- väg 3 kurs C är två respektive tre år (se tabell 11.3). SOU 2026:23 När ska tolkavgift tas ut? Tabell 11.3 Antal studieår per kurs och studieväg för elever som avslutat kurs D med godkänt betyg år 2022 fördelat på 25, 50 och 75 procent av antalet studieår från studieväg och startkurs till avslutad kurs D20 Studieväg och startkurs 25 procent 50 procent (Median) 75 procent 1A 4 5 7 1B 3 4 5 1C 1 2 3 1D 1 2 2 2B 2 4 5 2C 1 2 3 2D 1 1 2 3C 2 2 3 3D 1 1 2 Källa: Skolverket, Studieavbrott och genomströmning i sfi, Skolverket (2024b) s. 13. I intervjuer som Skolverket har genomfört framhålls två huvudsakliga orsaker till att genomströmningen tar längre tid. Elever uppger dels att de ”fastnar” på kurs C inom studieväg 1, dels att studierna kombi- neras med arbete. När eleverna når kurs C höjs kraven med svårare texter, krav på skrivandet samt mer avancerad grammatik och ele- verna får därmed svårt att ta sig vidare till kurs D. Skolverkets stati- stik visar också att 54 procent av kursdeltagarna inom studieväg 1 kurs C avbröt sina studier 2024. Elever som kombinerar studierna med arbete utgörs bland annat av arbetskraftsinvandrare som redan har ett arbete när de börjar studera på sfi. Dessa elever deltar i under- visningen i mån av tid eller behov, vilket innebär att de deltar i under- visning under ett fåtal timmar i veckan.21 20 Ett sätt att beskriva spridningen av studieår är att dela in observationsvärdena i kvartiler, sorterade efter observationsvärdenas storlek. Detta visar hur spridningen ser ut runt media- nen, det vill säga det mittersta observationsvärdet. Antalet studieår redovisas för den undre kvartilen som motsvarar de första 25 procenten av observationerna. Medianen visar det mittersta observationsvärdet det vill säga upp till 50 procent av observationerna. Den övre kvartilen visar 75 procent av observationerna. 21 Skolverket (2024b) s. 17 samt Skolverket (2024). När ska tolkavgift tas ut? SOU 2026:23 11.2.5 Tolkavgift ska tas ut efter en period om sex år Utredningens förslag Tolkavgift ska tas ut efter en period om sex år. Av statistiken i avsnitt 11.2.4 framgår att det finns stora skillnader när det gäller hur lång tid det tar att erhålla ett godkänt betyg i kurs D i sfi. Bland de elever som har kort eller ingen utbildningsbakgrund, och som därför inleder sina studier med kurs A inom studieväg 1, är det 50 procent som har avslutat sina studier med godkänt betyg i D-kursen efter fem år. Motsvarande siffra för eleverna med bäst förutsättningar, som inleder sina studier med kurs D inom studieväg 3, är ett år. Av statistiken framgår även att elevernas ålder har stor påverkan på hur lång tid det tar att nå ett godkänt betyg i kurs D. Andra faktorer som kan spela in är avståndet mellan första- och andraspråket, den aktuella livssituationen och möjligheter att få använda det nya språket.22 Det hade därmed varit rimligt att låta den enskildes utbildnings- bakgrund och ålder påverka efter hur lång tid i Sverige en tolkavgift tas ut. I utredningens direktiv framhåller dock regeringen att en ord- ning med olika tidsperioder för olika grupper skulle riskera att bli svår och resurskrävande för det offentliga att tillämpa och därtill svår för den enskilde att förstå. Enligt regeringen bör tidpunkten då en person ska betala en avgift för offentligt finansierad tolk därför som huvudregel vara lika för alla. Utredningen delar denna uppfattning. I samband med införandet av en tidsgräns för perioden med rätt att läsa sfi anförde regeringen att det är rimligt att kraven för att till- ägna sig det svenska språket är höga. Den av KLIVA-utredningen23 föreslagna tidsgränsen på fyra år ansågs därför vara alltför generös och regeringen förkortade den till tre år. Enligt regeringen bedöms det absoluta flertalet deltagare i sfi klara studierna under denna tid.24 Som framgår i avsnitt 3.4.1 är tidsgränsen på tre år dock inte absolut. Huvudmannen ska i vissa fall besluta att en elevs period med rätt att läsa sfi ska förlängas om personen med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl. Perioden med rätt till sfi kan förlängas under totalt sett ytterligare tre år och den sammanlagda perioden 22 Språkrådet (2026) s. 19 f. 23 SOU 2020:66. 24 Prop. 2025/26:10 s. 44. SOU 2026:23 När ska tolkavgift tas ut? med rätt till sfi kan därmed aldrig vara längre än sex år från den tid- punkt då personen för första gången togs emot till utbildningen. Vid införandet bedömde regeringen att en bortre tidsgräns kan motivera fler elever att fullfölja sina studier utan avbrott och att en intensivare och mer sammanhållen studietid i sfi skulle kunna ge bättre resultat.25 Som utredningen framhållit i avsnitt 7.1 syftar införandet av en tolkavgift till att tydliggöra samhällets förväntningar på den enskilde att lära sig svenska och den undervisning som samhället erbjuder genom sfi får sägas ge uttryck för dessa förväntningar. Regeringen har framhållit att tidsgränsen på tre år och möjligheten till förläng- ning i ytterligare tre år ger individen rimliga förutsättningar att hinna slutföra sina studier i sfi.26 Enligt utredningen bör regleringen av tolk- avgiften därmed kopplas till de nyligen införda tidsgränserna för sfi. Som framgår ovan har regeringen bedömt att det absoluta flerta- let deltagare i sfi har förutsättningar att hinna avsluta sina sfi-studier inom tre år. Det är dock förutsättningarna för dem som behöver längst tid för att lära sig svenska som måste avgöra efter hur lång tid i Sverige det är rimligt att ta ut tolkavgift. Att så är fallet följer av att tidpunkten då en person ska betala en avgift för offentligt finansierad tolk ska vara lika för alla. Av tabell 11.3 ovan framgår att 75 procent av eleverna som inlett sina studier i sfi med kurs A inom studieväg 1 erhållit godkänt betyg i kurs D efter sju år. Bland de äldre eleverna är det vidare troligt att andelen som erhållit godkänt betyg i kurs D efter sju år är betydligt lägre (jämför figur 11.2). Som framhållits ovan kan införandet av en tidsbegränsning av rätten till sfi dock leda till att den genomströmning i sfi som framgår av nu tillgänglig statistik successivt kommer att öka ju större andel av sfi-studenterna som omfattas av den nya tidsbegränsningen. Hur stor förändring i genomströmningen som den nya tidsbegränsningen kommer leda till är dock för tidigt att uttala sig om. Därtill kan studie- takten komma att påverkas om Skolverkets regeringsuppdrag leder till en förändring av kurserna i sfi (se avsnitt 11.2.3). Enligt utred- ningens bedömning är det dock rimligt att förvänta sig att det inom gruppen med sämst förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen kommer att finnas en inte obetydlig andel elever som behöver de maximala sex åren för att slutföra sfi-utbildningen. Mot denna bak- 25 Prop. 2025/26:10 s. 42. 26 Prop. 2025/26:10 s. 44. När ska tolkavgift tas ut? SOU 2026:23 grund föreslår utredningen att en tolkavgift ska tas ut efter en period om sex år. I avsnitt 12.2 lämnas förslag som innebär att enskilda i vissa fall helt undantas från skyldigheten att betala tolkavgift. 11.2.6 Från vilken tidpunkt ska tidsgränsen beräknas? Utredningens förslag Beräkningen av tidsgränsen för tolkavgiften ska utgå från hur länge en person sammantaget har varit folkbokförd i Sverige. Utredningens bedömning Skatteverket bör anpassa sitt system för distribution av folkbok- föringsuppgifter till samhället (Navet) så att offentliga aktörer får tillgång till uppgiften om hur länge en person har varit folkbok- förd i Sverige. Rätten att delta i utbildning i sfi gäller i tre till sex år från den tid- punkt då personen för första gången togs emot till utbildningen (se avsnitt 3.4.1). Eftersom tolkavgiften ska tas ut även av dem som aldrig har deltagit i sfi måste man dock utgå från en annan tidpunkt vid be- räkningen av tidsgränsen för tolkavgiften. Denna tidpunkt bör emel- lertid bestämmas så att den i så många fall som möjligt sammanfaller med, eller ligger nära, tidpunkten då en person får rätt att delta i sfi-utbildning. Som framgår av avsnitt 3.4.1 krävs det i normalfallet att man är eller ska vara folkbokförd enligt folkbokföringslagen för att ha rätt till sfi. Tidpunkten för beräkningen av tidsgränsen för tolk- avgiften ska därför kopplas till folkbokföringen. Av folkbokföringslagen följer att den som efter inflyttning anses vara bosatt i Sverige ska folkbokföras. En person anses bosatt här i landet om han eller hon kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i landet under minst ett år (3 § första stycket). I normalfallet krävs dock att en utlänning som måste ha uppehållsrätt eller uppehållstillstånd för att få vistas i Sverige, får folkbokföras endast om detta villkor är uppfyllt (4 §). SOU 2026:23 När ska tolkavgift tas ut? Offentliga aktörer får ges direktåtkomst till uppgiften om när en person blev folkbokförd i folkbokföringsdatabasen (se avsnitt 17.1.2). Vid fastställandet av när en person ska vara folkbokförd krävs däremot en bedömning i det enskilda fallet. För att förenkla för de myndig- heter som ska beräkna tidsgränsen för tolkavgiften ska beräkningen därför endast utgå från folkbokföringsdatumet. På så sätt säkerställs även att samma tidpunkt ligger till grund för beräkningen oavsett vilken myndighet den enskilde vänder sig till. Utredningen bedömer att Skatteverket bör anpassa sitt system för distribution av folkbok- föringsuppgifter till samhället (Navet) så att offentliga aktörer får direktåtkomst till uppgiften om hur länge en person sammantaget har varit folkbokförd i Sverige. I följande avsnitt diskuteras vissa konsekvenser som följer av att tidpunkten för beräkningen av tidsgränsen för tolkavgiften knyts till datumet för folkbokföringen. Särskilt om den som påbörjar sfi-utbildning innan folkbokföring Att beräkningen av tidsgränsen för tolkavgiften knyts till datumet för folkbokföringen innebär att tolkavgift i vissa fall inte kommer att tas ut trots att det gått mer än sex år sedan personen togs emot i sfi-utbildningen. Så kommer att vara fallet när studierna inleds under perioden då en person ska vara folkbokförd men innan folkbokföring skett. Så kommer även att vara fallet när personer från andra EU/EES-länder eller Schweiz samt personer som ansökt om eller beviljats uppehålls- tillstånd med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd inleder sina sfi-studier redan innan de ska vara folkbokförda (i avsnitt 3.4.1 redogörs för när dessa personer har rätt eller möjlighet att delta i sfi-utbildningen under perioden innan de ska vara folkbok- förda). I detta sammanhang bör det beaktas att kommunen har upp till tre månader på sig att ordna en plats efter det att rätt till sfi-utbildning inträtt (se avsnitt 3.4.1). Den som har rätt till sfi-utbildning i kom- munen kan därmed hinna folkbokföra sig innan utbildningen faktiskt kan påbörjas. Av 26 § första stycket folkbokföringslagen följer dess- utom att den som har flyttat in från utlandet och ska folkbokföras ska anmäla inflyttningen till Skatteverket samt att en sådan anmälan När ska tolkavgift tas ut? SOU 2026:23 ska göras inom en vecka efter det att han eller hon har vistats i landet i tre månader. Om den som måste ha uppehållstillstånd för att få vistas i Sverige har vistats i landet i mer än tre månader utan att uppfylla vill- koren för folkbokföring, ska dock anmälan göras inom fyra veckor efter den dag förutsättningarna för folkbokföring har uppfyllts. Av 42 § första stycket folkbokföringslagen följer vidare att den som inte fullgör sin anmälningsskyldighet kan dömas för folkbok- föringsbrott. Någon risk att någon avstår från att folkbokföra sig i syfte att undvika att omfattas av skyldigheten att betala tolkavgift föreligger därmed inte. Folkbokföringen ska i normalfallet gälla antingen från flyttnings- dagen eller från den dag då anmälan kom in till Skatteverket (35 § första och andra styckena folkbokföringslagen). Det förra gäller om en anmälan görs inom en vecka från inflyttningen och det senare gäller när anmälan görs när mer än en vecka har passerat. Skatte- verkets handläggningstid kommer därmed inte att påverka tidpunk- ten för beräkningen av tidsgränsen för tolkavgiften. Mot bakgrund av hur regleringarna om sfi och folkbokföring är utformade rör det sig därmed om en begränsad förskjutning i tid. Utredningen anser därför att det kan accepteras att det i vissa fall kan gå mer än sex år sedan personen togs emot i sfi-utbildningen innan tolkavgift tas ut. Särskilt om den som påbörjar sfi-utbildning efter folkbokföring Att tidpunkten för beräkningen av tidsgränsen för tolkavgiften knyts till datumet för folkbokföringen innebär att en tolkavgift i vissa fall kommer att tas ut även av personer som har rätt att delta i sfi-utbild- ning. Så kommer bland annat att vara fallet för personer som inte påbörjat sin sfi-utbildning i samband folkbokföringen eller inte del- tagit i sfi-utbildningen överhuvudtaget. Den som har rätt att delta i sfi-utbildning väljer själv när perioden med rätt att delta ska inledas. Under förutsättning att en person sak- nar sådana grundläggande kunskaper i svenska språket som utbild- ningen syftar till att ge kan perioden med rätt att delta i sfi-utbildning därmed inledas flera år efter att personen folkbokförts i Sverige (jfr

6 § andra stycket RB). Om en person står i ett sådant förhållande till saken eller till en part att det kan anses minska hans eller hennes till- förlitlighet får han eller hon dock inte anlitas som tolk (5 kap. 6 § fjärde stycket RB). Någon gång kan det vara tillräckligt att till exempel en anhörig till en part biträder med tolkning. Den som hjälper till på detta sätt bör dock inte förordnas till tolk. Det är ju i dessa fall ytterst svårt att bedöma personens kvalifikationer. Han eller hon kan i regel inte heller anses ojävig på det sätt som krävs i fjärde stycket. Av detta följer att denna lösning bör tillgripas endast i undantagsfall, till exempel när den som ska höras visserligen hjälpligt behärskar svenska språket men kan behöva hjälp med förklaring av vissa ord eller uttryck.18 Utifrån det som angetts ovan bedömer utredningen att den regler- ing som gäller i dag förutsätter att en anhörig som används som tolk i den brottsbekämpande verksamheten dels ska bedömas vara lämplig, dels inte får användas för mer än enklare tolkning i undantagsfall. Det innebär dels att en person som misstänks vara olämplig, exem- pelvis på grund av hedersrelaterat förtryck, inte ska användas som tolk. Oavsett vad bedömer utredningen att en anhörig inte bör tolka när det som avhandlas kan vara avgörande för en enskilds rättigheter. Domstolarnas rättskipande verksamhet I allmänna domstolar tillämpas, i likhet med de brottsbekämpande myndigheterna, 5 kap. 6 § RB. Det innebär att samma slutsats kan dras avseende de allmänna domstolarna, nämligen att enbart anhöriga 18 Fitger m.fl. (2024), kommentar till 5 kap. 6 § RB. Anhöriga som tolkar SOU 2026:23 som bedöms vara lämpliga för uppdraget i enstaka undantagsfall kan utföra enklare tolkning i sådan verksamhet. När det gäller förvaltningsdomstolarna gäller i stället 50 § FPL. Be- stämmelsen motsvarar den som gäller i rättegångsbalken, vilket inne- bär att auktoriserad tolk i första hand ska anlitas och i andra hand en annan lämplig person (50 § tredje stycket FPL). I enklare mål kan det många gånger vara tillräckligt att till exempel en anhörig till en part biträder med tolkning. Den som är behjälplig på detta sätt bör dock inte förordnas till tolk. I stället får förhållandena i dessa fall anses vara sådana att det inte finns behov av att anlita tolk. Den anhörige får i dessa fall betraktas som biträde.19 Den som står i ett sådant för- hållande till saken eller till en part att det kan anses minska hans eller hennes tillförlitlighet får dock inte anlitas som tolk (50 § fjärde stycket FPL). Exempel på omständigheter som kan göra en tolk obehörig kan vara att part och tolk kommer från länder med starka politiska meningsmotsättningar eller att det föreligger starka religiösa skillnader mellan olika folkgrupper i ett land med ett och samma språk20. Centralt är givetvis att tolkens neutralitet inte ska kunna ifrågasättas. JO har riktat kritik mot en rådman som tillåtit en part i ett LVU-mål att biträda rätten som tolk vid den muntliga förhand- lingen. Vid målet tilläts ett barn agera som tolk åt sin mor, vilket en- ligt JO inte var förenligt med förevarande bestämmelse21. Utredningen bedömer utifrån vad som angetts ovan att det är tyd- ligt att en anhörig som inte bedöms lämplig, exempelvis på grund av dennes hedersförtryck mot den enskilde, inte får anlitas som tolk i förvaltningsdomstol. Hälso- och sjukvården samt tandvård Som tidigare konstaterats saknas en uttrycklig bestämmelse om rätt till tolk i hälso- och sjukvårdslagen, patientlagen och tandvårdslagen. Som utredningen har fört fram i avsnitt 3.6.6 regleras dock vissa prin- ciper och rättigheter i nämnda lagstiftningar som utgör en indirekt rätt till tolk. Det rör sig om likställighetsprincipen som innebär att vård ska ges på lika villkor för hela befolkningen samt patientens rätt till information om sitt hälsotillstånd och tandhälsotillstånd och de 19 von Essen (2025), kommentar till 50 § FPL. 20 Jfr Justitieombudsmannen (1974). 21 Justitieombudsmannen (2010). SOU 2026:23 Anhöriga som tolkar metoder som finns för undersökning, vård och behandling (se av- snitt 3.6.6). Vård ska ges på lika villkor utan hinder av exempelvis språk. Dessutom ska den som ger informationen inom hälso- och sjukvården så långt som möjligt försäkra sig om att mottagaren har förstått innehållet i och betydelsen av den lämnade informationen. För att patientlagens bestämmelser om samtycke, delaktighet och valmöjligheter ska få genomslag i praktiken krävs en dialog, som bara kan komma till stånd om mottagaren förstår den information som ges. I kravet på att patienten ska visas omsorg och respekt ligger bland annat att informationen till patienten ska ges under sådana yttre förhållanden att patienten rimligen kan förväntas tillgodogöra sig den22. Till skillnad mot de sektorer som redogjorts för i föregående av- snitt saknas särskilda resonemang om lämpligheten av att anhöriga i vissa fall tolkar åt patienter i hälso-, sjuk- och tandvården. Av vad som redogjorts för i avsnitt 4.1.1 är det dock inte ovanligt att så sker. Trots avsaknaden av bestämmelser och förarbetsuttalanden som behandlar frågan bedömer utredningen att det av gällande lagstiftning om hälso-, sjuk- och tandvård indirekt kan utläsas att anhöriga som på något sätt bedöms vara olämpliga inte ska användas som tolk. Enligt utredningens mening är det nämligen av särskilt stor vikt att det så långt som möjligt går att säkerställa att patient och sjuk- vårdspersonal förstår varandra. Om den som tolkar utlämnar infor- mation alternativt förvränger eller lägger till information finns stora risker för att vården får ett felaktigt underlag att besluta om exempel- vis vårdinsatser och medicinering utifrån. Konsekvensen av det kan bli förödande för patienten, som kanske går miste om en viss vård- insats eller medicinering som i vissa fall kan vara livsavgörande. Om en läkare, trots misstanke om att tolkningen inte skulle ske på ett korrekt sätt, skulle låta en anhörig tolka åt en patient är detta enligt utredningen i strid med såväl likställighetsprincipen som rätten till information enligt hälso- och sjukvårdslagen, patientlagen och tandvårdslagen. Att medvetet ta risken att patienten inte får rätt vård- insatser på grund av bristande tolkning innebär att patienten riskerar att få sämre rätt till vård än andra, vilket bryter mot likställighets- principen. Samtidigt kan patienten knappast anses få sin rätt till in- formation uppfylld när misstanke finns om att information kan ute- lämnas eller förvanskas. Den aktuella läkaren kan inte heller anses 22 Johnsson och Sverne Arvill (2025), kommentar till 3 kap. 7 § patientlagen. Anhöriga som tolkar SOU 2026:23 så långt som möjligt ha försäkrat sig om att mottagaren har förstått innehållet i och betydelsen av den lämnade informationen. Av samma skäl är det tveksamt om det går att försäkra sig om att patientlagens bestämmelser om samtycke, delaktighet och valmöjligheter kan få genomslag i praktiken när en anhörig som kan misstänkas utsätta pati- enten för våld och förtryck anförtros rollen som tolk vid ett vårdmöte. Eftersom vårdpersonal enligt utredningens mening skulle bryta mot såväl likställighetsprincipen som bestämmelser om rätt till in- formation för patienten enligt hälso- och sjukvårdslagen, patientlagen samt tandvårdslagen anser utredningen att de redan i dagsläget finns begränsningar mot att använda anhöriga som inte kan anses vara lämpliga som tolk. Befintlig reglering är tillräcklig för att begränsa möjligheten att använda anhöriga som tolk Utifrån vad som redogjorts för ovan kan utredningen sammantaget konstatera att det redan enligt gällande rätt finns stora möjligheter för myndigheter att neka en anhörig att tolka för en enskild person om den anhöriga inte kan anses vara lämplig för uppdraget. En anhörig som bedöms vara olämplig för uppdraget ska inte användas som tolk när frågan som ska avhandlas är av vikt för den enskilde, som när det är fråga om myndighetsutövning, när den enskilde ska utkräva en rättighet eller när frågan gäller vård och hälsa. Med det sagt bedömer utredningen dock att befintlig reglering på ett tydligare sätt hade kunnat ge stöd för och underlättat bedömningen av möjligheten att neka en olämplig anhörig att tolka. Enligt utredningens bedömning ger befintlig lagstiftning ett allt för stort utrymme för skönsmässiga bedömningar, vilket knappast är önskvärt. Det kan därför hävdas att en bestämmelse som reglerar en möjlig- het att neka anhöriga som bedöms olämpliga för uppgiften att tolka hade gett ett tydligare stöd för tillämpningen att landa i den bedöm- ningen. Som princip gäller dock att en sak inte ska regleras två gånger. Det innebär att där det redan finns bestämmelser som reglerar ett för- hållande ska det anses vara tillräckligt. Att reglera en generell möjlig- het att neka en anhöriga som tolk skulle innebära en dubbelreglering i förhållande till i föregående avsnitt nämnda bestämmelser. SOU 2026:23 Anhöriga som tolkar 20.2.6 Anhörigtolkning är en del av en större problematik Utredningens bedömning Frågan om möjlighet för myndigheter att neka ombud, biträden och stödpersoner när det utifrån ett jämställdhetsperspektiv, in- klusive frågan om hedersrelaterat våld och förtryck, kan anses vara olämpligt att de medverkar vid ett myndighetssammanträde bör utredas i särskild ordning. Även om utredningen har bedömt att befintlig reglering är tillräcklig för att begränsa möjligheten att använda anhöriga som tolkar finns det anledning att se frågan ur ett större perspektiv. Utredningen kon- staterar nämligen att den problematik som redogjorts för tidigare i detta avsnitt inte bara riskerar att uppstå i en tolkningssituation. En- skilda kan nämligen ta med sig anhöriga till myndighetssammanträden i andra roller än som tolk. Detta kan i sig vara problematiskt, då det kan uppstå situationer när det är svårt för myndighethandläggaren att bedöma och förhålla sig till vilken roll den anhöriga ska inneha under mötet i förhållande till den enskilde. Med tanke på att olika roller har olika funktioner och innebörd är det dock av vikt att klargöra hur det förhåller sig. En enskild som är part i ett ärende kan välja att anlita en anhörig som ombud eller biträde (14 § första stycket FL). Ombud är den som har en annan persons fullmakt att föra talan i den andres ställe. Den som har ett sådant uppdrag ska med andra ord vara behörig att även i huvudmannens frånvaro vidta åtgärder som är bindande för huvud- mannen23. Ett biträde hjälper sin huvudman under processen utan att ha rätt att uppträda i huvudmannens ställe. Om ett ombud eller biträde bedöms vara olämplig för sitt uppdrag får myndigheten besluta att han eller hon inte längre får medverka i ärendet (14 § FL). Hänsyn bör bland annat tas till ombudets eller bi- trädets omdöme, kunnande och erfarenhet. I enklare fall möter det normalt inte något hinder att en nära anhörig utan juridisk utbildning eller någon annan allmänt förståndig person uppträder som ombud.24 23 Jfr om rättegångsombud 12 kap. 14 och 21 §§ RB. 24 Prop. 2016/17:180 s. 300. Anhöriga som tolkar SOU 2026:23 Att avvisa någon som ombud enbart på grund av ett släktförhållande har inte ansetts vara tillåtet.25 Enligt utredningen är det tänkbart att en anhörig som anlitats som ombud eller biträde skulle kunna bedömas vara olämplig för sitt uppdrag om han eller hon misstänks för, eller kan konstateras, utöva våld eller förtryck mot den enskilde. Myndigheterna skulle i så fall redan i dagsläget ha möjlighet att neka ett ombud eller biträde på sådan grund. Det kan dock inte helt säkert konstateras att en sådan bedömning ryms inom ramen för gällande rätt. Det bör vidare uppmärksammas att ett ombud eller biträde är en person som företräder den enskilde i juridisk mening, vilket inte ska förväxlas med en så kallad stödperson. En stödperson kan vara till exempel en vän eller en anhörig och har till uppgift att ge personligt stöd. Det finns inte några bestämmelser i förvaltningslagen som hind- rar att en enskild har sällskap av någon anhörig eller en vän vid ett sammanträde. Däremot kan sekretesskäl mana till försiktighet och begränsa den information som kan lämnas inför en stödperson. Att så är fallet motiverar dock inte att en stödperson helt förbjuds att närvara26. I 14 § FL regleras alltså enbart myndigheternas möjlighet att neka en person att medverka som ombud eller biträde. En stödperson om- fattas inte av bestämmelsen. Det innebär enligt utredningens mening att det saknas stöd för en myndighet att neka en stödperson som den enskilde säger sig vilja ha med sig att medverka vid ett myndighets- sammanträde. Detta gäller även när det föreligger misstanke om hedersrelaterat våld och förtryck. Utredningen kan sammantaget konstatera att en person kan följa med en enskild till ett myndighetssammanträde i olika roller. Utöver att agera tolk kan personen anlitas som ombud eller biträde samt följa med som stödperson. I samtliga fall möjliggörs för personen att på olika sätt utöva kontroll och makt, om så bara genom sin blotta när- varo. Den problematik som lyfts fram i utredningens direktiv är därför inte begränsad till situationen när våld och förtryck utövas i samband med just tolkning. Utredningen kan vidare konstatera att om det skulle finnas en möjlighet för myndigheter att neka ett ombud, ett biträde eller en stödperson, när det bedöms vara olämpligt att denne medverkar vid 25 Justitieombudsmannen (1992). 26 Justitieombudsmannen (2013) med hänvisning till Justitieombudsmannen (1992). SOU 2026:23 Anhöriga som tolkar en muntlig kontakt med en enskild, bör frågan om sådana personer ska tillåtas tolka inte heller aktualiseras. För att komma till rätta med den större problematiken anser ut- redningen att en översyn behöver göras gällande möjligheten för myndigheter att neka ombud, biträden och stödpersoner när det utifrån ett jämställdhetsperspektiv, inklusive frågan om hedersrela- terat våld och förtryck, kan anses vara olämpligt att de medverkar vid ett myndighetssammanträde. En sådan översyn ryms dock inte inom ramen för denna utrednings uppdrag. Utredningen bedömer därför att denna fråga bör utredas i särskild ordning. DEL 3 Gemensamma överväganden Denna del innehåller överväganden som är gemensamma för de upp- drag där utredningen lämnat förslag. De gemensamma övervägandena rör alltså förslag kopplade till uppdraget om tolkavgift och uppdraget om förbud mot att använda barn som tolk. I kapitel 21 avhandlas ikraftträdande och behov av övergångs- bestämmelser avseende de författningsförslag utredningen lämnat. I kapitel 22 återfinns en analys av förslagens konsekvenser. Kon- sekvensanalysen är indelad i två delar. Konsekvenserna av förslagen kopplade till lagen om tolkavgift återfinns i avsnitt 22.2. Konsekven- serna av lagen om förbud mot att använda barn som tolk återfinns i avsnitt 22.3. I kapitel 23 återfinns författningskommentaren. 21 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 21.1 Ikraftträdande Utredningens förslag Den nya lagen om tolkavgift med tillhörande förordning, den nya lagen om förbud mot att använda barn som tolk och de före- slagna ändringarna i offentlighets- och sekretesslagen, skollagen och förordningen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten ska träda i kraft den 1 januari 2028. De föreslagna författningarna och författningsändringarna bör enligt utredningen tillämpas så snart som möjligt. Utredningen föreslår därför att den nya lagen om tolkavgift med tillhörande förordning, den nya lagen om förbud mot att använda barn som tolk, och de före- slagna ändringarna i offentlighets- och sekretesslagen, skollagen och förordningen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten ska träda i kraft den 1 januari 2028. 21.2 Övergångsbestämmelser Utredningens förslag Lagen om tolkavgift ska endast gälla vid handläggning av ärenden som inletts efter att lagen trätt i kraft. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser SOU 2026:23 Om tolk använts inom ramen för handläggningen av ett ärende som inletts före ikraftträdandet har den enskilde inte haft fog för att utgå från att en tolkavgift kommer att tas ut. För att tillgodose kravet på förutsebarhet ska lagen om tolkavgift därför endast gälla vid hand- läggning av ärenden som inletts efter att lagen trätt i kraft. 22 Konsekvensutredning 22.1 Inledning Konsekvenserna av utredningens förslag ska redovisas i enlighet med förordningen (2024:183) om konsekvensutredningar och kommitté- förordningen (1998:1474). Av utredningens direktiv framgår att utredaren ska ha ett jäm- ställdhetsperspektiv i den analys som görs. Utredaren ska även ana- lysera och redovisa eventuella konsekvenser av sina förslag för möj- ligheten att nå det integrationspolitiska målet och målet för arbetet mot utanförskap. Utredaren ska vidare redogöra för konsekvenserna av sina förslag utifrån principen om likabehandling. En redogörelse för konsekvenserna för barn ur ett barnrättsperspektiv i enlighet med barnkonventionen ska göras och beaktas i den mån förslagen berör barn. Även funktionshinderperspektivet ska beaktas och en redo- görelse för konsekvenserna för personer med funktionsnedsättning ska göras i enlighet med FN:s konvention om rättigheter för perso- ner med funktionsnedsättning. Eventuella konsekvenser för den en- skildes integritet ska beaktas. Om förslagen i ett betänkande medför kostnadsökningar eller intäktsminskningar för staten, kommuner eller regioner, ska kom- mittén föreslå en finansiering som i första hand har anknytning till utredningens område och ange skäl för den föreslagna finansieringen.1 Utredningen lämnar dels förslag om införande av en tolkavgift, dels förslag om förbud mot barntolkning. Då förslagen kan genom- föras oberoende av varandra är konsekvensutredningen uppdelad i två delar. Konsekvenserna av förslaget om tolkavgift behandlas i av- snitt 22.2, och konsekvenserna av förslaget om förbud mot barntolk- ning behandlas i avsnitt 22.3. 1 15 § kommittéförordningen (1998:1474). Konsekvensutredning SOU 2026:23 22.2 Förslaget om tolkavgift 22.2.1 Problembeskrivning och alternativ Problembeskrivning I utredningens direktiv anges att det integrationspolitiska målet bör återspeglas i användandet av tolk inom det offentliga. Att kunna svenska är en grundläggande förutsättning för delaktighet i det svenska samhället. Samhället behöver därför visa en tydlig förväntan på att den som kommer till Sverige anstränger sig för att lära sig svenska, och erbjuda förutsättningar för detta. Genom att den enskilde som utgångspunkt får betala en tolkavgift tydliggörs samhällets förvänt- ningar på den enskilde att lära sig svenska. Samtidigt framhåller direktiven att användandet av tolk inom det offentliga kan minska risken för missförstånd, minska behovet av kompletterande kontakter eller underlag och på andra sätt medföra att onödig administration och långa handläggningstider undviks. En- ligt regeringen finns det därmed behov av att utreda förutsättningarna för och utformningen av en ändamålsenlig tolkavgift vid kontakter mellan enskilda och det offentliga. Sammantaget ska utgångspunkten för utredningens arbete vara att tydligt stärka incitamenten för den enskilde att lära sig svenska. Nollalternativet Mot bakgrund av den problembeskrivning som framgår av utred- ningens direktiv finns det anledning att framhålla att det i dag sak- nas kunskap om hur stor andel av den utrikes födda delen av befolk- ningen som saknar tillräckliga kunskaper i svenska för att klara sina myndighetskontakter utan tolk.2 Regeringen har dock gett Statistiska centralbyrån i uppdrag att utföra en förstudie om uppföljning av hörförståelse och muntlig förmåga.3 Inom ramen för uppdraget ska Statistiska centralbyrån lämna förslag på en uppföljning som ska mäta kunskaper i svenska språket som är nödvändiga för ett fram- gångsrikt deltagande i samhälls- och arbetslivet. Målgruppen för upp- följningen ska vara den vuxna utrikes födda befolkningen i Sverige. 2 Som utredningen framhållit i avsnitt 11.2.4 saknas det vidare aktuella heltäckande uppgifter om hur stor andel av de som har rätt till sfi-utbildning som faktiskt deltar. 3 Regeringsuppdrag till Statistiska centralbyrån (13 februari 2025). SOU 2026:23 Konsekvensutredning I uppdragsbeskrivningen framhåller regeringen att uppföljning av ut- rikes föddas kunskaper i svenska, såväl läsförståelse som hörförstå- else och muntlig förmåga, är viktig för att åstadkomma en förbättrad uppföljning av integrationen och en ökad träffsäkerhet i de insatser som erbjuds. I detta sammanhang bör det även framhållas att det saknas upp- gifter om hur samhällets tolkkostnader fördelar sig mellan utrikes födda som nyligen anlänt till Sverige, och utrikes födda som varit folkbokförda i landet en längre tid. Sammantaget är det därför inte möjligt att fastställa hur stor del av den utlandsfödda befolkningen som faktiskt har behov av stärkta incitament för att lära sig svenska. Eftersom problemets omfattning därmed är oklart är det svårt att uppskatta vilka effekter som uppstår om någon tolkavgift inte införs. Ytterligare en aspekt som försvårar denna bedömning är det faktum att införandet av en tolkavgift endast är en av flera åtgärder som nyligen vidtagits, eller som kan komma att vidtas, i syfte att få fler att lära sig svenska (se avsnitt 7.1). Vilka effekter som uppstår vid ett nollalternativ kommer därmed delvis att bero på vilka av de planerade åtgärderna som införs. Klart är dock att det nuvarande behovet av att stärka incitamenten för den enskilde att lära sig svenska kommer att minska ju fler av dessa åtgärder som genomförs. Det bör dock framhållas att i förhållande till dessa andra åtgärder kommer tolkavgiften i flera fall att påverka incitamenten för större delar av befolkningen. Förslaget om aktivitetskraven gäller till exem- pel endast för mottagare av försörjningsstöd och de föreslagna kra- ven på svenskkunskaper för förvärv av permanent uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap gäller endast de som inte redan innehar ett permanent uppehållstillstånd respektive medborgarskap. I förhållande till nollalternativet bör det slutligen framhållas att myndigheter i framtiden, åtminstone i mindre komplexa samman- hang, kan komma att ersätta mänskliga tolkar med maskintolkning. I hur stor omfattning detta kan komma att ske avgörs såväl av den tekniska utvecklingen som av frågor om etik, transparens, dataskydd och sekretess. Om det sker en mer omfattande övergång från mänsk- liga tolkar till maskintolkning kan det incitament att lära sig svenska som följer av införandet av en tolkavgift dock komma att försvagas betydligt. Konsekvensutredning SOU 2026:23 Alternativa åtgärder Begränsningar som följer av utredningens direktiv och gällande rätt Det följer av utredningens direktiv att uppdraget är begränsat till att tydliggöra samhällets förväntningar på den enskilde att lära sig svenska genom att lämna förslag som innebär att den enskilde som utgångspunkt får betala en tolkavgift. Utredningen ska därmed inte överväga alternativa åtgärder för att stärka incitamenten för den en- skilde att lära sig svenska. Av utredningens direktiv följer vidare att uppdraget inte omfattar teckenspråks-, dövblind- eller skrivtolkning, och inte heller över- sättning. Uppdraget omfattar inte heller tolkning som har sin grund i lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Därutöver föreligger rättsliga hinder som begränsar möjligheten att ta ut en tolkavgift i flera fall. Som framgår av avsnitt 9.1–9.4 har utredningen bedömt att sådana rättsliga hinder följer av Nordiska språkkonventionen, asylprocedurförordningen, brottsofferdirektivet och direktivet om rätt till tolkning och översättning vid straffrätts- liga förfaranden. Utredningen har även bedömt att det kan strida mot barnkonventionen att ta ut tolkavgift vid ärenden som rör barn (se avsnitt 9.6.1). Alternativa åtgärder som övervägts Som framgår ovan följer det av utredningens direktiv att utredningen ska lämna förslag som innebär att den enskilde som utgångspunkt får betala en tolkavgift. Utredningen har därför endast övervägt alter- nativa sätt att utforma regleringen av tolkavgiften. Utgångspunkten för dessa överväganden har varit att förslagen som lämnas ska vara proportionerliga och därmed inte gå längre än vad som är nödvändigt för att sammantaget skapa ett tydligt budskap om samhällets förväntningar på den enskilde att lära sig svenska. Det har vidare varit en utgångspunkt att valet av de åtgärder som krävs för att nå denna nivå av tydlighet ska avgöras av vilka åtgärder som bedöms vara mest samhällsekonomiskt kostnadseffektiva. I detta sammanhang bör det särskilt framhållas att syftet med tolkavgiften inte är att fullt ut ersätta det offentliga för dess tolkkostnader. SOU 2026:23 Konsekvensutredning Mot den bakgrunden har utredningen i sin analys i flera fall kom- mit fram till att nackdelarna är så stora att det inte är ändamålsenligt att införa en tolkavgift och därför valt att undanta flera verksamhets- områden. Ytterligare undantag har därutöver varit nödvändiga till följd av de rättsliga hinder mot tolkavgift som föreligger enligt EU-rätten och internationella konventioner. Sammantaget innebär detta att det vid betydande delar av den offentliga tolkanvändningen inte kommer att tas ut någon tolkavgift. Skälen till att utredningen valt att föreslå undantag framgår av avsnitt 9.1–9.13. Utredningen har även övervägt ytterligare begränsningar. I av- snitt 8.1 framgår varför utredningen bedömt att det inte är ändamåls- enligt att utforma regleringen så att tolkavgift enbart tas ut av sådana myndigheter som använder tolk i stor utsträckning. Skälen till att utredningen valt att inte begränsa tillämpningsområdet till att endast omfatta ärenden som den enskilde själv initierat återfinns i avsnitt 11.4. 22.2.2 Samhällsekonomiska konsekvenser Samhällsekonomiska vinster Det finns visst stöd för att införandet av en tolkavgift kommer att ut- göra ett verkningsfullt incitament för utrikes födda att lära sig svenska snabbare (se avsnitt 6.3.5). Som framhållits ovan i avsnitt 22.2.1 är det dock inte möjligt att fastställa hur stor del av den utrikesfödda befolkningen som efter sex år i Sverige inte behärskar svenska till- räckligt väl för att klara sina myndighetskontakter utan tolk. Pro- blemets omfattning är därmed oklart och det går därför inte att upp- skatta hur många som faktiskt har behov av ytterligare incitament att lära sig svenska snabbare. Enligt utredningens förslag kommer det offentliga att även fort- sättningsvis tillhandahålla kostnadsfri tolk under de första sex åren i Sverige. Under denna första period är det enbart informationen om att tillgången till kostnadsfri tolk kommer att upphöra efter en ini- tial period som skapar ytterligare incitament att lära sig svenska. När den enskilde varit folkbokförd i mer än sex år, och avgiften börjar tas ut, förstärks incitamentet. Eftersom det inte är möjligt att fast- ställa hur stor del av myndigheternas tolkanvändning som avser ären- den med enskilda som varit folkbokförda i mer än sex år är det dock inte möjligt att bedöma hur många som kommer att omfattas av det Konsekvensutredning SOU 2026:23 förstärkta incitament som avgiftsuttaget utgör. Hur det förhåller sig i detta avseende kommer dock att kunna analyseras i nära anslut- ning till ikraftträdandet eftersom den föreslagna övergångsregeln endast innebär att lagen inte gäller ärenden som inletts före ikraft- trädandet. Om övriga villkor är uppfyllda kommer enskilda som varit folkbokförda i mer än sex år vid ikraftträdandet därmed att behöva betala tolkavgift direkt. Det är vidare svårt att uppskatta hur många inom den del av den utrikes födda befolkningen som inte lärt sig svenska efter sex år i Sverige som till följd av tolkavgiften faktiskt kommer att öka sina ansträngningar för att lära sig svenska. Hur starkt incitamentet att lära sig svenska som följer av tolkavgiften blir kommer också att skilja sig åt. Det är till exempel inte troligt att tolkavgiften kommer att på- verka en enskild som efter sex år i Sverige förväntar sig ha behov av få eller inga muntliga myndighetskontakter i framtiden. Sammantaget bedömer utredningen att förslaget bidrar till att en högre andel utrikes födda lär sig svenska, eller lär sig svenska snabbare, men att det inte är möjligt att beräkna omfattningen av detta bidrag. Det är därmed inte heller möjligt att uppskatta de samhällsekono- miska vinster som kan följa av de förbättrade möjligheter till integra- tion som uppstår när de utrikesföddas kunskaper i svenska ökar.4 Eftersom det inte är möjligt att fastställa hur stor del av myndigheter- nas tolkanvändning som avser ärenden med enskilda som varit folk- bokförda i mer än sex år är det också svårt att uppskatta statens totala inkomster från tolkavgifterna. Samhällsekonomiska kostnader Samhällets direkta kostnader uppstår i första hand som en följd av den administration som krävs för att fastställa om en tolkavgift ska utgå när en tolk har använts. Vid stora delar av det offentligas tolk- användning är detta dock enkelt att fastställa. För flera av de största tolkanvändarna (se avsnitt 5.1) gäller nämligen generella undantag. Sådana undantag gäller till exempel för – regionernas användning av tolk inom hälso- och sjukvården samt tandvården 4 Se SOU 2024:12 s. 169 f. för en sammanställning över forskning om språkets betydelse för integration. SOU 2026:23 Konsekvensutredning – domstolarnas användning av tolk i deras rättskipande verksamhet – Migrationsverkets användning av tolk inom ramen för det admi- nistrativa asylförfarandet – kommunernas användning av tolk inom socialtjänsten. I de fall något av undantagen inte är tillämpligt behöver den myndig- het som använt tolk kontrollera om övriga villkor för tolkavgift är uppfyllda. En tolkavgift ska nämligen endast tas ut om myndigheten använt tolk inom ramen för handläggning av ett ärende och i enlig- het med den skyldighet som följer av 13 § första stycket FL. Innan en tolkavgift tas ut behöver myndigheten även fastställa om den en- skilde som ärendet rör har varit folkbokförd i Sverige i minst sex år. I de fall det inte redan framgår av handlingarna, eller omständigheterna i övrigt, måste detta kontrolleras i Skatteverkets folkbokföringsdata- bas. Det är inte möjligt att uppskatta antalet ärenden där dessa be- dömningar och kontroller behöver göras. Skälet till det är dels att det saknas uppgifter om hur stora delar av den totala tolkanvändningen som omfattas av något av undantagen, dels att antalet tolkade ärenden inte framgår av statistiken över myndigheternas tolkkostnader. Direkta kostnader uppstår även för att hantera enskildas ansök- ningar om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift samt för att administrera fakturering av tolkavgifter. Därutöver kan indirekta kostnader uppstå. Erfarenheterna från Danmark (se avsnitt 6.3.5) visar till exempel att sådana indirekta kost- nader kan följa av att enskilda väljer att avstå från att vända sig till en myndighet. Om tolkavgiften till exempel leder till att enskilda i vissa fall avstår från att vända sig till Arbetsförmedlingen kan det i förlängningen leda till kostnader för såväl den enskilde som för sam- hället. I avsnitt 13.2.6 har utredningen dock bedömt att den enskilde kommer att väga kostnaden för tolkavgiften mot värdet av den för- mån som respektive tillstånd ärendet rör. Utredningen bedömer att värdet av en förmån eller ett tillstånd i många fall överstiger 400 kro- nor och att fördelarna med myndighetskontakten därmed ofta kom- mer att väga tyngre. Detta förhållande bidrar till att minska risken för att enskilda väljer att avstå från en myndighetskontakt till följd av tolkavgiften. Indirekta kostnader kan även uppstå om en myndighetshandläg- gare avstår från att använda en tolk i syfte att bevara en god relation Konsekvensutredning SOU 2026:23 med den enskilde eller få den enskilde att komma till ett möte. Detta då ett sådant agerande riskerar att leda till att myndighetens beslut baseras på felaktiga eller bristfälliga uppgifter. I den föreslagna regler- ingen har dock skyldigheten att ta ut en tolkavgift uttryckligen kopp- lats till den skyldighet att använda tolk som följer av 13 § första stycket FL. Förslaget medför inte heller någon förändring när det gäller myn- digheternas skyldighet att använda tolk. Enligt utredningens bedöm- ning medför detta att risken för att handläggare avstår från att använda tolk i syfte att bevara en god relation med den enskilde, eller få den enskilde att komma till ett möte, är begränsad. Totala samhällsekonomiska konsekvenser Sammantaget kan det konstateras att det är förknippat med stora svårigheter att uppskatta förslagets totala samhällsekonomiska kon- sekvenser. Utredningen bedömer också att de samhällsekonomiska vinster som kan följa av förslagets konsekvenser för den språkliga integrationen kommer att vara svåra att särskilja från konsekvenser som kan följa av andra övervägda åtgärder för att förbättra utrikes föddas språkkunskaper (se avsnitt 22.2.1). 22.2.3 Konsekvenser för möjligheten att nå det integrationspolitiska målet och målet för arbetet mot utanförskap Det integrationspolitiska målet är att utrikes födda kvinnor och män ska ha samma skyldigheter, rättigheter och möjligheter som den övriga befolkningen att leva ett fritt, värdigt och självständigt liv inom sam- hällsgemenskapen. Detta förutsätter att den som långvarigt befinner sig i Sverige anstränger sig för att bli en del av det svenska samhället och att samhället både ställer krav och ger möjligheter till integration. Integrationspolitiken ska bidra till social och kulturell, ekonomisk, språklig och demokratisk integration samt att genom utbildning för- bättra förutsättningarna för flickor och pojkar med utländsk bak- grund.5 Av regeringens kompletterande delmål om språklig integra- 5 Målet beslutades av riksdagen 2024, prop. 2023/24:99 utg.omr. 13, bet. 2023/24:FiU21, rskr. 2023/24:241. SOU 2026:23 Konsekvensutredning tion följer att kunskaperna i svenska språket ska öka hos utrikes födda kvinnor och män samt flickor och pojkar med utländsk bakgrund.6 Målet för arbetet mot utanförskap är att antalet människor som lever i utanförskap ska minska, att parallella samhällsstrukturer ska bekämpas, att det egna ansvaret att bli en del av samhället ska upp- muntras samt att människors trygghet och livschanser ska öka.7 Genom införandet av en tolkavgift tydliggörs att samhället för- väntar sig att den enskilde anstränger sig och tar ansvar för att lära sig svenska. Förslaget om ändring av skollagen innebär att alla som har rätt till sfi kommer att informeras av kommunerna om den skyl- dighet att betala tolkavgift som följer av förslaget. Utredningen har även bedömt att – Migrationsverket inom ramen för sitt nuvarande uppdrag att an- ordna samhällsintroduktion bör inkludera information även om den nya lagen om tolkavgift och om samhällets förväntningar på den enskilde att lära sig svenska – kommunerna bör inkludera information om tolkavgiften och samhällets förväntningar på den enskilde att lära sig svenska i den samhällsorientering som redan erbjuds – regeringen inför ikraftträdandet av lagen om tolkavgift bör ge Länsstyrelsen i Västra Götalands län i uppdrag att informera be- rörda utrikesfödda personer över 18 år som är folkbokförda i Sverige om tolkavgiften och om möjligheten att ansöka om undantag. Utredningen bedömer att informationen om att tillhandahållandet av offentligt finansierad tolk som huvudregel upphör sex år efter folk- bokföringen medför att enskilda blir mer benägna att ta del av de språkutbildningar samhället tillhandahåller eller anstränger sig för att på andra sätt lära sig svenska. Förslaget ligger därmed väl i linje med det integrationspolitiska målet och målet för arbetet mot utan- förskap som båda framhåller vikten av det egna ansvaret för att bli en del av samhället. Genom att tidsgränsen om sex år är kopplad till den nya regleringen som tidsbegränsar rätten till sfi (se avsnitt 11.2.5) uppnås även en mer enhetlig reglering. Det vill säga, den period då 6 Prop. 2024/25:1 utg.omr. 13 avsnitt 3.5. 7 Målet beslutades av riksdagen 2023, prop. 2023/24:1 utg.omr. 13, bet. 2023/24:AU1, rskr. 2023/24:102. Konsekvensutredning SOU 2026:23 samhället finansierar tolkkostnaderna sammanfaller med den period då samhället tillhandahåller insatser för språkinlärning. För personer som redan vid ikraftträdandet varit folkbokförda i minst sex år, och som trots det inte ansträngt sig för att lära sig till- räckligt bra svenska, kan det faktum att detta agerande nu får ekono- miska konsekvenser medföra att de får anledning att ompröva sitt agerande. Förslaget bedöms bidra till att fler personer än i dag kommer att läsa sfi. Förbättrade kunskaper i svenska språket stärker förutsätt- ningarna för etablering på arbetsmarknaden, egenförsörjning och förbättrad integration i samhället. Sammantaget bedömer utredningen att förslaget förbättrar möjligheten att nå det integrationspolitiska målet och målet för arbetet mot utanförskap. 22.2.4 Konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män Jämställdhetsintegrering ska tillämpas i allt arbete som bedrivs i Regeringskansliet. För att regeringen ska ha så goda förutsättningar som möjligt att säkerställa att ett jämställdhetsperspektiv anläggs behöver beslutsunderlag på alla nivåer i statsförvaltningen belysa hur olika förslag och beslut påverkar jämställdheten mellan män och kvinnor samt flickor och pojkar. Jämställdhetsintegrering innebär att ett jämställdhetsperspektiv finns med i alla beslut, på alla nivåer och i alla steg av processen – från förslag, till genomförande och ut- värdering.8 Målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.9 Det finns även sju jämställdhetspolitiska delmål: – En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet i samhällets alla sek- torer. – Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möj- ligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut. 8 Regeringen (2025). 9 Prop. 2008/09:1, bet. 2008/09:AU1, rskr. 2008/09:115. SOU 2026:23 Konsekvensutredning – Jämställd utbildning. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma möjligheter och villkor när det gäller utbildning, studie- val och personlig utveckling. – Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvin- nor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlig- heter att ge och få omsorg på lika villkor. – Jämställd hälsa. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma förutsättningar för en god hälsa samt erbjudas vård och omsorg på lika villkor. – Mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och utnyttjande i prostitution och människohandel ska upphöra. Alla, oavsett kön, ska genom hela livet ha samma rätt och möjlighet till kroppslig och psykisk integritet. – Hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra. Alla, oavsett kön, ska genom hela livet ha samma rätt och möjlighet att leva sitt liv utan att begränsas av kollektivt grundade hedersnormer.10 Även om förslagen i betänkandet är generellt utformade och ska tillämpas utan åtskillnad av om personen som tolkningen utförs för är en kvinna eller man kan de i vissa avseenden komma att påverka kvinnor och män i olika omfattning. Som framhålls ovan saknas det uppgifter om hur stor andel av de utrikes födda som efter sex år i Sverige lärt sig tillräckligt bra svenska för att klara sina myndighetskontakter utan tolk. Det är därmed inte möjligt att fastställa om det föreligger några skillnader mellan andelen män och kvinnor som har behov av tolk efter sex år. Som framgår av statistiken i avsnitt 11.2.4 är andelen kvinnor som deltar i sfi dock betydligt högre än andelen män. Det är vidare en högre andel kvinnor som avslutat D-kursen med godkänt betyg. Statistik över andelen ut- rikes föddas deltagande i olika utbildningsformer inom svensk utbild- ning visar också att det är 23 procent av männen som inte har något registrerat deltagande medan motsvarande andel för kvinnorna är 14 procent.11 Även om männen givetvis kan lära sig tillräckligt bra svenska på andra sätt än genom att delta i sfi och andra utbildningar talar det för att andelen kvinnor som efter sex år i Sverige har behov 10 Prop. 2025/26:1 utg.omr. 13 avsnitt 5.1 och 5.5. 11 Regeringsuppdrag till Statistiska centralbyrån (13 februari 2025), s. 51. Konsekvensutredning SOU 2026:23 av tolk kommer att vara lägre än motsvarande andel för männen. Mot denna slutsats talar dock att det bland de invandrade kvinnor som bott i Danmark mellan tre och sju år var 42 procent som angav att de hade behov av tolk medan motsvarande andel bland männen var 28 procent (se avsnitt 6.3.5). Om liknande förhållanden föreligger i Sverige kan det därför tyda på att kvinnor generellt sett använder tolk mer, vilket kan innebära att uttaget av tolkavgift kommer att vara högre bland kvinnor än bland män. Dessutom är arbetslösheten gene- rellt sett större bland utrikes födda kvinnor än utrikesfödda män. Nästan var tredje kvinna född utanför Europa var utanför arbetskraf- ten 201912. Arbetslösheten bland utrikes födda kvinnor är nära fyra gånger högre än bland inrikes födda kvinnor13. En grundläggande orsak till att kvinnor och män har skilda möjligheter till lönearbete är att kvinnor tar betydligt större ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Detta syns bland annat i uttaget av föräldraförsäk- ringen14.15 Det faktum att utrikes födda kvinnor i större utsträckning än ut- rikes födda män är utanför arbetskraften kan enligt utredningens be- dömning bidra till ett större behov av kontakter med myndigheter, bland annat i syfte att söka arbete och ansöka om olika typer av ersätt- ningar. Sammantaget bedömer utredningen att mycket talar för att kvinnor kommer att påverkas av förslaget om tolkavgift i något högre grad än män. För den del av den utrikes födda befolkningen som inte lärt sig tillräckligt bra svenska efter sex år i Sverige kan förslaget få konse- kvenser för den ekonomiska jämställdheten. Utrikes födda kvinnor har generellt sett lägre inkomst än utrikes födda män. Inkomstskill- naden minskar dock ju längre tid man bott i Sverige. Efter en vistelse- tid på 5–9 år är skillnaden dock fortfarande betydande. 2023 var denna skillnad i inkomst närmare 40 procent.16 Tolkavgiften kommer där- med att vara mer ekonomiskt betungande för kvinnor än män. Av statistiken i avsnitt 11.2.4 framgår att elevernas studiebakgrund har stor inverkan på hur lång tid det tar att nå ett godkänt betyg på kurs D i sfi. Kvinnor från länder där det råder mycket stor ojämställd- het mellan könen och där det därför är vanligt att kvinnor helt sak- 12 Landell (2021). 13 Statistiska centralbyrån (2021). 14 Statistiska centralbyrån (2026). 15 Jämställdhetsmyndigheten (2023). 16 Statistiska centralbyrån (2026). SOU 2026:23 Konsekvensutredning nar utbildning, eller har kortare utbildning än män, bland annat Eritrea, Somalia, Afghanistan och Mali17, kan därmed komma att ha särskilt svårt att lära sig en tillräckligt bra svenska inom sex år. Slutligen bör det noteras att det faktum att en tolkavgift inte ska tas ut inom hälso- och sjukvården har störst betydelse för kvinnor. Kvinnor konsumerar nämligen 20 procent mer hälso- och sjukvård än män eftersom de föder barn.18 22.2.5 Konsekvenser för den personliga integriteten För utredningens bedömningar avseende konsekvenser för den per- sonliga integriteteten hänvisas till avsnitt 17.2. 22.2.6 Konsekvenser för statliga myndigheter Specialpedagogiska skolmyndigheten Förslaget innebär att Specialpedagogiska skolmyndigheten får till uppgift att ansvara för att pröva ansökningar om undantag från skyl- digheten att betala tolkavgift. Förslaget innebär att undantag efter ansökan ska beviljas den som till följd av bestående funktionsned- sättning saknar möjlighet att förvärva tillräckliga kunskaper i svenska för att klara sina myndighetskontakter utan tolk. Avgörande för vilka resurser som krävs för att utföra denna nya uppgift är dels antalet undantagsansökningar som förväntas, dels vilken arbetsinsats som krävs för att bedöma om villkoren för undan- tag är uppfyllda. Hur många ansökningar som kan förväntas påverkas av flera osäkra faktorer. Det saknas till exempel kunskap om hur stor andel av de utrikes födda som till följd av bestående funktionsnedsättning sak- nar möjlighet att förvärva tillräckliga kunskaper i svenska. Det är vidare svårt att uppskatta hur stor andel av de som uppfyller villko- ren för undantag som faktiskt kommer att ansöka. Bedömningen är dock att de som kommer att ansöka om undantag i första hand kom- mer att vara personer som till följd av redan genomförda utredningar innehar dokumentation som visar att villkoren är uppfyllda. Det 17 UNESCO (2019) s. 46. 18 Jämställdhetsmyndigheten (2025). Konsekvensutredning SOU 2026:23 kommer också att finnas enskilda som visserligen uppfyller villkoren för undantag, men som bedömer sig sakna skäl att ansöka eftersom de sällan eller aldrig deltar i tolkade möten som omfattas av tolkavgifts- regleringen. Så kan till exempel vara fallet för äldre som lider av kog- nitiva sjukdomar och för vilka tolkning därför enbart sker inom ramen för hälso- och sjukvård eller vid ärenden enligt socialtjänstlagen. En annan aspekt att väga in vid bedömningen av det förväntade antalet ansökningar är att ett större antal ansökningar kan förväntas ske under de första åren. Skälet till det är att skyldigheten att betala tolkavgift införs med en övergångsregel som endast omfattar ären- den som inletts före ikraftträdandet. Utrikes födda som vid ikraft- trädandet redan varit folkbokförda i mer än sex år kommer därför att ha anledning att ansöka om undantag i nära anslutning till ikraft- trädandet. Hur stor denna effekt är beror dock delvis på hur denna grupp informeras om den nya regleringen. Utredningen lämnar inget förslag i denna del men har i avsnitt 16.3 bedömt att regeringen bör ge Länsstyrelsen i Västra Götalands län i uppdrag att informera be- rörda utrikesfödda personer över 18 år som är folkbokförda i Sverige om tolkavgiften och om möjligheten att ansöka om undantag. Mot bakgrund av den osäkerhet som föreligger bedömer utred- ningen att det under de två första åren kan röra sig om 300–600 an- sökningar per år och att antalet ansökningar därefter minskar till 50–100 per år. För att säkerställa att Specialpedagogiska skolmyndig- heten har de initiala resurser som krävs och för att undvika risk för alltför långa handläggningstider anser utredningen att man vid resurs- tilldelningen bör utgå från att antalet ansökningar ligger i det högre spannet. I de fortsatta beräkningarna kommer utredningen därför att utgå från att antalet ansökningar kommer att vara 600 per år under de två första åren, och därefter 100 per år. När det gäller frågan om vilka resurser som krävs för att handlägga en ansökan torde det skilja sig mycket mellan olika ärenden. Enklare ärenden kan röra personer med en diagnostiserad kognitiv nedsätt- ning. Mer resurskrävande ärenden kan röra personer med en kombi- nation av olika funktionsnedsättningar som sammantaget leder till att han eller hon saknar möjlighet att förvärva tillräckliga kunskaper i svenska för att klara sina myndighetskontakter utan tolk. Vid be- dömningen av dessa ärenden behöver hänsyn även tas till vilka utbild- ningsinsatser i svenska språket samhället erbjuder den enskilde. SOU 2026:23 Konsekvensutredning Utredningen bedömer att det i genomsnitt kommer att ta åtta tim- mar att handlägga en ansökan om undantag. De första två åren kom- mer den totala handläggningstiden därmed att uppgå till 4 800 timmar och därefter till 800 timmar per år. Detta motsvarar 2,3 årsarbets- krafter de första två åren och därefter 0,4 årsarbetskrafter per år.19 Specialpedagogiska skolmyndighetens driftkostnad per årsarbetskraft är 1 182 000 kronor.20 Det innebär att kostnaden för de två första åren uppgår till drygt 2 700 000 kronor och att kostnaden därefter uppgår till 450 000 kronor per år. Under de två första åren kommer Specialpedagogiska skolmyndig- heten därutöver att ha initiala kostnader för att administrera förfaran- det. Sådana åtgärder kan inkludera att komplettera sin webbplats med flerspråkig information om ansökningsförfarandet, ansökningsblan- ketter eller en elektronisk ansökningsfunktion. För att underlätta hanteringen för de enskilda som beviljas undantag, samt för myndig- heter som behöver ta del av besluten, bör myndigheten dessutom ansluta sig till den myndighetsgemensamma infrastrukturen för digi- tal post (Mina meddelanden) som Myndigheten för digital förvalt- ning ansvarar för. Sammantaget bedömer utredningen att Specialpedagogiska skol- myndighetens kostnader uppgår till 3 000 000 kronor de två första åren och därefter till 450 000 kronor per år. Utredningen föreslår därför att Specialpedagogiska skolmyndighetens förvaltningsanslag tillförs 3 000 000 kronor 2028 och 2029 och därefter 450 000 kronor. Skatteverket Förslaget innebär att myndigheter som använder tolk inom ramen för ett ärende behöver kontrollera hur länge den som ärendet rör varit folkbokförd i Sverige. I dag är det inte möjligt att via Navet21 ta del av historiska uppgifter om folkbokföring längre tillbaka i tiden än tre år.22 Myndigheter som använt tolk kommer dock att behöva uppgifter som visar historiken minst sex år tillbaka i tiden. För att innehållet i Navet ska motsvara det informationsbehov som uppstår 19 Beräkningen är gjord utifrån att en årsarbetskraft utgör 2 080 timmar. 20 Specialpedagogiska skolmyndigheten (2024) s. 87. 21 Skatteverkets system för distribution av folkbokföringsuppgifter till samhället. 22 Historiken omfattar samtliga uppgifter om en persons folkbokföring under innevarande år och de två näst föregående åren samt den senast ändrade uppgiften dessförinnan. Skatteverket (2009) s. 16. Konsekvensutredning SOU 2026:23 när tolkavgiften införts krävs det därmed att Skatteverket anpassar Navet. Implementeringen av historik på inflyttningar till Sverige bör göra det möjligt för myndigheter att enkelt kontrollera om en per- son har varit folkbokförd i mer än sex år. En sådan kontroll ska även vara möjlig i de fall den enskilde avregistrerats från folkbokföringen efter utvandring och sedan folkbokförts på nytt. I dessa senare fall är det dock den totala tiden som folkbokförd som ska kunna kon- trolleras (jfr avsnitt 11.2.6). Skatteverket har uppgett för utredningen att de bedömer att det kommer att ta tre personer 3–6 månader att utveckla Navet på det sätt som krävs.23 Detta motsvarar 0,75–1,5 årsarbetskrafter.24 Skatte- verkets driftkostnad per årsarbetskraft är 1 053 000 kronor.25 Det innebär att kostnaden för att anpassa Navet uppgår till 780 000– 1 579 500 kronor. Uppgifterna i folkbokföringsdatabasen är till för hela samhällets behov och utredningen lämnar inga förslag som innebär några nya åligganden för Skatteverket. De kostnader som till följd av förslaget uppstår för att utveckla Navet bedöms därmed rymmas inom be- fintliga kostnadsramar. För att undvika en initial manuell hantering av utlämnandet av historiska inflyttningsuppgifter bör utvecklingen av Navet vara klar i samband med ikraftträdandet. Domstolar Som framgår i avsnitt 12.16 ska en tolkavgift inte tas ut i domstolar- nas rättskipande verksamhet. Avgifter kan dock komma att tas ut vid förvaltningsärenden hos domstolarna. Vid tolkanvändning inom ramen för domstolarnas förvaltningsärenden uppstår samma konse- kvenser för domstolarna som för övriga myndigheter, och för dessa konsekvenser hänvisas därför till avsnittet om konsekvenser för övriga myndigheter. I detta avsnitt behandlas endast förslagets konsekven- ser för måltillströmningen. Utredningens förslag kommer att föranleda att myndigheter fat- tar beslut som kommer att kunna överklagas till allmän förvaltnings- domstol. Det rör sig om beslut om tolkavgift och beslut om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift. Dessutom bedömer utred- 23 Skatteverkets underlag till utredningen 2025-12-18. 24 Beräkningen är gjord utifrån att en årsarbetskraft utgör 2 080 timmar. 25 Skatteverket (2024) s. 233. SOU 2026:23 Konsekvensutredning ningen att myndigheters beslut om att använda tolk kommer att få en annan innebörd om det riskerar att medföra skyldighet att betala tolkavgift. Detta kommer att innebära en viss ökad måltillströmning till allmänna förvaltningsdomstolar, vilket i sin tur medför ökade kost- nader för domstolarna. Mål som rör beslut om tolkavgift Utredningen har föreslagit att beslut om tolkavgift ska kunna över- klagas till allmän förvaltningsdomstol. Det innebär att en ny typ av mål kommer att behöva hanteras av domstolarna. Som utredningen har konstaterat i avsnitt 22.2.1 föreligger stora svårigheter när det gäller möjligheten att bedöma hur många indivi- der som kommer att omfattas av regleringen om tolkavgift. Efter- som sådana svårigheter föreligger går det inte heller att på ett tillför- litligt sätt beräkna hur många beslut om tolkavgift som kan tänkas överklagas. Utredningen bedömer dock att mycket talar för att det kommer att vara relativt sällsynt att enskilda överklagar beslut om tolkavgift. Dels kommer den eventuella vinsten med att överklaga vara relativt liten i förhållande till insatsen som krävs. Om en domstol skulle bi- falla överklagandet innebär det endast att klaganden undgår betalning om 400 kronor i det enskilda fallet. Domen gäller inte som garant för att den enskilde i framtida situationer ska slippa att betala tolk- avgifter. Dels kommer beslutet att baseras på mycket konkreta om- ständigheter utan möjlighet till godtyckliga bedömningar, vilket mins- kar utrymmet för domstolen att göra en annan bedömning än den som gjorts av beslutande myndighet. Utredningen bedömer vidare att domstolens prövning enbart kom- mer att innefatta väl avgränsade frågor som rör processuella frågor under handläggningen. Den typen av bedömningar som kommer att krävas av allmänna förvaltningsdomstolar inom ramen för mål om tolkavgift kommer därför i allt väsentligt att vara enkla och okompli- cerade. Det kommer i första hand att röra sig om bedömningar om konkreta förhållanden såsom datum för folkbokföring och huruvida tolkavgiften har beslutats inom ramen för ett ärende. Detta talar för att det kommer att röra sig om mål som orsakar relativt låga handlägg- ningskostnader. Konsekvensutredning SOU 2026:23 Sammantaget gör utredningen bedömningen att det sannolikt kommer att röra sig om relativt få överklaganden av denna typ av beslut till allmänna förvaltningsdomstolar. En försiktig uppskattning är att det kommer att röra sig om omkring 50 överklaganden per år. Även om det rör sig om få mål kommer det dock att medföra vissa kostnader för domstolarna. För att kunna göra uppskattningar av vad kostnaderna för mål om tolkavgift kan tänkas uppgå till för domstolarna har utredningen ut- gått från vad ett mål i kategorin ”Mängdmål, mål enligt socialtjänst- lagen och övriga mål26” i genomsnitt kostar. Under åren 2022–2024 kostade sådana mål i genomsnitt 6 766 kronor per mål.27 Utredningen uppskattar därmed att kostnaderna för att handlägga 50 mål om tolk- avgift kommer att uppgå till omkring 340 000 kronor per år. Sådana kostnader bör enligt utredningen rymmas inom domstolarnas befint- liga ram. Mål som rör beslut om att använda tolk Utredningen bedömer att förslaget om lag om tolkavgift sannolikt även kommer att innebära fler överklaganden av myndigheternas be- slut om att använda tolk enligt 13 § första stycket FL. Sådana beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol. I dagsläget är det ovanligt med mål som avser prövningen av beslut enligt 13 § första stycket FL. De allra flesta domstolsavgöranden som utredningen har kunnat ta del av rör dessutom beslut om att inte an- vända tolk. Det kan dock konstateras att utredningens förslag kom- mer att innebära att en myndighets beslut att använda tolk enligt 13 § första stycket FL under vissa förutsättningar kommer att medföra en avgift för den enskilde. Eftersom avgiften har en direkt koppling till beslutet enligt 13 § första stycket FL bedömer utredningen att det finns anledning att anta att en ökning kommer ske av överklagan- den av sådana beslut. En indirekt effekt av utredningens förslag är alltså att denna typ av mål kommer att öka. Som utredningen har konstaterat i avsnitt 22.2.1 är det förenat med betydande svårigheter att bedöma hur stor kretsen av enskilda är som 26 Övriga mål är en kategori dit mål hänförs som inte är tvångsmål, upphandlingsmål, skatte- mål eller socialförsäkringsmål. Kategorin inkluderar bland annat mål enligt socialtjänstlagen, mål om djurskydd och mål om serveringstillstånd. 27 Sveriges domstolar (2024) s. 158. SOU 2026:23 Konsekvensutredning kommer att vara aktuella för tolkavgift. Utredningen gör dock – i lik- het med mål om tolkavgift – bedömningen att det sannolikt kommer vara relativt ovanligt att sådana beslut överklagas. Även i detta avse- ende kommer sannolikt arbetsinsatsen att bedömas vara allt för stor i förhållande till eventuella positiva effekter av ett bifall i domstol. Handläggningen av beslut som överklagas till allmän förvaltnings- domstol bedöms inte heller i detta avseende vara särskilt resurskräv- ande. Denna typ av mål bör varken innebära genomgång av omfattande underlag eller komplicerade bedömningar. Prövningen kommer i all- mänhet att röra en avgränsad fråga, närmare bestämt om myndigheten har haft skäl för att bedöma att den enskilde behöver tolk. Sammantaget gör utredningen bedömningen att ökningen av över- klaganden av denna måltyp till allmänna förvaltningsdomstolar bör vara relativt blygsam. Hur många tillkommande överklaganden det kommer att röra sig om är som nämnts inte möjligt att avgöra, men en försiktig uppskattning är att det kan röra sig om 50–75 per år. När det gäller uppskattningen av vad ökningen av dessa mål kan tänkas kosta utgår utredningen, liksom gällande mål om tolkavift, från förvaltningsrätternas genomsnittliga kostnad för ett mål i kategorin ”Mängdmål, mål enligt socialtjänstlagen och övriga mål28” under 2022–2024, det vill säga 6 766 kronor per mål.29 Utredningen upp- skattar därmed att kostnaderna för att handlägga 50–70 mål om beslut om att använda tolk kommer att uppgå till cirka 340 000– 500 000 kronor per år. Sådana kostnader bör enligt utredningen rym- mas inom domstolarnas befintliga ram. Mål som rör beslut om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift Utredningen föreslår att Specialpedagogiska skolmyndigheten ska pröva ansökningar och besluta om undantag från skyldigheten att be- tala tolkavgift (se avsnitt 10.3.4). Myndighetens beslut kommer att kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol (se avsnitt 14.2). Detta kommer att innebära att domstolarna behöver handlägga ytter- ligare en ny typ av mål. 28 Övriga mål är en kategori dit mål hänförs som inte är tvångsmål, upphandlingsmål, skatte- mål eller socialförsäkringsmål. Kategorin inkluderar bland annat mål enligt socialtjänstlagen, mål om djurskydd och mål om serveringstillstånd. 29 Sveriges domstolar (2024) s. 158. Konsekvensutredning SOU 2026:23 I vilken omfattning enskilda kommer att överklaga Specialpeda- gogiska skolmyndighetens beslut är mycket svårt att bedöma. Dels har utredningen tidigare bedömt att det föreligger stora svårigheter att bedöma hur många enskilda som över huvud taget kommer att omfattas av regleringen om tolkavgift (se avsnitt 22.2.1). Dels är ytter- ligare en faktor som direkt påverkar hur många beslut Specialpeda- gogiska skolmyndigheten kommer att fatta hur många enskilda som ser anledning att ansöka om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift. Eftersom det inte finns några utpekade diagnoser som berättigar till ett undantag är det inte möjligt att göra en bedömning utifrån en sådan avgränsning. Ytterligare en osäkerhetsfaktor är där- till hur många som kommer överklaga Specialpedagogiska skolmyn- dighetens avslagsbeslut till domstol. Det är nämligen sannolikt att många enskilda förlikar sig med myndighetens bedömning och av- står från att överklaga. Med tanke på dessa osäkerhetsfaktorer är det enligt utredningens mening inte möjligt att på ett tillfredsställande sätt bedöma överklagandefrekvens och omfattning i detta avseende. Utredningen bedömer dock att den största inströmningen av mål om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift kommer att ske till domstolarna i nära anslutning till lagens ikraftträdande. Eftersom den föreslagna övergångsbestämmelsen endast omfattar ärenden som inletts före ikraftträdandet (se avsnitt 21.2) blir lagen tillämplig direkt i förhållande till de personer som har varit folkbokförda i Sverige i mer än sex år. En stor andel av de personer som anser att de uppfyller villkoren för undantag från skyldigheten att betala tolkavgift bedöms därför i ett initialt skede ansöka om undantag för att undvika fram- tida tolkavgifter. Utredningens bedömning är att inströmningen av mål om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift därefter successivt kommer att minska. I jämförelse med de andra två måltyperna som utredningen har redogjort för i föregående avsnitt bedömer utredningen att mål om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift emellanåt kommer innebära något mer resurskrävande bedömningar. Domstolens pröv- ning kommer att innefatta en bedömning av om Specialpedagogiska skolmyndigheten, utifrån ett visst underlag, har haft skäl för sitt be- slut att neka en enskild person undantag från skyldigheten att betala tolkavgift. Sannolikt kommer dessa bedömningar i vissa fall att vara enkla, när det rör sig om ett kortfattat och entydigt underlag. Det SOU 2026:23 Konsekvensutredning kan dock även röra sig om bedömningar av ett mer omfattande och tvetydligt underlag. Utredningen bedömer därför att tillkomsten av mål om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift kommer att leda till ökade kost- nader för domstolenarna. Sådana kostnader kommer att bli som mest betydande i samband med ikraftträdandet, och bedöms därefter succes- sivt avta. Hur stora kostnader det kommer att röra sig om är svårt att beräkna, eftersom det rör sig om en ny måltyp utan direkt existerande motsvarighet. Dessutom saknas som tidigare nämnts uppgifter som gör det möjligt att bedöma hur många enskilda som kan tänkas över- klaga Specialpedagogiska skolmyndighetens beslut. Utredningen har i avsnittet om konsekvenser för Specialpedagogiska skolmyndigheten uppskattat att antalet ansökningar om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift kommer att vara 600 per år under de två första åren, och därefter 100 per år. Som en följd av bedömningen att Specialpedagogiska skolmyndig- heten kommer att avgöra en större mängd ärenden initialt bedömer utredningen att antalet överklaganden av myndighetens beslut kom- mer att vara något högre det första året efter ikraftträdandet. Dess- utom kan sannolikt utvecklingen i rättspraxis kring vad som krävs för att få ett undantag beviljat bidra till att begränsa antalet överkla- ganden. Utredningen uppskattar att antalet beslut från Specialpeda- gogiska skolmyndigheten som kommer att överklagas är omkring sex procent det två första åren efter ikraftträdandet och därefter om- kring fyra procent per år.30 Utifrån utredningens uppskattningar av- seende antal ärenden som Specialpedagogiska skolmyndigheten kom- mer att hantera årligen innebär det omkring 36 överklaganden de två första åren och därefter fyra överklagande per år. För att ge en ungefärlig bild av hur stora kostnader aktuella mål kan tänkas ge upphov till har utredningen utgått från den genomsnitt- liga kostnaden för socialförsäkringsmål och övriga mål31 i allmän för- valtningsdomstol för åren 2022–2024. Orsaken är att utredningen som tidigare nämnts bedömer att mål om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift kommer att variera i svårighetsgrad och därmed 30 Uppskattningen om antal ärenden som kommer att överklagas baseras på uppgifter från Försäkringskassan till utredningen den 6 februari 2026 om hur många ärenden om aktivitets- ersättning, assistansersättning, omvårdnadsbidrag respektive sjukersättning som har överkla- gats åren 2022–2024. 31 Övriga mål är en kategori dit mål hänförs som inte är tvångsmål, upphandlingsmål, skatte- mål eller socialförsäkringsmål. Kategorin inkluderar bland annat mål enligt socialtjänstlagen, mål om djurskydd och mål om serveringstillstånd. Konsekvensutredning SOU 2026:23 resurskrav. Utredningen bedömer därför att målen uppskattnings- vis kommer att kräva resurser motsvarande ett medelvärde av dessa övriga mål och socialförsäkringsmål. Kostnaden för socialförsäkringsmål var under åren 2022–2024 i genomsnitt 14 001 kronor, medan övriga mål i genomsnitt kostade 6 766 kronor. Utredningen bedömer att kostnaden för ett mål om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift bör ligga någonstans däremellan, uppskattningsvis omkring 10 000 kronor per mål. Utifrån denna utgångspunkt uppskattar utredningen att kostna- derna för mål om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift kommer att innebära kostnader för allmänna förvaltningsdomstolar om 360 000 kronor de två första åren efter ikraftträdandet, och där- efter 40 000 kronor per år. Sådana kostnader bör enligt utredningen rymmas inom domstolarnas befintliga ram. Konsekvenser för kammarrätterna och Högsta förvaltningsdomstolen Utredningen har i föregående avsnitt bedömt att förslaget kommer föranleda en viss ökning av mål i förvaltningsrätterna. Bedömningen är dock att det kommer att röra sig om en marginell ökning av antalet mål. Utredningen gör därför i konsekvens med detta bedömningen att kammarrätterna kommer att få en mycket liten påverkan när det gäller måltillströmning på grund av förslaget. Högsta förvaltnings- domstolen bedöms inte påverkas mer än högst obetydligt av utred- ningens förslag. Eventuella kostnader bedöms därför rymmas inom aktuella domstolars befintliga ram. Övriga statliga myndigheter Vid bedömningen av konsekvenser för övriga statliga myndigheter är det viktigt att framhålla att förslaget inte påverkar myndigheter- nas skyldigheter eller möjligheter att använda tolk i sina kontakter med enskilda. Det krävs inte att den enskilde samtycker till att tolk används eller erlägger en tolkavgift innan tolk används. Myndigheterna ska därmed även fortsatt använda tolk när så krävs för att säkerställa att deras uppdrag utförs på ett rättssäkert och effektivt sätt. Utgångspunkten är att alla myndigheter ska omfattas av regler- ingen om tolkavgift (avsnitt 8.1). Utredningen har dock föreslagit SOU 2026:23 Konsekvensutredning ett antal undantag från lagen om tolkavgift och att tolkavgift enbart ska tas ut när tolk använts inom ramen för handläggningen av ett ärende och i enlighet med den skyldighet som följer av 13 § första stycket FL (se avsnitt 11.3.4 och kapitel 12). Det innebär dels en be- gränsning av vilka myndigheter som kommer att ta ut tolkavgift, dels av inom vilka ärenden som aktuella myndigheter kommer att ta ut tolkavgift. Utredningen bedömer därför att det finns anledning att lyfta fram ett antal exempel på ärenden inom vilka tolkavgift som huvudregel kommer att tas ut såväl som exempel på ärenden inom vilka tolkavgift som huvudregel inte kommer att tas ut. Exempel på ärenden då tolkavgift kommer att tas ut – Försäkringskassans ärenden om aktivitetsersättning, arbetsskade- ersättningar och livränta, assistansersättning, bilstöd, förebyggande sjukpenning, merkostnadsersättning, närståendepenning, samord- ning av rehabiliteringsinsatser, sjukersättning och sjukpenning enligt socialförsäkringsbalken. – Arbetsförmedlingens ärenden om arbetssökandes registrering i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten enligt förordningen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. – Kriminalvårdens ärenden om särskilda utslussningsåtgärder enligt fängelselagen. – Polismyndighetens ärenden om avvisning av utlänningar som vistas i Sverige utan tillstånd enligt utlänningslagen. – Migrationsverkets ärenden om återkallelse av uppehållstillstånd enligt utlänningslagen. – Ärenden som handläggs av Statens servicecenter på uppdrag av andra myndigheter (exempelvis Försäkringskassan, Skatteverket och Arbetsförmedlingen). I dessa fall är det dock myndigheten som ärendet tillhör som är den som beslutar om tolkavgiften. Konsekvensutredning SOU 2026:23 Exempel på ärenden då tolkavgift inte kommer att tas ut – Kronofogdemyndighetens ärenden i vilka avgift tas ut enligt förordningen om avgifter vid Kronofogdemyndigheten (se av- snitt 12.1). – Migrationsverkets handläggning av asylärenden enligt asylproce- durförordningen (se avsnitt 12.12). – Trafikverkets ärenden om teori- och förarprov i vilka avgift tas ut enligt förordningen om provavgifter för körkort och yrkes- mässig trafik, m.m. (se avsnitt 12.1). Kostnader De statliga myndigheter som direkt berörs av förslaget är de myndig- heter som i sin verksamhet använder tolk i enlighet med den skyldig- het som följer av 13 § första stycket FL. För dessa myndigheter inne- bär förslaget ett ytterligare arbetsmoment vid hanteringen av ärenden där tolk använts vid ett eller flera tillfällen. Omfattningen av arbetsmomentet kommer att variera. I många fall kommer det till exempel att vara enkelt att fastställa att något av undantagen är tillämpliga. Så är fallet om myndigheten inom ramen för handläggningen av ärendet tar ut en avgift med stöd av annan för- fattning eller när den enskilde visat att han eller hon vid tolktillfället beviljats undantag från skyldigheten att betala tolkavgift. Ett annat exempel på när det kommer att vara enkelt att fastställa att en tolk- avgift inte ska tas ut är när myndigheten redan har kunskap om, eller då det framgår av omständigheterna, att den enskilde som ärendet rör inte varit folkbokförd i mer än sex år. Även i de fall då myndig- heten inte har kunskap om hur länge den enskilde varit folkbokförd kan detta dock enkelt kontrolleras eftersom myndigheter har möjlig- het att få direktåtkomst till denna uppgift när Skatteverket utvecklat Navet (se avsnittet om Skatteverket ovan). I de fall en tolkavgift ska tas ut medför förslaget ytterligare ett arbetsmoment då avgiften ska faktureras. Som framhålls i avsnitt 22.2.1 är det dock inte möjligt att fastställa hur stor del av myndigheternas tolkanvändning som avser ärenden med enskilda som varit folkbokförda i mer än sex år. Det faktum att en tolkavgift endast ska tas ut när en tolk använts vid handläggningen av ett ärende medför att en tolkavgift inte ska tas SOU 2026:23 Konsekvensutredning ut när en tolk använts inom ramen för myndighetens faktiska hand- lande. Vid en initial muntlig kontakt med en enskild kan det vara för- enat med svårigheter att avgöra om tolken använts inom ramen för ett ärende eller vid myndighetens faktiska handlande. Eftersom ett ärende avslutas genom ett beslut av något slag32 och en tolkavgift inte ska tas ut i samband med varje tolktillfälle, utan endast en gång per ärende, kan dock bedömningen av om en avgift ska tas ut anstå tills myndigheten har fattat ett beslut. Sammantaget kan förslaget dock leda till att frågan om vad som utgör en myndighets faktiska hand- lande och vad som utgör ärendehandläggning kommer att aktualise- ras i ökad omfattning. Förslaget kan bidra till att en högre andel utrikes födda lär sig svenska, eller lär sig svenska snabbare. På längre sikt kan den admi- nistration som följer av förslaget därmed förväntas minska i omfatt- ning. Om utrikes föddas kunskaper i svenska förbättras kommer även myndigheternas totala kostnader för tolk att minska. På längre sikt kan förslaget därmed leda till kostnadsbesparingar för samtliga myn- digheter som använder tolk. Dessa kostnadsbesparingar är inte be- gränsade till verksamheter där enskilda kan få betala tolkavgift, de uppstår exempelvis även avseende myndigheternas tolkanvändning inom ramen för faktiskt handlande, rättskipande verksamhet och av- giftsbelagd verksamhet. Som utredningen framhåller i avsnitt 22.2.1 kan det dock bli svårt att avgöra om framtida förbättringar av utrikes föddas kunskaper i svenska är en följd av införandet av tolkavgifter eller andra språkförbättrande åtgärder som införs parallellt. Utredningen bedömer inte att införandet av avgiften i någon större omfattning kommer att leda till att enskilda avstår från myndighets- kontakter, vilket skulle kunna göra det svårare för myndigheterna att fullgöra sina uppdrag. I avsnitt 13.2.6 har utredningen bedömt att den enskilde kommer att väga kostnaden för tolkavgiften mot värdet av den förmån eller tillstånd ärendet rör. Utredningen bedömer att vär- det av en förmån eller ett tillstånd i många fall överstiger 400 kronor. När så är möjligt kan enskilda dock komma att i ökad omfattning välja att sköta sina myndighetskontakter med hjälp av elektroniska tjänster eller skriftliga förfaranden. Enskilda kan också komma att kräva att få ta med sig en egen tolk, till exempel en anhörig eller en representant för civilsamhället. Om användandet av yrkesverksamma tolkar minskar kan det leda till att det blir svårare för myndigheterna 32 Prop. 2016/17:180 s. 286. Konsekvensutredning SOU 2026:23 att utföra sina uppdrag på ett effektivt sätt och att enskilda riskerar rättsförluster. När en myndighet anlitar en egen tolk och fakturerar en tolkavgift trots att den enskilde tagit med sig en anhörig som upp- ger sig kunna tolka, kan det leda till konflikter och att den enskildes förtroende för myndigheten försämras. Sammantaget bedömer utredningen att konsekvenser och kostna- der för flera myndigheter kommer att vara marginella, men att högre kostnader kan uppstå för vissa av de myndigheter som ofta använder tolk. Utslagen per tolktillfälle är kostnaden även för dessa myndig- heter dock begränsad. I ett längre perspektiv förväntas förslaget bidra till kostnadsbesparingar. Utredningen bedömer därför att förslagets kostnader för övriga myndigheter kan finansieras inom befintliga ramar. Risk för försämrad arbetsmiljö Som framhålls ovan kommer myndigheterna även fortsättningsvis att i enlighet med 13 § första stycket FL vara skyldiga att använda tolk om det behövs för att den enskilde ska kunna ta till vara sin rätt när myndigheten har kontakt med någon som inte behärskar svenska. Införandet av tolkavgiften medför dock att det kan få ekonomiska konsekvenser för den enskilde när en handläggare bedömer att han eller hon har behov av tolk. En person som varit folkbokförd i mer än sex år kommer således ha skäl att ifrågasätta handläggarens be- dömning av tolkbehovet. Eftersom en bedömning av tolkbehov ska göras med utgångspunkt i förutsättningarna i det enskilda fallet kan det vidare uppstå situationer där en och samma person bedöms ha behov av tolk vid vissa möten men inte vid andra. För den enskilde kan det vara svårt att förstå att bedömningen kan falla olika ut bero- ende på mötets karaktär. Till skillnad mot i dag finns det därmed en risk att det uppstår en diskussion med den enskilde när en handläggare beslutar att det före- ligger ett behov av att använda tolk vid ett möte. Det kan i sin tur leda till konflikter och en sämre relation med den enskilde. I förlängningen kan det leda till en ökad risk för hot om våld och därmed till en för- sämrad arbetsmiljö för personalen. Om det finns flerspråkiga hand- läggare som kan handlägga ärendet utan tolk kan enskilda även komma SOU 2026:23 Konsekvensutredning att kräva att få byta handläggare för att undvika tolkavgiften, eller visa sitt missnöje när ett sådant byte inte är möjligt. 22.2.7 Konsekvenser för kommuner och regioner Förslaget om skyldighet att i vissa fall ta ut en tolkavgift Vid bedömningen av konsekvenser för kommuner och regioner är det viktigt att framhålla att förslaget inte påverkar kommunala och regionala myndigheters skyldigheter eller möjligheter att använda tolk i sina kontakter med enskilda. Det krävs inte att den enskilde sam- tycker till att tolk används eller erlägger en tolkavgift innan tolk an- vänds. Myndigheterna ska därmed även fortsatt använda tolk när så krävs för att säkerställa att deras uppdrag utförs på ett rättssäkert och effektivt sätt. Kostnader De kommunala och regionala myndigheter som direkt berörs av för- slaget är de myndigheter som i sin verksamhet använder tolk i enlig- het med den skyldighet som följer av 13 § första stycket FL. För dessa myndigheter innebär förslaget ett ytterligare arbetsmoment vid han- teringen av ärenden där tolk använts vid ett eller flera tillfällen. Omfattningen av arbetsmomentet kommer att variera. I många fall kommer det till exempel att vara enkelt att fastställa att något av undantagen är tillämpliga. Så är fallet för de kommunala och regio- nala myndigheter som handlägger ärenden som rör hälso- och sjuk- vård, tandvård eller socialtjänsten. Samma sak gäller när en myndig- het inom ramen för handläggningen av ärendet tar ut en avgift med stöd av annan författning, när ärendet direkt rör barn eller när den enskilde visat att han eller hon vid tolktillfället beviljats undantag från skyldigheten att betala tolkavgift. Ett annat exempel på när det kom- mer att vara enkelt att fastställa att en tolkavgift inte ska tas ut är när myndigheten redan har kunskap om, eller då det framgår av omstän- digheterna, att den enskilde som ärendet rör inte har varit folkbok- förd i mer än sex år. Även i de fall då myndigheten inte har kunskap om hur länge den enskilde har varit folkbokförd kan detta dock enkelt Konsekvensutredning SOU 2026:23 kontrolleras eftersom myndigheter har möjlighet att få direktåtkomst till denna uppgift när Skatteverket utvecklat Navet (se avsnitt 22.2.6). I de fall en tolkavgift ska tas ut medför förslaget ytterligare ett arbetsmoment då avgiften ska faktureras. Som framhålls i avsnitt 22.2.1 är det dock inte möjligt att fastställa hur stor del av myndigheternas tolkanvändning som avser ärenden med enskilda som varit folkbok- förda i mer än sex år. Det faktum att en tolkavgift endast ska tas ut när en tolk använts inom ramen för handläggningen av ett ärende medför att en tolkavgift inte ska tas ut när en tolk använts inom ramen för myndighetens fak- tiska handlande. Vid sidan av vård och behandling inom hälso- och sjukvården och tandvården (se avsnitt 11.3.3) kan det vid en initial muntlig kontakt med en enskild vara förenat med svårigheter att av- göra om tolken använts inom ramen för ett ärende eller vid myndig- hetens faktiska handlande. Eftersom ett ärende avslutas genom ett beslut av något slag33 och en tolkavgift inte ska tas ut i samband med varje tolktillfälle, utan endast en gång per ärende, kan dock bedöm- ningen av om en avgift ska tas ut anstå tills myndigheten har fattat ett beslut. Förslaget kan bidra till att en högre andel utrikes födda lär sig svenska, eller lär sig svenska snabbare. På längre sikt kan den admini- stration som följer av förslaget därmed förväntas minska i omfatt- ning. Om utrikes föddas kunskaper i svenska förbättras kommer även myndigheternas totala kostnader för tolk att minska. På längre sikt kan förslaget därmed leda till kostnadsbesparingar för samtliga myndigheter som använder tolk. Dessa kostnadsbesparingar är inte begränsade till verksamheter där enskilda kan få betala tolkavgift, de uppstår exempelvis även avseende kommunala och regionala myn- digheters tolkanvändning inom hälso- och sjukvården, inom social- tjänsten, vid skolans ärenden som rör barn och vid avgiftsbelagd verk- samhet. Som utredningen framhåller i avsnitt 22.2.1 kan det dock bli svårt att avgöra om framtida förbättringar av utrikes föddas kunskaper i svenska är en följd av införandet av tolkavgiften eller andra språk- förbättrande åtgärder som införs parallellt. Utredningen bedömer inte att införandet av avgiften i någon större omfattning kommer att leda till att enskilda avstår från myndighets- kontakter vilket skulle kunna göra det svårare för kommunerna och regionerna att fullgöra sina uppdrag. Dels eftersom hälso- och sjuk- 33 Prop. 2016/17:180 s. 286. SOU 2026:23 Konsekvensutredning vården, tandvården och socialtjänsten omfattas av undantag, dels eftersom den enskilde kommer att väga kostnaden för tolkavgiften mot värdet av den förmån eller tillstånd ärendet rör. Utredningen be- dömer att värdet av en förmån eller ett tillstånd i många fall över- stiger 400 kronor. När så är möjligt kan enskilda dock komma att i ökad omfattning välja att sköta sina myndighetskontakter med hjälp av elektroniska tjänster eller skriftliga förfaranden. Enskilda kan också komma att kräva att få ta med sig en egen tolk, till exempel en anhörig eller en representant för civilsamhället. Om användan- det av kvalificerade tolkar minskar kan det leda till att det blir svårare för myndigheterna att utföra sina uppdrag på ett effektivt sätt och att enskilda riskerar rättsförluster. När en myndighet anlitar en egen tolk och fakturerar en tolkavgift trots att den enskilde tagit med sig en anhörig som uppger sig kunna tolka, kan det leda till att den en- skildes förtroende för myndigheten försämras. I avsnitt 9.8.4 har utredningen gjort bedömningen att tolkavgiften på motsvarande sätt som i Danmark i första hand kommer att påverka utrikesfödda med begränsade inkomster och dålig hälsa som står utan- för arbetsmarknaden. Enskilda som saknar inkomster har generellt sett små ekonomiska marginaler och kan därför ställas inför behovet av att söka ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten. Även om ärenden som rör socialtjänsten är undantagna från tolkavgiften kan det faktum att andra myndigheter tar ut tolkavgift leda till en viss ökning av be- hov av ekonomiskt bistånd. Huruvida socialnämnden bör ge ekono- miskt bistånd till kostnaden för tolkavgifter är dock en fråga som får överlämnas till rättstillämpningen. Utredningen bedömer vidare att de undantag som utredningen har föreslagit – främst de om ärenden som direkt rör barn, ärenden enligt socialtjänstlagen och ärenden inom en verksamhet som redan är avgiftsreglerad (se avsnitt 12.1, 12.3 och 12.5) i stor omfattning kommer att träffa kommunernas verksamheter. Innebörden av detta är därför enligt utredningen att tolkavgift i praktiken sällan kommer att tas ut av kommunerna. Utredningen bedömer dock att tolkavgift bland annat som huvudregel kommer kunna tas ut inom ramen för ärenden enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och lagen (1997:736) om färdtjänst. Sammantaget bedömer utredningen att konsekvenser och kostna- der för flera kommunala och regionala myndigheter kommer att vara marginella. Detta gäller särskilt avseende de myndigheter som är verk- Konsekvensutredning SOU 2026:23 samma inom vård, skola och omsorg. De direkta kostnaderna för kommuner och regioner är därmed begränsade. Utredningen be- dömer vidare att kostnader för administration av tolkavgiften kan finansieras med intäkter från de tolkavgifter som enskilda betalar till kommunala och regionala myndigheter. Förslaget ger därmed inte upphov till sådana kommunalekonomiska konsekvenser som enligt den kommunala finansieringsprincipen ska kompenseras genom an- slag på statens budget. Som framgår av avsnitt 5.1 står kommuner och regioner för en stor del av det offentligas utgifter för språktolkning. I ett längre per- spektiv kan det minskade behov av tolkning som kan följa av förslaget leda till relativt sett större besparingar för kommuner och regioner. Att utrikes födda kommuninvånare i ökad omfattning lär sig svenska, eller lär sig svenska snabbare, kan även leda till högre sysselsättning och högre lön för kommuninvånare.34 Det kan i sin tur medföra att kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd minskar samtidigt som skatteintäkterna ökar. I ett längre perspektiv kan förslaget där- med förväntas leda till kostnadsbesparingar. Risk för försämrad arbetsmiljö På motsvarande sätt som för statliga myndigheter (se avsnitt 22.2.6) finns det en risk att förslaget i vissa fall leder till en försämrad arbets- miljö för kommunala och regionala tjänstemän. Förslaget om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift vid bestående funktionsnedsättning Utredningen har föreslagit att Specialpedagogiska skolmyndigheten ska få besluta om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift för den som har bestående funktionsnedsättning. Den som ansöker om ett sådant undantag kan komma att behöva bifoga intyg från till exempel läkare, psykologer och logopeder till sin ansökan för att styrka att skäl för undantag föreligger. Det är tänkbart att en del en- skilda kommer att behöva besöka hälso- och sjukvården i syfte att införskaffa intyg till stöd för att en viss funktionsnedsättning före- 34 SOU 2024:12 s. 169. SOU 2026:23 Konsekvensutredning kommer. Det skulle därmed kunna bidra till ett ökat tryck på vissa delar av hälso- och sjukvården. Utredningen konstaterar dock att förslaget inte innebär att ett särskilt, för ändamålet anpassat, intyg behöver bifogas till ansökan om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift. Det är därför sannolikt att personer som har en viss funktionsnedsättning redan besitter sådana läkarintyg från tidigare besök i hälso- och sjukvården. Därtill har utredningen bedömt att det sannolikt kommer vara en mycket liten grupp människor som över huvud taget kommer att se skäl att ansöka om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift (se avsnitt 10.3.4). Sammantaget gör utredningen bedömningen att förslaget kommer att ha en marginell inverkan på hälso- och sjukvården. Förslaget inne- bär ingen ny skyldighet för hälso- och sjukvården att utfärda intyg. Kostnaderna för de intyg som enskilda kan komma att efterfråga kan därmed i enlighet med 2 kap. 5 § kommunallagen finansieras genom avgifter (se avsnitt 3.9). Förslaget ger därmed inte heller i detta avse- ende upphov till sådana kommunalekonomiska konsekvenser som enligt den kommunala finansieringsprincipen ska kompenseras genom anslag på statens budget. Förslaget om skyldighet att informera om lagen om tolkavgift Varje kommun ska redan i dag aktivt verka för att nå dem i kommu- nen som har rätt till sfi-utbildning och för att motivera dem att delta i utbildningen. Kommunen ska även upprätta en handlingsplan för sina insatser. Förslaget innebär en ny uppgift att i samband med detta informera om den skyldighet att betala tolkavgift som följer av lagen om tolkavgift. Utredningen har i avsnitt 16.2.3 bedömt att tolkavgiften medför att det blir enklare för kommuner att i enlighet med sin existerande uppgift motivera enskilda att delta i sfi-utbildningen. Mot den bak- grunden får den eventuella extra kostnad som kan uppstå för att in- formera om den skyldighet att betala tolkavgift som följer av lagen om tolkavgift ses som försumbar. Konsekvensutredning SOU 2026:23 Förslaget inskränker den kommunala självstyrelsen Enligt 14 kap. 3 § RF bör en inskränkning i den kommunala själv- styrelsen inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett inskränkningen. Innebörden av bestäm- melsen är att en eventuell inskränkning i den kommunala självstyrel- sen ska prövas mot en proportionalitetsprincip35. Såväl förslaget om tolkavgifter, som förslaget att kommunerna ska informera om lagen om tolkavgift, innebär utökade skyldigheter för kommunerna som påverkar den kommunala självstyrelsen. För- slagen syftar dock till att tydliggöra samhällets förväntningar på den enskilde att lära sig svenska. Att incitamenten att lära sig svenska stärks är positivt både för de utrikes födda, som i högre omfattning uppnår nödvändiga språkkunskaper för att ta del av samhällslivet, fort- satta studier och arbete, och för kommunerna som på längre sikt kan sänka sina kostnader för tolkning och försörjningsstöd. Utredningen bedömer inte att syftet med förslagen kan uppnås på ett annat sätt än genom föreskrifter på lagnivå som innebär en viss inskränkning av den kommunala självstyrelsen. Förslaget utgör där- med en proportionerlig inskränkning av den kommunala självstyrelsen. Utredningen har i avsnitt 7.1 bedömt att information om tolkavgif- ten kommer att vara betydligt viktigare för att syftet med införandet av en tolkavgift ska nås, än de fall då en enskild faktiskt betalar en avgift. Tolkavgiften måste därför utformas så att den tydligt förmedlar samhällets förväntan på att alla ska lära sig svenska. Om tolkavgift endast skulle tas ut av statliga myndigheter skulle budskapet om att samhället förväntar sig att alla nyanlända ska lära sig svenska försvagas. För att införandet av en tolkavgift ska få ett så effektivt genomslag som möjligt bedömer utredningen därför att det är nödvändigt att den enskilde som huvudregel kan förvänta sig att få betala tolkavgift vid muntliga kontakter med samtliga myndigheter, såväl statliga som kommunala. 35 Prop. 2009/10:80 s. 296. SOU 2026:23 Konsekvensutredning 22.2.8 Konsekvenser för företag Förslaget bedöms ha begränsade konsekvenser för företag. Det är endast myndigheter som ska ta ut tolkavgifter. Enskilda huvudmän inom exempelvis skolan och hälso- och sjukvården omfattas inte av förslaget. På längre sikt kan förslaget dock leda till att en högre andel utrikes födda lär sig svenska, eller lär sig svenska snabbare. Allt annat lika kan förslaget därmed komma att i viss mån minska efterfrågan på tolkför- medlingstjänster och yrkesverksamma tolkar. Som utredningen fram- håller i avsnitt 22.2.1 kan det dock bli svårt att avgöra om framtida förbättringar av utrikes föddas kunskaper i svenska är en följd av in- förandet av tolkavgifter eller andra språkförbättrande åtgärder som införs parallellt. 22.2.9 Konsekvenser för enskilda För enskilda medför införandet av en tolkavgift att incitamentet och pressen att lära sig svenska ökar. Språket är en grundläggande förut- sättning för att aktivt och fullt ut kunna delta och bidra i arbets- och samhällslivet. Att utrikes födda i ökad omfattning lär sig svenska, eller lär sig svenska snabbare, förbättrar därför deras möjligheter på arbetsmarknaden och bidrar till deras integration.36 Den största påverkan på enskilda förväntas följa av att de erhåller information om tolkavgiften och därmed ges anledning att öka sina ansträngningar för att lära sig svenska innan perioden med tillgång till avgiftsfri tolkning upphör. För utrikes födda som redan vid ikraft- trädandet varit folkbokförda i minst sex år, och som trots det inte lärt sig svenska, gäller ingen övergångsperiod. Inom denna grupp kom- mer det förstärkta incitamentet att lära sig svenska att följa av såväl informationen om den nya regleringen som från avgiftsuttaget i sig. För enskilda som har behov av tolk trots att de varit folkbokförda i mer än sex år kan förslaget leda till kostnader. Kostnader uppstår endast för dem som inom ramen för ett ärende deltar i tolkade möten med en myndighet. Eftersom förslaget inte innehåller någon regler- ing av ett högkostnadsskydd är det endast antalet ärenden som avgör hur hög den totala kostnaden blir. Avgiftsuttaget har dock begränsats till en avgift per ärende. 36 SOU 2024:12 s. 169. Konsekvensutredning SOU 2026:23 Erfarenheter från den danska tolkavgiftsregleringen visar att in- förandet av tolkavgift inom hälso- och sjukvården i första hand på- verkat utrikesfödda med begränsade inkomster och dålig hälsa som står utanför arbetsmarknaden. Det är troligt att motsvarande samband kommer att gälla för uttaget av tolkavgifter i Sverige. När ytterligare avgifter tas ut av redan ekonomiskt utsatta kan det leda till skuldsätt- ningsproblem och förstärkt ekonomisk stress. För utrikes födda med goda ekonomiska förutsättningar torde ett avgiftsuttag få en högst marginell påverkan på deras ekonomi. För att undvika skyldigheten att betala tolkavgift kan enskilda som inte behärskar svenska i ökad omfattning ta med sig en anhörig, eller representant för civilsamhället, för att tolka vid möten med myn- digheter. Trots att den medföljande uppger sig kunna tolka kan myn- dighetshandläggare, med hänvisning till de skyldigheter som följer av 13 § första stycket FL, välja att använda en yrkesverksam tolk. Vid sådana tillfällen kan det uppstå en konflikt mellan handläggaren och den enskilde. Barnets bästa har beaktats vid utformningen av förslaget (se av- snitt 9.6 och 12.3). Någon tolkavgift tas inte ut vid ärenden som direkt rör barn. Vid utformningen av förslaget har det beaktats att personer med bestående funktionsnedsättning kan sakna möjlighet att förvärva till- räckliga kunskaper i svenska för att klara sina myndighetskontakter utan tolk. Personer med sådana funktionsnedsättningar kan beviljas undantag från skyldigheten att betala tolkavift. Det krävs dock att de aktivt ansöker om undantag. Att ansökningar om undantag prövas av en central myndighet, och att beviljade undantag från skyldigheten att betala tolkavgift gäller livet ut, bidrar till att begränsa de admini- strativa kostnaderna som uppstår för enskilda som önskar utnyttja möjligheten till undantag. En ansökan om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift kan komma att medföra tillkommande kostnader för undersökningar och olika intyg. Personer med sådana funktionsnedsättningar som inte innebär en begränsning av språkinlärningen uppfyller inte villkoren för undan- tag från skyldigheten att betala tolkavgift. Det kan dock förväntas att de har fler kontakter med till exempel Försäkringskassan och Arbets- förmedlingen än personer utan funktionsnedsättning. Inom denna grupp kan kostnaderna för tolkavgifter därför förväntas bli relativt sett högre. SOU 2026:23 Konsekvensutredning Personer som vid myndighetskontakter har behov av tecken- språks-, dövblind- och skrivtolk påverkas inte av förslaget då tolk- avgift endast tas ut vid språktolkning. 22.2.10 Finansiering av kostnader Enligt utredningens beräkningar i avsnitt 22.2.6 medför förslaget be- hov av ökade resurser till Specialpedagogiska skolmyndigheten. Ut- redningen har föreslagit att myndighetens förvaltningsanslag ska till- föras 3 000 000 kronor 2028 och 2029 och därefter 450 000 kronor. En del av dessa kostnader kan finansieras av de tolkavgifter som tas ut av statliga myndigheter. Som framhållits ovan i avsnitt 22.2.2 är det dock svårt att uppskatta de statliga myndigheternas totala av- giftsuttag. En försiktig uppskattning är dock att det kan komma att röra sig om 2 000 avgifter per år, vilket med en tolkavgift om 400 kro- nor, motsvarar en intäkt för staten om 800 000 kronor per år. Sammantaget bedöms förslaget därmed medföra kostnadsökningar för staten om 2 200 000 kronor 2028 och 2029 och därefter en intäkts- ökning om 350 000 kronor per år. Enligt utredningens bedömning bör medel för finansiering av utredningens förslag tillföras genom en omfördelning från anslaget för integrationsinsatser (utgiftsom- råde 13 anslag 1:1).37 22.2.11 Förslagen är förenliga med de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen Förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet (eller rätten till likabehandling) är en grundläggande princip inom EU-rätten. Icke-diskrimineringsprincipen följer av olika bestämmelser i såväl primärrätten38 som sekundärrätten39, och vilken bestämmelse som 37 Anslaget får användas för utgifter för åtgärder i syfte att främja integration samt för stats- bidrag som har detta syfte. Vidare får anslaget även användas för utgifter för tidigare beviljade lån till nyanlända invandrare för inköp av hemutrustning. Anslaget får även användas för uppföljning och utvärdering av integrationen (prop. 2025/26:1 utg.omr. 13 anslag 1:1). 38 Se till exempel artikel 18, 45 och 49 FEUF. 39 Se till exempel artikel 24 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppe- hålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG och artikel 7 i Europa- Konsekvensutredning SOU 2026:23 tillämpas i ett enskilt fall beror primärt på vilken grund en unions- medborgare utövar sin rätt till fri rörlighet och uppehållsrätt. Den EU-rättsliga icke-diskrimineringsprincipen förbjuder inte endast direkt diskriminering på grund av nationalitet, utan i princip även alla former av indirekt diskriminering för vilken det inte finns sakliga skäl. Sakliga skäl föreligger om särbehandlingen är ägnad att säkerställa att ett legitimt mål uppnås och att den inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.40 En åtgärd är indirekt diskriminerande om den till sin natur innebär en risk för att med- borgare i andra medlemsstater påverkas i högre grad än landets egna medborgare och följaktligen riskerar att särskilt missgynna de först- nämnda. Det vill säga, när åtgärden genom andra särskiljningskrite- rier än nationalitet leder till samma resultat som en direkt diskrimi- nerande åtgärd.41 Utredningen kan konstatera att en bestämmelse som innebär att en tolkavgift ska tas ut av den som efter en viss tid som bosatt i Sverige har behov av tolk i samband med kontakt med myndigheter kommer att påverka medborgare från andra EU-länder i högre grad än svenska medborgare. För att de föreslagna åtgärderna ska vara förenliga med EU-rätten krävs det därmed att de är ägnade att säkerställa att ett legi- timt mål uppnås och att de inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. Som framhålls i kapitel 7 utgör kunskaper i svenska en viktig för- utsättning för den enskildes möjlighet till integration och delaktig- het i det svenska samhället. Genom att tydliggöra samhällets förvänt- ningar på den enskilde att lära sig svenska syftar således tolkavgiften till att förbättra förutsättningarna för integration. Enligt utredningens bedömning utgör integration ett inom EU erkänt legitimt mål då EU har vidtagit ett flertal åtgärder som alla syftar till att underlätta och främja unionsmedborgares möjligheter att integreras i andra medlems- länder. Exempel på sådana åtgärder är fördragets regler om fri rörlig- het, införandet av uppehållsrätt och samordning av medlemsländer- nas socialförsäkringssystem. Regleringen av tolkavgiften bedöms inte heller gå längre än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med förslagen. Regleringen träffar endast de unionsmedborgare som varit folkbokförda i Sverige parlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen. 40 EU-domstolens domar C‑20/12 punkt 46 och C‑73/08 punkterna 47 och 48. 41 EU-domstolens domar C‑195/98 punkt 40 och C-152/73 punkt 11. SOU 2026:23 Konsekvensutredning i minst sex år samtidigt som de föreslagna undantagen medför att även unionsmedborgare som varit folkbokförda i mer än sex år fortsatt kommer att ha tillgång till kostnadsfri tolk vid exempelvis kontakter med vården, rättsväsendet och socialtjänsten. I detta sammanhang bör det även framhållas att berörda myndigheters skyldighet att använda tolk inte påverkas av förslagen. Även om en avgift i vissa fall kan tas ut när tolk har tillhandahållits kommer unionsmedborgare därmed fortsatt kunna ta till vara sin rätt vid sina kontakter med berörda myn- digheter. I avsnitt 9.2–9.4 har utredningen identifierat ett antal EU-rätts- akter som enligt utredningens bedömning medför att det föreligger hinder för Sverige att ta ut tolkavgift i vissa fall. I avsnitt 12.12–12.15 redogör utredningen för hur förslaget har anpassats för att inte stå i strid med dessa rättsakter. Utredningen bedömer därmed att lämnade förslag är förenliga med de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. 22.2.12 Informationsinsatser För att påverka en nyanländs beteende redan innan skyldigheten att betala tolkavgift inträder krävs det att han eller hon redan från början får information om att tillgången till kostnadsfri tolk kommer att upp- höra efter en initial period. Att samtliga nyanlända tidigt får ta del av tydlig information om tolkavgiften kommer med andra ord att vara betydligt viktigare för att syftet med införandet av en tolkavgift ska nås än de fall då en enskild faktiskt betalar en avgift. Utredningens förslag och bedömningar avseende behov av infor- mationsinsatser behandlas i kapitel 16. 22.2.13 Utvärdering av förslaget Som utredningen har framhållit i avsnitt 7.2 kan flera olika åtgärder som alla på olika sätt syftar till att bland annat förstärka incitamenten att lära sig svenska komma att genomföras parallellt. Genom upp- draget som regeringen har lämnat till Statistiska centralbyrån (se av- snitt 22.2.1) har steg även tagits för att möjliggöra en förbättrad upp- följning av integrationen och en ökad träffsäkerhet i de insatser som Konsekvensutredning SOU 2026:23 erbjuds. Utredningen bedömer också att införandet av tolkavgiften kommer att bidra till att förbättra kunskapsläget avseende den språk- liga integrationen. Enligt utredningens bedömning kan effekterna av dessa olika åt- gärder komma att behöva utvärderas samlat då det kommer att vara svårt att avgöra de olika åtgärdernas respektive bidrag till eventuella förändringar i utrikes föddas kunskaper i svenska. Eftersom det tar tid att lära sig svenska är det enligt utredningen lämpligt att knyta utvärderingen till den föreslagna sexårsgränsen. 22.3 Förslaget om förbud mot att använda barn som tolk 22.3.1 Problembeskrivning och alternativ Problembeskrivning I utredningens direktiv understryks den problematik som uppstår i samband med användning av barn som tolk åt sina föräldrar eller andra anhöriga i kontakter med det offentliga. Aspekter som lyfts fram är att ett barn som agerar tolk får ett stort ansvar för sina föräldrars situa- tion samtidigt som det kan minska incitamenten för föräldrarna att själva lära sig svenska. Det finns även risk för att barnet får informa- tion som inte är anpassad till barnets ålder och mognad, specifikt om sin vårdnadshavare eller annan anhörig eller mer generellt om vuxnas situation. Tolkning genom barn kan vidare innebära risker för fel och brister i tolkningen, vilket kan få negativa följder för den vuxne och dennes hälsa eller andra förhållanden samt för barnet som riskerar att ta på sig skuld om något går fel. Bristande kvalitet i tolkningen för- sämrar även möjligheten för det offentliga att på ett kostnadseffek- tivt sätt fullgöra sitt uppdrag. Då tolkning oftast behövs på dagtid kan det innebära att barnets skolgång påverkas negativt. Den problematik som ges uttryck för i direktiven har tidigare framkommit i studier utförda av Socialstyrelsen och Sveriges radio (se avsnitt 4.1.2). Frågan hanterades även av Tolkutredningen som i sitt betänkande SOU 2018:83 lämnade ett förslag på förbud mot att använda barn som tolk (se avsnitt 19.5). SOU 2026:23 Konsekvensutredning Nollalternativet Att inte genomföra några förändringar skulle innebära att det även i fortsättningen saknas en reglering som förbjuder att barn används som tolkar. De skadliga effekter av barntolkning som har uppmärk- sammats i avsnitt 19.6.1 skulle därmed löpa lika stor risk att uppstå som i dagsläget. Även om det vid ett nollalternativ saknas en lagreglering skulle barntolkning ändå vara otillåtet inom ramen för stora delar av den offentliga sektorn, utifrån vad som fastställts i myndigheternas interna styrdokument. Myndigheterna har dock gjort olika bedömningar an- gående om barn får användas som tolk och i så fall i vilka situationer det ska tillåtas. Bedömningsutrymmet för när barn får användas som tolk skulle därmed även fortsatt skifta mellan olika myndigheter. Det skulle finnas en osäkerhet angående i vilken utsträckning barn får an- vändas som tolkar i offentlig sektor. Samtidigt skulle det innebära en större flexibilitet för vissa myndigheter att göra individuella be- dömningar i frågan. Om barn skulle tillåtas att användas som tolkar i samma utsträck- ning som i dag skulle det även innebära kvarstående risker för den som barnet tolkar åt ur ett integritets- och rättssäkerhetsperspektiv (se av- snitt 19.6.2). Detsamma gäller de risker för brister i myndigheternas beslutsunderlag som utredningen har pekat på i avsnitt 19.6.2. Alternativa åtgärder Utredningen har övervägt vissa alternativa utformningar till det för- slag som nu lämnas. Som ett alternativ till ett undantag vid tolkning som rör uppgifter av enbart administrativ karaktär har utredningen övervägt ett undantaget för tolkning när samtalet rör harmlösa upp- gifter. Utredningen gjorde dock bedömningen att ett sådant undantag skulle kräva allt för stort mått av bedömningar i det enskilda fallet. Det hade orsakat svårigheter i tillämpningen och risker för olika be- dömningar i likartade situationer, något som knappast vore önskvärt. Vad som är en harmlös uppgift kan vara svårt att bedöma och det är inte uteslutet att även sakuppgifter kopplade till ett enskilt ärende skulle kunna bedömas vara harmlösa. Sannolikt skulle överväganden emellanåt behöva göras om vad som är harmlösa uppgifter utifrån Konsekvensutredning SOU 2026:23 ett barnperspektiv. Sådana överväganden skulle kräva djupare kun- skaper om barn än vad gemene tjänsteman besitter. Detta skulle en- ligt utredningens mening lägga allt för stort ansvar på den enskilde tjänstemannen och kräva allt för svåra bedömningar. Att i stället, såsom utredningen föreslagit, göra undantag för tolk- ning när uppgifterna är av enbart administrativ karaktär får anses ut- göra ett betydligt tydligare alternativ. Enligt utredningens mening är begreppet administrativ karaktär så pass avgränsat och känt att det minskar behovet av svåra bedömningar och avvägningar. Det valda alternativet Syftet med regleringen om förbud mot att använda barn som tolk är att förhindra negativ inverkan från barntolkning och att säkerställa en likvärdig hantering av frågan bland aktuella aktörer (se avsnitt 19.6). För att undvika orimliga effekter av en sådan reglering har utred- ningen dock föreslagit att vissa undantag ska gälla, när det är fråga om nöd eller när tolkningen gäller enbart administrativa uppgifter (se avsnitt 19.7.6). På så sätt undviks situationer som skulle innebära att myndigheter behöver använda en yrkesverksam tolk även när ett samtal rör exempelvis avstämning av en adressuppgift eller en mötes- tid. Detsamma gäller den orimliga och inte minst allvarliga effekten som riskerar att uppstå om en yrkesverksam tolk skulle behöva in- väntas i en nödsituation, trots att ett barn finns tillgängligt och kan tolka. Att i en sådan situation kunna ta hjälp av barnet för tolkning kan utgöra stor skillnad för utgången av situationen och ytterst rädda liv. 22.3.2 Samhällsekonomiska konsekvenser Förslaget medför enligt utredningens bedömning inga betydande samhällsekonomiska konsekvenser. Det beror på att den föreslagna lagen i stor utsträckning bedöms utgöra en kodifiering av hur myn- digheter generellt sett redan hanterar frågan internt. Som utredningen har konstaterat i avsnitt 4.4.4 tillåter nämligen de flesta myndigheter inte att barn tolkar mer än i vissa undantagssituationer. När myndig- heter i sina styrande dokument har reglerat undantag från ett förbud mot att använda barn som tolk är dessa vanligtvis i linje med de SOU 2026:23 Konsekvensutredning undantag som utredningen har föreslagit (se avsnitt 4.4.4). Den före- slagna lagen syftar snarast till att säkerställa att alla myndigheter, och privata aktörer som utför offentliga förvaltningsuppgifter, garante- rar ett likvärdigt skydd mot de negativa effekter som barntolkning innebär. Utredningens bedömning är därför att det vanligtvis inte kommer att innebära någon egentlig skillnad för myndigheterna mot hur de agerar i dag. Utredningen bedömer dock att ett förbud mot barntolkning kan bidra till vissa samhällsekonomiska besparingar. Om yrkesverk- samma tolkar används i situationer när barn annars skulle ha tolkat bör det bidra till ett mer kvalitativt underlag för myndigheternas be- slut och agerande. Ett korrekt beslutsunderlag minskar risken för felaktiga beslut och därpå följande kostsamma processer för myndig- heter och överklagandeinstanser. Det är dock svårt att bedöma i vilken utsträckning lagen kommer att bidra till sådana besparingar liksom omfattningen av sådana besparingar. Det är nämligen inte känt i vilken omfattning barntolkning sker i dagsläget eller hur det inverkar på myndigheternas beslutsunderlag. 22.3.3 Konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män Jämställdhetsintegrering ska tillämpas i allt arbete som bedrivs i Regeringskansliet. För att regeringen ska ha så goda förutsättningar som möjligt att säkerställa att ett jämställdhetsperspektiv anläggs be- höver beslutsunderlag på alla nivåer i statsförvaltningen belysa hur olika förslag och beslut påverkar jämställdheten mellan män och kvin- nor samt flickor och pojkar. Jämställdhetsintegrering innebär att ett jämställdhetsperspektiv finns med i alla beslut, på alla nivåer och i alla steg av processen – från förslag, till genomförande och utvärdering.42 Målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Ett delmål är en jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet i samhällets alla sektorer.43 Utredningen konstaterar att förslaget om lag om förbud mot att använda barn som tolk är könsneutralt utformat och ska tillämpas 42 Regeringen (2025). 43 För övriga delmål se avsnitt 22.2.4. Konsekvensutredning SOU 2026:23 utan åtskillnad av om personen som tolkningen ska utföras för är en kvinna eller man. Det utesluter dock inte att förslaget kan påverka män och kvinnor olika på grund av andra faktorer. Så skulle exempel- vis bli fallet om något av könen i större utsträckning använder barn som tolk. Huruvida det finns någon överrepresentation av något av könen när det gäller användandet av barn som tolk går inte att fastställa med säkerhet, eftersom det saknas sådan statistik. Däremot visar danska studier att det bland de kvinnliga invandrare som bott i Danmark mellan tre och sju år var 42 procent som angav att de hade behov av tolk medan motsvarande andel bland männen var 28 procent44 (se av- snitt 6.3.5). Om liknande förhållanden föreligger i Sverige kan det därför tyda på att kvinnor generellt sett använder tolk mer, vilket kan innebära att barn oftare tolkar åt kvinnor än åt män. Dessutom är arbetslösheten generellt sett större bland utrikes födda kvinnor än utrikesfödda män. Nästan var tredje kvinna född utanför Europa var utanför arbetskraften 201945. Arbetslösheten bland utrikes födda kvinnor är nära fyra gånger högre än bland inrikes födda kvinnor46. En grundläggande orsak till att kvinnor och män har skilda möjlig- heter till lönearbete är att kvinnor tar betydligt större ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Detta syns bland annat i uttaget av föräldraförsäkringen47.48 Det faktum att utrikes födda kvinnor i större utsträckning än ut- rikes födda män är utanför arbetskraften kan enligt utredningens bedömning bidra till ett större behov av kontakter med myndigheter, bland annat i syfte att söka arbete och ansöka om olika typer av ersätt- ningar. Dessutom kan det faktum att kvinnor tar större ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet bidra till att barn i större utsträck- ning är närvarande vid kvinnors myndighetsbesök. Sammantaget be- dömer utredningen att mycket talar för att kvinnor kommer att på- verkas av förslaget om förbud mot att använda barn som tolk i något högre grad än män. Utredningen bedömer därför att det faktum att barn som huvud- regel inte får användas som tolkar kan bidra till delmålet om att kvin- nor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva samhälls- 44 Harpelund, Smith Nielsen & Krasnik (2012) s. 457–465. 45 Landell (2021). 46 Statistiska centralbyrån (2021). 47 Statistiska centralbyrån (2026). 48 Jämställdhetsmyndigheten (2023). SOU 2026:23 Konsekvensutredning medborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet i samhällets alla sektorer. Om barn inte längre får användas som tolkar kan det innebära att tolkningen i stället utförs av en yrkesverksam tolk. Det ökar i så fall sannolikheten för att tolkningen går rätt till och att myn- digheternas beslutsunderlag blir korrekt. Utifrån utredningens föregå- ende resonemang talar mycket för att kvinnor har använt sig av barn som tolk i större utsträckning än män. Om så är fallet kan förslaget därför bidra till att öka kvinnors möjlighet att forma villkoren för beslutsfattandet i det enskilda fallet, eftersom fler kvinnor får ta del av kvalificerad tolkning. Utredningen bedömer vidare att förslaget på ett indirekt sätt kan bidra till att målet för jämställdhetspolitiken uppfylls i förhållande till hedersrelaterat våld och förtryck. Som delmål för jämställdhetspoliti- ken gäller nämligen att hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra. Alla, oavsett kön, ska genom hela livet ha samma rätt och möjlighet att leva sitt liv utan att begränsas av kollektivt grundade hedersnor- mer.49 Utredningens bedömning är att förslaget skulle kunna bidra till att uppfylla delmålet om att hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra. Hedersrelaterat våld och förtryck kan ses som ett samlings- begrepp för användandet av kontroll, hot, isolering, förskjutning och våld i syfte att tvinga en familjemedlem till lydnad, för att upprätt- hålla en familjs och släkts heder eller anseende50. Hedersrelaterat våld och förtyck kan ta sig uttryck på olika sätt. Det kan exempelvis handla om söner som i tidig ålder har fått i uppdrag att kontrollera sin mam- mas kontakter med manlig personal.51 Att endast i undantagsfall låta barn tolka i möten med myndigheter och vissa andra aktörer minskar risken för att en mamma kontrolle- ras av sitt barn, eller en syster av sin bror, i samband med sådana kon- takter. Även om barntolkning kommer tillåtas undantagsvis gäller det inte i situationer där sakfrågor diskuteras, som exempelvis när hälso- tillstånd eller annan känslig information avhandlas. Trots att den före- slagna regleringen inte innebär ett förbud mot att barn närvarar vid möten med myndigheter innebär det en möjlighet att förhindra kon- troll genom att styra samtalet genom tolkningen. 49 Prop. 2025/26:1 utg.omr. 13 avsnitt 5.5. 50 Nationellt centrum för hedersrelaterat våld och förtryck (2026). 51 Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (2025). Konsekvensutredning SOU 2026:23 22.3.4 Konsekvenser för möjligheten att nå det integrationspolitiska målet Utredningen har redogjort för de integrationspolitiska målen i av- snitt 2.1. Ett av de fem integrationspolitiska delmålen är språklig integration. Målet är att kunskaperna i svenska språket ska öka hos utrikes födda kvinnor och män samt flickor och pojkar med utländsk bakgrund. Kunskaper i svenska språket är en avgörande faktor för att människor ska kunna försörja sig själva och vara delaktiga i sam- hället.52 Utredningen menar att det faktum att barn inte längre, mer än undantagsvis, ska tillåtas att tolka sannolikt kan bidra till att kun- skaperna i svenska på sikt ökar hos en del av befolkningen. När det inte längre går att förlita sig på barns tolkning vid kontakter med myn- digheter kan incitamentet öka för vissa individer att lära sig svenska. Även om det kommer att finnas andra sätt att få hjälp med tolkning vid möten med myndigheter och andra aktörer kan det faktum att en förändring behöver ske vara det som avgör att en enskild exempel- vis påbörjar en sfi-utbildning. Utredningen bedömer därför att en indirekt effekt av ett förbud mot att använda barn som tolk kan vara att vissa individer ökar sina egna kunskaper i svenska språket. Denna effekt kan bli mer betydande om regeringen även går vidare med ut- redningens förslag om tolkavgift (se betänkandets första del), efter- som det i vissa fall skulle innebära att avgift utgår i samband med tol- kade samtal med myndigheter. Utredningen konstaterar dock att en stor del av de sektorer där barn framför allt har använts som tolk kom- mer att undantas från den regleringen, så som skolan samt hälso- och sjukvården (se avsnitt 12.3 och 12.4), vilket skulle minska effekten. 22.3.5 Konsekvenser för myndigheter Förslaget kommer att inskränka myndigheternas möjligheter att låta barn tolka vid möten och samtal. Endast undantagsvis, vid nöd och när tolkningen rör enbart administrativa frågor, kommer barn att få tolka. I praktiken bedömer utredningen dock att förbudet mot att an- vända barn som tolk generellt sett överensstämmer med hur myndig- heterna redan hanterar frågan genom interna rutiner och riktlinjer. 52 Prop. 2025/26:1 utg.omr. 13 avsnitt 3.5. SOU 2026:23 Konsekvensutredning Som utredningen har konstaterat i avsnitt 4.4.4 har flera myndigheter som på regelbunden basis använder tolk i samtal med enskilda bedömt att barn inte ska användas som tolk, med vissa undantag som exem- pelvis när samtalet rör harmlös information. När barn tillåts tolka bör det därmed generellt sett ske i situationer som omfattas av de undantag som utredningen föreslagit. Utredningens bedömning är också att utrymmet för att använda barn som tolk inom ramen för ärendehandläggning redan i dagsläget är mycket begränsad och i prin- cip bör gälla enbart i situationer som omfattas av de föreslagna undan- tagen till förbudet. Sammantaget bedömer utredningen därför att de ökade kostna- der som kommer att uppstå med anledningen av förslaget kommer att vara marginella. De kostnader som uppstår bör därmed rymmas inom befintlig ram. Hur stor denna kostnadsökning kan förväntas bli är dock inte möjligt att beräkna. Det saknas nämligen statistik över hur vanligt det är att myndigheterna använder barn som tolk i andra fall än i situationer som omfattas av de undantag som föreslås gälla, det vill säga vid nöd eller när tolkningen rör enbart administrativa uppgifter (se avsnitt 19.7.6). Dessutom går det inte att på förhand bedöma hur ofta en yrkesverksam tolk kommer att ersätta barnet i dessa fall. Det kan bland annat tänkas att vuxna anhöriga, när så bedöms vara möj- ligt, kommer användas som tolkar i stället för barn och yrkesverk- sam tolk. Vidare bedömer utredningen att förslaget om att förbjuda barn- tolkning i viss utsträckning riskerar att inverka negativt på arbets- miljön för myndigheternas anställda. I dagsläget finns nämligen ett större utrymme för att, efter önskemål från enskilda, låta barn tolka i en viss situation. Förslaget om förbud mot barntolkning innebär att utrymmet för att ta hänsyn till enskildas önskemål minskar till att enbart kunna avse situationer som omfattas av föreslagna undan- tag, det vill säga när det gäller administrativa uppgifter eller nöd. Utredningen bedömer att det finns viss risk för att missnöje uppstår om enskilda som tidigare har fått hjälp av sitt barn med tolkning i samband med möten hos myndigheter på grund av förbudet i stället får ta hjälp av en yrkesverksam tolk. Sådant missnöje kan enligt ut- redningens mening riskera att ge upphov till konflikter i vissa situa- tioner, vilket kan inverka negativt på enskilda anställdas arbetsmiljö. Utredningen bedömer dock att sådana problem sannolikt kommer Konsekvensutredning SOU 2026:23 att uppstå inledningsvis, och avta allteftersom lagen och myndig- heternas möjligheter att göra undantag blir allmänt kända. Vidare bedömer utredningen att vikten av att skydda barn mot att tolka, i situationer som inte omfattas av de undantag från förbudet som före- slås, väger tyngre i detta avseende. Dessutom har utredningen som tidigare nämnts bedömt att föreslagen lagstiftning snarast är en kodi- fiering av hur myndigheter generellt sett hanterar frågan om barn får tolka, varför effekten även i detta fall bör bli marginell. Utredningen bedömer inte att förslaget kommer att föranleda kostnader i detta avseende. Utöver ovan nämnda konsekvenser kommer behov att uppstå för myndigheter att informera internt och anpassa styrdokument med anledning av förbudet mot att använda barn som tolk. Att genom- föra sådana uppdateringar och insatser med anledning av ny lagstift- ning bör dock enligt utredningens mening anses ingå i myndigheter- nas ordinarie arbetsuppgifter. Utredningen bedömer därför inte att det kommer uppstå särskilda kostnader för myndigheterna i detta av- seende. 22.3.6 Konsekvenser för kommuner och regioner Som redogjorts för i avsnitt 4.4.4 har såväl SKR som Socialstyrelsen bedömt att barntolkning som huvudregel inte ska ske. Detsamma framgår i interna styrdokument för bland annat Region Skåne som utredningen varit i kontakt med. Barntolkning förekommer dock ändå i vissa fall. Utredningens bedömning är dock att det i allra största ut- sträckning sker i situationer som omfattas av de undantag som före- slås gälla från förbudet. Kommuner Som tidigare redogjorts för i avsnitt 3.6.1 är myndigheter som om- fattas av förvaltningslagen redan i dagsläget skyldiga att använda tolk när det behövs för att den enskilde ska kunna ta till vara sin rätt (13 § första stycket FL). Utredningen konstaterar att stora delar av kom- munernas verksamhet omfattas av förvaltningslagen, och att resone- mangen som förts i avsnitt 22.3.5 därmed i dessa delar även gäller kommuner. Detsamma gäller när kommunerna använder tolk som SOU 2026:23 Konsekvensutredning ett led i sin serviceskyldighet enligt 6 § FL. Så sker exempelvis när tolk används i samband med insatser i äldreomsorgen eller vid utveck- lingssamtal i skolan. Utredningen gör därför samma bedömning av- seende kommuner som statliga myndigheter, nämligen att kommuner redan enligt gällande rätt har ett begränsat utrymme för att använda barn som tolk. Detta, tillsammans med det faktum att såväl Social- styrelsen som SKR har uttalat att barn generellt sett inte ska användas som tolkar, innebär enligt utredningens mening att effekten av för- slaget i praktiken bör bli marginell. Även om kommuner som huvudregel redan tillämpar förbud mot barntolkning, med vissa undantag, kan förslaget om förbud mot barn- tolkning leda till vissa ökade kostnader för kommunerna. Det kan inte uteslutas att barn används som tolk även i andra avseenden än sådana som omfattas av föreslagna undantag från förbudet, det vill säga vid nöd eller avseende enbart administrativa uppgifter. Om barn inte får användas som tolk i sådana situationer kan det innebära att kommunen behöver anlita en yrkesverksam tolk i stället, vilket med- för kostnader. Mot bakgrund av utredningens bedömning, att effek- ten av förslaget i praktiken bedöms bli marginell, bör dessa kostna- der dock vara försumbara. Liksom gällande statliga myndigheter kommer behov att uppstå för kommuner att informera internt och anpassa interna styrdoku- ment med anledning av förbudet mot att använda barn som tolk. Att genomföra sådana uppdateringar och insatser med anledning av ny lagstiftning bör dock enligt utredningens mening anses vara inklu- derat i kommunernas ordinarie arbetsuppgifter. Utredningen bedömer därför inte att det kommer uppstå särskilda kostnader för kommu- nerna i detta avseende. Givet att kostnaderna är av begränsad omfattning föreslås att de hanteras inom kommunernas befintliga ekonomiska ramar. I likhet med vad utredningen har bedömt avseende de statliga myn- digheterna kan förslaget få viss övergående negativ inverkan på en- skilda medarbetares arbetsmiljö. Bedömningen är dock även i detta fall att intresset av att skydda barn från negativ inverkan av tolkning väger tyngre samt att det inte kommer att uppstå särskilda kostnader i detta avseende (se avsnitt 22.3.5). Konsekvensutredning SOU 2026:23 Regioner I likhet med kommunerna bedömer utredningen att effekten av för- slaget inte kommer bli mer än marginell för regionerna, det vill säga i första hand inom hälso- och sjukvård samt tandvård. I vilken utsträckning regionerna använder sig av barn som tolk går inte att bedöma eftersom sådan statistik saknas. Även om det finns riktlinjer och andra policys som uttalar förbud mot, eller be- gränsningar av, barntolkning förekommer det dock i hälso- och sjuk- vården samt tandvården. Ett förbud mot att använda barn som tolk skulle därför kunna inverka på i vilken mån hälso- och sjukvården i stället behöver använda yrkesverksamma tolkar. Utredningen kan dock konstatera att regleringen kring rätten till information i vården enligt 3 kap. 1 § patientlagen och 3 b § första stycket tandvårdslagen inte heller i dagsläget bör anses tillåta att barn används som tolk utöver sådana situationer som kommer tillåtas enligt de undantag som har föreslagits (se avsnitt 19.7.6). Med tanke på att barn inte är utbildade tolkar är utredningens bedömning att det inte går att garantera att patienters rätt till information om bland annat be- handlingsmöjligheter och medicinering går att uppfylla när ett barn tolkar. Utredningen utgår därför från att de situationer då barn an- vänds som tolkar inom hälso- och sjukvården samt tandvården är så- dana som även omfattas av de undantag från förbudet som föreslås, nämligen vid nöd eller när det rör enbart administrativa uppgifter. Enligt utredningens mening bör effekten av förslaget därför bli marginell. Även om regioner som huvudregel redan hanterar frågan om barntolkning i enlighet med den föreslagna lagen kan förslaget om förbud mot barntolkning leda till vissa ökade kostnader för regio- nerna. Det kan inte uteslutas att barn används som tolk även i andra avseenden än sådana som omfattas av föreslagna undantag till för- budet, det vill säga vid nöd eller avseende enbart administrativa upp- gifter. Om barn inte får användas som tolk i sådana situationer kan det innebära att regionen behöver anlita en yrkesverksam tolk i stället, vilket i så fall innebär en kostnad. Eftersom det redan i dagsläget i stor utsträckning saknas möjlighet att använda barn som tolk i hälso- och sjukvård samt tandvård bör kostnader som uppstår med anledning av förslaget vara försumbara. SOU 2026:23 Konsekvensutredning Liksom gällande statliga myndigheter och kommuner kommer behov att uppstå för att informera internt och anpassa interna styr- dokument med anledning av förbudet mot att använda barn som tolk. Att genomföra sådana uppdateringar och insatser med anledning av ny lagstiftning bör dock vara inkluderat i regionernas ordinarie arbets- uppgifter. Utredningen bedömer därför inte att det kommer uppstå särskilda kostnader för regionerna i detta avseende. Sammantaget gör utredningen bedömningen att mycket lite talar för att förslaget mer än högst marginellt kommer att leda till ökade kostnader för regionerna. Eftersom kostnaderna är av mycket begrän- sad omfattning föreslås att de hanteras inom regionernas befintliga ekonomiska ramar. I likhet med vad utredningen har bedömt avseende myndigheterna och kommunerna bedöms förbudet mot barntolkning kunna få viss övergående negativ inverkan på enskilda medarbetares arbetsmiljö. Bedömningen är dock även i detta fall att intresset av att skydda barn från negativ inverkan av tolkning väger tyngre samt att det inte kom- mer att uppstå särskilda kostnader i detta avseende (se avsnitt 22.3.5). Förslaget inskränker den kommunala självstyrelsen Kommunal självstyrelse, även kallat lokalt självstyre, innebär att kom- muner och regioner sköter lokala eller regionala frågor med en stor handlingsfrihet. Självstyrelsen utövas av beslutande församlingar som företräder den lokala befolkningen. En inskränkning i den kommunala självstyrelsen bör enligt 14 kap.

7 § RF inte får delegera beslutanderätten angående skatter till reger- ingen, dels eftersom utredningens uppdrag är att lämna förslag på en tolkavgift och inte en tolkskatt. Regeringsformen innehåller ingen definition av begreppen skatt och avgift men av förarbetsuttalanden följer att en skatt kan karaktäriseras som ett tvångsbidrag till det all- männa utan direkt motprestation, medan en avgift kan karaktäriseras som en penningprestation som betalas för en specificerad motpres- tation från det allmänna.13 Som framgår i avsnitt 3.9 följer det även av 2 kap. 6 § kommunallagen att kommuner och regioner inte får ta ut högre avgifter än vad som motsvarar kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som de tillhandahåller (självkostnadsprincipen). När det krävs tolkning för att genomföra ett möte utgörs myndig- heternas motprestationer av olika typer av kostnader som inte upp- 11 Med sluten vård avses hälso- och sjukvård som ges till en patient som är intagen vid en vårdinrättning (2 kap. 4 § HSL). 12 Se 17 kap. 2 § socialtjänstförordningen, 17 kap. 2 § HSL och 3 § förordningen (2001:160) om statsbidrag till kommuner som tillämpar maxtaxa inom förskolan och fritidshemmet. 13 Prop. 1973:90 s. 213. Tolkavgiftens storlek och disponering SOU 2026:23 kommer vid motsvarande muntliga möten som kan genomföras utan tolk. Dels uppstår kostnader för bokning och tolkarvoden, dels upp- står kostnader som följer av att tolkade möten tar längre tid än möten som kan genomföras utan tolk. Vid fastställandet av tolkavgiften måste det därmed säkerställas att intäkterna från avgiften inte över- stiger myndigheternas faktiska kostnader för denna motprestation. Det är dock inte möjligt att med hjälp av de uppgifter om myndig- heternas totala tolkkostnader som utredningen tagit fram beräkna den nuvarande genomsnittliga faktiska kostnaden per ärende för denna motprestation. Detta då det inte framgår i hur många ärenden tolk använts. Det är inte heller möjligt att avgöra hur stor del av den totala tolkkostnaden som avser ärenden där en tolkavgift skulle ha tagits ut om utredningens förslag redan varit genomförda. Av upp- gifterna framgår till exempel inte hur stor del av den totala kostnaden som avser ärenden med enskilda som varit folkbokförda i mer än sex år. Det framgår inte heller hur stor del som avser tolkanvändning inom ramen för faktiskt handlande eller tolkanvändning i ärenden som rör barn. Enligt utredningens förslag i avsnitt 11.3.4 ska tolkavgiften dess- utom kunna tas ut vid all typ av ärendehandläggning där tolk används i enlighet med den skyldighet som följer av 13 § första stycket FL. Det innebär att tolkavgiften kommer att tas ut inom ramen för ett mycket stort antal ärendetyper där omfattningen av myndigheternas behov av muntliga kontakter med den enskilde skiljer sig åt betydligt. I vissa ärenden kan det vara tillräckligt med ett kort muntligt möte medan det i andra fall krävs återkommande muntliga möten för att ärendet ska kunna avslutas. Tolkkostnaden i det enskilda fallet påver- kas även av vilka krav myndigheten ställer på tolkens kompetensnivå och av om tolkningen sker på plats eller på distans.14 Med utgångspunkt i Domstolsverkets tolktaxa och de prislistor som gäller för leverantörer som kan avropas enligt Kammarkollegiets ramavtal går det dock att få en uppfattning om vad som utgör en mini- mikostnad för ett enskilt tolktillfälle.15 Av dessa följer att minimi- 14 Arvodet för en auktoriserad tolk är betydligt högre än arvodet för en tolk i kategorin övriga tolkar och platstolkning är dyrare än distanstolkning. För de olika tolkkategorierna se av- snitt 3.5.1. 15 Domstolsverkets föreskrifter om tolktaxa och Statens inköpscentrals ramavtal för distans- tolkning utan krav på förbokning respektive avtalet för påplatstolkning, distanstolkning och distanstolkning i anvisad lokal. SOU 2026:23 Tolkavgiftens storlek och disponering kostnaden är cirka 450 kronor.16 Om man dessutom väger in den administration som krävs för att boka och ersätta tolken samt det faktum att tolkade möten tar längre tid än motsvarande möten som kan genomföras utan tolk torde den lägsta totala kostnaden för ett tolkat möte uppgå till åtminstone 500 kronor.17 Så länge tolkavgiften inte överstiger 500 kronor uppstår därmed ingen risk för att avgiften passerar gränsen och i stället utgör en skatt. Möjligtvis kan avgiften även sättas något högre. Vid tidigare tillfällen då det ansetts nödvändigt med en viss schablonisering av avgifter har regeringen anfört att det är tillräckligt att avgifterna står i rimlig pro- portion till de kostnader som den avgiftsbetalande åsamkade myndig- heten.18 Som framhålls ovan är dock tolkavgiften speciell då samtliga myndigheter ska ta ut avgiften. Det kan inte uteslutas att vissa myn- digheter enbart hanterar ärenden som endast kräver kortare muntliga möten där tolkningen kan ske på distans. Även om utredningen före- slår en schabloniserad avgift bör den därför inte överstiga minimi- kostnaden för ett tolkat möte. En annan ordning skulle nämligen riskera att leda till att en kommun eller region i strid med självkost- nadsprincipen i 2 kap. 6 § kommunallagen tvingas ta ut avgifter som är högre än dess kostnader för de tolktjänster som tillhandahållits. I det följande utgår utredningen därför från att tolkavgiften inte kan sättas högre än 500 kronor. 13.2.5 Inget högkostnadsskydd Innan utredningen övergår till att diskutera vad som utgör en ända- målsenlig avgiftsnivå finns det anledning att ta ställning till om det ska införas någon typ av högkostnadsskydd. 16 Denna kostnad avser distanstolkning som utförs av en tolk i kategorin övriga tolkar och in- kluderar tolkarvode inklusive socialavgifter och administrativ avgift exklusive moms. Även vid kortare möten utgår alltid arvode med belopp motsvarande en timmes arvodesgrundande tid. 17 Arbetsförmedlingen avropar inte tolktjänster från Kammarkollegiets ramavtal utan har gjort en egen upphandling. De taxor som gäller enligt Arbetsförmedlingens avtal är lägre än de som gäller enligt Kammarkollegiets avtal. Arbetsförmedlingen har dock försett utredningen med statistik som visar att det under perioden 2023–2025 endast var i 6,1 procent av de sökandes ärenden som tolkkostnaden understeg 400 kronor. I denna kostnad ingår inte sociala avgifter och tillkommande kostnader för administration som krävs för att boka och ersätta tolken samt det faktum att tolkade möten tar längre tid än motsvarande möten som kan genomföras utan tolk. Enligt utredningens bedömning får en schabloniserad tolkavgift om 500 kronor därmed anses stå i rimlig proportion till de kostnader som uppstår inom Arbetsförmedlingen. 18 Prop. 1997/98:45 del 2 s. 288 samt prop. 2010/11:40 s. 43. Tolkavgiftens storlek och disponering SOU 2026:23 Exempel på existerande högkostnadsskydd Olika högkostnadsskydd har införts såväl inom hälso- och sjukvården som inom tandvården. Gemensamt för dessa skydd är att det finns ett tak för hur mycket den enskilde behöver betala för en viss vara eller tjänst. Skydden är dock utformade på olika sätt. För högkost- nadsskyddet för tandvård respektive läkemedel gäller att den enskilde får stå för hela eller delar av kostnaden upp till ett visst belopp. Staten respektive regionen ersätter vårdgivaren respektive öppenvårdsapo- teket för mellanskillnaden.19 De högkostnadsskydd som regleras i hälso- och sjukvårdslagen är i stället konstruerade som en begräns- ning av hur höga avgifter kommuner och regioner får ta ut av en enskild (1 kap. 6 och 7 §§ HSL). För högkostnadsskyddet för tandvård gäller att staten ersätter 85 procent av den kostnad som överstiger 15 000 kronor för åtgärder som har slutförts under en ersättningsperiod om ett år.20 För hög- kostnadsskyddet för läkemedel gäller att regionen helt ersätter kost- nader för läkemedel som köpts under ett år räknat från det första inköpstillfället när kostnaden överstiger 3 800 kronor (5 § lagen om läkemedelsförmåner m.m). För högkostnadsskyddet för patient- avgifter till regioner gäller att regioner inte under ett år får ta ut avgifter som överstiger 1 470 kronor (17 kap. 6 § HSL). För hög- kostnadsskyddet för avgifter till kommuner gäller att kommuner under en månad inte får ta ut avgifter som överstiger 2 642 kronor (32 kap. 6 § SoL).21 Administreringen av det statliga tandvårdsstödet sker med hjälp av ett elektroniskt system som Försäkringskassan utvecklat (3 kap.

8 § RB respektive 52 § FPL. I dessa bestämmelser anges i dag att kostnaderna för tolk ska stanna på staten. Bestämmelserna skulle därmed behöva anpassas för att återspegla att kostnaden för tolk till viss del ska bäras av den enskilde i vissa fall. Även om en sådan diffe- rentiering vore möjlig bedömer utredningen att det hade orsakat en komplex reglering av frågan och därmed svårigheter i tillämpningen. Ett ytterligare problem som hade uppstått om tolkavgift skulle tas ut i domstolarnas rättskipande verksamhet hänför sig till muntlig handläggning i tvistemål. Huvudregeln när det gäller tvistemål är nämligen att det är den förlorande parten som står för den vinnande partens rättegångskostnader (däribland tolkkostnader om staten inte ska stå för dessa, se 18 kap. 1 § RB). Det innebär att en enskild som blir skyldig att betala tolkavgift inom ramen för en domstols- process skulle kunna få tillbaka kostnaden från den förlorande parten, om han eller hon vinner tvistemålet. För att tolkavgiftsregleringen ska få avsedd effekt skulle det därför krävas att bestämmelsen i 18 kap. 1 § RB ändras. I bestämmelsen hade det behövt framgå att den förlorande parten inte ska stå för den tolk- avgift den vinnande parten betalat till domstolen. Även i detta avse- ende skulle dock en sådan ändring resultera i en mer komplicerad och svårtillämpad lagstiftning. Risk för mer utdragna och dyrare domstolsprocesser Som tidigare nämnts framgår av studier som gjorts avseende den danska tolkavgiften att enskilda, i syfte att undvika tolkavgiften, emellanåt tonar ned sitt behov av tolk i förhållande till myndighets- kontakter. En effekt av detta är att möten i den danska sjukvården ibland blir svårare att genomföra på grund av språkförbistringar (se avsnitt 6.3.5). SOU 2026:23 Hinder mot tolkavgift Utredningen ser en risk för att enskilda personer inför en muntlig förhandling – i de fall det saknas förhandsuppgifter om tolkbehov – uppger att de inte behöver tolk i syfte att slippa tolkavgiften. Sådana risker finns inte minst i mål som den enskilde själv initierar och där det saknas tidigare dokumentation om tolkbehov från en myndighet, som i tvistemål i allmän domstol. Om rätten i samband med genomförandet av ett sammanträde bedömer att det trots allt finns tolkbehov kan sammanträdet behöva ställas in och sättas ut på nytt med tolk, om sådan inte går att få tag på direkt. Inställda förhandlingar innebär inte bara kostnader hänför- liga till eventuella ombud eller biträden, utan även för domstolarna som behöver planera ytterligare tid och resurser för sammanträde i det aktuella målet. Det skulle därmed orsaka såväl samhället som par- terna onödiga kostnader och tidsförluster. 9.10.3 Ingen tolkavgift i domstolarnas rättskipande verksamhet Utifrån vad som redogjorts för i avsnitt 9.10.1 kan slutsatsen dras att det finns hinder mot att ta ut tolkavgift inom ramen för den absoluta merparten av domstolarnas mål. Det återstår visserligen måltyper inom såväl allmän domstol som förvaltningsdomstol i förhållande till vilka sådana hinder saknas. Det rör sig i första hand om dispositiva tvistemål i allmän domstol samt mål gällande socialförsäkring och vissa skattemål i förvaltningsdomstol. Även om det finns ett visst utrymme för att ta ut tolkavgifter inom ramen för domstolarnas målhantering får detta utrymme anses vara mycket begränsat. När det gäller förvaltningsdomstolarna är det enbart undantagsvis som muntlig förhandling hålls i sådana måltyper där tolkavgift skulle kunna tas ut. Gällande allmän domstol är det i likhet med förvaltningsdomstolarna enbart en minoritet av målen – i första hand tvistemålen – där tolkavgift skulle kunna tas ut. Att införa en tolkavgift i domstolarnas rättskipande verksamhet skulle därför inne- bära en högst begränsad praktisk tillämpning. Samtidigt har utredningen kunnat konstatera att det skulle krävas flera ändringar av befintliga processlagstiftningar och därtill hörande komplikationer i tillämpningen om tolkavgift ska tas ut inom ramen för domstolarnas rättskipande verksamhet. Utöver det finns risker för andra negativa effekter, så som ökade kostnader för samhället. Hinder mot tolkavgift SOU 2026:23 Utredningen bedömer vidare att signalvärdet av regleringen om tolkavgift och samhällets förväntningar på den enskilde att lära sig svenska knappast skulle förminskas i betydande mån om domstolar- nas rättskipande verksamhet undantas från regleringen. Enskilda som kommer till Sverige kan nämligen generellt sett inte anses ha samma förväntan om att i framtiden behöva delta i en rättegång som de kan förväntas ha om att i framtiden delta i möten med förvaltningsmyn- digheter. Utredningen bedömer att denna slutsats även omfattar special- domstolarna i form av Arbetsdomstolen och Försvarsunderrättelse- domstolen. Dessa domstolar räknas normalt sett inte till Sveriges domstolar. Även om det enligt utredningens bedömning saknas rätts- liga hinder mot att ta ut tolkavgift i dessa domstolars verksamheter är det inte att anse som ändamålsenligt. Det får nämligen anses vara mycket ovanligt att enskilda har mål som hanteras av dessa special- domstolar, varför signalvärdet av att ta ut en tolkavgift bedöms vara obefintligt. Utredningen ser därför inget skäl att särbehandla special- domstolarna och därmed låta dem omfattas av regleringen om tolk- avgift. Vid en sammantagen bedömning anser utredningen därmed att det inte är ändamålsenligt att ta ut en tolkavgift i någon del av dom- stolarnas rättskipande verksamhet. 9.11 Hinder mot tolkavgift vid funktionsnedsättning Utredningens bedömning Den som till följd av funktionsnedsättning bedöms sakna möjlig- het att genom de insatser samhället erbjuder förvärva kunskaper i svenska i nivå med vad som krävs för godkänt betyg i D-kursen i sfi bör kunna undantas från skyldigheten att betala tolkavgift. I utredningens direktiv framhålls att det kan finnas behov av undan- tag från skyldigheten att betala tolkavgift för personer som trots lång tid i Sverige inte kan förväntas uppnå tillräckliga kunskaper i svenska för att kunna tillvarata sina rättigheter utan tolk på grund av exempelvis funktionsnedsättning eller sjukdom. Enligt utred- ningen föreligger inte någon sådan förväntan i de fall den enskilde SOU 2026:23 Hinder mot tolkavgift på grund av funktionsnedsättning inte har möjlighet att tillgodo- göra sig den utbildning i svenska som samhället erbjuder. För utbildning på grundläggande och gymnasial nivå inom komvux gäller att en person med intellektuell funktionsnedsättning har rätt att delta i anpassad utbildning endast om han eller hon har förutsätt- ningar att tillgodogöra sig utbildningen (20 kap. 11 a och 20 a §§ skollagen). Vid antagningen till sfi-utbildningen görs ingen mot- svarande bedömning. För att en person med funktionsnedsättning ska ha rätt att delta i sfi-utbildning krävs det därmed endast att han eller hon är bosatt i landet och saknar sådana grundläggande kun- skaper i svenska språket som utbildningen syftar till att ge (20 kap.

9 §§ Domstolsverkets föreskrifter om tolktaxa). Ersättning till tolkar enligt rättshjälpslagen I rättshjälpslagen (1996:1619) finns bestämmelser om rättshjälp och rådgivning. I 2 och 4 §§ rättshjälpslagen anges bland annat under vilka förut- sättningar rättshjälp får beviljas, vem som kan lämna rådgivning enligt lagen och under hur lång tid. Vidare anges att rådgivning lämnas mot en avgift som betalas till den som lämnar rådgivningen. Den som har lämnat rådgivning har enligt 5 § rättshjälpslagen rätt till skälig ersättning av allmänna medel för de kostnader för tolk som rådgivningen kan ha krävt. Den som vill ha ersättning för tolkkost- nader samt kompensation för nedsatt avgift ska göra en framställning om detta till Rättshjälpsmyndigheten (14 § Domstolsverkets före- skrifter [DVFS 2022:2] om rättshjälp och underrättelser till Justitie- kanslern). SOU 2026:23 Gällande rätt Ersättning till tolkar i migrationsärenden Den som tolkar för en myndighet vid handläggning av ett ärende enligt utlänningslagen har rätt att få arvode och ersättning för kost- nader och tidsspillan som bekostas av allmänna medel. Detta gäller dock inte om uppdraget har fullgjorts i tjänsten. Frågan om ersättning prövas av den myndighet som handlägger ärendet (13 kap. 11 § utlän- ningslagen). Som nämnts ovan utgår ersättning till tolk när sådan anlitas av vissa där angivna myndigheter enligt taxa som fastställs av Dom- stolsverket (1 § förordningen om tolktaxa). Migrationsverket saknas dock i bestämmelsens uppräkning. När tolk anlitas vid förhandling hos annan förvaltningsmyndighet, till exempel Migrationsverket, anses ersättning även utan särskild föreskrift kunna utgå enligt tolk- taxan eftersom denna ger uttryck för vad som är en skälig ersättning66. 3.6 Rätt till tolk I svensk lagstiftning finns vissa bestämmelser som reglerar när en myndighet ska använda tolk i olika situationer och interaktioner med en enskild person som inte behärskar det svenska språket. Dessutom finns andra bestämmelser som även om de inte uttryckligen reglerar frågan om tolk ska anlitas rör frågor om rätt till information på lika villkor. I detta avsnitt finns en översikt över bestämmelser som bedömts vara relevanta för utredningens analys och för de förslag som lämnas i betänkandet. 3.6.1 Förvaltningslagen Förvaltningslagen reglerar hur förvaltningsmyndigheter ska handlägga sina ärenden. Lagen är tillämplig hos både statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter och när förvaltningsärenden handläggs av domstolar. Däremot omfattas inte regeringen, riksdagen eller de kommunala beslutande församlingarna. Med uttrycket förvaltnings- myndighet avses organ som utövar offentlig makt och som är orga- niserade i offentligrättsliga former.67 66 Prop. 1979/80:96 s. 104. 67 Prop. 2016/17:180 s. 25, jfr även prop. 1973:90 s. 233 och SOU 1972:15 s. 123. Gällande rätt SOU 2026:23 När ska en myndighet använda tolk? En myndighet ska använda tolk om det behövs för att den enskilde ska kunna ta till vara sin rätt när myndigheten har kontakt med någon som inte behärskar svenska (13 § första stycket FL). I förarbetena till nya förvaltningslagen framhålls att det faktum att myndigheterna som huvudregel ska använda svenska i tal och skrift medför ett behov av regler som tar sikte på att lösa de kom- munikationssvårigheter som kan uppkomma vid handläggningen av ärenden. Risken är annars att den enskilde gör rättsförluster. Det grundläggande syftet med regleringen om tolk är därför att säker- ställa att en enskild som kommer i kontakt med en myndighet i ett ärende och som påverkas av myndighetens beslut ska kunna förstå ärendets innehåll och själv göra sig förstådd så att allt relevant material kan beaktas när ett beslut ska fattas68. JO har påpekat att den enskildas förtroende för myndigheten är beroende av om han eller hon förstår vilka omständigheter som ligger till grund för beslut och att han eller hon kan göra sig förstådd i kon- takterna med myndigheten69.

10 § skollagen. Genom paragrafen blir de uppräknade bestämmel- serna i förvaltningslagen tillämpliga även i ärenden där beslutet över- klagas i den ordning som gäller för laglighetsprövning enligt kommu- nallagen110. Som exempel på myndighetsutövning mot enskild som kan förekomma i skolväsendet kan nämnas beslut om åtgärdsprogram, disciplinära åtgärder och befrielse från obligatoriska inslag i under- visning111. När det gäller den pedagogiska verksamhet som utförs i skolan gäller inte förvaltningslagen och dess bestämmelser. Den pedagogiska verksamheten är nämligen inte ärendehandläggning, utan faktiskt handlade utfört av en myndighet (se vidare avsnitt 3.6.1). Denna verksamhet omfattar exempelvis undervisning, intern kommunika- tion inom skolpersonalen och utvecklingssamtal. Minst en gång varje termin ska läraren, eleven och elevens vård- nadshavare i grundskolan ha ett utvecklingssamtal om hur elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan stödjas samt om vilka insatser som behövs för att eleven ska uppfylla betygskriterierna 110 Prop. 2009/10:165 s. 928. 111 Eriksson (2026). Gällande rätt SOU 2026:23 eller kriterierna för bedömning av kunskaper och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen (10 kap. 12 § skol- lagen). Skollagen innehåller inte några bestämmelser som uttryckligen reglerar rätt till tolk inom skolväsendet. Däremot anges i 3 kap. 3 § skollagen att vårdnadshavare för ett barn i förskolan samt eleven och elevens vårdnadshavare i förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan, fritidshemmet, gymnasie- skolan och anpassade gymnasieskolan fortlöpande ska informeras om barnets eller elevens utveckling. Utredningen konstaterar att det faktum att utvecklingssamtal ska hållas varje termin i grundskolan och att vårdnadshavare fort- löpande ska informeras om barnets eller elevens utveckling innebär att information som behöver förmedlas muntligen därför kan be- höva ges genom tolk om en vårdnadshavare inte behärskar svenska. I skollagen finns bestämmelser som anger att olika utbildningar inom skolväsendet som utgångspunkt ska vara avgiftsfria. Så är fallet för utbildning inom förskoleklassen, grundskolan, den anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan, den an- passade gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen (9 kap. 8 § första stycket, 10 kap. 10 § första stycket, 11 kap. 13 § första stycket, 12 kap. 10 § första stycket, 13 kap. 10 § första stycket, 15 kap. 17 § första stycket, 18 kap. 17 § första stycket och 20 kap.

11 § första stycket OSL). Vid sidan av uppgifter av känslig personlig karaktär kopplade till hanteringen av undantag från skyldigheten att betala tolkavgift kom- mer uppgifter av mindre känslig karaktär att hanteras. Det rör sig om historiska folkbokföringsuppgifter som myndigheterna behöver för att fastställa hur länge en enskild sammantaget varit folkbokförd i Sverige, uppgifter om tolkbehov och uppgifter om beslut om tolk- avgift. När det gäller de historiska folkbokföringsuppgifterna får myn- digheter ha direktåtkomst till dessa enligt 2 kap. 8 § lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokförings- verksamhet2. Det innebär i sin tur att dessa uppgifter i vissa fall om- fattas av den sekretess som följer av 22 kap. 1 § OSL även hos de myndigheter som har direktåtkomst (se 11 kap. 4 och 8 §§ OSL). När det gäller övriga uppgifter bedömer utredningen att det saknas en befintlig sekretessbestämmelse som omfattar samtliga verksam- heter där dessa uppgifter kan komma att hanteras. På samma sätt som ovan kan dessa uppgifter dock i vissa fall skyddas av sekretess i en viss typ av ärenden, i en viss typ av verksamhet eller hos en viss myndighet. Sammantaget gäller därför att befintliga sekretessbestämmelser inte omfattar samtliga fall då uppgifter om en enskilds personliga 1 Prop. 2005/06:161 s. 97. 2 I prop. 2025/26:88 har regeringen lämnat förslag som innebär att lagen om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet upphävs och ersätts med en ny folkbokföringsdatalag. Av 14 § första stycket i den nya lagen följer att personuppgifter får lämnas ut elektroniskt om det inte är olämpligt. I allmänmotiveringen framhåller regeringen att det i normalfallet inte heller i fortsättningen bör anses olämpligt att lämna ut person- uppgifter elektroniskt till andra myndigheter (s. 155). Offentlighet, sekretess och dataskydd SOU 2026:23 förhållanden kommer att hanteras till följd av lagen om tolkavgift. Sådana uppgifter som aktualiseras inom ramen för tillämpningen av lagen om tolkavgift har i flera andra fall föranlett särskilda sekretess- bestämmelser. Det gäller såväl uppgifter om hälsotillstånd och funk- tionsnedsättning som folkbokföringsuppgifter.3 Det finns inte anled- ning att bedöma behovet av skydd annorlunda när sådana uppgifter hanteras inom ramen för verksamhet enligt lagen om tolkavgift. När det gäller uppgiften om tolkbehov och uppgiften om beslut om tolk- avgift gör utredningen följande bedömning. För den enskilde kan uppgiften om att han eller hon efter mer än sex år i Sverige inte be- härskar svenska tillräckligt väl för att klara av sina myndighetskontak- ter utan tolk vara känslig ur integritetssynpunkt. För uppgifter som visar att en enskild har behov av tolk saknas samtidigt ett nämnvärt intresse från offentlighetssynpunkt4. Utredningen anser därför att det finns skäl att även skydda uppgifterna om tolkbehov och beslut om tolkavgift. En ny sekretessbestämmelse behöver därför införas i offentlighets- och sekretesslagen. Bestämmelsen bör placeras i 40 kap., som inne- håller bestämmelser om sekretess till skydd för enskild hos övriga myndigheter och i övriga verksamheter. Den nya sekretessbestämmelsen Utredningens förslag Det ska följa av offentlighets- och sekretesslagen att sekretess gäller i ärende enligt lagen om tolkavgift för uppgift om en en- skilds hälsotillstånd, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Av lagen ska vidare följa att sekretess gäller i övrigt i sådana ärenden för annan uppgift om en enskilds personliga förhållan- den, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs. För uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. 3 För bestämmelser som rör uppgifter om hälsotillstånd och funktionsnedsättning se till exempel 22 kap. 2 och 4 §§, 25 kap. 1 §, 26 kap. 12 och 14 §§ och 28 kap. 1 § OSL. För folkbokförings- uppgifter gäller sekretess enligt 22 kap. 1 § OSL. 4 Jfr prop. 1975/76:160 s. 71 f. SOU 2026:23 Offentlighet, sekretess och dataskydd Sekretessens föremål Sekretessens föremål är den information som kan hemlighållas och anges i lagen genom ordet ”uppgift” tillsammans med en precisering av uppgiftens art. Som framgår ovan anser utredningen att samtliga uppgifter som rör en enskilds personliga förhållanden bör omfattas av skyddet. Som framgår nedan anser utredningen dock att det vid regleringen av sekretessens styrka finns anledning att skilja mellan de uppgifter som rör en enskilds hälsotillstånd och övriga uppgifter som rör en enskilds personliga förhållanden. Sekretessens räckvidd Sekretessens räckvidd bör anges så att sekretessen gäller i ärende enligt lagen om tolkavgift. Med ”ärende enligt lagen” avses även de bestämmelser i förordningen om tolkavgift som meddelats med stöd av lagen. Sekretessen räckvidd omfattar därmed inte endast de åtgär- der en myndighet som använt tolk vidtar för att fastställa om en tolk- avgift ska tas ut eller inte, utan även Specialpedagogiska skolmyndig- hetens hantering av ansökningar om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift. Något undantag från sekretessen för beslut i ärenden om tolkavgift bör inte införas då det av besluten framgår att den enskilde har behov av tolk. Detta framgår även av besluten om undantag från skyldig- heten att betala tolkavgift då det saknas skäl för en enskild som inte har behov av tolk att ansöka om ett sådant undantag. Av de senare besluten framgår dessutom uppgifter som rör den enskildes hälso- tillstånd. Sekretessens styrka När en ny sekretessbestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen övervägs ska det intresse som motiverar sekretess vägas mot intresset av insyn i det allmännas verksamhet5. Avvägningen kommer normalt till uttryck genom att sekretessbestämmelsen förses med ett skade- rekvisit. En sekretessbestämmelse ska inte göras starkare än vad som 5 Prop. 1979/80:2, del A s. 75 f. Offentlighet, sekretess och dataskydd SOU 2026:23 är nödvändigt för att skydda det intresse som har föranlett bestäm- melsen. Ett sekretesskydd får inte utformas så att handlingsoffent- ligheten inskränks mer än vad syftet med sekretessen kräver. Mot den bakgrunden anser utredningen att det vid regleringen av sekretessens styrka finns anledning att skilja mellan uppgifter om en enskilds hälsotillstånd och andra uppgifter om personliga för- hållanden. För uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden gäller enligt 25 kap. 1 § OSL sekretess inom hälso- och sjukvården om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom eller henne närstående lider men. Sekretessen på hälso- och sjukvårdsområdet avgränsas således med ett så kallat omvänt skaderekvisit, det vill säga presumtionen är att uppgifterna omfattas av sekretess. De uppgifter som kommer att hanteras i ärenden om undantag från skyldigheten att betala tolk- avgift kan omfatta såväl läkarintyg, psykologiska utvärderingar som Specialpedagogiska skolmyndighetens bedömningar av hur en funk- tionsnedsättning påverkar den enskildes möjligheter att lära sig svenska. Den enskildes intresse av att skydda dessa uppgifter bör ges samma tyngd som när motsvarande uppgifter hanteras inom hälso- och sjukvården. För uppgift om en enskilds hälsotillstånd ska sekretessen därför avgränsas med ett omvänt skaderekvisit. När det gäller de andra uppgifterna om en enskilds personliga förhållanden som kommer att hanteras i ärenden enligt lagen om tolkavgift är den enskildes intresse av skydd inte lika tungt vägande. Regeringen har till exempel angett att flertalet folkbokföringsupp- gifter inte kan anses känsliga ur integritetssynpunkt6. Enligt utred- ningen gäller detta även för uppgifter om tolkbehov och beslut7 om tolkavgift. För dessa andra uppgifter om personliga förhållanden är det därför tillräckligt om sekretessen avgränsas med ett rakt skade- rekvisit. 6 Prop. 2000/01:33 s. 145. 7 Notera dock att detta inte gäller om det av beslutet framgår att en avgift inte tas ut till följd av att den enskilde visat att han eller hon beviljats undantag från skyldigheten att betala tolk- avgift. Detta då en sådan uppgift får anses avse uppgift om en enskilds hälsotillstånd. SOU 2026:23 Offentlighet, sekretess och dataskydd Sekretesstid Sekretesstidernas längd varierar beroende på vilket skyddsintresse som har föranlett sekretessen. När det gäller skyddet för enskildas personliga förhållanden är sekretesstiden i regel maximerad till femtio eller sjuttio år.8 För såväl uppgifter i folkhälsodatabasen som uppgifter inom hälso- och sjukvården är sekretesstiden sjuttio år (22 kap. 1 § och 25 kap.

12 § socialförsäkringsbalken och 14 § lagen (2002:546) om behand- ling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Av 3 kap. 3 § första stycket 2 dataskyddslagen följer dessutom att en myndighet får behandla känsliga personuppgifter med stöd av arti- kel 9.2 g i dataskyddsförordningen om behandlingen är nödvändig för handläggningen av ett ärende. Sammantaget bedömer utredningen därmed att undantaget i arti- kel 9.2 g i dataskyddsförordningen är tillämpligt på den behandling av känsliga personuppgifter som kan komma att ske inom ramen för utredningens förslag. 17 Prop. 2017/18:105 s. 84. 18 Prop. 2017/18:105 s. 89. SOU 2026:23 Offentlighet, sekretess och dataskydd 17.2.5 Kompletterande dataskyddsreglering Utredningens bedömning Kompletterande dataskyddsregleringar hindrar inte att myndig- heter behandlar personuppgifter i ärenden om tolkavgift. Dataskyddslagen är subsidiär (1 kap. 6 §) och för vissa myndigheter har möjligheten att behandla personuppgifter begränsats genom be- stämmelser i en kompletterande dataskyddsreglering. Det innebär att en myndighet, trots att behandlingen skulle ha varit tillåten enligt dataskyddsförordningen och dataskyddslagen, kan vara begränsad till att exempelvis enbart behandla känsliga personuppgifter för vissa ändamål. De myndigheter som saknar en kompletterande dataskydds- reglering har dock som tidigare nämnts enbart dataskyddsförord- ningen och dataskyddslagen att förhålla sig till. Inom ramen för samma myndighet kan dessutom vissa typer av ärenden omfattas av en kompletterande dataskyddsreglering, medan andra typer av ären- den omfattas av enbart dataskyddsförordningen och dataskydds- lagen. De myndigheter som inom ramen för sin handläggning av ären- den kommer att fatta beslut om tolkavgift måste kunna behandla sådana uppgifter som utredningen har identifierat i avsnitt 17.2.1. Utredningen har tidigare gjort bedömningen att det saknas hinder enligt dataskyddsförordningen för att behandla sådana uppgifter (av- snitt 17.2.4). För att säkerställa att nödvändig behandling av person- uppgifter fullt ut är möjlig behöver det dock även undersökas om de myndigheter som kan bli aktuella för att ta ut tolkavgift har kom- pletterande dataskyddslagstiftningar som möjliggör behandlingen. För att klargöra detta har utredningen gjort en genomgång av de kom- pletterande dataskyddsregleringar som är tillämpliga för de myndig- heter som kan komma att ta ut avgifter enligt lagen om tolkavgift19. Exempel på kompletterande dataskyddsregleringar som är rele- vanta i förhållande till de myndigheter som omfattas av regleringen om tolkavgift är 114 kap. socialförsäkringsbalken, lagen (2002:546) om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verk- samheten, studiestödsdatalagen (2009:287), lagen (2001:454) om 19 Denna avgränsning innebär att bland annat kompletterande dataskyddsregleringar avseende brottsbekämpande verksamhet och domstolarna exkluderas från genomgången. Offentlighet, sekretess och dataskydd SOU 2026:23 behandling av personuppgifter inom socialtjänsten, lagen (2018:1699) om kriminalvårdens behandling av personuppgifter inom brottsdata- lagens område och utlänningsdatalagen (2016:27). Utredningen har i sin genomgång inte noterat några hinder mot att inom ramen för ett ärende om tolkavgift behandla sådana person- uppgifter som har angetts i avsnitt 17.2.1. Tvärtom har myndigheter som handlägger ärenden generellt sett möjlighet att behandla såväl känsliga som icke-känsliga personuppgifter om det behövs för just ändamålet handläggning av ärenden. Utredningen gör därför bedömningen att den behandling av per- sonuppgifter som aktuella myndigheter kommer att behöva göra inte strider mot de för myndigheterna tillämpliga kompletterande data- skyddsregleringarna. Det saknas därmed anledning att föreslå änd- ringar i detta avseende. 17.2.6 Intrånget i den personliga integriteten är motiverat och proportionerligt Utredningens bedömning Förslagen innebär ett proportionerligt intrång i den personliga integriteten. Utredningens förslag innebär att personuppgifter kommer att be- handlas i syfte att bedöma om tolkavgift ska tas ut och vid fakturer- ing av avgiften. Dessutom kommer personuppgifter att behöva be- handlas för att bedöma om undantag föreligger från skyldigheten att betala tolkavgift. Förslagen innebär behandling av känsliga per- sonuppgifter (se avsnitt 17.2.1) och uppgifter som i flera fall omfattas av sekretess (se avsnitt 17.1.1). Dessutom kommer personnummer, samordningsnummer och i förekommande fall skyddade personupp- gifter att behöva behandlas (se avsnitt 17.2.1). Förslagen inskränker därmed skyddet för den personliga integriteten. Nationella lagstiftningsåtgärder som ger stöd för behandling av personuppgifter måste vara förenliga med proportionalitetsprincipen (artiklarna 8 och 52.1 i EU:s stadga om de grundläggande rättighe- terna samt skäl 4 i dataskyddsförordningen). Av EU-domstolens praxis följer vidare att inskränkningar i skyddet av personuppgifter SOU 2026:23 Offentlighet, sekretess och dataskydd ska begränsas till vad som är strikt nödvändigt och att den nationella lagstiftningen ska innehålla tydliga och precisa bestämmelser som re- glerar räckvidden och tillämpningen20. Det finns därför anledning att pröva om det integritetsintrång som följer av utredningens förslag är motiverat av det eftersträvade målet, om det finns alternativa – mindre ingripande åtgärder – som skulle kunna uppnå samma syfte, eller om det behövs ytterligare skyddsåtgärder för att garantera proportiona- liteten. Utredningen kan inledningsvis konstatera att omfattningen av integrationsintrånget är begränsat då de flesta personuppgifter redan behandlas av myndigheten i det aktuella sakärendet, såsom namn, personnummer, kontaktuppgifter och uppgift om tolkbehov. Viktigt att notera är att uppgifter om personnummer och samordnings- nummer enbart får behandlas utan samtycke när det är klart motive- rat med hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av en säker identifiering eller något annat beaktansvärt skäl (10 § dataskydds- lagen). Utredningen konstaterar att behandlingen av personnummer och samordningsnummer är motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen och vikten av en säker identifiering. När det gäller uppgiften om en enskild individs datum för första folkbokföring i Sverige är detta en uppgift som i många fall inte behandlas av myn- digheten inom ramen för ett sakärende. Det kan dock konstateras att folkbokföringsdatum generellt sett är uppgifter som myndigheter har tillgång till i sakärendet (se avsnitt 17.2.2). När det gäller upp- giften om att undantag från skyldigheten att betala tolkavgift har beviljats av Specialpedagogiska skolmyndigheten är detta helt nya uppgifter som kommer att behandlas av myndigheter som beslutar om tolkavgift. Gällande Specialpedagogiska skolmyndigheten kommer känsliga personuppgifter att behandlas inom ramen för bedömningen av om det finns skäl för undantag från skyldigheten att betala tolk- avgift. Utredningen bedömer dock att sådan behandling kommer ske i förhållande till en mycket liten grupp individer. Vid bedömningen av omfattningen av integritetsintrånget bör det också beaktas att uppgifterna som behandlas inom ramen för ett ärende om tolkavgift – med undantag för uppgiften om första folkbokföringsdatum i Sverige – lämnas av den enskilde till myndig- heten i fråga. Delning av dessa uppgifter kommer i vissa fall att ske mellan Specialpedagogiska skolmyndigheten och andra myndigheter, 20 EU-domstolens dom C-311/18, punkt 176. Offentlighet, sekretess och dataskydd SOU 2026:23 när det finns skäl att verifiera uppgiften om att undantag från skyl- digheten att betala tolkavgift har beviljats. Utredningen bedömer dock att det i dessa fall inte kommer att tillföras några nya uppgifter i förhållande till de som den enskilde redan har lämnat. De föreslagna bestämmelserna som medför att personuppgifter behandlas har syftet att möjliggöra för myndigheter att bedöma om en tolkavgift ska tas ut av en enskild person, att fakturera avgiften och bedöma om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift före- ligger. Utredningen bedömer att det saknas andra, mindre ingripande, alternativa åtgärder som kan vidtas för att nå dessa syften. Eftersom det första folkbokföringsdatumet är direkt avgörande för om tolk- avgift ska tas ut eller inte kan frågan inte avgöras utan behandling av den uppgiften. En enskilds kontaktuppgifter och person- eller samordningsnummer är en förutsättning för att kunna fakturera avgiften. Myndigheten behöver vidare ett underlag som styrker en enskilds påstående att han eller hon bör undantas från skyldigheten att betala tolkavgiften på grund av bestående funktionsnedsättning. Att myndigheten tar del av ett beslut från Specialpedagogiska skol- myndigheten med informationen att undantag från skyldigheten att betala tolkavgift har beviljats är enligt utredningens mening ett klart mindre intrång i den enskildes integritet än att ta del av de intyg och handlingar som ett sådant beslut baseras på. Detsamma gäller upp- giften från Specialpedagogiska skolmyndigheten om att ett undantag från skyldigheten att betala tolkavgift har beviljats eller inte. Sam- tidigt krävs medicinska intyg för att Specialpedagogiska skolmyndig- heten ska kunna göra en bedömning av om skäl föreligger för att besluta om ett undantag från skyldigheten att betala tolkavgift. Att sådana uppgifter lämnas till myndigheterna av den enskilde, i stället för att de delas mellan myndigheter, är enligt utredningen ett mindre intrång i den personliga integriteten. Utredningen bedömer vidare att förslagen utformats på ett sådant sätt att det är möjligt för de berörda att förutse vilken personuppgifts- behandling som kan förekomma. Att uppgiften om folkbokföring är avgörande för bedömningen får anses tydligt framgå av den före- slagna bestämmelsen i 3 § i lagen om tolkavgift. Detsamma bör vara tydligt avseende Specialpedagogiska skolmyndighetens behov av upp- gifter som visar förekomsten av viss bestående funktionsnedsättning (jfr 4 § förordningen om tolkavgift och avsnitt 10.1). SOU 2026:23 Offentlighet, sekretess och dataskydd Slutligen bör det framhållas att behandlingen av känsliga person- uppgifter i form av hälsa sker i syfte att kunna besluta om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift. Det är den enskilde som på eget initiativ får förse den beslutande myndigheten med underlag i form av beslut från Specialpedagogiska skolmyndigheten om att undantag från skyldigheten att betala tolkavgift har beviljats. Bestäm- melsen om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift har därför en gynnande karaktär och den enskilde väljer själv om han eller hon vill nyttja möjligheten att ansöka om ett sådant undantag. Vid en sammantagen bedömning anser utredningen att förslagen därmed utgör ett begränsat intrång i den personliga integriteteten. Samhällets intresse av att kunna bedöma om tolkavgift ska tas ut och besluta om undantag från tolkavgiften är därmed proportionerligt i förhållande till de inskränkningar av den personliga integriteten som följer av utredningens förslag. 18 Följdändringar 18.1 Förordningen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten Utredningens förslag Det ska föras in ett andra stycke i 20 § förordningen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten som anger att första stycket inte hindrar att tolkavgift tas ut enligt lagen om tolk- avgift. Utredningen har i avsnitt 11.3 lämnat förslag som innebär att myn- digheter som utgångspunkt ska ta ut tolkavgift inom ramen för sin ärendehandläggning. Det gäller bland annat Arbetsförmedlingen, vars arbetsmarknadspolitiska verksamhet regleras i förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten (1 §). Den arbetsmarknadspolitiska verksamheten bedrivs i form av platsförmedling, vägledning, arbetsmarknadspolitiska program, arbets- platsintroduktion, arbetslivsinriktad rehabilitering, och verksamhet för unga med funktionsnedsättning. Verksamheten omfattar också frågor om vissa anställningsfrämjande åtgärder, arbetstillstånd och arbetslöshetsförsäkringen (5 § förordningen om den arbetsmarknads- politiska verksamheten). Det innebär att Arbetsförmedlingen ska tillämpa förordningen inom ramen för handläggning av ärenden i vilka även tolkavgift som huvudregel kan tas ut. Utredningen noterar dock att det i 20 § förordningen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten anges att den arbetsmarknads- politiska verksamheten är avgiftsfri. Undantag gäller om en arbets- sökande eller en arbetsgivare begär annonsering eller någon annan särskild åtgärd. Om Arbetsförmedlingen ska kunna ta ut en tolk- avgift i sin verksamhet utan att samtidigt agera i strid med bestäm- Följdändringar SOU 2026:23 melsen i 20 § förordningen om den arbetsmarknadspolitiska verk- samheten behöver bestämmelsen därför ändras. Utredningen föreslår därför att ett andra stycke ska föras in i 20 § förordningen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten i vilket det ska anges att första stycket inte hindrar att tolkavgift tas ut enligt lagen om tolkavgift. DEL 2 Uppdraget om förbud mot att använda barn som tolk I denna del behandlas uppdraget om förbud mot att använda barn som tolk och uppdraget om att ta ställning till om även andra när- stående ska kunna avvisas som tolk vid myndighetskontakter. I kapitel 19 återfinns överväganden rörande uppdraget om förbud mot att använda barn som tolk. I kapitel 20 återfinns överväganden om huruvida andra närstående ska kunna avvisas som tolk vid myndighetskontakter. 19 Barn som tolkar I utredningens direktiv framhålls att ett barn som agerar tolk får ett stort ansvar för sina föräldrars situation samtidigt som det kan minska incitamenten för föräldrarna att själva lära sig svenska. Utredningen har därför i uppdrag att analysera och föreslå hur ett förbud för myn- digheter att använda barn som tolk bör utformas, samt överväga om det finns situationer då det bör vara möjligt att göra undantag från ett sådant förbud. Frågan om åtgärder mot barntolkning har utretts tidigare. Tolk- utredningen föreslog 2018 ett förbud mot barntolkning.1 Dessutom har vissa av våra grannländer infört förbud mot barntolkning. Dessa länders reglering, Tolkutredningens slutsatser liksom resultaten av genomförda studier som redovisas nedan får därför utgöra utgångs- punkter för utredningens överväganden och förslag. I Tolkutredningens uppdrag ingick att uppskatta omfattningen av att barn tolkar åt anhöriga och i vilka situationer det förekommer2 och den utredningen innehåller en mer utförlig redovisning av flera av de studier som nämns nedan3. 19.1 Vad innebär barntolkning? När tolkning utförs av barn har ordet ingen annan betydelse än när det utförs av en vuxen aktör. Trots det är det inte alltid som barns översättning av ett budskap uppfattas som just tolkning. När en myn- dighetsanställd, en lärare, eller en läkare som behöver hjälp med att boka en tid med vårdnadshavaren kan barnets bistånd upplevas som något praktiskt, nödvändigt och oförargligt. Det innebär en risk för 1 SOU 2018:83. 2 Dir. 2017:104. 3 SOU 2018:83 s. 465–473. Barn som tolkar SOU 2026:23 att det faktum att barnets agerande faktiskt utgör tolkning glöms bort i sammanhanget. Enligt utredningens mening är det dock viktigt att poängtera att när ett barn muntligen översätter eller förmedlar något från talarens språk till ett språk som förstås av lyssnaren är det – precis som när en vuxen gör det – fråga om tolkning. Det gäller oavsett situation och budskap som översätts. 19.2 I vilka situationer tolkar barn? Det saknas nyare studier som visar hur vanligt det är att barn tolkar vid kontakter med det offentliga. Utifrån vad utredningen har erfarit från interna riktlinjer och diskussioner med myndigheter gäller dock i många fall förbud mot barntolkning (se avsnitt 4.4.4). Det är emeller- tid inte ovanligt att myndigheter samtidigt öppnar upp för undantag, exempelvis vid enklare information, som att boka en tid eller uppge en adress. I andra fall kan tolkning genom barn bli en mer individuell bedömningsfråga för tjänstemän och handläggare i det enskilda fallet. Studier som Socialstyrelsen genomfört tillsammans med Linné- universitetet 2018 visar på att barn vid den tidpunkten tolkade inom kommuner, regioner och privata vårdgivare inom såväl primärvård, socialtjänsten som LSS-verksamheter (se avsnitt 4.1.2). Studien visar att det främst var vid oplanerade besök som barn tolkar, men att det inom primärvården inte var ovanligt att låta barn tolka även vid pla- nerade besök. Barntolkning bedömdes vara vanligt förekommande. Exempelvis angav närmare hälften av de tillfrågade inom regionerna och hos privata vårdgivare att de lät barn tolka vid oplanerade besök och åtskilliga medgav att det också skedde vid planerade besök.4 Utredningen kan konstatera att det tycks råda en utbredd kon- sensus bland myndigheter och andra offentliga aktörer om att barn inte ska användas som tolkar. Tolkutredningen konstaterade 2018 att interna riktlinjer endast undantagsvis utarbetats inom offentlig verksamhet. Ansvaret att tillvarata barnperspektivet vilar därför på enskilda tjänstemän och handläggare. Tolkutredningens slutsats var att det därför finns behov av en mer övergripande reglering.5 Även om de flesta myndigheter numera har slagit fast i sina interna styr- 4 Gustafsson m.fl. (2018) s. 7, 32 f., 36 f. och 47. 5 SOU 2018:83 s. 489. SOU 2026:23 Barn som tolkar dokument att barn inte ska användas som tolkar förekommer barn- tolkning i dagsläget, inte minst i samband med förmedling av mer trivial information. 19.3 Olika synsätt på barntolkning Barntolkning aktualiserar frågor om barns rättigheter, vårdens och myndigheternas ansvar samt praktiska utmaningar vid kommunika- tion med nyanlända och flerspråkiga familjer. I detta avsnitt redogör utredningen för olika perspektiv och erfarenheter avseende frågan om barntolkning. 19.3.1 Yrkesverksamma ser barntolkning som en nödlösning Som tidigare nämnts i avsnitt 4.1.2 har Socialstyrelsen genomfört en forskarstudie tillsammans med Linnéuniversitetet som gällde barn och andra anhöriga som översätter och medlar inom socialtjänst och hälso- och sjukvård6. Studien belyser både nackdelar och fördelar med att låta barn tolka. De flesta yrkesverksamma som deltar i studien betraktar barntolk- ning som en nödlösning. Personalen upplever att barn tilldelas ett oproportionerligt stort ansvar och exponeras för information som de har svårt att hantera, särskilt vid känsliga ärenden som rör hälsa, ekonomi eller familjeförhållanden. Det framkommer också att barns deltagande i tolkning kan under- gräva föräldraauktoriteten och påverka familjens interna roller. Per- sonal framhåller att barnens skolgång och fritid riskerar att påverkas negativt, och att brukare kan få bristfällig vård och service till följd av felaktiga eller ofullständiga översättningar. Det framkommer också att personal anser att det gör skillnad om det är fråga om äldre barn, cirka 15 år eller äldre. Samtidigt nämns att barntolkning i enklare och praktiska situatio- ner – exempelvis vid tidsbokning eller enklare ärenden – ibland kan fungera som en tillfällig och smidig lösning. Sammantaget konstate- ras dock att företeelsen inte kan försvaras ur ett barnrättsperspektiv. 6 Gustafsson m.fl. (2018). Barn som tolkar SOU 2026:23 19.3.2 Vuxnas erfarenheter av att ha tolkat som barn Socialstyrelsens rapport redovisar även erfarenheter från forskarinter- vjuer med grupper av vuxna som tolkat när de var barn7. Barntolk- ningen bedrevs i tre situationer: vardagstolkning, blankettolkning och medling i kontakt med myndigheter, vård och skola. I intervjuerna framkommer flera återkommande teman. Många beskriver en känsla av ansvarsbörda, oro för att översätta fel samt skuldkänslor vid allvarliga situationer, exempelvis i kontakt med sjuk- vård eller myndigheter. Att tvingas in i vuxenroller upplevdes som psykiskt påfrestande och ledde i vissa fall till omkastade roller inom familjen. De intervjuade beskrev även hur barntolkningen kunde leda till ett livslångt ansvarstagande för familjens kontakter med det svenska samhället, vilket i sin tur kunde försvåra integrationen för övriga familjemedlemmar. Samtliga uppgav att de inte skulle låta sina egna barn tolka. Vissa positiva effekter framkom dock. Barntolkning kunde bidra till språkutveckling, förbättrad förståelse för myndighetskontakter och en känsla av delaktighet och respekt. Barnen kunde uppleva stolt- het över att bidra och bli uppskattade av vuxenvärlden. 19.3.3 Elevers egna upplevelser En enkätundersökning genomförd av Sveriges radio8 bland cirka 400 elever i åldern 13–14 år i skolor med hög andel familjer med ut- ländsk bakgrund visar att ungefär tre fjärdedelar någon gång har tol- kat åt en förälder eller släkting. Tolkningen skedde främst inom vård, skola och kontakter med myndigheter. För vissa barn var detta en- staka händelser, medan andra tolkade regelbundet. Barnens upplevelser var blandade. Många upplevde det som posi- tivt att kunna hjälpa sina föräldrar och såg tolkningen som ett sätt att förbättra sina språkkunskaper. Samtidigt uppgav flera att det kunde kännas svårt eller stressande, särskilt när de inte behärskade alla ord eller när samtalen gällde känsliga frågor. En del barn beskrev att de av hänsyn till föräldrarna inte alltid översatte allt som sades. 7 Gustafsson m.fl. (2018) s. 46 ff. 8 Sveriges radio (2016) och SOU 2018:83 s. 471 f. SOU 2026:23 Barn som tolkar Negativa konsekvenser som lyfts fram var förlorad tid från skol- arbete, oro för att tolka fel och obehag inför vuxenfrågor. Vissa barn hade tvingats tolka vid sjukvårdsbesök eller i samband med negativa besked, vilket upplevdes som psykiskt påfrestande. 19.3.4 Barnrättsorganisationers erfarenheter Både Bris och Rädda Barnen bekräftar att barntolkning förekommer i kontakter mellan familjer och samhällsinstanser, särskilt inom skola, vård och socialtjänst. Även dessa organisationer lyfter fram att kon- sekvenserna av att tolka åt föräldrar är att barnet tilldelas eller tar på sig ett vuxenansvar, får information som inte är anpassad utifrån bar- nets ålder eller barnets bästa samt att det även innebär förlorad skol- tid. Att barn får ta del av information som inte är anpassad till deras mognad kan innebära ett övergrepp mot barnets integritet. Organisa- tionerna påpekar att även när yrkesverksamma tolkar finns tillgäng- liga, händer det att föräldrar föredrar sina barn som tolkar. Möjlig- heterna att påverka föräldrars val beskrivs som små. Rädda Barnen betonar att barntolkning medför ett orimligt ansvar för barn och att barn ofta utsätts för vuxeninformation som inte är lämplig för dem. Organisationerna bedömer dock att omfattningen av barntolkning är svår att uppskatta.9 19.4 Flera länder har begränsat barntolkning Som redogjorts för i avsnitt 6.1.3 har Norge sedan 2016 förbjudit för- valtningsmyndigheter att använda barn som tolk. Bestämmelsen om förbud mot barntolkning är tillämplig för alla organ som omfattas av den norska förvaltningslagen samt domstolarna, åklagarmyndigheten och enskilda organ som fattar beslut eller utför tjänster för offent- liga organs räkning. Dessutom omfattas privata skolor som godkänts enligt lag (§ 2 tredje stycket lov om offentlige organers ansvar for bruk av tolk mv. LOV-2021-06-11-79). I Danmark har det sedan 2015 som huvudregel varit förbjudet att använda barn som tolk inom hälso- och sjukvården. År 2025 införde Danmark vidare ett förbud mot att använda personer under 18 år som 9 Underlag lämnat av Bris och Rädda barnen till Tolkutredningen, SOU 2018:83 s. 473. Barn som tolkar SOU 2026:23 tolkar inom vissa ytterligare sektorer.10 De sektorer som berörs av den senare regleringen är barn och utbildning, socialtjänst, familjerätt, skatteområdet, sysselsättningsområdet, utlännings- och integrations- området samt äldreområdet. Förbuden gäller även privata aktörer när de utför uppgifter för den offentliga sektorn. Förbuden gäller vid så- väl ärendehandläggning som vid faktiskt handlande.11 Vid införandet av förbuden angav den danska regeringen att per- soner under 18 år generellt sett inte bör ha bördan av att behöva tolka. När en person under 18 år används som tolk riskerar personen att få insikt i saker som personen inte är mogen nog att förstå, till exem- pel information om ekonomi, bekymmer och konflikter. Regeringen framhöll även att det när ett barn används som tolk kan uppstå situa- tioner som utmanar barnets lojalitet mot föräldrarna vilket kan på- verka barnets välbefinnande och trivsel.12 19.4.1 Undantag från andra länders förbud mot barntolkning Undantag från den norska regleringen om förbud mot barntolkning kan göras när det är nödvändigt i nödsituationer eller vid tillfällen då det med hänsyn till barnet och omständigheterna i övrigt får anses vara försvarligt, som exempelvis när informationsförmedlingen inte kan vänta. Exempel på sådana situationer är larmsamtal, kontakter med ambulanspersonal eller sjukhuspersonal vid trafikolyckor, när väsentliga ekonomiska intressen kan räddas och när det kan bidra till att förhindra allvarliga brott. Undantaget om att det med hänsyn till barnet och omständigheterna i övrigt får anses vara försvarligt att använda barn som tolk kan tillämpas i situationer där det är vanligt att barn förmedlar besked till sina föräldrar, exempelvis inom skolan, men endast när det rör mer triviala och vardagliga saker. I Danmark får barn användas som tolkar inom hälso- och sjukvår- den när det är nödvändigt i ett akut livshotande fall. Barn över 15 år får även användas som tolkar när den behandlande läkaren bedömer att det rör sig om lindriga och oproblematiska fall (4 § bekendtgørelse om tolkebistand efter sundhedsloven). När det gäller förbudsbestäm- melsen i förhållande till andra myndigheter än hälso- och sjukvården anges att personer under 18 år inte får användas som tolkar för munt- 10 Folketinget (2025). 11 Folketinget (2025) s. 27. 12 Folketinget (2025) s. 26. SOU 2026:23 Barn som tolkar lig kommunikation om inte kommunikationen gäller ett oproblema- tiskt förhållande. 19.5 Tolkutredningens förslag om förbud mot barntolkning Frågan om åtgärder beträffande barn som tolkar har utretts tidigare. I sitt betänkande Att förstå och bli förstådd – ett reformerat regelverk för tolkar i talade språk13 föreslog Tolkutredningen ett förbud mot barntolkning. Tolkutredningens reglering om förbud mot barntolkning föreslogs träda i kraft den 1 januari 2020. Förslagen resulterade dock aldrig i någon lagstiftning. I följande avsnitt redogörs för Tolkutredningens författningsförslag, överväganden och de viktigaste synpunkterna från remissinstanserna avseende de föreslagna förbuden mot barn- tolkning. 19.5.1 Ett förslag om förbud i enlighet med barnkonventionen Tolkutredningen konstaterade att det står i strid med barnkonven- tionen att använda barn som tolk. Trots att den rådande generella uppfattningen vid tidpunkten var att barntolkning inte skulle ske i offentlig sektor kunde det konstateras att förekomsten var utbredd. Mot den bakgrunden bedömde Tolkutredningen att det fanns behov av en reglering om förbud mot barntolkning. När Tolkutredningen utformade författningsförslagen fick såväl norsk som dansk reglering av förbud mot barntolkning tjäna som ut- gångspunkter. Tolkutredningen bedömde dock att det inte fanns an- ledning att som i Danmark göra skillnad mellan barn i olika åldrar, eftersom ett sådant synsätt inte har stöd i barnkonventionens enhet- liga åldersdefinition för barn. 13 SOU 2018:83. Barn som tolkar SOU 2026:23 19.5.2 Tolkutredningens författningsförslag Tolkutredningen föreslog att förbudet mot barntolkning för det första skulle regleras i rättegångsbalken respektive förvaltningsprocesslagen med följande lydelse: Barn får inte användas som tolkar. Första stycket gäller dock inte vid enkel informationsgivning som inte kan anstå, om informationen och situationen är förenlig med hänsyn till barnets bästa. I författningskommentaren angav Tolkutredningen att undantaget skulle tillämpas restriktivt. För det andra föreslog Tolkutredningen en bestämmelse om för- bud mot barntolkning i direkt anslutning till bestämmelsen om rätt till tolk i förvaltningslagen14 med följande lydelse: Barn får inte användas som tolkar. Första stycket gäller dock inte vid enkel informationsgivning som inte kan anstå, om informationen och situationen är förenlig med hän- syn till barnets bästa. Första stycket gäller inte heller vid fara för döds- fall, allvarlig sjukdom eller skada, eller det annars finns synnerliga skäl. Som ett alternativ diskuterades möjligheten att reglera ett förbud i den av Tolkutredningen föreslagna tolklagen15. Detta alternativ av- färdades dock med att den föreslagna tolklagen endast skulle omfatta talade språk, vilket bedömdes utgöra en för snäv avgränsning i detta avseende. 19.5.3 Synpunkter från remissinstanserna Remissinstanserna var i huvudsak positiva till Tolkutredningens för- slag om ett förbud mot barntolkning och tillstyrkte i de flesta fall förslaget. Det fördes emellertid fram vissa synpunkter på regleringen 14 13 § FL. 15 Tolkutredningen förslog en tolklag som bland annat skulle reglera auktorisation, registrer- ing och tillsyn över tolkar samt att statliga myndigheter i första hand ska välja auktoriserad tolk. Förslagen har dock inte i skrivande stund resulterat i lagstiftning. SOU 2026:23 Barn som tolkar gällande såväl förbudets tillämpningsområde som den lagtekniska utformningen av bestämmelsen. Förbudets tillämpningsområde Kammarkollegiet anmärkte att förbudet mot att använda barn som tolk även bör gälla tolkning för döva och hörselskadade. Skolinspektionen tryckte i sitt remissyttrande på att det föreslagna förbudet mot att använda barn som tolk enbart skulle gälla för offent- liga skolhuvudmän. Vidare skulle den föreslagna bestämmelsen i för- valtningslagen enbart gälla vid ärendehandläggning. Det bedömdes därför inte vara tydligt vad som gäller vid exempelvis utvecklingssamtal och föräldramöten. SKL (numera SKR) ansåg att det behövde utredas vidare var för- budet mot barntolkning skulle regleras. Tolkutredningens förslag innebär även att förbud mot barn som tolkar inte blir direkt gällande i annan förvaltningsverksamhet än sådan som avser handläggning av ärenden. Om bestämmelsen ska placeras i förvaltningslagen krävs enligt SKL genomlysning av och ändringar i annan speciallagstiftning som hänvisar till förvaltningslagens bestämmelser, såsom socialtjänst- lagen. Upphandlingsmyndigheten ansåg att begreppet ”barn” bör definie- ras i lagtexten. Undantagen När det gäller Tolkutredningens föreslagna undantag till bestämmel- sen om förbud mot barntolkning lämnade vissa remissinsatser syn- punkter av mer lagteknisk och praktisk karaktär. Lunds universitet ansåg att det i förslaget till ny paragraf i förvalt- ningslagen borde räcka med ett undantag för synnerliga skäl. Univer- sitetet förde vidare fram att undantagen kanske borde formuleras ut- ifrån risken för skada. Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar noterade att for- muleringen i undantaget ”vid enkel informationsgivning som inte kan anstå” ger ett visst tolkningsutrymme. Rådgivningsbyrån påpekade att det är särskilt olämpligt att barn tolkar besked i migrationsärenden Barn som tolkar SOU 2026:23 om utvisning eller avvisning och att undantag inte bör göras för så- dan tolkning. Enligt Stockholms kommun är det viktigt att undantaget från för- budet mot barntolkning vid risk för allvarlig skada eller dödsfall blir tydligt. Annars riskerar utredningar som rör våld eller annan allvar- lig utsatthet att fördröjdas i väntan på att auktoriserad tolk ska kunna bokas. Västra Götalandsregionen lyfte fram att Tolkutredningens förslag om undantag från förbudet kräver att personal har mycket god barn- rättskunskap för att undantag inte ska ske i fel utsträckning. Vuxnas och barns syn på vad som är information av enklare karaktär kan ex- empelvis skilja sig åt. SKL (numera SKR) pekade på att det saknades närmare övervägan- den kring utformningen av undantagen och att det måste finnas god vägledning avseende när undantag kan göras. Om det föreslagna förbudet ska införas i annan lagstiftning än förvaltningslagen är det angeläget att undantag görs för vardagliga, enkla situationer där in- formation lämnas, som vid påminnelse om utvecklingssamtal till vård- nadshavare. Det måste vidare finnas god vägledning avseende när undantag kan göras. SKL ifrågasatte varför de föreslagna undantagen är mer restriktiva jämfört med till exempel bestämmelsen i den norska förvaltningslagen. Att undantag gäller informationsgivning kan tolkas som att undantaget inte kan tillämpas i situationer som inbegriper ett svar eller en bekräftelse av mottagaren. Att det ska vara fråga om in- formationsgivning som inte kan anstå kan, sett i ljuset av att undan- tagen ska tillämpas restriktivt, innebära att det finns en rad enkla situationer som kommer att göra den enskilde tjänstemannen osäker gällande till exempel om information kan framföras genom en elev i skolan. I varken den norska eller danska regleringen finns ett lik- nande krav på att informationen inte kan anstå och SKL ifrågasätter därför om ett sådant krav är nödvändigt i den svenska regleringen. Det väsentliga är att det sker en prövning av om användningen av ett barn i kommunikationssammanhang är förenligt med barnets bästa, utifrån ålder och mognad samt den enskilda situationen, vilket också framgår av bestämmelsen i den norska förvaltningslagen. SOU 2026:23 Barn som tolkar 19.6 Skäl för att förbjuda barntolkning I detta avsnitt redogör utredningen för de skäl som har kunnat identi- fieras för att förbjuda barntolkning. Det rör sig inte bara om skäl hänförliga till barnet, utan även till den barnet tolkar åt liksom den beslutande myndigheten i fråga. Dessutom redogör utredningen för skäl kopplade till principen om barnets bästa i barnkonventionen. 19.6.1 Negativa konsekvenser för barnet Utredningens bedömning Barn som tolkar riskerar att drabbas av negativa konsekvenser som överväger eventuella positiva effekter av barntolkning. Som utredningen har redogjort för i avsnitt 4.1.2 visar studier på att barntolkning kan innebära såväl positiva som negativa konsekvenser för barnet. Vissa barn som har tolkat åt sina föräldrar och andra har fört fram att det är positivt att kunna hjälpa till och att tolkningen har inneburit gynnande effekter för den egna språkinlärningen. Samtidigt vittnar barn som agerat tolk om att de behövt ta ledigt från skolan i detta syfte och därmed gått miste om utbildningstid. Tolkning kan även i vissa fall leda till att barnet får tillgång till käns- lig information om en anhörig eller närstående som inte är lämplig för barn att hantera. Barnet kan vidare känna ett ansvar för att tolk- ningen går rätt till, vilket blir särskilt påfrestande i situationer då fel- aktig tolkning leder till negativa följder. Dessutom kan de omvända maktförhållanden som barntolkning orsakar mellan vuxen och barn skapa obalans i barnets relationer, med negativa konsekvenser som följd. Vuxna som har tolkat som barn har vittnat om effekter som oro, orimligt ansvarstagande och skuldkänslor. Utredningen bedömer att det är tydligt att barntolkning innebär flera risker för att barnet drabbas av negativa konsekvenser. Sådana negativa konsekvenser måste anses väga tyngre än eventuella positiva effekterna av barntolkning som kan förekomma. Barn som tolkar SOU 2026:23 19.6.2 Negativa konsekvenser för myndigheter samt vårdnadshavare och andra som barn tolkar åt Utredningens bedömning När barn används som tolkar riskerar det att orsaka felaktigheter i tolkningen som i förlängningen kan leda till ett bristfälligt under- lag för myndigheter. Vårdnadshavare och andra som barn tolkar åt riskerar rättsför- luster när felaktig tolkning leder till ett bristfälligt beslutsunderlag. Som tidigare konstaterats används barn emellanåt som tolkar av svenska myndigheter. Flera myndigheter har som policy att över huvud taget inte använda barn som tolk, medan andra har bedömt att det kan vara godtagbart när det rör sig om mer harmlös informa- tion. Många gånger föredrar vårdnadshavare dessutom att barnet tolkar, i stället för att myndigheten anlitar en tolk. Enligt utredningens mening är det dock viktigt att påminna om att barn varken är – eller kan förväntas agera som – kvalificerade tol- kar. Att förlita sig på barns tolkning riskerar att påverka kvaliteten i myndigheters beslut och insatser. Dels ligger det i sakens natur att den som inte är utbildad tolk i större utsträckning riskerar att tolka felaktigt eller ofullständigt. Dels kan det faktum att barn tolkar åt sina föräldrar och andra i vissa situationer innebära en maktfaktor för bar- net, eftersom personen som tolkas åt inte har möjlighet att veta om barnet medvetet utelämnar tolkning av något som sägs för att vinna egen fördel. Detta innebär risk för rättsförluster, inte bara för den vuxne utan även för barnet. Samtidigt riskerar en myndighet som använder barn som tolkar att få ett bristfälligt underlag för beslut eller andra åtgärder, något som i vissa situationer kan leda till allvarliga konsekvenser. Eftersom det är tveksamt om det går att förlita sig på tolkningens kvalitet kan det också i vissa fall ifrågasättas om en myndighet som förlitar sig på ett barns tolkning fullt ut uppfyller utredningsskyldigheten i det aktuella ärendet. Utredningen bedömer därför att barntolkning kan innebära nega- tiva konsekvenser för såväl vårdnadshavare och andra som barn tolkar åt som för den beslutande myndigheten. SOU 2026:23 Barn som tolkar 19.6.3 Barntolkning är inte förenligt med principen om barnets bästa Utredningens bedömning Barntolkning är inte förenligt med principen om barnets bästa i barnkonventionen. Av redogörelsen i avsnitt 4.1.2 och 19.6.1 framkommer att barn som används som tolkar riskerar att utsättas för information som inte lämpar sig för barn, som är integritetskänslig och som kan leda till oro och obehag. Barnet kan få ett orimligt ansvar i egenskap av tolk och hamna i en omvänd maktposition i förhållande till sin vårdnads- havare. Dessutom riskerar barnet att missa värdefull tid i skolan till förmån för att agera tolk för anhöriga och andra. Enligt utredningens mening är det orimligt att belasta ett barn med ansvaret som en förväntan om att barnet på ett korrekt sätt ska översätta det som sägs innebär. Ett sådant ansvar kan vara mycket belastande för barnet, särskilt i de situationer då det i efterhand visar sig att översättningen brustit på ett avgörande sätt. Barnets bästa utgör en grundprincip i barnkonventionen. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska barnets bästa komma i främsta rummet. Staten ska vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i konventionen (artikel 3 och 4 i barnkon- ventionen, se även avsnitt 3.1.2). Även om det har framkommit vissa positiva effekter av barntolk- ning bedömer utredningen att de negativa effekterna måste anses väga klart tyngre (se avsnitt 19.6.1). Att använda barn som tolk i offent- lig sektor, och därmed utsätta barnet för sådana negativa bieffekter, kan enligt utredningens mening inte vara en åtgärd i enlighet med barnets bästa. Utredningen bedömer därför att barntolkning strider mot prin- cipen om barnets bästa i barnkonventionens artikel 3. Motsvarande bedömning har även gjorts av JO som angett att det som huvudregel inte kan anses förenligt med principen om barnets bästa att ett barn tolkar åt en anhörig vid kontakter med myndigheter.16 16 Justitieombudsmannen (2021). Barn som tolkar SOU 2026:23 19.7 En ny lag om förbud mot att använda ett barn som tolk 19.7.1 Det behövs en reglering som slår fast att ett barn inte ska användas som tolk Utredningens bedömning Det behövs en reglering som slår fast att ett barn inte ska användas som tolk. Trots de negativa effekter av barntolkning som redovisats i föregå- ende avsnitt förekommer barntolkning i offentlig sektor. Många myn- digheter har i sina interna riktlinjer förbjudit användandet av barn som tolkar oavsett situation, medan andra tillåter undantag vid tolk- ning av enkel information (se avsnitt 4.4.4). Att myndigheter han- terar frågan olika, och öppnar upp för bedömningar i det enskilda fallet bidrar enligt utredningens mening till otydlighet och sköns- mässighet. I syfte att i enlighet med artikel 4 i barnkonventionen skapa en- hetlighet och tydlighet kring frågan om barntolkning bedömer ut- redningen att det behövs en reglering som slår fast att ett barn inte ska användas som tolk. 19.7.2 Det är inte möjligt att fullt ut reglera förbudet mot barntolkning genom ändringar i befintliga författningar Utredningens förslag Förbudet mot att använda ett barn som tolk ska regleras i en ny lag – Lagen om förbud mot att använda barn som tolk. Den nya lagen ska förses med en inledande bestämmelse som anger att den innehåller bestämmelser om förbud mot att använda barn som tolk. SOU 2026:23 Barn som tolkar Det är inte givet var en reglering om förbud mot att använda ett barn som tolk bäst placeras. En viktig utgångspunkt är dock att regleringen får ett tillräckligt brett tillämpningsområde samt att den är tydlig och enkel att tillämpa. Utredningen har övervägt att reglera förbudet mot att använda ett barn som tolk i en eller flera befintliga författningar. Det alternativet valde Tolkutredningen, som föreslog att förbudet skulle regleras i förvaltningslagen, förvaltningsprocesslagen och rättegångsbalken. Fördelen med ett sådant alternativ är enligt utredningens mening att förbudet framgår av för tillämparen redan kända och frekvent tilläm- pade författningar. Utredningen kan inte se att det finns några andra befintliga författningar där ett förbud mot barntolkning skulle kunna placeras. Följande resonemang utgår därmed från att bestämmelser om förbud mot barntolkning införs i de ovan nämnda tre lagarna. Som inledningsvis nämnts är det av vikt att tillämpningsområdet för förbudet blir tillräckligt brett, både avseende vilka aktörer som omfattas och avseende vilka delar av aktörernas verksamheter som omfattas. I dessa avseenden finns det som utredningen ser det flera problem med den av Tolkutredningen föreslagna bestämmelsen i en ny 13 a § FL. – För det första är bestämmelsen endast tillämplig vid handläggning av ärenden och inte vid faktiskt handlande (jfr 1 § FL). Det inne- bär till exempel att stora delar den verksamhet som bedrivs inom vård och omsorg inte omfattas av förbudet. – För det andra är bestämmelsen inte tillämplig vid brottsbekäm- pande verksamhet hos Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket eller en åklagarmyndig- het (jfr 3 § FL). – För det tredje är bestämmelsen inte tillämplig när andra än myn- digheter fullgör offentliga förvaltningsuppgifter (jfr 1 § första stycket FL). Det innebär till exempel att förbudet mot barntolk- ning inte är tillämpligt för enskilda huvudmän inom vård, skola och omsorg. Det första problemet kan lösas genom att i stället placera en bestäm- melse om förbud mot barntolkning i en ny 8 a § FL och samtidigt ändra 1 § andra stycket FL så att den nya 8 a § omfattas av de bestäm- melser som ska tillämpas även vid faktiskt handlande. Denna åtgärd Barn som tolkar SOU 2026:23 löser även problem två då den nya 8 a § kommer att höra till de be- stämmelser som ska tillämpas även vid brottsbekämpande verksam- het hos de berörda myndigheterna. För det tredje problemet finns det dock ingen enkel lösning. När offentliga förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning överlämnas åt privaträttsliga organ, till exempel en förening, ett bolag eller en stiftelse, brukar det i allmänhet anges i en särskild författning att vissa av förvaltningslagens bestämmelser ska tillämpas vid hand- läggningen av ärenden.17 Så är dock inte fallet när det rör sig om över- lämnande av offentliga förvaltningsuppgifter som inte innefattar myn- dighetsutövning. För privaträttsliga organ som utför offentliga förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning är det i de flesta fall därmed möj- ligt att komplettera existerande uppräkningar över vilka av förvalt- ningslagens bestämmelser organen ska tillämpa. En sådan kompletter- ing av bestämmelsen i 29 kap. 10 § första stycket skollagen skulle till exempel innebära att en enskild huvudman inom skolväsendet skulle behöva tillämpa bestämmelsen om förbud mot barntolkning i förvalt- ningslagen i ärenden som avser myndighetsutövning mot någon en- skild enligt skollagen. Utredningen har inte kartlagt hur många sådana ändringar som skulle krävas men när den nya förvaltningslagen trädde i kraft uppdaterades hänvisningar i sådana bestämmelser i 14 olika lagar.18 För att förbudet mot barntolkning ska vara tillämpligt även när privaträttsliga organ utför offentliga förvaltningsuppgifter som inte innefattar myndighetsutövning krävs det i stället helt nya bestämmel- ser. Enligt 12 kap. 4 § andra stycket RF krävs det inte stöd i lag för att överlämna förvaltningsuppgifter som inte innefattar myndighets- utövning åt juridiska personer och enskilda individer. Det är därmed svårt att överblicka i vilka fall så har skett. Att det inte finns någon begränsning av när ett sådant överlämnande får ske innebär vidare att det i flera fall kan saknas en existerande författning där en hänvis- ning till förbudet mot barntolkning kan införas. Utredningen gör därmed bedömningen att det inte är möjligt att fullt ut reglera förbudet mot barntolkning genom ändringar i befint- liga författningar. 17 Prop. 2017/18:235 s. 126. 18 Prop. 2017/18:235 s. 127. SOU 2026:23 Barn som tolkar Förbudet måste därför regleras i en ny författning. Utredningen föreslår därför att förbudet mot att använda barn som tolk ska regle- ras i en ny lag – Lagen om förbud mot att använda barn som tolk. I syfte att underlätta för läsaren ska det i en inledande paragraf i den nya lagen anges att den innehåller bestämmelser om förbud mot att använda barn som tolk. 19.7.3 Både myndigheter och vissa privata aktörer ska omfattas av förbudet Utredningens förslag Lagen ska gälla för alla myndigheter och andra som fullgör offent- liga förvaltningsuppgifter. För att tillämpningsområdet ska vara tillräckligt brett krävs såväl att relevanta aktörer omfattas av regleringen, som att relevanta delar av aktörernas verksamheter omfattas. Av utredningens direktiv framgår dock att utredningens förslag om förbud mot barntolkning ska gälla myndigheter. Med myndighet avses organ som utövar offentlig makt och som är organiserade i offentligrättsliga former. Uttrycket används i fråga om såväl dom- stolar som statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter. Riks- dagen och de kommunala beslutande församlingarna är dock inte myndigheter19. Om förbudet skulle avgränsas till att enbart gälla myn- digheter skulle därmed alla andra verksamheter än de ovan nämnda falla utanför tillämpningsområdet. Av regeringsformen framgår att förvaltningsuppgifter kan över- lämnas åt andra juridiska personer och enskilda individer (12 kap.

13 § FL inte är tillämplig i den brottsbekämpande verksamheten hos Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhets- polisen, Tullverket eller en åklagarmyndighet (3 § FL). Utredningen kan dock konstatera att stora delar av den tolkanvänd- ning som i ovan beskrivna fall undantas genom begränsningen till ärendehandläggning och hänvisningen till 13 § första stycket FL ändå har undantagits av andra skäl. – När det gäller skolväsendet följer det av att det föreligger rätts- liga hinder mot att ta ut en tolkavgift vid ärenden som rör barn (se avsnitt 9.6). – När det gäller hälso- och sjukvården och tandvården följer det av att utredningen bedömt att tolkavgift inte bör tas ut vid ären- den som rör hälso- och sjukvård eller tandvård (se avsnitt 9.7.3). – När det gäller de allmänna domstolarna följer det av att tolk främst används i brottmål och familjemål (se avsnitt 5.2.4). Avseende brottmål föreligger rättsliga hinder mot att ta ut en tolkavgift av misstänkta eller tilltalade samt målsäganden (brottsoffer) inom ramen för straffrättsliga förfaranden (se avsnitt 9.3 och 9.4). Avse- ende familjemål föreligger rättsliga hinder mot att ta ut tolkavgift då dessa mål rör barn (se avsnitt 9.6). – När det gäller förvaltningsdomstolarna följer det av att tolk främst används i asyl- och tvångsmål (se avsnitt 5.2.4). Avseende asyl- målen bedömer utredningen att en tolkavgift sällan skulle kunna tas ut till följd av att en stor andel av dessa mål rör enskilda som inte varit folkbokförda i minst sex år (jfr förslaget i avsnitt 11.2). Avseende tvångsmål samt mål om förvar och uppsikt har utred- När ska tolkavgift tas ut? SOU 2026:23 ningen bedömt att det föreligger hinder mot att ta ut avgift inom ramen för dessa mål (se avsnitt 9.9). – När det gäller brottsbekämpande myndigheter följer det av att det föreligger rättsliga hinder mot att ta ut en tolkavgift av misstänkta eller tilltalade samt målsäganden inom ramen för straffrättsliga förfaranden (se avsnitt 9.3 och 9.4). Även om kopplingen till ärendehandläggning och 13 § FL innebär att stora delar av vissa myndigheters tolkanvändning helt undantas från tolkavgiftsregleringen har det därmed i flera fall en begränsad praktisk betydelse. Vid en sammantagen bedömning anser utred- ningen därför att det är tveksamt om en alternativ regleringsteknik mer än obetydligt skulle bidra till att tydliggöra samhällets förvänt- ningar på den enskilde att lära sig svenska. 11.4 Tolkavgift ska tas ut oavsett vem som initierat ärendet Det kan tyckas vara mer motiverat att tolkavgift endast tas ut när den enskilde önskar ta del av en förmån som ett tillstånd, en eko- nomisk ersättning eller en åtgärd utförd av det allmänna. Utredningen har därför analyserat vilka för- respektive nackdelar en sådan avgräns- ning till egeninitierade ärenden skulle medföra. En sådan avgränsning gäller i viss mån i Finland, där det är den enskilde som ska ordna tolkning på egen bekostnad om det är han eller hon som har initierat ärendet. I vissa fall kan dock kostnaden för tolkning bekostas av myndigheten även när ett ärende initierats av en enskild. Så kan till exempel vara fallet i ärenden som rör en persons grundläggande försörjning (se avsnitt 6.2.2). 11.4.1 Vad som talar för att tolkavgift enbart ska tas ut när det är den enskilde som initierat ärendet Det finns vissa argument för att, i likhet med Finland, enbart ta ut en tolkavgift när det är den enskilde som har initierat ett ärende. Ett argument för att tolkavgift bara ska tas ut när det är den en- skilde som initierar ett ärende är att det kan anses oskäligt att belasta SOU 2026:23 När ska tolkavgift tas ut? en person med tolkavgift även när han eller hon inte har agerat fel- aktigt. Problemet kan uppstå då en myndighet, en annan enskild per- son eller en juridisk person initierar ett ärende och det senare visar sig att det saknats grund för det påstående som motiverade att ären- det inleddes. En myndighet skulle kunna inleda ett kontrollärende avseende en enskild som man misstänker fått del av felaktiga utbetal- ningar, eller felaktigt har fått ett tillstånd, vilket sedan avslutas utan åtgärd. I vissa situationer kan slutsatsen även vara att det är myndig- heten själv som har orsakat en felaktig utbetalning, eller gjort en felaktig bedömning avseende ett tillstånd. En annan eventuell risk med att ta ut tolkavgift när det inte är den enskilde, utan en myndighet, som initierat ärendet är att avgiften skulle kunna motverka den enskildes intresse av att medverka i utred- ningen. När det är myndigheten som initierar ett ärende är det som regel den som har bevisbördan och därmed ska visa att ett visst för- hållande föreligger. Inom ramen för sin utredning kan myndigheten behöva ha muntliga kontakter med den enskilde, vid vilka tolk kan behöva användas. Om en enskild inte vill medverka vid ett sådant möte – med risk för att behöva betala tolkavgift – kan det försvåra för myndigheten att fullgöra sin utredningsskyldighet. Det skulle exempelvis kunna gälla inom ramen för ett kontrollärende hos För- säkringskassan. Tolkavgiften skulle då riskera att utgöra ett hinder i myndighetens utredning och försvåra möjligheten att uppfylla bevisbördan i ett ärende som den har initierat. 11.4.2 Ingen åtskillnad mellan ärenden som den enskilde och andra har initierat Utredningens bedömning Det saknas tillräckligt starka skäl för att göra åtskillnad mellan ärenden som den enskilde initierat och ärenden som andra har initierat. Som utredningen har redogjort för i föregående avsnitt finns det faktorer som talar för att enbart ärenden som den enskilde har initie- rat ska utgöra grund för att ta ut en tolkavgift. Utredningen bedömer dock inte att dessa faktorer utgör tillräckligt starka skäl för att göra När ska tolkavgift tas ut? SOU 2026:23 åtskillnad mellan ärenden som den enskilde initierat och ärenden som initierats av andra. Det främsta skälet för denna bedömning är att en sådan åtskillnad även skulle exkludera ärenden där någon annan – med fog – har initie- rat ett ärende. En sådan begränsning är enligt utredningens mening inte rimlig då det bland annat skulle innebära att ärenden som myn- digheter inleder rörande återkrav av en viss ersättning exkluderas. Sådana ärenden har visserligen inte initierats av den enskilde, men inleds ofta med anledning av misstanke om att den enskilde exem- pelvis har lämnat oriktiga uppgifter. Utredningen bedömer vidare att risken för att myndigheters ut- redningsmöjligheter påverkas negativt av en tolkavgift i första hand är av teoretisk art. En stor del av de ärendetyper som myndigheter själva initierar är undantagna från lagstiftningen, såsom brottmål och tvångsmål i domstol (se avsnitt 12.8 och 12.13). Ärenden där myndig- hetens utredning riskerar att påverkas negativt av att den enskilde underlåter kontakt i syfte att undvika att betala tolkavgift är därmed främst sådana som rör återkrav och kontroll. Handläggningen av så- dana förvaltningsärenden är dock som huvudregel skriftlig. Myndig- heten får emellertid besluta att handläggningen helt eller delvis ska vara muntlig, om det inte är olämpligt (9 § FL). Att den enskilde vägrar medverka muntligen innebär dock i de allra flesta fall inget hinder mot att myndigheten genomför sin utredning och fattar be- slut i ärendet, låt vara att den enskildes bristande medverkan kan påverka beslutsunderlaget. Att den enskilde inte vill medverka muntligen är alltså enligt ut- redningens bedömning sällan något som innebär att ett förvaltnings- ärende initierat av någon annan inte kan avgöras. Eftersom medver- kande i en muntlig utredning innebär en möjlighet för den enskilde att få lägga fram sin sak kan det även vara till hans eller hennes nack- del att inte delta. Kontakten med den enskilde syftar ju till att utreda vad som har orsakat felaktigheten, vilket även kan omfatta omstän- digheter som talar till den enskildes fördel. En annan sak är att en myndighet innan beslut fattas som huvud- regel ska underrätta den enskilde om allt material av betydelse för beslutet och ge parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över materialet (25 § FL). Ett sådant yttrande kan dock göras skriftligen. Inte heller det faktum att en enskild riskerar att behöva betala tolk- avgift när det inte är han eller hon som har initierat ärendet, och där SOU 2026:23 När ska tolkavgift tas ut? ärendet sedan avgörs till den enskildes fördel, bedömer utredningen som ett tillräckligt starkt skäl för att enbart låta enskildas egeninitie- rade ärenden omfattas av lagen om tolkavgift. Orsaken till den bedömningen är att det primära syftet med tolk- avgiften är att låta samhällets förväntan om att enskilda ska lära sig svenska få genomslag (se avsnitt 7.1). För de personer som omfattas av lagen om tolkavgift får denna förväntan anses gälla i förhållande till myndighetskontakter över lag. En enskild person som omfattas av regleringen ska alltså inte enbart kunna förväntas klara kontakter med myndigheter utan tolk när det är han eller hon som har initierat ärendet. Samma förväntan bör enligt utredningens mening även finnas avseende personer som blir föremål för ärenden som myndigheter initierar såsom återkravsärenden etc. 11.5 Tolkavgift ska tas ut en gång per ärende Utredningens förslag Även om tolk använts vid flera tillfällen inom ramen för handlägg- ningen av ett ärende ska den enskilde endast betala en tolkavgift. I avsnitt 11.3.3 nämndes att en risk med en tolkavgift även vid myn- digheternas faktiska handlande är att dubbla avgifter skulle kunna tas ut, först i samband med att mötet bokas i receptionen och sedan i samband med att mötet genomförs. Även om tolkavgift bara tas ut vid myndigheternas handläggning av ärenden kan konsekvensen bli att flera tolkavgifter tas ut inom ramen för samma ärende. Exempelvis förekommer det att myndig- heter i sin ärendehandläggning använder sig av muntlig handläggning med jämna mellanrum. Här kan nämnas Arbetsförmedlingen, som har som arbetssätt att ha regelbundna möten med arbetssökande. Det innebär att en enskild person som är i behov av tolk riskerar att be- höva betala flera avgifter för tolk inom ramen för ett och samma ärende. Det kan i och för sig argumenteras för att det faktum att fler möten med tolk också skulle innebära fler tolkavgifter är i linje med utgångspunkten att enskilda i första hand ska betala för tolktjänster. Att kostnaderna blir högre för att använda tolk skulle kunna sägas bidra till att ytterligare öka incitamentet att lära sig svenska. Det skulle När ska tolkavgift tas ut? SOU 2026:23 i sin tur kunna verka gynnande för den enskildes integration i sam- hället. Å andra sidan kan höga kostnader för tolk i samband med myndig- hetskontakter leda till att enskilda undviker att överhuvudtaget med- verka på möten, alternativt enbart medverkar vid de mest nödvändiga mötena. Som utredningen har redogjort för i avsnitt 6.3.5 har liknande effekter visat sig i Danmark sedan tolkavgift infördes inom den danska hälso- och sjukvården. För att återigen ta Arbetsförmedlingen som exempel skulle det faktum att en enskild person väljer bort möten med sin arbetsförmedlare kunna inverka negativt på hur fort han eller hon kan få ett arbete. Flera studier har nämligen visat att enskilda som har täta kontakter med Arbetsförmedlingen tenderar att komma i arbete fortare36. En sådan ordning skulle enligt utredningens mening kollidera med syftet med tolkavgiften, nämligen att verka integra- tionsfrämjande. För att undvika en kollision mellan sådana integra- tionsfrämjande åtgärder ska det därför endast utgå en tolkavgift per ärende. I avsnitt 13.2.5 har utredningen även bedömt att det saknas förut- sättningar för att införa ett högkostnadsskydd för tolkavgifter. Mot den bakgrunden får begränsningen till en tolkavgift per ärende även ses som ett sätt att motverka att en enskild drabbas av orimligt höga tolkavgifter under ett och samma år. Utredningen bedömer vidare att begränsningen till en tolkavgift per ärende underlättar för myndigheterna. Som framhållits i av- snitt 11.3.2 kan det vara svårt att i enskilda fall avgöra när ett faktiskt handlande övergår till en ärendehandläggning. Uttrycket handlägg- ning innefattar alla åtgärder som en myndighet vidtar, från det att ett ärende inleds till dess att det avslutas. Ett gemensamt drag för sådana ärenden är att myndigheten, när ett ärende väl har inletts, är skyldig att göra någon form av prövning av den fråga som aktualise- rats. Ställningstagandet görs i ett beslut.37 När endast en tolkavgift per ärende ska tas ut kan fakturering av tolkavgift därmed anstå till dess att myndigheten beslutar i ärendet. Även om tolk använts vid flera tillfällen inom ramen för handlägg- ningen av ärendet ska den enskilde därför endast betala en tolkavgift. Bestämmelsen som begränsar uttaget av tolkavgift till en avgift per ärende påverkar inte de fall då flera separata ärenden avseende samma 36 Se exempelvis Egebark, Ornstein och Rödin (2023). 37 Prop. 2016/17:180 s. 24. SOU 2026:23 När ska tolkavgift tas ut? individ handläggs parallellt inom samma myndighet, eller samordnat med andra myndigheter. Detsamma gäller förhållandet att en enskild kan ha flera återkommande ärenden hos en och samma myndighet. I dessa fall kan den enskilde få betala flera tolkavgifter om tolk an- vänts inom ramen för handläggningen av flera av de parallella eller återkommande ärendena. 12 När ska tolkavgift inte tas ut? Utredningen har i flera fall bedömt att det föreligger rättsliga eller andra hinder för att ta ut en tolkavgift (se kapitel 9). I detta kapitel lämnar utredningen förslag om hur en reglering som tar hänsyn till dessa bedömningar ska utformas. Utredningens förslag En myndighet ska inte ta ut en tolkavgift – om myndigheten inom ramen för handläggningen av ärendet tar ut en avgift med stöd av annan författning – om den som ärendet rör visat att han eller hon vid tolktillfället beviljats undantag från skyldigheten att betala tolkavgift – om ärendet direkt rör barn – om ärendet rör hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårds- lagen – om ärendet rör tandvård enligt tandvårdslagen – om ärendet rör socialtjänst enligt socialtjänstlagen – om ärendet rör en utbildning som enligt skollagen ska vara avgiftsfri – om ärendet rör meddelande om kontaktförbud enligt lagen om kontaktförbud – om ärendet rör medgivande att vara folkbokförd på en annan folkbokföringsort än där personen är bosatt enligt folkbok- föringslagen När ska tolkavgift inte tas ut? SOU 2026:23 – om ärendet rör medgivande att använda fingerade personupp- gifter enligt lagen om fingerade personuppgifter – om ärendet rör särskilt personsäkerhetsarbete enligt polislagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen – om ärendet handlagts med stöd av lagen om psykiatrisk tvångs- vård, lagen om rättspsykiatrisk vård, smittskyddslagen eller 10 kap. utlänningslagen – om tolk endast använts för att någon annan än den ärendet rör inte behärskar svenska – av nordiska medborgare som använt danska, finska, isländska eller norska – av den som i enlighet med de rättigheter som följer av lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk använt finska, meänkieli eller samiska – av den som har rätt till kostnadsfri tolk enligt asylprocedur- förordningen. Med barn ska avses en person under 18 år. Utredningens bedömning Det krävs ingen ytterligare reglering för att säkerställa att en tolk- avgift inte tas ut i strid med den rätt till kostnadsfri tolk som följer av – direktivet om rätt till tolkning och översättning vid straffrätts- liga förfaranden – brottsofferdirektivet – direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Det krävs ingen ytterligare reglering för att säkerställa att en tolk- avgift inte tas ut i domstolarnas rättskipande verksamhet. SOU 2026:23 När ska tolkavgift inte tas ut? 12.1 Tolkavgift ska inte tas ut när en verksamhet redan är avgiftsbelagd I avsnitt 9.12 har utredningen bedömt att avgiftsbelagda verksam- heter behöver undantas från tolkavgiftsregleringen. Enligt förslaget i avsnitt 11.5 ska endast en tolkavgift per ärende tas ut. Som framhålls i det avsnittet innebär det att faktureringen av tolkavgiften kan anstå till dess att myndigheten beslutar i ärendet. Undantaget för redan avgiftsreglerade verksamheter bör på motsvarande sätt knytas till handläggningen av det enskilda ärendet. En myndighet ska därför inte ta ut någon tolkavgift om myndigheten inom ramen för hand- läggningen av samma ärende tar ut en avgift med stöd av annan för- fattning. 12.2 Tolkavgift ska inte tas ut när undantag från skyldigheten att betala tolkavgift beviljats I avsnitt 10.2 har utredningen lämnat förslag som innebär att en en- skild efter en ansökan till Specialpedagogiska skolmyndigheten kan beviljas undantag från skyldigheten att betala tolkavgift. Utredningen har vidare bedömt att det inte är ändamålsenligt att den myndighet som använt tolk inför varje beslut om att fakturera en tolkavgift ska vara skyldig att kontrollera med Specialpedagogiska skolmyndigheten om den enskilde som ärendet rör har beviljats ett undantag från skyl- digheten att betala tolkavgift. Det kommer därmed att vara upp till den enskilde att informera den myndighet som använt tolk om att han eller hon beviljats ett undantag från skyldigheten att betala tolkavgift. Att ansvaret för att uppmärksamma den myndighet som använt tolk på att ett sådant undantag beviljats läggs på den enskilde hindrar givetvis inte att myndigheten regelmässigt efterfrågar informationen från den en- skilde innan beslutet om tolkavgift fattas. En sådan ordning får även anses ligga i linje med myndigheternas serviceskyldighet som bland annat innebär att en myndighet ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till vara sina intressen (6 § andra stycket FL). I bestämmelsen bör det vidare klargöras att en myndighet ska avstå från att ta ut en tolkavgift endast i de fall då den enskilde När ska tolkavgift inte tas ut? SOU 2026:23 redan vid tolktillfället beviljats ett undantag från skyldigheten att betala tolkavgift. Av bestämmelsen ska därför följa att en myndighet inte ska ta ut en tolkavgift om den som ärendet rör visat att han eller hon vid tolk- tillfället beviljats undantag från skyldigheten att betala tolkavgift. 12.3 Tolkavgift ska inte tas ut när ärendet direkt rör barn I avsnitt 9.6.2 har utredningen bedömt att tolkavgift inte bör tas ut i ärenden som direkt rör barn. En myndighet ska därför inte ta ut en tolkavgift om ärendet direkt rör barn. För att tydliggöra vad som menas med barn behöver detta enligt utredningens mening definieras i lagtexten. Utredningen bedömer att definitionen av vem som är ett barn ska motsvara den som gäller i barnkonventionen, nämligen den som är yngre än 18 år (artikel 1). I lagen om tolkavgift ska därför anges att med barn avses en person under 18 år. 12.4 Tolkavgift ska inte tas ut när tolk används inom hälso- och sjukvården eller tandvården I avsnitt 9.7.3 har utredningen bedömt att tolkavgift inte bör tas ut inom hälso- och sjukvården eller tandvården. I avsnitt 11.3.4 föreslår utredningen att en tolkavgift endast ska tas ut när tolk använts inom ramen för handläggningen av ett ärende och i enlighet med den skyldighet som följer av 13 § första stycket FL. Kopplingen till ärendehandläggning och 13 § FL medför att en tolkavgift inte ska tas ut vid åtgärder som vidtas inom ramen för den faktiska vården, det vill säga vid åtgärder som kan karaktäriseras som faktiskt handlande. Inom vården handläggs dock även ärenden, exem- pelvis ärenden enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård.1 För att säker- ställa att en avgift inte tas ut inom hälso- och sjukvården eller tand- vården krävs det därför en kompletterande bestämmelse som anger att en myndighet inte ska ta ut en tolkavgift om ärendet rör hälso- 1 Prop. 2016/17:180 s. 34. SOU 2026:23 När ska tolkavgift inte tas ut? och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen eller tandvård enligt tandvårdslagen. 12.5 Tolkavgift ska inte tas ut när tolk används inom socialtjänsten I avsnitt 9.8.4 har utredningen bedömt att tolkavgift inte bör tas ut inom socialtjänstens verksamhet. I avsnitt 11.3.4 föreslår utredningen att en tolkavgift endast ska tas ut när tolk använts inom ramen för handläggningen av ett ärende och i enlighet med den skyldighet som följer av 13 § första stycket FL. Kopplingen till ärendehandläggning och 13 § FL medför att en tolkavgift inte ska tas ut vid förvaltningsverksamhet som endast utgör faktiskt handlande. Inom socialtjänsten handläggs dock även ärenden. För att säkerställa att en avgift inte tas ut inom socialtjänsten krävs det därför en kompletterande bestämmelse som anger att en myn- dighet inte ska ta ut en tolkavgift om ärendet rör socialtjänst enligt socialtjänstlagen. Enligt 1 kap. 2 § första stycket SoL avses med socialtjänst – verksamhet som bedrivs med stöd av socialtjänstlagen – verksamhet som bedrivs med stöd av lagen om vård av missbrukare i vissa fall – verksamhet som bedrivs med stöd av lagen med särskilda bestäm- melser om vård av unga – verksamhet som bedrivs med stöd av lagen om placering av barn i skyddat boende – verksamhet som en socialnämnd eller Statens institutionsstyrelse ska bedriva enligt någon annan lag eller förordning. När ska tolkavgift inte tas ut? SOU 2026:23 12.6 Tolkavgift ska inte tas ut när ärendet rör en utbildning som enligt skollagen ska vara avgiftsfri I avsnitt 9.13 har utredningen bedömt att tolkavgift inte bör tas ut vid utbildning som enligt skollagen ska vara avgiftsfri. Skälet till be- dömningen är att det annars kan uppstå konflikter mellan skollagens bestämmelser om att vissa utbildningar ska vara avgiftsfria och uttaget av en tolkavgift. En myndighet ska därför inte ta ut en tolkavgift om ärendet rör en utbildning som enligt skollagen ska vara avgiftsfri. 12.7 Tolkavgift ska inte tas ut i vissa ärenden med nära koppling till det straffprocessuella förfarandet och brottsofferrollen I avsnitt 9.5.5 har utredningen bedömt att tolkavgift inte bör tas ut i ärenden om kontaktförbud, medgivande att vara folkbokförd på en annan folkbokföringsort än där personen är bosatt enligt folkbokför- ingslagen, fingerade personuppgifter och ärenden som handläggs med stöd av förordningen om särskilt personsäkerhetsarbete m.m. En myndighet ska därför inte ta ut en tolkavgift om ärendet rör meddelande av kontaktförbud enligt lagen om kontaktförbud, med- givande att vara folkbokförd på en annan folkbokföringsort än där personen är bosatt enligt folkbokföringslagen, medgivande att an- vända fingerade personuppgifter enligt lagen om fingerade person- uppgifter eller särskilt personsäkerhetsarbete enligt polislagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen. 12.8 Tolkavgift ska inte tas ut i ärenden och mål om tvångsvård, förvar och uppsikt I avsnitt 9.9.3 har utredningen bedömt att tolkavgift inte bör tas ut i ärenden och mål om tvångsvård, förvar och uppsikt. I avsnitt 11.3.4 föreslår utredningen att en tolkavgift endast ska tas ut när tolk använts inom ramen för handläggningen av ett ärende och i enlighet med den skyldighet som följer av 13 § första stycket FL. Som framhålls ovan är den bestämmelsen inte tillämplig vid dom- SOU 2026:23 När ska tolkavgift inte tas ut? stolarnas rättskipande verksamhet. Att skyldigheten att ta ut en tolk- avgift kopplas till 13 § FL är därmed tillräckligt för att säkerställa att en avgift inte tas ut i domstolarnas mål enligt tvångsvårdslagstiftning- arna och utlänningslagen. Kopplingen till ärendehandläggning och 13 § FL medför vidare att en tolkavgift inte ska tas ut vid förvaltningsverksamhet som endast utgör faktiskt handlande. Inom ramen för vårdinsatser med stöd av tvångsvårdslagstiftningarna förekommer faktiskt handlande. Det handläggs dock även ärenden enligt de uppräknade lagstiftningarna. För att säkerställa att en avgift inte tas ut i dessa ärenden krävs det därför en kompletterande bestämmelse som anger att en myndighet inte ska ta ut en tolkavgift om ärendet handlagts med stöd av tvångs- vårdslagstiftningarna eller 10 kap. utlänningslagen. Den kompletterande bestämmelsen behöver dock inte omfatta samtliga tvångsvårdslagstiftningar. Skälet till det är att utredningen i avsnitt 12.5 lämnat förslag som innebär att en tolkavgift inte ska tas ut i ärenden som rör socialtjänst enligt socialtjänstlagen. Enligt 1 kap. 2 § första stycket SoL avses med socialtjänst bland annat verk- samhet som bedrivs med stöd av lagen om vård av missbrukare i vissa fall och verksamhet som bedrivs med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. För dessa två tvångsvårdslagar krävs därför ingen ytterligare reglering. Det är därför tillräckligt om det av den kompletterande bestämmelsen framgår att en myndighet inte ska ta ut en tolkavgift om ärendet handlagts med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård, lagen om rättspsykiatrisk vård, smittskydds- lagen eller 10 kap. utlänningslagen. 12.9 Tolkavgift ska inte tas ut när det är någon annan än den som ärendet rör som inte behärskar svenska I normalfallet är det den som ärendet rör som har behov av den tolk en myndighet använder inom ramen för handläggningen av ett ärende. Det kan dock inte uteslutas att myndigheten vid utredningen av ärendet behövt tolk för kontakt med andra än den som ärendet rör. I dessa fall ska den enskilde som ärendet rör givetvis inte behöva betala en tolkavgift. En myndighet ska därför inte ta ut en tolkavgift När ska tolkavgift inte tas ut? SOU 2026:23 om tolk endast använts för att någon annan än den ärendet rör inte behärskar svenska. 12.10 Tolkavgift ska inte tas ut när danska, finska, isländska eller norska använts I avsnitt 9.1 har utredningen bedömt att det finns rättsliga hinder mot att ta ut en tolkavgift när nordiska medborgare talar danska, finska, isländska eller norska vid kontakter med en svensk myndig- het. En myndighet ska därför inte ta ut en tolkavgift av nordiska medborgare som använt danska, finska, isländska eller norska. 12.11 Tolkavgift ska inte tas ut när minoritetsspråk använts Av utredningens direktiv framgår att uppdraget inte omfattar tolk- ning som har sin grund i lagen om nationella minoriteter och minori- tetsspråk. Som framgår av avsnitt 3.3.2 har enskilda enligt den lagen i vissa fall rätt att använda finska, meänkieli respektive samiska vid sina muntliga kontakter med en förvaltningsmyndighet.2 En myndighet ska därför inte ta ut en tolkavgift av den som i en- lighet med de rättigheter som följer av den lagen använt finska, meän- kieli eller samiska. 12.12 Tolkavgift ska inte tas ut när tolk använts inom ramen för det administrativa asylförfarandet I avsnitt 9.2 har utredningen bedömt att asylprocedurförordningen medför att det finns rättsliga hinder mot att ta ut en tolkavgift av asylsökande inom ramen för det administrativa asylförfarandet. En myndighet ska därför inte ta ut en tolkavgift av den som har rätt till kostnadsfri tolk enligt asylprocedurförordningen. 2 Även om jiddisch och romani chib också är minoritetsspråk enligt språklagen saknas en motsvarande rättighet i förhållande till dessa språk. SOU 2026:23 När ska tolkavgift inte tas ut? 12.13 Tolkavgift ska inte tas ut när tolk använts vid straffrättsliga förfaranden I avsnitt 9.4 har utredningen bedömt att direktivet om rätt till tolk- ning och översättning vid straffrättsliga förfaranden medför att det finns rättsliga hinder mot att ta ut en tolkavgift av misstänkta eller tilltalade inom ramen för straffrättsliga förfaranden. I avsnitt 11.3.4 föreslår utredningen att en tolkavgift endast ska tas ut när tolk använts i enlighet med den skyldighet som följer av 13 § första stycket FL. När tolk används inom sådana straffrättsliga förfaranden som omfattas av direktivet om rätt till tolkning och över- sättning vid straffrättsliga förfaranden följer skyldigheten att använda tolk av rättegångsbalkens bestämmelser.3 Att skyldigheten att ta ut en tolkavgift kopplas till 13 § FL är därmed tillräckligt för att säker- ställa att en avgift inte tas ut i strid med den rätt till kostnadsfri tolk som följer av direktivet om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden. 12.14 Tolkavgift ska inte tas ut när tolk använts i samband med brottsoffers medverkan vid straffrättsliga förfaranden I avsnitt 9.3 har utredningen bedömt att brottsofferdirektivet medför att det finns rättsliga hinder mot att ta ut en tolkavgift av brottsoffer i samband med straffrättsliga förfaranden. I avsnitt 11.3.4 föreslår utredningen att en tolkavgift endast ska tas ut när tolk använts i enlighet med den skyldighet som följer av 13 § första stycket FL. När tolk används inom sådana straffrättsliga förfaranden som omfattas av brottsofferdirektivet följer skyldigheten att använda tolk av rättegångsbalkens bestämmelser.4 Att skyldigheten att ta ut en tolkavgift kopplas till 13 § FL är därmed tillräckligt för att säkerställa att en avgift inte tas ut i strid med den rätt till kostnads- fri tolk som följer av brottsofferdirektivet. 3 Se prop. 2012/13:132 s. 20 f., 5 kap. 6 § första stycket och 23 kap. 16 § andra stycket RB. 4 Se prop. 2014/15:77 s. 14 f., 5 kap. 6 § första stycket och 23 kap. 16 § andra stycket RB. När ska tolkavgift inte tas ut? SOU 2026:23 12.15 Tolkavgift ska inte tas ut när tolk använts på akutmottagningar för personer som utsatts för våldtäkt eller sexuellt våld I avsnitt 9.3 har utredningen bedömt att direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer medför att det finns rätts- liga hinder mot att ta ut en tolkavgift av enskilda som besöker en akut- mottagning för personer som utsatts för våldtäkt eller sexuellt våld. Direktivet ska vara genomfört senast den 14 juni 2027. Regeringen har tillsatt en särskild utredare som senast den 27 maj 2026 ska redo- visa vilka åtgärder som krävs för att genomföra direktivet i svensk rätt.5 Det är därmed inte möjligt att redan nu göra en slutlig bedöm- ning av om det krävs ett uttryckligt undantag för att säkerställa att en tolkavgift inte tas ut i strid med den rätt till kostnadsfri tolk som följer av direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Utredningens preliminära bedömning är dock att det inte krävs ett sådant uttryckligt undantag. Detta då den verksamhet som bedrivs vid dessa akutmottagningar antingen omfattas av hälso- och sjuk- vårdslagens tillämpningsområde eller rättegångsbalkens bestämmelser om förundersökning. Att någon tolkavgift inte ska tas ut vid verksam- heter som omfattas av hälso- och sjukvårdslagens tillämpningsområde följer av förslaget i avsnitt 12.4. Om tolk används vid rättsmedicinska undersökningar som genomförs inom ramen för en förundersökning följer skyldigheten att använda tolk av rättegångsbalken (5 kap. 6 § första stycket och 23 kap. 16 § andra stycket RB). Eftersom en tolk- avgift endast ska tas ut när skyldigheten att använda tolk följer av 13 § första stycket FL uppstår inte heller i detta avseende någon konflikt mellan utredningens förslag och direktivet om bekämpning av våld m ot kvinnor och våld i nära rela tioner. 5 Dir. 2025:21. SOU 2026:23 När ska tolkavgift inte tas ut? 12.16 Tolkavgift ska inte tas ut när tolk används i domstolarnas rättskipande verksamhet I avsnitt 9.10.3 har utredningen bedömt att tolkavgift inte bör tas ut i domstolarnas rättskipande verksamhet. I avsnitt 11.3.4 föreslår utredningen att en tolkavgift endast ska tas ut när tolk använts inom ramen för handläggningen av ett ärende och i enlighet med den skyldighet som följer av 13 § första stycket FL. Den bestämmelsen är inte tillämplig vid domstolarnas rättskipande verksamhet.6 Att skyldigheten att ta ut en tolkavgift kopplas till 13 § FL är därmed tillräckligt för att säkerställa att en avgift inte tas ut i domstolarnas rättskipande verksamhet. 6 Se 1 § FL och prop. 2016/17:180 s. 286. 13 Tolkavgiftens storlek och disponering I detta kapitel redogör utredningen för hur tolkavgiftens storlek ska beräknas och fastställas och för hur avgiften ska disponeras. I kapitlet analyseras även om det finns förutsättningar för att koppla ett natio- nellt högkostnadsskydd till tolkavgiften. 13.1 Tolkavgiften saknar motsvarigheter Tolkavgiften kommer att ha vissa likheter med existerande avgifter men någon direkt motsvarighet finns inte. Detta förhållande är något som påverkar flera av de förslag som utredningen lämnar nedan. Det finns därför anledning att inledningsvis kort redogöra för de särdrag som gör tolkavgiften unik i förhållande till andra typer av avgifter. 13.1.1 Antalet myndigheter som ska ta ut avgiften I normalfallet finns det en koppling mellan en viss avgift och de upp- gifter en viss myndighet ansvarar för. Exempel på detta är de till- stånds- och tillsynsavgifter som endast tas ut av den eller de myn- digheter som ansvarar för tillstånden och tillsynen. För tolkavgiften saknas en koppling till en viss uppgift då avgiften ska tas ut av samt- liga myndigheter som har att tillämpa 13 § FL. Samma avgift ska därmed tas ut av såväl domstolar, statliga förvaltningsmyndigheter, kommunala nämnder som regioner. Det innebär att antalet myndigheter som omfattas av skyldigheten att ta ut tolkavgift vida överstiger vad som gäller för någon annan existerande avgift. Närmast kommer den skyldighet att ta ut avgift för kopior, bevis och registerutdrag med mera som följer av 15 § av- Tolkavgiftens storlek och disponering SOU 2026:23 giftsförordningen. Avgiftsförordningen gäller dock endast för myn- digheter under regeringen, och någon skyldighet för kommuner och regioner att ta ut dessa avgifter föreligger därmed inte. Till skillnad från tolkavgiften är de avgifter som tas ut med stöd av 15 § avgiftsför- ordningen inte heller betungande utan frivilliga (se mer om detta i avsnitt 15.2). Det finns vidare flera exempel på regleringar som be- myndigar samtliga 290 kommuner att ta ut en viss avgift. I dessa fall är det dock vanligtvis respektive kommun som bestämmer avgiftens storlek1 medan tolkavgiftens storlek kommer att bestämmas av reger- ingen (se avsnitt 13.2.3 nedan). 13.1.2 Andra avgifter som syftar till att påverka ett beteende När en statlig verksamhet avgiftsbeläggs har det vanligtvis två huvud- sakliga syften – att ersätta en annan finansieringskälla och/eller på- verka efterfrågan på verksamheten.2 Tolkavgiften kan leda till en ökad efterfrågan på sfi-utbildning Det huvudsakliga skäl som regeringen anfört för att införa en tolk- avgift skiljer sig åtminstone delvis från vad som normalt motiverar att en verksamhet beläggs med en avgift. Enligt direktiven är syftet inte att helt eller delvis ersätta en annan finansieringskälla. Syftet är inte heller att förmå enskilda som inte behärskar svenska att i minskad omfattning vända sig till de myndigheter som tar ut tolkavgiften. I stället ska utredningens arbete tydligt stärka incitamenten för den enskilde att lära sig svenska (se avsnitt 7.1). Målet med tolkavgiften är sålunda att förmå fler att antingen ta del av den sfi-utbildning som samhället tillhandahåller, eller att på andra sätt lära sig svenska. Om syftet med tolkavgiften nås kan det därmed leda till att enskilda i ökad omfattning kommer att efterfråga tjänsten sfi-utbildning. 1 Regeringen har angett att den statliga styrningen av de kommunala tillsynsavgifterna som huvudprincip inte bör gå så långt som att fastställa exakta taxor (skr. 2009/10:79 s. 23). Exempel på regleringar där det överlåts till kommuner att själva fastställa sina avgiftstaxor finns i 27 kap. 1 § andra stycket miljöbalken och 6 § förordningen (2021:176) om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter. 2 Ekonomistyrningsverket (2024). SOU 2026:23 Tolkavgiftens storlek och disponering Tolkavgiften är inte en sanktionsavgift Sanktionsavgifter syftar i första hand till att påverka enskildas be- teende. Exempel på sanktionsavgifter för enskilda är byggsank- tionsavgift vid olovligt byggande (11 kap. 51 § plan- och bygglagen [2010:900]) och förseningsavgift vid sen inkomstdeklaration (48 kap.

16 § skollagen). SOU 2026:23 Gällande rätt 3.1.3 Europakonventionen Europakonventionen ratificerades av Sverige 1952 och gäller sedan 1995 som lag här i landet.4 Enligt 2 kap. 19 § RF, får lag eller annan föreskrift inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen. I Europakonventionen finns bland annat en bestämmelse som slår fast rätten till en rättvis rättegång (artikel 6). I artikeln stadgas bland annat att var och en, vid prövningen av hans eller hennes civila rättig- heter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom eller henne för brott, ska vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upp- rättats enligt lag. Var och en som blivit anklagad för brott ska utan dröjsmål, på ett språk som han eller hon förstår och i detalj, under- rättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom eller henne (artikel 6.3 a). Om den som blivit anklagad för brott inte förstår eller talar det språk som används i domstolen ska han eller hon utan kostnad bistås av tolk (artikel 6.3 e). Rätten till tolk enligt artikel 6.3 e innefattar en rätt till tolkning inte bara under själva rättegången utan även en rätt till tolkning under det förfarande som pågår före rättegången5, det vill säga under utred- ningstiden hos polis och åklagare6. Enligt Europadomstolens praxis finns det inte något formellt krav på skriftliga översättningar av utred- ningsmaterial så länge den muntliga översättningen är av sådan kvali- tet att den misstänkte förstår vad han eller hon är anklagad för och kan försvara sig.7 Myndigheterna har i detta avseende även ett visst ansvar för tolkningens kvalitet.8 Kravet på att tolkningen ska vara kostnadsfri innebär enligt Europadomstolen att det inte är tillåtet att i efterhand återkräva kostnaden för tolkning av den tilltalade oav- sett utgången i målet.9 Det är domstolen som är ytterst ansvarig för att den tilltalade får en rättvis rättegång. Om en domstol får indika- 4 Se lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. 5 Se exempelvis Europadomstolens dom nr 6210/73, 6877/75; 7132/75. 6 Observera dock att rättigheterna enligt artikeln först börjar gälla när en person har blivit ”anklagad” i artikelns mening. Förfaranden hos polisen innan en person blivit anklagad om- fattas inte. Se Harris m.fl., (2023) s. 327. 7 Se exempelvis Europadomstolens domar nr 18913/03 och nr 9783/82. 8 Se exempelvis Europadomstolens dom nr 9783/82. 9 Se exempelvis Europadomstolens dom nr 6210/73, 6877/75; 7132/75. Gällande rätt SOU 2026:23 tioner på att den tilltalade inte behärskar domstolsspråket måste den ta reda på om det finns ett behov av att anlita tolk.10 I Europakonventionens artikel 14 finns vidare ett förbud mot dis- kriminering. Av artikeln framgår att åtnjutandet av de fri- och rättig- heter som anges i Europakonvention ska säkerställas utan diskrimi- nering på någon grund såsom kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åsikt, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till natio- nell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt. 3.1.4 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna trädde i kraft med Lissabonfördraget den 1 december 2009 och är juridiskt bindande i varje EU-land. Stadgan innehåller inga bestämmelser om rätt till tolk. I artikel 3 anges dock att var och en har rätt till fysisk och mental integritet. Inom medicin och biologi ska i synnerhet den berörda personens fria och informerade samtycke respekteras, på de villkor som föreskrivs i lag (artikel 3.2 a). I artikel 21 finns även en bestämmelse om förbud mot diskrimi- nering. Enligt artikel 21.1 ska all diskriminering på grund av bland annat språk vara förbjuden. I artikel 29 anges även att var och en har rätt till kostnadsfri arbets- förmedling. När det gäller rättighetens räckvidd framgår av artikel 52 att en begränsning av en rättighet enligt stadgan ska vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprin- cipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter. 10 Se exempelvis Europadomstolens dom nr 32771/96. SOU 2026:23 Gällande rätt 3.1.5 Direktivet om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden Europaparlamentet och rådet antog den 20 oktober 2010 direktivet om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden11. Syftet med direktivet är att garantera misstänkta eller tilltalade per- soners rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden för att säkerställa dessa personers rätt till en rättvis rättegång. Direktivets bestämmelser ska, som titeln antyder, tillämpas på straffrättsliga förfaranden. Med ett straffrättsligt förfarande menas samtliga förfaranden som kan mynna ut i en brottspåföljd. Vidare ska direktivet tillämpas vid talan om undanröjande av en tidigare ut- dömd påföljd, exempelvis undanröjande av tidigare utdömd villkorlig dom eller skyddstillsyn. Förvaltningsrättsliga åtgärder som kan följa av ett brott omfattas inte. Direktivet ska inte heller tillämpas vid hand- läggningen av en ansökan om resning, återställande av försutten tid eller klagan över domvilla. Däremot ska, om exempelvis resning be- viljas, direktivet tillämpas i den efterföljande processen.12 Direktivets bestämmelser ska inte tillämpas gällande ordningsbot eller strafföre- läggande om påföljden bestäms till böter.13 Direktivets bestämmelser ska tillämpas på misstänkta personer från tidpunkten för delgivning av skälig misstanke enligt 23 kap. 18 § RB till dess att det straffrättsliga förfarandet är helt avslutat, det vill säga genom ett beslut om exempelvis nedläggning av förundersökning eller meddelande av dom eller slutligt beslut i högsta möjliga nationella domstolsinstans.14 Utöver Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten finns det även andra myndigheter vars verksamhet innefattar utredning om brott inom vissa områden, exempelvis Tullverket, Skatteverket (skatte- brottsenheterna), Säkerhetspolisen och Kustbevakningen. När sådana myndigheter utför brottsutredningar och därmed tillämpar rättegångs- balkens regler om förundersökning gäller direktivet även dem.15 I punkterna 3 och 4 i direktivets första artikel föreskrivs vissa begränsningar av direktivets tillämpningsområde. Enligt det första undantaget ska direktivet inte tillämpas på beslut om påföljd för 11 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010 om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden. 12 Prop. 2012/13:132 s. 17. 13 Prop. 2012/13:132 s. 18. 14 Se artikel 1 i direktivet och prop. 2012/13:132 s. 63 f. 15 Prop. 2012/13:132 s. 65. Gällande rätt SOU 2026:23 mindre förseelser fattade av en annan myndighet än domstol (arti- kel 1.3). Undantaget gäller om beslutet av myndigheten kan över- klagas till en domstol som är behörig att handlägga brottmål. Vid förfarandena hos domstolen dit beslutet har överklagats ska direk- tivets rättigheter gälla. Som ett exempel på när direktivet inte ska gälla anges påföljder som är utfärdade av en myndighet gällande trafik- förseelser som begås i stor skala och som exempelvis konstateras vid en trafikkontroll (skäl 16). I dessa situationer skulle det, enligt direktivet, vara orimligt att kräva att myndigheterna säkerställde samtliga rättigheter som ges i direktivet. Den andra begränsningen innebär att direktivet inte ska påverka nationell lagstiftning som gäller närvaron av försvarare vid ett straffrättsligt förfarande eller nationell lagstiftning som avser den misstänktes eller tilltalades till- gång till handlingar i samband med det straffrättsliga förfarandet (artikel 1.4). Rätten till tolk uttrycks i artikel 2. I artikeln anges att misstänkta eller tilltalade som inte talar eller förstår förfarandespråket utan dröjs- mål ska få tolkning under det straffrättsliga förfarandet inför utre- dande och rättsliga myndigheter. Detta inbegriper polisförhör, alla domstolsförhandlingar och eventuella nödvändiga interimistiska för- faranden (artikel 2.1). I de fall där detta är nödvändigt för att garan- tera att förfarandena går rättvist till ska tolkning finnas tillgänglig för kommunikationen mellan misstänkta eller tilltalade och deras för- svarare i direkt samband med ett förhör eller en förhandling, under förfarandena eller i samband med ett överklagande eller andra fram- ställningar som görs under förfarandet (artikel 2.2). Det ska finnas ett förfarande eller en mekanism för att kontrollera huruvida miss- tänkta eller tilltalade talar och förstår förfarandespråket och om de behöver tolk (artikel 2.4). Medlemsstaterna ska vidare stå för den tolkningskostnad som uppstår genom tillämpning av artikel 2, oav- sett vad som är resultatet av förfarandena (artikel 4). Bestämmelsen i artikel 4 överensstämmer med vad som redan gäller enligt Europa- domstolens praxis på området16. Den tolkning som tillhandahålls i enlighet med direktivets artiklar ska hålla tillräckligt hög kvalitet för att garantera att förfarandena går rättvist till, särskilt genom att garantera att misstänkta eller tilltalade förstår vad de anklagas för och kan utöva sin rätt till försvar (arti- kel 2.8). Medlemsstaterna ska därför vidta konkreta åtgärder för att 16 SOU 2012:49 s. 41 ff. och 106. SOU 2026:23 Gällande rätt se till att den tolkning och översättning som tillhandahålls håller den kvalitet som krävs (artikel 5). I samband med genomförandet av direktivet gjordes ett antal änd- ringar i svensk lagstiftning. Bland annat ändrades bestämmelsen om ersättningsskyldighet till staten för den som döms för ett brott i 31 kap. 1 § RB på så sätt att kostnaden för tolkning och översättning inte ska omfattas.17 3.1.6 Brottsofferdirektivet I brottsofferdirektivet18 finns vissa bestämmelser om rätt till tolkning och översättning. Medlemsstaterna ska enligt artikel 7 säkerställa att brottsoffer som inte förstår eller talar det språk på vilket de straffrättsliga förfaran- dena genomförs på begäran får tillgång till kostnadsfri tolkning, i enlighet med den roll de har i det straffrättsliga systemet i fråga vid straffrättsliga förfaranden, åtminstone när de utfrågas eller hörs av utredande eller rättsliga myndigheter. Detta gäller till exempel vid polisförhör. Medlemsstaterna ska även se till att tolk används i sam- band med att sådana brottsoffers aktiva medverkan vid domstols- förhandlingar samt vid nödvändiga preliminära utfrågningar. I skäl 34 till direktivet anges att rättvisa enbart kan uppnås om brottsoffren på ett ordentligt sätt kan förklara omständigheterna kring brottet och lägga fram bevis på ett sätt som de behöriga myn- digheterna kan förstå. Det är likaså viktigt att säkerställa att brotts- offer behandlas på ett respektfullt sätt och att de kan hävda sina rättigheter. Därför bör kostnadsfri tolkning finnas tillgänglig i sam- band med att brottsoffer hörs och för att göra det möjligt för dem att medverka aktivt under förfarandena, i enlighet med brottsoffrets roll i det berörda straffrättsliga systemet. När det gäller andra aspekter av de straffrättsliga förfarandena kan behovet av tolkning och över- sättning variera beroende på specifika frågor, brottsoffrens roll i det straffrättsliga systemet i fråga och deras deltagande i förfarandet samt eventuella särskilda rättigheter. Tolkning och översättning behöver 17 Jfr prop. 2012/13:132. 18 Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fast- ställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF. Gällande rätt SOU 2026:23 i dessa fall bara tillhandahållas i den mån det krävs för att brottsoffren ska kunna utöva sina rättigheter. Av artikel 8 följer vidare att medlemsstaterna ska säkerställa att brottsoffer efter behov får kostnadsfri och konfidentiell hjälp från stödverksamheter för brottsoffer som tillvaratar brottsoffrets intres- sen, såväl före som under och en lämplig tid efter straffrättsliga för- faranden. 3.1.7 Direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer Direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära rela- tioner19 saknar uttryckliga bestämmelser som gäller rätt till tolk i detta avseende. Enligt artikel 28 ska dock medlemsstaterna tillhanda- hålla lämpligt utrustade och lätt tillgängliga akutmottagningar för personer som utsatts för våldtäkt eller sexuellt våld för att säkerställa att dessa personer erbjuds effektivt stöd och för att säkra och doku- mentera bevisning. Sådana mottagningar ska tillhandahålla medicinska och rättsmedicinska undersökningar, traumastöd och psykologisk rådgivning efter det att brottet har begåtts och så länge som det är nödvändigt därefter. Om offret är ett barn ska dessa tjänster tillhanda- hållas på ett sätt som är anpassat till barn. I artikeln anges även att tjänsterna ska vara kostnadsfria. Direktivet ska vara genomfört senast den 14 juni 2027. 19 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1385 av den 14 maj 2024 om bekämp- ning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer. SOU 2026:23 Gällande rätt 3.1.8 Direktivet om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer Direktivet om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer20 reglerar bland annat hjälp och stöd till offer för människohandel. Direktivet reglerar ingen uttrycklig rätt till tolk. I artikel 11.1 anges dock att medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att brottsoffer får spe- cialiserad hjälp och stöd. Detta ska ske utifrån ett angreppssätt som sätter brottsoffren i centrum och som har ett jämställdhets-, funk- tionsnedsättnings- och barnperspektiv. Hjälp och stöd ska ges före, under och en lämplig tid efter de straffrättsliga förfarandena så att de kan utöva sina rättigheter som fastställs i brottsofferdirektivet och i det här direktivet. Av artikel 11.2 framgår även att medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att en person erhåller hjälp och stöd så snart de behöriga myndigheterna har en skäligen grundad indikation att anta att personen i fråga kan ha varit utsatt för något av de brott som avses i artiklarna 2 och 3 (människohandels- brott). De hjälp- och stödåtgärder som avses i punkterna 11.1–2 ska när det är lämpligt innefatta bland annat översättning och tolkning (arti- kel 11.5). 3.1.9 Asylprocedurförordningen Genom EU:s migrations- och asylpakt fastställs en uppsättning nya regler för att hantera migration och inrätta ett gemensamt asylsystem på EU-nivå. En av de rättsakter som ingår i migrations- och asyl- 20 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF. Direktivet har nyligen ändrats och återges i sin lydelse enligt Europa- parlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1712 av den 13 juni 2024 om ändring av direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer. Ändringsdirektivet ska vara genomfört senast den 15 juli 2026. Utredningen om genom- förande av ändringar av människohandelsdirektivet har i sitt betänkande Ett nytt brott och andra åtgärder mot människohandel lämnat förslag om hur ändringsdirektivet ska genomföras i svensk rätt (SOU 2025:119). Gällande rätt SOU 2026:23 pakten och som är av betydelse för de frågor som ska utredas inom ramen för detta betänkande är asylprocedurförordningen21. Asylprocedurförordningen, som ersätter det omarbetade asylpro- cedurdirektivet, fastställer ett gemensamt förfarande som medlems- länderna måste följa när människor söker internationellt skydd. För- ordningen innehåller bland annat bestämmelser om rätt till kostnadsfri rättslig rådgivning vid det administrativa förfarandet och rätt till kost- nadsfritt rättsligt bistånd och biträde vid överklagandeförfarandet. Asylprocedurförordning bör tillämpas på alla ansökningar om internationellt skydd som görs på medlemsstaternas territorium.22 I förordningen anges att sökanden bör ges en faktisk möjlighet att för de behöriga myndigheterna lägga fram alla faktorer som är tillgängliga för honom eller henne och som underbygger ansökan eller som är relevanta för förfarandena i enlighet med förordningen. Av detta skäl bör sökanden, med vissa begränsade undantag, ha rätt att bli hörd i en personlig intervju för att avgöra om hans eller hennes ansökan kan tas upp till prövning eller, i tillämpliga fall, för pröv- ningen av ansökan i sak. För att rätten till en personlig intervju ska kunna omsättas i praktiken bör sökanden vid behov bistås av en tolk för att säkerställa ändamålsenlig kommunikation och ges möjlighet att på ett uttömmande sätt redogöra för sin ansökan.23 Artikel 8 i asylprocedurförordningen reglerar allmänna garantier för asylsökande. Under det administrativa förfarandet ska sökandena bland annat ha tillgång till tolkning vid registrering och inlämnande av en ansökan samt i tillämpliga fall vid den personliga intervjun när- helst ändamålsenlig kommunikation inte kan säkerställas utan sådana tjänster. Kostnaderna för tolkning ska täckas med offentliga medel (artikel 8.1 och 8.3). Begränsningen av kostnadsfri tolk till det administrativa förfaran- det innebär att denna rättighet inte gäller vid överklagandeförfarandet enligt artikel 17. Förordningen ska tillämpas från och med den 1 juli 2026 (arti- kel 79). 21 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1348 av den 14 maj 2024 om upp- rättande av ett gemensamt förfarande för internationellt skydd i unionen och om upphävande av direktiv 2013/32/EU. 22 Se skäl 8. 23 Se skäl 14. SOU 2026:23 Gällande rätt 3.1.10 Screeningförordningen Screeningförordningen24 är även den en del av EU:s asyl- och migra- tionspakt. Den trädde i kraft den 11 juni 2024 men börjar tillämpas fullt ut i medlemsländerna den 12 juni 2026. Syftet med den nya screeningförordningen är att säkerställa att identiteten på tredjelandsmedborgare som genomgår screening, men även eventuella hälso- och säkerhetsrisker, snabbt fastställs och att alla tredjelandsmedborgare som reser in i EU utan att uppfylla inrese- villkoren snabbt hänvisas till det korrekta förfarande som gäller för dem.25 I artikel 2.10 anges att med screeningmyndigheter avses alla be- höriga myndigheter som genom nationell rätt har utsetts att utföra en eller flera av uppgifterna enligt förordningen, med undantag för de hälsokontroller som avses i artikel 12.1. Polismyndigheten har föreslagits som huvudansvarig screeningsmyndighet, och föreslås tillsammans med Migrationsverket ansvara för huvuddelen av scree- ningförfarandet. Regionerna ska dock ansvara för utförandet av hälso- kontrollen enligt artikel 12.1 i screeningförordningen26. Den screening som föreskrivs i förordningen ska som huvudregel tillämpas på tredjelandsmedborgare som inte uppfyller inresevillkoren vid den yttre gränsen (artikel 5). Screening ska även under vissa förut- sättningar ske inom territoriet (artikel 7). Det gäller tredjelands- medborgare som vistas olagligt inom medlemsstatens territorium om han eller hon har passerat en yttre gräns för att resa in på ett otillåtet sätt och inte redan har genomgått screening i en medlemsstat. Screening ska inbegripa en hälsokontroll, sårbarhetskontroll, iden- tifiering eller verifiering av identitet, registrering av biometriska upp- gifter, säkerhetskontroll, ifyllande av ett screeningformulär och hän- visning till lämpligt förfarande. De relevanta reglerna om förvar i direktiv 2008/115/EG ska vara tillämpliga under screeningen på tredje- landsmedborgare som inte har gjort någon ansökan om internationellt skydd (artikel 8.5 och 8.7). Den screening som avses i artikel 7 ska genomföras utan dröjsmål och under alla omständigheter slutföras 24 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1356 av den 14 maj 2024 om införande av screening av tredjelandsmedborgare vid de yttre gränserna och om ändring av förordningarna (EG) nr 767/2008, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240 och (EU) 2019/817. 25 Europeiska rådet och Europeiska unionens råd (2025). 26 Ds 2025:30. Gällande rätt SOU 2026:23 inom tre dagar från omhändertagandet av tredjelandsmedborgaren (artikel 8.4). I artikel 11.3 anges att den information som tillhandahålls under screeningen ska ges på ett språk som tredjelandsmedborgaren förstår eller rimligen kan förväntas förstå. Informationen ska lämnas skrift- ligen, i pappersform eller i ett elektroniskt format, och, om det är nödvändigt, muntligen, med hjälp av tolktjänster. 3.1.11 Nordiska språkkonventionen Nordiska språkkonventionen27 trädde i kraft den 1 mars 1987. Nor- diska språkkonventionen ska bidra till att säkerställa att nordiska medborgare på sitt eget språk ska kunna vända sig till myndigheterna i de övriga nordiska länderna i vissa sammanhang. Ansvaret för att följa upp och ta tillvara konventionens bestämmelser ligger hos den behöriga myndigheten i varje enskilt land, och individuella rättigheter tas tillvara genom den nationella lagstiftningen. De språk som omfattas av konventionen är svenska, danska, finska, isländska och norska. Konventionen avser såväl muntlig som skriftlig kontakt med en myndighet eller annat offentligt organ, dock inte telefonkontakt (artikel 1). Staterna ska verka för att en medborgare i en fördragsslutande stat vid behov ska kunna använda sitt eget språk vid kontakt med myndigheter och andra offentliga organ i en annan sådan stat. Detta gäller förutom vid kontakt med domstolar främst vid kontakt med offentliga organ såsom sjukvårds-, hälsovårds-, socialvårds- och barna- vårdsmyndigheter samt arbetsmarknads-, skatte-, polis- och skol- myndigheter. I mål och ärenden vid domstolar och andra offentliga organ ska dessa såvitt möjligt sörja för att medborgare i fördrags- slutande stat får behövlig tolk- och översättningshjälp. I brottmål ska medborgaren alltid få den tolkhjälp som behövs (artikel 2). Kostnaden för tolkning eller översättning i mål eller ärende som avses i artikel 2 bör ersättas av allmänna medel. Ersättning till tolk i mål som rör allmänt åtal ska alltid utgå av allmänna medel (artikel 3). 27 Konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om nordiska medborgares rätt att använda sitt eget språk i annat nordiskt land (SÖ 1992:93). SOU 2026:23 Gällande rätt 3.2 Grundläggande principer och rättigheter i svensk rätt I svensk rätt finns vissa rättsliga principer som genomsyrar stora delar av lagstiftningen och som utgör grunden för bestämmelser i olika författningar. Dessa principer har på flera sätt betydelse för de frågor som utredningen ska analysera och de förslag som läggs fram i betänkandet. I detta avsnitt lämnas därför en redogörelse för dessa principer liksom för var i lagstiftningen de återfinns. Detsamma gäller för de grundläggande rättigheter av betydelse för utredningens uppdrag som framgår av svensk lagstiftning. 3.2.1 Vissa särskilda mål för den samhälleliga verksamheten Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Detta framgår av svensk grundlag, närmare bestämt av 1 kap. 2 § första och andra styckena RF. I bestämmelsen anges vidare att den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det allmänna ska särskilt trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa. Av 1 kap. 2 § femte stycket RF framgår att det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska mot- verka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, natio- nellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funk- tionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person. Uppräkningen är inte uttömmande, och det allmänna ska motverka diskriminering även på grund av andra – liknande – osakliga omständigheter28. Av 1 kap. 2 § sjätte stycket RF framgår slutligen att samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas. Paragrafen ger uttryck för vissa särskilt viktiga mål för den sam- hälleliga verksamheten. Den ger däremot inte upphov till några rättig- 28 Prop. 2001/02:72 s. 49. Gällande rätt SOU 2026:23 heter för medborgarna. De rättsligt bindande rättighetsreglerna har samlats i 2 kap. RF.29 3.2.2 Rätten till rättvis rättegång Av 2 kap. 11 § andra stycket RF framgår bland annat att en rättegång ska genomföras rättvist och inom skälig tid. I samband med att be- stämmelsen infördes uttalade regeringen att den svenska regleringen i det läget inte innehöll någon generell regel på konstitutionell nivå om rätten till domstolsprövning och ett rättvist rättegångsförfarande. Den överordnade bestämmelsen på området var i stället artikel 6 i Europakonventionen (jfr avsnitt 3.1.3). Regeringen ansåg dock att en ny grundlagsbestämmelse skulle ges en självständig betydelse i förhållande till konventionen. Likaså förde regeringen fram att praxis från Europadomstolen, som tillkommer efter det att den nya grund- lagsbestämmelsen har antagits och som inte kunnat förutses av lag- stiftaren i samband med grundlagsändringen, inte bör tolkas in i be- stämmelsen.30 Enligt regeringens mening skulle ett grundlagsfäst krav som inne- bär att en rättegång ska vara rättvis förstärka det skydd för enskildas rättssäkerhet som är naturligt i en rättsstat som vår. De skilda rätts- säkerhetsgarantier som traditionellt anses knutna till ett rättvist dom- stolsförfarande i såväl civilmål och brottmål som förvaltningsmål sammanfattas enligt regeringens mening bäst med just uttrycket en rättvis rättegång. Principerna för en sådan rättegång innefattar enligt regeringen bland annat en rätt för en part att bli hörd inför domstolen och därmed få möjlighet att lägga fram sin sak. Dessa grundläggande principer innefattar enligt praxis även bland annat en rätt att förhöra vittnen, att ta del av utredningen, att få tillfälle att yttra sig över all utredning i ett mål, att få tillgång till tolkning och översättning och en rätt att delges stämning och kallelse till förhandling i domstol. Regeringens uppfattning är att de principer som är grundläggande för en rättvis rättegång redan utgör del av den svenska rättsordningen. Eftersom grundlagsbestämmelsen föreslås gälla alla rättegångar i dom- stol får bestämmelsen enligt regeringen också ett vidare tillämpnings- område än motsvarande bestämmelse i Europakonventionen. Reger- 29 Hirschfeldt (2026). 30 Prop. 2009/10:80 s. 160. SOU 2026:23 Gällande rätt ingen ansåg dock att regleringen inte bör omfatta alla de organ som kan anses utgöra domstolar enligt Europakonventionen, till exempel Överklagandenämnden för högskolan och Resegarantinämnden.31 3.2.3 Legalitets-, objektivitets- och proportionalitetsprincipen Legalitetsprincipen brukar framhållas som ett skydd mot en nyckfull och godtycklig maktutövning från det allmännas sida. Den är en av de principer som anses känneteckna en rättsstat och tillmäts en av- görande vikt i EU:s rättssystem liksom i Europakonventionen. Lega- litetsprincipen är inte enhetligt definierad men brukar vanligtvis upp- fattas som ett krav på att ingripanden mot enskilda ska ha ett klart författningsstöd. Objektivitetsprincipen kommer till uttryck i såväl Europakonven- tionen som EU-rätten och är på samma sätt som legalitetsprincipen ett grundläggande kännetecken för en rättsstat. Principens kärna kan beskrivas som en skyldighet att agera sakligt och opartiskt.32 I 1 kap. 9 § RF anges att domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksam- het ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opar- tiskhet. Bestämmelsen kan ses som ett principstadgande rörande de krav på normmässighet och objektivitet som ställs på den som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter inklusive på regeringen när den fullgör sådana uppgifter. Att bestämmelsen även omfattar ”andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet” innebär att norm- mässighets- och objektivitetskravet även gäller privaträttsliga subjekt när de fullgör förvaltningsuppgifter som har överlämnats till dem.33 Även i 5 § första och andra stycket FL, uttrycks principerna om legalitet och objektivitet. Av första stycket framgår att en myndighet endast får vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen (legalitets- principen). Vidare ska en myndighet enligt 5 § andra stycket FL i sin verksamhet vara saklig och opartisk (objektivitetsprincipen). Kravet på saklighet tar i första hand sikte på själva beslutsfattandet medan opartiskhetskravet i huvudsak avser själva beslutsprocessen och hur den uppfattas34. Av kravet på saklighet och opartiskhet följer 31 Prop. 2009/10:80 s. 158 ff. 32 Prop. 2016/17:180 s. 57 ff. 33 Prop. 2009/10:80 s. 247. 34 Eka m.fl. (2019) s. 64. Gällande rätt SOU 2026:23 även ett krav på respekt för allas likhet inför lagen35. I handläggningen av ett ärende får det alltså inte göras någon skillnad mellan individer i någon annan eller vidare mån än vad som följer av tillämpliga rätts- regler och fall som är likartade ska behandlas på ett likartat sätt.36 Men objektivitetsprincipen gäller inte bara vid myndigheternas beslut- fattande. Den ska i praktiken genomsyra all förvaltningsverksamhet.37 I förarbetena till förvaltningslagen framhålls som skäl för att ta in en särskild bestämmelse om saklighet och opartiskhet i den lagen att det finns ett värde i att de krav som anges i grundlagen också kommer till uttryck i den lag som direkt vänder sig till förvaltnings- myndigheterna. Genom regleringen understryks att inte bara för- valtningslagens mera preciserade rättssäkerhetsgarantier utan också denna grundläggande princip alltid måste beaktas i myndigheternas verksamhet.38 Av 5 § tredje stycket FL följer den så kallade proportionalitets- principen. Där anges att myndigheten får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägen- heter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot. Proportionalitetsprincipen är central inom det EU-rättsliga syste- met och är en av de allmänna rättsprinciper som ges närmast konsti- tutionell status vid all unionsrättslig tillämpning. Förenklat kan man säga att proportionalitetsprincipen innebär att en ingripande åtgärd ska vara ägnad att tillgodose det åsyftade ändamålet, vara nödvändig för att uppnå detta ändamål och medföra fördelar som står i rimlig proportion till den skada som åtgärden förorsakar. Det ska alltså finnas en balans mellan mål och medel. I förarbetena till nya förvalt- ningslagen framhålls som skäl för att kodifiera proportionalitets- principen genom en uttrycklig bestämmelse i förvaltningslagen bland annat att det för förvaltningsmyndigheterna därigenom blir tydligare att inga åtgärder i det allmännas intresse får vidtas utan att motstående enskilda intressen samtidigt beaktas och att Sveriges åtaganden enligt EU-rätten och Europakonventionen därigenom också markeras på ett tydligare sätt än tidigare. Vidare för regeringen fram att tillämp- ningsområdet av proportionalitetsprincipen bör avgränsas till situa- 35 Prop. 2016/17:180 s. 289 f. 36 Lundmark och Säfsten (2024), kommentaren till 5 § FL. 37 Bull (2020) s. 101–136. 38 Prop. 2016/17:180 s. 60. SOU 2026:23 Gällande rätt tioner där den enskilde har ett verkligt rättssäkerhetsbehov. Myndig- heterna bör alltså inte åläggas en skyldighet att i detalj väga en från allmän synpunkt angelägen åtgärd mot varje tänkbart motstående enskilt intresse.39 3.2.4 Likställighetsprincipen I 2 kap. 3 § kommunallagen (2017:725) återfinns den så kallade lik- ställighetsprincipen. Av bestämmelsen framgår att kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Utgångspunkten är att all kommunal verksamhet eller åtgärder som vidtas av en kommun omfattas av principen. I förhållande till kommunallagen tar likställighetsprincipen sikte på relationerna mellan kommunen eller regionen å ena sidan och dess medlemmar å andra sidan. Principen innebär att det inte är tillåtet för kommuner och regioner att särbehandla vissa kommunmedlem- mar eller grupper av kommunmedlemmar annat än på objektiv grund. Principens kärna är att kommunmedlemmar som är i samma situa- tion ska behandlas lika. Det krävs med andra ord rationella skäl eller sakliga överväganden för att kommunmedlemmar ska få behandlas olika. Kommunen och regionen får inte bete sig godtyckligt mot kommunmedlemmarna. I praktiken innebär detta att den kommu- nala verksamheten, särskilt i den mån den direkt berör enskilda kom- munmedlemmar, bör vara systematisk och dessutom att systemati- ken ska vara sådan att den kan betecknas som rättvis. Det är också värt att notera att likställighetsprincipen bara gäller gentemot kom- munens eller regionens egna medlemmar.40 Likställighetsprincipen kommer även till uttryck i 3 kap. 1 § HSL, 1 kap. 6 § patientlagen och 2 § tandvårdslagen (1985:125) där det anges att vård ska ges på lika villkor för hela befolkningen. Att vård ska ges på lika villkor innebär bland annat att alla i princip ska kunna få del av hälso- och sjukvårdens tjänster utan att individuella särför- hållanden av till exempel ekonomisk, social, språklig, religiös eller kulturell natur ska få utgöra något hinder.41 39 Prop. 2016/17:180 s. 62. 40 Madell & Lundin (2024), kommentar till 2 kap. 3 § kommunallagen. 41 Prop. 1984/85:79 s. 14 f. samt Sverne Arvill, Printz & Johnsson (2024), kommentar till 3 kap. 1 § HSL. Gällande rätt SOU 2026:23 3.3 Svenska som huvudspråk och minoritetsspråkens ställning Behovet av att använda tolk vid kontakter mellan myndighet och enskilda har sin grund i att svenska språket som huvudregel är det språk som används i offentliga sammanhang. Det finns därför skäl att redogöra för den reglering som finns gällande svenska som huvud- språk i Sverige, liksom för de undantag som finns avseende minoritets- språk. 3.3.1 Språklagen I språklagen (2009:600) finns bestämmelser om svenska språket, de nationella minoritetsspråken och det svenska teckenspråket. Lagen innehåller även bestämmelser om det allmännas ansvar för att den enskilde ges tillgång till språk samt om språkanvändning i offentlig verksamhet och i internationella sammanhang (1 §). Att svenska är huvudspråk i Sverige anges i 4 §. Som huvudspråk är svenskan samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla samhällsområden (5 §). Med bosatt i Sverige avses i språklagen den som är folkbokförd enligt folkbokföringslagen (1991:481), vilket normalt förutsätter uppehållstillstånd42. I Sverige finns även ett antal så kallade nationella minoritetsspråk. Av 7 § framgår att dessa är finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. Anledningen till att just dessa språk valts ut som natio- nella minoritetsspråk är att de har funnits länge i Sverige, minst tre generationer eller ungefär hundra år, och att de anses höra till Sveriges kulturarv43. Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken (8 §). I lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2009:724) finns bland annat bestäm- melser om rätten att använda finska, meänkieli och samiska hos för- valtningsmyndigheter och domstolar (se följande avsnitt). Språket i domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra organ som fullgör uppgifter i offentlig verksamhet är enligt 10 § språklagen svenska. Regeringen uttalade i samband med bestämmelsens tillkomst att det, för att bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet 42 Prop. 2008/09:153 s. 41. 43 Institutet för språk och folkminnen (2010), kommentar till 7 §. SOU 2026:23 Gällande rätt i realiteten ska fylla sin funktion, är väsentligt att de handlingar som blir allmänna är skrivna på svenska, liksom att handlingar skrivna på ett annat språk än svenska och som lämnas in till myndigheten översätts i rimlig utsträckning, om de inte bedöms sakna betydelse. Beslut och domar men även – som huvudregel – andra handlingar som blir allmänna ska därför upprättas på svenska. Kärnområdet för huvudregeln är språkanvändningen i sådana förfaranden och allmänna handlingar som är av särskilt stor betydelse inom den offentliga verk- samheten, såsom den politiska beslutsprocessen, domstolsförhand- lingar, domar, protokoll, beslut, föreskrifter, verksamhetsberättelser och andra dokument av liknande karaktär. De behov av framställ- ningar på andra språk som kan finnas här får tillgodoses genom över- sättning från de svenska originalen. I andra delar av den offentliga verksamheten är det däremot naturligt att det kan förekomma kom- munikation på andra språk än svenska. Exemplen på detta är mång- skiftande: skriftväxling och andra kontakter mellan svenska myndig- heter och utländska myndigheter och internationella organisationer, muntlig kommunikation mellan företrädare för myndigheter och medborgare, till exempel i invandrartäta områden44. Var och en som är bosatt i Sverige ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda svenska. Därutöver ska den som tillhör en nationell minoritet ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda minoritetsspråket. Den som är döv eller hörselskadad och den som av andra skäl har behov av teckenspråk ska också ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket (14 §). 3.3.2 Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk innehåller bestämmelser om nationella minoriteter, nationella minoritetsspråk, förvaltningsområden och rätten att använda minoritetsspråk hos förvaltningsmyndigheter och domstolar samt bestämmelser om äldre- omsorg. Lagen innehåller också bestämmelser om uppföljning av tillämpningen av lagen (1 §). I 2 § räknas de nationella minoriteterna upp. De som anges är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar i enlighet med Sveriges åtaganden enligt Europarådets ramkonvention om skydd 44 Prop. 2008/09:153 s. 29 f. Gällande rätt SOU 2026:23 för nationella minoriteter45 och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk46. Av 8 § första och andra styckena följer att enskilda har rätt att använda finska, meänkieli respektive samiska vid sina muntliga och skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet vars geografiska verksamhetsområde helt eller delvis sammanfaller med minoritets- språkets förvaltningsområde. Detta gäller i ärenden i vilka den enskilde är part eller ställföreträdare för part, om ärendet har anknytning till förvaltningsområdet. Om den enskilde använder finska, meänkieli eller samiska i ett sådant ärende, är myndigheten skyldig att ge muntligt svar på samma språk. I 6 § samt i bilagan till förordning (2009:1299) om nationella minoriteter och minoritetsspråk framgår vilka kommu- ner som ingår i förvaltningsområdena för respektive språk. Förvalt- ningsmyndigheter med hela landet som verksamhetsområde har ett geografiskt verksamhetsområde som delvis sammanfaller med alla förvaltningsområden.47 Utanför ett förvaltningsområde har enskilda rätt att använda finska, meänkieli respektive samiska vid muntliga och skriftliga kontakter i förvaltningsmyndigheters ärenden i vilka den enskilde är part eller ställföreträdare för part, om ärendet kan handläggas av personal som behärskar minoritetsspråket (9 §). Vidare regleras rätten att använda finska, meänkieli och samiska hos domstolar i 13–16 §§. Av 16 § följer vidare att om en part eller ställföreträdare för part har rätt att använda finska, meänkieli eller samiska i rättegång, ska tolk användas i enlighet med bestämmelserna i rättegångsbalken och förvaltningsprocesslagen. Kommuner och regioner kan erhålla bidrag från staten för de mer- kostnader som uppkommer i kommunen och regionen med anledning av de rättigheter som enskilda har enligt lagen om nationella minori- teter och minoritetsspråk (5–8 §§ förordningen om nationella mino- riteter och minoritetsspråk). Dessa bidrag ska bland annat täcka kost- nader för tolkning.48 45 SÖ 2000:2. 46 SÖ 2000:3. 47 Prop. 2008/09:158 s. 128. 48 Prop. 2008/09:158 s. 21. SOU 2026:23 Gällande rätt 3.4 Svenska för invandrare och samhällsorientering 3.4.1 Svenska för invandrare En naturlig följd av att svenska är huvudspråk i Sverige är att det uppstår ett behov för den som bosätter sig här att lära sig språket. Kunskaper i svenska kan uppnås på flera sätt, exempelvis genom självstudier och deltagande i arbetslivet eller andra sociala samman- hang. Av stor betydelse för många nyanländas inlärning av språket är dock kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare. I detta avsnitt presenteras de för utredningen relevanta bestäm- melserna som rör sådan utbildning. Avsikten med avsnittet är att ge en bild av vem som får tillgång till sådan utbildning, under vilka förut- sättningar, vad utbildningen syftar till att uppnå och vilka språkkun- skaper som kan förväntas av en person som deltagit i sådan utbildning. Regleringen om utbildning i svenska för invandrare Var och en som är bosatt i Sverige ska ges möjlighet att lära sig, ut- veckla och använda svenska. Att den enskilde på så sätt ges tillgång till språk är det allmännas ansvar (14–15 §§ språklagen). För den som är bosatt i Sverige och har behov av att lära sig svenska finns sfi. Utbildningen är utformad för den som behöver grundlägg- ande kunskaper i svenska språket. Inom ramen för utbildningen ska en elev med ett annat modersmål än svenska få lära sig och utveckla ett funktionellt andraspråk. Utbildningen ska ge språkliga redskap för att kommunicera och delta aktivt i vardags-, samhälls- och arbetsliv samt fortsatta studier (Skolverkets föreskrifter [SKOLFS 2017:91] om kursplan för kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare). I skollagen finns bestämmelser som rör den kommunala vuxen- utbildningen, av vilken sfi är en del. Det är kommunerna som ska tillhandahålla kommunal vuxenutbildning i form av sfi (20 kap. 3 § skollagen). Kommunerna ska även tillhandahålla en sammanhållen utbildning för sådana nyanlända som tar del av insatser som avses i lagen (2017:584) om ansvar för etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare och som på grund av kort utbildning inte bedöms kunna matchas mot arbete under tiden för insatserna (20 kap. 3 a § skol- lagen). Syftet med den sammanhållna utbildningen är att ge deltagarna i etableringsinsatserna sådana kunskaper som de behöver för att kunna Gällande rätt SOU 2026:23 studera vidare eller etablera sig på arbetsmarknaden (20 kap. 4 a § skollagen). Den sammanhållna utbildningen ska bland annat innehålla kommunal vuxenutbildning i sfi. Den som har rätt att delta i sfi har rätt att i stället delta i en folk- högskolas motsvarande utbildning, om folkhögskolan har getts rätt att sätta betyg, anordna prövning samt utfärda betyg och intyg, och har förklarat sig ha för avsikt att ta emot den sökande till utbildningen (24 kap. 11 § och 29 kap. 24 § skollagen). Vad som gäller för utbild- ning vid folkhögskola som motsvarar sfi regleras i 24 kap. 12–15 §§ skollagen. Utbildning i sfi syftar, som nämnts ovan, till att ge grundläggande kunskaper i svenska språket, men även till att ge vuxna invandrare som saknar grundläggande läs- och skrivfärdigheter möjlighet att förvärva sådana färdigheter (20 kap. 4 § skollagen). Utbildningens utformning Utbildning i sfi bedrivs i form av kurser (20 kap. 5 § skollagen). Varje elev i sfi får en individuell studieplan. Planen ska innehålla uppgifter om bland annat den planerade omfattningen av studierna i sfi, och den tidpunkt då eleven för första gången togs emot till utbildningen (20 kap. 8 a § skollagen). När en person tas emot till utbildning i svenska för invandrare ska personens kunskaper bedömas, om en sådan bedömning inte är uppenbart onödig. Bedömningen ska göras skyndsamt. Resultatet av bedömningen ska ligga till grund för den individuella studieplanen som ska upprättas enligt 20 kap. 8 a § skol- lagen (20 kap. 33 a § skollagen). Exempel på situationer när det kan bedömas som uppenbart onödigt att göra en sådan bedömning är om personens kunskaper nyligen har bedömts i sfi hos en annan huvud- man eller i någon annan skolform. Det kan även finnas faktorer i per- sonens bakgrund som medför att någon bedömning inte behöver göras49. Den som har antagits till en kurs har rätt att fullfölja utbildningen på kursen (20 kap. 9 § första stycket skollagen). Sedan den 1 januari 2026 gäller dock en tidsgräns för rätten att fullfölja utbildning i sfi (20 kap. 9 § första stycket och 31 a § skol- 49 Prop. 2025/26:10 och jfr prop. 2014/15:45 s. 59. SOU 2026:23 Gällande rätt lagen). Tidsgränsen syftar enligt regeringen i första hand till att öka genomströmningen i sfi50. I 20 kap. 31 a § första stycket skollagen anges att rätten att delta i utbildning i sfi gäller i tre år från den tidpunkt då personen för första gången togs emot till utbildningen. Tidsperioden börjar alltså löpa från och med den dag personen för första gången tagits emot i sfi, det vill säga normalt den dag då huvudmannen beslutar att personen ska tas emot till utbildningen, och löper ut tre år senare, oavsett om personen har deltagit i utbildning hela den tiden eller inte51. Huvudmannen ska dock i vissa fall besluta om att förlänga den tid som personen har rätt att delta i utbildningen. Detta gäller när en elev med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl för sådan förlängning, under förutsättning att tidsperioden inte har löpt ut. Ett beslut om förlängning ska fattas för högst sex måna- der åt gången. En förutsättning för att ett förnyat beslut om förläng- ning ska fattas är att den tidsperiod som anges i det föregående be- slutet om förlängning inte har löpt ut. Den längsta totala tid en per- son kan ha rätt till förlängning är tre år (20 kap. 31 a § andra och tredje styckena skollagen). Att en person har rätt till förlängningar i totalt högst tre år innebär alltså att rätt att delta i sfi gäller som längst i sex år. Den som har tagits emot till en kurs i sfi har alltså inte rätt att fort- sätta delta i kursen efter den tidpunkt då de angivna tidsperioderna har löpt ut, det vill säga den ursprungliga tidsperioden på tre år och eventuella förlängningsperioder52. Personen måste inte rent faktiskt vara elev i sfi när huvudmannen beslutar om förlängning, utan det kan vara fråga om en person som vill återuppta sina studier i sfi efter ett kortare eller längre avbrott. Det krävs alltså inte att personen läst sfi kontinuerligt, under de första tre åren, för att tidsperioden ska kunna förlängas53. Särskilda skäl för förlängning av tidsfristen kan exempelvis vara att eleven på grund av föräldraledighet eller sjukdom behöver längre tid på sig att fullfölja utbildningen. Eleven kan även i vissa fall behöva längre tid på sig för att få godkänt betyg, till exempel på grund av att han eller hon har avbrutit sfi för att gå en annan utbildning eller kombinerar sfi med en annan utbildning, som exempelvis en yrkes- utbildning. Det kan också vara fråga om att eleven gjort ett avbrott 50 Prop. 2025/26:10 s. 42 f. 51 Prop. 2025/26:10 s. 81 och 83. 52 Prop. 2025/26:10 s. 90. 53 Prop. 2025/26:10 s. 50. Gällande rätt SOU 2026:23 i utbildningen för att förvärvsarbeta eller arbetar samtidigt som han eller hon går i sfi och därför behöver längre tid i utbildningen. Vad som kan utgöra särskilda skäl kan variera eftersom eleverna i sfi har så olika bakgrund, förutsättningar och behov. Enligt regeringen ska det till exempel beaktas att Sverige har tillträtt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och att det i 1 kap.

18 § RB. 9.5 Hinder mot tolkavgift i vissa ärenden med nära koppling till det straffprocessuella förfarandet och brottsofferrollen Utredningens bedömning Tolkavgift bör inte tas ut i ärenden om kontaktförbud, skyddad folkbokföring, fingerade personuppgifter och ärenden som hand- läggs med stöd av förordningen om särskilt personsäkerhetsarbete m.m. Utredningen har i avsnitt 9.3 och 9.4 konstaterat att det finns rätts- liga hinder mot att ta ut en tolkavgift för brottsoffer respektive den misstänkte i samband med straffprocessuella förfaranden. När det gäller ärenden om kontaktförbud, skyddad folkbokföring, fingerade personuppgifter och ärenden som handläggs med stöd av förord- ningen om särskilt personsäkerhetsarbete m.m. saknas rättsliga hinder mot att ta ut en tolkavgift. Sådana ärenden är inte en del av det straff- processuella förfarandet och omfattas inte heller av tillämpnings- området för brottsofferdirektivet4. Däremot kan sådana ärenden aktualiseras i ett efterföljande skede. I många fall rör det sig om ett brottsoffer som ansöker om en åtgärd i syfte att skydda sig mot en person som har dömts för allvarligt brott mot honom eller henne, eller som vill ”hoppa av” från exempelvis organiserad brottslighet och behöver skydd med anledning av detta. Utredningen kan därför konstatera att det i förhållande till sådana ärendetyper finns en stark och tydlig koppling till det straffprocessuella förfarandet och brotts- offerrollen. 4 Jfr Ds 2014:14 s. 44 f. och prop. 2014/15:77 s. 10 ff. SOU 2026:23 Hinder mot tolkavgift 9.5.1 Ärenden om kontaktförbud Om det finns risk för att en viss person kommer att begå brott mot, trakassera eller följa efter någon annan, kan den personen få kontakt- förbud. Ett sådant beslut fattas av åklagare. Förutsättningarna för och förfarandet kring kontaktförbud regleras i lagen (1988:688) om kontaktförbud. Vid bedömningen av om kontaktförbud ska meddelas ska särskilt beaktas bland annat om den som förbudet avses gälla mot har begått brott mot någon persons liv, hälsa, frihet eller frid (1 §). Vid viss typ av allvarlig brottslighet mot en närstående eller tidigare närstående anses förutsättningarna för kontaktförbud alltid vara uppfyllda. Hur länge kontaktförbudet i dessa fall ska gälla är kopplat till påföljden som den förbudet ska gälla mot dömts till (1 a §). Vid åklagarens handläggning av ärenden om kontaktförbud är

25 § skollagen). Exempelvis kan det röra sig om habilitering och rehabilitering. Avsikten är dock inte att kommunen ska verka för undervisning på sjukhus eller motsvarande56. Utbildningen ska dessutom kunna kombineras med förvärvsarbete (20 kap. 26 § skollagen). Huvudmannen ska i sådant fall samråda med arbetsgivare och eventuell arbetstagarorganisation om arbetstagarens deltagande i utbildningen och utbildningens förläggning (20 kap. 27 § skollagen). Vem har rätt till sfi? Hemkommunen är skyldig att se till att sfi-utbildning erbjuds dem som har rätt att delta i utbildningen, eller i förekommande fall den kommun där han eller hon stadigvarande arbetar (20 kap. 28 § första stycket skollagen). Även en annan kommun än hemkommunen kan i vissa fall vara skyldig att se till att utbildning i sfi erbjuds (20 kap. 28 och 31 b §§ skollagen. Varje kommun ska aktivt verka för att nå dem i kommunen som har rätt till utbildningen och för att motivera dem att delta i utbild- ningen. Kommunen ska upprätta en handlingsplan för sina insatser. Insatserna ska beskrivas i planen. Handlingsplanen ska kontinuerligt följas upp och vid behov revideras. Utbildningen ska finnas tillgänglig så snart som möjligt efter det att en rätt till sfi-utbildning inträtt. Om det inte finns särskilda skäl ska utbildningen kunna påbörjas inom tre månader. Varje kommun ska vidare aktivt verka för att en nyanländ som omfattas av lagen om ansvar för etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare kan påbörja utbildningen inom en månad från det att den nyanlände anmält sig till sfi-utbildning hos kommunen (20 kap. 29 § skollagen). En person har rätt att delta i sfi-utbildning från och med andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 16 år, om han eller hon är bosatt i landet och saknar sådana grundläggande kunskaper i 56 Prop. 2005/06:148 s. 60. Gällande rätt SOU 2026:23 svenska språket som utbildningen syftar till att ge. En finländsk medborgare som stadigvarande arbetar i en svensk kommun, men är bosatt i Finland nära gränsen till Sverige och saknar sådana grund- läggande kunskaper i svenska språket som utbildningen syftar till att ge, har från och med andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 16 år också rätt att delta i sfi-utbildning (20 kap. 31 § skollagen). För att en person ska anses vara bosatt i landet, på så sätt som krävs för att få delta i sfi-utbildningen, krävs det att han eller hon är eller ska vara folkbokförd här enligt folkbokföringslagen. Som bosatt avses även i detta sammanhang den som har rätt till utbildning eller annan verksamhet enligt skollagen till följd av EU-rätten, av- talet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiz, å andra sidan, om fri rörlighet för personer (29 kap. 2 och

28 § OSL. SOU 2026:23 Offentlighet, sekretess och dataskydd Historiska uppgifter om folkbokföring Enligt utredningens förslag ska en myndighet i normalfallet endast ta ut en tolkavgift av en enskild som varit folkbokförd i Sverige i minst sex år. En myndighet som anlitat tolk till en enskild kan givetvis redan känna till hur länge han eller hon har varit folkbokförd. I vissa fall är detta dock en uppgift som myndigheten behöver kontrollera för att fastställa om en tolkavgift ska tas ut eller inte. Enligt 8 § första stycket lagen om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet får en myndighet ha direkt- åtkomst till uppgifter om person- eller samordningsnummer, namn, adress, folkbokföringsfastighet, lägenhetsnummer, distrikt och folk- bokföringsort samt avregistrering från folkbokföringen. Enligt andra stycket får en myndighet även ha direktåtkomst till andra uppgifter i databasen om myndigheten behöver uppgifterna för att fullgöra sitt uppdrag och får behandla dem. Efter kontakter med Skatteverket står det klart att de uppgifter en myndighet som använt tolk behöver ta del av är historiska upp- gifter om inflyttning från utlandet (se 2 kap. 3 § 12 lagen om behand- ling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet). Denna uppgift täcks således inte av bestämmelsens första stycke. Ut- redningen bedömer dock att bestämmelsens andra stycke är tillämp- ligt då en myndighet som använt tolk behöver ta del av historiska folkbokföringsuppgifter för att fullgöra sitt uppdrag att i vissa fall ta ut en tolkavgift. I avsnitt 17.2.4 bedömer utredningen vidare att en sådan myndighet får behandla uppgiften.10 Uppgifter i folkbokföringsdatabasen är normalt sett offentliga. Enligt 22 kap. 1 § första stycket 1 OSL gäller nämligen sekretess för uppgift om en enskilds personliga förhållanden endast om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller sålunda med ett kvalificerat rakt skaderekvisit. Det saknas därmed även i detta fall behov av ytterligare sekretessbrytande bestämmelser.11 10 I prop. 2025/26:88 har regeringen lämnat förslag som innebär att lagen om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet upphävs och ersätts med en ny folkbokföringsdatalag. Av 14 § första stycket i den nya lagen följer att personuppgifter får lämnas ut elektroniskt om det inte är olämpligt. I allmänmotiveringen framhåller regeringen att det i normalfallet inte heller i fortsättningen bör anses olämpligt att lämna ut personupp- gifter elektroniskt till andra myndigheter (s. 155). 11 I prop. 2025/26:88 föreslår regeringen vissa ändringar i 22 kap. OSL men någon ändring av 22 kap. 1 § föreslås inte. Om de ändringar som föreslås i propositionen beslutas medför det således inte att det uppstår ett behov av ytterligare sekretessbrytande bestämmelser. Offentlighet, sekretess och dataskydd SOU 2026:23 17.2 Behandling av personuppgifter I svensk rätt regleras rätten till skydd för den personliga integriteten i regeringsformens bestämmelser om de grundläggande fri- och rättig- heterna. Enligt denna reglering är var och en, gentemot det allmänna, skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden (2 kap. 6 § andra stycket RF). Därutöver regleras rätten till skydd av personuppgifter i EU:s data- skyddsförordning. Dataskyddsförordningen är direkt tillämplig i svensk rätt men i vissa delar är bestämmelserna utformade på ett sätt som ger utrymme för, eller förutsätter, kompletterande nationella dataskyddsbestämmelser. En medlemsstat har därmed ett handlings- utrymme att i viss utsträckning anta kompletterande bestämmelser för att anpassa tillämpningen av förordningen till den nationella kon- texten. I svensk rätt finns generella kompletterande bestämmelser till data- skyddsförordningen i dataskyddslagen och förordningen (2018:219) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning. Utöver bestämmelserna i dataskyddslagen finns det i svensk rätt kompletterande bestämmelser om behandling av personuppgifter i ett stort antal sektorsspecifika kompletterande dataskyddsregleringar12 och särskilda informationshanteringsförfattningar. Sådana särskilda författningar har antagits på områden där det är nödvändigt för myn- digheter att behandla uppgifter om ett stort antal registrerade och med ett särskilt känsligt innehåll. Kompletterande dataskyddsregler- ingar som ska tillämpas inom hela eller en stor del av en myndighets totala verksamhet kan sammanfattningsvis sägas konkretisera vilken personuppgiftsbehandling som får förekomma i den verksamhet de ska tillämpas i, och ange de yttersta ramarna avseende för vilka syften en myndighet över huvud taget får samla in och använda uppgifter.13 Det finns dock ett flertal myndigheter som saknar kompletterande dataskyddsregleringar och där enbart den generella dataskyddsregler- ingen tillämpas. 12 Även vanligen kallade registerförfattningar. 13 Prop. 2017/18:95 s. 54. SOU 2026:23 Offentlighet, sekretess och dataskydd 17.2.1 Olika typer av personuppgifter kommer att behandlas Utredningens bedömning Merparten av de personuppgifter som kommer att behandlas med anledning av förslaget om lagen om tolkavgift kommer att vara harmlösa. Även mer integritetskänsliga personuppgifter kommer i begränsad utsträckning att behandlas. Karaktären av de personuppgifter som myndigheterna kommer få ta del av i samband med ett ärende om tolkavgift har stor betydelse för vilka integritetsrisker som behandlingen av uppgifterna kan medföra. För att bedöma integritetsriskerna måste uppgifternas karaktär be- dömas tillsammans med andra faktorer, till exempel i vilket samman- hang som uppgifterna kommer att behandlas och för vilket ändamål. Myndigheter som beslutar om tolkavgift Myndigheter kommer att behöva behandla personuppgifter som är nödvändiga för att kunna avgöra om en enskild person omfattas av skyldigheten att betala tolkavgift. För detta krävs att personuppgifter i form av namn, person- eller samordningsnummer, uppgift om tolk- behov och om eventuellt folkbokföringsdatum behandlas. Vidare behöver myndigheten ha tillgång till uppgifter om den enskilde som gör det möjligt att fakturera en eventuell avgift. Sådana uppgifter är typiskt sett namn, adress och personnummer. De typer av personuppgifter som nämnts i föregående stycke är normalt sett att bedöma som harmlösa. När det gäller skyddade per- sonuppgifter utgör de inte per automatik känsliga personuppgifter enligt uppräkningen i artikel 9.1 i dataskyddsförordningen. Det finns dock skäl att särskilt lyfta integritetsriskerna vid behandling av sådana personuppgifter eftersom ett utökat uppgiftslämnande kan röra dessa grupper med behov av särskilt skydd. När det gäller person- och sam- ordningsnummer är inte heller sådana att anse som känsliga person- uppgifter enligt artikel 9.1 i dataskyddsförordningen. För att en myndighet ska kunna bedöma om det föreligger undan- tag från skyldigheten att betala tolkavgift behöver även en uppgift om att den enskilde har fått undantag beviljat från Specialpedago- giska skolmyndigheten kunna behandlas. Eftersom enbart enskilda Offentlighet, sekretess och dataskydd SOU 2026:23 med funktionsnedsättning kan få ett beslut om undantag från skyldig- heten att betala tolkavgift är detta att anse som en uppgift om hälso- tillstånd, vilket är en känslig personuppgift (artikel 9.1 i dataskydds- förordningen). Specialpedagogiska skolmyndigheten Specialpedagogiska skolmyndigheten är den myndighet som utred- ningen har föreslagit ska pröva en ansökan om undantag från skyldig- heten att betala tolkavgift (se avsnitt 10.3.4). För att Specialpedago- giska skolmyndigheten ska kunna hantera en ansökan om ett sådant undantag, med tillkommande läkarintyg och andra relevanta intyg, behöver myndigheten behandla ett flertal personuppgifter. Utöver namn, kontaktuppgifter och personnummer innehåller sådana hand- lingar flertalet uppgifter om hälsa, vilket är känsliga personuppgifter (artikel 9.1 i dataskyddsförordningen). 17.2.2 Omfattningen av personuppgiftsbehandlingen Utredningens bedömning Myndigheternas handläggning av ärenden om tolkavgift och an- sökningar om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift innebär en ökad behandling av personuppgifter. Behandling av känsliga personuppgifter kommer att öka i begränsad omfattning. Utredningens förslag om tolkavgift innebär att personuppgifter kom- mer att behöva behandlas på ett nytt sätt inom ramen för ett flertal myndigheters verksamheter. Det är därför en naturlig konsekvens av utredningens förslag att mängden personuppgifter som behandlas kommer att öka. Att så sker kan medföra ökade integritetsrisker för de personer vars personuppgifter behandlas. Antalet personer som omfattas av personuppgiftsbehandlingen är en av de faktorer som påverkar bedömningen av integritetsriskerna. Även antalet uppgifter om varje registrerad är en viktig faktor efter- som fler uppgifter innebär en större möjlighet att kartlägga en person. Det finns dock vissa svårigheter med att uppskatta omfattningen av den utökade personuppgiftsbehandlingen som följer av utredningens SOU 2026:23 Offentlighet, sekretess och dataskydd föreslag. Orsaken är att det saknas statistik över hur många personer som behöver tolk vid sina myndighetskontakter och hur många av dessa som varit folkbokförda i Sverige i mer än sex år. När det gäller personer som utöver det även ansöker om undantag från skyldig- heten att betala tolkavgift på grund av funktionsnedsättning tillkom- mer ytterligare en faktor och avgränsning. Även om utredningen inte kan uppskatta hur många personer det rör sig om kan det dock konstateras att personuppgiftsbehandlingen kommer att öka avseende många personer med tolkbehov. Det kom- mer i första hand att röra sig om ett mindre antal harmlösa person- uppgifter som behöver behandlas, varav de flesta sedan tidigare har lämnats av den enskilde i myndighetens sakärende. Utredningen be- dömer dock att uppgiften om perioden som folkbokförd i Sverige vanligtvis inte ingår bland de uppgifter myndigheter redan har tillgång till. Den uppgiften behöver inhämtas från folkbokföringsdatabasen innan en tolkavgift kan tas ut. Uppgiften behöver dock inte kontrolle- ras om något av undantagen är tillämpliga, till exempel när ärendet rör barn eller då en avgift tas ut med stöd av en annan författning (se bland annat avsnitt 12.1 och 12.3). När det gäller känsliga person- uppgifter kommer behandlingen av sådana att omfatta en mycket begränsad grupp enskilda (se avsnitt 10.3.4). 17.2.3 Särskilt om finalitetsprincipen Utredningens bedömning Personuppgifter som behandlas i det ärende där tolkbehovet upp- stått kan behandlas i ett ärende om tolkavgift avseende samma person utan att det strider mot finalitetsprincipen. För all behandling av personuppgifter enligt dataskyddsförordningen gäller ett antal grundläggande principer som måste följas. Principerna framgår av artikel 5.1. Bland annat anges i artikel 5.1 b att uppgifterna ska samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ända- mål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål (finalitetsprincipen). Ändamålet med personuppgiftsbehandlingen som behöver utföras med anledning av förslagen är att handlägga ärenden om tolkavgift Offentlighet, sekretess och dataskydd SOU 2026:23 och ärenden om ansökningar om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift. Vissa personuppgifter som en myndighet behöver behandla i samband med en bedömning av om tolkavgift ska betalas finns sanno- likt redan hos myndigheten inom ramen för det ärende i vilket tolk- behovet aktualiserades. Om den enskildes uppgifter skulle återanvän- das från det ärendet skulle det innebära en ny behandling för ett nytt ändamål. En sådan behandling får inte strida mot finalitetsprincipen. Personuppgifter som samlats in för ett visst ändamål får alltså som huvudregel inte behandlas för något annat ändamål som är oförenligt med det ursprungliga ändamålet. Undantag gäller om den registre- rade har samtyckt till behandling för det nya ändamålet eller om be- handlingen grundar sig på rättslig reglering (artiklarna 5.1 b och 6.4). I artikel 6.4 anges omständigheter som den personuppgiftsansva- rige behöver beakta för att fastställa huruvida en behandling för andra ändamål än det vilket personuppgifterna ursprungligen samlades in för inte ska ses som oförenliga med de ursprungliga ändamålen. Bland annat nämns kopplingen mellan de ändamål för vilka personuppgif- terna samlades in och ändamålen med den avsedda ytterligare behand- lingen, sammanhanget inom vilket personuppgifterna samlades in och särskilt de registrerades rimliga förväntningar (artikel 6.4 a och b samt skäl 50). Utredningen konstaterar att det i sakärendet generellt sett redan förekommer uppgifter om namn, adress, telefonnummer, person- eller samordningsnummer och uppgift om tolkbehov. Även om uppgif- terna redan förekommer hos myndigheten innebär behandling av dem i samband med frågan om tolkavgift att behandlingen sker för ett nytt ändamål. En uppgift som krävs för att kunna avgöra om den enskilde ska betala en tolkavgift, men som sällan förekommer i sakärendet, är den enskildes sammantagna folkbokförda tid. En sådan uppgift har vissa myndigheter tillgång till redan i dagsläget, medan det för de flesta myndigheter kommer vara en ny uppgift att behandla. Även om myndigheten har tillgång till en sådan uppgift på förhand innebär det faktum att den används i ett ärende om tolkavgift att den behand- las för ett nytt ändamål. Utredningen bedömer att personuppgifter som behandlas i det sakärende i vilket tolkbehovet uppstått även kan behandlas av myn- digheten i ett ärende om tolkavgift avseende samma person utan att det strider mot finalitetsprincipen. Den bedömningen görs utifrån SOU 2026:23 Offentlighet, sekretess och dataskydd den nära kopplingen mellan det ursprungliga ärendet och ärendet om tolkavgift. Det senare ärendet uppstår nämligen som en direkt konsekvens av att tolk anlitats i det första. Att en vidareanvändning av personuppgifter kan ske från det ur- sprungliga ärendet bör därför enligt utredningens mening kunna förväntas av den enskilde. Det är den enskilde själv som har lämnat sina personuppgifter i det ursprungliga ärendet, i vilket tolk har an- vänts. Samtidigt får en enskild person som inte behärskar svenska förväntas känna till lagen om tolkavgift och huruvida han eller hon omfattas av skyldigheten att betala tolkavgift (se kapitel 16 om in- formationsinsatser). I båda fallen sker dessutom behandlingen av personuppgifter för ändamålet att handlägga ärenden som ett utlopp för myndighetens lagreglerade uppgifter, avseende samma individ. Att myndigheten använder sig av relevanta uppgifter från det ursprungliga ärendet i det direkt kopplade tolkavgiftsärendet bör därför enligt utredningens mening vara i enlighet med den enskildes rimliga förväntningar. 17.2.4 Rättslig grund och behandling av känsliga personuppgifter Rättslig grund för personuppgiftsbehandlingen Utredningens bedömning Personuppgiftsbehandlingen inom ramen för ett ärende om tolk- avgift kommer att vara nödvändig för att myndigheterna ska kunna utföra uppgifter av allmänt intresse. För att en personuppgiftsbehandling ska vara laglig krävs det att den sker med stöd av någon av de rättsliga grunder som räknas upp i arti- kel 6 i dataskyddsförordningen. De rättsliga grunderna är i viss mån överlappande och en viss behandling kan därmed omfattas av mer än en rättslig grund. I normalfallet sker myndigheternas personupp- giftsbehandling med stöd av artikel 6.1 första stycket c (rättslig för- pliktelse) och artikel 6.1 första stycket e (uppgift av allmänt intresse eller myndighetsutövning). Begreppet allmänt intresse definieras inte i dataskyddsförord- ningen, men rent språkligt har det ansetts avse något som är av in- Offentlighet, sekretess och dataskydd SOU 2026:23 tresse för eller berör många människor på ett bredare plan, i motsats till ett särintresse eller ett enskilt intresse. För att myndigheternas verksamhet ska kunna fungera har regeringen ansett att begreppet uppgift av allmänt intresse måste ges en vid betydelse samt att alla uppgifter en myndighet har ålagts att utföra utgör ett allmänt intresse. Detsamma gäller de obligatoriska uppgifter som ålagts kommuner att utföra14. Utredningen bedömer att uttag av tolkavgift är en uppgift av all- mänt intresse. Den behandling av personuppgifter som sker hos myn- digheterna i samband med utredning av, och beslut om, en sådan kan därmed ske med stöd av den rättsliga grunden i artikel 6.1 första stycket e i dataskyddsförordningen (uppgift av allmänt intresse). Detsamma gäller i samband med den personuppgiftsbehandling som behövs för Specialpedagogiska skolmyndighetens bedömning av ansökningar om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift. En uppgift av allmänt intresse ska vara fastställd i unionsrätten eller den nationella rätten (artikel 6.3 i dataskyddsförordningen). Detta framgår även av upplysningsbestämmelsen i 2 kap. 2 § data- skyddslagen enligt vilken personuppgifter får behandlas med stöd av artikel 6.1 första stycket e i dataskyddsförordningen, om behand- lingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse som följer av lag eller annan författning, av kollektivavtal eller av beslut som har meddelats med stöd av lag eller annan författning. Det är uppgiften av allmänt intresse som ska ha stöd i rättsordningen, själva behandlingen av personuppgifter behöver inte vara reglerad. Utred- ningen bedömer att såväl de myndigheter som beslutar om tolkavgift och Specialpedagogiska skolmyndigheten har rättslig grund för sin behandling genom lagen om tolkavgift och förordningen om tolk- avgift. Av skäl 41 i dataskyddsförordningen framgår att den rättsliga grunden bör vara tydlig och precis och dess tillämpning förutsägbar för dem som omfattas av den. Regeringen har anfört att vad som krävs i fråga om den rättsliga grundens tydlighet och precision får bedömas från fall till fall, utifrån behandlingens och verksamhetens karaktär15. En allmänt hållen rättslig grund är tillräckligt vid behand- ling av personuppgifter som inte utgör någon egentlig kränkning av den personliga integriteten. Vid behandling av känsliga uppgifter krävs 14 Prop. 2017/18:105 s. 55 ff. 15 Prop. 2017/18:105 s. 51. SOU 2026:23 Offentlighet, sekretess och dataskydd emellertid en mer precis grund som gör det möjligt att förutse in- trånget. Utredningen bedömer att den rättsliga grunden är tydlig och precis i förhållande till de uppgifter som kommer att behandlas. När det gäller de uppgifter av känslig karaktär i form av uppgifter om hälsa som handläggningen av ett ärende om tolkavgift kan ge upphov till är det tydligt reglerat och förutsebart för den enskilde att sådana upp- gifter behöver behandlas. Dessutom är det den enskilde som väljer att ansöka om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift och förser Specialpedagogiska skolmyndigheten med relevant underlag. Detsamma gäller beslut om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift i förhållande till de myndigheter som ska besluta om tolk- avgiften. Gällande övriga personuppgifter som behöver behandlas i form av namn, kontaktuppgifter, person- eller samordningsnummer, tolk- behov samt folkbokföringsdatum bedömer utredningen att den rätts- liga grunden är tillräckligt precis i förhållande till uppgifternas icke- känsliga karaktär. Av artikel 6.3 i dataskyddsförordningen följer slutligen att unions- rätten eller medlemsstaternas nationella rätt ska uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Utredningen bedömer att lagen om tolkavgift uppfyller ett mål av allmänt intresse, eftersom lagstiftningen syftar till att fler ska lära sig svenska och därmed integreras snabbare i samhället. Ut- redningen bedömer vidare att lagstiftningen, genom att såväl rättsliga som andra hinder mot tolkavgift har beaktats liksom möjlighet att göra undantag i flera avseenden, är att bedöma som proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. I avsnitt 17.1.2 har utredningen konstaterat att det kan uppstå ett behov för den myndighet som använt tolk att verifiera att upp- giften som den enskilde har lämnat är korrekt. Det innebär att en myndighet kan behöva göra en förfrågan till Specialpedagogiska skol- myndigheten om uppgiften om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift har beviljats för den aktuella personen. Eftersom utläm- nande av en sådan uppgift innebär en personuppgiftsbehandling be- höver Specialpedagogiska skolmyndigheten rättslig grund även för denna. Utredningen har i avsnitt 17.1.2 bedömt att Specialpedagogiska skolmyndigheten har stöd för att lämna ut en sådan uppgift genom Offentlighet, sekretess och dataskydd SOU 2026:23 den sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 15 a § OSL som bland annat är tillämplig på sådan sekretess som regleras i 40 kap. OSL. Ut- redningen bedömer även att Specialpedagogiska skolmyndigheten har rättslig grund för sin behandling – det vill säga att lämna ut upp- giften – genom artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen. Behandlingen är nämligen nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse som är fastställd i nationell rätt (artikel 6.1 e och 6.3 i dataskyddsför- ordningen). Detta då det följer av 6 kap. 5 § OSL att en myndighet på begäran av en annan myndighet ska lämna uppgift som den för- fogar över, om inte uppgiften är sekretessbelagd eller det skulle hindra arbetets behöriga gång. Behandling av känsliga personuppgifter Utredningens bedömning Myndigheter har stöd för behandling av känsliga personuppgif- ter om hälsa i ett ärende om tolkavgift genom undantaget i arti- kel 9.2 g i dataskyddsförordningen. Utöver att det måste finnas en rättslig grund på så sätt som redogjorts för i föregående avsnitt ska även särskilda krav uppfyllas vid behand- ling av känsliga personuppgifter (artikel 9 i dataskyddsförordningen). Av skäl 51 i dataskyddsförordningen framgår att personuppgifter som till sin natur är särskilt känsliga med hänsyn till grundläggande rättigheter och friheter bör åtnjuta ett särskilt skydd, eftersom be- handling av sådana personuppgifter kan innebära betydande risker för de grundläggande rättigheterna och friheterna. Av artikel 9.1 i dataskyddsförordningen följer därför att behandling av känsliga per- sonuppgifter, bland annat uppgifter om hälsa, ska vara förbjuden. I artikel 9.2 i dataskyddsförordningen finns dock vissa undantag från förbudet att behandla känsliga personuppgifter. Den personuppgiftsbehandling som kommer att ske i enlighet med utredningens förslag innefattar uppgifter om hälsa (se avsnitt 17.2.1). Det gäller dels Specialpedagogiska skolmyndighetens behandling av hälsouppgifter i läkarintyg och andra relevanta intyg samt utlämnande av uppgiften om att undantag från skyldigheten att betala tolkavgift beviljats till andra myndigheter. Dels gäller det respektive myndighets SOU 2026:23 Offentlighet, sekretess och dataskydd behandling av uppgiften om att en enskild har beviljats undantag från skyldigheten att betala tolkavgift. Utredningen bedömer att den behandling av personuppgifter om hälsa som kan komma att ske faller in under undantaget i artikel 9.2 g. Av bestämmelsen följer att behandling av känsliga personuppgifter är tillåten om behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt all- mänt intresse, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt. För att detta undantag ska vara tillämpligt krävs det att behandlingen har ett rättsligt stöd i nationell rätt eller i unions- rätten vilken ska stå i proportion till det eftersträvade syftet. Enligt regeringens bedömning innebär detta att den rättsliga grunden för behandlingen typiskt sett kommer att vara någon av de som avses i artikel 6.1 c eller e i dataskyddsförordningen, det vill säga en rättslig förpliktelse eller en uppgift av allmänt intresse eller myndighetsutöv- ning som har stöd i rättsordningen.16 Utredningen har tidigare i detta avsnitt konstaterat att den behandling av personuppgifter som myn- digheterna, inklusive Specialpedagogiska skolmyndigheten, behöver göra med anledning av förslagen har rättslig grund i enlighet med arti- kel 6.1 c och e i dataskyddsförordningen. En andra förutsättning för att undantaget i artikel 9.2 g ska vara tillämpligt är att det rättsliga stödet ska stå i proportion till det efter- strävade syftet. Utredningen bedömer att behandlingen av känsliga personuppgifter står i proportion till det viktiga allmänna intresset att kunna besluta om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift samt att i det enskilda fallet besluta om undantag från tolkavgift. Eftersom uppgifter om funktionsnedsättning är helt avgörande för att Specialpedagogiska skolmyndigheten ska kunna besluta om undan- tag från skyldigheten att betala tolkavgift kan syftet inte uppnås på annat sätt än genom behandling av känsliga personuppgifter om hälsa. Myndigheterna behöver också kunna dokumentera att undantag har beslutats av Specialpedagogiska skolmyndigheten för att tolkavgift inte ska faktureras, liksom verifiera att en enskilds uppgift om att undantag från skyldigheten att betala tolkavgift beviljats är korrekt. Den rättsliga grunden för behandlingen ska även vara förenlig med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd (artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen). Vad som utgör det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd definieras inte i dataskyddsförordningen. I för- arbetena till dataskyddslagen anges dock att regeringen har svårt att 16 Prop. 2017/18:105 s. 84. Offentlighet, sekretess och dataskydd SOU 2026:23 föreställa sig en rättslig grund för behandling av personuppgifter som uppfyller kraven i artikel 6, men som ändå inte är förenlig med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd. Om grunden för behand- lingen av personuppgifter inte är förenlig med det väsentliga inne- hållet i rätten till dataskydd, lär den inte utgöra en godtagbar rättslig grund för behandling av personuppgifter över huvud taget. Det kan enligt regeringen ifrågasättas om kravet på förenlighet med det väsent- liga innehållet i rätten till dataskydd utgör ett krav som går utöver de krav som gäller enligt artikel 6 och som måste vara uppfyllda vid all behandling av personuppgifter i allmänt intresse.17 Utredningen, som tidigare i detta avsnitt har bedömt att den rättsliga grunden för behandlingen av personuppgifter uppfyller kraven i artikel 6.1 c och e, bedömer därmed att behandlingen även är förenlig med det väsent- liga innehållet i rätten till dataskydd. För att undantaget i artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen ska vara tillämpligt krävs det slutligen att gällande rätt innehåller bestäm- melser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den regi- strerades rättigheter. I många fall kan existerande sekretessreglering till skydd för enskildas personliga och ekonomiska förhållanden ut- göra en tillräcklig skyddsåtgärd18. Som framgår i avsnitt 17.1.1 föreslår utredningen en ny sekretessbestämmelse som innebär att de person- uppgifter som kommer att behandlas skyddas av sekretess. Därutöver gäller särskilda sökbegränsningar för de känsliga personuppgifter som kommer att behandlas (se 3 kap. 3 § andra stycket dataskyddslagen och myndigheternas kompletterande dataskyddsregleringar). Sådana sökbegränsningar finns därutöver angivna i relevanta kompletterande dataskyddsregleringar (se avsnitt 17.2.5), som exempelvis i 114 kap.

29 § Varje kommun ska aktivt verka för att nå dem i kommunen som har rätt till utbildningen och för att motivera dem att delta i utbildningen. Kom- munen ska i samband med detta informera om den skyldighet att betala tolk- avgift som följer av lagen (xxxx:xx) om tolkavgift. Kommunen ska upprätta en handlingsplan för sina insatser. Insatserna ska beskrivas i planen. Hand- lingsplanen ska kontinuerligt följas upp och vid behov revideras. Utbildningen ska finnas tillgänglig så snart som möjligt efter det att en rätt till utbildning i svenska för invandrare inträtt. Om det inte finns sär- skilda skäl ska utbildningen kunna påbörjas inom tre månader. Varje kommun ska aktivt verka för att en nyanländ som omfattas av lagen (2017:584) om ansvar för etableringsinsatser för vissa nyanlända in- vandrare kan påbörja utbildningen inom en månad från det att den nyan- lände anmält sig till utbildning i svenska för invandrare hos kommunen. Paragrafen innehåller bestämmelser om kommunens ansvar för att aktivt verka för att nå dem i kommunen som har rätt till kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare. Övervägandena finns i av- snitt 16.2.3. Paragrafens första stycke ändras på så sätt att det införs en ny andra mening. Av den nya bestämmelsen framgår att varje kommun ska informera om den skyldighet att betala tolkavgift som följer av lagen (xxxx:xx) om tolkavgift. Informationen om skyldigheten att betala tolkavgift ska lämnas i samband med att kommuner i enlighet med bestämmelsen i första meningen aktivt verkar för att nå dem i kom- munen som har rätt till utbildningen och för att motivera dem att delta i utbildningen. SOU 2026:23 Författningskommentar Information ska till exempel lämnas om när skyldigheten att betala tolkavgift inträder, i vilka sammanhang en avgift kan tas ut, avgiftens storlek och möjligheten att ansöka om undantag från skyldigheten att betala tolkavgift. Referenser Arbetsförmedlingen (2025). Handbok Förvaltningsrätt och handlägg- ning av ärenden. Dnr Af-2025/0042 1573. Bernstorf Jensen, J. (2023). Fjern den diskriminerende anakronisme nu. Bet. 2012/13:KU10. Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Bolvig Hansen, L. (2023). Omstridt lov skulle få flere til at lære dansk, men i stedet får den folk til at blive væk fra lægen. Bull, T. (2005). Objektivitetsprincipen. Bull, T. och Sterzel, F. (2023, version 5, JUNO). Regeringsformen – en kommentar. Clevesköld, L. (2026, JUNO). Lagkommentar till socialtjänstlagen (2025:400). Danelius, J. m.fl. (2023, Version 6, JUNO). Mänskliga rättigheter i europeisk praxis – En kommentar till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Davidsen, A.S. m.fl. (2022). General practitioners’ experiences in consultations with foreign language patients after the introduction of a user’s fee for professional interpretation: a qualitative interview study. de Boe, E. (2015). Vaststelling van de begrotingsstaten van het Ministerie van Volksgezondheid, Welzijn en Sport (XVI) voor het jaar 2011, 32 500 XVI och The influence of governmental policy on public service interpreting in the Netherlands. Deutsche Bundestag (2017). Der Anspruch auf einen Dolmetscher für Flüchtlinge und Migranten, Deutscher Bundestag WD 3-3000- 095/17. Dir. 2017:104. Kommittédirektivet Effektiva och ändamålsenliga tolk- tjänster. Referenser SOU 2026:23 Dir. 2023:129. Kommittédirektivet Skärpta krav för att förvärva svenskt medborgarskap. Dir. 2023:169. Kommittédirektivet En förbättrad samhällsorientering för nyanlända. Dir. 2025:16. Kommittédirektivet En översyn av vissa tolkfrågor. Dir. 2025:21. Kommittédirektivet Genomförande av direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Dir. 2025:103. Kommittédirektivet Tydligare ansvar och högre kvalitet i komvux. Domstolsverket (2024). Domstolsstatistik 2024. https://www.domstol.se/globalassets/filer/gemensamt- innehall/styrning-och- riktlinjer/statistik/2024/domstolsstatistik_2024.pdf. Domstolsverket (2023). Riktlinjer för tolkanvändning i domstol. https://www.domstol.se/globalassets/filer/gemensamt- innehall/styrning-och-riktlinjer/strategier-och- riktlinjer/riktlinjer-for-tolkanvandning-i-domstol---reviderad- oktober-2023.pdf. Ds 2014:14. Departementspromemorian Genomförande av brottsoffer- direktivet. Ds 2025:30. Departementspromemorian Migrations- och asylpakten, Volym 1. Egebark, J., Ornstein, P. & Rödin, M. (2023). Matchningsinsatser för arbetssökande med svag ställning på arbetsmarknaden – lärdomar från tre randomiserade försöksverksamheter. Eka A., Hirschfeldt, J., Jermsten, H. & Svahn Starrsjö, K. (2018). Regeringsformen. Ekonomistyrningsverket (2020). Rapport Utvecklad styrning och uppföljning av avgiftsbelagd verksamhet (2020:58). Ekonomistyrningsverket (2024). För- och nackdelar med att ta ut en avgift. https://forum.esv.se/redovisning-och-finansiering/avgifter- och-andra-ersattningar/forutsattningar-for-avgifter-i-staten/for-- och-nackdelar-med-att-ta-ut-en-avgift/. SOU 2026:23 Referenser Ekonomistyrningsverket (2025). Att beräkna kostnader. https://forum.esv.se/redovisning-och-finansiering/avgifter-och- andra-ersattningar/prissattning-och-uppfoljning-av-avgiftsbelagd- verksamhet/att-berakna-kostnaderna/. Ellajosyula, R., Narayanan, J., & Patterson, K (2020). Striking loss of second language in bilingual patients with semantic dementia. Journal of Neurology Volume 267. Englund Krafft, L. (2026, Karnov). Lagkommentar till lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare. Eriksson, P. (2026, Karnov). Lagkommentar till skollagen (2010:800). EU-domstolens dom C-152/73, Sotgiu mot Deutsche Bundespost, EU:C:1974:13, dom meddelad den 12 februari 1974. EU-domstolens dom C-195/98, Österreichischer Gewerkschaftsbund, EU:C:2000:655, dom meddelad den 30 november 2000. EU-domstolens dom C-73/08, Bressol m.fl, EU:C:2010:181, dom meddelad den 13 april 2010. EU-domstolens dom C-20/12, Elodie Giersch m.fl., EU:C:2013:411, dom meddelad den 20 juni 2013. EU-domstolens dom C-311/18, Facebook Ireland och Schrems, EU:C:2020:559, dom meddelad den 16 juli 2020. Europadomstolens dom nr 6210/73, 6877/75; 7132/75, Luedicke, Belkacem och Koç mot Tyskland, dom meddelad den 28 november 1978. Europadomstolens dom nr 9783/82, Kamasinski mot Österrike, dom meddelad den 19 december 1989. Europadomstolens dom nr 32771/96, Cuscani mot Förenade Kunga- riket, dom meddelad den 24 september 2002. Europadomstolens dom nr 18913/03, Husain mot Italien, dom med- delad den 24 februari 2005. Europeiska rådet och Europeiska unionens råd (2025). En ny screening- förordning. https://www.consilium.europa.eu/sv/policies/screening- regulation/. Fitger, P. m.fl. (3 december 2024, Version 97, JUNO). Rättegångs- balken. Referenser SOU 2026:23 FN:s kommitté för barnets rättigheter (2013), Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 14 om Barnets rätt att i första hand få beaktat vad som bedöms vara barnets bästa. CRC/C/GC/14. FN:s kommitté för barnets rättigheter (2019). Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 24 om barnets rättigheter i det straffrättsliga systemet. CRC/C/GC/24. FN:s kommitté för barnets rättigheter (2023). Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 5 om allmänna åtgärder för genomförandet av konventionen om barnets rättigheter (artikel 4, 42 och 44.6). CRC/C/GC/5. Folketinget (2003). Forslag til Lov om ændring af lov om sygehusvæsenet og lov om offentlig sygesikring, 2003/1 LSF 209 samt Bekendtgørelse om tolkebistand efter sundhedsloven i lydelse enligt BEK nr 446 af 12/05/2011. Folketinget (2011). Forslag til Lov om ændring af sundhedslove, 2011/12 L 37. Folketinget (2018). Betænkning over Forslag til lov om ændring af sundhedsloven, Sundheds- og Ældreudvalget den 24 maj 2018, 2017/1 BTL 213. Folketinget (2018a). Forslag til Lov om ændring af sundhedsloven (Egenbetaling for tolkebistand), 2017/1 LSF 213. Folketinget (2020). Sundheds- og Ældreudvalget (SUU) Alm. del, Samling: 2019–20, Spørgsmål 409. Folketinget (2023). Sundhedsudvalget (SUU) Alm. del, Samling: 2022–23 (2. samling), Spørgsmål 455. Folketinget (2024). Session 2023–24, B 164 Forslag til folketings- beslutning om at afskaffe tolkegebyret i sundhedsvæsenet. Folketinget (2025). Forslag til Lov om ændring af en række love på børne- og undervisningsområdet, socialområdet, det familieretlige område, skatteområdet, beskæftigelsesområdet, udlændinge- og integrationsområdet og ældreområdet, Sagsforløb 2024/1 LF 156. Forsberg Lundell, F. & Rehnberg, P. (2024). Rapport nr 28, Alla ska snabbt lära sig svenska, Språk, migration och arbetsmarknads- integration i Sverige: Betydelsen av läs- och skrivkunnighet och språklig distans. SOU 2026:23 Referenser Fridström, I. (2026, Karnov). Lagkommentar till utlänningslagen (2005:716). Försäkringskassan (2018). Rapport – Effektivare tolkanvändning och utvecklad flerspråkig service. Dnr 049968–2017. Försäkringskassan (2025). Vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i prak- tiken. Version 20. Försäkringskassan (2025a). Riktlinjer (2020:05) för kontakter på andra språk än svenska. Version 2. Förvaltningsrätten i Växjös dom den 18 oktober 2024 i mål nr 578-24. Grahn-Farley, M. (2019). Barnkonventionen: en kommentar. Gustafsson, K., Norström, E., Fioretos, I. & Höglund, P. (2018). Barn och andra anhöriga som översätter och medlar inom socialtjänst och hälso- och sjukvård. Harpelund, L., Smith Nielsen, S. & Krasnik, A. (2012). Self-perceived need for interpreter among immigrants in Denmark, Scandinavian Journal of Public Health. Harris, D.J., O'Boyle, M., Bates, E., Buckley, C. (2023). Law of the European Convention on Human Rights. Hartosch, K. m.fl. (2024). Kommunikation mit Geflüchteten: Wie Jobcenter mit sprachlicher Diversität umgehen. Hawran, M. S. (2023). Fem år med tolkegebyr: Det er en af de alvorligste trusler mod patientsikkerheden i dag. Hawran, M. S. (2024). LVS og PLO tilslutter sig kritik af Christiansborg: Afskaf tolkegebyret nu. Hawran, M. S. (2024a). Ny undersøgelse: Flertal i Folketinget vil bevare omstridt gebyr. HFD 2018 ref. 23. HFD 2018 ref. 39. Hirschfeldt, J. (2026, Karnov). Lagkommentar till regeringsformen. Hof, M. R. (2015). The death of healthcare interpreting in the Netherlands. Holck, L. & Rudkjøbing, A. (2019). Afskaf tolkegebyret – det er et kæmpe problem for patientsikkerheden. Referenser SOU 2026:23 Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (2024). Arbetsmarknadsanknytning och utbildning: Skillnader mellan svensk och utländsk bakgrund (rapport 2024:24). Institutet för språk och folkminnen (2010). Språkrådets uttolkning av språklagen. International Organization for Migration (2024). Temporary Protection Holders in Sweden – Intentions, Needs and Challenges, 2nd edition. Jacobs, E. A., Shepard, D. S., Suaya, J. A., Stone, E-L. (2004). Overcoming language barriers in health care: costs and benefits of interpreter services. Johnsson, L-Å. & Sverne Arvill, E. (15 maj 2025, Version 3, JUNO). Patientlagen – en kommentar. Justitieministeriet (1986). Vejledning om forvaltningsloven nr 11740. Justitieombudsmannen (1974), JO 1974 s. 128. Justitieombudsmannen (1992), JO 1992/93 s. 417. Justitieombudsmannen (2001), beslut den 4 april 2001, dnr 2598- 2000 och 2617-2000. Justitieombudsmannen (2002), JO 2002/03 s. 491. Justitieombudsmannen (2002a), JO 2002/03 s. 501. Justitieombudsmannen (2010), JO 2010/11 s. 257. Justitieombudsmannen (2013), JO 2013/14 s. 555. Justitieombudsmannen (2021). Beslut angående tillämpning av barn- konventionen när polisen lät ett barn teckentolka åt en anhörig vid en husrannsakan. Dnr 770–2021. Justitieombudsmannen (2022), JO 2022/23 s. 198. Justitieombudsmannen (2022a). Protokoll över inspektion av Arbets- förmedlingen, enheten för omprövning i Östersund den 23–24 feb- ruari 2022. Dnr 759–2022. Jämställdhetsmyndigheten (2023). Mellan tillit och misstro – Utrikes födda kvinnor om sina behov och hinder i relation till arbetsmark- nadsetablering (2023:5). Jämställdhetsmyndigheten (2025). Delmål 5: Jämställd hälsa. https://jamstalldhetsmyndigheten.se/jamstalldhet-i- sverige/delmal-5-jamstalld-halsa/. SOU 2026:23 Referenser Kammarkollegiet (2017). Tolkanvändningen i staten – Så skapar bristande kvalitetskrav brist på auktoriserade tolka. Kammarkollegiet (2019). God tolksed – Kammarkollegiets råd till auktoriserade tolkar. Kammarkollegiet (2024). Förslag på hur den statliga kontrollen och kvalitetsbedömningen av tolkar som arbetar i det offentliga kan öka. Dnr 1.1-6004-2024. Kammarkollegiet (2026). Ramavtal. https://www.avropa.se/ramavtal/. Kammarrätten i Stockholms dom den 16 februari 2023 i mål nr 3095-22. Kassenärztliche Bundesvereinigung (2025). Änderungsantrag 1 der Fraktionen der SPD und BÜNDIS 90/DIE GRÜNEN zum Entwurf eines Gesetzes zur Stärkung der Gesundheitsversorgung in der Kommune. Kennerberg, L. & Sibbmark, K. (2005). Vilka deltar i svenska för invandrare?, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Rapport 2005:13. Koalitonsvertrag 2021–2025 (2021). Mehr fortschritt wagen bündnis für freiheit, gerechtigkeit und nachhaltigkeit. Kronofogdemyndigheten (2025). Handbok utmätning. Dnr KFM 27758-2025. Lagrådsremissen Reformerat försörjningsstöd – bidragstak och ökade möjligheter till arbete, den 16 december 2025. Lagrådsremissen Aktivitetskrav för mottagare av försörjningsstöd, den 16 december 2025. Lagrådsremissen Skärpta krav för svenskt medborgarskap, den 10 feb- ruari 2026. Landell, E. (2021). Försörjning med fördröjning – en ESO-rapport om utrikes födda kvinnors etablering på arbetsmarknaden (2021:7). Laun, L., Liljeberg, L. & Åslund, O. (2020). Utrikes födda och välfärds- systemen, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, rapport 2020:15. Lundgren, L. & Sunesson, P-A. (2026-01-13, version 40, JUNO) Nya socialtjänstlagarna, Huvudsakliga förarbeten till lagstiftningen. Lundin, O. & Madell, T. (2022, Version 9, JUNO). Kommunala befogenheter. Referenser SOU 2026:23 Lundmark, J. & Säfsten, M. (26 augusti 2024, Version 1 C, JUNO). Förvaltningslagen, en kommentar. Madell, T. & Lundin, O. (2026-02-09, Version 4C, JUNO), Kommu- nallagen, En kommentar. Marcusson, L. (1989). Offentlig förvaltning utanför myndighetsområdet. Michaëlis, C., Krasnik, A. & Norredam, M. (2021). Introduction of user fee for language interpretation: effects on use of interpreters in Danish health care. Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (2025). Vad är hedersrelaterat våld och förtryck? https://mfof.se/foraldraskapsstod/foraldraskapsstod-i-en- hederskontext/hedersrelaterat-vald-och-fortryck.html. Nationalencyklopedin (2026), www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/simultan tolkning. Nationellt centrum för hedersrelaterat våld och förtryck (2026). Vad är hedersrelaterat våld och förtryck? https://www.hedersfortryck.se/hedersrelaterat-vald-och- fortryck/vad-ar-hedersrelaterat-vald-och-fortryck/#elementor- toc__heading-anchor-2. NJA 2020 s. 761. Polismyndigheten (2026). Skyddade personuppgifter. https://polisen.se/utsatt-for-brott/hjalp-och-stod-fran- samhallet/skyddade-personuppgifter/. Priebe, S. m.fl. (2011). Good practice in healthcare for migrants: views and experiences of care professionals in 16 European countries. Prop. 156 L (2020–2021). Lov om offentlige organers ansvar for bruk av tolk mv. (tolkeloven). Prop. 1971:30. Propositionen Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om allmänna förvaltningsdomstolar m.m. Prop. 1973:30. Propositionen Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m.m. Prop. 1973:90. Propositionen Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m.m.; given Stockholms slott den 16 mars 1973. SOU 2026:23 Referenser Prop. 1975/76:136. Propositionen om ändringar i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap. Prop. 1975/76:160. Propositionen om nya grundlagsbestämmelser angående allmänna handlingars offentlighet. Prop. 1979/80:2. Propositionen med förslag till sekretesslag m.m. Prop. 1979/80:80. Propositionen om följdlagstiftning till den nya sekretesslagen. Prop. 1979/80:96. Propositionen med förslag till ny utlänningslag, m.m. Prop. 1981/82:97. Propositionen om hälso- och sjukvårdslag m.m. Prop. 1983/84:192. Propositionen om sanktionsavgifter vid över- trädelser av import- och exportregleringar. Prop. 1984/85:79. Propositionen med förslag till tandvårdslag m.m. Prop. 1985/86:80. Propositionen om ny förvaltningslag. Prop. 1989/90:28. Propositionen om vård i vissa fall av barn och ungdomar. Prop. 1990/91:85. Propositionen Växa med kunskaper – om gymnasie- skolan och vuxenutbildningen. Prop. 1991/92:152. Propositionen om hälso- och sjukvårdens ansvar vid dödsfall, m.m. Prop. 1993/94:126. Propositionen Svenskundervisning för invandrare (sfi). Prop. 1996/97:1. Propositionen Förslag till statsbudget för budgetåret 1997 m.m. Prop. 1996/97:27. Propositionen Läkemedelsförmåner och läkemedels- försörjning m.m. Prop. 1996/97:124. Propositionen Ändring i socialtjänstlagen. Prop. 1997/98:45. Propositionen Miljöbalk. Prop. 1997/98:178. Propositionen Medborgarskap och identitet. Prop. 2000/01:33. Propositionen Behandling av personuppgifter inom skatt, tull och exekution. Prop. 2000/01:80. Propositionen Ny socialtjänstlag m.m. Prop. 2001/02:72. Propositionen Ändringar i regeringsformen – sam- arbetet i EU m.m. Prop. 2003/04:145. Propositionen Trängselskatt. Referenser SOU 2026:23 Prop. 2005/06:148. Propositionen Vissa frågor om vuxnas lärande, m.m. Prop. 2005/06:161. Propositionen Sekretessfrågor – Skyddade adresser m.m. Prop. 2008/09:1. Budgetpropositionen för 2009. Prop. 2008/09:153. Propositionen Språk för alla – förslag till språklag, Språk för alla – förslag till språklag. Prop. 2008/09:158. Propositionen Från erkännande till egenmakt – regeringens strategi för de nationella minoriteterna. Prop. 2009/10:80. Propositionen En reformerad grundlag. Prop. 2010/11:40. Propositionen En reformerad budgetlag. Prop. 2011/12:1. Budgetpropositionen för 2012. Prop. 2012/13:120. Propositionen Folkbokföringen i framtiden. Prop. 2012/13:132. Propositionen Tolkning och översättning i brottmål. Prop. 2014/15:45. Propositionen Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång. Prop. 2014/15:77. Propositionen Genomförande av brottsofferdirektivet. Prop. 2015/16:136. Propositionen Arbetslöshet och ekonomiskt bistånd. Prop. 2016/17:43. Propositionen En ny hälso- och sjukvårdslag. Prop. 2016/17:171. Propositionen En ny kommunallag. Prop. 2016/17:180. Propositionen En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag. Prop. 2017/18:95. Propositionen Anpassningar av vissa författningar inom skatt, tull och exekution till EU:s dataskyddsförordning. Prop. 2017/18:105. Propositionen Ny dataskyddslag. Prop. 2017/18:145. Propositionen Ökat skydd för hotade och förföljda personer samt några åtgärder för att öka kvaliteten i folkbokföringen. Prop. 2017/18:186. Propositionen Inkorporering av FN:s konvention om barnets rättigheter. Prop. 2017/18:235. Propositionen Följdändringar till ny förvaltningslag. Prop. 2020/21:55. Propositionen Språkplikt – deltagande i vuxen- utbildning i svenska för invandrare (sfi) för rätt till försörjningsstöd. Prop. 2023/24:1. Budgetpropositionen för 2024. Prop. 2023/24:99. Vårändringsbudget för 2024. SOU 2026:23 Referenser Prop. 2024/25:1. Budgetpropositionen för 2025. Prop. 2024/25:49. Propositionen En ny ordning för asylsökandes boende. Prop. 2024/25:89. Propositionen En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Prop. 2024/25:195. Propositionen Skärpta krav för offentliga biträden och höjda kompetenskrav för tolkar i migrationsärenden. Prop. 2025/26:1. Budgetpropositionen för 2026. Prop. 2025/26:10. Propositionen Skärpta krav i kommunal vuxen- utbildning i svenska för invandrare (sfi). Prop. 2025/26:88. Propositionen Framtidens dataskydd vid Skatte- verket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten. Ragnemalm, H. (1977). Offentligrättsliga studier. Rathcke, C.N. (2024). Lægeforeningen: Afskaf tolkegebyret – det er spild af lægetid og øger ulighed i sundhed. Regeringen (2010). Förordningsmotiv Förordning om samhälls- orientering för vissa nyanlända invandrare (Fm 2010:1). Regeringen (2025). Jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet 2025–2029. A2025/00105. Regeringen (2025a). Regleringsbrev för budgetåret 2025 avseende länsstyrelserna. Fi2025/01342. Regeringen (2025b). Regleringsbrev för budgetåret 2025 avseende Trafikverket. LI2025/00704. Regeringen og Dansk Folkeparti (2018). Aftale om finansloven for 2018. Regeringsuppdrag till Migrationsverket (4 februari 2021). Uppdrag att förbereda införandet av en obligatorisk samhällsintroduktion för asylsökande. Dnr Ju2021/00356. Regeringsuppdrag till Skolverket (4 april 2024). Uppdrag att för kommunal vuxenutbildning ta fram kurser i utbildning i svenska för invandrare och yrkeskurser på grundläggande nivå. Dnr U2024/01043 och U2024/02781. Regeringsuppdrag till Statistiska centralbyrån (13 februari 2025). Uppdrag att utföra en förstudie om uppföljning av hörförståelse och muntlig förmåga. Dnr A2025/00128. Referenser SOU 2026:23 Regeringsuppdrag till Kammarkollegiet (5 februari 2026). Uppdrag till Kammarkollegiet att se över provet för auktorisation av tolkar. Dnr A2026/00147. Region Skåne (2006). Riktlinjer för språktolkservice inom hälso- och sjukvården, ärende 10. Dnr HSN 061213. Region Skåne (Kunskapscentrum migration och hälsa, 2019). Rapport om språktolkning inom hälso- och sjukvård – en fråga om mänskliga rättigheter. Regjeringen (2021). Prop. 156 L (2020–2021), Lov om offentlige organers ansvar for bruk av tolk mv. (tolkeloven). RP 72/2002 rd. Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till förvaltningslag och till lag om ändring av förvaltningsprocesslagen. Rørdam Nielsen, M. & Smith Jervelund, S. (2023). Impacts of an interpretation fee on immigrants’ access to healthcare: Evidence from a Danish survey study among newly arrived immigrants. RÅ 1912 ref. 66. RÅ 1922 S 67. RÅ 1938 S 96. RÅ 1968 K 1770. RÅ 1974 A 943. RÅ 1974 A 1426. RÅ 1979 Ab 54. RÅ 1994 not. 574. RÅ 1995 ref. 79. RÅ 2004 ref. 8. Sagsforløb 2024/1 LF 156. Forslag til Lov om ændring af en række love på børne- og undervisningsområdet, socialområdet, det familieretlige område, skatteområdet, beskæftigelsesområdet, udlændinge- og integrationsområdet og ældreområdet (Forbud mod anvendelse af personer under 18 år som tolke m.v.) Vedtaget af Folketinget ved 3. behandling den 6. maj 2025. Skatteverket (2009). Navet Avisering av folkbokföringsuppgifter Allmän beskrivning. Version: 4.4. Skatteverket (2024). Årsredovisning. SOU 2026:23 Referenser Skatteverket (2026). Rättslig vägledning om förvaltningsrätt och förfarande, handläggning av ärenden, tolkning och översättning, Skatteverket. Skolverket (2022). Kommentarmaterial till kursplanen i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare. Skolverket (2024). Officiell statistik om elever och kursdeltagare i kommunal vuxenutbildning 2024 på riksnivå, i tabeller. https://www.skolverket.se/statistik-och-utvarderingar/statistik- om-forskola-och-skola/sok-statistik-om-forskola-skola-och- vuxenutbildning?sok=SokC&verkform=Komvux&omrade= Elever%20och%20kursdeltagare&lasar=2024&run=1. Skolverket (2024a). Elever och studieresultat i kommunal vuxen- utbildning 2024. Skolverket (2024b). Studieavbrott och genomströmning i sfi, Rapport 2024:3. Skolverket (2025). Om Skolverkets statistik. https://www.skolverket.se/statistik-och-utvarderingar/statistik- om-forskola-och-skola/om-skolverkets-statistik. Skr. 2009/10:79. Regeringsskrivelsen En tydlig, rättssäker och effektiv tillsyn. Socialstyrelsen (2016). Tolkar för hälso- och sjukvården och tandvården. Kartläggning våren 2016. Socialstyrelsen (2021). Ekonomiskt bistånd – handbok för socialtjänsten. Socialstyrelsen (2021a). Handläggning och dokumentation – handbok för socialtjänsten. Socialstyrelsen (2023 respektive 2024). Statistik om ekonomiskt bistånd. Socialstyrelsen (2023a respektive 2024a). Försörjningshinder och ändamål med ekonomiskt bistånd. Socialstyrelsen (2025). Riksnormen för försörjningsstöd 2026. Dnr 4.3–74128/2025. Socialstyrelsen (2026). Socialstyrelsens termbank. https://termbank.socialstyrelsen.se/. Socialstyrelsen (2026a). Om socialtjänsten. https://www.socialstyrelsen.se/stod-i-livet/om-socialtjansten. SOU 1972:15. Betänkandet Ny regeringsform – Ny riksdagsordning. Referenser SOU 2026:23 SOU 1999:34. Betänkandet Svenskt medborgarskap. SOU 2012:49. Betänkandet Tolkning och översättning vid straffrätts- liga förfaranden: genomförande av EU:s tolknings- och översätt- ningsdirektiv. SOU 2018:83. Betänkandet Att förstå och bli förstådd – ett reformerat regelverk för tolkar i talade språk. SOU 2020:63. Betänkandet Barnkonventionen och svensk rätt. SOU 2020:66. Betänkandet Samverkande krafter – för stärkt kvalitet och likvärdighet inom komvux för elever med svenska som andraspråk. SOU 2023:25. Betänkandet Kunskapskrav för permanent uppehålls- tillstånd. SOU 2024:12. Betänkandet Mål och mening med integration. SOU 2025:1. Betänkandet Skärpta krav för svenskt medborgarskap. SOU 2025:55. Betänkandet En reformerad samhällsorientering för bättre integration. SOU 2025:99. Betänkandet Ändring av permanent uppehållstillstånd för vissa utlänningar. Specialpedagogiska skolmyndigheten (2024). Årsredovisning 2024. Språkrådet (2026). Offentligt finansierad tolkning: villkor, debatt, forskning. Rapporter från Språkrådet 24. Statistiska centralbyrån (2021). Stora skillnader mellan utrikes och inrikes födda. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter- amne/arbetsmarknad/utbud-av- arbetskraft/arbetskraftsundersokningarna- aku/pong/statistiknyhet/arbetskraftsundersokningarna-aku-1a- kvartalet-2021/. Statistiska centralbyrån (2026). Folkmängden efter region, födelseland och kön. År 2000 – 2024. https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__ BE__BE0101__BE0101E/FolkmRegFlandK/. Statistiska centralbyrån (2026a). Inrikes och utrikes födda efter region, ålder och kön. År 2000–2024. https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__ BE__BE0101__BE0101E/InrUtrFoddaRegAlKon/. Statskontoret (2024). Vem är det som kör? Avgiftsbelagd verksamhet i staten, Om offentlig sektor. Rapportnummer OOS 54. SOU 2026:23 Referenser Statskontoret (2026). Ekonomiskt mål för avgiftsbelagd verksamhet. Sundheds- Ældreministeriet (2018). Høringsnotat – forslag til lov om ændring af sundhedsloven (Egenbetaling for tolkebistand). Sveriges domstolar (2024). Årsredovisning 2024. Sveriges kommuner och regioner (2019). Remissyttrande till betän- kandet Att förstå och bli förstådd – ett reformerat regelverk för tolkar i talade språk – SOU2018:83. Ärendenummer U2018/04684/UF. Sveriges kommuner och regioner (2024). Statistik över kommuner och regioners ekonomi 2024. https://skr.se/ekonomiochbudgetplanering/statistikoverkomm unerochregionersekonomi.8290.html#h-Kommunernasintakter. Sveriges kommuner och regioner (2025). Patientavgifter. https://skr.se/halsaochsjukvard/ekonomiochavgiftersjukvard/pat ientavgifteriallaregioner.7874.html. Sveriges läkarförbund (2018). Läkarförbundets etiska regler. https://slf.se/app/uploads/2018/04/etiskaregler-a4-korr2.pdf. Sveriges radio (2016). Många barn tolkar åt sina föräldrar. https://www.sverigesradio.se/artikel/6567296. Sveriges tandläkarförbund (2014). Etiska riktlinjer. https://tandlakarforbundet.se/app/uploads/2017/01/etiska- riktlinjer-skrift.pdf. Sverne Arvill, E., Printz, A. och Johnsson, L-Å. (9 februari 2024, Version: 12, JUNO). Hälso- och sjukvårdslagen med kommentarer. Trafikverket (2025). Teoriprov och yrkesprov med stöd. https://www.trafikverket.se/korkort/ta-korkort/teoriprov-och- yrkesprov-med-stod/. Trafikverket (2026). Förarprovsorganisation. https://www.trafikverket.se/om-oss/var-verksamhet-vision- och-uppdrag/organisation/forarprovs-organisation/. Uddannelses- og Forskningsministeriet (2023). Bedre fremmeds- progstolkning i den offentlige sektor Afrapportering af arbejdet i det tværministerielle tolkeudvalg. UNESCO (2019). Global Education Monitoring Report – Gender Report: Building bridges for gender equality. Referenser SOU 2026:23 Upphandlingsmyndigheten (2026). Ramavtal. https://www.upphandlingsmyndigheten.se/regler-och- lagstiftning/olika-sorters-avtal-och-kontrakt/ramavtal/. Vikkelsø Slot, L. & Wessel, A.U. (2019). Egenbetaling for tolkebistand Lægers erfaringer med ordningen, Lægeforeningen og Institut for Menneskerettigheder. von Essen, U. (5 mars 2025, version 9, JUNO). Förvaltningsprocess- lagen m.m. en kommentar. Wennergren, B. (2008). Offentlig förvaltning i arbete. Zorginstituut Nederland (2020). Tolkvoorziening voor anderstaligen in de geneeskundige geestelijke gezondheidszorg. zu Jeddeloh, P. (2023). Sozialhilfe och Jobcenter muss Dolmetscherkosten für Bürgergeld-Empfänger übernehmen. Bilaga 1 Kommittédirektiv 2025:16 En översyn av vissa tolkfrågor Beslut vid regeringssammanträde den 27 februari 2025 Sammanfattning En särskild utredare får i uppdrag att se över vissa tolkfrågor. Det huvudsakliga syftet är att det integrationspolitiska målet, av vilket det framgår att kunskaper i svenska språket är prioriterade för möjlig- heterna att integreras i samhället, ska återspeglas i användandet av tolk. För att öka drivkrafterna att lära sig svenska ska rätten till offent- ligt finansierad tolk begränsas, med utgångspunkten att den enskilde i första hand ska betala för tolktjänster. Genom detta tydliggörs sam- hällets förväntningar på den enskilde att lära sig svenska. Översynen omfattar även frågan om förbud för myndigheter att använda barn som tolk. Utredaren ska bl.a. • analysera när det är respektive inte är rättsligt möjligt och ända- målsenligt att avgiftsbelägga offentligt finansierad tolk, • analysera vid vilken tidpunkt en tolkavgift bör tas ut, • utifrån analyserna, föreslå hur en avgift för offentligt finansierad tolk bör utformas, inklusive nivån för en sådan avgift, • analysera och föreslå hur ett förbud för myndigheter att använda barn som tolk bör utformas, samt överväga om det finns situa- tioner då det bör vara möjligt att göra undantag från ett sådant förbud, och • lämna nödvändiga författningsförslag. Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2026. Bilaga 1 SOU 2026:23 Uppdraget att föreslå en avgift för offentligt finansierad tolk I Tidöavtalet, som är en överenskommelse som har slutits mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Libera- lerna, anges följande: Begränsning av rätten till tolk för personer med uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap Rätten till offentligt finansierad tolk ska begränsas. Utgångspunkten ska vara att den enskilde i första hand ska betala för tolktjänster. Det ska övervägas att införa en avgift för nyanlända efter att en viss tid för- flutit sedan uppehållstillstånd beviljats. Den statliga kontrollen och kvalitetsbedömning av tolkar som arbetar för det offentliga ska öka. Vad gäller statlig kontroll och kvalitetsbedömning beslutade reger- ingen den 8 maj 2024 att ge Kammarkollegiet i uppdrag att lämna för- slag på hur den statliga kontrollen och kvalitetsbedömningen av tolkar som arbetar för det offentliga kan öka (A2024/00693). Kammarkolle- giet lämnade in en redovisning av uppdraget den 13 december 2024. Rätten till tolk Av språklagen (2009:600) framgår att svenska är huvudspråk i Sverige. Svenskan är därmed samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla samhällsområden. Av språklagen framgår även att de nationella minoritetsspråken är finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska, och att det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja dessa. Som en konsekvens av att svenska är huvudspråk ska språket i domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra organ som fullgör uppgifter i offentlig verksamhet enligt språklagen vara svenska. Rätten att använda nationella minoritetsspråk eller ett annat nordiskt språk inom offentlig verksamhet framgår av annan lagstiftning, t.ex. lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Bestäm- melserna om språk i offentlig verksamhet är bl.a. viktiga för att offent- lighetsprincipen ska kunna upprätthållas. Att myndigheter som huvudregel ska använda svenska medför ett behov av regler för att lösa de informations- och kommunika- tionssvårigheter som kan uppkomma t.ex. vid handläggningen av ärenden om den enskilde inte pratar svenska. Det grundläggande SOU 2026:23 Bilaga 1 syftet med rätt till tolk är att säkerställa att den person som ärendet gäller och som berörs av ärendets utgång ska kunna förstå ärendets innehåll och själv göra sig förstådd, och att relevant material ska kunna beaktas vid prövningen (prop. 2016/17:180 s. 84). Regeringsformen innehåller inte några uttryckliga bestämmelser om tolk, men i 2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen anges att en rättegång ska genomföras rättvist och inom skälig tid. Uttrycket ”rättvist” är avsett att sammanfatta de skilda rättssäkerhetsgarantier som traditionellt anses knutna till ett rättvist domstolsförfarande i såväl tvistemål och brottmål som förvaltningsmål. Dessa grundläg- gande principer innefattar enligt praxis bl.a. att få tillgång till tolkning och översättning (prop. 2009/10:80 s. 160). Därutöver innehåller arti- kel 6 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) vissa allmänna krav när det gäller rätten till en rättvis rättegång samt speciella minimigarantier som ska gälla för den som är anklagad för brott. En sådan minimirättighet är enligt artikel 6.3 e att utan kostnad bistås av tolk, om personen inte förstår eller talar det språk som används i domstolen. Tillgång till tolk är således viktigt för att den enskilde ska kunna ta till vara sina rättigheter och fullgöra sina skyldig- heter, men även för att det offentliga ska kunna fullgöra sitt uppdrag. Bestämmelser som har betydelse för rätten till tolk i Sverige finns i olika regelverk. Enligt 13 § förvaltningslagen (2017:900), som är tillämplig vid handläggning av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna och handläggning av förvaltningsärenden hos domstolarna, ska en myndighet använda tolk och se till att översätta handlingar om det behövs för att den enskilde ska kunna ta till vara sin rätt när myndig- heten har kontakt med någon som inte behärskar svenska. En myn- dighet ska under samma förutsättningar använda tolk och göra inne- hållet i handlingar tillgängligt när den har kontakt med någon som har en funktionsnedsättning som allvarligt begränsar förmågan att se, höra eller tala. Förvaltningslagen innehåller ingen uttrycklig reglering om kostnadsansvaret för anlitande av tolk, men i förarbetena anges att det allmänna då ska stå för kostnaderna (jfr prop. 2016/ 17:180 s. 84, 86 och 299). Serviceskyldigheten, som regleras i 6 § förvaltningslagen, innebär att en myndighet ska se till att kontakterna med den enskilde blir enkla och smidiga, och att myndigheten ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till vara sina intressen. Hjälpen ska ges i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, Bilaga 1 SOU 2026:23 den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Den ska ges utan onödigt dröjsmål. Det finns även annan lagstiftning som reglerar eller har betydelse för rätten till tolk. Både rättegångsbalken och förvaltningsprocess- lagen (1971:291) innehåller t.ex. bestämmelser om skyldighet att i vissa fall anlita tolk och om att kostnaden för tolkning ska betalas av staten. Några sådana uttryckliga bestämmelser om språktolk eller kostnadsansvaret för den finns inte i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), socialtjänstlagen (2001:453) eller patientlagen (2014:821). Både hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen betonar dock aspekter som samråd med patienter och information och att vård och omsorg ska ges på lika villkor. I patientlagen (2014:821) anges att hälso- och sjukvården har en skyldighet att anpassa information om vård och behandling efter bl.a. mottagarens språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar. Vidare anges att den som ger informationen så långt som möjligt ska försäkra sig om att motta- garen har förstått innehållet i och betydelsen av den lämnade informa- tionen (3 kap. 6 och 7 §§ patientlagen). Användandet av svenska – och tolktjänster när den enskilde ännu inte lärt sig språket – bidrar således till att uppnå likvärdig tillgång till samhällsservice och att upprätthålla grundläggande principer som rätts- säkerhet och patientsäkerhet. Tolktjänster kan också bidra till det offentligas möjligheter att på ett effektivt sätt fullgöra sina uppdrag. Samtidigt innebär offentligt finansierad tolk betydande kostnader för det offentliga. I betänkandet Att förstå och bli förstådd – ett refor- merat regelverk för tolkar i talade språk (SOU 2018:83) konstaterade Tolkutredningen, i likhet med tidigare utredningar inom området, att kostnader för tolktjänster och tolkförmedling är mycket svåra eller till och med omöjliga att sammanställa över en följd av år. Utred- ningen uppskattade dock de samlade offentliga kostnaderna för tolk- tjänster till att årligen omfatta minst 2 miljarder kronor. Kommuner och regioner uppskattades stå för cirka två tredjedelar av de offentliga kostnaderna för tolktjänster. SOU 2026:23 Bilaga 1 En avgift för tolk bör införas Det integrationspolitiska målet är att utrikes födda kvinnor och män ska ha samma skyldigheter, rättigheter och möjligheter som den övriga befolkningen att leva ett fritt, värdigt och självständigt liv inom samhällsgemenskapen. Detta förutsätter att den som lång- varigt befinner sig i Sverige anstränger sig för att bli en del av det svenska samhället och att samhället både ställer krav och ger möjlig- heter till integration. Integrationspolitiken ska bidra till social och kulturell, ekonomisk, språklig och demokratisk integration samt att genom utbildning förbättra förutsättningarna för flickor och pojkar med utländsk bakgrund. Det integrationspolitiska målet bör åter- speglas i användandet av tolk inom det offentliga. Att kunna svenska är en viktig förutsättning för delaktighet i det svenska samhället. Samhället behöver därför visa en tydlig förväntan på att den som kommer till Sverige anstränger sig för att lära sig svenska, och erbjuda förutsättningar för detta. Genom att den enskilde som utgångspunkt får betala en avgift för tolk tydliggörs samhällets förväntningar på den enskilde att lära sig svenska. Samtidigt kan användandet av tolk inom det offentliga minska risken för missförstånd, minska behovet av kompletterande kontakter eller underlag och på andra sätt medföra att onödig administration och långa handläggningstider undviks. Det finns därmed behov av att utreda förutsättningarna för och utform- ningen av en ändamålsenlig avgift för tolk vid kontakter mellan en- skilda och det offentliga. I uppdraget ingår att föreslå på vilken nivå eller inom vilket spannen sådan avgift bör ligga och redogöra för de överväganden som ligger till grund för förslaget. Det är rimligt att det tar viss tid för den som är ny i Sverige att lära sig ett nytt språk på en tillräcklig nivå för att kunna klara av myn- dighetskontakter utan tolk. Det behöver övervägas under vilken tidsperiod som det offentliga fortsättningsvis ska tillhandahålla kost- nadsfri tolk. I sammanhanget bör det beaktas att det tar längre tid för vuxna än för barn att lära sig ett nytt språk. Det gäller särskilt dem som saknar grundläggande läs- och skrivkunnighet, en grupp där andelen kvinnor generellt är större än andelen män. Möjlighet att kommunicera med det allmänna kan därmed utgöra ett särskilt viktigt verktyg för kvinnor att självständigt tillvarata sina egna intressen, inte minst i förhållande till anhöriga. Bilaga 1 SOU 2026:23 En ordning med olika tidsperioder för olika grupper skulle riskera att bli svår och resurskrävande för det offentliga att tillämpa och svår för den enskilde att förstå. Tidpunkten då en person ska betala en avgift för offentligt finansierad tolk bör därför som huvudregel vara lika för alla. Sammantaget ska utgångspunkten för arbetet vara att tydligt stärka incitamenten för den enskilde att lära sig svenska. Det kan finnas situationer där EU-rätt eller internationell rätt begränsar möjligheten att avgiftsbelägga tolk. Till exempel innehåller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1348 av den 14 maj 2024 om upprättande av ett gemensamt förfarande för interna- tionellt skydd i unionen och om upphävande av direktiv 2013/32/EU (asylprocedurförordningen) en bestämmelse om att kostnader för tolkning ska täckas med offentliga medel. Liknande bestämmelser finns även i flera EU-direktiv, bl.a. i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010 om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden. Användning av tolk kan i vissa fall vara nödvändig för att en myn- dighet ska kunna utföra sitt uppdrag på ett rättssäkert och effektivt sätt, t.ex. för Försäkringskassan och Migrationsverket. Bland verk- samheter där det utifrån grundläggande principer om patientsäkerhet och rättssäkerhet kan finnas rättsliga begränsningar eller andra skäl mot att avgiftsbelägga tolk finns rättsväsendet och hälso- och sjuk- vården. I vissa situationer kan det vara olämpligt att införa en avgift, ex- empelvis i situationer som rör barn eller särskilt ömmande eller akuta situationer med fara för liv eller hälsa. Det kan även finnas behov av undantag för personer som trots lång tid i Sverige inte kan förväntas uppnå tillräckliga kunskaper i svenska för att kunna tillvarata sina rättigheter utan tolk på grund av exempelvis funktionsnedsättning eller sjukdom. Tolk används också i kontakter med personer som inte har rätt att uppehålla sig i landet. Även denna grupp omfattas av uppdraget. Utgångspunkten bör vara att personer som saknar rätt att uppehålla sig här inte ska ha tillgång till offentligt finansierad tolk utan avgift i större utsträckning än personer som har rätt att vistas i landet. Utredaren ska därför • analysera när det är respektive inte är rättsligt möjligt och ända- målsenligt att avgiftsbelägga offentligt finansierad tolk, SOU 2026:23 Bilaga 1 • analysera vid vilken tidpunkt en tolkavgift bör tas ut, • utifrån analyserna, föreslå hur en avgift för offentligt finansierad tolk bör utformas, inklusive nivån för en sådan avgift, • göra en internationell utblick med särskilt fokus på våra nordiska grannländer, och • lämna nödvändiga författningsförslag. Uppdraget omfattar inte teckenspråks-, dövblind- eller skrivtolkning, och inte heller översättning. Uppdraget omfattar inte heller tolkning som har sin grund i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk. I propositionen En arbetslöshetsförsäkring baserad på inkomster (prop. 2023/24:128) föreslår regeringen att förvaltningslagen ska tillämpas när arbetslöshetskassorna handlägger ärenden enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring. Eftersom handläggningen som huvudregel är skriftlig är det ovanligt att det finns behov av tolk i dessa ärenden. En arbetslöshetskassa ska enligt lagen (1997:239) om arbetslöshets- kassor ta ut medlemsavgifter. Kostnader för tolk bedöms finansieras genom dessa avgifter. Utredarens förslag får inte medföra att det till- kommer kostnader för offentligfinansierad tolkning i samband med arbetslöshetskassornas handhavande av arbetslöshetsförsäkringen. Uppdraget att föreslå ett förbud för myndigheter att använda barn som tolk Det är i dag inte ovanligt att barn tolkar åt sina föräldrar eller andra anhöriga i kontakter med det offentliga. Ett barn som agerar tolk får ett stort ansvar för sina föräldrars situation samtidigt som det kan minska incitamenten för föräldrarna att själva lära sig svenska. Det finns även risk för att barnet får information som inte är anpassad till barnets ålder och mognad, specifikt om sin vårdnadshavare eller annan anhörig eller mer generellt om vuxnas situation. Tolkning genom barn kan vidare innebära risker för fel och brister i tolkningen, vilket kan få negativa följder för den vuxne och dennes hälsa eller andra förhållanden samt för barnet som riskerar att ta på sig skuld om något går fel. Bristande kvalitet i tolkningen försämrar även möjlig- Bilaga 1 SOU 2026:23 heten för det offentliga att på ett kostnadseffektivt sätt fullgöra sitt uppdrag. Barn som tolkar i kontakterna med olika samhällsorgan gör det ofta i betydande utsträckning och vid återkommande tillfällen. Då tolkning oftast behövs på dagtid kan det innebära att barnets skol- gång påverkas negativt. Barntolkning kan därför inte enbart betrak- tas som en teknisk fråga om kvalitet i tolkningen eller om barnets upplevelser i anslutning till tolkningen. Bland annat Barnombuds- mannen har uttryckt kritik mot att barn på detta sätt används i tolk- sammanhang. Tolkutredningen lämnade i sitt betänkande Att förstå och bli förstådd – ett reformerat regelverk för tolkar i talade språk, förslag om förbud mot att använda barn som tolk. Socialstyrelsen har påtalat det olämpliga i att såväl barn som andra anhöriga används som tolkar i hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Det finns situationer då tolkning genom andra närstående kan vara särskilt problematisk, exempelvis utifrån ett jämställdhetsperspektiv inklusive frågan om hedersrelaterat våld och förtryck. Det finns mot denna bakgrund behov av att begränsa använd- ningen av barn och andra närstående som tolkar inom det offentliga. Kontakter mellan myndigheter och enskilda kan emellertid vara av vitt skilda slag. Det kan t.ex. gälla enklare allmän information i en servicedisk, hjälp med att fylla i en blankett eller liknande situationer. Utredaren ska därför • analysera och föreslå hur ett förbud för myndigheter att använda barn som tolk bör utformas, samt överväga om det finns situationer då det bör vara möjligt att göra undantag från ett sådant förbud, • ta ställning till om även andra närstående ska kunna avvisas som tolk vid myndighetskontakter, och i så fall föreslå i vilka situa- tioner det ska vara möjligt, och • lämna nödvändiga författningsförslag. Konsekvensbeskrivningar I enlighet med förordningen (2024:183) om konsekvensutredningar och kommittéförordningen (1998:1474) ska utredaren redovisa en konsekvensutredning för de förslag som lämnas. SOU 2026:23 Bilaga 1 Utredaren ska säkerställa att de förslag som lämnas är förenliga med de krav som ställs upp enligt regeringsformen, Europakonven- tionen och Sveriges åtaganden i övrigt, bl.a. om mänskliga rättigheter. Utredaren ska ha ett jämställdhetsperspektiv i den analys som görs. Utredaren ska även analysera och redovisa eventuella konsekvenser av sina förslag för möjligheten att nå det integrationspolitiska målet och målet för arbetet mot utanförskap. Utredaren ska vidare redogöra för konsekvenserna av sina förslag utifrån principen om likabehandling. En redogörelse för konsekvenserna för barn ur ett barnrättsperspektiv i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter ska göras och beaktas i den mån förslagen berör barn. Även funktionshinderper- spektivet ska beaktas och en redogörelse för konsekvenserna för personer med funktionsnedsättning ska göras i enlighet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Eventuella konsekvenser för den enskildes integritet ska beaktas. Kontakter och redovisning av uppdraget Utredaren ska, i den utsträckning som utredaren finner lämpligt, råd- göra med och inhämta upplysningar från relevanta myndigheter samt med Sveriges Kommuner och Regioner och andra organisationer som berörs av frågorna. Utredaren ska också hålla sig informerad om och beakta relevant arbete som pågår inom Regeringskansliet, kommittéväsendet och EU. Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2026. (Arbetsmarknadsdepartementet) Statens offentliga utredningar 2026 Kronologisk förteckning 1. Skatteincitament för forskning och 17. Öresundsförbindelser 2050 – behov utveckling – ett nytt incitament baserat av kapacitet, redundans och svenskt- på utgifter för FoU-personal. Fi. danskt samarbete. LI. 2. 710 miljoner skäl till reformer. Ju. 18. Odlingstorv och klimatet. Fi. 3. Genomförande av plattformsdirektivet. 19. Stärkt tillsyn och uppföljning A. – förslag för att motverka 4. Rektor i fokus – förutsättningar för oegentlig läkemedelsförskrivning. S. ett pedagogiskt ledarskap. U. 20. Belägg för broms? Åtgärder 5. Utvidgad avdragsrätt för sponsring för starkare incitament till lägre m.m. Fi. kommunalskattesatser. Fi. 6. En nationell digital infrastruktur i 21. Återkallelse av svenskt medborgarskap. hälso- och sjukvården. Styrning med Ju. tydliga roller och ansvar för aktörerna. 22. Stärkt läkemedelsförsörjning S. i samverkan. Nationella åtgärder för 7. Förstärkt uppföljning och utvärdering fördelning, omfördelning och inköp av folkhälsopolitiken. vid brist. S. Del I: Effektivare folkhälsoinsatser 23. Tolkavgift och förbud genom hälsoekonomiska analyser. mot barntolkning. A. Del II: Utvärdering av alkohol- politikens styrmedel. S. 8. Rättssäker samhällsvård för barn och unga. S. 9. Registrering av EES-medborgare. Ju. 10. Ökade möjligheter till tillgångsinriktad brottsbekämpning. Del 1 och 2. Ju. 11. Om överföring av Första AP-fondens verksamhet och tillgångar till Tredje och Fjärde AP-fonderna. Fi. 12. Om överföring av Sjätte AP-fondens verksamhet och tillgångar till Andra AP-fonden. Fi. 13. Straffansvar för deltagande i och samröre med kriminella sammanslutningar. Ju. 14. Ädelmetallutredningen – en modernise- rad reglering av handel med ädelmetall- arbeten. KN. 15. Marken, vattnet, tankarna. Konsekvenser för samer av svensk politik. Volym 1 och 2. Ku. 16. Försvarsexportinitiativ. För gemensam säkerhet. Fö. Statens offentliga utredningar 2026 Systematisk förteckning Arbetsmarknadsdepartementet Kulturdepartementet Genomförande av plattformsdirektivet. [3] Marken, vattnet, tankarna. Tolkavgift och förbud mot barntolkning. Konsekvenser för samer av svensk [23] politik. Volym 1 och 2. [15] Finansdepartementet Landsbygds- och infrastrukturdepartementet Skatteincitament för forskning och ut- veckling – ett nytt incitament baserat Öresundsförbindelser 2050 – behov av på utgifter för FoU-personal. [1] kapacitet, redundans och svenskt-danskt samarbete. [17] Utvidgad avdragsrätt för sponsring m.m. [5] Om överföring av Första AP-fondens Socialdepartementet verksamhet och tillgångar till Tredje En nationell digital infrastruktur i hälso- och Fjärde AP-fonderna. [11] och sjukvården. Styrning med tydliga Om överföring av Sjätte AP-fondens roller och ansvar för aktörerna. [6] verksamhet och tillgångar till Andra Förstärkt uppföljning och utvärdering AP-fonden. [12] av folkhälsopolitiken. Odlingstorv och klimatet. [18] Del I: Effektivare folkhälsoinsatser genom hälsoekonomiska analyser. Belägg för broms? Åtgärder för starkare Del II: Utvärdering av alkohol- incitament till lägre kommunal- politikens styrmedel. [7] skattesatser. [20] Rättssäker samhällsvård för barn och unga. [8] Försvarsdepartementet Stärkt tillsyn och uppföljning Försvarsexportinitiativ. För gemensam – förslag för att motverka säkerhet. [16] oegentlig läkemedelsförskrivning. [19] Stärkt läkemedelsförsörjning i samverkan. Justitiedepartementet Nationella åtgärder för fördelning, 710 miljoner skäl till reformer. [2] omfördelning och inköp vid brist. [22] Registrering av EES-medborgare. [9] Ökade möjligheter till tillgångsinriktad Utbildningsdepartementet brottsbekämpning. Del 1 och 2. [10] Rektor i fokus – förutsättningar för Straffansvar för deltagande i och samröre ett pedagogiskt ledarskap. [4] med kriminella sammanslutningar. [13] Återkallelse av svenskt medborgarskap. [21] Klimat- och näringslivsdepartementet Ädelmetallutredningen – en moderniserad reglering av handel med ädelmetallarbeten. [14]

31 § första stycket skollagen). SOU 2026:23 När ska tolkavgift tas ut? Som framgår i avsnitt 7.1 syftar införandet av en tolkavgift till att tydliggöra samhällets förväntan på att den som kommer till Sverige anstränger sig för att lära sig svenska. En person som inte utnyttjar sin rätt att delta i sfi-utbildning och inte heller på annat sätt erhåller sådana grundläggande kunskaper i svenska som utbildningen syftar till att ge kan inte sägas ha ansträngt sig på det sätt som förväntas. Det är därför rimligt att en sådan person omfattas av skyldigheten att betala tolkavgift även om den fortsatt har rätt att delta i sfi-utbild- ningen. Särskilt om den som har ansökt om eller beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd Att beräkningen av tidsgränsen för tolkavgiften knyts till datumet för folkbokföringen innebär att det kan dröja upp till nio år innan en person som beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd, eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd, omfattas av skyldigheten att betala tolkavgift. För att uppehållstillstånd med tillfälligt skydd och uppehållstill- stånd efter tillfälligt skydd ska kunna ges krävs det att massflykts- direktivet har aktiverats. Så har hittills endast skett för fördrivna personer från Ukraina.27 Enligt 4 § andra stycket folkbokförings- lagen ska en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd med till- fälligt skydd, eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd, inte folk- bokföras om utlänningen kan antas komma att vistas i landet med stöd av det beviljade tillståndet under kortare tid än tre år.28 Som framgår av avsnitt 3.4.1 får kommuner låta personer som har ansökt om eller beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd, eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd, delta i sfi trots att de inte är eller ska vara folkbokförda. Under den period som löper från 27 Rådets genomförandebeslut (EU) 2022/382 av den 4 mars 2022 om fastställande av att det föreligger massiv tillströmning av fördrivna personer från Ukraina i den mening som avses i artikel 5 i direktiv 2001/55/EG, med följden att tillfälligt skydd införs. 28 För utlänningar från Ukraina som beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd, eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd, är 4 § folkbokföringslagen dock inte tillämplig. För dem regleras när folkbokföring ska ske i stället i en särskild lag – lagen (2024:691) om folk- bokföring av utlänningar med tillfälligt skydd i vissa fall. Av den lagen följer att en utlänning från Ukraina som beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd, eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd, inte får folkbokföras under de första tolv månaderna av uppehållstill- ståndets giltighetstid. Därefter ska en sådan utlänning folkbokföras om han eller hon kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i landet under ytterligare minst sex månader. När ska tolkavgift tas ut? SOU 2026:23 det att dessa personer har ansökt om eller beviljats uppehållstillstånd fram till dess att de är eller ska vara folkbokförda är kommunen emellertid inte skyldig att erbjuda utbildning i sfi. Införandet av en tolkavgift syftar till att tydliggöra samhällets förväntningar på den enskilde att lära sig svenska (se avsnitt 7.1). Att deltagande i utbildning i sfi under en initial period inte utgör en rättighet innebär enligt utredningen att samhället inte heller för- väntar sig att den enskilde ska lära sig svenska under denna period. Det är därmed rimligt att beräkningen av tidsgränsen för tolkavgiften knyts till datumet för folkbokföringen även om det kan innebära att en person som har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd, eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd, kan befinna sig i Sverige i upp till nio år29 innan den omfattas av skyldigheten att betala av- giften. Särskilt om den som återvänder till Sverige och blir folkbokförd på nytt En person som avregistrerats från folkbokföringen efter utvandring kan komma att folkbokföras på nytt. Så kommer exempelvis vara fallet för en person från ett annat EU-land som först studerat i Sverige, återvänt till sitt hemland och därefter åter bosätter sig i Sverige för att arbeta. I dessa situationer är det rimligt att det är den totala tiden som folkbokförd i Sverige som avgör när tolkavgiften ska tas ut, och inte hur lång tid som har passerat sedan det första folkbokföringstillfället. Bestämmelsen om beräkning av tidsgränsen för tolkavgiften ska därför utformas så att det är den sammantagna tiden som folkbokförd i Sverige som ska uppgå till minst sex år för att tolkavgift ska tas ut. 29 Enligt artikel 4 i massflyktsdirektivet ska det tillfälliga skyddet inledningsvis gälla i ett år. Skyddet kan förlängas automatiskt med sex månader i taget i högst ett år. Därefter kan rådet fatta beslut om att det tillfälliga skyddet ska gälla ytterligare ett år. Det tillfälliga skydd som ges till personer som fördrivits från Ukraina har hittills förlängts tre gånger och gäller för närvarande till och med den 4 mars 2027. Av 21 kap. 5 § första stycket utlänningslagen följer även att det faktum att en person har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd inte hindrar att en ansökan om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen prövas. En person som först befunnit sig i Sverige efter att ha erhållit ett uppehållstillstånd med tillfälligt skydd kan därmed därefter ansöka om och erhålla ett uppehållstillstånd enligt 5 kap. utlänningslagen. Att det tillfälliga skyddet enligt massflyktsdirektivet upphör behöver därför inte innebära att samtliga personer som beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd lämnar Sverige. SOU 2026:23 När ska tolkavgift tas ut? 11.2.7 Personer som vistas i Sverige utan tillstånd Utredningens förslag En enskild som vistas i Sverige utan stöd av myndighetsbeslut eller författning ska betala tolkavgift trots att han eller hon inte har varit folkbokförd i Sverige i minst sex år. Att beräkningen av tidsgränsen för tolkavgiften knyts till datumet för folkbokföringen innebär att tolkavgift endast i undantagsfall kom- mer att tas ut av den som inte har rätt att vistas i landet. I Sverige tillämpas reglerad invandring. Det innebär att personer som lever och arbetar i landet ska ha tillstånd att göra det. En person har enligt svensk lag även rätt att i vissa fall vistas i landet i avvaktan på beslut om personen får stanna eller inte. Trots det finns det både vuxna och barn som av olika anledningar vistas i landet utan stöd av myndighetsbeslut eller författning (dessa benämns hädanefter per- soner som vistas i landet utan tillstånd). I vissa fall är det fråga om personer som befunnit sig i landet med ett tidsbegränsat uppehålls- tillstånd som har löpt ut och som därefter stannat kvar i landet. I andra fall kan det handla om personer som har sökt uppehållstillstånd här men fått avslag på sin ansökan och därefter håller sig undan verk- ställighet av beslut om avvisning eller utvisning. Det förekommer också att både vuxna och barn kommer till landet utan att någon gång ge sig till känna för myndigheterna. Personer som vistas i landet utan tillstånd är i de flesta fall inte folkbokförda. Skälet till det är att en person som måste ha uppehålls- rätt eller uppehållstillstånd för att få vistas i Sverige i normalfallet30 endast får folkbokföras om detta villkor är uppfyllt (4 § folkbokför- ingslagen). För personer som vistas i landet utan tillstånd kommer det därför i många fall inte att vara möjligt att med hjälp av uppgifter i folkbokföringsregistret beräkna hur länge de vistats i landet. Per- soner som förlorat sin rätt att vistas i landet avregistreras också från folkbokföringen (20 § folkbokföringslagen).31 30 Om det finns synnerliga skäl får en utlänning folkbokföras även om detta villkor inte är uppfyllt. 31 Att en utlänning saknar ett erforderligt uppehållstillstånd leder dock inte automatiskt till att Skatteverket beslutar om avregistrering, en bedömning måste ske med beaktande av övriga omständigheter i det enskilda fallet (20 § folkbokföringslagen och prop. 2012/13:120 s. 55 f. och 155). När ska tolkavgift tas ut? SOU 2026:23 Av utredningens direktiv följer att utgångspunkten bör vara att personer som vistas i landet utan tillstånd inte ska ha tillgång till offentligt finansierad tolk utan avgift i större utsträckning än per- soner som har rätt att vistas i landet. Mot denna bakgrund finns det därmed anledning att överväga om det finns skäl att särskilt reglera att tolkavgift i vissa fall ska tas ut även om en person inte är folk- bokförd. I avsnitt 11.3.4 lämnar utredningen förslag som innebär att en tolkavgift endast ska tas ut då tolk tillhandhålls av en myndighet i enlighet med den skyldighet som följer av 13 § första stycket FL. Det vill säga, när tolk används för att säkerställa att den enskilde ska kunna ta till vara sin rätt (se avsnitt 3.6.1). Utlänningar som saknar rätt att vistas i landet har vissa generella rättigheter, bland annat rätt till viss sjukvård32, rätt till viss utbildning33 samt rätt till visst bistånd enligt socialtjänstlagen34. I avsnitt 9.6, 9.7 och 9.8 lämnar utredningen förslag som innebär att tolkavgifter inte ska tas ut vid hälso- och sjukvård, i ärenden som direkt rör barn eller vid handläggning av ärenden enligt socialtjänstlagen. För dessa gene- rella rättigheter medför utredningens förslag därmed inte att personer som saknar rätt att vistas i landet ges tillgång till offentligt finansierad tolk utan avgift i större utsträckning än personer som har rätt att vistas i landet. Utlänningar som saknar rätt att vistas i landet har dock även vissa rättigheter i specifika fall. Ett exempel på det är rättigheter som till- kommer för utlänningar som avtjänar ett straff på en anstalt. När det gäller intagnas rättigheter görs nämligen ingen skillnad mellan de in- tagna som har rätt att vistas i landet och de som vistas i landet utan tillstånd (se fängelselagen). Att personer som vistas i landet utan till- stånd döms att avtjäna ett straff på en av Kriminalvårdens anstalter medför inte heller att de beviljas ett uppehållstillstånd och folkbok- förs. Därutöver kan personer som vistas i landet utan tillstånd före- komma i ärenden enligt 8 kap. utlänningslagen rörande avvisning och utvisning. Utredningen har inte kartlagt om det finns ytterligare specifika fall då statliga myndigheter är skyldiga att använda tolk enligt 13 § 32 Se lagen om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd. 33 29 kap. 2 § andra stycket 5 och 3 § tredje stycket skollagen. 34 HFD 2018 ref. 39. SOU 2026:23 När ska tolkavgift tas ut? första stycket FL vid handläggning av ärenden som rör personer som vistas i landet utan tillstånd. Ytterligare fall kan även tillkomma vid framtida författningsändringar. För att säkerställa att personer som vistas i landet utan tillstånd inte ges tillgång till offentligt finansierad tolk utan avgift i större utsträckning än personer som har rätt att vistas i landet föreslår utredning därför ett generellt undantag från folkbokföringskravet för denna grupp. En enskild som vistas i Sverige utan stöd av myndighetsbeslut eller författning ska därför betala tolk- avgift trots att han eller hon inte har varit folkbokförd i Sverige i minst sex år. Begreppet vistas i Sverige utan stöd av myndighetsbeslut eller författ- ning används i såväl 5 § lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd, som i 29 kap. 2 § andra stycket 5 skollagen. Det är därmed lämpligt att samma begrepp används i lagen om tolkavgift för att särskilja personer som vistas i landet utan tillstånd från personer som har rätt att vistas i landet. Exempel på personer som har rätt att vistas i Sverige med stöd av myndighetsbeslut är personer med uppehållstillstånd, arbets- tillstånd eller visum (se 2 kap. 3, 4 och 7 §§, 3 kap., 5 kap. och 6 kap. utlänningslagen). Exempel på personer som har rätt att vistas i Sverige med stöd av författning är EES-medborgare med uppehållsrätt (se 2 kap. 3 a § och 3 a kap. utlänningslagen). 11.3 Tolkavgift ska tas ut vid ärendehandläggning 11.3.1 Tolk används såväl vid ärendehandläggning som vid faktiskt handlande Som utredningen har redogjort för i avsnitt 3.6.1 har myndigheter enligt 13 § första stycket FL en skyldighet att i samband med hand- läggning av ärenden använda tolk om det behövs för att den enskilde ska kunna ta till vara sin rätt. Situationer när behov av tolkning typiskt sett aktualiseras kan vara när den enskilde har en rättighet som finns reglerad i lag eller annan författning som han eller hon vill få del av eller försvara. Ett annat exempel är om myndigheten ställer krav mot den enskilde att göra något eller tåla ett ingrepp i den egna rättssfären, till exempel ett tvångsingripande på socialtjänstens område. Sådana ärenden inne- fattar myndighetsutövning mot den enskilde i situationer när kraven När ska tolkavgift tas ut? SOU 2026:23 på rättssäkerhet är särskilt starka. Ytterligare ett vanligt fall när det ofta finns behov av tolkstöd är när den enskilde ska höras inför myn- digheten vid ett sammanträde för muntlig handläggning.35 Någon liknande rättighet till tolk finns inte inom ramen för myn- digheternas faktiska handlande, det vill säga när myndigheter agerar i förhållande till en enskild eller annan aktör i andra situationer än ärendehandläggning. Även om myndigheterna i en sådan situation saknar uttrycklig författningsreglerad skyldighet att vid behov an- vända tolk kan en sådan åtgärd ibland vara en förutsättning för att uppfylla serviceskyldigheten enligt 6 § FL (se avsnitt 3.6.1). Mot- svarande kan gälla för att hälso- och sjukvården respektive skolan ska uppfylla sin informationsplikt (se avsnitt 3.6.6 och 3.6.8). Behov av att använda tolk vid faktiskt handlande kan exempelvis uppstå i samband med ett informationsmöte eller när någon ringer till myndighetens kundservice. Det förekommer även att tolkning på regelbunden basis sker i en myndighets reception för att ta om hand återkommande frågor från enskilda som talar ett visst språk (se avsnitt 4.4.1). När en läkare använder tolk i ett samtal med en patient görs detta normalt sett inte inom ramen för ärendehandlägg- ning, utan i samband med hälso- och sjukvårdens faktiska handlande (se avsnitt 3.6.6). Ytterligare ett exempel är när tolk används i sam- band med ett utvecklingssamtal i skolan (se avsnitt 3.6.8). Inte heller domstolarnas rättskipande verksamhet innebär handläggning av ärenden, och omfattas därför inte av förvaltningslagens bestämmel- ser (se avsnitt 3.6.1). 11.3.2 Fördelar med att ta ut en tolkavgift vid såväl ärendehandläggning som faktiskt handlande Utredningen kan identifiera vissa fördelar med att utforma regler- ingen på så sätt att en myndighet alltid ska ta ut en avgift när tolk har använts, såväl inom ramen för ärendehandläggning som myndig- hetens faktiska handlande. En sådan ordning skulle framför allt stämma väl överens med utgångspunkten att den enskilde ska stå för kostnaden för tolk. Det skulle på så sätt vara tydligt för den enskilde att samtliga myndighetskontakter som huvudregel kan innebära att tolkavgift tas ut. 35 Jfr 50 § första stycket första meningen FPL i fråga om motsvarande reglering för förvalt- ningsdomstolarna samt Lundmark och Säfsten (2024), kommentar till 13 § FL. SOU 2026:23 När ska tolkavgift tas ut? Som framgår i avsnitt 4.4.1 använder flera myndigheter tolk såväl inom ärendehandläggning som i samband med sitt faktiska handlande. Ibland kan ett samtal inledas som ett led i en myndighets faktiska handlande, i form av exempelvis kundservice. Beroende på samtalets karaktär kan det dock i ett senare skede övergå i ärendehandläggning. Det kan därför i praktiken vara svårt att i efterhand konstatera om ett samtal helt eller delvis förts inom ramen för myndighetens fak- tiska handlande eller utgjort en del av ärendehandläggningen. Myn- digheternas hantering av tolkavgiften underlättas därmed om tolk- avgift tas ut vid såväl ärendehandläggning som faktiskt handlande. 11.3.3 Nackdelar med att ta ut en tolkavgift vid faktiskt handlande Det finns alltså vissa fördelar med att en tolkavgift skulle tas ut både vid myndigheternas ärendehandläggning och faktiska handlade. Ut- redningen bedömer dock att en sådan ordning skulle riskera att leda till inte bara praktiska problem, utan även risker för enskildas rätts- säkerhet, kollisioner med andra åtgärder som syftar till att öka integ- ration och delaktighet samt sämre möjlighet för vissa myndigheter att fullgöra sina uppdrag. Praktiska svårigheter med tolkavgift vid faktiskt handlande Utredningen kommer att illustrera vissa praktiska svårigheter med tolkavgift vid faktiskt handlande genom två exempel. Exempel ett: Tolkavgift i samband med en myndighets informationsmöte Det förekommer att myndigheter håller öppna informationsmöten för allmänheten, exempelvis i syfte att informera om en förmån eller en insats. Sådan informationsgivning sker som ett led i myndigheter- nas serviceskyldighet. För att även personer som har bristfälliga kun- skaper i svenska ska kunna tillgodogöra sig informationen på mötet kan tolk behöva bokas på ett eller flera språk. När ska tolkavgift tas ut? SOU 2026:23 Om en tolkavgift skulle tas ut av enskilda i samband med en in- formationsträff för allmänheten uppstår ett antal praktiska spörsmål för den aktuella myndigheten att hantera. – Myndigheten skulle behöva göra en behovsprövning av deltagarna som varit på informationsmötet för att reda ut vilka som faktiskt har behövt tolk för att kunna tillgodogöra sig informationen. En ordning som innebär att myndigheten bokar tolk inför mötet utan att ha konstaterat ett faktiskt behov skulle rimligen inte kunna ligga till grund för att fakturera en eller flera deltagare en avgift. Myndigheterna skulle då, efter att en enskild har anmält behov av tolk, behöva skapa ett ärende för att dokumentera bedömningen av behovet inför ett senare uttag av tolkavgift. – Om myndigheten inför ett möte anlitat en tolk som tolkar åt ett större antal individer är det inte givet hur det sedan avgörs vilka individer som ska betala avgift för tolkningen. Det kan nämligen vara svårt att i efterhand göra en bedömning av om någon utöver de som föranmält behov faktiskt behövt – och använt sig av – tolk- ningen för att kunna tillgodogöra sig informationen. – Det skulle behöva konstateras att personen som föranmält behov av tolk faktiskt har varit på plats för att ta del av informationen, vilket kräver någon typ av närvarohantering. Eftersom det kan vara flera individer som använder sig av samma tolk på informations- mötet skulle det knappast vara rimligt att ta ut avgift av en person som anmält behov men inte närvarat vid mötet, om tolken bokats åt flera personer. – Att ta ut en tolkavgift för personer som närvarar vid ett informa- tionsmöte skulle även innebära att enskildas personuppgifter be- höver behandlas enbart i syfte att ta ut avgiften. Detta inkluderar även känsliga personuppgifter (se avsnitt 17.2.4). – Om myndigheter skulle ta ut en tolkavgift i samband med in- formationsmöten finns en risk att enskilda som skulle behöva betala tolkavgift undviker att delta. Till skillnad från att med- verka i ärendehandläggningen kan det framstå som mindre nöd- vändigt att delta vid ett informationsmöte, om konsekvensen är att behöva betala en avgift. Effekten skulle sannolikt bli att myn- digheterna får svårare att nå ut med information till personer som kvalificerar sig för att betala tolkavgift, en grupp som ofta har SOU 2026:23 När ska tolkavgift tas ut? behov av olika typer av insatser från samhället (se bland annat avsnitt 9.8.3). Tolkavgiften skulle därmed riskera att kollidera med andra åtgärder som bland annat syftar till att öka integra- tion och delaktighet, om detta är syftet med informationsgiv- ningen. Exempel två: Tolkavgift i myndighetens reception Det förekommer att myndigheter använder sig av tolk i anslutning till en reception eller ett väntrum för att enkelt kunna kommunicera med enskilda som kommer för att exempelvis ställa frågor eller boka en tid. Ett sådant exempel är Migrationsverket, som i förekommande fall låter en tolk som talar ett språk som många besökare använder finnas tillgänglig i lokalen för att tolka när personer ställer frågor (se avsnitt 4.4.1). Det kan röra sig om allmänna frågor om handlägg- ningstider, regelverket eller dylikt. Tolken anlitas då som ett led i myndigheternas serviceskyldighet enligt 6 § FL. Om myndigheter skulle ta ut avgift vid sådan tolkning skulle det dock uppstå en del praktiska problem. – En person som använder tolken i receptionen för att kunna ställa en fråga, boka ett möte eller liknande skulle alltid behöva ange sina personuppgifter, något som inte sker i dagsläget om frågan inte är kopplad till ett visst ärende. Om så inte sker kan myndig- heter inte fakturera den enskilde för kostnaden. Detta innebär en ökad administration för myndigheten. Myndigheterna skulle även behöva skapa ärenden som enbart avser uttag av tolkavgift. – Om myndigheten skulle samla in uppgifter om den enskilde skulle det innebära en ny typ av personuppgiftsbehandling. Det skulle också innebära behandling av känsliga personuppgifter (se av- snitt 17.2.4). – Det kan sannolikt emellanåt vara svårt att motivera en enskild person att – efter att tolkning har skett – uppge sina uppgifter för att myndigheten ska kunna fakturera tolkavgiften. Det finns en risk att konflikter uppstår eller att den enskilde lämnar loka- len utan att ha uppgett nödvändiga uppgifter. Att i stället be per- sonen att lämna uppgifter innan tolkning sker riskerar i sin tur att leda till att personen väljer att inte ställa sin fråga, att ställa När ska tolkavgift tas ut? SOU 2026:23 den på bristfällig svenska och att personen inte fullt ut kan till- godogöra sig svaret. Detta skulle i sin tur försvåra för myndig- heterna att uppfylla sin serviceskyldighet enligt 6 § FL. – Om en enskild besöker receptionen i syfte att boka ett möte med myndigheten och då använder tolk skulle han eller hon i princip kunna faktureras en tolkavgift i samband med mötesbokningen och ytterligare en efter att mötet genomförts med tolk. En sådan ordning skulle bli orimligt belastande för den enskilde, samtidigt som det i ett förebyggande perspektiv är tveksamt om det i sig skulle öka incitamentet att lära sig svenska. Eftersom myndigheter som använder sig av tolk vid faktiskt hand- lande skiljer sig från varandra är det vidare tänkbart att det finns fler potentiella svårigheter som utredningen inte har belyst i ovan exempel. Tolkavgift vid faktiskt handlande är problematiskt för enskildas rättssäkerhet Utöver den problematik som utredningen har belyst i föregående avsnitt skulle en tolkavgift i samband med myndigheternas faktiska handlande kunna innebära problem ur ett rättssäkerhetsperspektiv. När en myndighet använder tolk i samband med ärendehandlägg- ningen görs detta efter en författningsreglerad behovsprövning i förhållande till individen, och efter en sammantagen bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet (se avsnitt 3.6.1). Om tolk- avgift endast tas ut vid handläggning av ärenden kan tolkavgiften knytas till den skyldighet att använda tolk som följer av 13 § första stycket FL. Det innebär att tolkavgiften endast kommer att tas ut i de fall då det är möjligt för den enskilde att förutse att myndigheten kommer att använda tolk. Om myndigheten använder tolk inom ramen för sitt faktiska handlande saknas en motsvarande författningsreglerad skyldighet att använda tolk. En enskild person som till exempel går på ett in- formationsmöte som en myndighet håller eller som vänder sig till ett av Statens servicecenters servicekontor för att få hjälp och väg- ledning har därför inte motsvarande möjlighet att förutse att besöket kan resultera i en skyldighet att betala en tolkavgift. Utredningen SOU 2026:23 När ska tolkavgift tas ut? kan därför konstatera att tolkavgift inom ramen för myndigheternas faktiska handlande skulle innebära risker för enskildas rättssäkerhet. Myndigheters uppdrag riskerar att försvåras Om tolkavgift skulle tas ut även vid faktiskt handlande finns en risk att vissa myndigheter begränsas i möjligheten att utföra sitt uppdrag. Som exempel kan nämnas Statistiska centralbyrån, som inom ramen för sitt uppdrag att producera statistik utför intervjuer med enskilda. Om en tolkavgift skulle utgå i samband med att tolk används i inter- vjuer med enskilda finns en risk att färre skulle vilja delta i sådana inter- vjuer. Detta skulle inte bara göra det svårare för Statistiska central- byrån att motivera personer att delta i intervjuer, utan även riskera att påverka representationen av utlandsfödda i statistiken. Särskilt om användning av tolk vid faktiskt handlande inom hälso- och sjukvården samt tandvården Som tidigare nämnts är den vårdande och behandlande verksamheten som hälso- och sjukvården samt tandvården utför inte att anse som ärendehandläggning, utan som ett faktiskt handlande (se avsnitt 3.6.6). Utredningen kan dock konstatera att de resonemang som förts tidigare i detta avsnitt inte får samma relevans inom ramen för hälso- och sjukvården samt tandvården som i förhållande till andra verk- samhetsområden. Orsaken är att vissa av de administrativa och prak- tiska problem som lyfts fram generellt sett inte aktualiseras. En patient som besöker hälso- och sjukvården eller tandvården förekommer ofta redan i journalsystemet med sina personuppgifter, i förekom- mande fall dessutom med en uppgift om tolkbehov. Om så inte är fallet bedöms tolkbehovet normalt sett i samband med att patienten tar kontakt och bokar ett besök. Om tolk kommer att bokas eller inte är alltså mer förutsebart för den enskilde inom ramen för sådan verksamhet. Det administrativa förfarandet inför ett vårdbesök på- minner därmed om det som gäller inom en myndighets ärendehand- läggning. Till detta kommer dessutom att det redan i dagsläget tas ut vårdavgifter i samband med besök inom hälso- och sjukvården samt tandvården, något som har vissa likheter med tolkavgift (se avsnitt 3.6.6 och 9.7.3). När ska tolkavgift tas ut? SOU 2026:23 Utredningen bedömer därför att det som anförts i detta avsnitt inte utgör tillräckliga skäl för att undanta den tolkning som sker inom ramen för faktiskt handlande i hälso- och sjukvården samt tandvården från tolkavgiftsregleringen. Som utredningen har konstaterat i av- snitt 9.7 föreligger dock andra omständigheter som talar för att tolk- avgift inte bör tas ut inom ramen för hälso- och sjukvården eller tandvården (se även avsnitt 12.4). Utredningen konstaterar vidare att det faktum att delar av hälso- och sjukvården samt tandvården är avgiftsfinansierad kan medföra ytterligare hinder för att inkludera dessa verksamheter i regleringen (se resonemanget i avsnitt 9.12). 11.3.4 Tolkavgift ska endast tas ut inom ramen för handläggningen av ett ärende Utredningens förslag Om en myndighet inom ramen för handläggningen av ett ärende har använt tolk med stöd av 13 § första stycket förvaltningslagen ska den enskilde som ärendet rör betala en tolkavgift. För att regleringen om tolkavgift ska kunna utformas på ett ända- målsenligt sätt är det viktigt att utgå från att tillämpningen av avgif- ten behöver fungera i praktiken. Myndigheter som ska tillämpa regler- ingen behöver alltså ha rimliga förutsättningar för att göra detta på ett rättssäkert och effektivt sätt. Som utredningen har konstaterat finns det ett antal problem kopp- lat till att ta ut tolkavgift i samband med myndigheternas faktiska handlande (se avsnitt 11.3.3). Sammantaget bedömer utredningen att tolkavgift vid faktiskt handlande skulle vara förenat med orimliga effekter i form av ökad administration för myndigheten, risk för bristande rättssäkerhet i förhållande till den enskilde och för oön- skade kollisioner med andra aspekter som syftar till att öka integ- ration och delaktighet i samhället. Att enbart ta ut tolkavgift i samband med en myndighets hand- läggning av ärenden, och endast då det föreligger en skyldighet att använda tolk enligt 13 § första stycket FL, skulle däremot innebära att stora delar av dessa identifierade problem kan undvikas. Avgifts- uttaget sker i sådant fall enbart efter att en individuell behovsprövning SOU 2026:23 När ska tolkavgift tas ut? avseende tolk har gjorts för en individ vars personuppgifter redan är kända och registrerade i det aktuella ärendet. Att uttaget av tolk- avgift i sig kommer innebära viss ökad administration för myndig- heterna genom ändade rutiner, fakturering med mera är ett faktum. Genom att koppla avgiftsuttaget till det aktuella ärendet skapas dock möjligheter för myndigheterna att samordna administrationen, sam- tidigt som det förenklar insamlingen av de uppgifter som krävs för faktureringen. För den enskilde är en ordning där tolkavgift enbart tas ut i samband med ärendehandläggningen mer förutsebar. Om tolkavgift enbart utgår i samband med ärendehandläggningen minskas även risken för oönskade konflikter med andra åtgärder som syftar till att öka integration och delaktighet. Enligt utredningens mening är risken inte lika stor att enskilda undviker möten med myn- digheter som är nödvändiga för att utreda hans eller hennes ärende. Att ett sådant möte äger rum kan nämligen i många fall vara avgörande för att en enskild exempelvis blir beviljad en viss ersättning, en viss insats eller ett visst tillstånd. Ytterligare en fördel med att knyta uttaget av tolkavgift till hand- läggningen av ett ärende är att det gör det möjligt att begränsa uttaget av tolkavgift till en gång per ärende för enskilda som har behov av löpande kontakter med myndigheten. Även på så vis undviks kon- flikter med andra åtgärder och mål som syftar till att öka integra- tion och delaktighet. Utredningen utvecklar detta resonemang i av- snitt 11.5 nedan där även ett förslag om en sådan begränsning lämnas. I utredningens uppdrag ingår inte att föreslå ändringar av nuva- rande bestämmelser som reglerar när myndigheter är skyldiga att använda en tolk (se avsnitt 3.6.1). Dessa bestämmelser, och de över- väganden som ligger till grund för dem, ska därmed vara tillämpliga även efter att en tolkavgift införts. Mot bakgrund av de danska erfa- renheterna (se avsnitt 6.3.5) går det dock att förutse att införandet av en tolkavgift trots det kan komma att påverka myndigheternas tolkanvändning. När en tolkavgift införs kommer vissa enskilda att vidta åtgärder för att undvika att betala avgiften. Så kan till exempel ske genom att enskilda i ökad omfattning väljer att använda elektro- niska tjänster eller skriftliga förfaranden vid kontakter med myndig- heten, ifrågasätter en handläggares bedömning att det föreligger ett tolkbehov eller kräver att anhöriga ska få stå för tolkningen. En tolk- avgift kan även leda till att handläggare väljer att ta hänsyn till den enskildes betalningsförmåga och avstår från att använda en tolk för När ska tolkavgift tas ut? SOU 2026:23 att få en individ att komma till ett möte eller för att undvika kon- flikter med den enskilde. Om användandet av yrkesverksamma tolkar minskar kan det leda till att det blir svårare för myndigheterna att utföra sina uppdrag på ett effektivt sätt och att enskilda riskerar rättsförluster. Utredningen bedömer att det är omöjligt att helt undvika dessa konsekvenser. En central utgångspunkt vid utformningen av tolkavgiften är dock att den i första hand ska leda till att fler lär sig svenska snabbare, inte till att myndigheter avstår från att använda tolk trots att tolkbehov före- ligger. Regleringen om tolkavgift innebär inte någon förändring i förhållande till myndigheternas skyldighet att använda tolk enligt 13 § första stycket FL. Även av detta skäl finns det därmed fördelar med att i regleringen av tolkavgiften uttryckligen hänvisa till förvaltnings- lagens bestämmelse om att myndigheter i vissa fall är skyldiga att an- vända tolk. Sammantaget bedömer utredningen att en ändamålsenlig reglering av tolkavgift behöver avgränsas på så sätt att tolkavgift enbart tas ut om en myndighet har använt tolk inom ramen för handläggningen av ett ärende och i enlighet med den skyldighet som följer av förvalt- ningslagen. Av bestämmelsen ska därför framgå att om en myndighet inom ramen för handläggningen av ett ärende använt tolk med stöd av 13 § första stycket FL ska den enskilde som ärendet rör betala en tolkavgift. 11.3.5 Särskilt om vissa effekter av att knyta tolkavgiften till ärendehandläggning och skyldigheten att använda tolk Att regleringen om tolkavgift avgränsas till att gälla myndigheters an- vändning av tolk inom ramen för handläggningen av ett ärende, i en- lighet med den skyldighet som följer av 13 § första stycket FL, innebär att stora delar av vissa myndigheters tolkanvändning helt undantas från tolkavgiftsregleringen. Så är fallet inom exempelvis socialtjäns- ten, skolväsendet, hälso- och sjukvården, domstolarna och de brotts- bekämpande myndigheterna. – När det gäller skolväsendet följer det av att all tolkanvändning inom den pedagogiska verksamheten, bland annat undervisning och utvecklingssamtal, sker inom ramen för faktiskt handlande. SOU 2026:23 När ska tolkavgift tas ut? För enskilda huvudmän är 13 § FL överhuvudtaget inte tillämplig (se avsnitt 3.6.8). – När det gäller hälso- och sjukvården, tandvården och socialtjänsten följer det av att utförandet av vård, behandling och omsorg utgör faktiskt handlande (se avsnitt 3.6.6 och 3.6.7). – När det gäller domstolarna följer det av att 13 § FL inte är tillämp- lig avseende domstolarnas rättskipande verksamhet (1 § FL). – När det gäller brottsbekämpande myndigheter följer det av att

52 § FPL. Enligt den bestämmelsen har den som fullgör ett uppdrag som tolk eller översättare annat än i tjänsten rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Kostnaden för tolkning och översättning ska betalas av staten. Skälet för att staten ska stå för kostnaden är att utgiften för tolk har ansetts vara nödvändig för att processen ska kunna genomföras och att parterna inte har några möjligheter att påverka tolkfrågan. Det bör understrykas att det endast är tolk och översättare som förordnats av rätten som kan få ersättning av allmänna medel114. 114 von Essen (2025), kommentar till 52 § FPL. SOU 2026:23 Gällande rätt 3.7.3 Utsökningsärenden I vissa fall är det särskilt reglerat att kostnaden för tolk inom ramen för ett mål om utsökning ska stanna på staten. I förordningen om avgifter vid Kronofogdemyndigheten finns bestämmelser om olika avgifter som tas ut av Kronofogdemyndig- heten. Enligt 13 § första stycket tas en avgift som motsvarar kost- naden ut när det uppkommer särskild kostnad för staten för en åtgärd i målet. Enligt 14 § tas dock ingen särskild avgift ut för statens kost- nader för bland annat tolk. Det innebär att kostnaden för tolk inte ska belasta den enskilde i ett sådant fall. 3.8 Ersättning till myndigheter som anlitat tolk i vissa fall I detta avsnitt redogör utredningen för bestämmelser som reglerar situationen när en myndighet kan få ersättning av staten för bland annat kostnader för tolk. 3.8.1 Statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande I lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. finns bestämmelser om regionernas skyldigheter att, utöver vad som följer av hälso- och sjukvårdslagen och tandvårdslagen, erbjuda hälso- och sjukvård och tandvård åt asylsökande och vissa andra utlänningar. I förordningen (1996:1357) om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande finns bestämmelser om statlig ersättning till regioner, kommuner och öppenvårdsapotek för kostnader för hälso- och sjukvård samt kostnader för tandvård och receptförskrivna läkemedel som de har för vissa utlänningar. Ersättning enligt för- ordningen beslutas och betalas av Migrationsverket. I 6 § förordningen om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande anges bland annat att hälso- och sjukvård ersätts i form av en schablonersättning som lämnas med ett visst belopp per kvartal och person för utlänningar som bor inom regionen eller kom- munen och som är registrerade hos Migrationsverket den sista dagen i kvartalet. Kostnader för tolk, hjälpmedel och transport eller sjukresa Gällande rätt SOU 2026:23 i samband med vård som ger rätt till ersättning inkluderas i schablon- ersättningen. Även inom ramen för schablonersättning för hälsoundersökning inkluderas kostnader för tolk i samband med densamma (6 a § förord- ningen om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande). 3.8.2 Statlig ersättning för asylsökande m.fl. I förordningen (2017:193) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. finns bestämmelser om kommuners och regioners rätt till statlig er- sättning för vissa kostnader för asylsökande och vissa andra utlän- ningar. Ersättning enligt förordningen beslutas och betalas ut av Migrationsverket (2 § förordningen om statlig ersättning för asyl- sökande m.fl.). En kommun har bland annat rätt till en schablonersättning som avser kostnader för tolk och andra relaterade kostnader för motta- gandet av de barn som Migrationsverket har anvisat till kommunen enligt 3 § andra stycket lagen om mottagande av asylsökande m.fl. (12 § förordningen om statlig ersättning för asylsökande m.fl.). 3.8.3 Statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar Förordningen (2010:1122) om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar innehåller bestämmelser om statlig ersättning till kommu- ner, regioner och kommunalförbund för mottagande av och insatser för vissa utlänningar. En kommun som har tagit emot skyddsbehövande eller vissa andra utlänningar för bosättning har bland annat rätt till viss schablonersätt- ning (3 § förordningen om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar). Schablonersättning till en kommun avser bland annat kostnader för tolkning och andra insatser för att underlätta etablering i sam- hället (10 § förordningen om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar). När det gäller kostnader för hälso- och sjukvård lämnas, under vissa i bestämmelsen angivna förutsättningar, ersättning för sådana om utlänningen måste beredas varaktig vård som ordinerats av läkare. När sådan ersättning lämnas får ersättning även lämnas för kostna- SOU 2026:23 Gällande rätt der för tolk (26 § förordningen om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar). Motsvarande gäller för sådana kostnader som en region har haft (33 § förordningen om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar). Migrationsverket ska under vissa förutsättningar även ersätta kost- nader för hälsoundersökning av en utlänning. För en sådan hälso- undersökning betalas en schablonersättning ut i vilken kostnader för tolk i samband med hälsoundersökningen ingår (34 § förord- ningen om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar). 3.8.4 Statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. Förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmotta- gande m.m. innehåller bestämmelser om statlig ersättning till kommu- ner och regioner för mottagande av och insatser för skyddsbehövande och vissa andra utlänningar som före utgången av november 2010 först togs emot i en kommun. Ersättning för kostnader för hälso- och sjukvård lämnas till en kommun enligt vissa angivna förutsättningar om utlänningen måste beredas varaktig vård som ordinerats av läkare. När ersättning lämnas enligt första stycket får ersättning även lämnas för kostnader för tolk (20 c § förordningen om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.). Motsvarande gäller för sådana kostnader som en region har haft (34 § förordningen om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.). En region har även under vissa angivna förutsättningar rätt till er- sättning för kostnader för hälsoundersökning av en utlänning. En så- dan hälsoundersökning ersätts i form av en schablonersättning, i vilken kostnader för tolk i samband med hälsoundersökningen ingår (35 § förordningen om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.). 3.8.5 Ersättning vid försäkringsmedicinska utredningar Förordningen (2018:1633) om försäkringsmedicinska utredningar tillämpas när Försäkringskassan begär att en region ska tillhandahålla försäkringsmedicinska utredningar i ärenden enligt socialförsäkrings- balken. Försäkringskassan får begära att den försäkrade ska genomgå en försäkringsmedicinsk utredning när det behövs för bedömningen Gällande rätt SOU 2026:23 av frågan om ersättning eller andra förmåner enligt socialförsäkrings- balken (1 § lagen [2018:744] om försäkringsmedicinska utredningar). Det är Försäkringskassan som fattar beslut om ersättning för kost- nader för försäkringsmedicinska utredningar och andra kostnader i samband med sådana utredningar (9 § förordningen om försäkrings- medicinska utredningar). En region har rätt till ersättning för kostnader för utförda försäk- ringsmedicinska utredningar om det skriftliga utlåtandet har kommit in till Försäkringskassan. I de fall det behövs en tolk för att kunna genomföra den försäkringsmedicinska utredningen har regionen rätt till ersättning för sina kostnader för tolken, dock som mest till en timkostnad om 900 kronor per timme (11 § förordningen om för- säkringsmedicinska utredningar). 3.9 Kommuners och regioners avgiftsuttag Utredningens uppdrag innefattar att bedöma om tolkavgift även ska utgå när tolk används i kommunal och regional verksamhet. Det finns därför anledning att redogöra för de bestämmelser som reglerar kommunalt och regionalt avgiftsuttag. Av kommunallagen framgår att kommuner och regioner får ta ut avgifter för tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller. För tjänster eller nyttigheter som de är skyldiga att tillhandahålla får dock avgifter endast tas ut om det följer av lag eller annan författ- ning (2 kap. 5 § kommunallagen). Kommunala avgiftsuttag som inte enligt lag är obligatoriska för- utsätter beslut av fullmäktige. Det ankommer också på fullmäktige att anta avgiftstaxa. Fullmäktige ska i vart fall ange kostnadsram för avgiftsuttag. Det finns inget tvång för avgiftsuttag inom området för den allmänna kompetensen115 utom i de fall där det i särskild lag finns åläggande för kommunen att driva verksamheten på affärs- mässig grund (se exempelvis 1 kap. 3 § befogenhetslagen [2009:47]). Det ankommer på fullmäktige att anta avgiftstaxor eller åtminstone besluta om grunderna för avgiftssättningen. Fullmäktige anses emeller- tid i viss mån kunna delegera rätten att besluta om avgifter till nämn- derna när det gäller avgifter som saknar egentlig kommunalekonomisk 115 Den allmänna kompetensen regleras i 2 kap. 1 § kommunallagen. Där anges att kommuner och regioner själva får ha hand om angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller regionens område eller deras medlemmar. SOU 2026:23 Gällande rätt betydelse och inte heller på grund av andra omständigheter är av prin- cipiell vikt. Det anses att nämnderna har en viss egen avgiftsrätt inom ramen för sin förvaltning. Det kan gälla beslut om hyror och arrenden inom fastighetsförvaltningen eller prissättning på till exempel kom- munala ungdomskaféer, kiosker eller tvättinrättningar.116 I 2 kap. 6 § kommunallagen regleras självkostnadsprincipen. Kom- muner och regioner får enligt bestämmelsen inte ta ut högre avgifter än som motsvarar kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som de tillhandahåller. Självkostnadsprincipen ger alltså en övre gräns för ett samlat av- giftsuttag i en verksamhet. Självkostnadsprincipen gäller som huvud- regel för all verksamhet som kommuner och regioner bedriver vare sig det är fråga om frivillig eller specialreglerad verksamhet. Det är vanligt att speciallagar har beskrivningar av avgifter som är inriktade på en självkostnad. Detta gäller till exempel om avgifter för bygglov, gatukostnadsersättningar, VA-avgifter, renhållningsavgifter, torg- handelsavgifter, avgifter för flyttning av fordon och avgifter för sociala tjänster. Även om formuleringarna varierar något från lag till lag anses det allmänt att dessa bestämmelser ger uttryck för en och samma själv- kostnadsprincip. Självkostnadsprincipen syftar på det totala avgifts- uttaget för en verksamhet. Kostnaderna i det enskilda fallet har således inte någon rättslig betydelse för tillämpningen av självkostnads- principen om det inte finns särskilt lagstöd för det. Självkostnaden ska i princip beräknas för varje verksamhet för sig. I princip samtliga kostnader som vid en normal affärsmässig drift är motiverade från företagsekonomisk synpunkt bör kunna läggas till grund för självkost- nadsberäkningen. Alla relevanta direkta och indirekta kostnader som verksamheten ger upphov till ska ingå i en självkostnadsberäkning.117 Rättspraxis ger inte något exempel på att det under den allmänna kompetensen skulle finnas tvång att avgiftsfinansiera en viss verksam- het. Snarare finns det stöd för en frihet att avstå från avgiftsuttag eller hålla icke kostnadstäckande avgifter om det bara sker generellt118. Under självkostnadstaket anses kommunerna alltså ha frihet att välja grad av skattefinansiering. I doktrinen har detta, som nämnts, kallats underskottsprincipen.119 116 Madell och Lundin (2025), kommentar till 2 kap. 5 § kommunallagen. 117 Madell och Lundin (2025), kommentar till 2 kap. 6 § kommunallagen. 118 Se RÅ 1912 ref. 66 som rörde va, RÅ 1922 S 67 (el), RÅ 1938 S 96 (va), RÅ 1974 A 943 (tandvård) samt RÅ 1974 A 1426, RÅ 1968 K 1770, RÅ 1979 Ab 54, alla om körskola. 119 Lundin och Madell (2022) s. 205. Gällande rätt SOU 2026:23 3.10 Ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen I 12 kap. socialtjänstlagen regleras insatser för ekonomiska behov. En enskild som inte själv kan tillgodose sina ekonomiska behov och inte heller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt att få eko- nomiskt bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjnings- stöd) och för sina levnadskostnader i övrigt (12 kap. 1 § första stycket SoL). Biståndets syfte är att tillförsäkra den enskilde en rätt till stöd och hjälp från samhällets sida, när han eller hon på grund av bristande arbetsförmåga, funktionsnedsättning, ålder eller av annan liknande omständighet befinner sig i en situation som gör att insatser från sam- hällets sida är nödvändiga120. 3.10.1 Behovet ska inte kunna tillgodoses på annat sätt Med begreppet tillgodosedda på annat sätt åsyftas såväl samhälleliga som privata åtgärder utanför socialtjänstens ram. Som exempel på de förra kan nämnas socialförsäkringar och diverse sociala bidrag samt allmän sjukvård. I förhållande till dylika biståndsformer är hjälp med stöd av socialtjänstlagen subsidiär, och biståndsskyldighet föreligger endast i den mån andra insatser från samhällets sida i det konkreta fallet visar sig otillräckliga. Den enskildes hjälpbehov kan även tänkas bli tillgodosett på privat väg genom egna disponibla tillgångar eller anhörigas insatser. Det räcker att behovet ”kan” tillgodoses på annat sätt. Bistånd kan därför i princip inte utges, om den enskilde vägrar att utnyttja tillgängligt bankkonto eller att söka lämpligt, till buds, stående arbete.121,122 3.10.2 Försörjningsstöd och levnadskostnader i övrigt Ekonomiskt bistånd är välfärdssystemens yttersta skyddsnät och har i första hand till uppgift att träda in tillfälligtvis vid försörjnings- problem som inte kan tillgodoses på annat sätt. Det ekonomiska biståndet kan ges i form av försörjningsstöd och som bistånd för levnadskostnader i övrigt. Till skillnad från försörjningsstöd, som ska tillgodose regelbundna utgifter, ska det ekonomiska biståndet 120 Clevesköld (2026), lagkommentar till 12 kap. 1 § SoL. 121 Jfr RÅ 1995 ref. 79. 122 Clevesköld (2026), lagkommentar till 12 kap. 1 § SoL. SOU 2026:23 Gällande rätt för levnadskostnaderna i övrigt tillgodose kostnader för behov som uppstår då och då, till exempel kostnader för tandvård, glasögon, flytt och begravning.123 Försörjningsstöd Försörjningsstöd lämnas enligt 12 kap. 7 § SoL124 för skäliga kostnader för – livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning och telefon – boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa. Vad som är skäliga kostnader när det gäller några av hushållens vanliga vardagsutgifter framgår av riksnormen som beslutas av regeringen varje år. Riksnormen för ett hushåll utgör summan av de personliga kostnaderna för samtliga medlemmar i hushållet och de gemensamma hushållskostnaderna enligt upprättade tabeller.125 Riksnormen grundar sig på Konsumentverkets senaste pris- och konsumtionsundersök- ningar (12 kap. 1 § socialtjänstförordningen [2025:468]). För övriga utgifter ska socialnämnden göra en individuell bedöm- ning. Det gäller såväl kostnader inom ramen för försörjningsstödet, som till exempel boendekostnader som kostnader för livsföringen i övrigt.126 Ett hushålls behov av försörjningsstöd per månad beräknas normalt genom att lägga ihop riksnormen med de skäliga kostnaderna för boende, hushållsel med mera. Sedan drar man ifrån hushållets in- komster från detta belopp.127 123 Clevesköld (2026), lagkommentar till 12 kap. 1 § SoL. 124 I lagrådsremissen Reformerat försörjningsstöd – bidragstak och ökade möjligheter till arbete föreslås ändringar av denna bestämmelse, bland annat avseende hur riksnormen ska beräknas och vissa begränsningar av försörjningsstödet. Vidare föreslås en ny bestämmelse som reglerar när kostnader ska beräknas till ett högre eller lägre belopp än riksnormen. 125 Socialstyrelsen (2025). 126 Socialstyrelsen (2021) s. 38. 127 Socialstyrelsen (2021) s. 118. Gällande rätt SOU 2026:23 Levnadskostnader i övrigt Om den enskilde inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt, kan den enskilde få ekonomiskt bistånd för sin livsföring i övrigt som kan avse bland annat kostnader för hälso- och sjukvård, tandvård, avgifter för kommunal service, ansöknings- och förmedlingsavgifter.128 3.10.3 En skälig levnadsnivå Den enskilde ska tillförsäkras en skälig levnadsnivå genom bistån- det (12 kap. 1 § andra stycket SoL). Vad som är en skälig levnads- nivå beror på vad som kan anses som rimligt i ett enskilt fall mot bakgrund av att biståndet ska vara en yttersta garanti för enskildas livsföring i olika avseenden129. Samhällets hjälp ska inte endast avse vad som direkt krävs för den enskildes grundbehov utan ska uppnå en viss kvalitet. Bedömningen av vad som utgör ”skälig levnadsnivå” ska ske bland annat med utgångspunkt i den tid och de förhållanden under vilka den hjälpbehövande lever130. 3.10.4 Skyldighet att stå till arbetsmarknadens förfogande En enskild som kan arbeta, men som inte kan försörja sig, har rätt till försörjningsstöd om han eller hon står till arbetsmarknadens för- fogande. I detta ingår att vid behov delta i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare eller motsvarande utbildning vid folkhögskola (12 kap. 3 § första stycket SoL). Socialtjänsten ska vid bedömningen av behovet av att delta i sfi alltid göra en individuell bedömning av den enskildes behov av in- satser. Socialsekreteraren kan ofta i samråd med den enskilde bedöma om det finns brister i den enskildes språkkunskaper som orsakar svårigheter för denne att klara sin försörjning genom arbete. I mer oklara fall är det lämpligt att samverka med Arbetsförmedlingen. Kravet på att delta i sfi riktas mot den enskilde och socialnämnden avgör om det i det enskilda fallet är befogat att ställa kravet på den enskilde. Om den enskilde bedöms ha behov av utbildning i svenska, 128 Allmänna råd (SOSFS 2013:1) om ekonomiskt bistånd. 129 Prop. 2000/01:80 s. 90 f. och RÅ 1994 not. 574. 130 Clevesköld (2026), lagkommentar till 12 kap. 1 § SoL. SOU 2026:23 Gällande rätt kan socialnämnden anvisa denne att söka och delta i sfi. Avsikten är inte att krav om att delta i sfi ska ha företräde framför andra krav som kan ställas för att anses stå till arbetsmarknadens förfogande. Kravet på deltagande i sfi har således inte företräde framför deltagande i de arbetsmarknadspolitiska insatser som erbjuds av Arbetsförmed- lingen131. Språkstudier i svenska kan, tillsammans med andra insatser, vara en viktig väg in i samhället för personer med ekonomiskt bistånd som saknar kunskaper i svenska.132 Om det finns godtagbara skäl, har den enskilde rätt till försörj- ningsstöd även om han eller hon inte står till arbetsmarknadens för- fogande (12 kap. 3 § andra stycket SoL). Vad som är godtagbara skäl till att inte stå till arbetsmarknadens förfogande får bedömas från fall till fall. Det kan exempelvis vara fråga om sjukdom i familjen eller andra trängande familjeangelägenheter.133 3.10.5 Socialnämnden får ge ytterligare ekonomiskt bistånd Socialnämnden får ge ekonomiskt bistånd utöver vad som följer av 12 kap. 1 § SoL om det finns skäl för det (12 kap. 2 § SoL). Det avser alltså bistånd utöver försörjningsstöd och för livsföringen i övrigt. Detta stöd ska bland annat ses som ett komplement till försörjnings- stödet och kan exempelvis omfatta flyttningskostnader, komplet- tering eller nyanskaffning av möbler, husgeråd, tv med mera, skuld- sanering, alternativ medicinsk behandling, psykoterapi-kostnader, mer omfattande tandvård, rekreations- eller semesterresor med flera. Bistånd kan även ges i andra former såsom olika former av stöd samt vård- och behandlingsinsatser.134 131 Prop. 2020/21:55 s. 14 och 17. 132 Prop. 2015/16:136 s. 21–23 och Socialstyrelsen (2021) s. 72. 133 Prop. 2015/16:136 s. 35. 134 Prop. 1996/97:124 s. 90. 4 Användning av tolk i praktiken I detta kapitel redogör utredningen inledningsvis för vilka aktörer som, vid sidan av yrkesverksamma sådana, agerar tolkar alternativt lämnar flerspråkig service vid möten mellan myndigheter och enskilda. Därefter följer ett avsnitt gällande hur tolk anlitas, ett avsnitt om olika typer av tolkning och slutligen ett avsnitt med exempel på hur myndigheter använder tolk och andra språklösningar. 4.1 Vem tolkar vid möten med myndigheter? En naturlig följd av myndigheternas skyldighet att vid behov anlita tolk (se avsnitt 3.6.1) är att yrkesverksamma tolkar ska användas vid möten med enskilda som inte behärskar svenska språket tillräckligt väl (läs mer om olika kategorier av tolkar i avsnitt 3.5.1). Det är dock inte alltid som en behovsprövning enligt 13 § första stycket FL mynnar ut i bedömningen att en yrkesverksam tolk ska anlitas. Det kan finnas faktorer som gör att det, trots språkliga barriä- rer, ändå går att genomföra ett möte. Nedan följer en redogörelse för vilka aktörer som tolkar i dessa fall. Vidare redogörs för situatio- nen att myndighetens egen personal lämnar flerspråkig service eller språkstöd. 4.1.1 Anhöriga och närstående Med anhörigtolkning avser utredningen i första hand en vuxen person som tolkar för en anhörig eller närstående. Det finns ingen legalde- finition av termerna anhörig och närstående. Socialstyrelsen definierar dock anhörig som en person inom familjen eller bland de närmaste Användning av tolk i praktiken SOU 2026:23 släktingarna. Närstående är enligt Socialstyrelsen en person som den enskilde anser sig ha en nära relation till1. En anhörig kan alltså till exempel vara en maka, en förälder eller ett vuxet barn. Begreppet närstående kan även innefatta andra än släktingar, såsom en nära vän, och är mer beroende av relationen till den som personen är närstående till. Även andra än anhöriga och när- stående, såsom bekanta, agerar dock emellanåt som tolkar. Det är inte känt i vilken omfattning anhöriga, närstående, vänner och bekanta används som tolkar. Begränsade svenska studier finns att tillgå, men speglar i första hand mer historiska förhållanden. Även om flera myndigheter i sina riktlinjer och dylika interna dokument har angett att anhöriga inte mer än undantagsvis bör an- vändas som tolkar förekommer det att så sker i olika situationer och omfattning. Detta inte minst i samband med enklare informations- återgivning (se vidare i förhållande till respektive aktör i avsnitt 4.4.4). I detta sammanhang ser utredningen anledning att lyfta frågan om gränsdragningen mellan ombud respektive biträde eller stöd- person och tolk. I vissa situationer kan en anhörig medverka på ett möte i egenskap av mer än en roll i förhållande till den enskilde. Det är viktigt att hålla isär dessa roller eftersom de har olika funktioner. När en anhörig enbart är närvarande i egenskap av tolk ska han eller hon exempelvis inte föra den enskildes talan, utan enbart översätta det som sägs utan att lägga till eller dra ifrån. Det är därför viktigt att från början klargöra i vilken roll en anhörig medverkar vid ett möte. 4.1.2 Barn I likhet med vad som gäller för anhöriga och närstående som tolkar är det inte känt i vilken omfattning det förekommer så kallad barn- tolkning. Statistik saknas inom området och det är förenat med bety- dande svårigheter att uppskatta förekomsten av att barn medverkar som tolkar. En orsak är den betydande variation som kan förekomma mellan olika myndigheter och andra offentliga aktörer. Tillgången till statistik kan också ha att göra med en ovilja inom det offentliga att fullt ut erkänna problemet2. 1 Socialstyrelsen (2026). 2 SOU 2018:83 s. 465. SOU 2026:23 Användning av tolk i praktiken Enligt vad utredningen erfarit från interna riktlinjer och diskus- sioner med myndigheter gäller i många fall förbud mot barntolkning. Det är dock inte helt ovanligt att det samtidigt öppnas upp för undan- tag, exempelvis för enklare informationsåtergivning, som att boka en tid eller uppge en adress. I andra fall kan tolkning genom barn bli en mer individuell bedömningsfråga för tjänstemän och handläggare i det enskilda fallet. Nedan redogör utredningen kortfattat för två studier avseende barntolkning som har genomförts i relativ närtid. Det gäller dels en enkätundersökning riktad till 13–14-åriga elever som genomfördes av Sveriges Radio år 20163, dels en forskarstudie som på uppdrag av Socialstyrelsen genomfördes vid Linnéuniversitetet 2017–20184. Sveriges Radios enkätundersökning Undersökningen omfattande cirka 400 elever i skolor som hade hög andel familjer med utländsk bakgrund. Resultaten från studien kan inte sägas vara representativa för situationen i landet i stort, men ger ändå en bild av erfarenheter och synpunkter som kan finnas i ålders- gruppen. Ungefär tre fjärdedelar av de barn som deltog i enkätunder- sökningen angav att de någon gång tolkat åt en förälder eller släkting. Bland de barn som fungerat som tolkar svarade närmare hälften att de tolkat 1–5 gånger, medan övriga tolkat oftare. En mindre grupp om 38 barn angav att de tolkat nästan varje vecka.5 Linnéuniversitetets forskarstudie En forskargrupp från Linnéuniversitet har på uppdrag av Socialstyrel- sen genomfört webbenkäter och fokusgruppsintervjuer med personal inom kommuner och regioner. Det gäller närmast verksamheterna primärvård, ekonomiskt bistånd och inom tillämpningsområdet för lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Resultaten, som publicerades våren 2018, visar att barn vid den tid- punkten tolkade inom samtliga undersökta verksamheter. 3 Sveriges radio (2016), primärmaterial har analyserats av SOU 2018:83 s. 470 f. 4 Gustafsson m.fl., (2018). 5 SOU 2018:83 s. 471 f. Användning av tolk i praktiken SOU 2026:23 Studien visar att det främst var vid oplanerade besök som barn tolkade, men att det inom primärvården inte var ovanligt att låta barn tolka även vid planerade besök. En vanlig anledning angavs vara önskemål från patienten eller brukaren. Inför känsliga eller komplicerade möten såg personalen oftast till att en yrkesverksam tolk anlitades. I forskningsstudien konstateras att ingen riktigt visste hur många barn som tolkade och i vilken omfattning det skedde inom olika grupper av befolkningen. Det bedömdes dock som vanligt förekom- mande. En urskiljbar grupp var ensamkommande barn som fått familjeåterförening beviljad. Dessa barn kan hamna i en besvärlig situation eftersom de ofta tar på sig en rad praktiska uppgifter och snabbt hamnar i rollen som ”förälder” åt sina föräldrar. Det angavs att vårdnadshavare upplevde att de inte hade någon annan att vända sig till och att myndigheterna inte visste hur de skulle lösa akuta kommunikationsproblem. De lät därför ofta barnen tolka.6 Barntolkning inom primärvården Respondenterna i studien från Linnéuniversitet arbetade som vård- personal inom region eller hos privata vårdgivare. Flertalet angav att de endast vid en fjärdedel av besöken mötte patienter som talade så lite svenska att de har svårt att förstå varandra. Alla uppgav sig dock möta patienter med begränsade kunskaper i svenska. Inom region och hos privata vårdgivare angav närmare hälften att de lät barn tolka vid oplanerade besök och åtskilliga medgav det också skedde vid plane- rade besök.7 Barntolkning i samband med ärenden om ekonomiskt bistånd Studien visade att alla socialsekreterare inom området ekonomiskt bistånd mötte brukare med begränsade kunskaper i svenska. Det förekom dock en stor variation när det gäller hur omfattande språk- svårigheter som kunde uppstå. En betydande andel av socialsekrete- 6 Gustafsson m.fl. (2018) s. 7 och 47. 7 Gustafsson m.fl. (2018) s. 32 f. och 36 f. SOU 2026:23 Användning av tolk i praktiken rarna, 42 procent, lät barn tolka vid oplanerade besök. Det var dock betydligt ovanligare att så skedde vid planerade besök.8 Barntolkning i samband med ärenden om stöd till vissa funktionshindrade Studien omfattade även handläggare av ärenden enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Även i detta sammanhang redovisade samtliga handläggare att de mötte brukare med begränsade kunskaper i svenska. Den helt övervägande majoriteten angav dock att de i mindre än en fjärdedel av fallen mötte brukare som talade så lite svenska att de hade svårt att förstå varandra. Drygt hälften angav att de inte hade några oplanerade besök. Bland de som hade oplane- rade besök medgav en mindre andel, åtta procent, att de lät barn tolka vid dessa möten. Andelen som vid planerade besök har låtit barn över- sätta var två procent.9 4.1.3 Myndighetens egen personal Det händer att det uppstår situationer när myndigheten i stället för att anlita en yrkesverksam tolk kan använda sig av den egna perso- nalens språkkunskaper. För att det ska utgöra tolkning i ett sådant fall krävs dock att kollegan översätter mellan den ansvarige hand- läggaren och den enskilde. Enligt vad utredningen erfarit är det dock ovanligt att den egna personalen fungerar som tolkar vid kollegors möten, däremot förekommer det att möten hålls på andra språk än svenska (se avsnitt 4.4.3). Myndigheter kan även, som komplement till tolkning, i vissa situa- tioner använda sig av flerspråkig service eller språkstöd10 för att under- lätta informationsgivning och dialog med personer som inte kan tala eller läsa svenska. Sådan service kan ges i muntlig eller skriftlig form, som via webbplatser eller som telefontjänster. En vanlig åtgärd är information på myndighetens hemsida på ett eller flera andra språk. Vissa myndigheter har dessutom gått ett steg längre, genom att exem- 8 Gustafsson m.fl. (2018) s. 25 f. 9 Gustafsson m.fl. (2018) s. 28 f. 10 Språkstöd innebär riktade insatser för att underlätta kommunikation för personer med brister i det svenska språket. Det innefattar bland annat verktyg som bildstöd. Användning av tolk i praktiken SOU 2026:23 pelvis inrätta särskilda servicekanaler på andra språk (se vidare av- snitt 4.4.3). 4.1.4 Tekniska lösningar Under de senaste åren har den tekniska utvecklingen tagit betydande steg framåt. Ett område där utvecklingen varit särskilt tydlig är tolk- ning och översättning. AI-baserade system kan i dag i realtid översätta tal och text mellan olika språk och används redan i vissa sammanhang, bland annat som stöd för mänskliga tolkar. Denna typ av teknik kan bidra till ökad tillgänglighet och effektivitet samt till att minska språk- barriärer i olika sammanhang. Samtidigt aktualiseras frågor om kva- litet, tillförlitlighet och rättssäkerhet när automatiserade lösningar ersätter eller kompletterar mänsklig kompetens. Det finns i dagsläget ett flertal tekniska lösningar för tolkning på marknaden som baserar sig på AI-teknik. Tolkning med hjälp av AI har testats inom ramen för vissa pilotprojekt med i regel positiva resul- tat (se vidare vad som redogörs för i förhållande till respektive aktör i avsnitt 4.4.2). Med tanke på de frågor som användande av AI väcker om bland annat etik, transparens, dataskydd och sekretess bedömer utredningen dock att det återstår en del arbete innan sådan teknik i någon större utsträckning kan användas för tolkning i offentlig sektor. 4.2 Att anlita tolk i praktiken När en myndighet behöver kommunicera med en enskild person som inte behärskar svenska språket i tillräcklig grad behöver vissa åtgärder övervägas och ibland utföras. För det första behöver tolkbehovet bedömas och dokumenteras. Därefter behöver myndigheten bedöma om en yrkesverksam tolk ska anlitas eller om behovet, mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet, kan tillgodoses på annat sätt (se föregående avsnitt och avsnitt 3.6.1). Om myndigheten kommer fram till att en tolk behöver anlitas finns det särskilda tillvägagångs- sätt för detta som kan skilja sig mellan olika aktörer. I detta avsnitt redogör utredningen för dessa ovan nämnda steg. SOU 2026:23 Användning av tolk i praktiken 4.2.1 Vem bedömer behovet av tolk? Som tidigare nämnts finns ett obligatoriskt krav på att myndigheten anlitar tolk när den enskilde behöver det för att kunna ta till vara sin rätt, exempelvis för att förstå ett ärendes innehåll eller själv göra sig förstådd. Ytterst är det alltid myndigheten som avgör om och i vilken utsträckning det finns ett behov av tolk i det enskilda ärendet (se av- snitt 3.6.1). När en person vänder sig till en myndighet är det därför en grund- läggande åtgärd att behovet av tolk så snart som möjligt utreds. Gene- rellt sett är det den person – en handläggare eller annan tjänsteman – som först kommer i kontakt med den enskilde som bedömer om behov av tolk finns. Bedömningen om tolk behövs ska göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Vid bedömningen av tolkbe- hovet är i första hand omständigheter hänförliga till den enskilde, ärendets karaktär och myndigheternas interna språkresurser av in- tresse (se vidare avsnitt 3.6.1). I somliga fall, när dokumentation om den aktuella personen har överlämnats från en annan myndighet, kan det dock hända att behovet av tolk redan har bedömts där och antecknats i de aktuella handlingarna. Hur myndigheterna i praktiken dokumenterar tolkbehovet kan skilja sig åt. Det är dock viktigt att myndigheten dokumenterar en bedömning att behov av tolk saknas, är begränsat eller kan tillgodoses genom myndighetens personal.11 4.2.2 Vilken typ av tolk behövs? Efter att ha konstaterat att tolk behövs i ett samtal med en enskild person behöver ställning tas till om det finns anledning att anlita en tolk med viss kompetens. Som utredningen har redogjort för i av- snitt 3.5.1 delas tolkar generellt sett in i fyra kategorier: auktoriserade tolkar, auktoriserade tolkar med speciell kompetens, utbildade tolkar och övriga tolkar. Kategoriindelningen har sin grund i tolkarnas olika dokumenterade kompetensnivåer. I vissa situationer finns det reglering som kräver att tolk med viss kompetens i första hand ska anlitas (se avsnitt 3.6.2 och 3.6.3). Det kan också förhålla sig så att den enskildes omständigheter påkallat 11 Se t.ex. Justitieombudsmannen (2022a). Användning av tolk i praktiken SOU 2026:23 att en tolk med särskild kompetens anlitas, exempelvis tolk med inriktning mot barn. 4.2.3 Upphandling av tolktjänster När en myndighet har gjort bedömningen att omständigheterna är sådana att en tolk behöver anlitas finns olika tillvägagångssätt för att genomföra en sådan beställning. Myndigheter har ofta tillgång till ramavtal med olika tolkförmedlingar för att snabbt och effektivt kunna tillgodose behovet av tolk när det uppstår. Såväl offentliga myndigheter som den privata sektorn använder sig av tolkförmed- lingars tjänster. Likaså finns det både offentliga och privata tolkför- medlingar i Sverige. Samhällets nyttjande av tolktjänster präglas i betydande grad av hur stat, kommuner och regioner ska förhålla sig till regelverket för offentlig upphandling. Tolktjänstmarknaden vilar på ett stort antal fria och inbördes oberoende yrkesutövare (frilanstolkar), och fokus på upphandlingsarbetet har kommit att ligga på förmedlingstjänster från bolag som kan samordna och erbjuda efterfrågade tolktjänster, det vill säga tolkförmedlingar.12 Med upphandling avses här de åtgärder som en upphandlande myndighet vidtar för att anskaffa tjänster genom tilldelning av kon- trakt (1 kap. 2 § lagen [2016:1145] om offentlig upphandling). Statens inköpscentral vid Kammarkollegiet upphandlar och förvaltar ramavtal för statliga myndigheter för att effektivisera upphandlingarna för sådana varor och tjänster som statliga myndigheter upphandlar ofta, i stor omfattning eller som uppgår till stora värden. Ett ramavtal är ett avtal som ingås mellan en eller flera upphand- lande myndigheter och en eller flera leverantörer för att fastställa villkoren i kontrakt som senare ska tilldelas under en given tidsperiod (1 kap. 20 § lagen om offentlig upphandling). Ramavtal anses vara en effektiv och användbar avtalsform när den upphandlande myndig- heten, med rimlig grad av säkerhet, kan förutse framtida återkom- mande behov av anskaffningar och vill planera för dessa. Endast de upphandlande myndigheter som angetts i ramavtalet får avropa ifrån 12 SOU 2018:83 s. 184. SOU 2026:23 Användning av tolk i praktiken detta. I ett ramavtal med flera leverantörer med alla villkor fastställda kan tilldelning exempelvis ske via en fastställd rangordning.13 Kammarkollegiets ramavtal för tolktjänster Som huvudregel ska en statlig myndighet (och en kommun när det gäller informationsteknik) använda Kammarkollegiets ramavtal, om myndigheten inte anser att en annan form av avtal sammantaget är mer fördelaktigt. I så fall ska myndigheten underrätta Kammar- kollegiet om skälen till detta (2–4 §§ förordningen [1998:796] om statlig inköpssamordning och 8 a § förordningen [2007:824] med instruktion för Kammarkollegiet). Kammarkollegiets ramavtal omfattar förmedling av tolkar för utförande av uppdrag avseende både platstolkning och distanstolk- ning (se vidare avsnitt 4.3.4 och 4.3.5). Inom distanstolkning kan val göras av förbokad tolkning via skärm, telefon eller i av kunden anvisad lokal. Avrop sker länsvis genom fastställd rangordning. Ram- avtalet omfattar inte konferenstolkning och teckenspråktolkning. Vidare har Kammarkollegiet ett särskilt ramavtal för tolkförmedlings- tjänster i form av distanstolkning utan krav på förbokning.14 När det gäller tolkförmedlingstjänster tillhandhåller alltså Kam- markollegiet ett gemensamt statligt ramavtal. Migrationsverket och Arbetsförmedlingen har dock valt att teckna egna ramavtal (se vidare avsnitt 4.4.1 och 5.2.3). Direktupphandling av tolkar Viss direktupphandling av tolktjänster förekommer inom offentlig sektor, vid sidan av ramavtalen för tolkförmedlingstjänster. Inom staten gäller detta främst domstolarna, men det förekommer även vid andra myndigheter. Orsaken kan bland annat vara otillräcklig tillgång på tolkar genom upphandlade förmedlingar, med de tidskrav eller speciella önskemål som kan gälla. Det kan också finnas geo- grafiska skäl, då lokalt tillgänglig platstolk föredras. Tidigare gjordes bedömningen att tolktjänster i domstol är en sådan juridisk tjänst som är undantagen från upphandlingsreglerna i 13 Upphandlingsmyndigheten (2026). 14 Kammarkollegiet (2026). Användning av tolk i praktiken SOU 2026:23 lagen om offentlig upphandling. Kammarrätten i Stockholm15 har dock kommit fram till att tolktjänster, och inte enbart tolkförmed- lingstjänster, är upphandlingspliktiga. Numera anlitar därför dom- stolarna som huvudregel tolkar via upphandlat ramavtal. I de fall ramavtalsleverantörerna inte kan leverera har domstolen mot bak- grund av kammarrättens avgörande möjlighet att vända sig direkt till tolk med sin beställning, åtminstone upp till och med direkt- upphandlingsgränsen.16 4.3 Hur går tolkningen till? I stora drag handlar tolkning om att möjliggöra muntlig kommunika- tion mellan människor som behöver kommunicera med varandra men inte har ett gemensamt språk att samtala på. Tolkens huvudsakliga upp- gift är att i realtid återge muntliga yttranden på ett annat talat språk. När en myndighet har anlitat en tolk är nästa steg att genomföra det tolkade mötet med den enskilde. I detta avsnitt redogör utred- ningen för olika tillvägagångssätt och tekniker för språktolkning som kan användas vid ett sådant möte. 4.3.1 Simultantolkning Vid simultantolkning sker tolkning samtidigt som originalbudskapet framförs. Vanligtvis krävs viss teknisk utrustning, till exempel tolk- kabin och hörlurar.17 Simultantolkning kräver hög koncentrationsförmåga och vid längre tolkning behövs flera tolkar som avlöser varandra, normalt minst en eller flera gånger per halvtimme. Tolkarna bör i förväg få tillgång till förberedande material, till exempel presentationer av ämnet.18 15 Kammarrätten i Stockholms mål nr 3095-22. 16 Domstolsverket (2023). 17 Nationalencyklopedin (2026). 18 SOU 2018:83 s. 97. SOU 2026:23 Användning av tolk i praktiken 4.3.2 Konsekutivtolkning En annan tolkteknik är konsekutivtolkning, där tolkning sker i pauser i framställningen. Lång konsekutiv är en teknik som förekommer i samband med till exempel föredrag på ett språk som inte alla i publi- ken förväntas förstå. Tolken tar anteckningar och återger 5–10 minu- ters tal åt gången på ett annat språk. Kort konsekutivtolkning är den vanligaste tekniken vid tolkning av dialoger, det vill säga vid två- eller flerpartssamtal. Det innebär att tekniken även är den vanligaste inom offentlig sektor. Tolken återger det som sägs undan för undan, vanligtvis en eller ett par meningar åt gången, och vid behov med hjälp av stödanteckningar. Kommunikationen sker åt båda hållen och mötesdeltagare turas om att tala. Tolken har en samordnande funktion i samtalet. Även denna typ av tolkning kräver hög koncentrationsförmåga och gynnas av att tolken har möjligheter att förbereda sig utifrån underlag om det möte som ska tolkas.19 4.3.3 Viskningstolkning Viskningstolkning är en simultantolkningsteknik där normalt ingen tolkteknisk utrustning används. Tekniken används när ett möte hålls på ett språk och någon eller några deltagare behöver tolkning för att kunna följa det som sägs och för att själva kunna hålla ett anförande eller delta i en debatt. Tolken sitter bakom mötesdeltagaren och tol- kar med låg röst. Viskningstolkning fungerar bäst vid kortare möten och under förutsättning att endast ett fåtal deltagare behöver tolk- ning. Tekniken ställer lika stora krav på tolkens tolk- och språkfärdig- het som simultantolkning med tolkteknisk utrustning. Visknings- tolkning används bland annat vid domstolsförhandlingar. 4.3.4 Platstolkning I verksamheter och avtal används begreppet platstolk eller påplatstolk. Det är en form av kontakttolkning där tolken är fysiskt på samma ställe som klient och myndighet. Begreppen är väl etablerade och före- kommer frekvent. Fördelar med denna typ av tolkning är att tolken 19 SOU 2018:83 s. 97. Användning av tolk i praktiken SOU 2026:23 även har tillgång till synintryck, till exempel minspel och gester, vilket kan vara avgörande för att kunna återge yttranden korrekt. Dessutom minskar risken för tekniska avbrott, som kan förekomma vid distans- tolkning. 4.3.5 Distanstolkning Distanstolkning eller fjärrtolkning kan delas in i undergrupperna telefontolkning och videotolkning, eller mer generisk skärmtolk- ning. Distanstolkning innebär att tolken tolkar via telefon, video eller bildtelefoni. Möjligheter att distanstolka kan öka tillgänglig- heten till sådana tolkar som bedöms lämpliga för den aktuella upp- giften, men inte har möjlighet att ta sig till mötet.20 Distanstolkning kan organiseras i större skala genom ett callcenter med anpassad utrustning och för distanstolkning lämpliga lokaler, till exempel i tolkförmedlings regi. Denna form av tolkning kan ibland även benämnas som expresstolkning eller direkttolkning. 4.3.6 Relätolkning Relätolkning innebär tolkning mellan två språk med stöd av ett tredje, vilket kan användas om inte direkt tolkning mellan svenska och annat språk kan ske. Väljs relätolkning som metod kan myndigheter även söka tolk på distans, även utomlands, för att översätta från klientens språk till engelska eller annat större språk. Det kan då krävas två tolkar, där den första tolkar från klientens språk till reläspråket (van- ligen engelska eller annat världsspråk), och nästa tolk tolkar vidare till svenska. Den formen av tolkning innebär att myndigheter kan få tillgång till tolktjänster över hela världen, förutsatt att teknisk sam- ordning kan ske. Det kan lösa behov då det gäller för Sverige ovanliga språk, där tolkkompetens kanske helt saknas i landet. 20 SOU 2018:83 s. 98 f. SOU 2026:23 Användning av tolk i praktiken 4.4 Exempel på hur myndigheter använder tolk och andra språklösningar I avsnitt 4.1.3 har utredningen redogjort för olika sätt på vilka myn- digheter överbryggar språkbarriärer mellan deras personal och en- skilda i muntliga situationer. I detta avsnitt redogör utredningen för exempel på hur olika myndigheter arbetar med tolkning och andra språklösningar som språkstöd och tekniska hjälpmedel. 4.4.1 Hur olika myndigheter använder tolk Precis som myndigheternas uppdrag och verksamheter skiljer sig gör också deras tolkanvändning det. För en del myndigheter som frekvent möter utlandsfödda är tolkanvändning en del av vardagen. Dessa myndigheter har ofta detaljerade interna styrdokument som ger ledning kring bedömning av tolkbehov, beställning av tolk med mera. Andra myndigheter kanske bara undantagsvis använder tolk medan vissa aldrig ställs inför situationen. En myndighet som dagligen använder sig av tolk i samtal med enskilda är Arbetsförmedlingen. Exempel på situationer då Arbets- förmedlingen använder tolk är i samtal med en arbetssökande eller arbetsgivare, i gruppaktiviteter, insatser och program samt vid intro- duktion och uppföljning av erbjudanden och tjänster. Arbetsförmed- lingen använder sig både av tolk på plats och på distans. Tolk på plats används enbart vid planerade fysiska möten, vilket i genom- snitt motsvarar 600 tolktillfällen per månad. Fysiska möten sker i regel med de kunder som bedöms stå längst från arbetsmarknaden. När det gäller distanstolk används sådana betydligt oftare, i genom- snitt vid 15 500 möten per månad. Dessutom använder sig Arbets- förmedlingen emellanåt av expresstolk. Det sker vid så kallade personliga distansmöten, som äger rum när en kund ringer Arbets- förmedlingen och får hjälp på digital väg, antingen via telefon eller videosamtal.21 När det gäller Försäkringskassan, en annan stor och central myn- dighet, är handläggningen till största del skriftlig. Det är alltså relativt få av myndighetens förmåner som utreds med stöd av muntliga inslag, så kallade utredningssamtal. Behov av tolk uppstår dock i förekom- 21 Arbetsförmedlingens underlag till utredningen. Användning av tolk i praktiken SOU 2026:23 mande fall i samband med sådana utredningssamtal. Det gäller i första hand inom förmånerna sjukersättning, aktivitetsersättning, sjuk- penning, assistansersättning samt inom kontroll och omprövning. Inom ramen för vissa förmåner sker möten och muntliga utredningar löpande. Sådana utredningar sker med fördel fysiskt på plats med den försäkrade. Vid planerad kommunikation i ett ärende har För- säkringskassan bedömt att det på grund av informationens komplexi- tet ofta är bäst att använda tolk.22 Det är vanligt förekommande att tolk används inom kommuner, som i många fall dagligen möter utlandsfödda personer. Det före- kommer dels inom ramen för ärendehandläggning, dels i andra situa- tioner som exempelvis i samband med samhällsorientering av nyan- lända (7 § förordningen om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare). En verksamhet som finns i alla kommuner och som ofta kommer i kontakt med utlandsfödda som behöver tolk är social- tjänsten. Socialtjänsten bör anlita tolk vid behov i ärenden som rör ingripanden mot någon enskild, till exempel en utredning om barn som far illa eller ett tvångsingripande.23 Merparten av de samtal och utredningar som genomförs på Mig- rationsverket sker med hjälp av tolk. Det är berörd handläggare av ett visst ärende som bedömer om tolkbehov finns. Migrationsverket använder sig av såväl tolk på plats som tolk på distans. Migrations- verket har dock bedömt att platstolkning bör ske i vissa fall beroende på ärendets karaktär, som när ärendet rör särskilt sårbara personer. Vid enklare informationsgivning och liknande samtal kan Migrations- verket använda sig av tolkar ”on demand”. Det innebär att tolk inte behöver förbokas, utan kan nås på telefon med kort varsel. Tolkar används även emellanåt i Migrationsverkets receptioner. Det är vanligt att enskilda kommer dit och ställer frågor av mer allmän karaktär. Verket kan därför under dagtid ha tolkar i vissa mer frekvent före- kommande språk tillgängliga i receptionen. För oplanerade besök har Migrationsverket även möjlighet att använda sig av så kallade ”callcenters”. Dessa bemannas av tolkar under kontorstid. I vilka fall tolk via callcenter används beror på vilken kompetens som krävs för det aktuella ärendet. Enligt Migrationsverket finns det ibland anledning att använda tolk trots att en sökande generellt sett kan behärska svenska språket. Detta kan vara i ärenden där Migrations- 22 Försäkringskassans underlag till utredningen. 23 Socialstyrelsen (2021a) s. 276. SOU 2026:23 Användning av tolk i praktiken verket ska utreda saker av känslig natur, eller använda svårare be- grepp, exempelvis vid utredning av människohandel eller våld.24 Även regionerna är i egenskap av huvudman för hälso- och sjuk- vården frekventa tolkanvändare, vilket inte minst framgår av stati- stiken i avsnitt 5.1. Utöver att anlita tolk till enskilda möten med patienter har regionerna även andra tillvägagångssätt för att över- brygga språkbarriärer, bland annat för att kunna utröna själva tolk- behovet. Utredningen har haft kontakt med Region Skåne, som har uppgett att ett sätt att hantera tolkbehov vid oplanerade besök är att använda sig av väntrumstolkar på ett antal olika språk, som kan tolka vid oplanerade besök. Som hjälpmedel för att identifiera vilket språk den enskilde behöver tolk på, till exempel vid fysiskt besök i en reception, finns även 1177 Vårdguidens tolkkarta.25 Trafikverket ansvarar för vissa uppgifter där frågan om tolkning kan aktualiseras. Det gäller till exempel genomförande av kunskaps- prov och körprov för körkort och taxiförarlegitimation och kunskaps- prov för yrkeskunnande för trafiktillstånd och yrkesförarkompetens.26 Trafikverket Förarprov genomför omkring 1,6 miljoner fysiska möten varje år.27 Trafikverket erbjuder översatta kunskapsprov på 14 olika språk. För sökanden som inte behärskar det svenska språket och där provet inte finns översatt till ett språk som sökanden behärskar, ska Trafikverket efter ansökan anlita tolk, om det behövs. Trafikverket använder sig även emellanåt av tolk när myndigheten på uppdrag av Försäkringskassan utreder behovet av bilstöd28. 4.4.2 Hur myndigheter använder tekniska hjälpmedel Som redogjorts för i avsnitt 4.1.4 finns redan i dagsläget flera tekniska lösningar för att övervinna språkbarriärer, bland annat med hjälp av AI. Svenska myndigheter befinner sig enligt utredningens uppfattning generellt sett i ett utforskande stadium när det gäller tekniska lös- ningar för tolkning, även om det förekommer att sådana används redan i dag. Myndigheter som har uppgett att de undersöker möjlig- heten att använda sådana tjänster i framtiden är bland annat Arbets- 24 Migrationsverkets underlag till utredningen. 25 Region Skånes (Kognition och migration) underlag till utredningen. 26 Förordningen (2010:185) med instruktion för Trafikverket samt Trafikverket (2026). 27 Trafikverket (2026). 28 Bilstöd ges för anpassningar av ett fordon för människor med funktionsnedsättningar. Användning av tolk i praktiken SOU 2026:23 förmedlingen29, Försäkringskassan30 och Migrationsverket31. Tekniska hjälpmedel, såsom exempelvis översättningsappar, används redan i dagsläget i begränsad omfattning inom kommuner och regioner.32 4.4.3 Hur myndigheter använder språkstöd och flerspråkig service Som komplement till att använda tolk använder sig myndigheterna även av språkstöd och flerspråkig service (se avsnitt 4.1.3). En del myndigheter gör det mer systematiserat, medan andra konstaterar att det förekommer att anställda som behärskar flera språk emellanåt talar med enskilda på ett annat språk än svenska. Arbetsförmedlingen erbjuder inte flerspråkig service, men konsta- terar att det sannolikt förekommer att anställda emellanåt kommuni- cerar på andra språk än svenska i enklare ärenden. Arbetsförmed- lingen har bedömt att det saknas hinder mot att kommunikationen mellan myndighetens medarbetare och arbetssökande eller arbets- givare i vissa fall sker på annat språk än svenska. Arbetsförmedlingen har också flerspråkig information på sin websida som enskilda kan ta del av.33 Försäkringskassan konstaterar att typen av kommunikation och informationens komplexitet kan variera vid oplanerade samtal i ett ärende. Flerspråkiga handläggare och skriftlig information på andra språk kan ofta motverka att behov av oplanerad kommunikation i ett ärende uppstår, men kan inte helt och hållet ersätta tolkanvändning i detta sammanhang. När det gäller generell information kan sådan ofta ges skriftligen på andra språk än svenska via bland annat Försäk- ringskassans hemsida och sociala medier34. Försäkringskassan erbjuder service genom så kallade språkmöten på sammanlagt 12 andra språk än svenska35. Språkmöten är inte en tolktjänst utan en kommunikation direkt på ett annat språk.36 Det avser i första hand frågor som kan hanteras inom ramen för kundservice. En person kan få hjälp med 29 Arbetsförmedlingens underlag till utredningen. 30 Försäkringskassans underlag till utredningen. 31 Migrationsverkets underlag till utredningen. 32 Sveriges kommuner och regioners underlag till utredningen. 33 Arbetsförmedlingens underlag till utredningen. 34 Försäkringskassan (2018). 35 Arabiska, engelska, finska, franska, meänkieli, polska, samiska, somaliska, spanska, tigrinja, turkiska och tyska. 36 Försäkringskassan (2025a). SOU 2026:23 Användning av tolk i praktiken flera saker via språkmöten, dock inte med att få beslut i vissa frågor. Däremot kan sådant som antecknas under ett språkmöte ligga till grund för ett senare beslut om ersättning. Det kan emellanåt vara svårt att dra gränsen mellan ren kundservice och ärendehandläggning. Om den särskilda formuleringen i ett visst avseende är av vikt ska dock tolk anlitas. Information ges även genom självbetjäningstjänster och sociala medier på ett flertal andra språk än svenska. En särskild Facebooksida på arabiska följs exempelvis av ett stort antal personer.37 Migrationsverkets omfattande behov av tolkar och språktjänster ställer också krav på ökad effektivisering. Egna medarbetares språk- kunskaper används sedan tidigare för att effektivisera användningen av tolkar. Migrationsverket har dock som rutin, inte minst av rätts- säkerhetsskäl, att trots tillgänglig språkkunskap ändå anlita en extern tolk inom ramen för handläggning av ärenden. Att kunna använda medarbetares språkkunskaper är dock värdefullt exempelvis i myndig- hetens reception eller för att avgöra om ett dokument innehåller infor- mation som bör översättas.38 4.4.4 Hur olika myndigheter förhåller sig till anhöriga som tolkar Som redogjorts för i avsnitt 4.1.1 och 4.1.2 förekommer det även att anhöriga, såväl vuxna som barn, tolkar i samtal hos svenska myn- digheter. I vilken mån detta tillåts skiljer sig i viss mån mellan myn- digheterna, varav vissa tillämpar nolltolerans medan andra öppnar upp för möjligheten om omständigheterna tillåter det. Arbetsförmedlingen tillåter generellt sett inte att anhöriga, inbegri- pet barn, tolkar. Undantag kan göras i enkla ärenden, exempelvis för att uppge en adress eller liknande. Myndigheten får då göra en behovsprövning dels utifrån ärendets art, dels utifrån de språkkva- lifikationer som faktiskt finns i partens omgivning.39 Försäkringskassan har bedömt att det generellt sett är olämpligt att låta en anhörig eller nära vän tolka, eftersom både Försäkrings- kassan och den enskilde behöver kunna lita på tolkens objektivitet. Det kan även vara obehagligt och integritetskänsligt för den enskilde att en nära anhörig får del av sådana uppgifter, vilket kan göra det 37 Försäkringskassans underlag till utredningen. 38 Migrationsverkets underlag till utredningen. 39 Arbetsförmedlingen (2025). Användning av tolk i praktiken SOU 2026:23 svårt för den enskilde att tala obehindrat. Försäkringskassan har vidare gjort bedömningen att barn som huvudregel inte ska tolka åt sina föräldrar eller andra vid samtal med myndigheten. Försäkrings- kassan ansvarar för att ordna en tolk när det behövs så att inte ett barn behöver, eller känner sig tvungen att, tolka. Det gäller även om barnet uppger att han eller hon vill tolka. Enligt Försäkringskassan kan det dock uppstå undantagssituationer när barn kan behöva för- klara något enkelt för den vuxna. Hänsyn ska då tas till barnets bästa samt dess ålder och mognad. Det som ska förklaras måste vara av enkel natur och av vikt för den vuxna. Det ska heller inte finnas något tillgängligt alternativ eller någon möjlighet att lämna informationen vid ett senare tillfälle. Det som ska förklaras får inte gälla ärendets innehåll eller konsekvenser.40 När det gäller kommuner och regioner har SKR i ett remissvar41 till Tolkutredningens betänkande SOU 2018:83 uttalat att det är proble- matiskt att använda barn som tolk och att det kan vara oförenligt med barnkonventionen. SKR underströk även att det är olämpligt att vuxna anhöriga används som tolk. Socialstyrelsen har vidare, i för- hållande till socialtjänsten, pekat på att det kan vara svårt för släktingar och vänner att inse tolkens roll, varför det kan vara direkt olämpligt att anlita dem som tolkar. Barn bör inte användas som tolkar. Dels medför en sådan roll en olycklig ansvarsförskjutning i familje-, släkt- eller vänkretsen, dels är deras språk inte så utvecklat att de kan tolka nyanser eller det fackspråk som tjänstemannen använder.42 Region Skåne har i sina riktlinjer för språktolkservice inom hälso- och sjuk- vården slagit fast att tolkning med hjälp av en person med familjeband till patienten inte ska förekomma. Det betonas även att om patienten är ett barn som behärskar det svenska språket, medan medföljande förälder inte gör det, är det angeläget att även i det fallet anlita tolk.43 Trots det framgår av en rapport upprättad av Region Skåne att det förekommer situationer då anhöriga, inklusive barn, används som informella tolkar i hälso- och sjukvården. I majoriteten av fallen har anhöriga använts som informell tolk utifrån patientens önskemål, om situationen har varit akut eller om man i förväg inte känt till att perso- nen är i behov av tolk. I en del fall har även barn som varit patienter själva tolkat mellan sina föräldrar och vårdpersonal. Enkätsvaren visar 40 Försäkringskassan (2025), s. 42. 41 Sveriges kommuner och regioner (2019), s. 7 f. 42 Socialstyrelsen (2021a), s. 277. 43 Region Skåne (2006). SOU 2026:23 Användning av tolk i praktiken att över en fjärdedel har haft sitt barn som tolk under minst ett vård- möte och över en tredjedel har haft en släkting eller vän som tolkat åt dem i hälso- och sjukvård.44 Migrationsverket tillåter inte att anhöriga och bekanta tolkar åt enskilda inom ramen för ärendehandläggningen.45 Detsamma gäller inom Sveriges domstolar.46 Skatteverket konstaterar att kompetensen hos den enskildas när- maste krets tas med i bedömningen om tolk behöver anlitas. Däremot är det enligt Skatteverket olämpligt att barn används som tolk, då det är svårt att förena med synsättet att alla åtgärder som rör barn ska vara med barnets bästa i främsta rummet.47 44 Region Skåne (Kunskapscentrum migration och hälsa, 2019), s. 45 och 53. 45 Migrationsverkets underlag till utredningen. 46 Sveriges domstolars underlag till utredningen. 47 Skatteverket (2026). 5 Myndigheternas tolkkostnader Utredningen har varken till uppdrag eller syfte att ta fram en exakt beräkning av hur stora den offentliga sektorns kostnader för språk- tolkning är. Utredningen har inte heller de resurser som krävs för att göra en helomfattande undersökning av samtliga myndigheters kostnader. Det bör vidare understrykas att det föreligger vissa svårig- heter med att beräkna dessa kostnader. Dels redovisar en del myn- digheter inte kostnader för språktolkning separat, utan tillsammans med bland annat kostnader för teckenspråkstolkning och andra typer av tolkning. Dels är det inte givet vad som ingår i redovisade kostna- der för språktolkning. Det kan till exempel vara oklart om förmed- lingskostnad och administrativa kostnader inom myndigheten ingår i de redovisade kostnaderna. Mot bakgrund av dessa begränsningar är det viktigt att poängtera att utredningens beräkningar avseende myndigheternas kostnader är ungefärliga. Redogörelsen i detta kapitel syftar därmed i första hand till att ge en bild av vilka myndigheter som i störst utsträckning använ- der tolk och en fingervisning om vad myndigheternas totala kostnad för språktolkning per år ungefär uppgår till. 5.1 Myndigheternas sammantagna kostnader för språktolk Utredningen uppskattar att kostnaden för språktolk i offentlig sek- tor i dagsläget uppgår till omkring 1,6 miljarder kronor per år (se tabell 5.1). I avsnitt 5.2–5.4 redogör utredningen för hur de olika aktörernas kostnader beräknats. Myndigheternas tolkkostnader SOU 2026:23 Tabell 5.1 Uppskattning av myndigheternas sammantagna kostnader för språktolk Kostnader per år (kronor) 2022 2023 2024 Myndigheter som avropar på Kammarkollegiets ramavtal* 131 717 746 91 946 706 134 714 986 Migrationsverket 84 597 000 78 577 000 69 905 000 Arbetsförmedlingen 86 000 000 89 800 000 78 800 000 Kommuner 326 142 448 323 423 423 323 434 986 Regioner 856 123 926 857 397 665 818 488 536 Sveriges domstolar 147 780 773 150 382 745 167 274 120 Totalt 1 632 361 893 1 591 527 539 1 592 617 628 * Eftersom Sveriges domstolars samlade kostnader för tolk redovisas separat i tabellen är dess kostnader som hänför sig till avrop på Kammarkollegiets ramavtal borträknade från denna post. Källa: Underlag till utredningen från Kammarkollegiet, Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, Domstolsverket, 36 kommuner, 15 regioner samt egna beräkningar. De myndigheter som utmärker sig när det gäller kostnadsnivåer är regionerna som står för över hälften av offentlig sektors samman- tagna uppskattade kostnader för tolk åren 2022–2024. Därpå följer kommunerna vars andel motsvarar ungefär en femtedel av kostna- derna. Sveriges domstolar är tredje störst, med omkring tio procent av kostnaderna. Migrationsverket och Arbetsförmedlingen står för ungefär fem procent var av kostnaderna som anges i tabellen. 5.2 Beräkning av statliga myndigheters tolkkostnader Som konstaterats i avsnitt 4.2.3 köper statliga myndigheter in tolk- tjänster på olika sätt. Huvudregeln är att detta sker med stöd av Kam- markollegiets ramavtal. Migrationsverket och Arbetsförmedlingen har dock genomfört egna upphandlingar och dessa myndigheters kostnader redovisas därför separat.1 Som framgår i avsnitt 4.2.3 förekommer det också att myndigheter som avropar på Kammarkollegiets ramavtal emellanåt – när förutsätt- ningar och skäl finns för detta – direktupphandlar tolktjänster vid sidan av ramavtalet. Det innebär att vissa myndigheter som anges i 1 Kammarkollegiet har även upplyst utredningen om att ytterligare några myndigheter har anmält avsteg från ramavtalen. Avstegen avser dock mindre uppdrag och dessa myndigheter avropar därmed till största delen från ramavtalet. SOU 2026:23 Myndigheternas tolkkostnader tabell 5.3 i själva verket kan ha högre kostnader för tolk än vad som anges i tabellen. Utredningen har dock inte haft möjlighet att kon- trollera i vilken omfattning myndigheter direktupphandlar tolktjänster vid sidan av ramavtalen. Utredningen har emellertid uppmärksammats på att Sveriges domstolar, som är en av de största tolkanvändarna, har nästan dubbelt så stora kostnader för tolk jämfört med vad som framgår av statistiken över avrop från Kammarkollegiets ramavtal. Trots att Sveriges domstolar är en av de myndigheter som använder Kammarkollegiets ramavtal har utredningen därför valt att i ett separat avsnitt även redogöra för Sveriges domstolars totala kostnader. 5.2.1 Myndigheter som avropar på Kammarkollegiets ramavtal I tabell 5.2 anges myndigheternas sammantagna avrop på Kammar- kollegiets ramavtal för tolktjänster åren 2022, 2023 och 2024. Tabell 5.2 Myndigheternas totala avrop på Kammarkollegiets ramavtal för tolktjänster 2022–2024 Summa avrop (kronor) 2022 2023 2024 205 037 619 153 476 433* 221 569 859 * Enligt Kammarkollegiet beror den – i förhållande till övriga år – lägre omsättningen på att ramavtalen skiftades under 2023, dvs. att ett ramavtal löpte ut och ett nytt startades upp. Källa: Kammarkollegiets underlag till utredningen. De två myndigheter som står för den absolut största delen av avro- pen är Polismyndigheten (44,57 procent) och Sveriges domstolar (37,85 procent). Resterande myndigheter bland de tio som under åren 2020–2024 har avropat tolktjänster i störst omfattning är Kri- minalvården, Trafikverket, Försäkringskassan, Tullverket, Ekobrotts- myndigheten, Statistiska centralbyrån, Skatteverket och Specialpeda- gogiska skolmyndigheten (se tabell 5.3). Myndigheternas tolkkostnader SOU 2026:23 Tabell 5.3 Myndigheter som avropat mest på Kammarkollegiets ramavtal 2020–2024 Summa avrop per myndighet (kronor) jämte procentandel Myndighet Summa avrop Procent Polismyndigheten 423 676 135 44,57 Sveriges domstolar 359 789 967 37,85 Kriminalvården 51 923 897 5,46 Försäkringskassan 38 108 357 4,01 Trafikverket 34 391 466 3,62 Tullverket 22 465 872 2,36 Ekobrottsmyndigheten 10 777 621 1,13 Statistiska centralbyrån 4 422 907 0,47 Skatteverket 3 458 455 0,36 Specialpedagogiska skolmyndigheten 1 625 205 0,17 Totalt 950 639 882 100 Källa: Kammarkollegiets underlag till utredningen. För år 2024 ser kostnaderna för de tjugo myndigheter som avropade m est på ramavtalet ut enligt följande. Tabell 5.4 De 20 myndigheter som avropat mest på Kammarkollegiets ramavtal 2024 Summa avrop per myndighet (kronor) jämte procentandel Myndighet Summa avrop Procent Polismyndigheten 89 737 803 40,58 Sveriges domstolar 86 883 858 39,29 Kriminalvården 10 420 430 4,71 Försäkringskassan 8 896 301 4,02 Trafikverket 8 895 680 4,02 Tullverket 4 853 717 2,19 Ekobrottsmyndigheten 3 052 680 1,38 Statens servicecenter 1 931 780 0,87 Statistiska centralbyrån 1 435 202 0,65 Skatteverket 1 225 038 0,55 Centrala studiestödsnämnden 678 289 0,31 Specialpedagogiska skolmyndigheten 663 980 0,30 Rättsmedicinalverket 639 744 0,29 Statens institutionsstyrelse 402 339 0,18 Skolverket 328 677 0,15 SOU 2026:23 Myndigheternas tolkkostnader Myndighet Summa avrop Procent Pensionsmyndigheten 313 912 0,14 Åklagarmyndigheten 183 779 0,08 Skogsstyrelsen 133 939 0,06 Kronofogdemyndigheten 131 416 0,06 Kustbevakningen 114 057 0,05 Totalt 221 122 621 100 Källa: Kammarkollegiets underlag till utredningen. 5.2.2 Migrationsverket Under perioden 2022–2024 hade Migrationsverket kostnader för tolk motsvarande drygt 233 miljoner kronor. I tabell 5.5 framgår Migrationsverkets kostnader för tolk fördelat på respektive år. Tabell 5.5 Migrationsverkets kostnader för tolk 2022–2024 Kostnader per år (kronor) 2022 2023 2024 84 597 000 78 577 000 69 905 000 Källa: Migrationsverkets underlag till utredningen. 5.2.3 Arbetsförmedlingen Under perioden 2022–2024 hade Arbetsförmedlingen kostnader för tolk motsvarande drygt 250 miljoner kronor. I tabell 5.6 framgår Arbetsförmedlingens kostnader för tolk fördelat på respektive år. Tabell 5.6 Arbetsförmedlingens kostnader för språktolk 2022–2024 Kostnader per år (kronor) 2022 2023 2024 86 000 000 89 800 000 78 800 000 Källa: Arbetsförmedlingens underlag till utredningen. 5.2.4 Särskilt om Sveriges domstolar Av uppgifter från Domstolsverket framgår att Sveriges domstolar under 2024 hade utgifter om drygt 167 miljoner kronor avseende tolk. Detta var en ökning med omkring 17 miljoner kronor jämfört Myndigheternas tolkkostnader SOU 2026:23 med 2023. År 2022 uppgick de sammantagna kostnaderna till knappt 148 miljoner kronor.2 Den mer markanta kostnadsökningen mellan år 2023 och 2024 bedöms främst bero på ökningar inom familjemål och brottmål.3 I tabell 5.7 anges Sveriges domstolars och Domstolsverkets kost- nader för tolkning för år 2022–2024 uppdelat på domstolsslag. Tabell 5.7 Sveriges domstolars och Domstolsverkets kostnader för språktolkning 2022–2024 fördelat på domstolsslag Kostnader per år (kronor) Domstolsslag 2022 2023 2024 Domstolsverket 4 992 0 1 121 Förvaltningsrätt 12 424 478 12 527 261 13 566 860 Hovrätt 11 073 287 12 424 963 13 321 064 Hyres- och arrendenämnd 663 320 673 399 719 604 Högsta domstolen 55 168 91 633 35 640 Kammarrätt 2 609 573 2 772 753 2 409 004 Rättshjälpsmyndigheten 937 747 165 892 Tingsrätt 120 949 019 121 891 989 137 054 934 Totalt 147 780 773 150 382 745 167 274 120 Källa: Domstolsverkets underlag till utredningen. Allmänna domstolar Som framgår av tabell 5.7 står tingsrätterna för den absoluta merpar- ten av Sveriges domstolars totala kostnader för tolk. År 2024 avgjorde tingsrätterna totalt 308 134 mål, varav 91 427 var tvistemål4. Av dessa tvistemål avgjordes 16 625 efter muntlig förhandling.5 Som framgår av tabell 5.8 utgjorde kostnaderna för tolk inom ramen för brottmål den i särklass största posten. 2 Domstolsverkets underlag till utredningen. 3 Sveriges domstolar (2024) s. 125. 4 Förenklade övriga tvistemål, gemensam ansökan om äktenskapsskillnad, övriga familjemål och övriga tvistemål. 5 Domstolsverket (2024). SOU 2026:23 Myndigheternas tolkkostnader Tabell 5.8 Tingsrätternas kostnader för språktolkning 2022–2024 fördelat på måltyp Kostnader per år (kronor) 2022 2023 2024 Totala kostnader 120 949 019 121 891 989 137 054 934 – Varav brottmål 88 192 666 97 438 360 102 541 864 – Varav familjemål 18 754 562 15 328 868 17 270 717 Källa: Domstolsverkets underlag till utredningen. När det gäller hovrätterna hänförs på samma sätt som i tingsrätterna de största kostnaderna för tolk till brottmålen. Den näst största kategorin är familjemål, med betydligt lägre belopp (se tabell 5.9). Tabell 5.9 Hovrätternas kostnader för språktolkning 2022–2024 fördelat på måltyp Kostnader per år (kronor) 2022 2023 2024 Totala kostnader 11 073 287 12 424 963 13 321 064 – Varav brottmål 10 365 132 12 007 211 12 576 450 – Varav familjemål 21 184 22 336 150 980 Källa: Domstolsverkets underlag till utredningen. Förvaltningsdomstol När det gäller förvaltningsdomstolarna vittnar de i jämförelse med tingsrätterna lägre tolkkostnaderna om att de som huvudregel avgör mål utan muntlig förhandling. Avseende mål som trots allt avgörs efter muntlig förhandling står asylmålen för den största delen av tolk- kostnaderna, tätt följt av mål enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen om psykiatrisk tvångsvård. Myndigheternas tolkkostnader SOU 2026:23 Tabell 5.10 Förvaltningsrätternas kostnader för språktolkning 2022–2024 fördelat på måltyp Kostnader per år (kronor) 2022 2023 2024 Totala kostnader 12 424 478 12 527 261 13 566 860 – Varav asylmål 4 674 975 4 091 303 4 585 566 – Varav mål enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga 4 031 811 3 571 896 4 350 269 – Varav mål enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård 1 199 642 2 175 576 1 573 983 Källa: Domstolsverkets underlag till utredningen. När det gäller kammarrätterna är det mål enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga som står för nästintill samtliga kost- nader för tolk (se tabell 5.11). Tabell 5.11 Kammarrätternas kostnader för språktolkning 2022–2024 fördelat på måltyp Kostnader per år (kronor) 2022 2023 2024 Totala kostnader 2 609 573 2 772 753 2 409 004 – Varav asylmål 6 638 – – – Varav mål enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga 2 473 311 2 105 923 2 349 363 – Varav mål enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård 2 774 556 532 80 Källa: Domstolsverkets underlag till utredningen. 5.3 Beräkning av kommunernas tolkkostnader Det har inte inom ramen för utredningens uppdrag varit möjligt att kontakta samtliga Sveriges 290 kommuner för att fastställa kommu- nernas totala kostnader för tolk. För att på ett så rättvisande sätt som möjligt ändå ge en bild av omfattningen av kommunernas kostnader för tolk har utredningen i stället gått till väga på följande sätt. SOU 2026:23 Myndigheternas tolkkostnader – Utredningen har skickat ett frågeformulär avseende tolkkostnader för åren 2022, 2023 och 2024 till 75 kommuner som efter samråd med SKR bedömts vara representativa för Sveriges kommuner som helhet. – Av de 75 tillfrågade kommunerna svarade 50 på utredningens frågor. – Av de 50 kommunerna var det 36 kommuner6 som kunde ange kostnader för språktolkning separat, det vill säga med kostnader för översättning och annan typ av tolkning borträknad.7 De 36 kommunernas sammantagna kostnader för språktolkning åren 2022, 2023 och 2024 har fått ligga till grund för utredning- ens beräkningar och redovisas i tabell 5.12. Tabell 5.12 36 kommuners kostnader för språktolkning 2022–2024 Kostnader per år (kronor) 2022 2023 2024 88 231 284 93 415 103 95 029 240 Källa: De 36 kommunernas underlag till utredningen. För att uppskatta samtliga 290 kommuners totala kostnader för språk- tolkning har utredningen gjort antagandet att det finns ett samband mellan tolkkostnaden och antalet utlandsfödda. Utifrån de 36 kom- munernas uppgivna kostnader för språktolk år 2022, 2023 och 2024 har utredningen därför beräknat en ungefärlig tolkkostnad per ut- landsfödd i de 36 kommunerna8. Beräkningen gjordes på följande sätt. – För var och en av kommunerna dividerades kostnaderna för tolk med antalet utlandsfödda kommuninvånare. Detta gav en unge- färlig kostnad för språktolk per utlandsfödd i respektive kommun. Beräkningen gjordes för 2022, 2023 och 2024. 6 Arboga, Arvidsjaur, Bräcke, Burlöv, Eskilstuna, Fagersta, Göteborg, Huddinge, Härjedalen, Hässleholm, Hudiksvall, Karlskrona, Kristinehamn, Kungsbacka, Kävlinge, Laholm, Landskrona, Linköping, Lund, Mellerud, Mölndal, Mörbylånga, Norrköping, Orust, Ragunda, Skövde, Stockholm, Södertälje, Tranemo, Upplands-Bro, Vetlanda, Värmdö, Västervik, Västerås, Ystad och Österåker. 7 I det följande benämns de 36 kommuner som kunnat ange kostnader för språktolk ”de 36 kommunerna”. 8 Utifrån Statistiska centralbyråns statistik över antal utlandsfödda i respektive kommun de aktuella åren. Myndigheternas tolkkostnader SOU 2026:23 – Därefter beräknades en genomsnittlig tolkkostnad per utlands- född för de 36 kommunerna för respektive år. De 36 kommuner- nas genomsnittliga kostnad för tolk per utlandsfödd redovisas i tabell 5.13. Tabell 5.13 Genomsnittlig kostnad för språktolk per utlandsfödd i de 36 kommunerna 2022–2024 Kostnad per år (kronor) 2022 2023 2024 152 149 147 Källa: De 36 kommunernas underlag till utredningen, Statistiska centralbyrån (2026) och egna beräk- ningar. För att uppskatta samtliga 290 kommuners ungefärliga totala kost- nader för språktolk åren 2022, 2023 och 2024 multiplicerades slut- ligen den genomsnittliga tolkkostnaden per utlandsfödd med antalet utlandsfödda i riket för respektive år. Uppskattningen av samtliga kommuners ungefärliga kostnader för språktolk åren 2022, 2023 och 2024 redovisas i tabell 5.14. Tabell 5.14 Uppskattning av samtliga kommuners kostnader för språktolkning åren 2022–2024 Kostnader per år (kronor) 2022 2023 2024 326 142 448 323 423 423 323 434 986 Källa: De 36 kommunernas underlag till utredningen, Statistiska centralbyrån (2026a) och egna beräk- ningar. 5.4 Beräkning av regionernas tolkkostnader För att beräkna regionernas ungefärliga tolkkostnader för 2022, 2023 och 2024 gick utredningen till väga på ungefär motsvarande sätt som med kommunerna. Eftersom antalet regioner är betydligt färre än an- talet kommuner, närmare bestämt 21 stycken, kontaktade utredningen dock samtliga med frågor om deras kostnader för språktolkning aktu- ella år. För att beräkna regionernas ungefärliga tolkkostnader har utredningen gått till väga på följande sätt. SOU 2026:23 Myndigheternas tolkkostnader – Utredningen har skickat ett frågeformulär avseende tolkkostnader för åren 2022, 2023 och 2024 till samtliga 21 regioner. – Av samtliga regioner svarade 18 på utredningens frågor. – Av de 18 regionerna kunde 159 ange kostnader för språktolkning separat, det vill säga med kostnader för översättning och annan typ av tolkning borträknade10. De 15 regionernas uppgivna kost- nader för 2022, 2023 och 2024 har fått ligga till grund för utred- ningens beräkningar och redovisas i tabell 5.15. Tabell 5.15 De 15 regionernas totala kostnader för språktolk 2022–2024 Kostnader per år (kronor) 2022 2023 2024 618 751 913 639 885 597 610 900 211 Källa: De 15 regionernas underlag till utredningen. För att uppskatta samtliga 21 regioners totala kostnader för språk- tolkning har utredningen gjort antagandet att det finns ett samband mellan tolkkostnaden och antalet utlandsfödda. Utifrån de 15 regio- nernas uppgivna kostnaderna för språktolk år 2022, 2023 och 2024 har utredningen därför beräknat en ungefärlig tolkkostnad per ut- landsfödd i de 15 regionerna11. Beräkningen gjordes på följande sätt. – För var och en av regionerna dividerades kostnaderna för språk- tolk med antalet utlandsfödda regioninvånare. Detta gav en unge- färlig kostnad för språktolk per utlandsfödd i respektive region. Beräkningen gjordes för 2022, 2023 och 2024. – Därefter beräknades en genomsnittlig tolkkostnad per utlands- född för de 15 regionerna för respektive år. De 15 regionernas genomsnittliga kostnad för språktolk per utlandsfödd redovisas i tabell 5.16. 9 Region Dalarna, Region Gävleborg, Region Halland, Region Jämtland Härjedalen, Region Jönköpings län, Region Kalmar län, Region Kronoberg, Region Norrbotten, Region Östergötland, Region Skåne, Region Sörmland, Region Uppsala, Region Västerbotten, Region Västmanland och Västra Götalandsregionen. 10 I det följande benämns de 15 regioner som kunnat ange kostnader för språktolk för ”de 15 regionerna”. 11 Statistiska centralbyrån (2026). Myndigheternas tolkkostnader SOU 2026:23 Tabell 5.16 Genomsnittlig kostnad för språktolk per utlandsfödd i de 15 regionerna 2022–2024 Kostnad per år (kronor) 2022 2023 2024 399 395 372 Källa: De 15 regionernas underlag till utredningen, Statistiska centralbyrån (2026) och egna beräk- ningar. För att uppskatta samtliga 21 regioners ungefärliga totala kostnader för språktolk åren 2022, 2023 och 2024 multiplicerades slutligen den genomsnittliga tolkkostnaden per utlandsfödd med antalet utlands- födda i riket respektive år. Uppskattningen av samtliga regioners ungefärliga kostnader för tolk för åren 2022, 2023 och 2024 redo- visas i tabell 5.17. Tabell 5.17 Uppskattning av samtliga regioners kostnader för språktolkning 2022–2024 Kostnader per år (kronor) 2022 2023 2024 856 123 926 857 397 665 818 488 536 Källa: De 15 regionernas underlag till utredningen, Statistiska centralbyrån (2026a) och egna beräk- ningar. 6 Internationell utblick Utredningen ska enligt direktiven göra en internationell utblick med särskilt fokus på våra nordiska grannländer. I detta kapitel redogör utredningen för regleringen av skyldigheten att använda tolk, avgifter för tolk och användandet av barn och anhöriga som tolkar i Norge, Finland, Danmark, Nederländerna och Tyskland. Eftersom Danmark infört tolkavgift inom hälso- och sjukvården innehåller avsnittet om Danmark även en redogörelse för bakgrunden och motiven för den regleringen, samt ett avsnitt om erfarenheter, debatt och forskning. 6.1 Norge 6.1.1 Skyldighet att använda tolk Enligt den norska tolklagen är offentliga organ1 skyldiga att använda tolk när det är nödvändigt för att tillvarata rättssäkerhetens intressen eller för att ge lämplig hjälp och service. Vid bedömningen av om användningen av tolk är nödvändig ska vikt bland annat läggas vid om parterna i samtalet kan kommunicera ordentligt utan tolk, och på ärendets allvar och karaktär (§ 6 tolkeloven). Enligt regeringen är tröskeln för när det finns en skyldighet att använda tolk hög, och skyldigheten uppstår huvudsakligen i fall som har stor betydelse för den enskildes rättigheter och skyldigheter.2 Tolklagen är subsidiär till annan lagstiftning och gäller inte om det finns avvikande bestämmelser i andra författningar. Ytterligare reglering av användandet av tolk finns bland annat i domstolloven, 1 Som offentliga organ räknas alla organ som omfattas av den norska förvaltningslagen, domsto- larna, åklagarmyndigheten samt enskilda organ som fattar beslut eller utför tjänster för offent- liga organs räkning. Dessutom omfattas privata skolor som godkänts enligt lag, § 2 tredje stycket lov om offentlige organers ansvar for bruk av tolk mv. (tolkeloven), LOV-2021-06-11-79. 2 Prop. 156 L (2020–2021) s. 6. Internationell utblick SOU 2026:23 konfliktrådsloven3 och krisesenterloven4. Av domstolloven följer bland annat att tolk ska användas när någon som inte behärskar norska ska delta i förhandlingen. I tvistemål kan domstolen avstå från att anlita en tolk om rättens ledamöter behärskar det främmande språket och partnerna avstår från tolk (§ 135 lov om domstolene [domstolloven], LOV-1915-08-13-5). Enligt konfliktrådsloven har parterna rätt att biträdas av en tolk (§ 16 lov om konfliktrådsbehand- ling, LOV-2014-06-20-49). Av krisesenterlova följer att kommunen ska se till att brukare av boende- och dagvårdstjänster har tillgång till en tolk om det är nödvändigt för att de ska få en tillfredsställande service (§ 3 tredje stycket lov om kommunale krisesentertilbod, LOV-2009-06-19-44). Av tolkeloven följer att från och med den 1 januari 2027 ska den tolk som anlitas alltid vara kvalificerad om tolkningen är nödvändig för att tillvarata rättssäkerhetens intressen eller för att ge lämplig hjälp och service. Detta gäller oavsett om skyldigheten att använda tolk följer av tolkeloven eller annan lag. Kravet på att anlita en kvalificerad tolk får dock frångås när det inte är rimligt att vänta tills en kvalifi- cerad tolk finns tillgänglig, när det är nödvändigt i nödsituationer, eller när andra starka skäl talar för det. Med kvalificerad tolk avses en tolk som uppfyller kraven för registrering i det nationella tolkregist- ret (§ 7 tolkeloven). 6.1.2 Avgifter för tolk Ett offentligt organ som bokat en tolk med stöd av bestämmelser i tolkeloven kan kräva att en enskild som uteblir från ett bokat möte betalar en avgift. Avgiften får dock endast tas ut om den enskilde kände till såväl att en tolk beställts som att en avgift kan tas ut vid utebliven inställelse. Avgiften vid utebliven inställelse får inte vara högre än det offentliga organets faktiska kostnad för tolken och inte 3 Lagen reglerar verksamheten i konfliktråden, som är statliga instanser för medling i både civila och vissa straffrättsliga ärenden. Syftet med konfliktråden är att parterna genom dialog ska söka gemensamma lösningar, vilket kan bidra till färre konflikter och förebyggandet av framtida brott. 4 Lagen reglerar kommunernas skyldighet att erbjuda stöd till personer som är utsatta för våld eller hot i nära relationer. SOU 2026:23 Internationell utblick heller överstiga 6575 norska kronor (§ 11 tolkeloven och 20 § for- skrift til tolkeloven [tolkeforskriften], FOR-2021-09-13-2744). Tolkeloven innehåller inga ytterligare bestämmelser om offent- liga organs möjlighet att ta ut avgifter för tolk. När förslaget till lagen remitterades 2019 efterfrågade regeringen dock remissinstansernas synpunkter på huruvida det borde införas en tolkavgift i vissa fall. Av de 27 remissinstanser som uttalade sig i frågan var det 25 som var tveksamma till att införa en avgift.6 6.1.3 Barn och anhöriga som tolkar I Norge infördes 2016 ett förbud för förvaltningsmyndigheter att an- vända barn som tolk. Förbudet, som först följde av forvaltningsloven, överfördes med mindre ändringar till tolkeloven 2022. Genom detta utökades bestämmelsens tillämpningsområde då tolkeloven är tillämp- lig för alla organ som omfattas av den norska förvaltningslagen samt domstolarna, åklagarmyndigheten och enskilda organ som fattar be- slut eller utför tjänster för offentliga organs räkning. Dessutom om- fattas privata skolor som godkänts enligt lag (§ 2 tredje stycket lov om offentlige organers ansvar for bruk av tolk mv. LOV-2021-06- 11-79).