Statsråds — 25 juni 2026

1 § SoL och 24 kap. 4 § brottsbalken). Inte heller bör kravet på tyst- nadsplikt i övrigt utesluta att en känslig uppgift som behandlas med stöd av artikel 9.2 h offentliggörs, om det är föreskrivet i författning att så ska ske. Det nyss sagda motsvarar också regeringens tidigare bedömning i detta avseende.172 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör därför ha möjlighet att grunda behandling av känsliga personupp- gifter inte enbart på artikel 9.2 g utan även på artikel 9.2 h. Som vi 170 Se dataskyddsförordningen i fulltext och i olika språkversionen i Official Journal of the European Union, tillgänglig: https://eur-lex.europa.eu/eli/reg/2016/679/oj/eng#cpt_II [2026-05-29]. 171 Prop. 2019/20:201 Tystnadsplikt vid utkontraktering av teknisk bearbetning eller lagring av uppgifter, s. 12. 172 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 93. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 konstaterat avseende sådan behandling med stöd av artikel 9.2 g kom- mer det också genom den föreslagna lagen om personuppgiftsbehand- ling vid myndigheten finnas andra reglerade skyddsåtgärder, som sökbegränsningar och åtkomst till uppgifter som tillsammans med den generella dataskyddsregleringen på ett tillräckligt sätt skyddar den personliga integriteten. Behöver det ”påminnas” om kravet på tystnadsplikt? Av 7 § tredje stycket SoLPuL framgår att känsliga personuppgifter får behandlas med stöd av artikel 9.2 h under förutsättning att kravet på tystnadsplikt i artikel 9.3 i dataskyddsförordningen är uppfyllt. I förarbetena till den aktuella bestämmelsen uttalade regeringen att en bestämmelse som påminner [vår kursivering] om kravet på tyst- nadsplikt enligt artikel 9.3 i dataskyddsförordningen borde tas in i lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten. Som vi nämnt ovan konstaterade dock regeringen i anslutning till detta också att tystnadsplikt gäller inom socialtjänsten enligt bland annat offentlighets- och sekretesslagen (offentliga aktörer) och social- tjänstlagen (privata aktörer).173 Undantaget som framgår av artikel 9.2 h kan som vi nyss konsta- terat bara tillämpas om kravet på tystnadsplikt i artikel 9.3 är upp- fyllt och som vi redogör för i avsnitt 12.4.2 finns det bestämmelser i dataskyddslagen i detta avseende. Att det, trots att detta uttryck- ligen framgår av den generella regleringen både på unionsrättslig och nationell nivå, även ”påminns” om kravet på tystnadsplikt i 7 § tredje stycket SoLPuL bör kunna förklaras av lagens breda tillämpnings- område. Även privata aktörer inom socialtjänstområdet har till exempel att tillämpa bestämmelserna i lagen. Mot den bakgrunden framstår det inte som nödvändigt, eller av någon annan anledning befogat, att i den myndighetsspecifika dataskyddsregleringen för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård påminna om denna grundläggande förutsättning för behandling av känsliga personupp- gifter med stöd av undantaget i artikel 9.2 h. 173 Prop. 2017/18:171 Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhetsområde – en anpass- ning till EU:s dataskyddsförordning, s. 105. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Personnummer och samordningsnummer Den svenska systematiken med tre lager av dataskyddsreglering; den direkt tillämpliga dataskyddsförordningen, den allmänt tillämpliga dataskyddslagen och slutligen de myndighetsspecifika kompletter- ande författningarna, medför att myndigheter ofta behöver tillämpa bestämmelser ur dessa tre nivåer av lagstiftning parallellt. För det fall den myndighetsspecifika regleringen inte innehåller bestämmelser om ett särskilt förhållande kommer dock enbart den allmänna regleringen behöva tillämpas. Syftet med regleringen i 7 § SoLPuL, vari behandlingen av person- nummer och samordningsnummer regleras på samma sätt som käns- liga personuppgifter, förefaller vara att tydliggöra att det regelmässigt finns ett behov av att behandla sådana uppgifter i syfte att få en säker identifiering, vilket var ett av rekvisiten för behandling av dessa upp- gifter enligt personuppgiftslagen.174 Personuppgiftlagen är dock numera upphävd. Som vi redogör för i avsnitten 12.4.1 och 12.4.2 utgör inte personnummer och samord- ningsnummer känsliga personuppgifter i dataskyddsförordningens mening, men har ändå getts en särställning genom att medlemssta- terna har getts möjlighet att införa särskilda villkor för behandlingen (artikel 87). Villkoren ska i sådana fall säkerställa att identifikations- uppgifterna bara får användas med iakttagande av lämpliga skydds- åtgärder för de registrerades fri- och rättigheter. I dataskyddslagen finns följaktligen en bestämmelse med innebörden att personnum- mer och samordningsnummer får behandlas utan samtycke endast när det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behand- lingen, vikten av en säker identifiering eller något annat beaktansvärt skäl (3 kap. 10 § dataskyddslagen). I förarbetena till den bestämmel- sen konstaterar regeringen att en bestämmelse om behandling av personnummer och samordningsnummer kan tas in direkt i sektors- specifik lag och tillåta behandling i andra fall än de som tillåts enligt dataskyddslagen. En sådan avvikande bestämmelse måste dock leva upp till förordningens krav på lämpliga skyddsåtgärder för de regi- strerades fri- och rättigheter.175 Mot bakgrund av verksamhetens karaktär och syfte bör det precis som tidigare vara regelmässigt klart motiverat med hänsyn till ända- 174 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 143 och 144. 175 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 102. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 målet med behandlingen, och särskilt vikten av en säker identifiering, att personnummer och samordningsnummer behandlas utan sam- tycke den statliga barn- och ungdomsvården. Det saknas dock skäl att reglera behandling av sådana uppgifter i lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård under andra förutsättningar än de som anges i dataskyddslagen. Där- med saknas det också skäl att över huvud taget reglera behandlingen av personnummer och samordningsnummer i den nya myndighets- specifika lagen. Uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott med mera Vid en jämförelse mellan den allmänna regleringen vad gäller upp- gifter om lagöverträdelser med mera, och den nuvarande sektors- specifika regleringen kan konstateras att det i 7 § första stycket 3 SoLPuL anges uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden medan det i den allmänna regleringen (artikel 10 i dataskyddsför- ordningen) anges uppgifter som rör fällande domar i brottmål och överträdelser eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder Den sektorsspecifika regleringen omfattar alltså fler kategorier av uppgifter än den allmänna gör. Exempelvis träffas även friande domar i brottmål av den sektorsspecifika regleringen. Förutsättningarna för att behandla dessa kategorier av personuppgifter är desamma som för känsliga personuppgifter, det vill säga att behandlingen är tillåten om uppgifterna har lämnats i ett ärende eller är nödvändiga för verk- samheten. Som vi konstaterat ovan innebär det att samma krav som ställs upp för all personuppgiftsbehandling också gäller för dessa kategorier av uppgifter. I förarbetena till bestämmelsen i 7 § SoLPuL konstaterade reger- ingen att personuppgifter om lagöverträdelser får behandlas av en myndighet med stöd av den allmänna regleringen under förutsätt- ning att det finns lagligt stöd för behandlingen enligt artikel 6.1 i dataskyddsförordningen. Regeringen konstaterade även att det inte krävs några särskilda ställningstaganden för myndigheters behand- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … ling av personuppgifter som avser lagöverträdelser utöver de ställ- ningstaganden som allmänt ska göras i fråga om laglig grund för behandling av personuppgifter vad gäller myndigheter. Däremot ansåg regeringen att det var svårt att se varför myndigheter skulle få behandla sådana kategorier av personuppgifter som de dittills inte hade bedömts ha behov av att behandla, bara därför att data- skyddsförordningen gjorde det möjligt. Bestämmelser som begrän- sade möjligheten att behandla personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångs- medel och administrativa frihetsberövanden borde därför behållas, trots att definitionen av uppgifter om lagöverträdelser i den komplet- terande dataskyddsregleringen inte skulle bli enhetlig med den som finns i dataskyddsförordningen och dataskyddslagen.176 Som vi redan konstaterat innebär dock inte en reglering som anger att vissa uppgifter får behandlas endast om det är nödvändigt för verksamheten något utöver vad som redan gäller enligt de grund- läggande principerna och kravet på rättslig grund i artiklarna 5 och 6 i dataskyddsförordningen. Den kompletterande regleringen ersätter dessutom inte dataskyddsförordningens bestämmelser, utan komplet- terar dessa. Något skäl för att i den nya lagen införa särskild reglering som avser sådana uppgifter som avses i artikel 10 i dataskyddsförord- ningen eller personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel och administrativa frihetsberövanden finns därför inte. 12.12.15 Sammanställningar och samkörning Utredningens bedömning Det saknas skäl att i den nya lagen införa begrepp och begräns- ningar som i dag finns i lagen och förordningen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten och som är utdaterade, eller där intresset som föranlett dem tillgodoses genom ett för- bud att utföra vissa sökningar. 176 Prop. 2017/18:171 Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhetsområde – en anpass- ning till EU:s dataskyddsförordning, s. 115 och 116. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Skälen för vår bedömning Vad menas egentligen med sammanställningar och ömtåliga personliga förhållanden? Som framgår av avsnitt 12.5.3 finns det i 7 a § första stycket SoLPuL ett förbud mot att ta in känsliga personuppgifter och uppgifter om ömtåliga personliga förhållanden i övrigt i sammanställningar. För- budet gäller dock enligt bestämmelsens andra stycke inte i flera situa- tioner, till exempel SiS uppföljning och myndighetens ”centrala admi- nistration”. Viss reglering som rör just sammanställningar finns även i 9 § SoLPuF, där det anges att ett hem som drivs av Statens institu- tionsstyrelse som utgångspunkt endast får använda uppgifter om namn eller uppgifter om person-, samordnings- eller ärendenummer som sökbegrepp vid sökning efter uppgifter eller i samband med sammanställningar. Vad känsliga personuppgifter avser behöver ingen närmare utveck- ling här. Däremot är det inte självklart vad som i sammanhanget avses med begreppen sammanställningar respektive ömtåliga personliga förhållanden (se dock nedan om andra former av sammanställningar i form av sökningar). Begreppet sammanställningar härrör i det här sammanhanget från 1980 års socialtjänstlag. Med sammanställningar avsågs sådana olika typer av så kallade personregister som fördes med stöd av det som då kallades automatisk databehandling (enligt datalagens [1973:289] terminologi). Här rörde det sig om andra former av register, som inte utgjorde personakter och dessas sökregister, utan som innehöll sammanställningar om klienterna inom socialtjänsten. I motsats till personakterna rörde detta sig om sammanställning som var upprättade för att underlätta administrationen av socialtjänsten. Det kunde till exempel röra sig om register över gjorda utbetalningar eller inkomna rapporter som var ordnade i personföljd. Från integritetssynpunkt ansågs dessa register skilja sig från personakterna. De var till exem- pel tillgängliga på ett mer omedelbart sätt än personakterna, och gav upplysningar om enskilda utan att samtidigt kunna ge en fullständig och objektiv beskrivning av dennas förhållanden. Sammanställning- arna var dessutom mer lättillgängliga och användes av ett större antal tjänstemän än vad som var fallet med den enskilda personakten.177 177 Prop. 1979/80:1 Om socialtjänsten, Del A s. 438 och 439. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Också begreppet ömtåliga personliga förhållanden kommer ur- sprungligen från 1980 års socialtjänstlag, som även innehöll viss re- glering av vad personregister som utgjorde sammanställningar fick innehålla. Sammanställningar enligt ovan skulle enligt förarbetena enbart få innehålla uppgifter som i andra sammanhang var offent- liga. Andra uppgifter, i förarbetena kallad mjukdata, skulle inte få förekomma. Mjukdata kunde till exempel avse omdömen om familje- förhållanden, uppförande, samhällsanpassning, psykisk status, studie- intensitet och prestation i arbetslivet, eller uppgifter som kom från andra myndigheter. Genom att förbjuda uppgifter om ömtåliga per- sonliga förhållanden skulle det tydliggöras att sammanställningar bara fick innehålla neutrala uppgifter.178 Motsvarande bestämmelse om förbud mot att i sammanställningar behandla uppgifter om ömtåliga personliga förhållanden, samt även känsliga personuppgifter, fördes senare in i 2001 års socialtjänstlag. Därefter fördes bestämmelserna över till lagen om behandling av per- sonuppgifter inom socialtjänsten, och motiverades då i allt väsentligt av samma skäl som angavs i förarbetena till 1980 års socialtjänstlag.179 Frågan om begränsningarna vad gäller sammanställningar fort- satt var motiverade utifrån den rättsliga och tekniska utvecklingen berördes inte över huvud taget i samband med översynen inför att dataskyddsförordningen skulle börja tillämpas. Däremot konstaterade regeringen i det sammanhanget att en sökning [och en sammanställ- ning] måste vara förenlig med angivna ändamål för att vara tillåten. Regeringen noterade även att förbud mot användning av känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser som sökbegrepp utgör en form av skyddsåtgärd i dataskyddsförordningens mening. Mot bakgrund av att det krävs skyddsåtgärder i den nationella rätten vid behandling av känsliga personuppgifter som grundar sig på bland annat artikel 9.2 g (viktigt allmänt intresse) var regeringens bedöm- ning att bestämmelser om sökbegränsningar och andra skyddsåtgär- der var nödvändiga. Sammanfattningsvis ansåg regeringen att bestäm- melser i den kompletterande dataskyddsregleringen som innehöll skyddsåtgärder inte behövde [vår kursivering] ändras med anledning av dataskyddsförordningen.180 178 Prop. 1979/80:1 Om socialtjänsten, Del A s. 439 och 440. 179 Prop. 2002/03:36 Behandling av personuppgifter inom socialtjänsten, s. 17–19. 180 Prop. 2017/18:171 Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhetsområde – en anpass- ning till EU:s dataskyddsförordning, s. 139–142. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Det saknas skäl att i fortsättningen reglera uppgifter som får behandlas i sammanställningar Regleringen av vilka uppgifter som får behandlas i så kallade sam- manställningar inom socialtjänsten i princip är oförändrad sedan 1980. Av förarbetena framgår att bestämmelserna motiverats av skäl som helt är kopplade till den tidens begränsade möjligheter att behandla personuppgifter automatiserat. Sådana informationssäkerhetsåtgärder som vi i dag tar för givet, till exempel vad gäller digitala skalskydd, inbyggt dataskydd som standard, behörighets- och åtkomstbegräns- ningar och möjlighet till loggning fanns inte vid den tidpunkten. I dag framstår dessutom själva begreppet sammanställningar – i vart fall i det här sammanhanget – som svårbegripligt och det är inte själv- klart att den ursprungliga betydelsen har någon faktisk motsvarighet i dagens digitala informationshantering. Den sammantagna regler- ingen uppfattas följaktligen som problematisk och föråldrad av SiS, se avsnitt 12.10.3. Mot den bakgrunden anser vi inte att det finns skäl att utforma skyddsåtgärder avseende vissa kategorier av personuppgifter utifrån begreppet sammanställningar. Inte heller begreppet ömtåliga person- liga förhållanden bör föras vidare i den framtida dataskyddsrättsliga regleringen. De hänsyn som ur ett dataskyddsrättsligt perspektiv bör tas vad gäller sådana uppgifter måste i dag anses få en tillfredsställande reglering av dataskyddsförordningens direkt tillämpliga bestämmel- ser, bland annat om grundläggande principer för behandling, krav på en rättslig grund, på säkerhetsåtgärder och på riskhantering (se avsnitt 12.4.1). Samkörning då? Av 10 § SoLPuF följer att ett hem som drivs av SiS inte får hämta personuppgifter från ett annat hem som drivs av SiS för behandling av uppgifter genom samkörning. Av förarbetena till lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten framgår att regeringen ansåg att det i syfte att skapa ett effektivt integritetsskydd kunde vara befogat att ytterligare begränsa den enligt lagen tillåtna behandlingen av personuppgifter till exem- pel genom förbud i förordning mot samkörningar inom särskilda verksamhetsområden. Regeringen noterade i och för sig att enligt SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … personuppgiftslagen var samkörning tillåten så länge behandlingen var förenlig med det ändamål för vilka personuppgifterna ursprung- ligen samlades in. Enligt regeringen var dock möjligheterna att sam- köra personregister en vanlig anledning till den oro som enskilda kunde känna inför behandling av känsliga uppgifter. Med hänsyn till de vidgade möjligheterna att nyttja insamlade data borde samkörning inte förbjudas, men inhämtande av uppgifter från andra register som hanterar personuppgifter borde dock begränsas när den enskildes integritet kunde påverkas negativt.181 Trots regeringens uttalanden i lagens förarbeten om att samkör- ning var tillåten enligt den allmänna regleringen om den var förenlig med finalitetsprincipen, och att samkörning inte borde vara förbjuden, innebär bestämmelsen i 10 § SoLPuF ett totalt förbud mot samkör- ning mellan olika särskilda ungdomshem. Eftersom regleringen finns i förordning saknas dock såvitt vi kunnat se regelrätta förarbeten till densamma. Motiven till att införa en sådan bestämmelse – dessutom inom en och samma myndighet, där barn och unga kan flyttas mellan olika hem – framstår dock inte som helt självklara. Regleringen uppfattas vidare i dag som problematisk, föråldrad och framför allt utformad från andra tekniska förutsättningar för personuppgiftsbehandling än de som råder i dag, se avsnitt 12.10.3. Den förutsätter nämligen att varje särskilt ungdomshem har egna servrar, vilket inte längre är fallet. I stället hanteras all personupp- giftsbehandling inom myndigheten i ett centralt administrerat system, varför alla uppgifter i något avseende kan uppfattas vara samkörda i dag. De integritetsskäl som möjligen kan ha föranlett bestämmelsen bör i dag anses bli tillgodosedda genom de behörighets- och åtkomst- begränsningar som byggts in i det centralt administrerade systemet, vilket vi även föreslår ska regleras i den nya lagen se avsnitt 12.12.17. Bestämmelser som förbjuder samkörning mellan olika hem inom den statliga barn- och ungdomsvården bör därför inte ha någon mot- svarighet i lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. 181 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 134 och 148. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 12.12.16 Sökbegränsningar Utredningens förslag Det ska vara förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter. Förbudet ska dock inte omfatta sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på personuppgifter om etniskt ur- sprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, upp- gifter om hälsa och om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning om sökningen är nödvändig för att utföra en uppgift i den verksamhet som omfattas av lagen. Förbudet ska inte heller omfatta sökningar i en viss handling eller i ett visst ärende. Skälen för vårt förslag Vad ”gör” ett sökförbud? Användningen av känsliga eller ömtåliga uppgifter som sökbegrepp kan leda till att det går att skapa mycket integritetskänsliga samman- ställningar med personer som har vissa egenskaper. Sökning på så- dana känsliga personuppgifter som mot bakgrund av uppdraget och den omfattande dokumentationsskyldigheten (se avsnitt 12.5.4) kan förekomma inom den statliga barn- och ungdomsvården skulle till exempel kunna möjliggöra en kartläggning av placerade barn och unga på grundval av etnicitet eller religiös uppfattning. Genom bestäm- melser om förbud mot vissa sökningar har lagstiftaren ”på förhand” klargjort att vissa sammanställningar inte ska få ske.182 Bestämmelser om sökbegränsningar påverkar i vilken utsträckning en myndighet kan sammanställa så kallade potentiella handlingar vid begäran om att få ta del av en allmän handling enlighet med tryckfri- hetsförordningen. Med potentiella handlingar avses här ”en möjlig sammanställning av uppgifter ur en upptagning för automatiserad behandling” (det vill ungefär säga ”en möjlig sökning i en viss data- mängd”). Om myndigheten kan göra en sådan sammanställning till- gänglig (sökning) med rutinbetonade åtgärder kan sammanställningen enligt 2 kap. 6 § TF under vissa förutsättningar anses förvarad hos 182 SOU 2015:39 Myndighetsdatalag, s. 211. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … myndigheten (och därmed möjlig att begära ut, se avsnitt 12.3.1), även om någon sådan sammanställning faktiskt aldrig gjorts. Enligt den så kallade begränsningsregeln i 2 kap. 7 § TF anses en sådan potentiell handling dock inte förvarad hos myndigheten om sammanställningen innehåller personuppgifter och myndigheten enligt lag eller förordning saknar befogenhet att göra sammanställ- ningen tillgänglig. Syftet med begränsningsregeln är att allmänheten inte med stöd av offentlighetsprincipen ska kunna ta del av samman- ställningar av uppgifter ur upptagningar som myndigheten av hänsyn till skyddet för enskildas integritet själv är förhindrad att ta fram i sin egen verksamhet. Begränsningsregeln ger uttryck för den så kallade likställighetsprincipen som innebär att allmänheten ska ha tillgång till datalagrad information i samma utsträckning som är tillgänglig för myndigheten.183 En sammanställning som innehåller personupp- gifter bör alltså ses som en allmän handling endast om myndigheten, med beaktande av sökbegränsningen, får ta fram den för ett internt syfte i sin egen verksamhet.184 Här bör därför nämnas att i nu gällande reglering för SiS finns det i och för sig – som vi redan nämnt – ett generellt förbud mot att i sammanställningar ta in känsliga personuppgifter eller uppgifter i övrigt om ömtåliga personliga förhållanden, se 7 a § första stycket SoLPuL. Ytterligare begränsningar, som dock enbart träffar de sär- skilda ungdomshemmen, finns i 9 § SoLPuF vari det anges ett begrän- sat antal tillåtna sökbegrepp. Ingen av dessa begränsningar är dock tillämpliga inom SiS centrala administration eller i verksamhet med uppföljning och kvalitetssäkring, utöver ett förbud mot att ta in upp- gift som avslöjar medlemskap i fackförening, se 7 a § andra och tredje styckena SoLPuL. SiS är alltså i dag inte förhindrad att göra samman- ställningar på så sätt att tryckfrihetsförordningens bestämmelse som inskränker allmänhetens möjligheter att ta del av desamma, utöver vad gäller uppgift om medlemskap i fackförening. Däremot bör det i regel finnas sekretessrättsliga hinder mot att lämna ut en sådan sammanställning.185 Även om ett sökförbud inte skulle hindra uppkomsten av poten- tiella handlingar så har regeringen uttalat att sökningar som avslöjar och sammanställer känsliga personuppgifter innebär särskilda risker 183 Prop. 2001/02:70 Offentlighetsprincipen och informationstekniken, s. 16, 17 och 23. 184 Prop. 2023/24:29 En ny dataskyddsreglering på socialförsäkringsområdet, s. 69. 185 Jfr prop. 2021/22:59 Ett ändamålsenligt skydd för tryck- och yttrandefriheten, s. 41. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 för den personliga integriteten och att ett sökförbud kan vara ett viktigt och ändamålsenligt sätt att begränsa dessa risker.186 Reger- ingen har även tidigare konstaterat att säkerhetsåtgärder som till exempel sökbegränsningar i kompletterande dataskyddsreglering är nödvändiga för att behandling av känsliga personuppgifter med stöd av artikel 9.2 g ska vara tillåten.187 En vanligt förekommande skyddsåtgärd i kompletterande dataskyddsreglering är därför sådana begränsningar vad gäller den personuppgiftsansvariga myndighetens möjligheter att använda vissa sökbegrepp. En viktig funktion med bestämmelser om sökbegränsningar eller -förbud är alltså att de bidrar till att säkerställa att myndigheter ges möjlighet att tillämpa undantaget i artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen. Vad krävs enligt dataskyddsförordningen? I dataskyddsförordningens mening är sökning en form av person- uppgiftsbehandling i de fall den innefattar personuppgifter, se defi- nitionen av behandling i artikel 4.2. En sökning som innefattar per- sonuppgifter måste därför ha stöd i dataskyddsförordningen. Det innebär att sökningen måste ske för ett ändamål som har stöd i den materiella regleringen av verksamheten och att sökningen måste vara nödvändig för ändamålet. En sökning måste vidare uppfylla de övriga krav som ställs vid behandling av personuppgifter, bland annat ska uppgifterna vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i för- hållande till de ändamål för vilka de behandlas enligt artikel 5.1 c i dataskyddsförordningen (se vidare avsnitt 12.4.1). Om behandlingen av känsliga personuppgifter grundar sig på arti- kel 9.2 g, det vill säga att den är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, krävs som vi redan nämnt att den nationella rätten innehåller bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen. Offentlighets- och sekretesslagen bestämmelser om när uppgifter om enskilda är hemliga samt undantag från registreringsskyldighet vad gäller vissa uppgifter inom den statliga barn- och ungdomsvår- den, liksom bestämmelser bland annat i socialtjänstlagen om hur dokumentation i socialtjänsten ska utformas, hanteras och förvaras 186 Prop. 2019/20:106 Stärkt integritet i Rättsmedicinalverkets verksamhet, s. 48. 187 Prop. 2017/18:171 Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhetsområde – en anpass- ning till EU:s dataskyddsförordning, s. 141. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … (se avsnitten 12.5.1 och 12.5.4) bör i viss utsträckning motsvara så- dana lämpliga och särskilda åtgärder. Även förvaltningslagens bestäm- melser om proportionalitet, saklighet och opartiskhet, liksom bestäm- melser om ärendehandläggning, i bör i viss mån också anses utgöra sådana åtgärder (se avsnitt 12.2.2). Ingen av dessa bestämmelser avser emellertid begränsningar av vilka sökningar som är möjliga att göra inom en myndighet. Dataskyddsförordningen innehåller visserligen inte något krav på att det i nationell rätt ska föreskrivas förbud mot att använda känsliga personuppgifter eller andra ömtåliga uppgifter vid sökning. Sådana bestämmelser är dock tillåtna att införa i nationell rätt enligt artikel 6.2 och 6.3 i dataskyddsförordningen och det finns inte någon begränsning av vilka typer eller former av sökbegränsningar som kan införas.188 Som vi redan konstaterat är det också vanligt att myndighetsspecifik dataskyddsreglering omfattar just sökbegränsningar i syfte att åstad- komma ett tillräcklig skydd för enskilda vars uppgifter behandlas inom myndigheten. Som vi redogör för i avsnitt 12.4.2 innehåller 3 kap. 3 § första stycket dataskyddslagen en generellt tillämplig reglering av myn- digheters behandling av känsliga personuppgifter med stöd av arti- kel 9.2 g i dataskyddsförordningen. I paragrafens andra stycke anges att vid behandling som sker enbart med stöd av första stycket är det förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter. Regeringen har dock uttalat att den sökbegränsningen inte gäller vid behandling som sker i enlighet med bestämmelser i kompletterande dataskyddsreglering.189 Eftersom vi har föreslagit att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska kunna behandla känsliga personuppgifter med stöd av en bestäm- melse i den myndighetsspecifika regleringen kommer dataskydds- lagens sökförbud inte gälla i verksamheten. Mot bakgrund av det stora behovet av att behandla känsliga per- sonuppgifter inom verksamheten bör den nya lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård därför omfatta ytterligare skyddsåtgärder i syfte att uppnå det skydd för enskilda som dataskyddsförordningen kräver. 188 Prop. 2017/18:254 Anpassning av utlänningsdatalagen till EU:s dataskyddsförordning, s. 37. 189 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 195. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Ett förbud mot sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter Sökförbudet i 3 kap. 3 § andra stycket dataskyddslagen gäller som nämnts ovan enbart vid behandling av känsliga personuppgifter som sker med stöd av den bestämmelsens första stycke. Bestämmelsen i 3 kap. 3 § dataskyddslagen är avsedd att gälla för offentlig verksamhet där sektorspecifik reglering avseende behandling av känsliga person- uppgifter saknas. Det är dock möjligt att införa sektorspecifika sök- förbud som går längre eller som är mer tillåtande än dataskydds- lagens sökförbud.190 För att utgöra en adekvat skyddsåtgärd måste dock en bestäm- melse om sökbegränsningar utformas på ett sådant sätt att den en- skildes personliga integritet värnas. Syftet med en sökbegränsning är dock inte att omöjliggöra sådana sökningar som är nödvändiga för att en myndighet ska kunna utföra sitt uppdrag. En avvägning måste därför göras mellan intresset av effektivitet i en myndighets verksamhet och risken för integritetsintrång. En regel om begräns- ning av myndighetens möjlighet att utföra sökningar bör alltså ta sikte på sökningar som typiskt sett medför särskilda integritetsrisker.191 I nyare myndighets- eller sektorsspecifika lagstiftningsärenden på dataskyddsområdet har det ofta införts bestämmelser om sökförbud som utgår från syftet med en sökning, i likhet med det som anges i 3 kap. 3 § andra stycket dataskyddslagen.192 Det framstår som lämpligt att även i den föreslagna lagen om per- sonuppgiftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård införa en bestämmelse som förbjuder sökningar baserat på känsliga personuppgifter utifrån syftet med dem. Vi föreslår därför att sådan reglering införs. En sådan typ av sökbegränsning innebär att det som utgångspunkt är förbjudet att göra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter. Om syftet med sökningen däremot inte är att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter är den tillåten, även om känsliga personuppgifter används vid sökningen.193 190 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 91. 191 Prop. 2025/26:165 En lag om socialdataregister, s. 80. 192 Se t.ex. 9 § folkbokföringsdatalagen (2026:126), 9 § lagen (2024:1006) om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, 1 kap. 10 § lagen (2023:457) om behandling av personuppgifter vid Utbetalningsmyndigheten. 193 Jfr prop. 2017/18:269 Brottsdatalag – kompletterande lagstiftning, s. 178. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … En sökbegränsning som den föreslagna, som utgår från syftet med en sökning, omfattar alla tekniska åtgärder som innebär att uppgifter används för att strukturera eller systematisera information i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter. Därmed förbjuds sökningar som görs i syfte att få fram ett urval till exempel av personer som har en viss politisk åsikt, religiös åskådning eller sexuell läggning. Däremot hindrar bestämmelsen inte sökningar som görs i ett annat syfte än att identifiera ett urval av individer, till exempel för att utöva tillsyn, för att ta fram verksamhetsstatistik eller för registervård.194 Det föreslagna sökförbudet innebär alltså inte att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ges större möjligheter att använda känsliga personuppgifter som sökbegrepp vid sådana sökningar som de tidigare sökförbuden varit avsedda att hindra inom SiS verksam- het, såsom kartläggning av personer på grundval av känsliga person- uppgifter.195 Om något innebär det föreslagna sökförbudet mer begränsade möjligheter i detta avseende, eftersom det träffar hela verksamheten, med undantag bland annat för den personaladmini- strativa delen av verksamheten, se avsnitt 12.12.7. Mot den bakgrun- den kan förbudet eventuellt komma att få en annan betydelse för en prövning enligt begränsningsregeln i 2 kap. 7 § TF än nuvarande reglering.196 Den förslagna regleringsmodellen underlättar dock sam- tidigt för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård att kunna behandla även känsliga personuppgifter på ett för verksamheten med statliga hem för barn och unga mer ändamålsenligt sätt än dagens reglering. Sammanfattningsvis bedömer vi att ett förbud mot sökningar som syftar till att få fram ett urval av personer grundat på känsliga person- uppgifter, tillsammans med övriga begränsningar av myndighetens handlingsutrymme som finns i svensk rätt, uppfyller de krav som ställs på den nationella rätten enligt artikel 9.2 g i dataskyddsförord- ningen. Ett sådant förbud bör också säkerställa att intrånget i barns och ungas personliga integritet vid behandling av känsliga person- uppgifter blir proportionerligt och balanserat. 194 Prop. 2017:18:105 Ny dataskyddslag, s. 195. 195 Jfr prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 147. 196 Jfr prop. 2023/24:29,En ny dataskyddsreglering på socialförsäkringsområdet, s. 69. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Sökförbudet ska inte gälla uppgifter om etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, uppgifter om hälsa och om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning om sökningen är nödvändig för att utföra en uppgift i den verksamhet som omfattas av lagen I vår kartläggning av behoven av en förändrad dataskyddsreglering har SiS tillfrågats om myndighetens uppfattning om ett sökförbud som likt det ovan föreslagna. Myndigheten har då uppgett att ett sådant sökförbud är välkommet i stället för dagens reglering, men att det skulle behöva förenas med undantag som motsvarar dagens reglering då det i vissa fall kan vara nödvändigt och legitimt att i verksamheten söka efter sådana uppgifter. Det exempel som ges i avsnitt 12.10.3 är att SiS behöver kunna följa upp den obligatoriska dokumentationen i socialtjänstjournalen och det i vissa fall är obli- gatoriskt att dokumentera uppgifter om hälsa i kvalitetssäkrande syfte. Det saknas skäl att tro att samma behov inte kommer att finnas i Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet. Som vi nyss konstaterat innebär dock ett sökförbud som utgår från syftet med sökningen inte ett förbud mot sökningar som görs i ett annat syfte än att identifiera ett urval av individer baserat på känsliga personuppgifter. Det kan alltså ifrågasättas om det förslagna förbudet verkligen skulle hindra Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård att utföra sökningar utifrån behov i verksamheten som efterfrågas av SiS. I avsnitt 12.12.14 har vi dock konstaterat att den reglering som vi föreslagit gällande bland annat vårdens innehåll sannolikt innebär att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer att ha ett mycket stort behov av att behandla känsliga personuppgifter. Det är självfallet av stor vikt att den nya myndigheten har möjlighet att kontrollera om de krav på verksamheten som ställs upp i författning uppfylls i alla delar av verksamheten, till exempel vad gäller dokumen- tationsskyldighet, rätten till likabehandling och vård utifrån barns och ungas individuella behov och förutsättningar. Det kan till exempel handla om att utföra sökningar för att kontrollera att barn och unga med ett visst etniskt ursprung inte särbehandlats i förhållande till andra barn, eller att barns och ungas rätt att utöva sin religion till- godoses. Det skulle också kunna bli aktuellt att söka efter sådana uppgifter i relation till barns och ungas vårdbehov kopplat till heders- relaterat våld. Uppgifter om politiska åsikter kan behöva behandlas SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … vad gäller barn och unga som riskerar att rekryteras till exempelvis våldsbejakande politisk extremism, och för att skydda medplacerade. Det bör därför även finnas legitima behov av att kunna söka på så- dana uppgifter. Uppgifter om barn och unga som utsätts för våld eller förtryck på grund av sexuell läggning kan behöva följas upp i syfte att utforma särskilt stöd till denna grupp, och detsamma gäller generellt för uppgifter om hälsa. Att myndigheten har en möjlighet att söka efter känsliga personuppgifter om det är nödvändig för att utföra en uppgift i den verksamhet som omfattas av lagen bör fram- för allt anses vara till placerade barns och ungas bästa, eftersom re- glering som ställer krav på myndighetens verksamhet typiskt sett införts för att tillförsäkra barn och unga god vård och behandling eller stärka deras rättigheter. Det bör därför inte råda något tvivel om att sådana sökningar som krävs i syfte att utföra verksamheten, och säkerställa hög kvalitet i densamma, är tillåtna. Vi förslår därför att sökförbudet inte ska omfatta sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på personuppgifter om etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, uppgifter om hälsa och om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning om sökningen är nödvändig för att utföra en uppgift i den verksamhet som omfattas av lagen. Det är sådana känsliga person- uppgifter som kan behöva behandlas inom myndighetens verksam- het, och därmed även i en sökning i de syften som redan nämnts. Däremot framstår det som osannolikt att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård skulle kunna ha legitima behov av att söka efter uppgifter om ras, medlemskap i fackförening eller genetiska och biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person. Undantaget från sökförbudet ska därför inte omfatta sådana uppgif- ter. Den föreslagna bestämmelsen innebär alltså en viss begränsning i förhållande till dagens reglering, se avsnitt 12.5.3. Bestämmelsen om sökbegränsningar, och begränsningen av undantagen från förbudet bör därmed även påverka i vilken utsträckning myndigheten kan sammanställa så kallade potentiella handlingar vid en begäran om att få ta del av allmän handling enligt 2 kap. 6 och 7 §§ TF. Genom att sökningen ska vara nödvändigt för att utföra en upp- gift i verksamheten ges en tydlig begränsning av vilka sökningar på känsliga personuppgifter som får göras. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer genom kravet på nödvändighet att behöva motivera varför varje sökning som görs på känsliga personuppgifter Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 är nödvändig, exempelvis i konsekvensbedömningar, innan en sök- ning görs. Det krävs alltså överväganden av behovet av sökningen i det enskilda fallet, precis som anges ovan gällande behandling av känsliga personuppgifter i stort. Eftersom den tillåtna behandlingen i form av sökning knyts till legitima behov i verksamheten bör undantaget inte innebära att myn- dighetens möjligheter att med stöd av artikel 9.2 g behandla känsliga personuppgifter förändras. Förbudet ska inte tillämpas i en handling eller i ett ärende Vid en avvägning mellan effektivitetsskäl och skyddet för placerade barns och ungas integritet framstår det inte som befogat att förbjuda sökmöjligheter i till exempel ordbehandlingsprogram för att finna ett speciellt textavsnitt i ett enskilt textdokument. Regeringen har även i andra lagstiftningsärenden konstaterat att sökningar bland en begränsad mängd uppgifter innebär mindre integritetsrisker än sök- ningar i större uppgiftsmängder.197 Det framstår därför inte heller som befogat av integritetsskäl att förbjuda sökningar för att på ett enklare sätt kunna handlägga ett mer omfattande ärende, till exem- pel inför en bedömning av om ett barn eller en ung person bedöms kunna skrivas ut och socialnämnden därför måste underrättas (se nuvarande 9 kap. 20 § socialtjänstförordningen). Det sökförbud vi nu föreslår bör därför inte omfatta sökningar i en viss handling eller i ett visst ärende. Inte heller detta undantag från sökförbudet bör innebära att myndighetens möjligheter att med stöd av artikel 9.2 g behandla känsliga personuppgifter förändras. 197 Jfr prop. 2025/26:88 Framtidens dataskydd vid Skatteverket, Tullverket och Kronofogde- myndigheten, s. 140, prop. 2022/23:34 Utbetalningsmyndigheten, s. 134 och prop. 2019/20:106 Stärkt integritet i Rättsmedicinalverkets verksamhet, s. 50. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 12.12.17 Åtkomsten till personuppgifter ska begränsas Utredningens förslag Åtkomst till personuppgifter ska begränsas till vad var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Åtkomsten till personuppgifter ska kontrolleras och följas upp regelbundet. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska 1. bestämma villkor för tilldelning av behörighet för åtkomst till personuppgifter, 2. säkerställa att åtkomst till personuppgifter dokumenteras och kan kontrolleras, och 3. göra systematiska och återkommande kontroller av om någon obehörigen har eller har haft åtkomst till personuppgifter. Skälen för våra förslag Allmänt om åtkomst till personuppgifter En grundprincip för all personuppgiftsbehandling är att personupp- gifter inte ska spridas till fler än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Enligt principen om integritet och konfidentialitet (se artikel 5.1 f i dataskyddsförordningen) ska person- uppgifter behandlas på ett sätt som säkerställer lämplig säkerhet för personuppgifterna, inbegripet skydd mot obehörig eller otillåten be- handling och mot förlust, förstöring eller skada genom olyckshän- delse, med användning av lämpliga tekniska eller organisatoriska åt- gärder. Vilken spridning av personuppgifter som en viss behandling inne- bär har av naturliga skäl stor inverkan på integritetsriskerna med be- handlingen. Om personuppgifter sprids ökar risken för att uppgif- terna kommer att användas på ett sätt som innebär ett intrång i de registrerades personliga integritet. Att begränsa tillgången till per- sonuppgifter, även inom en myndighet, är därför en viktig åtgärd för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen (se till exempel artikel 9.2 g i förordningen). Enligt artikel 29 i dataskyddsförordningen får en fysisk person som utför arbete under den personuppgiftsansvariges överinseende, Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 och som får tillgång till personuppgifter, endast behandla dessa på instruktion från den personuppgiftsansvarige. Den personuppgifts- ansvarige har också en skyldighet att vidta åtgärder för att säkerställa att personuppgifter inte behandlas utöver vad den personuppgifts- ansvarige har gett instruktioner om (artikel 32.4 i förordningen). Den personuppgiftsansvarige har även en skyldighet att dokumentera alla personuppgiftsincidenter, det vill säga säkerhetsincidenter som leder till oavsiktlig eller olaglig förstöring, förlust eller ändring eller till obehörigt röjande av eller obehörig åtkomst till de personuppgifter som behandlas (artiklarna 4.12 och 33.5). Skyldigheten för personuppgiftsansvariga att på olika sätt begränsa och kontrollera tillgången till personuppgifter följer alltså av den direkt tillämpliga dataskyddsförordningen. Som framgår av avsnitt 12.5.3 finns det även sektorsspecifika bestämmelser för socialtjänsten som avser personuppgiftsansvarigas skyldigheter i detta avseende. Åtkomsten till personuppgifter ska begränsas i lag Vi anser att det av tydlighets- och integritetsskäl bör finnas bestäm- melser i den nya lagen som tydliggör att tillgången till personuppgif- ter ska begränsas till vad var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. En särskild reglering med sådan innebörd finns dessutom redan i dag för SiS i 10 § andra stycket SoLPuL. I förarbe- tena till den bestämmelsen konstaterade regeringen att dataskydds- förordningen inte kräver att skyddsåtgärder i detta avseende ska preciseras i nationell rätt, men att det är vanligt att säkerhetskrav preciseras i registerförfattningarna för att tydliggöra för personupp- giftsansvariga vilken typ av åtgärder som behövs. Regeringen kon- staterade även att det inom socialtjänsten ar viktigt att endast de som behöver uppgifter om den enskilde för sina arbetsuppgifter har till- gång till dem.198 Det är svårt att på ett generellt plan närmare ange formerna för hur tillgången till personuppgifter ska begränsas. Enligt den före- slagna bestämmelsen klargörs dock att Myndighet för statlig barn- och ungdomsvård har ett ansvar för att vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa att personuppgifter inte 198 Prop. 2022/23:131 Välfärdsteknik inom äldreomsorgen, s. 45. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … sprids utanför den krets av personer som behöver ha tillgång till dessa för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Innebörden av bestämmelsen är att det ska finnas ett berättigat behov av åtkomst till personuppgifter. Den som är anställd eller på annat sätt verksam vid myndigheten ska alltså inte ges obegränsad tillgång till alla personuppgifter som behandlas vid myndigheten. Uttrycket var och en inkluderar alltså såväl tillsvidareanställd per- sonal som till exempel personer med en tidsbegränsad anställning eller ett tidsbegränsat uppdrag. Det ska vidare finnas ett reellt behov eller behovet ska kunna för- utses finnas i verksamheten. Myndigheten behöver alltså aktivt ta ställning till vilket informationsbehov en tjänst eller uppdrag medför och tilldela den behörighet som behövs utifrån det. Det kan exem- pelvis innebära att de medarbetare vid Myndighet för statlig barn- och ungdomsvård som arbetar med handläggning av placeringsärenden inte får tillgång till de uppgifter som medarbetare som utför olika behandlingsinsatser har tillgång till. Det är dock tillräckligt att det finns ett potentiellt behov av åtkomst för att sådan ska medges. En medarbetare får alltså ha åtkomst till sådana uppgifter som det är tänk- bart att han eller hon behöver utifrån sina arbetsuppgifter. Det bör framhävas att bestämmelsen om åtkomst till personupp- gifter i den nya lagen inte innebär att myndigheten kan bortse från övriga krav på lämpliga säkerhetsåtgärder som föreskrivs i dataskydds- förordningen. Som ett exempel kan nämnas att det i förordningen ställs krav på inbyggt dataskydd och dataskydd som standard i den utsträckning det är lämpligt med hänsyn till bland annat kostnader, behandlingens art och omfattning och de risker som behandlingen innebär (artikel 25). I syfte att tydliggöra att det inte är tillräckligt att vidta åtgärder för att begränsa åtkomsten till personuppgifter vid ett enstaka tillfälle, utan att det kräver ett proaktivt förhållningssätt av myndigheten, ska det även ställas krav på att åtkomsten ska kon- trolleras och följas upp regelbundet. Det innebär att kontroller ska genomföras systematiskt och återkommande och inte bara när Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård av någon orsak har fått anledning att misstänka att obehörig åtkomst har förekommit. Kon- troll kan till exempel ske genom uppföljning av loggar i olika system. Den bestämmelse som vi föreslår ska införas i den nya lagen ska följaktligen även omfatta ett krav på myndigheten att regelbundet ska följa upp och kontrollera åtkomsten till personuppgifter. Mer Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 detaljerade bestämmelser med den innebörden finns i dag i 10 § första stycket 3 SoLPuL. Anslutande reglering ska införas i den nya förordningen Av 10 § första stycket SoLPuL följer att SiS har en skyldighet att bestämma villkor för tilldelning av behörighet för åtkomst till per- sonuppgifter, se till att åtkomst till personuppgifter dokumenteras och kan kontrolleras, och att göra systematiska och återkommande kontroller av om någon obehörigen kommer åt sådana uppgifter. I förarbetena till bestämmelsen uttalade regeringen att åtgärder för att säkerställa identiteten på den som bereder sig åtkomst, det vill säga autentisering, var en viktig integritetshöjande säkerhetsåtgärd, särskilt om uppgifterna var tillgängliga via molntjänster eller öppna nät. Ansvaret vid tilldelning av behörighet för elektronisk åtkomst uttalades vidare innefatta en skyldighet att göra aktiva och indivi- duella behörighetstilldelningar utifrån analyser av vilken information olika personalkategorier och olika slags verksamheter behöver (be- hovsanalys). Regeringen uttalade även att den personuppgiftsansva- rige också måste se till att det finns rutiner för att ändra, ta bort och regelbundet följa upp behörigheter. Enligt regeringen krävde en fun- gerande och ändamålsenlig begränsning av behörigheten till åtkomst till personuppgifter dessutom dels att åtkomsten dokumenteras, dels att åtkomsten kan kontrolleras. För att säkerställa en ändamålsenlig begränsning av behörigheten till åtkomst till personuppgifter ansåg regeringen även att det var nödvändigt att den personuppgiftsansva- rige systematiskt och återkommande kontrollerar om någon obe- hörigen kommer åt sådana uppgifter. Hur regelbundna kontrollerna ska vara skulle bedömas utifrån verksamhetens omfattning, antalet personer med åtkomst, modellen för behörighetstilldelning och kontrollens omfattning. Kontrollen skulle enligt regeringen vara ba- serad på en riskanalys som den personuppgiftsansvarige genomför.199 Vår bedömning är att regleringen i 10 § första stycket SoLPuL, tillsammans med regeringens förtydligande uttalanden i förarbetena, utgör en välavvägd precisering av vad som krävs enligt dataskydds- förordningen. SiS har dessutom uppgett att regleringen i 10 § SoLPuL är betydelsefull för myndigheten, då den ger ett tydligt rättsligt stöd 199 Prop. 2022/23:131 Välfärdsteknik inom äldreomsorgen, s. 45 och 46. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … för den personuppgiftsbehandling som krävs för att uppfylla skyldig- heten enligt bestämmelsen (se avsnitt 12.10.3). En reglering med motsvarande innebörd ska därför införas även för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Vi har dock bedömt att reglering av den karaktären lämpligast införs på förordningsnivå, vilket vi även förslår här, se avsnitt 12.12.7. 12.12.18 Längsta tid för behandling av personuppgifter Utredningens förslag Personuppgifter ska inte få behandlas under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Skälen för vårt förslag En bestämmelse om lagringsminimering Enligt den grundläggande principen om lagringminimering i arti- kel 5.1 e i dataskyddsförordningen får personuppgifter inte förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka person- uppgifterna behandlas. Personuppgifter ska därmed inte fortsätta behandlas om det inte längre finns ett legitimt behov av det. Genom förordningen finns det i dag också höga krav på myndig- heter att vidta ett flertal olika åtgärder för att kunna säkerställa att uppgifter inte behandlas under en längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Enligt artikel 25.2 i dataskyddsförordningen måste myndigheterna till exempel genom- föra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säker- ställa att endast personuppgifter som är nödvändiga för varje speci- fikt ändamål med behandlingen behandlas. Den skyldigheten gäller mängden insamlade personuppgifter, tiden för deras lagring och deras tillgänglighet. Av skäl 39 till dataskyddsförordningen framgår också att den personuppgiftsansvarige bör införa tidsfrister för radering för att säkerställa att personuppgifter inte sparas längre än nödvändigt. Som framgår av avsnitt 12.5.3 finns det i dag inga bestämmelser om längsta tid för behandling av personuppgifter i den myndighets- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 specifika dataskyddsreglering som SiS har att tillämpa. Vi anser dock att principen om lagringsminimering bör komma till uttryck i den nya lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och utgöra en huvudregel för person- uppgiftsbehandlingen vid myndigheten. En yttersta tidsfrist för behandling behöver dock inte anges i för- fattning, utöver det som anges i avsnitt 12.12.27 om behandling av uppgifter i säkerhetsregistret. Vi föreslår därför att den nya lagen ska omfatta en bestämmelse som förtydligar principen om lagrings- minimering utifrån att det är ändamålet med behandlingen som av- gör hur länge uppgifterna får behandlas. Personuppgifter ska inte få behandlas längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Den föreslagna bestämmelsen säkerställer den grundläggande principen om att endast uppgifter som behöver be- handlas ska behandlas. När det inte längre finns något behov av att behandla personuppgifter ska de tas bort eller avidentifieras på ett sådant sätt att alla identifieringsmöjligheter förvinner. Bestämmelsen möjliggör samtidigt behandling under den tid som är nödvändig för ändamålet, exempelvis för att följa en historisk ut- veckling av en viss företeelse. Det är framför allt verksamhetsskäl som bör vara styrande för bedömningen av om uppgifterna fortfarande är nödvändiga att behandla. På så sätt tillgodoses berättigade och motiverade behov av en längre tids behandling, medan obefogad lagring som sker för att uppgifter eventuellt ”kan vara bra att ha” i framtiden inte tillåts. Den föreslagna bestämmelsen om längsta tid för behandling ger Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård vida ramar för be- dömningen av vilka uppgifter som får fortsätta behandlas i kärnverk- samheten. Det som avses i den föreslagna bestämmelsen är dock ändamålet i det enskilda fallet och behovet av att fortsätta behandla uppgifterna kommer därför behöva prövas kontinuerligt. Uppgifter kommer sannolikt ofta behandlas för flera olika ändamål, liksom i dag, och kan vara tillgängliga i olika delar av verksamhetssystemen. Det kan förekomma att behovet av att behandla personuppgifter upphör avseende behandling för ett ändamål, medan det kvarstår för ett annat ändamål. Till exempel kan behovet av behandling vid placerings- enheten upphöra, men kvarstå vid det hem som barnet eller den unge placerats vid. Personuppgifterna får då fortsätta att behandlas för det kvarstående ändamålet. Den föreslagna bestämmelsen medför SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … därmed inget krav på att all behandling ska upphöra om behovet upp- hör för ett av flera ändamål. Bestämmelsen kräver dock att de uppgifter som inte längre är nöd- vändiga att behandla för ett visst ändamål också slutar behandlas för det ändamålet, i enlighet med principen om lagringsminimering. I enlighet med ansvarsprincipen (artikel 5.2 i dataskyddsförordningen) ska myndigheten också kunna visa att principen om lagringsmini- mering efterlevs, exempelvis inför sitt dataskyddsombud eller till- synsmyndigheten IMY. Fortsatt behandling för andra ändamål? Som vi nyss konstaterat finns det inte några bestämmelser i den kom- pletterande dataskyddsregleringen som reglerar hur länge personupp- gifter får behandlas vid SiS. Däremot finns det reglering i andra sam- manhang som ställer krav på myndigheten att registrera, dokumentera och i många fall bevara uppgifter och handlingar, se avsnitt 12.5.4. SiS har även en skyldighet att följa upp sin verksamhet, även efter avslutad vård, som ställer krav på att personuppgifter behandlas under en längre tid än enbart inför och under placeringen vid ett särskilt ungdomshem, se avsnitt 12.5.5. Enligt principen om lagringminimering får personuppgifter lagras under längre perioder i den mån som uppgifterna enbart behandlas för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forsk- ningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1, under förutsättning att de lämpliga tekniska och organisatoriska åt- gärder som krävs enligt dataskyddsförordningen genomförs för att säkerställa den registrerades rättigheter och friheter. I sammanhanget kan också nämnas att enligt principen om ändamålsbegränsning (finalitetsprincipen) i artikel 5.1 b ska personuppgifter samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål. Ytterligare behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1 ska inte anses vara oförenlig med de ursprungliga ända- målen. Den föreslagna bestämmelsen som avgränsar behandlingen till den tid som är nödvändig med hänsyn till ändamålet med behand- lingen innebär därmed att det inte finns något hinder mot att upp- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 gifter och handlingar bevaras enligt arkivlagens bestämmelser. När uppgifter inte längre behövs för ändamål inom tillämpningsområdet för den nya lagen kan de alltså fortsatt behandlas för arkivändamål. Även om artikel 89.1 i dataskyddsförordningen ställer upp krav på att behandling som sker enbart för arkivändamål ska vara förenad med tekniska och organisatoriska skyddsåtgärder finns det inget krav på att uppgifterna flyttas till ett annat system vid behandling för arkivändamål. Av 4 kap. 1 § andra stycket dataskyddslagen framgår vidare att det inte finns något hinder för myndigheter att behandla person- uppgifter, som finns i allmänna handlingar som behandlas enbart för arkivändamål av allmänt intresse, för något annat ändamål. Något hin- der mot att en uppgift som har bevarats enbart för arkivändamål återförs till kärnverksamheten för vidarebehandling finns följakt- ligen inte, förutsatt att det nya ändamålet inte är oförenligt med det ändamål för vilket uppgiften ursprungligen samlades in (eller behand- lingen föreskrivs i den nationella rätten, till exempel uppföljnings- skyldigheten). Även övriga krav i den allmänna dataskyddsregleringen, exempelvis avseende uppgiftsminimering måste vara uppfyllda. I en sådan situation behöver Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård alltså inte samla in uppgiften på nytt, se även avsnitt 12.12.12 om vidarebehandling inom verksamheten. 12.12.19 Elektroniskt utlämnande av personuppgifter Utredningens förslag Personuppgifter ska få lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst om det inte är olämpligt. Skälen för vårt förslag Allmänt om reglering av elektroniskt informationsutbyte i kompletterande dataskyddsreglering Utlämnande av personuppgifter genom överföring utgör behand- ling av personuppgifter enligt artikel 4.2 i dataskyddsförordningen. För att behandling i form av utlämnande ska vara tillåten krävs följ- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … aktligen att de grundläggande förutsättningarna för behandling är uppfyllda. Det innebär bland annat att det måste finnas en rättslig grund enligt artikel 6.1 för utlämnandet. Det kan exempelvis vara rätten att ta del av allmänna handlingar när det avser uppgifter som lämnas ut till enskilda, eller myndigheters skyldighet enligt 6 kap.

2 § första stycket KVBDL och avsnitt 12.8.4). Vår bedömning är dock att det är skulle gå utöver vad som behövs med hänsyn till ändamålet med registret att tillåta en behandling i registret enbart utifrån i vilken säkerhetsnivå ett barn eller en ung person placeras. För att en be- handling av uppgifter om placerade barn och unga, eller barn och unga som ska anvisas en plats på ett statligt hem för barn och unga, ska vara tillåten bör det därför krävas något mer. Behandling av uppgifter om barn och unga ska enbart vara tillåten om det föreligger en förhöjd risk Vi har i avsnitt 8.3.1 föreslagit att det införs en legaldefinition av begreppet särskilt noggrann tillsyn, och att socialnämnden enbart får fatta beslut om att placera ett barn eller en ung person på ett stat- ligt hem för barn och unga om han eller hon har vårdbehov som motsvarar behov av vård med särskilt noggrann tillsyn. Barn och unga som placeras vid ett statligt hem för barn och unga kommer därmed alltid ha vårdbehov som sannolikt inte kan tillgodoses utan tillgång till de särskilda befogenheter om begränsning i rörelsefriheten som får användas enligt lagen om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården. Enbart det förhållande att ett barn eller en ung person är i behov av begränsningar av rörelsefriheten för att få sina vårdbehov tillgodosedda bör därför inte vara tillräckligt för en registrering. Inte heller bör grunden för omhändertagande för vård ensamt vara tillräckligt för att en registrering om uppgifter om ett barn eller en ung person ska vara tillåten. Som vi konstaterat i andra sammanhang har en stor del av placerade barn och unga i dag vårdbehov på grund av brottslig verksamhet eller socialt nedbrytande beteende och vi har tidigare bedömt att detta förhållande inte kommer att ändras med utmönstringen av sluten ungdomsvård som straffrättslig påföljd. Övriga grunder för omhändertagande som är aktuella är om barnet SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … eller den unge har ett skadligt bruk eller beroende eller ett annat destruktivt beteende. Barns och ungas individuella vårdbehov är dock unika och om- ständigheterna som lett till omhändertagande är olika från fall till fall. Det innebär att enbart det förhållandet att ett barn eller en ung person har vårdbehov på grund av skadligt bruk eller beroende, brott- slig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande eller destruk- tivt beteende inte kan tas till intäkt för att uppgifter om honom eller henne också behöver behandlas i syfta att förebygga brottslig verksamhet eller upprätthålla ordningen och säkerheten i verksam- heten med statliga hem för barn och unga. Ett legitimt behov av sådan behandling bör uppstå först om det bedöms finnas en eller flera kvalificerade risker för barnets eller den unges säkerhet, vården av honom eller henne eller för andra placerade barns och ungas säkerhet eller vård, som går utöver det vårdbehov som ligger till grund för placeringen vid ett statligt hem för barn och unga. Även kvalificerade risker som riktas mot personal eller andra personer som uppehåller sig i ett statligt hem för barn och unga bör kunna utgöra grund för registrering, då det hänger nära samman både med behovet av att förebygga brottslig verksamhet och upprätthålla ordning och säkerhet. Vi har övervägt olika regleringsmodeller för att säkerställa att re- gistrering enbart är tillåten när det föreligger en kvalificerad risk i enlighet med vad som anges ovan. Det skulle till exempel kunna göras genom mer detaljerade ändamålsbestämmelser. Det lämpligaste bör dock vara att utforma regleringen utifrån vissa, särskilt angivna risker, vilket utgör en mer tydlig begränsning och därmed kan förväntas vara både mer förutsebart och enklare att tillämpa. Det bör också i någon mån kunna bli enklare att utöva tillsyn och kontroll över hur Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård behandlar person- uppgifter i registret om regleringen utformas på detta sätt. För att säkerställa att uppgifter om placerade barn och unga inte slentrianmässigt tas in i säkerhetsregistret föreslår vi att uppgifter enbart ska få behandlas i registret om risken är förhöjd. Rekvisitet förhöjd risk innebär att det ska finnas något utöver barnets eller den unges behov av vård med särskilt noggrann tillsyn och grunderna för omhändertagande av honom eller henne som utgör ett kvalificerat säkerhetshot och som kräver att uppgifter om barnet eller den unge behandlas för ändamålen med registret. Att det föreligger en sådan Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 kvalificerad risk, till exempel en hotbild mot barnet eller den unge från en kriminell gruppering, kan framgå redan av den utredning som ligger till grund för omhändertagande av barnet unge. Typiskt sett bör en sådan förhöjd risk också anses föreligga om det inkommer underrättelseinformation från Polismyndigheten som tyder på att någon av de risker som anges i bestämmelsen kan realiseras. Den förhöjda risken ska vidare föreligga under vårdtiden. Med det menas att en förhöjd risk som tidigare förelegat men som har upphört, till exempel i samband med placeringen, inte kan ligga till grund för att behandla uppgifter om ett barn eller en ung person i säkerhetsregistret. Även om det kan vara förenat med svårigheter att avgöra om en förhöjd risk har upphört eller inte bör kravet på att risk- bedömningen ska avse vårdtiden kunna bidra till att uppgifter inte kommer att behandlas i säkerhetsregistret slentrianmässigt. Risker som hänför sig till tiden efter avslutad vård vid ett statligt hem för barn och unga kan inte ligga till grund för behandling i säkerhets- registret. Med begreppet ”under vårdtiden” avses alltså den tid som ett barn eller en ung person vårdas på ett statligt hem för barn och unga med stöd av ett beslut om placering på ett sådant hem. Det inbegriper därmed även tid under pågående placering som barnet eller den unge vistas utanför hemmet, exempelvis i samband med transport eller en utflykt. I många fall bör det kunna vara motiverat att i säkerhetsregistret behandla uppgifter om barn och unga som är placerade eller ska pla- ceras på ett statligt hem för barn och unga med förhöjd säkerhet. Proportionalitetsbedömningen gällande behov av en placering i för- höjd säkerhetsnivå sammanfaller nämligen delvis med de förhöjda ris- ker som anges nedan, se avsnitt 8.4.1. Det motsatta bör dock typiskt sett gälla för uppgifter om barn och unga som är placerade eller ska placeras på den lägsta säkerhetsnivån. Även om utgångspunkten är att uppgifter om denna grupp inte är aktuella att behandlas i säker- hetsregistret bör dock yttre faktorer, till exempel risken för rekry- tering till brottslig verksamhet, kunna leda till en annan bedömning. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Under vårdtiden begår brott som inte är ringa Som vi berört tidigare, och som framgår av vår kartläggning, före- kommer det att barn och unga som har ett vårdbehov på grund av brottslig verksamhet fortsätter att begå brott under tiden de är pla- cerade på SiS, till exempel att barnet eller den unge försöker förmå andra att begå våldsbrott, eller att barnet eller den unge själv begår ett våldsbrott i samband med ett hembesök. Risk för allvarliga in- cidenter i form av våldsbrott kan enligt information från SiS även uppkomma som en följd av att ett barn eller en ung person lämnat en kriminell gruppering, eller att lojaliteter mellan olika sådana grupper- ingar skiftat. Olika former av våld och annan brottslig verksamhet, med olika syften, sammanhang och orsaker kan alltså förekomma inom den statliga barn- och ungdomsvården. Detta kan motsvara olika former av hot och risker mot placerade barns och ungas vård, trygghet och säkerhet. Under rubrikerna nedan utvecklas detta mer ingående. Det kartlagda behovet av ett säkerhetsregister i avsnitt 12.8 berör dock inte i särskilt stor utsträckning behovet av personuppgifts- behandling särskilt i syfte att förbygga att placerade barn och unga begår brott under vårdtiden. Inom ramen för vårt arbete har vi dock även fått information från Polismyndighetens verksamhet. Det har då bland annat upplysts om att det i förundersökning framkommit att en person som själv vårdas på ett särskilt ungdomshem under pågå- ende vård försökt rekrytera utförare till grova våldsdåd över internet. Man har även uppgett att brottsrubriceringen i den aktuella för- undersökningen är stämpling till mord, och påpekat att det exemplet inte är en isolerad incident. Vi föreslår nedan att uppgifter om barn och unga ska få behand- las i säkerhetsregistret om det finns en förhöjd risk för att han eller hon avviker, bidrar till att allvarligt störa ordningen och säkerheten, själv utsätts för våld eller hot eller rekryteringsförsök in i brottslig verksamhet, eller utövar våld eller hot mot eller otillbörlig påverkan på andra som vistas i ett statligt hem för barn och unga inklusive personal. Ingen av dessa situationer behöver dock vara aktuella för det barn eller den unga person som är misstänkt i den aktuella för- undersökningen rörande stämpling till mord. Frågan är då om det kan anses vara motiverat att i säkerhetsregistret behandla uppgifter även om barn och unga av den anledningen att det finns en förhöjd Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 risk för att han eller hon begår ett allvarligt brott under vårdtiden, även om brottet inte riktar sig mot någon medplacerad eller personal och inte heller innebär att ordningen och säkerheten allvarligt hotas. Frågan är särskilt angelägen utifrån att myndigheten visserligen kom- mer att ha en skyldighet att inom sitt verksamhetsområde förebygga och motverka brottslighet, men däremot inget brottsbekämpande uppdrag och inte heller någon skyldighet att biträda Polismyndig- heten i det brottsbekämpande arbetet. Att barn och unga begår allvarliga brott skadar dock inte enbart det eventuella brottsoffret utan även barnet eller den unge själv. Det synsättet utgör själva grunden för ett beslut om omhändertagande för vårt på grund av sådant beteende, eftersom vård enbart får be- slutas om beteendet utgör en påtaglig risk för att barnets eller den unges hälsa eller utveckling skadas.253 Det måste därför anses vara mycket problematiskt att barn och unga som har ett vårdbehov på grund av brottslig verksamhet inte får detta tillgodosett, utan i stället fortsätter med eller återfaller i det beteende som föranlett tvångsvår- den av honom eller henne under pågående vård. Det kommer också rymmas i Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds kärnupp- drag att motverka att barn och unga som vårdas på den grunden åter- faller i brottslig verksamhet (se avsnitt 7.4.2). Den personuppgiftsbehandling som, utifrån myndighetens fak- tiska uppdrag, skulle kunna vara motiverad är följande. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får in känsliga underrättelseupp- gifter från Polismyndigheten om att barnet X sannolikt har tillgång till en mobiltelefon på sitt rum och att X på så sätt styr och rekryterar andra brottsaktiva barn och unga. Underrättelseinformationen är dock inte verifierad, varför det är viktigt att den inte sprids till obe- höriga, och den bör därför inte heller föras in i X socialtjänstjournal. Uppgifterna förs i stället in i säkerhetsregistret. Utifrån informatio- nen i säkerhetsregistret kan Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård göra överväganden om lämpliga åtgärder som kan vidtas, till exempel rumsvisitation, utan att avslöja vart informationen kom- mer från och vad det är för information. Myndigheten vidtar sedan omgående dessa åtgärder, omhändertar mobiltelefonen och agerar på så sätt proaktivt förebyggande i att hindra att X fortsätter med 253 Jfr 1 och 3 §§ LVU och 1 kap. 3 kap. 1 och 3 §§ lagen om omhändertagande för vård av barn och unga. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … det beteende som har bedömts utgöra en risk för hans eller hennes hälsa och utveckling. I anslutning till detta kan nämnas att regeringen tidigare har ut- talat att SiS måste kunna säkerställa att de särskilda ungdomshemmen är trygga och säkra för de barn och unga som vårdas där och att en rumsvisitation därför måste få beslutas i den utsträckning som be- hövs för att ordningen ska kunna upprätthållas eller för att vården ska kunna genomföras. Någon konkret misstanke om att barnet eller den unge förvarar otillåtna föremål krävs dock inte. En bedömning av om det finns ett behov av att göra en rumsvisitation ska enligt regeringen göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.254 Regeringen har även nyligen uttalat att bestämmelsen om rumsvisi- tation alltjämt är angelägen och den bör därför föras över till den nya lagen om särskilda befogenheter oförändrade i sak.255 Vi bedömer därför att det är motiverat att myndigheten i säker- hetsregistret, skilt från barnets eller den unges socialtjänstjournal, får behandla uppgifter om ett barn eller en ung person som ska placeras eller är placerad vid ett statligt hem för barn och unga om det finns en förhöjd risk för att han eller hon begår brott under pågående vård, utöver de övriga risker som ska kunna motivera sådan behandling. I enlighet med vad som anges ovan om att inte enbart det vårdbehov som föranlett omhändertagandet ska utgöra grund för att behandla uppgifter i säkerhetsregistret, måste dock brottet som det finns en förhöjd risk för vara av allvarligare art. Grund för behandling i säker- hetsregistret ska alltså inte uppstå redan av det skälet att det finns en förhöjd risk för att ett barn eller en ung person kommer göra sig skyldig till mindre förseelser eller enstaka brott som inte är av all- varlig art. Även om det kan vara förenat med vissa svårigheter att bedöma brottets allvarlighetsgrad bör i stället endast uppgifter om mer kvalificerad brottslighet få registreras i säkerhetsregistret. Vi föreslår därför att uppgifter om ett barn eller en ung person som ska anvisas plats på eller är placerad på ett statligt hem för barn och unga ska få behandlas i säkerhetsregistret om det finns en för- höjd risk för att han eller hon under vårdtiden begår brott som inte är ringa. Syftet med behandlingen av uppgifter i registret på denna grund är att, som en del av det vårdande uppdraget, förebygga att 254 Prop. 2017/18:169 Stärkt rättssäkerhet vid genomförande av särskilda befogenheter på sär- skilda ungdomshem och LVM-hem, s. 47–51, 110 och 121. 255 Se regeringens lagrådsremiss den 19 mars 2026, För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga, s. 508. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 barn och unga faller in i eller fortsätter med allvarlig brottslig verk- samhet under placeringen. Att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får behandla uppgifter skilt från barns och ungas social- tjänstjournal om det finns en förhöjd risk för att han eller hon be- går brott som inte är ringa innebär alltså inte att myndigheten ges ett brottsbekämpande uppdrag. Vad gäller frågan om vilka slags uppgifter som kan ligga till grund för bedömning att det finns en förhöjd risk bör det typiskt sett vara underrättelseuppgifter från Polismyndigheten som tyder på att det finns en sådan risk. Även uppgifter från medplacerade borde dock kunna visa att det finns en sådan förhöjd risk. Blir föremål för fritagning, förbereder rymning eller försöker rymma När ett barn eller en ung person omhändertagits för samhällsvård har det allmänna ett ansvar för personen som bland annat avser att tillgodose hans eller hennes vårdbehov, men även vissa av hans eller hennes behov i övrigt. Barn och unga som placeras inom den statliga barn- och ungdomsvården kommer dessutom ha sådana vårdbehov som bedömts sannolikt inte kunna tillgodoses på något annat sätt än genom en sådan placering (se avsnitt 8.4.1). Redan att ett barn och eller en ung person blir föremål för fritagning eller rymmer innebär därmed att hans eller hennes vårdbehov inte blir tillgodosedda. Där- till kommer de övriga och tillkommande risker som är förenat med att barn och unga med stora sociala vårdbehov fritas eller rymmer, till exempel vad gäller att vistas i skadliga miljöer, bruka droger eller på olika sätt utnyttjas av andra unga eller av vuxna. Även risken för att barn och unga efter en fritagning eller rymning rekryteras in i eller återupptar brottslig verksamhet bör nämnas. Polis- myndigheten har till exempel i en underrättelserapport 2024 konsta- terat att brister i säkerhet och kontroll på särskilda ungdomshem har lett till rymningar och avvikelser samt att det sker rekrytering av unga för att utföra grova våldsbrott. I rapporten konstaterades bland annat att det under 2023 hade registrerats 304 efterlysningar för barn och unga som rymt eller avvikit från ett särskilt ungdomshem, och att 8 av dessa efter rymningen eller avvikningen hade gjort sig skyldiga till grova brott, bland annat vapenbrott, brandattacker och ej fullbordade SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … mord.256 Polismyndigheten har även senare lyft att det förekommer allt yngre utförare av våldsdåd, och det finns indikationer på att på- tryckningarna mot dessa blir alltmer brutala. En särskilt viktig risk- grupp när det gäller unga utförare av våldsdåd är enligt Polismyndig- heten barn och unga som avviker från sin hemmiljö, i synnerhet de som är placerade på institutioner likt särskilda ungdomshem.257 Vad gäller den faktiska förekomsten av rymningar har SiS redo- gjort för att myndigheten sedan den 15 maj 2025 skiljer mellan fyra olika slags rymningar och avvikningar baserat på säkerhetsnivå och om barnet eller den unge vid tidpunkten befunnit sig på institutions- området eller på beslutad utevistelse från ett särskilt ungdomshem. I samtliga fall avses dock att ett barn eller en ung person avviker. Under perioden 15 maj till 31 december 2025 förekom totalt 86 av- vikningar där barnet eller den unge vårdades med stöd av tvångsvårds- lagstiftningen till skydd för barn och unga. Det måste sammanfattningsvis anses vara ett viktigt allmänt in- tresse och angeläget ur ett barnrättsperspektiv att tvångsvården av barn och unga på statliga hem för barn och unga kan genomföras i enlighet med fastställd vårdplanering. Detta gäller framför allt för att barn och unga ska kunna tillgodogöra sig den vård och behand- ling som de bedömts vara i behov, men även för att den allmänna tilltron till det nuvarande systemet för tvångsvård ska kunna upp- rätthållas. Det måste vidare anses vara särskilt allvarligt om barn eller unga i samband med en avvikning ägnar sig åt eller återfaller i brotts- lig verksamhet.258 Av de uppgifter som SiS lämnat utredningen framgår dock att det i förhållandevis stor utsträckning förekommer att barn avviker från de särskilda ungdomshemmen. Genomförandet av vården enligt vård- planering kan inte ske om barnet eller den unge avviker, antingen genom en fritagning eller genom en rymning. Det skydd och den trygghet och säkerhet som barnet eller den unge har rätt till kan inte heller säkerställas i dessa fall. Mot den bakgrunden föreslår vi att Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få behandla uppgifter om barn och unga i säkerhetsregistret om det finns en förhöjd för att han eller hon blir föremål för fritagning, rymmer eller försöker 256 Polismyndigheten, SIS och HVB-hem – Studie avseende kopplingar till den grovt organise- rade brottsligheten, dnr HD5800-4/2024, s. 6 och 10. 257 Polismyndigheten, Årsredovisning 2025, s. 18 och 19. 258 Jfr Ds 2024:26 Ökad trygghet och säkerhet på särskilda ungdomshem och LVM-hem – Slut- redovisning angående frågor om Statens institutionsstyrelses särskilda befogenheter, s. 140 och 141. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 rymma. Med fritagning avses att barnet eller den unge avviker genom någon annan aktörs agerande, antingen från institutionsområdet eller i samband med en utevistelse eller transport. Med rymning avses att barnet eller den unge avviker på eget initiativ. Vad gäller frågan om vilka slags uppgifter som kan ligga till grund för bedömning att det finns en förhöjd risk bör till exempel under- rättelseuppgifter från Polismyndigheten eller uppgifter från medpla- cerade, om att sådant planeras, kunna vara aktuella som grund för en registrering. Bidra till att allvarligt störa ordningen eller säkerheten Som vi redan påpekat kommer det ingå i Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds uppdrag att säkerställa att verksamheten med statliga hemmen för barn och unga är utformad så att den till- godoser behovet av trygghet och säkerhet för placerade barn och unga. Vi har även påpekat att många barn och unga kommer att ha ett vårdbehov på grund av brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande eller destruktivt beteende, till exempel att de be- funnit sig i miljöer och sammanhang där de riskerar att involveras i kriminalitet eller exponeras för våld och droger.259 Därmed kommer sannolikt många placerade barn och unga att också ha kopplingar till olika kriminella nätverk. Flera aktörer har de senaste åren konstaterat att de kriminella nät- verken har ändrat karaktär och att lojaliteter ofta skiftar, liksom att konflikter mellan och inom olika nätverk kan blossa upp mycket snabbt. Brå har till exempel beskrivit att yngre personer i nätverks- miljö kan känna en stark lojalitet med de äldre samtidigt som de ser på varandra med misstro och avundsjuka. Konflikter mellan jämnåriga beskrivs enligt Brå som ”inbördeskrig” och flera nätverksaktiva per- soner som Brå har intervjuat ger uttryck för en ständig beredskap på att maktambitioner, konkurrens och osämja kan föranleda attacker även från någon som tidigare var ens bästa vän. Yngre personer i kriminella nätverk tenderar enligt Brå dessutom att uppfattas som en del av en bemanningspool, och inte som individer. Uppgifter pekar även mot att det finns en omfattande utlåning av de yngsta 259 Regeringens lagrådsremiss den 19 mars 2026, För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga, s. 175. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … brottsaktiva till äldre personer inom samma eller andra nätverk. De yngstas rörlighet kan dock enligt Brå också medföra att de bygger upp egna relationer med andra unga brottsaktiva, vilket både kan föranleda samarbeten och konflikter.260 Polismyndigheten har nyligen också konstaterat att de flesta kri- minella nätverk eller sammanslutningar som är aktiva i Sverige är löst sammansatta, informella och föränderliga.261 Enligt Vetenskapsrådets undersökning Kriminella nätverk – förr och nu är den nya formen av våldsbrottslighet med skjutningar och sprängningar i huvudsak kopplad till kriminella nätverk och rör kon- flikter mellan olika nätverk och mellan medlemmar inom samma nät- verk. De kriminella nätverken präglas enligt undersökningen av att allianser bildas och upplöses och medlemmarnas positioner i nätver- ken förändras. Föränderligheten i relationerna mellan nätverksmed- lemmarna leder ofta till konflikter, vilka i sin tur kan leda till våld- samma uppgörelser. En hypotes som presenteras i undersökningen är att det just är den stora instabiliteten i de kriminella relationerna som är förklaringen till det omfattande våldet i dessa kretsar.262 Det behov som SiS redogjort för inom ramen för vår kartläggning får alltså stöd i andra myndigheters iakttagelser. Det måste anses vara mycket angeläget att barn och unga inte riskerar att dras in i konflik- ter mellan andra gängaktiva, och att förebygga att befintliga konflik- ter förvärras på ett statligt hem för barn och unga. Mot bakgrund av de senaste årens utveckling inom gängmiljön bör det därför vara nödvändigt att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård har kännedom om ett barn eller en ung person är kopplat till ett krimi- nellt nätverk och vad det kan innebära i förhållande till övriga barn och unga på en vårdenhet eller ett statligt hem för barn och unga. Utan sådan kännedom bör det kunna föreligga risker för att kon- flikter som försiggår ”på utsidan” också blossar upp på hemmet under pågående vård. Även om konflikterna inte urartar till så grovt våld som i övriga samhället bör en pågående gängkonflikt inne på ett stat- ligt hem för barn och unga dels allvarligt försvåra genomförandet av vården och behandlingen, dels kunna utgöra en allvarlig störning av ordningen och säkerheten. 260 Brå, Barn och unga i kriminella nätverk – En studie av inträde, brott, villkor och utträde, Brå 2023:13, s. 66. 261 Polismyndigheten, Lägesbild över aktiva gängkriminella i Sverige – Regeringsuppdrag, 2025, s. 6. 262 Vetenskapsrådet, Kriminella nätverk – förr och nu, dnr 3.3-2024-06868, s. 5 och 6. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Det är även viktigt att myndigheten ska kunna vidta åtgärder i syfte att undvika att barn och unga som har varit aktiva i samma gäng eller som kan antas ha begått brott ihop inte placeras tillsammans, så att eventuella brottsallianser inte förstärks under vårdtiden. Det går inte att utesluta att myndigheten därigenom ges bättre möjlig- heter att förebygga sådana upploppsliknande situationer som före- kommit på de särskilda ungdomshemmen under vårt arbetes gång.263 Att upploppliknande situationer eller andra kraftiga konflikter mellan placerade barn och unga och personal förkommer innebär självfallet att vårdmiljön inte uppfyller kravet på att vara trygg och säker. Det framstår därför som motiverat att myndigheten har möjlighet att behandla underrättelseuppgifter om till exempel tillhörighet till olika kriminella nätverk för att ha en lämplig konstellation av placerade och kunna förebygga allvarliga ordningsstörningar och konflikter. Vi föreslår därför att uppgifter om ett barn eller en ung person som ska anvisas plats på eller är placerad på ett statligt hem för barn och unga ska få behandlas i säkerhetsregistret om det finns en förhöjd risk för att han eller hon under vårdtiden bidrar till att allvarligt störa ordningen och säkerheten. Det behöver inte vara fråga om ett straff- bart handlande i form av till exempel grovt våld. Kravet på att ord- ningsstörningen ska vara allvarlig innebär dock att inte alla tänkbara ordningsstörningar får utgöra skäl för att behandla uppgifter i säker- hetsregistret. Det bör också understrykas att behandling av uppgifter utanför socialtjänstjournalen i detta syfte bör ses som ett komplement till sådana åtgärder vi föreslår i avsnitt 8.8.3 och som rör personalens kompetens och förmåga. Utsätts för våld eller hot eller rekryteringsförsök in i brottslig verksamhet Alla barn har rätt till skydd mot alla former av våld och utnyttjande. Barn och unga i den statliga barn- och ungdomsvården är dessutom särskilt utsatta och står under vårdtiden helt under det allmännas kontroll. En grundläggande skyldighet för det allmänna är därför 263 Se t.ex. SVT Nyheter, Unga slog sönder möbler och misshandlade nio anställda på Sis-hem i Kalix, tillgänglig: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/unga-slog-sonder-mobler- och-misshandlade-nio-anstallda-pa-sis-hem-i-kalix [2026-06-20] och Sveriges Radio Upplopp på Sis-hem – fem ungdomar misstänkta, https://www.sverigesradio.se/artikel/upplopp-pa-sis- hem-fem-ungdomar-misstankta [2026-06-20]. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … att säkerställa att barn och unga får skydd mot hot och våld under pågående vård. I den enkät som vi genomfört bland placerade barn och unga finns flera röster som vittnar om att det förekommer våld och bråk bland de placerade och även från personal (se bilaga 5). Det framgår även av barns och ungas röster (bilaga 6). Även vår kartläggning av vård- kvalitet inom den statliga barn- och ungdomsvården visar att andra aktörer lyft frågan om trygghet och säkerhet som särskilt akut och bekymmersam, bland annat med anledning av att det framkommit att det fanns risk för att de unga, särskilt under nattetid, utsätts för våld och övergrepp av medintagna.264 Att sådant förekommer är själv- fallet oacceptabelt. Det bör därför vara mycket angeläget att Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård kan vidta alla rimliga åt- gärder som krävs för att skydda placerade barn och unga mot hot och våld under pågående vård, såväl från medplacerade som från andra individer. Uppgifter om att ett barn eller en ung person bedöms ha en förhöjd risk för att utsättas för olika former av hot och våld, och om vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att minimera risken, är dock beroende på omständigheterna i det enskilda fallet inte alltid lämpligt att dokumentera i hans eller hennes socialtjänstjournal. Regeringen har de senaste åren gett flera uppdrag till SiS, Polis- myndigheten, Socialstyrelsen och Kriminalvården för att utveckla stödet till avhoppare från organiserad brottslighet, och i mars 2025 slutredovisades ett uppdrag som innebar ökat fokus på barn och unga. Detta följdes den 21 augusti 2025 av ett flerårigt uppdrag, samordnat av Polismyndigheten, om ett nationellt sammanhållet stöd till arbe- tet med avhoppare som ska slutredovisas senast den 1 mars 2028.265 Som en del av dessa uppdrag har SiS utvecklat ett metodstöd för arbetet med potentiella avhoppare syftar till att identifiera, motivera och stödja potentiella avhoppare att under tiden på SiS påbörja pro- cessen mot avhopp och ta kontakt med socialtjänst och polis för att genomföra hotbildsbedömning och planera för eventuella avhoppar- insatser efter utskrivning eller frigivning.266 264 Riksdagens ombudsmän – JO, Nationellt besöksorgan – NPM, Rapport från verksamheten 2022, s. 39. 265 Se Polismyndigheten, Uppdrag om ökat fokus på barn och unga samt andra utvecklingsbehov i arbetet med stöd till avhoppare – Slutredovisning, dnr A602.466/2024 samt regeringsbeslut Uppdrag om ett nationellt sammanhållet stöd till arbetet med avhoppare, dnr Ju2025/01696. 266 SiS, Förstärkt säkerhetsarbete – Slutredovisning av regeringsuppdrag, dnr 1.1.1-2273-2026. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Avhoppare riskerar ofta att utsättas för allvarligt våld eller hot om uppgifter om att han eller hon funderar på att hoppa av sprids till personer inom den aktuella kriminella grupperingen.267 När sådana uppgifter förekommer inom den statliga barn- och ungdomsvården bör dessa därför kunna behandlas på ett säkert sätt. Som framkommit i vår kartläggning är det vanligt att barn och unga utsätts för påtryck- ningar att hämta ut sin journal, eller efterge sekretessen. Det är där- för inte lämpligt att särskilt känsliga uppgifter om hot eller risker som kan komma från Polismyndigheten, och som är förknippade med avhoppet, antecknas i barnets eller den unges socialtjänstjournal. Även placerade barn och unga som vittnat eller ska vittna i en brottmålsprocess kan riskera att utsättas för allvarligt våld och all- varliga hot. Uppgifter om att barnet eller den unge är ett vittne kan därför behöva förmedlas till Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård från Polismyndigheten i syfte att han eller hon ska kunna erbjudas adekvat skydd under vårdtiden. Sådana uppgifter bör dock av samma skäl som nyss angetts, och risken för annan obehörig sprid- ning eller åtkomst, kunna dokumenteras någon annanstans än i hans eller hennes socialtjänstjournal. För de fall uppgifterna kommer från en pågående förundersökning är de dessutom särskilt känsliga och endast ett fåtal medarbetare vid myndigheten bör ha tillgång till denna typ av mycket känsliga uppgifter. Vad gäller rekryteringsförsök in i brottslig verksamhet har Brå i rapporten Barn och unga i kriminella nätverk visat att utsattheten för barn och unga inom kriminella nätverk är omfattande. Den sträcker sig enligt Brå över alla delar av involveringsprocessen – från inträdet, delaktigheten i brott, vardagslivet inom nätverket, till utträdespro- cessen och perioden efter separationen från nätverket. Det handlar i första hand om utsatthet för manipulation, exploatering och för- lusten av självbestämmande, men också om tvång, hot, kränkningar och våld. Även anhöriga riskerar enligt Brå att utsättas alternativt själva involveras i grova brott. Barns och ungas dubbla roller – både som offer och förövare – bidrar dessutom till att unga både kan ha svårt att söka och ta emot hjälp från myndigheter och anhöriga.268 267 Polismyndigheten, Vad är stöd till avhoppare? Tillgänglig: https://polisen.se/om- polisen/polisens-arbete/brottsforebyggande-arbete/ansok-om-stod-till-verksamhet-for- avhoppare/avhoppare/ [2026-06-23]. 268 Brå, Barn och unga i kriminella nätverk – En studie av inträde, brott, villkor och utträde, Brå 2023:13, s. 9 och 99. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Att unga personer rekryteras för att utföra grovt våld och att det förekommer att unga personer åtar sig morduppdrag utan krav på motprestation, i syfte att visa sig pålitliga och för att stiga i graderna, framgår av en rapport som Polismyndigheten sammanställde efter att myndigheten fått tillgång till krypterad information genom app- likationen Encrochat.269 Som vi redogjort för tidigare har Polismyndigheten även vittnat om att våldsdåd annonseras, koordineras och förmedlas som utför- ande av tjänster, ett fenomen kallat violence-as-a-service, eller crime- as-a-service (här används det förra begreppet). Rekryteringen av inte minst barn och unga sker alltså numera i allt högre utsträckning online och med hjälp av digitala tjänster, som har blivit centrala verktyg i de kriminella nätverkens verksamhet. Uppdragen läggs ut öppet på sociala medier, som exempelvis TikTok, Instagram och Snapchat. Brotten planeras sedan vidare i slutna grupper och krypterade chattar270 Violence-as-a-service är ett brottsfenomen som spänner över landsgränser och innebär att kriminella nätverk nyttjar sociala medie- plattformar och krypterade meddelandetjänster för att rekrytera våldsutförare och planera våldsbrott. Fenomenet har på senare tid blivit allt vanligare. De som rekryteras till dessa brottsuppdrag är ofta unga, oerfarna och utan koppling till den miljö som brottet ska utföras i. Utförarna är enligt Polismyndigheten allt yngre och det finns indikationer på att påtryckningarna mot dessa från andra kri- minella inom nätverken blir alltmer brutala. För att öka aktiviteterna mot nyrekryteringen och få fler aktörer att agera tidigare i händelse- kedjan stödjer Polismyndigheten bland annat myndigheter inom socialtjänsten i arbetet med att förhindra att barn och unga rekry- teras till grova våldsdåd, bland annat genom ökad informationsdel- ning och gemensamma lägesbilder.271 Polismyndigheten har även bedömt att det är möjligt att personal är involverad i rekryteringen till den grova organiserade brottsligheten och möjliggörandet av rymningar och avvikelser från särskilda ung- domshem.272 Risken att personal är involverad i rekryteringen till 269 Polismyndigheten, Lärdomar av Encrochat, dnr A193.902/2021, s. 14 270 Ds 2026:01 Nya möjligheter att bekämpa onlinerekrytering, s. 14. 271 Polismyndigheten, Årsredovisning 2025, s. 18–20 samt Polismyndigheten, 193 gripna sedan starten av Europoloperationen Grimm, tillgänglig: https://polisen.se/aktuellt/nyheter/nationell/2025/december/193-gripna-sedan- starten-av- europol-operationen-grimm/ [2026-06-23]. 272 Polismyndigheten, SiS och HVB-hem – Studie avseende kopplingar till den grovt organise- rade brottsligheten, dnr HD5800-4/2024, s. 15 och 16. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 den grova organiserade brottsligheten har inte bara betydelse för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds behov av att säker- ställa att underrättelseuppgifter om risker för rekrytering behandlas avskilt och säkert, utan även behovet av att i vissa fall behandla upp- gifter om andra personer än barn och unga i säkerhetsregistret, vilket utvecklas i avsnitt 12.12.24. Vi föreslår därför att uppgifter om ett barn eller en ung person som ska anvisas plats på eller är placerad på ett statligt hem för barn och unga ska få behandlas i säkerhetsregistret om det finns en för- höjd risk för att han eller hon under vårdtiden utsätts för våld, hot eller rekryteringsförsök in i brottslig verksamhet. Omständigheter som typiskt sett kan visa att det föreligger en förhöjd risk för något av detta är att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får underrättelseuppgifter från Polismyndigheten. Utövar våld eller hot mot eller otillbörlig påverkan på personal eller andra personer Barn och unga som vårdas på statliga hem för barn och unga har de mest omfattande och komplexa vårdbehoven av alla barn och unga i samhällsvård. I avsnitt 8.8 har vi därför understrukit den stora bety- delsen av att det finns kompentent personal inom den statliga barn- och ungdomsvården och lämnat förslag om att höga krav ska gälla i detta avseende. Som grund för våra förslag har vi bland annat hän- visat till att Riksrevisionen bedömt att avdelningspersonalen är den viktigaste resursen i en verksamhet som pågår dygnet runt och att barns och ungas möjlighet till förändring i hög grad påverkas av per- sonalens kompetens, gruppens funktion och vårdmiljön. Riksrevisio- nen har dock även konstaterat att en hög personalomsättning försvå- rar kompetensutveckling och kontinuitet i vården, och har bedömt att SiS behöver förbättra arbetsmiljö, arbetsvillkor och ledarskap, samt systematiskt följa upp varför personal slutar.273 Här kan också konstateras att offentliganställda som grupp är generellt mer utsatta för våld, hot och trakasserier än den arbetande befolkningen som helhet. Regeringen har nyligen konstaterat att rädslan för att utsättas för våld, hot och trakasserier påverkar yrkes- utövningen genom att anställda kan tveka inför eller undvika vissa 273 Riksrevisionen, SiS särskilda ungdomshem – brister i statens tvångsvård av barn och unga, RIR 2024:7, s. 93 SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … arbetsuppgifter. Även rädsla för hot och trakasserier från personer inom kriminella strukturer har enligt regeringen en sådan påverkan. Enligt flera undersökningar har utsattheten också blivit alltmer van- ligt förekommande och bedöms nu utgöra ett allvarligt problem. Undersökningar visar också på en särskilt hög utsatthet för bland annat personal inom socialtjänsten, som också omfattar personal på SiS.274 I medierna har det också vid återkommande tillfällen under de senaste åren rapporterats om hot och våld mot personalen vid de särskilda ungdomshemmen.275 Trakasserier, hot och våld som riktas mot statligt anställda kan få allvarliga konsekvenser. För den enskilda medarbetaren kan det med- föra vantrivsel, ohälsa och en sämre arbetsmiljö. Trakasserier, hot och våld mot medarbetare kan även ha som syfte att förändra beslut eller att påverka utvecklingen av ett ärende eller att hämnas på den enskilda medarbetaren eller myndigheten. En viktig del av SiS nuvarande säker- hetsarbete utgörs därför av medarbetarskydd.276 Otillåten påverkan handlar om situationer där en utomstående på ett sätt som är olagligt eller som upplevs som obehagligt eller olämp- ligt, försöker påverka hur någon agerar i sin tjänst eller uppdrag.277 SiS har dock uppgett att det är svårt att dra några säkra slutsatser om i vilken utsträckning medarbetare på myndigheten påverkas i sitt beslutsfattande av påverkansförsök. Under början av 2024 byggde SiS in en möjlighet för medarbetarna att kunna markera incident- rapporter om de upplevt att en händelse skett inom ramen för otillåten påverkan. Sedan SiS, i februari 2024, började mäta incidenter av detta slag har 996 incidenter angetts vara otillåten påverkan. Den vanligaste typen av otillåten påverkan är hot av något slag, vilket utgör omkring hälften av alla incidentrapporter. Därefter kommer våld, trakasserier och mutförsök i fallande ordning.278 I slutändan kan förekomsten av trakasserier, hot och våld mot medarbetare inom den statliga barn- och ungdomsvården innebära 274 Prop. 2024/25:141 Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier m.m., s. 16–18. 275 Se t.ex. Arbetet, Lista: Våldsamma rymningar och fritagningar från ungdomshem, till- gänglig: https://arbetet.se/hot-och-vald/lista-valdsamma-rymningar-och-fritagningar-fran- ungdomshem/ och SVT nyheter, Risk för hot och våld mot anställda på Sis-hemmet Tysslinge i Södertälje, tillgänglig: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sodertalje/kritik-mot-statens- institutionsstyrelse-efter-arbetsmiljoinspektion-pa-tysslinge [2026-06-23]. 276 SiS, Förstärkt säkerhetsarbete – Slutredovisning av regeringsuppdrag, dnr 1.1.1-2273-2026, s. 11 och 12. 277 Brå, Otillåten påverkan mot myndighetspersoner – En uppföljning, Rapport 2016:13, s. 8–10. 278 SiS, Förstärkt säkerhetsarbete – Slutredovisning av regeringsuppdrag, dnr 1.1.1-2273-2026, s. 12. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 att det inte längre finns förutsättningar för att bedriva en trygg och säker vård. Om en medarbetare hotas eller trakasseras i syfte att fatta ett beslut om hembesök kan detta till exempel ske i syfte att möjlig- göra en fritagning eller ett våldsbrott i samband med sagda hembesök. Påtryckningar i syfte att tillåta vissa besök, telefonsamtal eller tillgång till elektroniska kommunikationsmedel kan ske i syfte att möjliggöra planering av eller rekrytering till brottslighet (se om violence-as-a- service ovan). Risken för hot, våld och andra trakasserier mot perso- nalen måste därför anses ha en koppling till de grunder för behandling i säkerhetsregistret som vi redan föreslagit, och motiven till dessa. Det huvudsakliga skälet till förslaget om ett säkerhetsregister är i och för sig behovet av att kunna skydda placerade barn och unga och tillgodose deras vårdbehov. Mot bakgrund av det som nyss an- getts bör det dock även vara befogat att behandla uppgifter utanför barnets eller den unges socialtjänstjournal om det finns en förhöjd risk att han eller hon utsätter personalen för våld, hot eller trakas- serier. Sådana uppgifter kan typiskt sett komma från personalen själv. Det kan också tänkas förekomma situationer där Polismyndigheten lämnat underrättelseuppgifter om att barnet eller en unge bedöms tillhöra en gruppering med ett högt våldskapital och en historik av att hota och påverka myndighetsföreträdare för andra myndigheter. Om dessa uppgifter kan föras samman i säkerhetsregistret ges Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård bättre möjligheter att värdera risken och vidta lämpliga förebyggande åtgärder, till exem- pel vad gäller personaltäthet och bemanning. Samma skäl som nyss redogjorts för bör även vara aktuella för vissa andra yrkesverksamma vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård än myndighetens egen personal. Det kan till exempel avse barnets eller den unges socialsekreterare, Kriminalvårdens trans- porttjänst eller regionens hälso- och sjukvårdspersonal. Vad gäller behovet av att kunna hantera risker för hot, våld eller trakasserier mot andra placerade barn och unga har det redogjorts för under föregående rubriker. Det är självfallet så att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård också måste kunna behandla upp- gifter om de placerade barn och unga som riskerar att utsätta sina medplacerade för hot våld eller trakasserier, och inte bara om de som riskerar att utsättas. Som vi också redogjort för ovan har Brå dessutom konstaterat att den omfattande utsattheten för barn och unga inom kriminella nätverk även innebär risker för anhöriga. För det fall det SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … bedöms finnas förhöjda risker för våld, hot och trakasserier mot familj och andra närstående som kan komma på besök i ett statligt hem för barn och unga bör Myndigheten därför ha ett legitimt behov av att även kunna behandla sådana uppgifter utanför de inblandades social- tjänstjournaler, både om det barn eller den unge som utgör hotet, och om de som riskerar att utsättas, se nästkommande avsnitt. Vi föreslår därför att uppgifter om ett barn eller en ung person som ska anvisas plats på eller är placerad på ett statligt hem för barn och unga ska få behandlas i säkerhetsregistret om det finns en förhöjd risk för att han eller hon under vårdtiden utövar våld eller hot mot eller otillbörlig påverkan på personal eller andra personer som uppehåller sig i ett statligt hem för barn och unga. Det innebär att bestämmelsen kan ligga till grund för behandling om uppgifter om den som riskerar sådant beteende gentemot såväl sina medplacerade som deras besök- ande familj och anhöriga, som personal och andra yrkesverksamma. 12.12.24 Uppgifter om tredje man i säkerhetsregistret Utredningens förslag Om det är absolut nödvändigt för att i verksamheten med statliga hem för barn och unga förebygga och motverka brottslig verk- samhet eller upprätthålla ordning och säkerhet ska det i säker- hetsregistret få behandlas uppgifter om en person som har person- lig anknytning till eller annan nära förbindelse med ett placerat barn eller en placerad ung person som uppgifter får behandlas om i registret. Om det är absolut nödvändigt för att i verksamheten med stat- liga hem för barn och unga förebygga och motverka brottslig verksamhet eller upprätthålla ordning och säkerhet ska även upp- gifter om en person som kan antas tillhöra eller verka för en orga- nisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet få behandlas i säkerhetsregistret. De uppgifter som får behandlas om sådana personer är uppgifter om personens namn, person- nummer, adress, telefonnummer och andra identitetsuppgifter samt, i förekommande fall, företag som personen äger eller har ett bestämmande inflytande över. Av säkerhetsregistret ska det framgå vilken organisation eller grupp som utövar allvarlig brotts- lig verksamhet som personen kan antas tillhöra eller verka för. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Skälen för våra förslag Syftet med säkerhetsregistret Förslaget om ett säkerhetsregister syftar till att ge Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård en rättslig möjlighet att på ett ända- målsenligt sätt behandla personuppgifter som behövs för brottsföre- byggande ändamål och för att upprätthålla ordning och säkerhet i verksamheten med statliga hem för barn och unga. Det underliggande behovet av sådan behandling är myndighetens skyldighet att före- bygga och motverka brottslighet inom sitt verksamhetsområde, säker- ställa god vård och behandling och att skydda placerade barn och unga under vårdtiden. Av vår kartläggning i avsnitt 12.8, liksom av det vi redogjort för i föregående avsnitt, framgår dock att kvalificerade säkerhetshot och riskerna för brottslig verksamhet inom den statliga barn- och ung- domsvården inte i grunden utgår från de placerade barn och unga själva. Snarare är det barns och ungas utsatthet för andras agerande, särskilt vad gäller rekrytering till brottslig verksamhet, som ligger bakom det kartlagda behovet av utökade möjligheter till personupp- giftsbehandling. Det har bland annat att göra med den ökande digi- tala rekryteringen till brottslig verksamhet (violence-as-a-service) av särskilt sårbara barn och unga. Regeringen har bland annat av den anledning gett SiS i uppdrag att stärka säkerhetsarbetet inom myndig- heten. I det sammanhanget uttalades att verksamheten måste kunna skyddas från kriminella element, korruption och andra risker som äventyrar en god vård.279 Syftet med säkerhetsregistret kan följaktligen inte fullt ut uppnås om Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård skulle vara för- hindrad att också behandla personuppgifter om tredje man i syfte att förebygga och motverka brottslig verksamhet och upprätthålla ordning och säkerhet i verksamheten med statliga hem för barn och unga. Uppgifter om andra personer som kan vara aktuella i detta sammanhang bör dock i regel vara mycket känsliga. Behandlingen skulle också i sig vara mycket känslig, det regel rör sig om behand- ling som sker utan den enskildes kännedom och hos en myndighet som den enskilde inte har något eget ärende vid. Som vi noterat i 279 Regeringens pressmeddelande, Statens institutionsstyrelse ska stärka säkerhetsarbetet, https://regeringen.se/pressmeddelanden/2024/12/statens-institutionsstyrelse-ska-starka- sakerhetsarbetet/ [2026-06-26]. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … avsnitt 12.12.22 riskerar säkerhetsregistret dessutom att påverka för- troendet för myndigheten på ett negativt sätt. Det krävs därför nog- granna överväganden för att det ska vara motiverat att utvidga den tillåtna personauppgiftsbehandlingen i säkerhetsregistret till att om- fatta även andra personer än placerade barn och unga. Person med personlig anknytning eller annan nära förbindelse med ett placerat barn eller ung person Barnets eller den unges kontakter med omvärlden, till exempel i sam- band med besök och annan kommunikation, kan i vissa fall vara förknippade med allvarliga säkerhetsrisker. I vår kartläggning har SiS till exempel redogjort för att kommunikation mellan placerade barn och unga och personer på utsidan sker frekvent, såväl genom telefon, brev och via elektroniska kommunikationsmedel som vid besök. SiS har påpekat att såväl anhöriga som andra besökare kan visa sig ha koppling till organiserad brottslighet och att uppgifter om sådana förhållanden typiskt sett kommer från andra myndigheter. Det kan också röra sig om att besökare eller andra som barn och unga har kontakt med har på annat sätt bedöms utgöra ett hot mot en trygg och säker vård, till exempel om personen i fråga misstänks smuggla in narkotika, mobiltelefoner eller annat. Barnet eller den unge kan i dessa kontakter vidare vara föremål för rekryteringsför- sök in i organiserad brottslighet eller fortsätta med brottslig verk- samhet under pågående placering. Det kan även röra sig om anhöriga och andra närstående som är delaktiga i planeringen av ett fritagnings- försök. Besökare och andra kan också utgöra hot mot andra placerade barn och unga, utifrån eventuella konflikter i gängmiljö. Som vi nyss konstaterat kan placerade barns och ungas anhöriga även själva vara utsatta för hot från barnets eller den unges medplacerade av samma anledning. Uppgifter om risker som rör tredje man bör i många fall vara direkt olämpliga att dokumentera in i barns och ungas socialtjänst- journaler, oavsett var uppgifterna kommer från eller vem uppgifterna rör. När uppgifterna dessutom kommer från en annan myndighets underrättelseverksamhet aktualiseras även frågan om att skydda den verksamheten. För att kunna förbygga allvarliga risker och vidta nödvändiga förbyggande åtgärder behöver dock Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kunna behandla sådana uppgifter Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 någonstans. Vi bedömer därför att det finns ett legitimt behov av att behandla uppgifter om andra personer än placerade barn och unga i säkerhetsregistret. Behovet av sådan behandling bör i huvudsak avse personer som besöker eller på annat sätt håller kontakt med ett barn eller en ung person som det finns en grund för att behandla uppgifter om i säker- hetsregistret. I regel bör det vara barnets eller den unges familj och andra närstående. Även andra personer som på något sätt har en nära förbindelse med ett barn eller en ung person kan på motsvarande sätt leda till säkerhetsrisker, till exempel äldre personer i gängmiljö som försöker påverka barnet eller den unge under vårdtiden. Det skulle även kunna röra sig om personer som tillhör våldsbejakande extremistiska rörelser. Individuella och sociala riskfaktorer som ökar risken för att en individ ska radikaliseras in i en våldsbejakande miljö motsvarar nämligen många placerade barns och ungas erfarenheter och livsvillkor (se avsnitt 4.4.2).280 Sammanfattningsvis bör behovet av att i säkerhetsregistret i be- handla uppgifter om andra personer än placerade barn och unga första hand röra person som har personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med ett barn eller en ung person som uppgifter får be- handlas om i syfte att förbygga och motverka brottslig verksamhet eller upprätthålla ordning och säkerhet. Vi föreslår därför att sådan behandling ska vara tillåten. I syfte att uppnå en lämplig avvägning mellan myndighetens behov av att kunna behandla sådana uppgifter om tredje man och skyddet för den enskildes personliga integritet bör det dock ställas höga krav för denna behandling av uppgifter i säkerhetsregistret. Ett grund- läggande krav för att behandling ska vara tillåten bör vara att den är absolut nödvändig för ändamålet med behandlingen av uppgifter om barnet eller den unge. Det innebär att bestämmelsen ska tillämpas restriktivt. Enbart det förhållande att barnet eller den unge har en kontakt med anhöriga eller andra som har en personlig anknytning till honom eller henne får aldrig ligga till grund för behandling i säkerhetsregistret. Uppgifter får inte heller behandlas med stöd av den föreslagna bestämmelsen enbart utifrån omständigheter som att personen tidigare har dömts för brott eller har haft samarbets- svårigheter med socialtjänsten eller Myndigheten för statlig barn- 280 Center mot våldsbejakande extremism, Metodstöd – Att stärka det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism, s. 14–16. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … och ungdomsvård. Bestämmelsen möjliggör inte heller behandling av uppgifter om personer som har professionella kontakter med bar- net eller den unge, exempelvis offentliga biträden eller socialsekre- terare. Däremot kan det exempelvis vara absolut nödvändigt att behandla personuppgifter om någon som tidigare har försökt arrangera en fri- tagning eller försökt föra in, eller har fört in, otillåtna föremål på ett statligt hem för barn och unga. Det kan också vara absolut nödvän- digt att behandla uppgifter om äldre gängkriminella som tidigare har rekryterat barnet eller den unge in i brottslig verksamhet. Om det kommer in underrättelseuppgifter från Polismyndigheten som på annat sätt tyder på att det föreligger en allvarlig risk kopplat till per- sonen, till exempel om hot och våld kopplat till gängkonflikter, bör det också finnas grund för behandling med stöd av bestämmelsen. Kravet på absolut nödvändighet innebär dock att det krävs en påtag- lig risknivå och att den säkerhetsrisk som avses är av allvarligt slag. Det bör också innebära att det ska ske en noggrann bedömning av behovet i det enskilda fallet. Person som kan antas tillhöra eller verka för en organisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet Som vi konstaterat flera gånger tidigare påverkar utvecklingen av den organiserade brottsligheten den statliga barn- och ungdomsvården på flera olika sätt. Ett stort antal barn och unga som omhändertas för samhällsvård har redan kopplingar till kriminella nätverk och kan ha hotbilder mot sig från forna gängkamrater eller rivaliserande gäng. Även barn och unga helt utan sådana kopplingar löper numera också risk att rekryteras till att utföra grova våldsbrott genom förfarandet violence-as-a-service. Vi har nyss föreslagit att personuppgifter om andra personer än placerade barn och unga under vissa förhållanden ska få behandlas i säkerhetsregistret. Det gäller uppgifter om en person som har en personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med ett barn eller en ung person som det finns grund för att behandla uppgifter om i säkerhetsregistret, och om behandlingen om tredje man är abso- lut nödvändigt för ändamålet med behandlingen. Den bestämmelsen kan dock inte ligga till grund för att behandla uppgifter om en person Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 som inte har en personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med barnet eller den unge. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer där- med inte ha något rättsligt stöd för att vare sig registrera, använda eller bearbeta personuppgifter om personer i organiserad brottslig- het som utgör ett allvarligt hot mot placerade barns och ungas vård, trygghet och säkerhet, om de inte samtidigt har en nära förbindelse med ett barn eller en ung person som vårdas på ett statligt hem för barn och unga. Om Polismyndigheten lämnar underrättelseuppgifter om att en person med koppling till den organiserade brottsligheten misstänks försöka rekrytera placerade barn och unga, och personen i fråga inte har någon form av personlig anknytning till ett barn eller en ung person som uppgifter får behandlas om, får uppgifterna alltså inte behandlas i säkerhetsregistret med stöd av den hittills föreslagna regleringen. För att kunna förebygga och motverka allvarliga säkerhetshot mot placerade barn och unga bedömer vi dock att Myndigheten för statligt barn- och ungdomsvård behöver kunna behandla uppgifter om personer i den organiserade brottsligheten i säkerhetsregistret, även om det saknas personlig anknytning eller annan nära förbindelse till någon som vårdas inom myndigheten. Det skulle bland annat ge myndigheten bättre förutsättningar att förhindra att personer som utgör ett allvarligt säkerhetshot får tillstånd att besöka eller kommu- nicera elektroniskt med ett barn eller en ung person som vårdas vid ett statligt hem för barn och unga. I sammanhanget bör också upp- märksammas att det är av generell stor betydelse att placerade barn och unga ges möjlighet till aktiviteter och social färdighetsträning utanför det statliga hemmet (se avsnitten 8.5.3 och 8.5.4). Det kan röra sig om praktikplatser för ungdomar sin inte är skolpliktiga, trä- ning med lokala idrottslag eller på kommersiella gym, studiebesök eller rena utflykter. En möjlighet att behandla uppgifter om personer i den organiserade brottsligheten skulle därmed också ge myndig- heten en möjlighet att undvika att placerade barn och ungdomar till exempel får en praktikplats i ett företag som drivs av en sådan person. En sådan möjlighet skulle även ge myndigheten förutsättningar att ta emot och behandla underrättelseuppgifter om personer som är anställda inom myndigheter men som är lojala med olika krimi- nella grupperingar. Som vi nämnt tidigare har Polismyndigheten under 2024 bedömt att det är möjligt att personal är involverade i SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … rekryteringen till den grova organiserade brottsligheten och möjlig- görandet av avvikelser från bland annat SiS särskilda ungdomshem.281 I medierna har det också rapporterats om riskerna för att myndig- heten är utsatt för infiltrationsförsök, bland annat efter att flera per- soner sökt hundratals jobb på myndigheten, i olika roller och i olika delar av landet.282 Även om Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård därför måste förväntas göra stora ansträngningar för att inte anställa personer som kan ha andra lojaliteter än mot sin arbets- givare går det sannolikt inte att i rekryteringsprocessen helt undvika detta. Lojaliteter kan dessutom förändras över tid. Av vår kartläggning framgår dessutom att ett av de tungt vägande skälen till att SiS efterfrågar ett säkerhetsregister är risken för att olämplig personal söker sig till myndigheten. Att någon har kopp- lingar till organiserad brottslighet kan som vi nyss konstaterat vara ett föränderligt tillstånd som är svårt att få kännedom om. Som arbets- givare får myndigheten dessutom enbart säga upp eller avskeda någon om det finns sakliga skäl. SiS har uppgett att man behöver kunna hantera information som tyder på lojalitet med organiserad brotts- lighet samlat och strukturerat för att kunna gå vidare med en even- tuell arbetsrättslig process. Vi har i andra sammanhang understrukit den stora betydelsen av att det finns kompentent personal inom den statliga barn- och ung- domsvården och lämnat förslag om att höga krav ska gälla i detta avseende. Om Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får tillgång till overifierade uppgifter som tyder på att en person som är anställd i myndigheten inte bör vara det utifrån sin koppling till organiserad brottlighet bör myndigheten, utifrån skyldigheten att säkerställa en trygg och säker vård, ha möjlighet att utan dröjsmål vidta nödvändiga åtgärder. I huvudsak bör detta vara åtgärder i syfte att verifiera informationen, för att kunna bedöma om det finns grund för myndigheten att agera i sin roll som arbetsgivare. Sammanfattningsvis framstår det som befogat utifrån syftet med säkerhetsregistret och myndighetens skyldighet att vidta alla rimliga åtgärder för att säkerställa en trygg och säker vård, vilket inbegriper att skydda placerade barn och unga mot rekryteringsförsök till orga- 281 Polismyndigheten, SIS och HVB-hem – Studie avseende kopplingar till den grovt organise- rade brottsligheten, dnr HD5800-4/2024, s. 2. 282 SR Ekot, Sökte 334 jobb – utredare varnar för infiltration, tillgänglig: https://www.sverigesradio.se/artikel/sokte-334-jobb-utredare-varnar-for-infiltration [2026-06-26]. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 niserad brottslighet, att även införa en möjlighet att behandla upp- gifter i registret om vissa personer som har kopplingar till organi- serad brottslighet, men som inte har någon personlig anknytning till ett barn eller en ung person som vårdas vid ett statligt hem för barn och unga. Här kan också åter nämnas att ett av målen med regeringens nationella strategi mot organiserad brottslighet är att otillåten och otillbörlig påverkan, infiltration och korruption från organiserad brottslighet måste motverkas.283 Möjligheten att registrera personer i säkerhetsregistret som har koppling till den organiserade brottsligheten bör dock till att börja med avgränsas till personer som ”tillhör eller verkar för en organisa- tion eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet”. Liknande uttryckssätt används i andra författningar som avser beskriva perso- ner med kopplingar till organiserad brottslighet. Det är exempel det uttrycket som används i regleringen av Kriminalvårdens säkerhets- register (se 4 kap. 4 a § KVBDL). I förarbetena till den nyss nämnda bestämmelsen uttalade regeringen att med organisation eller grupp som utövar brottslig verksamhet bör avses alla kriminella organisa- tioner och grupper, även sådana som är löst sammansatta men om- fattar minst två personer. Vad som är allvarlig brottslig verksamhet fick enligt regeringen avgöras utifrån en helhetsbedömning där straff- värdet av brott som gruppen begår är en relevant omständighet. Även andra omständigheter borde dock kunna få till följd att en brottslig verksamhet anses vara allvarlig.284 Det som nyss sagts bör även gälla för behandling av sådana uppgifter i Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds säkerhetsregister. I förarbetena till motsvarande reglering för Kriminalvården gjorde regeringen även följande uttalanden, som också bör vara aktuella här.285 Det kan, särskilt i löst sammansatta grupperingar som ofta är fallet i kriminella nätverk i dag, vara svårt att slå fast att en person tillhör eller verkar för en organisation eller grupp som utövar brottslig verksamhet. Det bör därför inte krävas någon hög grad av säkerhet i detta avseende, utan registrering bör vara tillåten redan om personen kan antas tillhöra eller verka för en sådan gruppering. Bedömningen av om en sådan kopp- ling kan antas får göras utifrån vad som är känt om den aktuella perso- nen och övriga omständigheter. Det bör åtminstone finns någon konkret 283 Se Motståndskraft och handlingskraft – en nationell strategi mot organiserad brottslighet, skr. 2023/24:67. 284 Prop. 2025/26:48 En modern lagstiftning för Kriminalvårdens personuppgiftsbehandling, s. 62. 285 Prop. 2025/26:48 En modern lagstiftning för Kriminalvårdens personuppgiftsbehandling, s. 62. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … omständighet som talar för att personen i fråga tillhör eller verkar för en sådan organisation eller grupp. Som exempel bör det kunna handla om att personen har dömts för brott med koppling till den organiserade brottsligheten eller att information i sociala medier eller underrättelse- uppgifter visar på ett agerande som tydliggör en sådan koppling. Även en persons klädsel, tatueringar och liknande bör i vissa fall kunna moti- vera registrering, om den tydligt indikerar att personen har en kopp- ling till en viss kriminell grupp. Eftersom det i princip enbart kommer handla om behandling av upp- gifter om personer som inte vare sig har någon personlig anknytning till ett barn eller en ung person som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården, och inte heller själva gör det, bör behandlingen anses vara mycket integritetskänslig. Det bör därför även för dessa uppgifter krävas att behandlingen är absolut nödvändig för att Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård ska kunna förebygga och motverka brottslig verksamhet eller upprätthålla ordningen och säker- heten i verksamheten med statliga hem för barn och unga. Som vi nämnt ovan bör kravet på absolut nödvändighet i regel innebära att det krävs en påtaglig risknivå och att den säkerhetsrisk som avses är av allvarligt slag, och riktas mot verksamheten med statliga hem för barn och unga. Det kan exempelvis röra sig om en påtaglig risk för hot eller våld, rekrytering av placerade barn och unga till brottslighet, för fritagning eller att förbjudna föremål tas in i ett statligt hem för barn och unga. Genom den föreslagna bestämmel- sen ges Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård alltså inte möjlighet att föra ett register över samtliga personer i landet som kan antas tillhöra eller verka för en organisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet. Bestämmelsen kan inte heller ligga till grund för behandling av uppgifter om anställda i allmänhet eller enbart av det skälet att det finns ett missnöje med hans eller hennes presta- tioner eller beteende. Kravet på absolut nödvändighet innebär i stället att det ska ske en noggrann bedömning av behovet i det enskilda fallet, och att tillämpningen ska vara restriktiv. För att ytterligare balansera integritetsintrånget i dessa fall bör det även införas en begränsning av vilka uppgifter om en person som kan antas ägna sig åt organiserad brottslighet som får behandlas i säkerhetsregistret. Det bör i likhet med motsvarande reglering för Kriminalvården vara uppgifter om namn och andra identitetsupp- gifter, adresser, telefonnummer och, i förekommande fall, uppgifter om företag som personen driver (se 5 § KVBDF). Det ska också Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 framgå vilken organisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet som personen kan antas tillhöra eller verka för. Bestäm- melser med den innebörden kan dock lämpligen regleras i förordning, se avsnitt 12.12.6. 12.12.25 Sökning i säkerhetsregistret Utredningens förslag Sökning i uppgifter som behandlas i säkerhetsregistret ska endast få göras av särskilt angivna medarbetare vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård som är behöriga att göra sådana sökningar. Skälen för vårt förslag Det kartlagda behovet Behovet av ett säkerhetsregister inom den statliga barn- och ung- domsvården, som vi kartlagt i avsnitt 12.8 och övervägt och lämnat förslag om i avsnitten ovan, rör i stora delar möjligheten att få del av underrättelseuppgifter från främst Polismyndigheten. Det fram- står därför som sannolikt att uppgifter i säkerhetsregistret i stor utsträckning kommer att vara uppgifter dels är obekräftade, dels hänför sig till underrättelseverksamhet. Av såväl verksamhets- som integritetsskäl bör därför endast vissa anställda inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ha tillgång till säkerhetsregistret och de uppgifter som behandlas i det. Behovet av att kunna begränsa åtkomsten till uppgifterna utgör också en stor del av det samman- lagda kartlagda behovet. Av vårt samråd med Kriminalvården (se avsnitt 12.8.4) framgår att åtkomsten till den myndighetens säkerhetsregister är mycket begränsad. Endast cirka 0,5 procent av de som är anställda på myn- digheten har sådan åtkomst, och uppgifter som behandlas i säkerhets- registret delas inte som sådana med övriga verksamheten. I stället ger behörig personal stöd till bland annat beslutfattare ute i verk- samheten, genom att lämna sådan information som syftar till att ge SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … möjlighet att agera på de uppgifter som finns i säkerhetsregistret re- gistret utan att uppgifterna i sig röjs. Det som efterfrågas inom den statliga barn- och ungdomsvården är samma funktion som säkerhetsregistret har i Kriminalvården. Som Kriminalvården också har vittnat om bör det vara en helt grundläg- gande förutsättning för att alls kunna få del av underrättelseuppgif- ter att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård begränsar åtkomsten till uppgifterna också inom den egna myndigheten. Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer alltså ha ett mycket starkt eget intresse av att införa sådana begränsningar, oav- sett om det regleras i författning eller inte. Sökningar i säkerhetsregistret ska begränsas I avsnitt 12.12.17 har vi redan föreslagit en bestämmelse i den nya lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård som ställer krav på att åtkomsten till person- uppgifter begränsas till vad var och en behöver för att kunna full- göra sina arbetsuppgifter. Vi har även föreslagit att åtkomsten till personuppgifter ska kontrolleras och följas upp regelbundet. I den nya förordningen har vi dessutom föreslagit att det införs ytterligare reglering som bland annat avser villkor för tilldelning av behörighet för åtkomst till personuppgifter och som ställer krav på systematiska och återkommande kontroller av åtkomst till personuppgifter. Dessa bestämmelser kommer även vara tillämpliga för säkerhetsregistret. Behandlingen av personuppgifter i säkerhetsregistret kommer dock att innebära ett väsentligt större integritetsintrång än övrig behand- ling som är tillåten enlig lagen (se avsnitt 12.12.22). Det motiverar enligt vår bedömning en särskilt noggrann reglering av åtkomsten till det. Även om Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer ha ett starkt eget intresse av att inom myndigheten begränsa åtkomsten till uppgifterna bör det alltså inte vara valbart om så sker eller i vilken utsträckning, för att integritetsintrånget ska balanseras på ett adekvat sätt. Vi föreslår därför att sökning i uppgifter som behandlas i säker- hetsregistret endast ska få göras av särskilt angivna medarbetare vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård som är behöriga att göra sådana sökningar. Typiskt sett bör enbart vissa medarbetare på Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 myndighetens säkerhetsavdelning vara behöriga. Bestämmelsen ställer alltså framför allt upp krav på myndigheten att inte göra uppgifter i säkerhetsregistret tillgängliga för andra medarbetare än de som bör anförtros sådan tillgång. Genom den föreslagna bestämmelsen sätts det också upp vissa hinder mot att i samband med till exempel kriser eller allvarliga incidenter ge behörighet till en större grupp medarbetare. 12.12.26 Viss dokumentation i säkerhetsregistret Utredningens förslag När personuppgifter behandlas i säkerhetsregistret ska Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård dokumentera avväg- ningen mellan behovet av behandlingen och intrånget i enskildas personliga integritet. Dokumentationen ska göras på ett sådant sätt att det möjliggör kontroll i efterhand. För varje uppgift som förs in i säkerhetsregistret ska det dess- utom framgå 1. skälen för registrering och de omständigheter som lett till registreringen, och 2. varifrån uppgifterna kommer och, om det inte är obehövligt, en bedömning av uppgiftslämnarens trovärdighet. Skälen för våra förslag En mycket integritetskänslig behandling ställer krav på kontrollmöjligheter Som vi påpekat i avsnitt 12.12.22 kan personuppgiftsbehandlingen i säkerhetsregistret innebära ett långt mer kännbart integritetsintrång än om uppgifterna hade behandlats var för sig, till exempel inom ramen för ett ärende. I säkerhetsregistret kan information om en- skilda barn och unga och andra personer sammanställas, jämföras och analyseras. Informationen kan, i vart fall i förlängningen och tillsammans med uppgifter från öppna källor, komma att ligga till grund för att för vidta åtgärder som placerade barn och unga kan uppfatta som negativa. Detta förhållande, sammantaget med myn- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … dighetens möjligheter att använda särskilda befogenheter vid genom- förandet av vården, innebär att det måste finnas goda möjligheter att såväl under pågående behandling som i efterhand kontrollera vilka uppgifter som har behandlats i registret, hur de har behandlats och varför. Krav på dokumentation av vilka överväganden som legat till grund för behandlingen tydliggör också att myndigheten måste göra noggranna överväganden av om förutsättningarna för behandlingen enligt tillämpliga bestämmelser föreligger. Det gäller såväl i förhål- lande till de ändamål som är tillåtna som vilka uppgifter som får regi- streras, och hur länge uppgifterna får behandlas (se avsnitt 12.12.27). Befintliga krav på dokumentation I dataskyddsförordningen finns det flera bestämmelser som innebär att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer att ha en dokumentationsskyldighet rörande såväl personuppgiftsbehand- lingen i säkerhetsregistret och som förandet av registret som sådant (se avsnitt 12.4.1). Bland dessa kan nämnas artikel 5.2, kallad ansvars- principen, som bland annat innebär att myndigheten ska kunna visa att de grundläggande principerna för personuppgiftsbehandling efter- levs. För att kunna visa att dataskyddsförordningens bestämmelser följs bör myndigheten i sin egenskap av personuppgiftsansvarig enligt skäl 78 till dataskyddsförordningen även anta interna strategier och vidta åtgärder, särskilt för att uppfylla principerna om inbyggt data- skydd och dataskydd som standard. För att visa att dataskyddsförordningens bestämmelser följs ska myndigheten också föra register över behandling som sker under dess ansvar (skäl 82 till förordningen). Av artikel 30.1 fram går att registret bland annat ska innehålla en beskrivning av kategorierna av registre- rade och av kategorierna av personuppgifter och de kategorier av mottagare till vilka personuppgifterna har lämnats eller ska lämnas ut. Av artikel 30.4 följer att myndigheten ska göra registret tillgäng- ligt för IMY. Myndigheten har också en skyldighet enligt artikel 33.5 att doku- mentera alla personuppgiftsincidenter, inbegripet omständigheterna kring personuppgiftsincidenten, dess effekter och de korrigerande åtgärder som vidtagits. Dokumentationen ska göra det möjligt för IMY att kontrollera efterlevnaden av regleringen. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Enligt artikel 35.1 ska myndigheten också göra en konsekvens- bedömning om en behandling sannolikt bedöms leda till en hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter. Vid denna bedömning ska personuppgiftsansvariga bland annat göra en bedömning av be- hovet av och proportionaliteten hos behandlingen i förhållande till syftena med den, och de åtgärder som planeras för att hantera ris- kerna, inbegripet skyddsåtgärder, säkerhetsåtgärder och rutiner för att bland annat kunna visa att dataskyddsförordningens bestämmel- ser efterlevs (artikel 35.7 b och d). Enligt artikel 36 kräver viss sär- skilt riskfylld behandling även förhandssamråd med IMY innan den påbörjas. Det finns alltså sammanfattningsvis redan genom befintlig re- glering krav på att myndigheten dokumenterar sin behandling av personuppgifter i säkerhetsregistret. Ytterligare bestämmelser om dokumentation av myndighetens proportionalitetsbedömning är motiverade Det kan mot bakgrund av det som nyss konstaterats ifrågasättas om det behöver införas en särskild regel som ställer krav på ytterligare dokumentation avseende säkerhetsregistret. En konsekvensbedömning enligt artikel 35 i dataskyddsförord- ningen behöver dock endast göras av myndigheten i vissa specifika situationer. Även om den behandling som myndigheten kommer att utföra i säkerhetsregistret i regel kommer att kräva en sådan bedöm- ning, kan det inte uteslutas att det kommer finnas situationer då en mindre mängd uppgifter används på ett sätt som innebär att en kon- sekvensbedömning enligt dataskyddsförordningen inte behöver göras. Vi bedömer därför att det finns skäl att införa ytterligare krav på dokumentation som en särskild skyddsåtgärd. Vi föreslår därför att när personuppgifter behandlas i säkerhets- registret ska Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ha en skyldighet att dokumentera avvägningen mellan behovet av behand- lingen och intrånget i enskildas personliga integritet. All dokumen- tation ska göras på ett sådant sätt att det möjliggör kontroll i efter- hand. Bestämmelsen utgår från det proportionalitetskrav som framgår av andra författningar (se avsnitten 12.2.2 och 12.4.1). Bestämmelsen innebär att myndigheten måste dokumentera bedömningen av vilket SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … behov det finns att behandla uppgifterna i säkerhetsregistret, liksom om behandlingen kan anses vara proportionerlig i förhållande till det integritetsintrång den innebär. I denna bedömning behöver myndig- heten ta hänsyn till omständigheter som bland annat uppgifternas art, omfattning och det närmare syftet med behandlingen i säker- hetsregistret. Det kan till exempel röra sig om att vissa kategorier av personuppgifter bedöms nödvändiga att behandla för ändamålen med registret och för att kunna vidta vissa åtgärder, göra vissa bedöm- ningar eller för att kunna inhämta mer information innan en risk kan verifieras. En sådan bedömning ska då dokumenteras tillsammans med myndighetens bedömning av om behandlingen kan anses vara proportionerlig mot bakgrund av det integritetsintrång den innebär. I likhet med vad som gäller enligt artikel 35.1 i dataskyddsförord- ningen kan dock en enda bedömning och dokumentation av den- samma som sker enligt den föreslagna bestämmelsen omfatta en serie liknande behandlingar. Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård kommer alltså inte behöva dokumentera varje enskild registrer- ing eller sökning efter uppgifter i registret, så länge dessa omfattas av en redan dokumenterad avvägning. Dokumentationskravet inne- bär inte heller att myndigheten i dokumentationen måste redovisa exakt vilka uppgifter som behandlas. Det är tillräckligt att det fram- går av dokumentationen vilka kategorier av uppgifter som behandlas och uppgifternas art. Genom dokumentationen ska det gå att följa upp att behandling i registret endast avser uppgifter som får behand- las för de uttömmande ändamålen, samt att uppgifterna behandlas för rätt ändamål. Avseende formen för den dokumentation som ska göras bör det vara upp till myndigheten att avgöra det mot bakgrund av vilka tek- niska möjligheter som vid varje tid finns. Det ska dock ske på ett så- dant sätt att det är möjligt att göra efterhandskontroller om doku- mentationskravet följts. Det bör slutligen också påpekas att om behandlingen i säkerhets- registret föregåtts av en konsekvensbedömning enligt artikel 35 i dataskyddsförordningen, och proportionalitetsbedömningen redan har dokumenterats på ett sätt som gör att den går att kontrollera i efterhand, är dokumentationskravet uppfyllt och någon ytterligare åtgärd behöver inte vidtas med anledning av föreslagna bestämmel- sen. Syftet med den föreslagna bestämmelsen är nämligen att öka Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 möjligheterna till tillsyn och kontroll i de fall en konsekvensbedöm- ning inte krävs enligt dataskyddsförordningen. Den löpande registreringen bör också omfattas av vissa dokumentationskrav Av 6 § KVDBF framgår att det av Kriminalvårdens säkerhetsregister ska framgå skälen för behandling av uppgifter i säkerhetsregistret, de omständigheter som lett till behandlingen, varifrån uppgifterna kommer och, om det inte är obehövligt, en bedömning av uppgifts- lämnarens trovärdighet. För att säkerställa att personuppgiftsbehandlingen i Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds säkerhetsregister i sker ordnat, och för att ytterligare möjliggöra tillsyn och kontroll, bör motsvar- ande reglering även införas för det registret. Vi föreslår därför att det av säkerhetsregistret ska framgå skälen för behandling av uppgifter i registret, de omständigheter som lett till behandlingen, varifrån uppgifterna kommer och, om det inte är obehövligt, en bedömning av uppgiftslämnarens trovärdighet. Bestämmelsen innebär att det för varje ny registrering behöver göras vissa registreringar utöver själva uppgiften som förs in. Den bestämmelsen kan dock lämpligast införas i förordning, se vidare avsnitt 12.12.6. 12.12.27 Längsta tid för behandling av personuppgifter i säkerhetsregistret Utredningens förslag Personuppgifter i ska inte få behandlas i säkerhetsregistret längre än två år efter det att det registrerade barnet eller den registrerade unge senast vårdats vid ett statligt hem för barn och unga dock längst till han eller hon fyller 21 år. Om personuppgifter om ett barn eller en ung person som ska anvisas plats på ett statligt hem för barn och unga behandlas i säkerhetsregistret och barnet eller den unge inte har skrivits in på ett sådant hem, får dock uppgifterna inte behandlas längre än SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … tre månader efter det att den första registreringen av uppgifter om honom eller henne gjordes. Personuppgifter som rör uppgifter om en person som har personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med ett placerat barn eller en placerad ung person som uppgifter får be- handlas om i registret, ska inte få behandlas i säkerhetsregistret längre än uppgifter om barnet eller den unge får behandlas. Personuppgifter om en person som kan antas tillhöra eller verka för en organisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet ska inte få behandlas längre än tre år efter den senaste registreringen av anknytning till brottslig verksamhet gjordes. När personuppgifter inte längre får behandlas i säkerhets- registret ska de omedelbart förstöras. När uppgifter om ett barn eller en ung person, eller om en person som har en personlig anknytning till eller annan nära för- bindelse med honom eller henne, behandlas i säkerhetsregistret efter det att barnet eller den unge skrivits ut från ett statligt hem för barn och unga ska uppgifterna avskiljas så att de inte kan be- handlas för ändamålen med säkerhetsregistret. Åtkomsten till sådana avskilda uppgifter ska begränsas till särskilt angivna med- arbetare. Skälen för våra förslag Behovet att överväga en längsta tid för behandling Vi har i avsnitt 12.12.18 föreslagit att personuppgifter som behand- las med stöd av den förslagna lagen om personuppgiftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård inte ska få behandlas längre än vad som nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behand- lingen. I det sammanhanget har vi även konstaterat att det inte kom- mer finnas någon fastslagen, bortre tidsgräns för behandlingen, utan att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer att be- höva göra kontinuerliga överväganden om behovet av fortsatt be- handling för det aktuella ändamålet. Vi har även konstaterat att den föreslagna bestämmelsen inte innebär några hinder mot att uppgifter arkiveras med stöd av arkivlagens bestämmelser. Vad gäller personuppgifter som kommer att behandlas i säkerhets- registret bör dock andra hänsyn göra sig gällande än de som motive- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 rat den generella bestämmelsen om längsta tid för behandling. I av- snitt 12.12.22 har vi nämligen konstaterat att säkerhetsregistret aktuali- serar det förstärkta grundlagsskyddet till skydd för den personliga integriteten som framgår av 2 kap. 6 § andra stycket RF. Av bestäm- melserna i 2 kap. 20 och 21 §§ RF följer att tillåtligheten av säkerhets- registret noga måste balanseras mot enskildas grundläggande rätt till skydd mot det intrång i den personliga integriteten som registret innebär. Våra förslag får därför inte ge Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård möjligheter till personuppgiftsbehandling som går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med säkerhetsregistret. Mot den bakgrunden behöver det därför över- vägas inte bara för vilka ändamål, och vilka, uppgifter som ska få be- handlas i registret, utan också hur länge de ska få behandlas. Det kartlagda behovet av att behandla uppgifter en viss tid I vår kartläggning av behovet av ett säkerhetsregister (se avsnitt 12.8.3) har SiS uppgett att en rimlig tid för bevarande av uppgifterna borde motsvara tre till fem år efter att ett barn eller en ung person inte längre vårdas inom myndigheten. För uppgift om tredje man har SiS uppgett samma tidsspann, men då efter den senaste registreringen om personen. SiS har uppgett att syftet med bevarandet bland annat är att kunna arbeta med verksamhetsuppföljning på ett ändamåls- enligt sätt samt att kunna göra rimliga bedömningar i det fall barn och unga återigen blir aktuella för vård inom myndigheten. Här har SiS hänvisat till att det är vanligt förekommande att barn och unga som skrivs ut från SiS också skrivs in igen vid någon tidpunkt. I genom- snitt har de barn eller unga som skrivits ut och sedan återkommit gjort det 2,6 gånger och den genomsnittliga tiden mellan intagningar är knappt sex månader. Av de inskrivningar som gjordes under 2025 var det dock 13 procent där mer än ett år hade passerat sedan han eller hon senast vårdats inom myndigheten. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … De grundläggande principerna gäller för behandling i säkerhetsregistret Inledningsvis bör här åter påpekas att bestämmelserna i den nya lagen om personuppgiftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kompletterar de allmänna bestämmelserna i dataskydds- förordningen och dataskyddslagen. Bestämmelserna i den nya lagen gäller alltså inte i stället för, utan tillsammans med, dataskyddsför- ordningen. Det innebär bland annat att de grundläggande principerna för behandling, som vi redogör för i avsnitt 12.4.1, även kommer gälla för behandling av personuppgifter i säkerhetsregistret. Uppgifter i säkerhetsregistret ska därför vara adekvata, relevanta och inte för om- fattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas (prin- cipen om uppgiftsminimering). Uppgifter ska vidare vara korrekta och om nödvändigt uppdaterade. Alla rimliga åtgärder måste vidtas för att säkerställa att personuppgifter som är felaktiga i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas raderas eller rättas utan dröjs- mål (principen om korrekthet). Uppgifter får inte heller förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personupp- gifterna behandlas (principen om lagringsminimering). Att vi i detta sammanhang överväger hur länge uppgifter som längst ska få behandlas innebär alltså inte att alla uppgifter i säkerhetsregist- ret alltid ska behandlas under så lång tid som föreslås nedan. Om uppgifter är felaktiga i förhållande till de ändamål för vilka de be- handlas eller om det inte längre är nödvändigt att behandla person- uppgifter i säkerhetsregistret för syftet med det ska behandlingen alltså upphöra, oavsett om tidsfristen uppnåtts eller inte. En tvåårsgräns för uppgifter om placerade barn och unga Det integritetsintrång som behandlingen i säkerhetsregistret innebär är som vi redan konstaterat kännbart. Intrånget vad gäller fortsatt behandling av uppgifter om placerade barn och unga efter utskrivning bör dock vägas mot intresset av att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård har möjlighet att, vid en eventuell återinskrivning av ett barn eller en ung person, göra de bedömningar som krävs baserat på risker som förelegat vid tidigare vårdtillfällen. Uppgifter om för- höjda risker, eller frånvaron av sådana, som identifierats under tidi- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 gare vårdtillfällen bör till exempel kunna bidra till en mer effektiv och rättssäker bedömning av vilken säkerhetsnivå som är lämplig vid en återinskrivning. Utan en sådan möjlighet finns i stället en risk för att ett barn eller en ung person placeras i en för hög eller låg säkerhets- nivå, till nackdel för honom eller henne själv. Vi bedömer därför att det är godtagbart ur ett integritetsperspek- tiv, och förenligt med principen om barnets bästa, att de uppgifter om placerade barn och unga som får behandlas i säkerhetsregistret också får behandlas under en tid efter att barnet eller den unge skri- vits ut från ett statligt hem för barn och unga. Därtill kommer beho- vet av att kunna göra tillsyn och kontrollera hur uppgifter behandlas i säkerhetsregistret. SiS har som redan nämnts efterfrågat en möjlighet att behandla uppgifter under minst tre år sedan det senaste vårdtillfället och bland annat hänvisat till att det är vanligt förekommande att barn och unga som skrivs ut från den statliga barn- och ungdomsvården också skrivs in igen. Man har dock inte redogjort för annat än att den genomsnitt- liga tiden mellan intagningar är knappt sex månader och att 13 pro- cent av barn och unga som skrivits in under 2025 har ett tidigare utskrivningsdatum som ligger längre än ett år tillbaka. Hur vanligt förekommande det är att ett barn eller en ung person återkommer tre år efter utskrivning har det dock inte lämnats några uppgifter om. Att en så stor andel som 13 procent av barn och unga som skrivs ut från den statlig barn- och ungdomsvården skrivs in igen efter en längre tid än ett år utgör enligt vår bedömning skäl för att tillåta be- handling i säkerhetsregistret under en längre tid än ett år, trots att den genomsnittliga tiden mellan upprepade vårdtillfällen understiger ett år. Utifrån de uppgifter som SiS lämnat oss bedömer vi dock inte att det är befogat att föreslå att uppgifter om placerade barn och unga får behandlas i säkerhetsregistret under en längre tid än två år efter att barnet eller den unge senast vårdats vid ett statligt hem för barn och unga. Vi föreslår därför att uppgifter om ett barn eller en ung person inte ska få behandlas i säkerhetsregistret längre än två år efter att han eller hon senast vårdades vid ett statligt hem för barn och unga. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Aldrig längre än till 21 år I övervägandena om hur länge uppgifter om barn och unga ska få behandlas i säkerhetsregistret efter avslutad vård bör det också tas hänsyn till den 21-årsgräns som är föreskriven för hur länge någon får vårdas enligt tvångsvårdslagstiftningen till skydd för barn och unga.286 Efter det att en ung person fyllt 21 år finns det alltså ingen rättslig möjlighet för socialnämnden att åter besluta att han eller hon ska placeras vid ett statligt hem för barn och unga. Något skäl att behandla uppgifter om honom eller henne i säkerhetsregistret finns då inte längre. Uppgifter om en tidigare placerad ung person ska därför aldrig få behandlas längre än till han eller hon fyller 21 år, oavsett om det motsvarar en kortare tid än den tvåårsgräns som vi nyss föreslagit. Det är i och för sig så att ett omhändertagande med stöd av lagen om omhändertagande för vård inte får ske efter det att den unge fyllt 20 år.287 Om någon som tidigare vårdats inom den statliga barn- och ungdomsvården fyllt 20 år utan att då vara omhändertagen med stöd av tvångsvårdslagstiftningen till skydd för barn och unga finns det därför inte heller några skäl för fortsatt behandling av uppgifter om honom eller henne i säkerhetsregistret. För att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få kännedom om huruvida tidigare placerade unga personer på sin 20- årsdag är omhändertagna eller inte bör det dock krävas att social- nämnden ges en skyldighet att upplysa myndigheten om detta för- hållande, antingen på eget initiativ eller på begäran från myndigheten. Även ett sådant informationsutbyte utgör ett integritetsintrång. Om skyldigheten att lämna uppgifter skulle kräva en begäran skulle flera olika socialnämnder eventuellt behöva tillfrågas, vilket röjer uppgiften att den unge förekommer i SiS säkerhetsregister för samtliga dessa. Om uppgiftsskyldigheten skulle vara på eget initiativ skulle Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård dessutom få del av uppgif- ter om att det fanns ett omhändertagande för vård. Det skulle även gälla om barnet eller den unge inte längre hade sådana vårdbehov att en återinskrivning på ett statligt hem för barn och unga skulle bli aktuellt. Eftersom ett sådant informationsutbyte skulle innebära en 286 Regeringens lagrådsremiss den 19 mars 2026, För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga, s. 348. 287 Regeringens lagrådsremiss den 19 mars 2026, För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga, s. 181. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 utökad behandling av uppgifter om den unge bedömer vi att det integritetsintrånget är större än att uppgifter får fortsätta behandlas i säkerhetsregistret under det tiden till 21-årsdagen. Behandling i säkerhetsregistret utan efterföljande inskrivning? I avsnitt 12.12.23 har vi föreslagit att uppgifter om ett barn eller en ung person ska få behandlas i säkerhetsregistret redan innan hon eller han skrivits in vid ett statligt hem för barn och unga. Det förekommer dock att tvångsvården avbryts eller inte verkställs. Ett omedelbar omhändertagande upphör exempelvis om vissa tidsfrister inte iakttas. Det framstår inte som proportionerligt att tillåta behandling i säkerhetsregistret av uppgifter om ett barn eller en ung person som efter en platsansökan aldrig skrivs in vid ett statligt hem för barn och unga under någon längre tid. De förhöjda risker som kan föranleda en registrering (se avsnitt 12.12.23) kan nämligen i dessa fall inte realiseras. Vi föreslår därför att uppgifter om ett barn eller en ung person som ska anvisas plats på ett statligt hem för barn och unga inte får behandlas längre än tre månader efter det att den första re- gistreringen av uppgifter om honom eller henne gjordes, om barnet eller den unge inte har skrivits in på ett sådant hem. Tidsfristen om tre månader bör enligt vår bedömning ge tillräckligt utrymme för olika händelseförlopp, till exempel om ett barn eller en ung person initialt har avvikit och därefter påträffats eller om något inträffar som medför att det finns skäl för socialnämnden att åter besluta om att omedelbart omhändertagande om ett ursprungligt sådant beslut har upphört. Personer med personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med placerade barn och unga I avsnitt 12.12.24 har vi föreslagit att personer som har personlig an- knytning till eller annan nära förbindelse med ett barn eller en ung person som uppgifter får behandlas om i säkerhetsregistret också ska få behandlas i registret. Sådana uppgifter får dock endast behand- las om det är absolut nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen av uppgifter om barnet eller den unge. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Tillåtligheten av behandling av dessa uppgifter är alltså knuten till ett barn eller en ung person om vilken uppgifter får behandlas i säker- hetsregistret. Något skäl att tillåta behandling under en längre tid än vad som är tillåten för barnet eller den unge som berörs bör därmed inte finnas. Vi föreslår därför att uppgifter om personer som har per- sonlig anknytning till eller annan nära förbindelse med ett barn eller en ung person som uppgifter får behandlas om i säkerhetsregistret inte ska få behandlas längre än uppgifter om barnet eller den unge själv. Uppgifter om personer som kan antas tillhöra eller verka för en organisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet I avsnitt 12.12.24 har vi även föreslagit att vissa uppgifter om perso- ner som kan antas ha kopplingar till organiserad brottslighet, men som inte har någon personlig anknytning eller annan nära förbindelse till ett barn eller en ung person som vårdas vid ett statligt hem för barn och unga ska få behandlas i säkerhetsregistret. Skälen för behandling skiljer sig i dessa fall från övriga situationer då uppgifter får behand- las i registret. Risken som personen i fråga kan förknippas med är inte heller kopplad till något eller några särskilda placerade barn och unga, och bör därför inte heller upphöra i samband med en utskriv- ning av ett visst barn eller en viss ung person. Det finns därför skäl för att tillåta en något längre behandling av uppgifter om dessa per- soner. Som vi nämnt ovan finns det även ett behov av att kunna göra tillsyn och kontrollera hur uppgifter behandlas i säkerhetsregistret. Mot bakgrund av syftet med behandlingen, det stora samhälleliga intresset av att motverka påverkan från organiserad brottslighet och vikten av att kunna skydda barn och unga som vårdas inom den stat- liga barn- och ungdomsvården bedömer vi att uppgifter om personer kan antas tillhöra eller verka för en organisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet bör få behandlas i säkerhets- registret under en längre tid än andra uppgifter. Vi föreslår att upp- gifter som längst ska få behandlas tre år efter att den senaste regi- streringen om personen i fråga gjordes. Fristen för hur länge personuppgifter får behandlas bör dock av integritetsskäl inte avse registrering av förhållanden som inte har koppling till den brottsliga verksamheten, till exempel uppgifter om ändrade bostadsförhållanden. Treårsfristen ska i stället avse tiden från en registrering om en persons anknytning till brottslig verksam- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 het. Det bör möjliggöra behandling under hela den tid som perso- nen i fråga är förknippade med sådana kvalificerade säkerhetsrisker som kan motivera den initiala behandlingen. En längsta tid för behandling … och sen arkivering? Som vi konstaterat i avsnitt 12.12.18 innebär en längsta tid för be- handling av personuppgifter för ett eller flera ändamål inte att upp- gifterna därefter måste förstöras eller raderas. Dataskyddsförord- ningen innehåller i stället flera bestämmelser som avser behandling för arkivändamål av allmänt intresse när det ursprungliga ändamålet med behandlingen upphört. Dessa bestämmelser som tillåter behand- ling för arkivändamål kan ses som undantag från såväl principen om lagringsminimering som andra principer och bestämmelser som annars skulle gälla. De tidsgränser som vi nyss föreslagit innebär alltså inget hinder mot att uppgifterna i säkerhetsregistret fortsätter behand- las för arkivändamål. Begreppet arkivändamål av allmänt intresse definieras inte i data- skyddsförordningen. Regeringen har dock uttalat att det står klart att den behandling av personuppgifter som utförs för att uppfylla de krav som ställs i arkivlagen och anslutande föreskrifter måste anses ske för arkivändamål av allmänt intresse.288 Som vi redogjort för i avsnitt 12.5.4 gäller som utgångspunkt att allmänna handlingar ska bevaras i enlighet med arkivlagens bestämmelser. Även om artikel 89.1 i dataskyddsförordningen ställer upp krav på att behandling som sker enbart för arkivändamål ska vara förenad med tekniska och organisatoriska skyddsåtgärder finns det inget krav på att uppgifterna flyttas till ett annat system vid denna behandling. Av 4 kap. 1 § andra stycket dataskyddslagen framgår även att det inte finns något hinder för myndigheter att behandla personuppgifter, som finns i allmänna handlingar som behandlas enbart för arkivända- mål av allmänt intresse, för något annat ändamål. Något hinder mot att en uppgift som har bevarats enbart för arkivändamål återförs till kärnverksamheten för vidare behandling finns följaktligen inte, för- utsatt att det nya ändamålet inte är oförenligt med det ändamål för vilket uppgiften ursprungligen samlades in. Även övriga krav i den 288 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 110. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … allmänna dataskyddsregleringen, exempelvis avseende uppgiftsmini- mering måste dock vara uppfyllda. En metod för att åstadkomma ett integritetsskydd för personupp- gifter i samband med arkivering är dock just att avskilja uppgifterna och föra över dem till ett digitalt arkiv. Digitalt arkiverade uppgifter som inte längre får behandlas i kärnverksamheten avskiljs då till exempel genom att bevaras i en separat databas.289 I vissa fall kan dock personuppgifterna som sådana eller behand- lingen i sig bedömas vara så känslig att någon ytterligare behandling inte ska få förekomma, inte heller för arkivändamål. Det är då vanligt att i dataskyddsreglering – eller den materiella regleringen – införa bestämmelser om gallring eller att uppgifter ska förstöras vid en viss tidpunkt. Det allmänna kravet på bevarande av allmänna handlingar framgår av 3 § tredje stycket arkivlagen. Kravet på bevarande kan dock enligt

3 § RF att ingen svensk medborgare får utan samtycke antecknas i ett allmänt register enbart på grund av sin politiska åskådning. Av 2 kap. 6 § andra stycket RF framgår att var och en är gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integri- teten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kart- läggning av den enskildes personliga förhållanden. Avgörande för om en åtgärd ska anses innebära övervakning eller kartläggning är inte dess huvudsakliga syfte utan vilken effekt som åtgärden har. Vid be- dömningen av vilka åtgärder som kan anses utgöra ett ”betydande intrång” ska både åtgärdens omfattning och arten av det intrång som åtgärden innebär beaktas. Grundlagsskyddet omfattar endast sådana intrång som på grund av åtgärdens intensitet eller omfattning, eller av hänsyn till uppgifternas integritetskänsliga natur eller andra omstän- digheter, innebär ett betydande ingrepp i den enskildes privata sfär.8 Grundlagsskyddet mot betydande intrång i den personliga integri- teten får enligt 2 kap. 20 § första stycket RF endast begränsas genom lag. Det är alltså inte möjligt att begränsa skyddet genom förordning. Enligt 2 kap. 21 § RF ställs också krav på att begränsningar endast får göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demo- kratiskt samhälle. Begränsningar får aldrig gå utöver vad som är nöd- vändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Det betyder att en proportionalitetsbedömning ska göras. Av för- arbetena framgår att grundlagsskyddet innebär att lagstiftaren tyd- ligt måste redovisa vilka avvägningar som gjorts vid proportionalitets- bedömningen.9 12.2.2 Något om rättsstatliga principer och myndigheters informationshantering Allmänt I avsnitt 3.3 har vi redogjort för vissa principer som kännetecknar en rättsstat. De principerna är tillämpliga också för myndigheters insamling av och behandling av uppgifter om enskilda, även om det inte uttryckligen framgår av bestämmelserna. 8 Prop. 2009/10:80 En reformerad grundlag, s. 250. 9 Prop. 2009/10:80 En reformerad grundlag, s. 177. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Regeringsformen Som vi redogjort för i avsnitt 3.3.3 är legalitetsprincipen grundlags- fäst genom 1 kap. 1 § RF, som anger att den offentliga makten utövas under lagarna. Bestämmelsen innebär att alla statsorgan vid all makt- utövning är skyldiga att följa gällande bestämmelser i grundlagarna och i andra lagar och förordningar. Legalitetsprincipen innebär alltså att myndigheternas maktutövning i vidsträckt mening, även i den mån den förutsätter insamling och annan behandling av uppgifter om enskilda, måste ha stöd i någon av de källor som tillsammans bildar rättsordningen.10 Enligt 1 kap. 9 § RF ska domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksam- het beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartisk- het. I fråga om insamling av uppgifter om enskilda och annan per- sonuppgiftsbehandling bör bestämmelsen anses utgöra ett krav på att sådan inte utförs i större utsträckning eller för andra syften än som är befogat i den verksamhet som myndigheten har att utföra. Förvaltningslagen Även enligt 5 § första stycket förvaltningslagen (2017:900), FL, gäller att svenska myndigheter endast får vidta sådana åtgärder som har stöd i rättsordningen. Bestämmelsen, som är tillämplig hos både statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter, måste anses omfatta myn- digheters insamling av uppgifter om enskilda och annan personupp- giftsbehandling och innebär i det sammanhanget att endast person- uppgiftsbehandling för ändamål som har stöd i rättsordningen är tillåten. Av 5 § andra och tredje styckena FL framgår att myndigheter i sin verksamhet ska vara sakliga och opartiska, och endast får ingripa i ett enskilt intresse om åtgärden kan antas leda till det avsedda re- sultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhål- lande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot. Det nyss sagda motsvarar den så kallade proportionali- tetsprincipen och innebär bland annat att enskildas rätt till personlig integritet ska vägas mot det allmännas intresse av att genomföra en 10 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 50. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 viss åtgärd. Proportionalitetsbedömningen gör sig gällande vid all personuppgiftsbehandling hos myndigheterna, även sådan som om- fattar informationsutbyte med andra myndigheter. Myndighetsförordningen Myndighetsförordningen (2007:515) gäller för förvaltningsmyndig- heter under regeringen. Av 3 § myndighetsförordningen följer bland annat att myndighetens ledning ansvarar inför regeringen för verksam- heten och ska se till att den bedrivs effektivt och enligt gällande rätt. Ledningens ansvar bör omfatta även den personuppgiftsbehandling som utförs inom myndigheten. 12.3 Offentlighet och sekretess 12.3.1 Offentlighetsprincipen Rätten att ta del av allmänna handlingar Offentlighetsprincipen regleras i 2 kap. tryckfrihetsförordningen, förkortad TF, och den principen genomsyrar all offentlig verksam- het i Sverige. Enligt 2 kap. 1 § TF ska var och en ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Juridiska personer har samma rätt att ta del av allmänna handlingar som fysiska personer.11 En allmän handling kan vara ett pappersdokument, men i dag rör det sig ofta om en framställning som man kan läsa, avlyssna eller upp- fatta på annat sätt med ett tekniskt hjälpmedel (2 kap. 3 § TF). Hand- lingar är alltså allt som innehåller information av något slag: texter, bilder eller information lagrad på annat sätt, till exempel i en dator eller på ett usb-minne. En handling är allmän om den förvaras hos en myndighet och en- ligt särskilda bestämmelser är att anse som inkommen till eller upp- rättad där (2 kap. 4 § TF). Begreppet myndighet i tryckfrihetsförord- ningen och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, omfattar samtliga statliga och kommunala organ, inklusive statligt tillsatta kommittéer. Riksdagen och de kommunala beslutande församlingarna omfattas inte av begreppet men de, och vissa andra 11 Jfr RÅ 2003 ref. 83. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … organ, jämställs med myndigheter vid tillämpningen av såväl tryck- frihetsförordningen som offentlighets- och sekretesslagen (2 kap.

4 § SoL. Begreppet hem för vård eller boende omfattar enligt 9 kap. 4 § SoL jämfört med 1 kap. 5 § socialtjänstförordningen (2025:468) även de särskilda ungdomshemmen och sådana hem som avses i 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM- hem). Det förekommer att hem för vård eller boende hänvisas till i annan författning som ”hem som avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen”. För det fall en sådan hänvisning görs i en paragraf som i övrigt rör barn och unga, eller som kan påverka ett förhållande kopplat till barn och unga som får vård utanför det egna hemmet, kan det utifrån omstän- digheterna i övrigt vara motiverat att införa följdändringar även i dessa fall. Det kräver dock föregående överväganden om den befintliga regleringens syfte och eventuella beröringspunkter med samhälls- vården av barn och unga och särskilt om även den nya placerings- formen aktualiseras i sammanhanget. Sådana överväganden måste anses ligga utanför ramen för vårt uppdrag. Inom Regeringskansliet pågår det dessutom, när detta betänkande lämnas, beredning av flera lagstiftningsinitiativ som kan förväntas få konsekvenser för regleringen av den statliga barn- och ungdoms- vården i stort och för verksamheten vid den nya myndigheten.1 Det råder därför en osäkerhet kring vilken övrig reglering som kommer att vara gällande vid det eventuella ikraftträdandet av våra förslag. De bedömningar som gjorts av oss gällande behovet av följdändringar behöver därför ses över när beslut fattats angående övriga förslag som är under beredning. 1 Det gäller bland annat förslagen i SOU 2023:66 För barn och unga i samhällsvård och SOU 2025:84 Hem för barn och unga, det arbete som bedrivs av Samsjuklighetsdelegationen (S 2025:A) och regeringens skrivelse Återkallelse av regeringens proposition 2025/26:246 Skärpta regler för unga lagöverträdare, Skr. 2025/26:289. 14 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 14.1 Inledning och utgångspunkter Vi föreslår en reform av den statliga barn- och ungdomsvården i syfte att säkerställa en god, likvärdig och rättssäker vård i trygga och säkra vårdmiljöer samt en höjning av vårdens kvalitet. Reformen omfattar inrättandet av en ny myndighet, Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, och införandet av en ny placeringsform, statliga hem för barn och unga. När det gäller ikraftträdandet anser vi att det är angeläget att re- formen träder i kraft så snart som möjligt. Samtidigt behöver berörda aktörer ges tillräcklig tid för att anpassa sina verksamheter, lokaler och arbetssätt till den nya regleringen. Tvångsvård av barn och unga förutsätter säkerhet, kontinuitet och hög kvalitet, och det är avgör- ande att vården kan fortgå utan avbrott under hela införandet av re- formen. I avsnitt 6.3 konstaterar vi att reformen behöver genom- föras stegvis av bland annat det skälet. Det innebär att väl avvägda övergångsbestämmelser krävs, särskilt i övergången till den nya pla- ceringsformen och tanken med en intern vårdkedja inom varje stat- ligt hem för barn och unga. Vår utgångspunkt är att barn och unga inte ska behöva flytta mellan olika statliga hem för barn och unga om det inte finns starka skäl för det. Reformen ska genomföras på ett sätt som i största möjliga utsträckning värnar barns och ungas behov av trygghet och stabilitet. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser SOU 2026:52 14.2 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds inrättande och statliga hem för barn och unga Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska inrättas den 1 februari 2029. Förordningen med instruktion för myndigheten ska träda i kraft samma dag. Även bestämmelserna om den nya placeringsformen statliga hem för barn och unga ska träda i kraft den 1 februari 2029. Skälen för våra förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska inrättas den 1 februari 2029. Förordningen med instruktion för myndigheten ska träda i kraft samma dag. Även bestämmelserna om statliga hem för barn och unga ska träda i kraft den 1 februari 2029. Vi anser att de bestämmelser som utgör reformens huvuddrag bör träda i kraft så snart det är praktiskt möjligt, men inser samtidigt att en viss förberedelsetid krävs. Den föreslagna tidsramen syftar till att säkerställa att den nya myndigheten ges goda förutsättningar att etablera en ändamålsenlig organisation med tydlig styrning, rätt kom- petens och fungerande stödsystem. Detta innefattar bland annat rekrytering av ledning och nyckelpersonal, utveckling av styr- och uppföljningsmodeller samt etablering av samverkansstrukturer med andra aktörer. Mot den bakgrunden bedömer vi att en rimlig tid- punkt för ikraftträdande är den 1 februari 2029. Tiden behövs för att etablera den nya myndigheten och säkerställa att överföringen av ansvar och uppgifter sker kontrollerat och utan risk för avbrott i verksamheten. Statens institutionsstyrelse (SiS)har i dag fler uppgifter än de vi föreslår att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ha. Det handlar om verkställighet av sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård och vård enligt lagen (1988:970) om vård av missbrukare i vissa fall, förkortad LVM. Sluten ungdomsvård kommer att utmönstras som påföljd med start den 1 juli 2026 och förslag finns om att regionerna ska ta över vård enligt LVM. Även om sluten ungdomsvård ska utmönstras som på- SOU 2026:52 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser följd kommer sannolikt barn och unga som dömts till sluten ung- domsvård att finnas i myndigheten fram till åtminstone 2031.1 När det gäller förslaget om att byta huvudman för vård enligt LVM är det fortfarande oklart om och när det eventuellt ska ske. Vi lämnar där- för inga förslag om att SiS ska avvecklas. Detta möjliggör en stegvis omställning och minskar risken för att viktiga funktioner påverkas negativt under övergångsperioden. 14.3 Övriga förslag med anledningen av reformen Utredningens förslag Samtliga författningsförslag ska träda i kraft den 1 februari 2029. Skälen för våra förslag En samordnad reglering av placeringsformen och hälso- och sjuk- vårdsansvaret skapar förutsättningar för en sammanhållen och jämlik vård. Barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård har ofta om- fattande och sammansatta behov, där både sociala och medicinska insatser behöver ges samtidigt och samordnat. Brister i tillgången till hälso- och sjukvård eller otydlig ansvarsfördelning riskerar att leda till ojämlik vård och försämrade behandlingsresultat. Huvud- delen av de rättsliga förutsättningarna behöver därför vara på plats i samband med att den nya myndigheten inrättas och den nya placer- ingsformen börjar gälla. Det skapar tydlighet i styrning och ansvar redan från start och minskar risken för rättsliga oklarheter under införandefasen. De nya reglerna omfattar bestämmelser om samverkan mellan Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och regionerna samt förtydligat ansvar för regionerna att tillgodose behov av hälso- och sjukvård och tandvård hos barn och unga som vårdas i statliga hem för barn och unga. Vi är medvetna om att det kan behövas en viss tid för att dessa regler ska tillämpas fullt ut. Det gäller bland annat de överenskommelser mellan den nya myndigheten och regionen som vi föreslår ska regleras och sådant som överenskommelserna ska 1 Statens Institutionsstyrelse SiS (2026). Kapacitetsrepport 2026–2035, s. 24. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser SOU 2026:52 styra, till exempel samverkan om bland annat läkartillgång på plats i statliga hem för barn och unga. Att ta fram dessa överenskommelser kommer att ta en viss tid, sannolikt upp till ett år, men vi bedömer att det är fullt möjligt för regionerna att under denna tid ta det an- svar som vi föreslår att de ska ha från och med den 1 februari 2029. Att avvakta exempelvis ett år med ikraftträdandet skulle leda till större oklarhet om vad som gäller och leda till risker för att barn och unga inte får tillgång till hälso- och sjukvård efter behov. Även den nya vårdformen integrerad vård kommer att behöva byggas upp en tid efter den 1 februari 2029, både avseende lämpliga lokaler som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård svarar för och tillgång till de hälso- och sjukvårdsresurser som regionerna svarar för. Även här bedömer vi dock att det finns tillräckligt goda förutsättningar för att bestämmelserna om den nya vårdformen ska kunna träda i kraft även om den då bara är tillgänglig i vissa delar av landet och fortfarande kommer att vara under utveckling. Vi har övervägt ett senare ikraftträdande, till exempel den 1 februari 2030, men anser att det skulle medföra oklarhet om de samlade reglerna för den nya placeringsformen statliga hem för barn och unga och risker för att vårdformen inte blir tillgänglig i den utsträckning som är möj- lig redan tidigare. Även om det tar ett eller ett par år att uppnå full kapacitet för den nya vårdformen integrerad vård är det angeläget att de barn och unga som kan få el av vården där kan få det redan från den 1 februari 2029. Samtliga författningsförslag kan mot den bak- grunden träda i kraft den 1 februari 2029. 14.4 Övergångsbestämmelser Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får bedriva stat- liga hem för barn och unga med färre än sex vårdenheter och fler än tolv vårdenheter till och med den 1 februari 2030. Övergångsbestämmelser ska införas med anledning av att Sta- tens institutionsstyrelse kommer att finnas kvar som myndighet och ansvara för särskilda ungdomshem med uppdrag att svara för verkställighet av sluten ungdomsvård. Av övergångsbestämmel- serna ska framgå att äldre bestämmelser fortfarande ska gälla för SOU 2026:52 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Statens institutionsstyrelse i fråga om barn och unga som är in- tagna i ett särskilt ungdomshem för verkställighet av sluten ung- domsvård. För övriga förslag behövs inga övergångsbestämmelser. Skälen för våra förslag Den totala tidsperioden för reformens genomförande bedöms vara tre år. Denna tidsram är nödvändig för att möjliggöra en successiv uppbyggnad av den nya placeringsformen, inklusive anpassning av lokaler, utveckling av vårdinnehåll samt kompetenshöjning hos per- sonalen. Forskning och erfarenhet visar att oplanerade eller frekventa flyt- tar av barn och unga kan vara skadliga och motverka behandlings- insatsernas syfte. Vi har därför övervägt om det under en begränsad tid ska finnas två parallella placeringsformer för barn och unga som vid tidpunkten för ikraftträdandet är placerade i statlig barn- och ungdomsvård med stöd av lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. Den reform av den statliga barn- och ung- domsvården som vi föreslår syftar till att stärka vårdperspektivet och höja kvaliteten och rättssäkerheten i vården. Vi bedömer därför att det är angeläget att alla barn och unga, även de barn och unga som vid ikraftträdandet är placerade på särskilda ungdomshem, omfattas av den nya regleringen och den förbättrade vårdkvaliteten som våra förslag syftar till att säkerställa. I syfte att minska risken för att störa vården av barn och unga som vid tidpunkten är placerade på särskilda ungdomshem och för att avvecklingen av lokaler som inte är ända- målsenliga för verksamheten ska kunna ske under rimliga former bedömer vi att det finns skäl att, under en övergångsperiod, göra undantag från kravet på antal vårdenheter som ett statligt hem för barn och unga ska bestå av. Vid bedömer att en rimlig tid för ett så- dant undantag uppgår till ett år. Det innebär att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får bedriva statliga hem för barn och unga som har färre än sex vårdenheter och fler än tolv vårdenheter till och med den 1 februari 2030. En övergångsbestämmelse med den innebörden ska införas i socialtjänstförordningen. SiS ansvarar för verkställighet av sluten ungdomsvård. Den 1 juli 2026 trädde nya regler i kraft som innebär att barn och unga, i de fall Ikraftträdande och övergångsbestämmelser SOU 2026:52 en frihetsberövande påföljd inte kan undvikas, ska dömas till fängelse i stället för sluten ungdomsvård. Lagändringarna innebär att Kriminal- vården blir ansvarig för verkställigheten och att sluten ungdomsvård utmönstras ur påföljdssystemet.2 Sluten ungdomsvård kommer dock att kunna dömas ut även efter att påföljdsreformen trätt i kraft. Det kan komma att finnas påföljder som inte har börjat verkställas eller som inte fullt ut har verkställts när den reform av den statliga barn- och ungdomsvården som vi föreslår träder i kraft. Vi bedömer därmed att SiS och särskilda ungdomshem kommer att finnas kvar även i tiden efter att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård har inrättats och de särskilda ungdomshemmen ersatts med statliga hem för barn och unga som en egen placeringsform. När det gäller sär- skilda ungdomshem kommer SiS därmed fortsatt ha i uppdrag att bedriva vård för barn och unga som verkställer påföljden sluten ung- domsvård vid dessa hem. Regleringen om särskilda ungdomshem och verkställighet av sluten ungdomsvård finns, förutom i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård och den till- hörande förordningen, även i lagen om omhändertagande för vård av barn och unga och i lagen (2026:000) om särskilda befogenheter inom den statliga barn- och ungdomsvården. Bestämmelser som gäller de särskilda ungdomshemmen finns även i socialtjänstlagen och i social- tjänstförordningen. Vi bedömer att dessa bestämmelser, i samma utsträckning som gäller enligt den nuvarande regleringen, ska fort- sätta att gälla för den verksamhet med sluten ungdomsvård som SiS bedriver i de särskilda ungdomshemmen Övergångsbestämmelser med denna innebörd bör därför införas i de författningar där följdändringar görs till följd av att den nya myndigheten inrättas med motsvarande uppdrag och uppgifter som SiS har i dag. För övriga förslag har vi gjort bedömningen att det inte krävs några övergångsbestämmelser. Det innebär att den nya placeringsformen och bestämmelser som reglerar verksamheten vid statliga hem för barn och unga helt kommer att ersätta de särskilda ungdomshemmen för barn och unga som är placerade på sådana hem vid ikraftträdandet. Det innebär även att barn och unga som är placerade på särskilda ungdomshem vid denna tidpunkt och, efter nya placeringsbeslut från berörda socialnämnder, behöver skrivas in i den nya placerings- formen på statliga hem för barn och unga. Vi har i avsnitt 7.2.5 före- slagit att regeringen bör ge en särskild utredare i uppdrag att förbereda 2 Prop. 2025/26:132 Frihetsberövande påföljder för barn och unga. SOU 2026:52 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser och genomföra bildandet av Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård. I avsnitt 6.3.2 beskriver vi även att reformen behöver ske succesivt och i flera steg. Det kan inte uteslutas att såväl datum för ikraftträdande och behovet av övergångsbestämmelser kan behöva justeras när den särskilda utredaren ytterligare har utrett och analy- serat till exempel frågor om lokalförsörjning, finansieringsmodellen med mera. 15 Författningskommentar 15.1 Förslaget till lag om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård Genom förslaget införs en ny lag om personuppgiftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Lagen är tillämplig i myndighetens verksamhet med statliga hem för barn och unga. Den nya lagens tillämpningsområde omfattar Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet med skola och undervisning, och innehåller ett uttryckligt stöd för att i den verksamheten med stat- liga hem för barn och unga behandla personuppgifter i brottsföre- byggande syfte. Sådan behandling får även ske i ett särskilt reglerat säkerhetsregister. Den nya lagen motsvarar i vissa delar innehållet i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten och förord- ningen (2001:637) om behandling av personuppgifter inom social- tjänsten som ska tillämpas av Statens Institutionsstyrelse inom den statliga barn- och ungdomsvården. I förhållande till den regleringen har bestämmelserna i den nya lagen i högre grad anpassats till EU:s dataskyddsförordning; Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (all- män dataskyddsförordning), i lagen benämnd EU:s dataskyddsför- ordning. Den nya lagen är dessutom i högre utsträckning anpassad till och utformad efter verksamheten med den statliga barn- och ungdomsvården, snarare än socialtjänsten generellt. Författningskommentar SOU 2026:52 1 kap. Allmänna bestämmelser Lagens syfte

5 § OSL att på begäran av en annan myndighet lämna ut uppgifter som inte är sekretessbelagda. En rättslig grund för utlämnande till en annan myndighet kan också bestå av en sekretessbrytande bestäm- melse eller en bestämmelse om uppgiftsskyldighet eller underrättelse- skyldighet som med stöd av 10 kap. 28 § OSL bryter eventuell sekre- tess (se avsnitt 12.3.1 och 12.3.2). I avsnitt 12.12.13 har vi föreslagit att det i den nya lagen om be- handling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska finnas en bestämmelse som upplyser om att person- uppgifter som behandlas inom verksamheten också får behandlas för att fullgöra ett uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning. Den föreslagna bestämmelsen, som i sak mot- svarar 6 § andra stycket SoLPuL, utgör inte i sig en rättslig grund för uppgiftslämnande i dataskyddsförordningens mening. Den rättsliga grunden för behandling i samband med utlämnande utgörs i stället av de bestämmelser som tillåter eller kräver att uppgifter lämnas ut.200 Bestämmelsen är i stället en upplysningsbestämmelse som tydliggör att uppgifter som behandlas i verksamhet som omfattas av tillämp- ningsområdet också kan komma att behandlas genom utlämnande både till enskilda och till andra myndigheter. Sådana bestämmelser finns i tryckfrihetsförordningen (vad gäller enskilda) och i offentlig- hets- och sekretesslagen, samt i materiell eller processuell reglering i övrigt vad gäller skyldigheter att lämna uppgifter till andra myn- digheter. I den regleringen anges dock normalt inte på vilket sätt ett utlämnande får ske. Det som avses i detta avsnitt rör alltså frågan om hur sådant upp- giftslämnande som anges ovan, det vill säga ett utlämnande som har en rättslig grund, får genomföras. Tillåtligheten av utlämnande i elek- tronisk form är inte sällan föremål för särskild reglering i komplet- terande dataskyddsreglering. Då används normalt begreppet elektro- niskt utlämnande för sådant utlämnande av uppgifter som sker i någon form som inte är analog. Elektroniskt uppgiftslämnande kan ske på 200 Jfr SOU 2024:45 Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – några anslutande frågor, s. 264 och 265. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 flera olika sätt, exempelvis genom e-post eller direkt överföring mel- lan olika it-system. En särskild form av elektroniskt utlämnande kallas direktåtkomst, se mer om detta begrepp nedan. I dag, när den offentliga förvaltningen i allt väsentligt är digitali- serad, kan det framstå som svårbegripligt varför lagstiftaren har be- dömt att det är motiverat att uttryckligen reglera att myndigheter till exempel får använda till exempel e-post, särskilt då den rättsliga grunden till utlämnandet utgörs av annan reglering. Det kan dock förklaras av att strukturen i den kompletterande dataskyddsregler- ingen, det vill säga vilka åtgärder som normalt är föremål för regler- ing, tog form under 1973 års datalags tid. Vid den tidpunkten gällde inte sekretess mellan myndigheter och myndigheters användande av digital informationshanteringsteknik ansågs dessutom i sig vara en risk för enskilda som behövde regleras särskilt för att vara tillåten.201 Ett elektroniskt utlämnande av uppgifter har därför traditionellt sett ansetts medföra en större risk för otillbörliga integritetsintrång, efter- som det ger en större möjlighet att bearbeta och sprida information jämfört med ett utlämnande som sker i pappersform eller muntligt. Direktåtkomst … Direktåtkomst är en form av elektronisk informationsöverföring som sammanfattningsvis innebär att den mottagande aktören, i regel en myndighet, kan hämta information direkt från den utlämnande myn- dighetens it-system. Det skiljer sig alltså från sådant utlämnande som föregås av en manuell eller automatiserad kontroll, eller annan prövning i det enskilda fallet, av om utlämnandet ska ske. Ett vanligt sätt att beskriva direktåtkomst har varit att ett sådant utlämnande innebär att mottagaren på egen hand kan söka i den ut- lämnande myndighetens digitala informationssamling, men utan att kunna påverka innehållet. Direktåtkomst kan dock även ge använ- daren möjlighet att hämta in information till sitt eget system och bearbeta den där. I begreppet direktåtkomst ligger också att den utlämnande myndigheten saknar kontroll över vilka faktiska upp- 201 Se vidare SOU 2025:45 Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – några anslutande frågor, s. 215–218. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … gifter, av de som direktåtkomst har medgetts till, som den mottag- ande parten vid ett visst tillfälle tar del av.202 Den myndighet som lämnar ut uppgifter genom direktåtkomst fattar därmed inte något beslut om utlämnande av uppgifter i varje enskilt fall som den mottagande myndigheten tar del av uppgifterna. I stället måste den utlämnande myndigheten göra en förhandspröv- ning av förutsättningarna för utlämnande i samband med att åtkoms- ten rent tekniskt upprättas, till exempel vad gäller sekretess för upp- gifterna, och hur sekretessbrytande bestämmelser är utformade. En sådan prövning innefattar alla uppgifter som mottagaren kommer att ha möjlighet att ta del av genom direktåtkomsten. Vid direktåtkomst uppkommer vissa rättsliga förhållanden som utgör en väsentlig skillnad mellan direktåtkomst och andra former av elektroniskt utlämnande. Ett utlämnande genom direktåtkomst omfattar som vi nyss påpekat samtliga uppgifter som den mottagande myndigheten har rätt att ta del av på detta sätt. Som en generell ut- gångspunkt kan det emellertid förutsättas att en mottagande myn- dighet inte faktiskt kommer att ta del av samtliga uppgifter som lämnas ut genom direktåtkomst. Det är först när det uppkommer ett sakligt behov av uppgifterna som den mottagande myndigheten har en rättslig grund att ta del av dem. Exempelvis måste den mot- tagande myndigheten normalt anses sakna rättslig grund för behand- ling av uppgifter om en person som inte förkommer i den egna verk- samheten, men som är aktuell hos den utlämnande myndigheten i ett sådant sammanhang att vissa uppgifter om personen omfattas av direktåtkomsten. Den information som den mottagande myndigheten har teknisk tillgång till genom direktåtkomsten, men som myndig- heten inte har skäl att faktiskt ta del av utgör så kallad överskotts- information. Regleringen av allmänna handlingar i 2 kap. TF innebär samman- fattningsvis att samtliga handlingar som görs tillgängliga genom direktåtkomst anses som inkomna hos den mottagande myndig- heten. Det gäller oavsett om den mottagande myndigheten faktiskt har tagit del av dem eller inte. För frågan om vad som utgör en in- kommen allmän handling hos den mottagande myndigheten spelar det alltså ingen roll om mottagarmyndigheten i ett enskilt fall fak- 202 Jfr tex. prop. 2004/05:164 Tullverkets brottsbekämpning – Effektivare uppgiftsbehandling, s. 83, prop. 2005/06:52 Elektronisk informationsöverföring hos arbetslöshetskassorna och inom Arbetsmarknadsverket, s. 8 och prop. 2016/17:58 Uppgifter på individnivå i arbetsgivardekla- rationen, s. 112 och 127. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 tiskt använder sig av möjligheten att söka fram en uppgift som den utlämnande myndigheten lämnat ut genom direktåtkomst. Det räcker att denna möjlighet finns tillgänglig för mottagaren. Förekomsten av över skottsinformation innebär alltså att det finns handlingar hos den mottagande myndigheten som är allmänna där, men som den mottagande myndigheten inte för egen del har rätt att ta del av.203 Lagstiftaren har under en lång tid bedömt att direktåtkomst är en så integritetskänslig form av personuppgiftsbehandling att den i princip endast är tillåten om det finns ett uttryckligt stöd för den i lag.204 Myndigheters möjlighet att utbyta uppgifter elektroniskt genom direktåtkomst är följaktligen ofta starkt begränsad. Bestäm- melser som förbjuder direktåtkomst, eller som anger i vilka fall direkt- åtkomst får förekomma, finns i regel i den kompletterande data- skyddsregleringen. Det bör dock nämnas att det även har förekommit oreglerat uppgiftslämnande genom direktåtkomst, och att det finns kompletterande dataskyddsreglering som inte över huvud taget sär- reglerar sådant utlämnande från andra former av elektroniskt ut- lämnande.205 … och annat elektroniskt utlämnande För annat elektroniskt utlämnande än direktåtkomst brukade begrep- pet ”utlämnande på medium för automatiserad behandling” tidigare användas i dataskyddssammanhang. Begreppet finns kvar i viss kom- pletterande dataskyddsreglering men har under senare tid i flera fall ersatts av begreppet ”annat elektroniskt utlämnande än direktåtkomst”. Någon skillnad i innebörd mellan de två begreppen finns dock inte och det finns inte heller någon legaldefinition av något av dem.206 Utmärkande är i stället att utlämnandeformen inte utgör direkt- åtkomst. Till skillnad från direktåtkomst avses här inte någon särskild form av elektronisk informationsöverföring. Vad som avses rent konkret har dessutom varierat beroende på vilken informationshan- teringsteknik som varit tillgänglig för tillfället. Sådant utlämnande 203 Se vidare SOU 2012:90 Överskottsinformation vid direktåtkomst. 204 Jfr redogörelsen i SOU 2010:4 Allmänna handlingar i elektronisk-form – offentlighet och integritet, s. 133, 134 och 365 och prop. 2022/23:34 Utbetalningsmyndigheten, s. 140–142. 205 Se SOU 2012:90 Överskottsinformation vid direktåtkomst, s. 121 och prop. 2025/26:88 Framtidens dataskydd vid Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten, s. 156–158. 206 Se prop. 2019/20:106 Stärkt integritet i Rättsmedicinalverkets verksamhet, s. 56 och prop. 2022/23:34 Utbetalningsmyndigheten, s. 140. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … som avses kan i dag exempelvis innebära att elektronisk information överförs via e-post, genom utlämnande av uppgifter på ett flyttbart lagringsmedium, till exempel usb-minne, eller genom ett system för direkt överföring från ett datorsystem till ett annat, som ett API eller en fråga-svartjänst207. I likhet med direktåtkomst bygger alltså även vissa moderna former av informationsutbyte som inte utgör direktåtkomst på en i förväg genomförd sekretessprövning och auto- matiserade kontroller. Nuvarande reglering för SiS I den nuvarande regleringen av SiS personuppgiftsbehandling saknas uttrycklig reglering av förutsättningarna för elektroniskt utlämnade. Det innebär dock inte att sådant utlämnande är förbjudet. I förarbe- tena konstaterade regeringen att det inte behövdes någon bestäm- melse som tillät att uppgifter lämnades ut elektroniskt på medium för automatiserad behandling. Däremot ansåg regeringen att starka integritetsskäl talade för att införa en regel som innebar att direkt- åtkomst till personuppgifter inom socialtjänsten begränsades. Ett riktmärke borde enligt regeringen vara att direktåtkomsten begrän- sades till att avse uppgifter som behövdes för handläggningen av ett ärende inom socialtjänsten. Enligt regeringens mening borde en be- gränsning av direktåtkomsten kopplas till de områden där den tillåtna behandlingen begränsas och endast förekomma när det finns starka effektivitetsskäl som talar för det. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skulle därför ges rätt att meddela föreskrifter om direktåtkomst till personuppgifterna.208 Värt att notera är dock att det inte finns något uttryckligt förbud mot utlämnande genom direktåtkomst i den nuvarande regleringen. Det har i andra sammanhang bedömts innebära att uppgifter som får lämnas ut (enligt tillämpliga bestämmelser om sekretess) också kan lämnas ut genom direktåtkomst.209 207 Jfr HFD 2015 ref. 61, det så kallade LEFI Online-avgörandet. 208 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 149. 209 SOU 2021:4 Informationsöverföring inom vård och omsorg, s. 178. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Det efterfrågas en uttrycklig reglering... SiS har uppgett till utredningen att myndigheten gärna ser att det tydliggörs i den kompletterande dataskyddsregleringen att uppgifter får lämnas ut elektroniskt om det inte är olämpligt. Som skäl för detta har man uttalat dels att det är svårt att förutse den tekniska utvecklingen, dels att myndigheten lämnar ut och tar emot informa- tion elektroniskt i stor utsträckning redan i dag. Man är exempelvis ansluten till Mina meddelanden (digital brevlåda) för utlämnande till enskilda och Säker digital kommunikation (SDK)210 för informations- utbytet med andra myndigheter. SiS lämnar också ut information elektroniskt genom att utnyttja andra myndigheters olika inlämnings- tjänster, till exempel när myndigheten yttrar sig i domstol. När det gäller utlämnande för statistik och forskning används olika krypter- ingslösningar, bland annat krypterade usb-minnen. Myndigheten har även en egenutvecklad digital lösning för att ta emot ansökningar och kompletteringar från socialtjänsten, den elektroniska platsansö- kan (EPAN). Man använder också såväl krypterad som okrypterad e-post i kommunikation med andra myndigheter, beroende på vilken slags information det rör sig om. SiS har även angett att kraven på säker hantering av information med största sannolikhet kommer att bli större i framtiden och detta kommer då att ske genom nya digitala krypteringslösningar. Det är dock enligt SiS otänkbart att det kommer att ske genom hantering av fysiska handlingar. … men det finns inga behov av och ingen efterfrågan efter att kunna lämna ut uppgifter genom direktåtkomst SiS har vidare uppgett att man i dag inte lämnar ut uppgifter till andra myndigheter genom direktåtkomst och att man uppfattar sig vara rättsligt förhindrade att göra det. Man har även angett att man inte efterfrågar en rättslig möjlighet att lämna ut uppgifter genom direkt- åtkomst, och såvitt myndigheten vet så finns det heller ingen sådan efterfrågan från myndigheter som tar emot uppgifter från SiS i dags- läget. SiS har uppgett att detta även gäller för det fall att (den nya) myndigheten skulle ges möjlighet att föra ett säkerhetsregister. 210 Säker Digital Kommunikation (SDK), är en plattform som Myndigheten för digital för- valtning (DIGG) ansvarar för. SDK möjliggör säkert informationsutbyte mellan olika orga- nisationer inom offentlig sektor, även när det gäller känslig och sekretessbelagd information. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Elektroniskt utlämnande ska vara tillåtet om det inte är olämpligt Samhällets generella övergång till digital informationshantering har medfört att informationsflödet, såväl mellan myndigheter som i övrigt, numera främst är digitalt. I tidigare lagstiftningsärenden där formerna för utlämnande varit i fråga har regeringen konstaterat att både i Sverige och inom EU uppmuntras myndigheter att i så stor utsträckning som möjligt dra nytta av de effektivitetsvinster som modern teknik kan ge.211 Regeringen har även uttalat att en manuell informationshantering i dag inte kan sägas vara ett realistiskt alter- nativ för vare sig myndigheter eller företag.212 Informationsutbyte i elektronisk form är alltså en integrerad del i alla myndigheters verk- samhet i dag, och kommer att vara det även för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Som vi nämnt inledningsvis har dock elektroniskt informations- utbyte tidigare ansetts medföra särskilda integritetsrisker. Regeringen har dock i detta avseende uttalat att med hänsyn till de tekniska möjligheterna att göra digitala versioner av pappersdokumentation är skillnaden mellan ett utlämnande på papper och ett utlämnande i elektronisk form [numera] i praktiken liten. Därtill finns i dag in- tegritetshöjande säkerhetsåtgärder vid elektroniskt utlämnande som innebär att ett sådant utlämnande inte kan anses utgöra en högre risk för integritetsintrång än ett utlämnande i pappersform. Mot denna bakgrund bedömde regeringen att integritetsrisker inte nödvändigt- vis alltid är lägre vid analogt utlämnande än vid elektroniskt utläm- nande. Regeringen bedömde i det sammanhanget att elektroniskt utlämnande av personuppgifter generellt bör vara tillåtet.213 Sedan personuppgiftslagen infördes, och särskilt på senare tid, har annat elektroniskt utlämnande än direktåtkomst i många fall inte bedömts behöva regleras särskilt, precis som i lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten. Om reglering av formerna för utlämnande över huvud taget förekommer är det vanligt att re- gleringen anger att elektroniskt utlämnande på annat sätt än direkt- 211 Jfr prop. 2020/21:224 Behandling av personuppgifter vid Försvarsmakten och Försvarets Radioanstalt, s. 104. 212 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 47. 213 Regeringens lagrådsremiss den 11 juni 2026, Ytterligare steg mot ett ökat informationsutbyte mellan myndigheter, s. 73 och 74. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 åtkomst är tillåtet, eller att sådant utlämnande är tillåtet om det inte är olämpligt.214 Vid bedömningen av om ett elektroniskt utlämnande är lämpligt eller olämpligt har det bland annat betydelse vem mottagaren är och vad syftet med utlämnandet är. Typiskt sett bör det inte anses vara olämpligt att lämna ut uppgifter elektroniskt till en myndighet. Lämp- lighetsprövningen blir dock särskilt viktig när utlämnandet ska ske till en enskild och det på grund av personuppgifternas art, struktur, antal eller någon annan särskild omständighet finns anledning att befara att utlämnandet i förlängningen kan leda till integritetsrisker. Vid prövningen av om personuppgifter bör lämnas ut elektroniskt bör även informationssäkerheten, det vill säga säkerheten hos mot- tagaren, vägas in.215 Det skulle kunna hävdas att den prövning som förskrivs enligt en sådan bestämmelse redan följer av den allmänna regleringen. För att upprätthålla ett adekvat skydd för den personliga integriteten vid ut- lämnande i elektronisk form är det till exempel viktigt att inte fler uppgifter än nödvändigt lämnas ut och att utlämnandet sker på ett sätt som säkerställer lämplig säkerhet för personuppgifterna, inbe- gripet skydd mot obehörig eller otillåten behandling, genom lämp- liga tekniska eller organisatoriska åtgärder. Detta är krav som i dag följer direkt av dataskyddsförordningen (se avsnitt 12.4.1). Bedöm- ningar av detta slag måste därför, även utan särskild reglering, anses vara en naturlig del i alla myndigheters verksamhet där utlämnande- frågor aktualiseras. Fördelen med att i den myndighetsspecifika regleringen införa en bestämmelse som tydliggör att vissa former av elektroniskt utläm- nande är tillåtet om det inte är olämpligt är dock att det förtydligar att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård har ett rättsligt stöd för – och ett ansvar att– vidta åtgärder i syfte att säkerställa ett adekvat integritetsskydd i samband med utlämnande av uppgifter. I syfte att dels uppmärksamma behovet av nödvändiga överväganden innan ett elektroniskt utlämnande, dels utforma regleringen så enhet- ligt som möjligt i förhållande till annan dataskyddsreglering, föreslår vi därför att det ska införas en bestämmelse som anger att elektro- 214 Se till exempel 1 kap. 12 § lagen (2023:457) om behandling av personuppgifter vid Utbetal- ningsmyndigheten. 215 Prop. 2025/26:165 En lag om socialdataregister, s. 61. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … niskt utlämnande av personuppgifter ska vara tillåtet om det inte är olämpligt. Direktåtkomst ska vara förbjuden Vad gäller frågan om direktåtkomst kan sägas att redan för snart 20 år sedan konstaterade regeringen att teknikutvecklingen hade lett till att skillnaden mellan direktåtkomst och annat elektroniskt utlämnande hade blivit så liten att det ibland kunde vara svårt att dra en gräns mellan de olika formerna för elektronisk informationsöverföring.216 Liknande bedömningar har gjorts i flera andra sammanhang sedan dess. Användarupplevelsen blir exempelvis densamma i en digital så kallad fråga-svar-tjänst som vid direktåtkomst. I båda fallen lämnas uppgifter ut momentant, utan någon mänsklig inblandning.217 Direktåtkomst till annars sekretessbelagda uppgifter, som alltså måste träffas av en sekretessbrytande bestämmelse som möjliggör utlämnande oavsett form, utformas i dag ofta på så sätt att den infor- mation som omfattas av de sekretessbrytande bestämmelserna läggs över på en särskild digital yta i den utlämnande myndighetens system. En mottagande myndighet har då enbart tillgång till denna avgränsade yta. Överskottsinformationen utgörs därmed inte av den totala upp- giftsmängden hos den utlämnande myndigheten. I dag finns det följaktligen inte någon faktisk möjlighet för den mottagande myn- digheten att fritt söka i den utlämnande myndighetens totala upp- giftsmängd vid direktåtkomst. Med dagens teknik kan åtkomsten även begränsas hos den mottagande myndigheten till att endast avse uppgifter som behövs för de arbetsuppgifter den enskilda medarbe- taren har.218 I flera olika sammanhang har det under de senare decennierna på- pekats att det går att ifrågasätta om den rättsliga uppdelningen mel- lan direktåtkomst och annat elektroniskt utlämnande är berättigad, såväl ur integritetssynpunkt som rent tekniskt. Regeringen har dess- utom i ett lagstiftningsärende avseende i vilken form uppgifter ska lämnas mellan olika aktörer inom vården, uttalat att det inte är en 216 Prop. 2007/08:160 Utökat elektroniskt informationsutbyte, s. 58. 217 Jfr prop. 2025/26:88 Framtidens dataskydd vid Skatteverket, Tullverket och Kronofogde- myndigheten, s. 156–158, prop. 2021/22:177 Sammanhållen vård och omsorgsdokumentation, s. 79 och SOU 2021:46 Snabbare lagföring – ett snabbförfarande i brottmål, s. 416. Se även Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2015 ref. 61. 218 SOU 2023:100 Framtiden dataskydd – Vid Skatteverket, Tullverket och Kronofogden, s. 754. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 stor skillnad mellan direktåtkomst och en elektronisk fråga-svar- funktion vad gäller risken för integritetsintrång.219 Det går också på ett generellt plan att ifrågasätta om inte direktåtkomst ur ett integ- ritetsperspektiv kan vara att föredra i vissa situationer, eftersom den mottagande myndigheten genom direktåtkomsten enbart kan ges läsbehörighet, men inte möjlighet hämta hem eller i övrigt behandla uppgifterna. Det går också att ifrågasätta om inte de integritetsrisker som en sådan form av utlämnade för med sig hanteras genom data- skyddsförordningens direkt tillämpliga bestämmelser. Ett förbud mot utlämnande genom direktåtkomst anses dock, trots det nyss sagda, fortfarande utgöra en integritetshöjande åtgärd.220 Mot bakgrund av att det i dagsläget inte finns någon efterfrågan inom SiS efter möjligheten att kunna lämna ut uppgifter på detta sätt, be- dömer vi att det saknas skäl att i den nya lagen om personuppgifts- behandling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård tillåta denna form av utlämnade. Utlämnande genom direktåtkomst ska därför inte omfattas av den föreslagna bestämmelsen. 12.12.20 Begränsning av rätten att göra invändningar Utredningens förslag Artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning om rätten att göra in- vändningar ska inte gälla vid sådan behandling som är tillåten en- ligt lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård eller föreskrifter som har med- delats i anslutning till lagen. Skälen för vårt förslag Möjligheten att begränsa enskildas rätt att göra invändningar Enskildas rätt att göra så kallade invändningar mot behandling av personuppgifter regleras i artikel 21 i dataskyddsförordningen. Rätten att göra invändningar innebär att vid behandling av person- uppgifter som sker för att utföra bland annat en uppgift av allmänt 219 Se bl.a. prop. 2021/22:177 Sammanhållen vård och omsorgsdokumentation, s. 79, eSam, En modern registerförfattning, dnr ES2022-06, s. 41, och SOU 2015:39 Myndighetsdatalag, s. 151. 220 Se t.ex. prop. 2025/26:165 En lag om socialdataregister, s. 60 och 61. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … intresse eller som ett led i myndighetsutövning (det vill säga de rätts- liga grunder som i huvudsak blir aktuella för myndigheter, artikel 6.1 c och e) ska den registrerade enligt artikel 21.1 ha rätt att när som helst, av skäl som hänför sig till hans eller hennes specifika situation, göra invändningar mot behandlingen. Den personuppgiftsansvarige får då inte längre behandla personuppgifterna om inte denne kan visa tving- ande berättigade skäl för behandlingen som väger tyngre än den re- gistrerades intressen, rättigheter och friheter eller om det sker för fastställande, utövande eller försvar av rättsliga anspråk. Det är dock möjligt att i den nationella rätten begränsa enskildas rätt att invända mot personuppgiftsbehandling. Begränsningar i rät- ten att göra invändningar får dock enligt dataskyddsförordningen endast göras under de förutsättningar som anges i artikel 23, eller för bland annat arkivändamål och statistik under de förutsättningar som framgår av artikel 89.2 och 3. För att begränsa rätten att göra invändningar krävs enligt artikel 23 att begränsningen sker med respekt för andemeningen i de grund- läggande rättigheterna och friheterna och att det utgör en nödvän- dig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle i syfte att säkerställa bland annat viktiga mål av generellt allmänt intresse, sär- skilt ett av unionens eller en medlemsstats viktiga ekonomiska eller finansiella intressen, däribland bland annat folkhälsa och social trygg- het. Sådana lagstiftningsåtgärder ska innehålla specifika bestämmel- ser, när så är relevant, avseende bland annat ändamålen med behand- lingen, lagringstiden samt tillgängliga skyddsåtgärder med beaktande av behandlingens art, omfattning och ändamål. Nu gällande begränsning av rätten att göra invändningar Det är mycket vanligt att det i sektors- eller myndighetsspecifik spe- cifik dataskyddsreglering görs undantag från enskildas rätt att göra invändningar enligt artikel 21 i dataskyddsförordningen. Ett huvud- sakligt skäl till detta är ofta att det har ansetts vara av stor betydelse att personuppgifter får behandlas i myndigheternas verksamheter oberoende av den registrerades inställning. Vidare har bedömningen gjorts att den personuppgiftsansvariga myndigheten närmast undan- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 tagslöst skulle kunna påvisa skäl för fortsatt behandling som väger tyngre än den registrerades intressen i det enskilda fallet.221 Vid införandet av dataskyddslagen bedömde regeringen dock att det inte var lämpligt att inskränka rätten att göra invändningar mot myndigheters behandling av personuppgifter genom ett generellt undantag i dataskyddslagen. Sådana undantag skulle i stället över- vägas på sektorsspecifik nivå.222 I dag görs ett sådant undantag för personuppgiftsbehandling inom socialtjänsten i 6 § tredje stycket SoLPuL. Bestämmelsen har funnits sedan lagen infördes och motiverades då med att det finns ett all- mänintresse i att socialtjänstens verksamhet bedrivs effektivt och säkert. Även med beaktande av den enskildes krav på integritet an- såg regeringen därför att personuppgifter borde få behandlas i verk- samheten utan att den som uppgiften avser har gett sitt samtycke.223 I den översyn över dataskyddsregleringen för socialtjänsten som genomfördes inför att dataskyddsförordningen skulle börja tillämpas i maj 2018 uttalade regeringen att lagen om behandling av person- uppgifter inom socialtjänsten reglerade behandling av personupp- gifter som rör sådana viktiga mål av generellt allmänt intresse som avses i artikel 23.1 e i dataskyddsförordningen. Vad gäller övriga krav som ställs upp artikel 23 bedömde regeringen sammanfattningsvis att de var uppfyllda genom den befintliga kompletterande dataskydds- regleringen och att det även i övrigt fortsättningsvis var tillåtet att begränsa rätten att göra invändningar.224 Enskildas rätt att göra invändningar ska begränsas även i den nya lagen SiS utför i dag verksamheten med särskilda ungdomshem på upp- drag av kommunerna, och saknar möjlighet att överpröva eller neka en socialnämnds beslut att med stöd av socialtjänstlagen eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga placera ett barn eller en ung person på ett särskilt ungdomshem (se avsnitten 4.7.1 och 8.2.6). Den framtida Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds 221 Se t.ex. prop. 2017/18:254 Anpassning av utlänningsdatalagen till EU:s dataskyddsförord- ning, s. 45. 222 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 105–106. 223 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 140. 224 Prop. 2017/18:171 Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhetsområde – en anpass- ning till EU:s dataskyddsförordning, s. 131 och 132. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … verksamhet med statliga hem för barn och unga kommer i detta av- seende inte skilja sig från SiS verksamhet med särskilda ungdomshem. Därtill kommer att det i verksamheten i dag och även i framtiden kommer att finnas höga krav på dokumentation som myndigheten måste tillämpa (se avsnitt 12.5.4). Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör därför, i likhet med många andra myndigheter, i princip undantagslöst kunna påvisa skäl fortsatt behandling som vägde tyngre än den registrerades intressen i det enskilda fallet. Alter- nativet hade varit att enskildas rätt att invända mot behandlingen tillmättes större vikt än riksdagens och regeringens styrning av myn- digheten och dess verksamhet med statlig barn- och ungdomsvård. Vad gäller behandling i säkerhetsregistret kan också konstateras att syftet med registret inte skulle uppnås om behandlingen skulle vara beroende av den enskildes samtycke (se avsnitten 12.8 och 12.12.21). Mot den bakgrunden, och för att fullt ut säkerställa förutsätt- ningarna för myndigheten att behandla relevanta personuppgifter, bör placerade barn och unga och andra berörda personer inte heller fortsättningsvis ha någon rätt att motsätta sig sådan personuppgifts- behandling som är tillåten enligt den nya lagen. En sådan begränsning bör anses vara både nödvändig och propor- tionerlig i syfte att säkerställa att staten fullt ut kan ta sitt ansvar vad gäller placerade barn och unga (se avsnitt 6.2.3) och därmed uppfylla ett viktigt mål av generellt allmänt intresse. Även med beaktande av de förslag till en ny myndighetsspecifik dataskyddsreglering som vi lämnar kommer myndighetens behandling av personuppgifter fort- sättningsvis att omgärdas av integritetsskyddande bestämmelser som minimerar riskerna för kränkningar av den registrerades rättigheter och friheter. Vi gör också bedömningen att den föreslagna ändamåls- bestämmelsen, och den särskilda ändamålsregleringen för säkerhets- registret, tillsammans med det föreslagna förtydligandet av tillämp- ningsområdet (se avsnitten 12.12.7, 12.12.11 och 12.12.21) är sådana specifika bestämmelser avseende ändamålen med behandlingen eller kategorierna av behandling som avses i artikel 23.2 i dataskyddsför- ordningen. Övriga integritetsskyddande bestämmelser i den föreslagna lagen och den tillhörande förordningen, tillsammans med sekretessregler- ingen och kraven på dokumentation och övrig materiell och pro- cessuell verksamhetsreglering, särskilt avseende barns och ungas fri- och rättigheter bör också anses minimera risken för kränkning Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 av placerade barns och ungas och andra registrerades rättigheter och friheter. Att behandling av personuppgifter får utföras även om den regi- strerade motsätter sig behandlingen bör mot den bakgrunden vara förenligt med kraven i artikel 23. Det saknas alltså skäl att nu göra någon annan bedömning än den regeringen tidigare gjort. Vi före- slår därför att artikel 21.1 i dataskyddsförordningen om rätten att göra invändningar inte ska gälla vid sådan behandling som är tillåten enligt den nya lagen eller föreskrifter som har meddelats i anslut- ning till lagen. 12.12.21 Ett säkerhetsregister Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få föra ett säkerhetsregister. I säkerhetsregistret ska personuppgifter få behandlas endast i syfte att i verksamheten med statliga hem för barn och unga 1. förebygga och motverka brottslig verksamhet, och 2. upprätthålla ordning och säkerhet. Skälen för vårt förslag Något om vår kartläggning I avsnitt 12.8 redovisas vår kartläggning av SiS behov av att i större utsträckning än i dag dels utbyta information med andra myndig- heter, dels behandla personuppgifter, i syfte att förebygga brottslig verksamhet och upprätthålla ordningen och säkerheten vid de sär- skilda ungdomshemmen. Sammanfattningsvis avser behoven utökade möjligheter att behandla personuppgifter om placerade barn och unga, och i undantagsfall om tredje man, som hämtas in från i huvudsak från Polismyndigheten skilt från placerade barns och ungas social- tjänstjournaler. Som vi nämnt i avsnitt 12.8 avser det kartlagda behovet SiS nu- varande verksamhet, utifrån nu gällande reglering av verksamheten SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … med särskilda ungdomshem. Först ska därför sägas att vi bedömer att kartläggningen även kan ligga till grund för överväganden rörande Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet med statliga hem för barn och unga. Skälet till det är att våra förslag, lik- som andra förslag som påverkar verksamheten, inte i grunden för- ändrar de förhållanden som det kartlagda behovet hänför sig till. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer ha det ansvar som SiS har i dag för den statliga barn- och ungdomsvården. Barn och unga kommer alltså placeras på statliga hem för barn och unga med stöd av tvångsvårdslagstiftningen och även i den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga kommer kriminalitet (brottslig verksamhet) och annat socialt nedbrytande eller destruktivt beteende kunna utgöra grund för omhändertagande för vård.225 Den grova ungdomsbrottsligheten kopplad till gängkriminalitet kommer sannolikt vara ett betydande samhällsproblem även under de närmaste åren efter vårt föreslagna ikraftträdande (se avsnitt 14.2). Polismyndigheten har till exempel i november 2025 redovisat att 875 personer under 18 år bedöms vara aktiva gängkriminella i Sverige. Ytterligare 4 000 personer under 18 år bedöms dock befinna sig i den kriminella miljön, nära aktiva gängkriminella individer, och kan komma att bli mer involverade i kriminella aktiviteter och därför kategoriseras som gängkriminella framöver.226 I februari 2024 hade ungefär en fjärdedel av de placerade vid de särskilda ungdomshemmen med stöd av tvångsvårdslagstiftningen en bekräftad eller misstänkt gängkoppling.227 Att sluten ungdoms- vård nu utmönstras som straffrättslig påföljd kommer inte innebära att samtliga barn och unga med vårdbehov på grund av brottslig verk- samhet eller gängkoppling döms till fängelsestraff. Barns och ungas inblandning i kriminella nätverk kommer därför även fortsatt inne- bära en efterfrågan av platser inom den sociala tvångsvården för barn och unga som har vårdbehov på grund av brottslig verksamhet.228 En liknande bedömning har gjorts av Barnombudsmannen, som till exempel bedömt att verksamheten vid ungdomshemmen kommer finnas kvar i en liknande form och med liknande grupper av barn 225 Regeringens lagrådsremiss den 19 mars 2026, För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga, s. 16. 226 Polismyndigheten, Lägesbild över aktiva gängkriminella i Sverige – Regeringsuppdrag 2025, s. 10 och 12. 227 Riksrevisionen, SiS särskilda ungdomshem – brister i statens tvångsvård av barn och unga, RiR 2024:7, s. 13. 228 Jfr SiS, SiS kapacitetsrapport 2026–2035, s. 6. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 och unga även om påföljden sluten ungdomsvård tas bort.229 Därtill kommer frågan om vilken straffmyndighetsålder som kommer att gälla, vilket i skrivande stund är oklart.230 Om allt fler barn och unga kommer att dömas till frihetsberövande påföljder kommer vissa sannolikt även att behöva vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården i anslutning till verkställigheten av en sådan påföljd. Av 3 kap. 4 § förslaget till lag om omhändertagande för vård av barn och unga framgår nämligen att ett omhändertagande enligt lagen ska beslutas för ett barn eller en ungdom som har dömts till fängelse och vid tidpunkten för villkorlig frigivning bedöms vara i uppenbart behov av ett omhändertagande för vård för att inte ris- kera att skada sin hälsa eller utveckling på grund av sådana beteenden som anges i 3 kap. 3 § samma lag, det vill säga bland annat på grund av brottslig verksamhet. Sammanfattningsvis finns det alltså mycket litet som talar för att de behov som vi kunnat kartlägga i SiS verksamhet inte också kom- mer vara aktuella för Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård, trots att verkställighet av sluten ungdomsvård inte kommer att omfattas av myndighetens uppdrag. I avsnitt 12.8 har vi dock även understrukit att vi inte vare sig ana- lyserat eller värderat de uppgifter som lämnats av SiS. Det innebär att det som återstår är våra överväganden och förslag utifrån det som framkommit vid vår kartläggning. Dessa redovisas i de kommande avsnitten. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds författningsreglerade uppgifter Regeringen har nyligen uttalat att vid sidan av åtgärder på det straff- rättsliga området är socialtjänstens insatser för barn och unga av grundläggande betydelse för att vända den negativa utvecklingen vad gäller barn och unga i kriminalitet. I det sammanhanget uttalades även att socialtjänsten har en viktig roll i att förebygga att barn och unga involveras och utnyttjas i kriminalitet och ge det stöd som be- hövs för att bryta en kriminell bana. Det noterades även att social- 229 Barnombudsmannen, Remissvar – En översyn av regleringen om frihetsberövande påföljder för unga (SOU 2023:44), dnr BO 2023-0234, s. 2. 230 Se regeringens skrivelse Återkallelse av regeringens proposition 2025/26:246 Skärpta regler för unga lagöverträdare, Skr. 2025/26:289. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … nämnden numera har en särskilt reglerad skyldighet arbeta för och ta initiativ till att förebygga och motverka brottslighet bland barn och unga, som innebär att nämnden behöver arbeta proaktivt och ta egna initiativ.231 Frågan är då vilket rättsligt stöd för proaktivt arbete Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård kommer att ha i detta av- seende. När det övervägs i vilken utsträckning en myndighet ska ges förbättrade möjligheter att utbyta uppgifter med andra myndigheter och att behandla personuppgifter för vissa ändamål behöver det nämligen först övervägas i vilken utsträckning myndigheten i fråga har ett legitimt behov av att ges dessa möjligheter. Med detta avses något förenklat frågan om i vilken utsträckning behovet är grundat i eller kan härledas till de uppgifter och det ansvar som myndigheten har i sin författningsreglerade verksamhet. Om en myndighet enligt lag eller förordning är skyldig att utföra viss verksamhet eller att säkerställa ett visst förhållande, och behovet avser sådan personuppgiftsbehandling som är nödvändig för att full- göra denna skyldighet, bör behovet i regel uppfattas som legitimt och personuppgiftsbehandlingen tillåtas. Om behovet däremot avser personuppgiftsbehandling som inte är nödvändig för att myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet, det vill säga om det finns andra lika ändamålsenliga sätt att utföra verksamheten på, om behovet går utöver vad som är nödvändigt för att fullgöra skyldigheten eller om behovet faktiskt inte går att här- leda till myndighetens författningsreglerade skyldighet, bör behovet inte uppfattas som legitimt. För att avgöra om de behov vi kunnat kartlägga är legitima i Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet med stat- liga hem för barn och unga är det därför nödvändigt att analysera i vilken utsträckning myndigheten kommer att ha författningsreglerade skyldigheter och uppgifter som omfattar att förebygga brottslig verksamhet och säkerställa ordning och säkerhet. Enligt vårt förslag till förordning med instruktion för Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård, som i sin helhet framgår av avsnitt 1.11 och som motiveras i avsnitt 7.2, kommer myndig- heten enligt 2 § svara för att barn och unga som vårdas vid statliga hem för barn och unga får en god, rättssäker och likvärdig vård som 231 Regeringens lagrådsremiss den 19 mars 2026, För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vårs av barn och unga, s. 100. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 ger bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv utan skadligt bruk eller beroende, brottslig verksamhet och annat socialt nedbryt- ande eller destruktivt beteende. Verksamheten på statliga hem för barn och unga ska enligt samma paragraf vara utformad så att den tillgodoser behovet av trygghet och säkerhet för barn och unga som vårdas på hemmen, och säkerställer deras rättigheter. Enligt 8 § instruktionen ska myndighetens organisation av de stat- liga hemmen för barn och unga vara utformad så att den tillgodoser olika behov av övervakning och kontroll. Myndigheten ska även ha den samverkan med andra myndigheter och övriga aktörer som be- hövs för en god, rättssäker och likvärdig statlig barn- och ungdoms- vård, vilket framgår av 14 § första stycket instruktionen. Centralt i sammanhanget är också 15 § instruktionen vari anges att myndigheten inom sitt verksamhetsområde ska förebygga och motverka brottslighet. Sammanfattningsvis finns det flera bestämmelser i den föreslagna instruktionen för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård som ger myndigheten i uppdrag att på olika sätt agera i syfte att före- bygga brottslig verksamhet och att upprätthålla ordning och säker- het i verksamheten med statliga hem för barn och unga. Vi har även föreslagit att en omfattande reglering av verksam- heten med statliga hem för barn och unga införs i ett nytt kapitel, kap. 7 a, i socialtjänstförordningen. Av 7 a kap. 2 § SoF framgår att vid den bedömning som ska göras enligt 15 kap. 3 § tredje stycket lagen (2026:000) om omhändertag- ande för vård av barn och unga ska särskilt beaktas risken för att barnet eller den unge avviker, blir fritagen, för in narkotika eller andra otillåtna föremål, skadar sig själv eller någon annan eller annars begår ett allvarligt brott. Av 3 § samma kapitel framgår att verksamheten vid statliga hem för barn och unga bland annat ska syfta till att barnet eller den unge ska kunna vårdas utan särskilt noggrann tillsyn. Av 9 § framgår vidare att Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård ska säkerställa att varje statligt hem för barn och unga har förutsättningar för att tillförsäkra barn och unga en trygg och säker vårdmiljö. Även den föreslagna 11 § kan nämnas här, varav framgår att myndigheten ska säkerställa att ordningen och säkerheten på statliga hem för barn och unga upprätthålls. Av 17 § framgår även att bemanningen vid ett statligt hem för barn och unga ska anpassas SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … efter barnens och de ungas behov av vård och säkerställa en trygg och säker vård. Sammanfattningsvis finns det även i det föreslagna nya kapitlet i socialtjänstförordningen flera bestämmelser som aktualiserar behovet av att kunna arbeta proaktivt i syfte att upprätthålla en trygg och säker vårdmiljö och att upprätthålla ordningen och säkerheten. Även vårt förslag på en ny paragraf, 15 kap. 3 a §, i lagen om om- händertagande för vård av barn och unga kan nämnas i sammanhanget. Vi föreslår där att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård när det finns skäl för det, får flytta ett barn eller en ung person som är placerad på ett statligt hem för barn och unga till en annan enhet inom samma hem. Även denna bestämmelse kräver att myndigheten ska kunna göra välgrundade bedömningar av när det finns skäl för en sådan flytt. Slutligen kan nämnas de befogenheter som får användas inom den statliga barn- och ungdomsvården, som föreslås regleras i en ny lag om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården, här förkortad befogenhetslagen. Av 2 kap. 1 § den lagen framgår att särskilda befogenheter endast får tillämpas om mindre ingripande åt- gärder inte är tillräckliga. Ett flertal av de särskilda befogenheterna får användas om det behövs för att genomföra vården eller upprätt- hålla ordningen, eller om det behövs med hänsyn till andra placerade barns och ungas eller personalens säkerhet. Det gäller till exempel rumsvisitation enligt 4 kap. 5 § befogenhetslagen, kontroll av brev och andra försändelser enligt 4 kap. 7 § och olika former av begräns- ning av barns och ungas rörelsefrihet enligt 6 kap. samma lag. Ett annat exempel är befogenheten att besluta om vård i enskildhet av ett barn eller en ung person som följer av 6 kap. 2 § befogenhets- lagen. Sådan vård får bland annat användas om det krävs med hän- syn till barnets eller den unges säkerhet eller för säkerheten på det statliga hemmet för barn och unga. Sammanfattningsvis kan även kraven enligt befogenhetslagen sägas förutsätta att myndigheten har möjlighet att vidta proaktiva och effek- tiva åtgärder i syfte att förebygga brottslig verksamhet eller upprätt- hålla ordning och säkerhet i syfte att användandet av de särskilda befogenheterna ska kunna fungera som en sista utväg. Totalt sett innebär alltså regleringen av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet med statliga hem för barn och unga att myndigheten har ett långtgående ansvar för att förebygga Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 och motverka brottslig verksamhet och upprätthålla ordning och säkerhet. Personuppgiftsbehandling för dessa ändamål bör därför vara både påkallad och legitim i verksamheten, vilket även motiverar att detta anges i tillämpningsområdet för den nya lagen om person- uppgiftsbehandling (se avsnitt 12.12.7) Vad menas med att förebygga och motverka brottslig verksamhet? Först bör sägas att uttrycket brottslig verksamhet inte ska uppfattas som att det behöver röra sig om misstankar om ett konkret brott eller viss närmare angiven brottslighet.232 Inte heller bör med begreppet avses någon enstaka, isolerad lagöverträdelse. Brottslig verksamhet kan dock omfatta brottsligt handlande som inte i det enskilda fallet kan kategoriseras som allvarligt, men som är organiserad och kan ut- göra led i en verksamhet av större omfattning. Brottslig verksamhet måste alltså här förstås i den gängse betydelsen, det vill säga verksam- het som har en viss omfattning och intensitet och som inbegriper handlingar som är olagliga. I avsnitt 7.4.4 redogör vi för att brottsförebyggande arbete ofta delas upp i social och situationell prevention. SiS har i dag uppgifter som rör både socialt och situationellt brottsförebyggande arbete. Den sociala brottspreventionen syftar till att minska individers motiva- tion och benägenhet att begå brott och återfalla i brott medan den situationella brottspreventionen är inriktad på att förhindra eller försvåra att brott begås genom att förändra en plats eller situation där brott kan begås. Båda dessa områden är aktuella i den statliga barn- och ungdomsvården. Vården behöver vara utformad så att barn och unga som placeras till följd av brottsligt beteende eller som riskerar att begå brott får behandling och övrigt stöd som effektivt förebygger brottslighet. Samtidigt är en trygg och säker vårdmiljö avgörande för den sociala brottspreventionen, men också centralt för att förhindra situationer där brott kan begås. Riksrevisionen har bedömt att om barn och unga inom den stat- liga barn- och ungdomsvården inte får den vård och behandling som är avsikten med placeringen ökar sannolikheten att de återfaller i kriminalitet, missbruk eller annat socialt nedbrytande beteende. Detta 232 Prop. 2024/25:80 Stärkt skydd för vissa förtroendevalda och en tydligare intern kontroll i kommuner och regioner, s. 88. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … riskerar enligt Riksrevisionen att medföra ännu större kostnader för såväl samhälle som individ – både monetära och mänskliga.233 Enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet, Brå, är det dock inte ovan- ligt att barns och ungas kontaktnät byggs ut och att exploateringen inom brottslig verksamhet fortsätter i samband med att barn och unga placeras på särskilda ungdomshem. I den aktuella rapporten påpekas även att det i syfte att placerade barns kriminella relationer inte ska fördjupas, utsattheten ökas och (de kriminella) nätverken byggs ut är viktigt att både inför och under en placering noggrant undersöka barnens relationer till andra placerade barn, deras inlåsningar till var- andra och deras utsatthet. Detta i syfte att placeringstiden i stället inriktas mot skola, behandling och avhopp.234 Brå har också i ett annat sammanhang belyst att risken för ett återfall i brott ökar vid en tidig brottsdebut. Där konstaterade Brå också att en riskfaktor som bidrar till att skapa, upprätthålla eller öka brottsaktivitet är det sociala umgänget i gängmiljö.235 Vad gäller det sociala umgänget i gängmiljö kan nämnas att deltagandet i olika online- aktiviteter i dag har stor social betydelse för barn och unga. Genom olika tjänster på internet kan barn och unga ta del av information, bilda sin egen åsikt och förmedla sina tankar på ett enkelt sätt och därigenom utöva flera av de fri- och rättigheter som kommer till ut- tryck i barnkonventionen.236 Att barn och unga i så hög utsträckning umgås och knyter kontakter på internet komplicerar dock ytterligare situationen vad gäller att motverka att brottsaktivitet upprätthålls eller ökar (se nedan om begreppet violence-as-a-service). Det bör alltså vara ett mycket starkt samhälleligt intresse att Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård ges goda möjligheter att i enlighet med uppdraget i den föreslagna instruktionen förbygga och motverka brott i verksamheten med statliga hem för barn och unga, bland annat genom att motverka rekrytering till brottslighet. En stor del av det arbetet bör på individnivå kunna tillgodoses av förbättrad vård och behandling i enlighet med vad vi föreslår i avsnitt 8.5. Enbart individuella vård- och behandlingsinsatser bör dock inte vara tillräck- ligt i detta avseende. 233 Riksrevisionen, SiS särskilda ungdomshem – brister i statens tvångsvård av barn och unga, RiR 2024:7, s. 13. 234 Brå, Barn och unga i kriminella nätverk – En studie av inträde, brott, villkor och utträde, Brå 2023:13, s. 9 och 99. 235 Brå, Strategiska brott bland ungdomar på 2010-talet och faktorer av betydelse för att lämna ett kriminellt liv, Rapport 2021:5, s. 54 och 74. 236 Se prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 73. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Situationellt brottsförebyggande arbete handlar enligt Brå om att förhindra eller försvåra att brott begås genom att till exempel förändra den aktuella situationen där brott kan begås. Ofta blir arbetet som mest effektivt i samverkan mellan flera aktörer. Grunden för dessa åtgärder bör enligt Brå utgå från ett kunskapsbaserat arbetssätt med tydlig problembild och analys, väl avvägda åtgärder och uppföljning av resultaten. De övergripande strategierna omfattar bland annat att vidta åtgärder för att öka ansträngningen som krävs för att genom- föra ett brott, öka risken för den som har för avsikt att begå brott och reducera provokationer som kan leda till brott.237 Detta är åtgärder som inte avser individuell vård och behandling. Snarare utgör de faktiska åtgärder som syftar till att på olika sätt för- svåra själva genomförandet av brott och motverka att skadliga bete- enden förstärks. Som vi konstaterar i avsnitt 12.12.23 skadas dessutom inte enbart det eventuella brottsoffret av att barn och unga begår brott, utan även barnet eller den unge själv. Även de brottsförebyg- gande åtgärder som inte utgör individuell vård och behandling bör därför i detta sammanhang förstås utgöra en viktig del av Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvårds övergripande vårduppdrag, och inte något från detta fristående. Sammanfattningsvis bör alltså brottsförebyggande åtgärder i detta sammanhang förstås som grundläggande åtgärder som vidtas av Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård i syfte att säkerställa att placerade barn och unga ges god vård, att deras vårdbehov blir till- godosedda och att de inte återfaller i, ökar eller inleder ett sådant beteende som utgör en påtaglig risk för att deras hälsa eller utveck- ling skadas. Vad menas med ordning och säkerhet? En vårdenhet på ett statligt hem för barn och unga kommer att bli placerade barns och ungas hem under vårdtiden och en trygg och säker vårdmiljö är viktig för ungdomarnas trygghet, välmående och delaktighet. En grundläggande trygghet är också en avgörande faktor för att behandlingsinsatser ska få önskad effekt.238 I en vårdmiljö där 237 Brå, Situationell prevention, tillgänglig: https://bra.se/kunskapsstod/metodstod-och- verktyg/situationell-prevention (hämtad 2026-06-21). 238 Riksrevisionen (2024), SiS särskilda ungdomshem – brister i statens tvångsvård av barn och unga, RiR 2024:7 s. 54. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … oordning och otrygghet förekommer finns det däremot en uppenbar risk att negativa mönster förstärks snarare än bryts. En viktig del av verksamheten med statliga hem för barn och unga kommer liksom tidigare att gå ut på att tillhandahålla omsorg och stabilisera placerade barn och unga så att de blir mottagliga för ytter- ligare behandling i öppnare former (se i detta avseende avsnitt 8.6.3). Det innebär att många barn och unga kommer att placeras vid ett statligt hem för barn och unga på grund av sin låga motivering och mottaglighet, vilket kan ställa mycket höga krav på verksamheten, särskilt i ett inledande skede. Barnombudsmannen har till exempel påpekat att många barn och unga som är omhändertagna enligt tvångsvårdslagstiftningen i praktiken kräver lika hög säkerhet som barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård. I det sammanhanget har Barnombudsmannen också påpekat att höga krav behöver ställas på säkerhet på vissa institutioner för barn och unga för att garantera de intagnas och personalens trygghet och säkerhet och för att skydda samhället, liksom att SiS behöver få goda förutsättningar att bedriva sin verksamhet.239 I avsnitt 8.5.5 har även vi bedömt att det är en förutsättning att ordning och säkerhet upprätthålls i de statliga hemmen för barn och unga för att vårdens innehåll ska kunna genomföras på ett menings- fullt och rättssäkert sätt. Vi har därför föreslagit att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ha en författningsreglerad skyldighet säkerställa att ordningen och säkerheten på statliga hem för barn och unga upprätthålls. I det sammanhanget noterade vi även att ett krav på myndigheten att agera i syfte att upprätthålla ordningen och säkerheten också förutsätter att myndigheten har de rättsliga förutsättningar som krävs för att uppfylla sina skyldigheter i detta avseende och att det även kräver möjligheter för myndigheten att arbeta proaktivt i syfte att motverka en inkonsekvent tillämpning av regler, ökad användning av akuta ingripanden och minskat för- troende hos de barn och unga som vårdas. Det uttryckliga ansvaret för myndigheten att upprätthålla ordning och säkerhet är följaktligen en integrerad del av vårduppdraget. Begreppet ordning och säkerhet bör därför förstås som en del i myndighetens uppdrag att säkerställa en vårdmiljö där möjligheten att utföra vård och behandling tryggas och att förutsättningar skapas 239 Barnombudsmannen, Remissvar – En översyn av regleringen om frihetsberövande påföljder för unga (SOU 2023:44), dnr BO 2023-0234 s. 2. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 för barn och unga att lämna den statliga barn- och ungdomsvården med bättre förutsättningar än när de skrevs in. Det förutsätter att myndigheten har rättsliga möjligheter till ett proaktivt och effek- tivt förebyggande arbete i syfte att hantera allvarliga risker och att vidta de åtgärder som krävs för att barn och unga ska kunna tillgodo- göra sig vården i en miljö fri från våld, konflikter och hot. Ordning och säkerhet handlar därmed också om att kunna vidta de proaktiva åtgärder till exempel i samband med platsanvisning som krävs för att vårdmiljön vid ett statligt hem för barn och unga ska präglas av stabilitet och lugn, snarare än oroligheter mellan placerade barn och unga utifrån yttre faktorer som konflikter mellan olika gängkonstella- tioner. Begreppet ordning och säkerhet bör därmed också kunna avse att vidta åtgärder för att undvika återkommande omplaceringar, vil- ket är en känd riskfaktor för barn och unga i samhällsvård (se av- snitt 5.2.2). Ordning och säkerhet är som vi redan noterat också ett begrepp som också förekommer i bestämmelserna om de särskilda befogen- heter som får användas inom den statliga barn- och ungdomsvården. Uttrycket säkerhet avser i detta sammanhang samma sak som det gör inom den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården. Med säkerhet avses därmed dels samhällets skydd mot per- soner som är placerade inom den statliga barn- och ungdomsvården, dels behovet av säkerhet i vården av dem och för personalen på vård- inrättningarna.240 Även här bör det finnas utrymme för att genom proaktiva åtgärder i syfte att säkerställa ordningen och säkerheten kunna minska användandet av särskilda befogenheter, exempelvis vård i enskildhet med stöd av 6 kap. 2 § befogenhetslagen. Det kan också gälla behovet av bakgrundskontroller inför ett besök till ett placerat barn eller ung person.241 Sammanfattningsvis bör alltså även ordning och säkerhet i detta sammanhang förstås som de grundläggande åtgärder som vidtas av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård i syfte att säker- ställa goda, ordnade och trygga förutsättningar för placerade barn och unga under den tid de vårdas vid statliga hem för barn och unga. 240 Prop. 2023/24:81, Begränsningar och kontroll i fråga om elektroniska kommunikationstjänster och besök på särskilda ungdomshem, s. 35 och prop. 2005/06:63 Anmälningsskyldighet, säkerhet och tillsyn inom psykiatrisk tvångsvård, s. 22–23. 241 Se regeringens lagrådsremiss den 19 mars 2026, För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga, s. 552. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få föra ett säkerhetsregister i syfte att i verksamheten med statliga hem för barn och unga förebygga och motverka brottslig verksamhet och upprätthålla ordningen och säkerheten Vi har nyss konstaterat att vår kartläggning i avsnitt 12.8, som utgår från de behov som SiS redogjort för, även kan ligga till grund för att lämna förslag som avser Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård. Vi har även konstaterat att den nya myndighetens sammantagna ansvar för verksamheten med statliga hem för barn och unga kommer att omfatta dels en skyldighet att förebygga och motverka brottslig- het dels en skyldighet att upprätthålla ordning och säkerhet vid de statliga hemmen för barn och unga. Vi har slutligen konstaterat att såväl brottsförebyggande åtgärder som upprätthållandet av ordning och säkerhet bör förstås som integrerade delar av myndighetens vårdande uppdrag. Ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin familjemiljö, eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i denna miljö, ska enligt artikel 20 i barnkonventionen ha rätt till särskilt skydd och stöd från statens sida. I avsnitten 6.2.2 och 8.3.2 har vi vidare bedömt att vissa rättigheter som framgår av barnkonventionen också bör gälla för personer över 18 år som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. Som vi noterar i avsnitt 11.11 innebär också Europakonventionens bestämmelser att staten i vissa fall har en posi- tiv förpliktelse att ge enskilda människor skydd. Ansvaret att skydda en persons rätt till liv kan innebära en skyldighet att förhindra att denne på ett oförsvarligt sätt utsätts för livsfara. Staten har också ett särskilt ansvar för tillsyn av dem som befinner sig i fängelse eller häkte eller som på annat sätt är berövade friheten.242 De statliga hemmen för barn och unga ska följaktligen vara trygga och säkra platser – såväl för placerade barn och unga som för med- arbetare – som är fria från hot och våld. Verksamheten måste också kunna bedrivas med så få störningar som möjligt och när störningar ändå inträffar bör fysiska, psykiska eller materiella skador och för- luster minimeras. Det kräver dock att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård har en hög förmåga att hantera risker men fram- för allt att myndigheten har möjlighet att vidta åtgärder i syfte att risker inte realiseras. Sammantaget bedömer vi att resultatet av vår 242 Se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis (2023, Version 6, JUNO), s. 70, 78 och 79 samt 94. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 kartläggning vad gäller behovet av att kunna behandla personupp- gifter i syfte att skydda barn och unga och hantera risker, regler- ingen av den nya myndighetens verksamhet med statliga hem för barn och unga och det faktum att barn och unga i samhällsvård har rätt till skydd mot att på olika sätt fara illa under vårdtiden talar för att myndigheten ska ges en rättslig möjlighet att på ett ändamåls- enligt sätt behandla personuppgifter som behövs för brottsföre- byggande ändamål och för att upprätthålla ordning och säkerhet. Sådan personuppgiftsbehandling bör dock inte alltid förekomma i barns och ungas socialtjänstjournaler. En särskild fråga i samman- hanget är nämligen möjligheten att kunna behandla obekräftade upp- gifter. Vår kartläggning visar att uppgifter om risker och hot kan behöva behandlas i syfte att avgöra om det finns någon substans i dem, och detta kan avse uppgifter som inte rör någon särskild per- son utan ett misstänkt händelseförlopp där de inblandade inte är identifierade. Sådan information kan dessutom vara mycket känslig utifrån ett intresse av att skydda källan, till exempel om en uppgift om att det eventuellt planeras en fritagning eller ett våldsdåd i sam- band med ett vårdbesök lämnas av ett barn eller en ung person som själv vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. Obekräftad information av den karaktären bör av uppenbara skäl inte föras in i något eller några andra barns eller ungas socialtjänstjournaler. Där- emot kan informationen kräva att myndigheten skyndsamt vidtar olika åtgärder för att undersöka allvarlighetsgraden och sannolik- heten av att informationen stämmer och vem den i sådana fall rör, till exempel genom att undersöka vilka andra barn och unga som upp- giftslämnaren är placerad tillsammans med, om någon av dem har ett vårdbesök inplanerat och annan informationsinhämtning som inte bör dokumenteras i enskilda barns och ungas socialtjänstjour- naler. Om ett barn eller en ung person kan identifieras som trolig individ kan då en bedömning av vilka åtgärder som kan vidtas i före- byggande syfte göras. Det kan handla om att justera en säkerhets- bedömning eller begära handräckning av Kriminalvården för att minska riskerna i samband med vårdbesöket. Detta förfarande mins- kar risken för förhastade och ingripande åtgärder utifrån obekräftad information, som både kan avse en större grupp barn och unga än nödvändigt och som även kan riskera uppgiftslämnarens säkerhet. I dag finns det dock ingen uttalad möjlighet för SiS att behandla personuppgifter utanför placerade barns och ungas socialtjänstjour- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … nal. Annorlunda uttryckt finns det, trots det i och för sig legitima behovet av en strukturerad informationshantering i syfte att vidta åtgärder för att undanröja kvalificerade säkerhetshot, ingen uttryck- lig rättslig grund för sådan personuppgiftsbehandling. Inte heller regleringen av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verk- samhet med statliga hem för barn och unga i övrigt kommer att om- fatta ett tydligt rättsligt stöd för att behandla uppgifter skilt från barns och ungas socialtjänstjournal. Vi bedömer dock att en sådan personuppgiftsbehandling, skilt från barns och ungas socialtjänst- journaler, utgör en nödvändig förutsättning för att myndigheten ska kunna ge barn och unga skydd, trygghet och en rättssäker vård och behandling. Regeringen har i andra sammanhang uttalat dels att ändamåls- bestämmelser i många fall borde kunna ses som en del i den rättsliga grunden för personuppgiftsbehandling, dels att ändamålsbestämmel- ser kan utgöra ett fastställande av den rättsliga grunden för en rätts- lig förpliktelse eller arbetsuppgift av allmänt intresse, i vart fall när materiell reglering inte [tydligt] fastställer sagda grund.243 Genom att särskilt reglera tillåtligheten av ett säkerhetsregister för vissa ändamål, som också motsvarar myndighetens författningsreglerade uppgifter på området, fastställs alltså en rättslig grund för person- uppgiftsbehandling utanför placerade barns och ungas socialtjänst- journal som tidigare saknats. Vi föreslår därför att Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård ska få föra ett säkerhetsregister för ändamålen att i verksam- heten med statliga hem för barn och unga förebygga och motverka brottslig verksamhet och upprätthålla ordning och säkerhet. Regler- ingen av säkerhetsregistret ska föras in i ett särskilt kapitel i den nya lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Vilka närmare risker för placerade barn och unga som ett säkerhetsregister är avsett att motverka redogörs för i avsnitten 12.12.23 och 12.12.24. Förslaget om ett säkerhetsregister innebär dock inte att myndig- heten ges utrymme att bortse från de dokumentationskrav avseende bland annat vård och behandling som gäller inom den statliga barn- och ungdomsvården. Det innebär inte heller att myndigheten ges 243 Prop. 2018/19:65 Personuppgiftsbehandling i viss verksamhet som rör allmän ordning och säkerhet – anpassningar till EU:s dataskyddsreform, s. 44 och prop. 2017/18:171 Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhetsområde – en anpassning till EU:s dataskyddsförordning, s. 83. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 utrymme att bortse från tillämpliga bestämmelser om ärendehand- läggning och andra krav på dokumentation av vidtagna åtgärder. Säkerhetsregistret kommer alltså inte innebära ett ökat utrymme för myndigheten att skönsmässigt bedöma när och om uppgifter ska föras in i socialtjänstjournalen, tas in i ett beslut eller vilka uppgifter som ska dokumenteras i samband med användandet av särskilda be- fogenheter. Rätten att föra ett register innebär inte heller i sig en utökad möjlighet att hemlighålla uppgifter från den uppgiften rör (se vidare avsnitt 12.12.28). Däremot ger det myndigheten en möj- lighet som i dag saknas att samla, bearbeta och analysera informa- tion som inte får eller bör föras in i barns och ungas socialtjänst- journaler eller i beslut. Ändamålen med registret ska vara uttömmande Som framgår av vår kartläggning är de uppgifter som kommer att ingå i ett säkerhetsregister i regel underrättelseinformation som inte får eller bör behandlas i socialtjänstjournaler, som inte är verifierad och som ofta mycket känslig, särskilt om det finns ett behov av att skydda källan eller den verksamhet som uppgifterna hänför sig till. Uppgifterna kommer att behandlas i registret utan den enskildes vetskap och har normalt samlats in från annan myndighet (se om sekretess för uppgifter i registret i avsnitt 12.12.28). Det finns där- för starka informationssäkerhets- och integritetsskäl som talar för att begränsa för vilka ändamål Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård för egen del ska få använda uppgifter i säkerhetsregistret. Ändamålsbestämmelsen för registret bör därför vara uttömmande, dels i syfte att begränsa integritetsintrånget för personer som berörs, dels för att säkerställa nödvändig informationssäkerhet. Att ända- målen för personuppgiftsbehandling i säkerhetsregistret är uttöm- mande angivna, genom ordet endast, innebär att uppgifter inte får behandlas i säkerhetsregistret för andra ändamål, till exempel för att utan koppling till ändamålen med registret tillhandahålla information i verksamheten med statliga hem för barn och unga eller för att genomföra uppföljningar av vården efter avslutad vård. Det innebär också att sökningar i registret för några andra ändamål än att i verk- samheten med statliga hem för barn och unga förbygga och mot- verka brottslig verksamhet eller upprätthålla ordning och säkerhet SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … inte är tillåtna. Det bör särskilt understrykas att ändamålen med re- gistret avser verksamheten med statliga hem för barn och unga. Något utrymme att behandla uppgifter i registret för brottsförebyggande ändamål i allmänhet finns därmed inte. Tillämpningen av de grundläggande principerna för behandling av personuppgifter enligt dataskyddsförordningen påverkas också av de uttömmande ändamålen. Enligt exempelvis artikel 5.1 c ska upp- gifter vara uppgifter vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas (principen om uppgiftsminimering). Det ställer krav på myndigheten att noga över- väga och begränsa vilka uppgifter som behandlas i registret utifrån de uttömmande ändamålen med det. Enligt artikel 5.1 d ska uppgifterna vidare vara korrekta och om nödvändigt uppdaterade. Alla rimliga åtgärder måste vidtas för att säkerställa att personuppgifter som är fel- aktiga i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas raderas eller rättas utan dröjsmål (principen om korrekthet). Även detta ställer krav på myndigheten att noga överväga om behandling är motiverad utifrån de uttömmande ändamålen. Som vi redogör för i avsnitt 12.4.1 finns det dessutom flera andra bestämmelser i den allmänna data- skyddsregleringen som utgår från ändamålet för behandlingen, som också ska tillämpas vid behandling i säkerhetsregistret. Den uttömmande ändamålsbestämmelsen ställer därmed upp be- gränsningar av hur säkerhetsregistret och uppgifter som kommer att behandlas där får användas inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Den innebär också att uppgifter i säkerhetsregistret inte får vidarebehandlas inom myndigheten för några andra syften än att förebygga och motverka brottslig verksamhet eller upprätt- hålla ordning och säkerhet. Däremot innebär den uttömmande ändamålsbestämmelsen inget hinder mot att uppgifter som behandlas inom myndigheten för andra ändamål, eller annars förekommer i verksamheten, också förs in i säkerhetsregistret. Det avgörande är i dessa situationer i stället om uppgifterna är adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhål- lande till ändamålen med säkerhetsregistret i enlighet med dataskydds- förordningens princip om uppgiftsminimering (artikel 5.1.c) vilken självfallet också gäller för all behandling av uppgifter i registret. Även om det kan uppfattas som ett självklart påpekande bör sägas att övrig dataskyddsreglering också kommer att vara tillämplig vid denna be- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 handling, till exempel de andra grundläggande principerna som fram- går av artikel 5 i dataskyddsförordningen. Att ändamålsbestämmelsen för registret är uttömmande innebär dock inte att det därigenom föreligger sekretess i offentlighets- och sekretesslagens mening för uppgifterna i registret.244 Ändamålsbestämmelsen uppställer alltså inte något hinder mot ut- lämnande av uppgifter till andra myndigheter eller till enskilda med stöd av tryckfrihetsförordningens och offentlighets- och sekretess- lagens bestämmelser. Det innebär att den föreslagna bestämmelsen i lagen om personuppgiftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård om att utlämnande i överensstämmelse med lag eller förordning är tillåten (se avsnitt 12.12.13) också gäller för uppgifter i registret. I många fall kommer dock den sekretessreglering som är tillämplig för uppgifterna ställa upp hinder för sådant utläm- nande (se vidare om sekretess för uppgifter i säkerhetsregistret i avsnitt 12.12.28). Är det inte brottsdatalagen som är tillämplig på registret? I vår kartläggning har SiS själva konstaterat att myndighetens verk- samhet i vissa avseenden befinner sig i gränslandet mellan vård och rättsväsende. Med detta menas att myndigheten vårdar barn och unga med kopplingar till organiserad brottslighet, men saknar juridiska och organisatoriska verktyg som normalt tillkommer brottsbekämpande myndigheter. De senaste årens rättsutveckling, där allt fler myndigheter får brottsförebyggande och närliggande uppdrag, kan också på ett gene- rellt plan befaras leda till en upplevd sammanblandning, både hos berörda enskilda och hos allmänheten i stort, mellan straff och sociala insatser. Detta bör särskilt kunna göra sig gällande inom den statliga barn- och ungdomsvården, där barn och unga ofta placeras utifrån vårdbehov på grund av brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande eller destruktivt beteende och där de kan utsättas för vissa fri- och rättighetsinskränkningar. Vidare har Kriminalvårdens säkerhetsregister i stora delar tjänat som förebild för det säkerhets- register som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård förslås 244 Jfr regeringens lagrådsremiss den 11 juni 2026, Ytterligare steg mot ett ökat informations- utbyte mellan myndigheter, s. 62–64. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … ska få föra (se avsnitten 12.8.3 och 12.8.4). Det riskerar därför att uppstå vissa utmaningar i att tydliggöra skillnaderna och gränserna mellan de olika regelverken för personuppgiftsbehandling, och syftet med säkerhetsregistret, inte minst i förhållande till berörda enskilda.245 Av förarbetena till brottsdatalagen framgår dock att det avgörande för lagens tillämplighet är om myndigheten har sådana uppgifter att den behandlar personuppgifter för syftena brottsbekämpning, lag- föring, straffverkställighet eller upprätthållande av allmän ordning och säkerhet. Exempel på arbetsuppgifter som inte gör en myndighet till behörig myndighet i brottsdatalagens mening är enligt förarbetena en skyldighet att anmäla brott eller annan uppgiftsskyldighet till brotts- bekämpande myndigheter. Det förhållandet att en brottmålsdom expedieras till någon eller att en viss myndighet får tillgång till upp- gifter om lagöverträdelser i belastningsregistret eller misstankeregist- ret gör inte heller att mottagaren av personuppgifterna blir en behörig myndighet i lagens mening.246 Att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ges ett tyd- ligare brottsförebyggande uppdrag och en rättslig möjlighet att föra ett säkerhetsregister bland annat i brottsförebyggande syfte innebär följaktligen inte att myndigheten därmed också kommer att vara en behörig myndighet enligt brottsdatalagen. Med utmönstringen av sluten ungdomsvård som påföljd och de höjda kraven på den sociala vården som vi föreslår blir det i stället en mer renodlad verksamhet för social vård av barn och unga som kan ha ett vårdbehov på grund av brottslig verksamhet eller annat socialt nedbrytande eller destruk- tivt beteende. Att barn och unga har vårdbehov på den grunden inne- bär dock inte att den sociala samhällsvården utgör en del i rättskedjan. I stället handlar det om att barn och unga i brottslig verksamhet eller med gängkoppling ofta är både offer och utförare i det avseendet att vuxna eller äldre kamrater ”groomat” barnet in i verksamheten, manipulerat barnet att utföra brottsliga handlingar för viss ersättning och kan ha utövat påtryckningar och hot för att få barnet att fortsätta utföra sådana handlingar. Det är därför självklart så att vårdbehov på grund av brottslig verksamhet och annat social nedbrytande eller destruktivt beteende också ställer höga krav på den ansvariga myn- digheten att skydda barnet eller den unge från exempelvis skadliga 245 Jfr SOU 2024:30 En statlig ordning med brottsförebyggande åtgärder för barn och unga, s. 490 och 491. 246 Prop. 2017/18:232 Brottsdatalag, s. 429 och 430. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 och farliga kontakter. Sådana kontakter kan omöjliggöra sådan vård och behandling som syftar till att få barnet eller den unge att bryta med äldre brottsaktiva personer. Myndighetens brottsförebyggande uppdrag föreslås vidare endast avse myndighetens verksamhetsområde, vilket är social vård och be- handling, viss hälso- och sjukvård och skola för barn och unga som omhändertagits för statlig samhällsvård, se avsnitt 7.4.4. Något ansvar för brottsbekämpning, lagföring, straffverkställighet eller upprätt- hållande av den allmänna ordningen och säkerheten utanför verksam- heten med statliga hem för barn och unga är det alltså inte tal om. Dataskyddsförordningen, och inte brottsdatalagen, bör därmed vara tillämplig vid behandling av uppgifter i säkerhetsregistret. 12.12.22 Förtroendet för myndigheten och säkerhetsregistret Utredningens bedömning Behandling av personuppgifter i säkerhetsregistret utgör ett så- dant betydande intrång i den personliga integriteten som måste regleras i lag. Under förutsättning att behandlingen av person- uppgifter i säkerhetsregistret inte är mer ingripande än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med det, och att det inte an- vänds på ett förtroendeskadligt sätt, bör dock registret kunna bidra till ett ökat förtroende för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Det motiverar att även vissa bestämmelser som syftar till att begränsa integritetsintrånget införs i lag. Skälen för vår bedömning Behandlingen av personuppgifter i säkerhetsregistret kommer att omfattas av skyddet mot betydande intrång i den personliga integriteten Som vi redogjort för i avsnitt 12.2.1 gäller sedan 2011 ett utökat grundlagsskydd för den personliga integriteten enligt 2 kap. 6 § andra stycket RF. Där anges att var och en gentemot det allmänna är skyd- dad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Avgörande för bedömningen av om en åtgärd ska anses innebära övervakning eller kartläggning i den mening som avses i 2 kap. 6 § andra stycket RF är inte åtgärdens huvudsakliga syfte, utan åtgärdens effekt. Vad som avses med övervakning respektive kartläggning får bedömas utifrån vad som enligt normalt språkbruk läggs i dessa be- grepp. Enligt förarbetena till bestämmelsen kan som exempel på kart- läggning nämnas Polismyndighetens belastningsregister. Registrer- ingen av personuppgifter i registret kan enligt förarbetena sägas innebära en kartläggning av alla dem som har dömts eller på annat sätt lagförts för brott, även om registrets uttalade ändamål är att ge information åt olika myndigheter om belastningsuppgifter som be- hövs bland annat för att utreda brott och bestämma straff samt vid lämplighets- och tillståndsprövning av skilda slag. På liknande sätt förhåller det sig enligt förarbetena med många andra register som används i den brottsbekämpande verksamheten, till exempel miss- tankeregistret, fingeravtrycks- och DNA-register.247 Frågan blir då om intrånget är att bedöma som så betydande att det omfattas av grundlagsskyddet. Det är nämligen endast vissa kvali- ficerade intrång som aktualiserar en tillämpning av grundlagsskyd- det. Vid bedömningen av vad som kan anses utgöra ett betydande intrång anges i förarbetena att flera omständigheter bör vägas in. Stor vikt ska läggas vid uppgifternas karaktär. Ju känsligare uppgifterna är, desto mer ingripande måste det allmännas hantering av uppgif- terna normalt anses vara. Även hantering av ett litet fåtal uppgifter kan med andra ord innebära ett betydande intrång i den personliga integriteten om uppgifterna är av mycket känslig karaktär. Vid be- dömningen av intrångets karaktär är det också naturligt att stor vikt läggs vid ändamålet med behandlingen. En hantering som syftar till att utreda brott kan normalt anses vara mer känslig än till exempel en hantering som uteslutande sker för att ge en myndighet under- lag för förbättringar av kvaliteten i handläggningen. Därutöver kan mängden uppgifter vara en betydelsefull faktor i sammanhanget.248 Genom att personuppgiftsbehandling av uppgifter, som i regel kommer att komma från brottsbekämpningen, tillåts utanför place- rade barns och ungas socialtjänstjournal ges Myndigheten för statlig 247 Prop. 2009/10:80 En reformerad grundlag, s. 183 och 184. 248 Prop. 2009/10:80 En reformerad grundlag, s. 183 och 184. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 barn- och ungdomsvård en utökad möjlighet att ”lägga pussel” om såväl placerade barn och unga som tredje man i vissa fall. Med det avses att flera olika uppgifter om ett barn eller en ung person kan ge en mer heltäckande bild av hans eller hennes livssituation och före- havanden än om uppgifterna hålls åtskilda. Det skulle till exempel kunna bli möjligt att genom ett sådant pusselläggande få en mer detaljerad bild av ett barns eller en ung persons relationer med andra människor, intressen, politisk eller religiös tillhörighet och före- havanden som indikerar involvering i brottslig verksamhet. Upp- gifterna kommer ofta att vara mycket känsliga och mer eller mindre undantagslöst behandlas utan samtycke av den uppgifterna rör och i många fall utan hans eller hennes vetskap (se avsnitt 12.12.28 om sekretess för uppgifter i registret). Uppgifterna kommer dessutom i förlängningen att användas för att kunna vidta åtgärder mot den uppgiften rör som, även om de vidtas i syfte att skydda barnet eller den unge, kan uppfattas som negativa av honom eller henne. Vid en sammantagen bedömning av syftet med registret och de uppgifter som kommer att kunna registreras i det är vår slutsats att säkerhetsregistret kommer att utgöra ett sådant betydande intrång i den personliga integriteten som avses i 2 kap. 6 § andra stycket RF. Vår bedömning av vad detta innebär i fråga förslagets proportionalitet framgår av avsnitt 12.13. Begränsningar av myndighetens handlingsutrymme kräver inte lagform Att det finns ett förstärkt grundlagsskydd mot betydande intrång i den personliga integriteten innebär inte att sådana intrång aldrig kan tillåtas, utan att regelverket om rättighetsinskränkningar ska vara tillämpligt när sådana intrång sker och att det då gäller krav på lag- form och proportionalitet. Regleringen i 2 kap. 6 § andra stycket RF kompletterar på så sätt den generella regleringen om lagar och före- skrifter som finns i 8 kap. RF, och kräver att vi lämnar vissa förslag och gör vissa överväganden vad gäller tillåtligheten av säkerhetsregist- ret som sådant. I vilken utsträckning andra moment i hanteringen av personupp- gifter bör regleras i lag eller förordning avgörs dock utifrån de allmänt gällande reglerna om normgivning i 8 kap. RF. Som vi konstaterat i avsnitt 12.12.5 finns det stora möjligheter att reglera myndigheters SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … personuppgiftsbehandling på förordningsnivå, särskilt vad gäller be- gränsningar som införs till skydd för enskildas personliga integritet. När det gäller bestämmelser som i och för sig är centrala för integri- tetsskyddet, och kan sägas begränsa det integritetsintrång som måste regleras i lag, finns det alltså inget krav på lagform enligt normgiv- ningsreglerna i 8 kap. RF. Frågan om förtroende för myndigheten Av den enkät vi ställt till barn och unga som vårdas inom SiS i dag (se bilaga 5) framgår att det av vissa barn upplevs vara ett problem med hot, slagsmål och otrygghet, såväl mellan barn och unga som gällande personalen. Det framgår även att barn upplever att det på grund av andra placerade barns och ungas vårdbehov kopplat till kri- minalitet blivit strängare och mer låst, och att säkerhetsfrågor fått en mer framträdande roll. Nära hälften av barn och unga som svarat på enkäten har inte alls eller bara delvis känt sig trygga på SiS-insti- tutioner de varit på. Svaren i enkäten tyder enligt vår mening på att barn och unga inte har fullt förtroende för SiS förmåga att upprätthålla ordning och säkerhet och en trygg vårdmiljö. Frågan är då om förtroendet riskerar att skadas ytterligare av förslaget om att den ansvariga myndigheten ges möjlighet att föra ett säkerhetsregister. 58 procent av de barn och unga som svarat på enkäten anser att SiS i vart fall till viss del ska få ta del av uppgifter från polisen om syftet är att skydda barnet eller den unge, medan 30 procent mot- sätter sig det. Resten av de svarande har inte uppgett sig ha någon åsikt, alternativt vill inte svara på frågan. Här bör nämnas att hur och när förtroendet generellt påverkas av informationsdelning mellan myndigheter (vilket säkerhetsregistret syftar till att underlätta) är en fråga som det finns begränsad forskning kring. I en rapport från Brottsförebyggande rådet, Brå, konstaterades år 2021 att vissa klienter inom socialtjänsten utgår från att social- tjänsten delar information med polisen, och att den frågan därför inte är känslig.249 249 Brå 2021:2 Informationsdelning mellan socialtjänst och polis, i brottsförebyggande arbete med barn och unga, s. 11, 79 och 80. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Tilliten till offentliga aktörer förefaller dock på ett generellt plan sänkas av upplevelser av kränkningar eller nedlåtande behandling i kontakten med företrädarna. Upplevelser som dessa tycks dessutom förstärkas i situationer då individer är beroende av kontakten och där- med befinner sig i en utsatt och sårbar situation. I en särskild studie har den enskilt viktigaste faktorn avseende förtroendet för polisen exempelvis visat sig vara om polisen upplevs som effektiv eller inte, följt av om polisen upplevs som rättvis. Erfarenheter av myndigheters funktion i andra länder, höga nivåer av ekonomisk ojämlikhet, upp- levd orättvisa samt korruption förefaller också sänka tilliten till olika offentliga institutioner.250 Generellt förefaller dock även gälla att när enskilda upplever att myndighetens arbete överensstämmer med, eller överträffar, deras förväntningar kan en myndighet också bygga förtroende. Myndig- hetsförtroende är alltså enligt generell forskning på området nära sammankopplat med en individs upplevelser av och förväntningar på myndigheter. För att kunna bygga förtroende är det också vik- tigt att myndigheter är transparenta och öppna med sin verksamhet. Ett vidlyftigt användande av kontroller och repressalier riskerar dock att skada förtroendet.251 Normgivningsnivå är inte enbart en fråga om vad grundlagen kräver Utifrån det som nyss redogjorts för om barns och ungas inställning och generella iakttagelser om vad som bygger förtroende för myndig- heter bör säkerhetsregistret kunna bidra till att öka förtroendet för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Det nyss sagda gäller dock enbart under förutsättning att registret används för att vidta proaktiva åtgärder i syfte att förebygga brottslig verksamhet och säkerställa ordning och säkerhet som inte påverkar alla barn och unga, utan enbart de som berörs. Genom att ta emot och behandla uppgifter i säkerhetsregistret kan myndigheten till exempel bättre svara mot barns och ungas förvänt- ningar på en trygg vårdmiljö och att ingripande åtgärder vidtas enbart där det finns faktiskt fog för det. Om säkerhetsregistret däremot 250 Försvarshögskolan, Ranstorp m.fl., LVU-kampanjen – Desinformation, konspirations- teorier, och kopplingarna mellan det inhemska och det internationella i relation till informa- tionspåverkan från icke-statliga aktörer, s. 18 och 19 och där relaterad forskning. 251 Skatteverket 2024:2 Vad skapar förtroende för myndigheter? – En forskningsöversikt, s. 2. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … skulle användas på ett sätt som medför en allmän känsla av hemlig övervakning och kartläggning, eller används för att i stor utsträck- ning vidta åtgärder som upplevs som negativa, ogrundade eller orätt- visa av placerade barn och unga bör dock förtroendet för myndig- heten i stället skadas. Trots det som sagts ovan om att grundlagens krav på lagform inte är tillämpligt för alla bestämmelser som rör säkerhetsregistret anser vi därför att det finns goda skäl för att i lag reglera även några av de bestämmelser som syftar till att begränsa integritetsintrånget. Det skapar framför allt tydliga och stabila förutsättningar över tid för att behandlingen inte ska bli mer ingripande än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med registret. Genom en balanserad och ända- målsenlig personuppgiftsbehandling bör det finnas bättre förutsätt- ningar att upprätta och bibehålla berörda barns och ungas förtroende för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, liksom andra som berörs och i förlängningen allmänheten, både vad behandling av personuppgifter i säkerhetsregistret och i övrigt.252 Att även skydds- åtgärder regleras i lag kan därför ha en stor betydelse för att ända- målen med registret ska uppnås och för att förtroendet för myndig- heten inte ska ta skada. 12.12.23 Uppgifter om placerade barn och unga i säkerhetsregistret Utredningens förslag I säkerhetsregistret ska uppgifter få behandlas om ett barn eller en ung person som ska anvisas plats på eller är placerad på ett stat- ligt hem för barn och unga, dock endast om det finns en förhöjd risk för att han eller hon under vårdtiden 1. begår brott som inte är ringa, 2. förbereder rymning eller försöker rymma, 3. blir föremål för fritagning, 4. bidrar till att allvarligt störa ordningen eller säkerheten på ett statligt hem för barn och unga, 252 Jfr regeringens uttalanden med motsvarande innebörd i regeringens lagrådsremiss den 4 juni 2026, Nytt regelverk för hälsodataregister, s. 19. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 5. utsätts för våld eller hot eller rekryteringsförsök in i brottslig verksamhet, eller 6. utövar våld eller hot mot eller otillbörlig påverkan på perso- nal eller andra personer som uppehåller sig i ett statligt hem för barn och unga. Skälen för vårt förslag Behovet av att begränsa vilka uppgifter som får registreras Som vi konstaterat i föregående avsnitt måste regleringen av säker- hetsregistret noga balanseras mot enskildas grundläggande rätt till skydd mot det integritetsintrång som registret innebär. Våra förslag får därför inte ge Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård möjligheter till personuppgiftsbehandling som går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med säkerhetsregistret. Ändamålet är att ge Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård möjlighet att skydda de barn och ungdomar som vårdas inom myndigheten och att kunna bedriva en trygg och säker vård, där placerade barns och ungas vårdbehov blir tillgodosedda. Genom att få föra ett säkerhetsregister ges myndigheten en möjlighet att på ett strukturerat och sammanhållet sätt behandla uppgifter i syfte att före- bygga och motverka brottslig verksamhet och upprätthålla ordningen och säkerheten vid statliga hem för barn och unga. Som vi konstaterat i avsnitt 12.12.21 har många barn och unga som i dag vårdas vid de särskilda ungdomshemmen vårdbehov på grund av brottslig verksamhet och annat socialt nedbrytande beteende, vilket sannolikt även kommer gälla i framtiden. Alla barn och unga som kommer att vårdas vid ett statligt hem för barn och unga kommer dock inte ha sådana vårdbehov eller livsförhållanden i övrigt som motiverar att uppgifter om dem behandlas utanför socialtjänstjour- nalen i syfte att förebygga och motverka brottslig verksamhet eller upprätthålla ordning och säkerhet. Eftersom uppgifter endast får behandlas i säkerhetsregistret för vissa uttömmande ändamål skulle det kunna hävdas att ändamåls- regleringen ställer upp ett tillräckligt hinder mot att i registret be- handla uppgifter om placerade barn och unga som inte behövs för att i verksamheten med statliga hem för barn och unga förebygga SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … och motverka brottslig verksamhet eller upprätthålla ordning och säkerhet. Förslaget om ett säkerhetsregister utgör dock ett stort avsteg från de allmänna principerna om personuppgiftsbehandling och dokumentation inom socialtjänsten. Registret kommer dess- utom att innehålla uppgifter om redan mycket utsatta barn och unga som vårdas under tvång, med möjlighet för personalen att med stöd av särskilt reglerade befogenheter söka igenom boenderum, försän- delser och att kontrollera besök. För legitimiteten och proportio- naliteten av förslaget om ett säkerhetsregister behöver det därför inte bara övervägas för vilka (uttömmande) ändamål personuppgifter ska få behandlas i registret, vilket vi gjort ovan, utan också vilka uppgifter som ska få behandlas för dessa syften. Uppgifter om barn och unga ska kunna behandlas i säkerhetsregistret redan i samband med platsansökan Det ligger i sakens natur att uppgifter om barn och unga som redan vårdas vid ett statligt hem för barn och unga måste få behandlas i säkerhetsregistret. I kartläggningen av behoven av ett säkerhetsregis- ter har SiS dock även uppgett att myndigheten behöver kunna be- handla uppgifter om barn och unga som ska anvisas en plats på ett särskilt ungdomshem (avsnitt 12.8.3). Det innebär att behovet av att kunna behandla uppgifter i syfte att förebygga och motverka brotts- lig verksamhet och upprätthålla ordning och säkerhet kan uppstå redan innan ett barn eller en ung person har skrivits in på ett särskilt ungdomshem. SiS har här uppgett att myndigheten inte får tillräcklig information om placerade barn och unga som är relevant ur ett säker- hetsperspektiv, till exempel säkerhetsfrågor i samband med anvisning av plats och bedömning av säkerhetsnivå, från socialnämnderna. Pla- ceringar kan också ske helt akut och det förekommer då att social- nämnden helt enkelt inte har någon bakgrundsinformation över huvud taget om barnet eller den unge. Sådana uppgifter kan därför behöva hämtas in från Polismyndigheten, och sedan användas för att göra avvägningar i fråga om lämplig platsanvisning. Vad gäller uppgifter om placerade barn och unga är vår bedöm- ning därför att tillåtligheten av behandling i säkerhetsregistret inte ska vara avhängig att barnet eller den unge redan skrivits in på ett statligt hem för barn och unga, utan att sådan behandling ska vara Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 tillåten redan från tidpunkt då socialnämnden ansöker om en plats för honom eller henne. Regleringen av Kriminalvårdens säkerhetshetsregister utgår från att det i den myndighetens säkerhetsregister alltid är tillåtet att be- handla uppgifter om en person som är eller har varit placerad på eller uppfyller kraven för att placeras på en säkerhetsavdelning (se 4 kap.

6 § När personuppgifter behandlas i säkerhetsregistret ska Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård dokumentera avvägningen mellan behovet av behandlingen och intrånget i enskildas personliga integritet. Dokumentationen ska göras på ett sådant sätt att det möjliggör kontroll i efterhand. I paragrafen finns ett krav på dokumentation i samband med be- handling av uppgifter i säkerhetsregistret. Övervägandena finns i avsnitt 12.12.26. Av första stycket framgår att när personuppgifter behandlas i säker- hetsregistret ska Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård dokumentera avvägningen mellan behovet av behandlingen och in- trånget i enskildas personliga integritet. Dokumentationen ska enligt andra stycket göras på ett sådant sätt att det möjliggör kontroll i efterhand. Bestämmelsen innebär att myndigheten måste dokumentera be- dömningen av behovet av behandlingen i förhållande till de tillåtna ändamålen för behandling av personuppgifter i säkerhetsregistret, och om behandlingen kan anses vara proportionerlig utifrån det integ- ritetsintrång den innebär. Dokumentationen kan omfatta en serie liknande behandlingar. Dokumentationskravet innebär inte heller att myndigheten måste redovisa exakt vilka uppgifter som behandlas. SOU 2026:52 Författningskommentar Det är tillräckligt att det framgår av dokumentationen vilka katego- rier av uppgifter som behandlas och uppgifternas art. Något formkrav på dokumentationen finns inte. Den ska dock ske på ett sådant sätt att det är möjligt att göra efterhandskontroller av om dokumenta- tionskravet följts. I de fall myndigheten är skyldigt att göra en kon- sekvensbedömning enligt artikel 35 i EU:s dataskyddsförordning och därför redan har dokumenterat avvägningen mellan behovet av behandlingen och intrånget i enskildas personliga integritet på ett sätt som gör att det går att kontrollera i efterhand, har myndigheten även uppfyllt det aktuella dokumentationskravet. Längsta tid för behandling av personuppgifter i säkerhetsregistret

7 § SoLPuF. Liknande reglering har under en lång tid funnits också i annan sektorsspecifik dataskyddsreglering. Det går dock att i ifråga- sätta om dessa ändamål är att likställa med sådana ändamål som av- ses i dataskyddsförordningen. Informationshanteringsutredningen (Ju 2011:11) hade som huvud- uppdrag att se över den kompletterande dataskyddsregleringen i stort. I sitt slutbetänkande gjorde utredningen bedömningen att det i många dataskyddsförfattningar hade skett en sammanblandning mellan vad som i dataskyddsrättslig mening är särskilda bestämda ändamål re- spektive tillåtna rättsliga grunder för behandling. Enligt utredningen fanns det därför en risk för att tillämparen blandade samman ända- mål med rättslig grund. Risken bestod i att tillämparen skulle godta SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … ett i författning bestämt allmänt ändamål som ett särskilt, berättigat och tillräckligt preciserat ändamål.135 Regeringen har dessutom i andra sammanhang uppmärksammat att ändamålet med behandlingen inte får vara så vagt eller vittomfat- tande att någon prövning av om de personuppgifter som behandlas är adekvata och relevanta för ändamålet inte är möjlig. Enligt reger- ingen innebär det att det många gånger kommer att behöva formu- leras mer preciserade ändamål för de specifika behandlingar av per- sonuppgifter som sker i en myndighets verksamhet, än de som anges i kompletterande dataskyddsreglering.136 Regeringens nyss relaterade uttalanden bör även vara tillämpliga för ändamålsbestämmelserna i 7 § SoLPuF, som måste anses vara mycket brett formulerade och av en annan karaktär än de preciserade ändamål som krävs enligt artikel 5.1 b i dataskyddsförordningen. När de nuvarande ändamålsbestämmelserna togs fram var dess- utom både de rättsliga och de tekniska förutsättningarna för myndig- heters automatiserade personuppgiftsbehandling väsentligt annorlunda mot vad de är i dag. Då var manuell handläggning det vanligaste arbetssättet, vilket vi påpekat tidigare. Det innebär att när dagens ändamål togs fram utgjorde de en slags särreglering som avsåg för vilka ändamål uppgifter fick behandlas med en särskild teknik som utgjorde ett undantag från standardförfarandet. Av förarbetena till lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten före- faller också syftet med regleringen ha varit att ge berörda myndig- heter ett stöd för att använda digitala verktyg i (hela) sin verksamhet, samtidigt som enskildas integritet skulle värnas.137 Det illustrerar enligt vår mening än mer att ändamålen som framgår av ändamåls- bestämmelserna i 7 § SoLPuF inte går att likställa med sådana sär- skilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål som enligt arti- kel 5.1 b i dataskyddsförordningen ska finnas för varje behandling av personuppgifter. Mot bakgrund av den rättsliga utvecklingen, det vill säga främst dataskyddsförordningens begränsningar avseende den rättsliga grun- den för myndigheters personuppgiftsbehandling och krav på särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål som är så utförligt an- givna att en prövning av de grundläggande principerna är möjlig att 135 SOU 2015:39 Myndighetsdatalag, s. 277–278. 136 Prop. 2019/20:106 Stärkt integritet i Rättsmedicinalverkets verksamhet, s. 43. 137 Jfr t.ex. prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 143. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 göra, bör dagens ändamålsbestämmelser närmast kunna jämställas med rambestämmelser som pekar ut gränserna för tillåten behand- ling, det vill säga på vilka sammanfattade rättsliga grunder SiS får behandla personuppgifter. Vi har i avsnitt 12.12.7 bedömt att det är lämpligare att sådan reglering införs i anslutning till bestämmelsen som anger lagens tillämpningsområde. Ett brett formulerat, primärt ändamål Frågan är då hur de primära ändamålsbestämmelserna ska formule- ras i den nya lagen om personuppgiftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Givet hur detaljerat ändamålet måste anges i det enskilda fallet en- ligt dataskyddsförordningen framstår det för det första som omöjligt att i en sektorsspecifik dataskyddsreglering ange samtliga särskilda ändamål som kan komma att aktualiseras inom myndighetens verk- samhet. Sådana ändamålsbestämmelser skulle komma att bli mycket omfattande och skulle dessutom behöva ändras för varje tillkom- mande uppdrag i till exempel regeringsbeslut. Ansvaret för att for- mulera särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål i det enskilda fallet måste i stället vila på den personuppgiftsansvariga myndigheten i enlighet med artikel 5.2 i dataskyddsförordningen. Det kan därför ifrågasättas vad det har för egentligt syfte att införa ändamålsbestämmelser i den nya lagen om personuppgiftsbehand- ling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård om det ändå inte rör sig om ändamål enligt artikel 5.1 b utan en sammanfattning av den rättsliga grunden enligt artikel 6.1 i dataskyddsförordningen. Regeringen har dock i andra lagstiftningsärenden uttalat att ända- målsbestämmelser i kompletterande dataskyddsreglering bidrar till att behandlingen av personuppgifter sker på ett korrekt, lagligt och öppet sätt. Att ta bort ändamålsbestämmelserna skulle enligt reger- ingen leda till otydlighet och oförutsebarhet och inte vara till nytta för vare sig myndigheterna eller de registrerade personerna.138 Som framgår av avsnitt 12.4.1 innebär den allmänna dataskydds- regleringen vidare att myndigheter är förbjudna att behandla person- uppgifter för något annat ändamål än sådana som kan kopplas till deras författningsreglerade verksamhet. Detta följer av den direkt 138 Prop. 2017/18: 112 Anpassningar av registerförfattningar på arbetsmarknadsområdet till EU:s dataskyddsförordning, s. 53. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … tillämpliga dataskyddsförordningen, förtydligas i dataskyddslagen (se avsnitt 12.4.2) och behöver därför inte regleras särskilt i en kom- pletterande regleringen för Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård. Det får dock till följd att ändamålsbestämmelsen i lagen behöver formuleras på så sätt att den omfattar all den personupp- giftsbehandling som är nödvändig för att utföra verksamheten med de statliga hemmen för barn och unga, för att inte ge intryck av att utgöra en begränsning i förhållande till den allmänna regleringen. Vi föreslår därför en bred ändamålsbestämmelse som motsvarar var som gäller i dag enligt 6 § första stycket SoLPuL, det vill säga att personuppgifter bara får behandlas om behandlingen är nödvändig för att utföra verksamheten med statliga hem för barn och unga. En förutsättning för att Myndigheten för statliga barn- och ung- domsvård ska kunna behandla personuppgifter med stöd av bestäm- melsen är alltså att det ska vara nödvändigt för att utföra verksamhet inom lagens tillämpningsområde. Kravet på nödvändighet avser dock inte att behandlingen ska oundgänglig. Behandlingen kan anses nöd- vändig och därmed tillåten enligt bestämmelsen om behandlingen leder till effektivitetsvinster. Att behandlingen skulle kunna ske manuellt, det vill säga utan tekniska hjälpmedel, medför därför normalt inte att automatisk behandling inte anses nödvändig.139 Tillsammans med bestämmelsen om lagens tillämpningsområde bör den föreslagna ändamålsregleringen i allt väsentligt motsvara dagens reglering i 6 § SoLPuL och 7 § SoLPuF, som i sak innebär att personuppgiftsbehandling är tillåten om den är nödvändig för att utföra verksamheten. Vi anser därför att det är rimligt att se på en ändamålsbestämmelse snarast som ett komplement till bestämmelsen om lagens tillämp- ningsområde. På så sätt kan ändamålsbestämmelsen bidra till att tyd- liggöra ramarna för den tillåtna behandlingen inom verksamheten med statliga hem för barn och unga. En särskild ändamålsreglering för säkerhetsregistret Utöver den brett formulerade primära ändamålsbestämmelsen som motiverats ovan föreslår vi ytterligare en primär ändamålsbestämmelse för viss personuppgiftsbehandling i ett särskilt reglerat säkerhets- 139 Se prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 189. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 register. Överväganden och bedömningar avseende den särskilda ändamålsbestämmelsen för säkerhetsregistret framgår av avsnitt 12.12.21. 12.12.12 Finalitetsprincipen Utredningens förslag I den nya lagen ska upplysas om att personuppgifter får behandlas för ett annat ändamål än insamlingsändamålet under förutsätt- ning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med insamlingsändamålet. Uppgifter som samlats in från andra myndigheter i uppfölj- ningssyfte efter avslutad vård ska dock inte få behandlas för till- kommande ändamål i verksamheten. Utredningens bedömning Vidarebehandling för ett tillkommande ändamål inom den nya lagens tillämpningsområde bör i regel anses vara förenligt med insamlingsändamålet, med undantag för uppgifter som samlats in från andra myndigheter i uppföljningssyfte. Skälen för vårt förslag och vår bedömning Om finalitetsprincipen och möjligheten att göra undantag från finalitetsprincipen Finalitetsprincipen, det vill säga principen om ändamålsbegränsning som framgår av artikel 5.1 b i dataskyddsförordningen, har en avgör- ande betydelse för vidarebehandling av personuppgifter. Finalitets- principen innebär att personuppgifter får vidarebehandlas för andra ändamål än de som de samlats in för, under förutsättning att det tillkommande ändamålet är förenligt med insamlingsändamålet. Där- emot är ytterligare behandling för ändamål som är oförenligt med insamlingsändamålet som utgångspunkt förbjuden. Vid tillämpning av finalitetsprincipen ska kopplingar mellan de ändamål för vilka personuppgifterna har samlats in och ändamålen SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … med den avsedda ytterligare behandlingen, det sammanhang inom vilket personuppgifterna har samlats in, personuppgifternas art, even- tuella konsekvenser för registrerade av den planerade fortsatta be- handlingen och förekomsten av lämpliga skyddsåtgärder beaktas (artikel 6.4 i dataskyddsförordningen). Ytterligare behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forsk- ningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1 ska dock inte anses vara oförenlig med de ursprungliga ändamålen (artikel 5.1 b). Som vi nämnt tidigare är det enligt skäl 47 till dataskyddsförord- ningen lagstiftarens sak att genom lagstiftning tillhandahållna den rättsliga grunden för myndigheters behandling av personuppgifter. Myndigheter är därmed inte på samma sätt som enskilda aktörer fria att behandla personuppgifter på flera olika rättsliga grunder. Ett exempel är att myndigheter enligt skäl 47 inte kan behandla person- uppgifter på den rättsliga grunden berättigat intresse som framgår av artikel 6.1 f i dataskyddsförordningen. Den andra sidan av myntet är dock att det, för viss personupp- giftsbehandling som i huvudsak myndigheter utför, finns särskilda bestämmelser i dataskyddsförordningen som tillåter vidarebehandling för nya ändamål som inte är förenliga med insamlingsändamålet. Trots att myndigheters rättsliga möjligheter till personuppgifts- behandling är mer begränsad än andra aktörers, så finns det alltså även undantag som gör att myndigheter i vissa avseenden har större möjligheter än till exempel enskilda aktörer att vidarebehandla upp- gifter. Om en vidarebehandling är nödvändig för att fullgöra en uppgift av allmänt intresse, eller som ett led i myndighetsutövning som den personuppgiftsansvarige har fått i uppgift att utföra (jämför här ar- tikel 6.1 c och e, se avsnitt 4.2.1), kan medlemsstaternas nationella rätt fastställa för vilka uppgifter och syften ytterligare behandling bör betraktas som förenlig och laglig. Om vidarebehandlingen grundar sig på unionsrätten eller på medlemsstaternas nationella rätt som ut- gör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt sam- hälle i syfte att säkerställa i synnerhet viktiga mål av allmänt intresse, bör den personuppgiftsansvarige dessutom tillåtas att behandla per- sonuppgifterna ytterligare, oavsett om detta är förenligt med ända- målen eller inte. Detta framgår av artikel 6.4 och skäl 50 till data- skyddsförordningen. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Dataskyddsförordningen ger därmed utrymme för att i nationell rätt föreskriva att ytterligare behandling av personuppgifter får ske, även om vidarebehandlingen inte är förenlig med det eller de ändamål för vilket uppgifterna samlades in. Som en generell utgångspunkt bör till exempel ett utlämnande av en uppgift till en annan myndighet, i syfte att uppgiften ska användas i en helt annan verksamhet än den som den samlades in till, utgöra en behandling som inte är förenlig med insamlingsändamålet. Ett exempel på sådan reglering som ändå tillåter den oförenliga behandlingen genom utlämnande är offentlig- hets- och sekretesslagens bestämmelser, och då särskilt 6 kp. 5 § OSL som ålägger en myndighet en långtgående skyldighet att på begäran av en annan myndighet lämna ut uppgifter som inte är sekretess- belagda, och 10 kap. 28 § OSL som sammanfattningsvis innebär en uppgift som träffas av en uppgiftsskyldighet inte är sekretessbelagd. Finalitetsprincipen ska framgå av den nya lagen I den nuvarande dataskyddsregleringen för SiS verksamhet med särskilda ungdomshem finns det inte någon bestämmelse som ger uttryck för finalitetsprincipen. Som nämnts i avsnitt 12.5.3 är dock regleringen utformad i syfte att komplettera den numera upphävda personuppgiftslagen, och i förarbetena hänvisar regeringen till per- sonuppgiftslagens bestämmelser om finalitetsprincipen.140 Finalitetsprincipen har alltså inte ”skrivits bort” för verksamheten, utan har tidigare framgått av personuppgiftslagen. Det skulle på samma sätt i dag kunna hävdas att finalitetsprincipen, som ju utgör en av de grundläggande principerna för personuppgiftsbehandling enligt den direkt tillämpliga dataskyddsförordningen, gäller oavsett om den framgår av den myndighetsspecifika regleringen eller inte. I våra kontakter med SiS i syfte att kartlägga behoven av en för- ändrad dataskyddsreglering har vi dock noterat att det råder en viss osäkerhet om i vilken utsträckning personuppgifter får vidarebehand- las för tillkommande ändamål inom verksamheten, utan att det sär- skilt reglerats. Den osäkerheten utgör ett starkt skäl för att tydliggöra att finalitetsprincipen kommer att kunna tillämpas av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård i myndighetens verksamhet med de statliga hemmen för barn och unga. Att enskilda som berörs av 140 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 138, 140–143 och 149. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … regleringen genom en sådan bestämmelse blir upplysta om att upp- gifter kan komma att behandlas för tillkommande ändamål, om det inte bedöms vara oförenligt med insamlingsändamålet, bör också an- ses vara ett tungt vägande skäl. Regeringen har också vid flera tidigare tillfällen bedömt att det av tydlighetsskäl bör införas bestämmelser om finalitetsprincipen i myndighetsspecifik dataskyddsreglering som kompletterar dataskyddsförordningen.141 Mot den bakgrunden föreslår vi att det ska införas en bestäm- melse i den nya lagen om personuppgiftsbehandling som tydliggör att finalitetsprincipen som utgångspunkt gäller vid personuppgifts- behandling inom lagens tillämpningsområde. Bestämmelsen har ingen självständig rättslig betydelse, utan förtydligar vad som gäller enligt dataskyddsförordningen. Bestämmelsen är en så kallad sekundär ändamålsbestämmelse, som tydliggör för vilka ändamål uppgifter som behandlas för ett primärt ändamål i verksamhet får vidarebehandlas. Finalitetsprincipen ska inte gälla för uppgifter som samlats in från andra myndigheter i uppföljningssyfte efter avslutad vård I avsnitt 12.5.1 har vi redogjort för att statistiksekretessen enligt 24 kap.

8 § OSL). I andra sammanhang är uppgifter om enskilda sekretess- belagda endast om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs, till exempel i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen (folkbokföringssekretessen, 22 kap. 1 § första stycket OSL). Sekretessens styrka är dock inte alltid genomgående i en särskild verksamhet. Som vi nyss konstaterat innebär 26 kap. 1 § OSL att det som utgångspunkt föreligger en presumtion för sekretess för upp- gifter om enskilda inom socialtjänsten. Motsatsvis gäller dock enligt 26 kap. 7 § OSL ingen sekretess alls för beslut om vård utan samtycke, till exempel om att omedelbart omhänderta ett barn med stöd av tvångsvårdslagstiftningen. Sådana beslut är alltså alltid offentliga. Samtycke … Huvudregeln vad gäller sekretess till skydd för enskilda är att den enskilde ”äger” sekretessen. Det innebär att sekretessen i regel inte gäller i förhållande till honom eller henne själv (se 12 kap. 1 § OSL) och att hon eller han kan bestämma att den inte ska gälla i förhål- lande till någon annan genom att helt eller delvis häva sekretessen (se 12 kap. 2 § första stycket OSL). Det är till exempel vanligt att enskilda ger sitt samtycke till att en myndighet inom hälso- och sjukvården lämnar uppgifter till en annan sådan myndighet i vård- och behandlingssyfte. När samtycke har lämnats till att en sekretess- skyddad uppgift lämnas till en person eller en myndighet utgör ett utlämnande som omfattas av samtycket inte ett otillåtet röjande. Bestämmelsen i 12 kap. 2 § OSL innebär alltså att en enskild kan häva (också benämnt efterge) sekretessen i förhållande till en annan enskild eller till en myndighet. Det finns inga formkrav på ett sådant Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 samtycke utan det kan i regel ges muntligt och behöver inte vara skriftligt. Riksdagens ombudsmän, även kallad Justitieombudsman- nen, förkortad JO, har dock i flera beslut uttalat att en myndighet bör begära in ett uttryckligt och skriftligt samtycke när det rör sig om utlämnande av känsliga uppgifter, till exempel inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården.14. Av förarbetena till bestämmelsen i 12 kap. 2 § OSL framgår att ett samtycke kan ges i förväg med tanke på en kommande situation. Även om det inte framgår av offentlighets- och sekretesslagen får dock ett samtycke inte ges ett så generellt innehåll att den enskilde allmänt förklarar sig avstå från sekretesskyddet hos en viss myndig- het eller tjänsteman. För det fall att någon avtvingas ett sådant gene- rellt samtycke kan samtycket bedömas sakna rättslig giltighet.15 Ett samtycke bör vidare inte medföra att den enskilde lämnar ett med- givande som går längre än vad som behövs för myndighetens verk- samhet. Den person som tar emot samtycket bör försäkra sig om att detta inte får större räckvidd än vad den enskilde har insett eller velat.16 Om sekretess till skydd för enskilda enligt offentlighets- och sekretesslagens bestämmelser gäller eller inte är alltså en fråga som den enskilde själv kan bestämma över i de allra flesta fall, så länge samtycket inte är framtvingat eller alltför generellt utformat. Det nyss sagda gäller dock inte i de situationer där sekretessen bryts av en sekretessbrytande bestämmelse, till exempel en uppgiftsskyldighet mellan två myndigheter, se vidare nedan. … och sekretess till skydd för barn Det som nyss sagts om samtycke förutsätter att det är den som för- fogar över sekretessen som lämnar samtycket. Av 12 kap. 3 § OSL framgår följande vad gäller sekretess till skydd för uppgifter om barn: Sekretess till skydd för en enskild gäller, om den enskilde är underårig, även i förhållande till dennes vårdnadshavare. Sekretessen gäller dock inte i förhållande till vårdnadshavaren i den utsträckning denne enligt 6 kap. 11 § föräldrabalken har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör den underåriges personliga angelägenheter, såvida inte 14 Se JO 1990/91 s. 366, JO 2016/17 s. 224 och JO:s beslut i ärende med dnr 5255-2019. 15 Se prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A s. 330 och 331. 16 Jfr t.ex. JO 2017/18 s. 99 och JO 2017/18 s. 286. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1. det kan antas att den underårige lider betydande men om uppgif- ten röjs för vårdnadshavaren, eller 2. det annars anges i offentlighets- och sekretesslagen. Om sekretess inte gäller i förhållande till vårdnadshavaren förfogar denne enligt 2 § ensam eller, beroende på den underåriges ålder och mognad, tillsammans med den underårige över sekretessen till skydd för den underårige. Vad gäller sekretess för uppgifter om barn kan sådan sekretess alltså även gälla i förhållande till barnets vårdnadshavare. Som utgångspunkt förfogar dock en vårdnadshavare ensam eller, beroende på barnets ålder och mognad, tillsammans med barnet över sekretessen till skydd för barnet i frågor som vårdnadshavaren har en rätt och skyldighet att bestämma i. Det innebär att om ett barn på grund av bristande mognad saknar förmåga till bedömning av sekretessfrågan krävs det att vårdnadshavaren samtycker till ett utlämnande av sekretessbelagda uppgifter rörande barnet. Vårdnadshavarens samtycke är i ett sådant fall också ensamt tillräckligt för att uppgifterna ska få lämnas ut. När det gäller barn i tonåren är dock, beroende på ålder och utveckling, barnets eget samtycke många gånger tillräckligt. I vissa fall bör dock samtycke krävas både från barnet och hans eller hennes vårdnads- havare.17 Vid vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU, gäller därutöver att socialnämnden får bestämma om barnets eller den unges personliga förhållanden i den utsträckning det behövs för att genomföra vården (se 11 § fjärde stycket LVU). Det görs i detta sammanhang ingen skillnad på barn och unga och bestämmelsen omfattar enligt sin ordalydelse både barn och unga personer.18 Sekretessbrytande bestämmelser Behovet av att utbyta uppgifter Många av bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen inne- bär att uppgifter om enskilda omfattas av sekretess med ett omvänt skaderekvisit, det vill säga en presumtion för att uppgiften inte får 17 Se prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A s. 330 och prop. 2008/09:150 Offentlighets- och sekretesslag, s. 331 och 332. 18 Se regeringens lagrådsremiss den 19 mars 2026, För barns rättighet och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga, s. 241. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 röjas utanför det sammanhang där uppgiften förekommer. Det inne- bär bland annat att utrymmet för en myndighet att lämna ut uppgifter till en enskild eller en annan myndighet ofta är förhållandevis litet. Möjligheten att utbyta uppgifter utgör dock en viktig förutsättning för att myndigheterna ska kunna utföra sina respektive verksamheter och för en fungerande samverkan mellan myndigheter i övrigt. Det är därför nödvändigt att vissa uppgifter som annars hade varit sekre- tessbelagda ändå kan utbytas.19 I offentlighets- och sekretesslagen finns därför ett flertal bestämmelser med innebörden sekretess inte hindrar att uppgifter lämnas mellan myndigheter eller lämnas till enskilda. Några centrala bestämmelser i 10 kap. OSL I 10 kap. OSL finns ett flertal sekretessbrytande bestämmelser som innebär att sekretess inte hindrar att uppgifter under vissa förutsätt- ningar lämnas ut till enskilda eller andra myndigheter. Bestämmel- serna i 10 kap. OSL utgörs såväl av reglering av utlämnande för vissa särskilt angivna syften, som generella sekretessbrytande bestämmel- ser som möjliggör utlämnande av uppgifter till såväl enskilda som myndigheter. Av de bestämmelser som finns i 10 kap. OSL kan följ- ande nämnas. • Samtycke Av 10 kap. 1 § OSL framgår att sekretess till skydd för en enskild, med vissa begränsningar, inte hindrar att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan myndighet, om den enskilde samtycker till det. • Nödvändigt utlämnande Enligt 10 kap. 2 § OSL hindrar inte sekretess att en myndighet läm- nar ut uppgift om det är nödvändigt för att den utlämnande myndig- heten ska kunna fullgöra sitt uppdrag, så kallat nödvändigt uppgifts- lämnande. Bestämmelsen i 10 kap. 2 § OSL ska tolkas restriktivt och avsikten är inte att man enbart av effektivitetsskäl ska kunna bryta sekretessen. Sekretessen får brytas endast i de fall, då det är en nöd- 19 Jfr prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A s. 89. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … vändig förutsättning att en sekretessbelagd uppgift lämnas ut för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra de uppgifter som åligger den.20 • Partsinsyn Av 10 kap. 3 § första stycket OSL följer att sekretess inte hindrar att en enskild eller en myndighet som är part i ett mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet och som på grund av sin partsställ- ning har rätt till insyn i handläggningen, tar del av en handling eller annat material i målet eller ärendet. En sådan handling eller ett så- dant material får dock inte lämnas ut till parten i den utsträckning det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. I sådana fall ska myn- digheten på annat sätt lämna parten upplysning om vad materialet innehåller i den utsträckning det behövs för att parten ska kunna ta till vara sin rätt och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen ska skydda. • Brottsbekämpning med mera Enligt 10 kap. 15 a § OSL hindrar inte sekretess enligt 21–40 kap. OSL (det vill säga sekretess till skydd för enskilda) att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om det behövs för att 1. förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, 2. utreda brott, 3. förebygga eller förhindra att en ekonomisk förmån, ett ekonomiskt stöd, en skatt eller en avgift beslutas, betalas ut eller tillgodoräknas felaktigt eller med ett för högt eller ett för lågt belopp, 4. upptäcka eller utreda sådant som avses i 3, eller 5. förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda fusk och överträdel- ser av regler, villkor i beslut eller avtal. En uppgift får dock inte lämnas ut med stöd av bestämmelsen om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Viss sek- retess är dessutom undantagen bestämmelsens tillämpningsområde, 20 Se prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A s. 465. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 bland annat hälso- och sjukvårdssekretessen enligt 25 kap. 1–5 och 8 §§ OSL. • Generalklausulen Enligt den så kallade generalklausulen, 10 kap. 27 § första stycket OSL, får en sekretessbelagd uppgift lämnas till en myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Av paragrafens andra stycke framgår att generalklausulen inte gäller i fråga om bland annat hälso- och sjukvårdssekretess och socialtjänstsekretess. Av paragrafens tredje stycke fram går även att generalklausulen inte gäller om utlämnandet strider mot lag eller förordning. • Uppgiftsskyldigheter Enligt 10 kap. 28 § OSL hindrar inte sekretess att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om det finns en uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning. Sekretess bryts alltså endast om det rör sig om en skyldighet att lämna uppgifter, det vill säga att det i lag eller förordning framgår att en uppgift ska lämnas ut. En bestäm- melse om att en uppgift får lämnas ut bryter alltså inte sekretess. Sekretess gäller både mellan myndigheter och mellan självständiga verksamhetsgrenar inom en myndighet Som vi nämnt ovan gäller sekretess både mot enskilda och mot andra myndigheter, vilket framgår av 8 kap. 1 § OSL. En myndighet kan dock bedriva flera olika verksamheter och om verksamhetsgrenarna är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra kan sekretess även råda inom en myndighet. Detta framgår av 8 kap. 2 § OSL. Vad som utgör en självständig verksamhetsgren är dock inte alltid självklart och frågan har varit föremål för överväganden i flera olika lagstiftningsärenden. Av förarbetena till offentlighets- och sekretesslagen framgår att om olika delar av myndighetens verksam- het ska tillämpa sinsemellan helt olika ”set av sekretessbestämmelser” är det fråga om olika verksamhetsgrenar i sekretesshänseende. Det måste också göras en bedömning av om verksamheterna har organi- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … serats på ett sådant sätt att de förhåller sig självständigt till varandra.21 Ett exempel är Skatteverket där beskattningsverksamheten utgör en självständig verksamhetsgren, och folkbokföringsverksamheten en annan. Om verksamhetsgrenarna är att betrakta som självständiga i för- hållande till varandra räknas de som olika myndigheter vid tillämp- ningen både av tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sek- retesslagen (2 kap. 11 § TF och redan nämnda 8 kap. 2 § OSL). Det innebär bland annat att en handling som skickas mellan de olika verk- samhetsgrenarna blir en allmän handling, vilket i sin tur innebär att bestämmelser om sekretess gäller på samma sätt mellan självstän- diga verksamhetsgrenar inom en myndighet som mellan två olika myndigheter. Ett myndighetsorgans självständighet kan dock vara begränsad till vissa särskilda situationer eller ärenden.22 12.3.3 Tystnadsplikt i enskilt bedriven verksamhet Offentlighets- och sekretesslagen gäller enbart i det allmännas verk- samhet. Inom såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten finns det dock en stor andel enskilda aktörer. Inom den enskilt bedrivna hälso- och sjukvården finns dock en lagstadgad tystnadsplikt som regleras i 6 kap. 12–16 §§ patientsäker- hetslagen (2010:659) som i grova drag motsvarar den sekretess som gäller inom det allmännas verksamhet på området. I 16 kap. 11 § socialtjänstlagen (2025:400), förkortad SoL, regleras tystnadsplikt för enskilt bedriven verksamhet inom socialtjänsten. Av bestämmelsen framgår att den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som avser insatser enligt lagen får inte obehörigen röja vad han eller hon då har fått veta om enskildas personliga förhållanden. 21 Prop. 2008/09:150 Offentlighets- och sekretesslag, s. 356–360. 22 Prop. 1975/76:160 om nya grundlagsbestämmelser angående allmänna handlingars offentlig- het, s.152. Jfr även SOU 2003:99 Ny sekretesslag, s. 254–259. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 12.3.4 Något om digitaliseringen och bestämmelser om offentlighet och sekretess Den snabba tekniska utvecklingen och framväxten av det interna- tionella informationssamhället har medfört en alltmer omfattande digital hantering av personuppgifter och annan data, såväl inom offentlig som privat sektor. I Sverige har regeringen också sedan länge haft det uttalade målet att landet ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter.23 Arbetet med att öka effektiviteten i myndigheternas verksamhet, med samverkan mellan myndigheter och med att ge medborgarna en förbättrad service är därför i princip helt inriktat på att det ska ske på elektronisk väg.24 Regeringen har också uttalat att det i dagsläget mer eller mindre regelmässigt bör anses vara nödvändigt att använda tekniska hjälpmedel och därmed behandla personuppgifter på automatisk väg, eftersom en manuell informationshantering inte utgör ett realistiskt alternativ för vare sig myndigheter eller företag.25 Offentliga aktörer, till exempel statliga myndigheter som SiS, han- terar följaktligen ofta stora mängder uppgifter som rör enskilda fysiska och juridiska personer digitalt. Det innebär att allmänna handlingar i allt större utsträckning är digitala och att informationsutbyte mellan myndigheter och mellan myndigheter och enskilda i allt högre grad sker digitalt snarare än via pappersbrev. Rent generellt kan sägas att om uppgifter om enskilda behandlas för ett annat ändamål än vad som avsetts eller om de hanteras av någon som inte borde ha tillgång till uppgifterna kan det utgöra ett oönskat intrång i den personliga integriteten Det är bland annat därför be- stämmelserna i 21–40 kap. OSL (sekretess till skydd för enskilda) har införts.26 Om uppgifterna dessutom behandlas med digital teknik – som ofta är fallet i dag – kan det innebära särskilda och tillkommande risker ur ett integritetsperspektiv. Den digitala tekniken gör det nämligen möjligt att på ett enkelt sätt både samla in, sammanställa och sprida mycket stora mängder information. I dag skyddas enskildas personliga integritet därför inte enbart av bestämmelser om sekretess, utan även av det dataskyddsrättsliga regelverket. De båda regelverken tillämpas parallellt och samspelar 23 Se bl.a. budgetpropositionen för 2012, prop. 2011/12:1 utg. omr. 22, s. 84. 24 SOU 2015:39 Myndighetsdatalag, s. 175. 25 Prop. 2017/18:1055 Ny dataskyddslag, s. 47. 26 Jfr prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A s. 90. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … ofta. I svensk rätt betraktas sekretessbestämmelser som en viktig del av det nationella skyddet för personuppgifter.27 Sekretessbestäm- melser kan till exempel utgöra en del av de rättsliga skyddsåtgärder som gör att en myndighets personuppgiftsbehandling framstår som proportionerlig ur ett dataskyddsrättligt perspektiv, se vidare av- snitt 12.13.3. 12.4 Dataskyddslagstiftningen 12.4.1 Dataskyddsförordningen Allmänt om dataskyddsförordningen EU:s dataskyddsförordning28 i fortsättningen enbart kallad data- skyddsförordningen, utgör sedan den började tillämpas den 25 maj 2018 en generell reglering för behandling av personuppgifter inom EU, som ersatte 1995 års dataskyddsdirektiv29. Förordningen syftar enligt artikel 1 till att skydda fysiska personers grundläggande rättig- heter och friheter, särskilt deras rätt till skydd av personuppgifter. För att säkerställa att EU-lagstiftningen ger samma skydd för alla medborgare inom hela EU har bestämmelser som finns i en EU- förordning företräde framför nationella lagar.30 Dataskyddsförordningen ska alltså tillämpas av både enskilda och myndigheter precis som om bestämmelserna i förordningen hade funnits i en svensk författning. Det innebär att den primära regler- ingen avseende personuppgiftsbehandling inom svenska myndig- heter i dag finns i dataskyddsförordningen. Förordningen innebär i många avseenden en förändring i förhållande till 1995 års dataskydds- direktiv, och ställer framför allt högre krav på personuppgiftsansva- riga myndigheter än tidigare.31 27 Jfr prop. 2021/22:272 Statens stöd till trossamfund samt demokrativillkor vid stöd till civil- samhället, s. 133 28 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). 29 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. 30 Se bl.a. EU-domstolens dom den 15 juli 1964, Flaminio Costa mot E.N.E.L., mål 6/64. 31 Jfr SOU 2023:100 Framtiden dataskydd – Vid Skatteverket, Tullverket och Kronofogden, s. 324–327. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Dataskyddsförordningens innehåll – centrala delar Tillämpning Förordningen ska enligt artikel 2.1 tillämpas på behandling av person- uppgifter som helt eller delvis sker på automatisk väg och på annan behandling än automatisk av personuppgifter som ingår i eller kom- mer att ingå i ett register32. Personuppgifter definieras i artikel 4.1 dataskyddsförordningen som varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person. En identifierbar fysisk person är en person som direkt eller indirekt kan identifieras särskilt med hänvisning till en identi- fierare som ett namn, ett identifikationsnummer, en lokaliserings- uppgift eller onlineidentifikatorer eller en eller flera faktorer som är specifika för den fysiska personens fysiska, fysiologiska, genetiska, psykiska ekonomiska, kulturella eller sociala identitet. Förordningens bestämmelser gäller dock enligt artikel 4.2 inte vid behandling av uppgifter om avlidna personer och om juridiska personer. Med behandling avses enligt artikel 4.2 en åtgärd eller kombina- tion av åtgärder beträffande personuppgifter eller uppsättningar av personuppgifter, oberoende av om de utförs automatiserat eller ej, såsom insamling, registrering, organisering, strukturering, lagring, bearbetning eller ändring, framtagning, läsning, användning, utläm- ning genom överföring, spridning eller tillhandahållande på annat sätt, justering eller samman förande, begränsning, radering eller förstöring. Förordningens bestämmelser gäller dock enligt artikel 2.2. d inte för behandling av personuppgifter som behöriga myndigheter utför i syfte att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, i vilket även ingår att skydda mot samt förebygga och förhindra hot mot den allmänna säkerheten. Sådan behandling regleras i stället på EU-nivå i det så kallade data- skyddsdirektivet33, se vidare avsnitt 12.4.4. 32 Med register avses enligt artikel 4.6 en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgänglig enligt särskilda kriterier, oavsett om samlingen är centraliserad, decentraliserad eller spridd på grundval av funktionella eller geografiska förhållanden. 33 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Behandling av personuppgifter om barn I dataskyddsförordningen finns inga särskilda bestämmelser som särskilt gäller vid myndigheters behandling av personuppgifter om barn. Det ställs dock särskilda krav på personuppgiftsansvariga när det rör till exempel information till barn och vid bedömning av vilka risker behandling av personuppgifter om barn kan innebära. Av skäl 38 till förordningen framgår bland annat att barns person- uppgifter förtjänar särskilt skydd, eftersom barn kan vara mindre medvetna om berörda risker, följder och skyddsåtgärder samt om sina rättigheter när det gäller behandling av personuppgifter. Av skäl 58 framgår även att eftersom barn förtjänar särskilt skydd, bör all information och kommunikation som riktar sig till barn utformas på ett tydligt och enkelt språk som barnet lätt kan förstå. Det kan också nämnas att den nationella tillsynsmyndigheten enligt artikel 57.1 b har ett särskilt ansvar för att öka barns medvetenhet om och förståelse för risker, regler, skyddsåtgärder och rättigheter i fråga om behandling. I Sverige är det Integritetsskyddsmyndigheten, IMY, som är nationell tillsynsmyndighet.34 Personuppgiftsansvar Enligt artikel 4.7 dataskyddsförordningen avses med personuppgifts- ansvarig en fysisk eller juridisk person, offentlig myndighet, insti- tution eller annat organ som ensamt eller tillsammans med andra bestäm mer ändamålen och medlen för behandlingen av personupp- gifter. Av samma bestämmelser framgår att om ändamålen och med- len för behandlingen bestäms av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt kan den personuppgiftsansvarige eller de särskilda kriterierna för hur denne ska utses föreskrivas i unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt. Personuppgiftsansvar är ett centralt begrepp i dataskyddsförord- ningen och den som är personuppgiftsansvarig åläggs en stor mängd skyldigheter. Enligt artikel 5.2 är det till exempel den personuppgifts- ansvarige som ska ansvara för och kunna visa att de grundläggande principerna som gäller för all behandling (se nedan) efterlevs. Bestäm- 34 Detta framgår av 3 § förordningen (2018:219) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 melsen ger uttryck för den så kallade ansvarsprincipen, som är genom- gående i hela förordningen. Grundläggande principer För all behandling av personuppgifter gäller enligt dataskyddsförord- ningen ett antal grundläggande principer som måste följas. Principerna framgår av artikel 5.1. Det är den personuppgiftsansvarige som ska ansvara för och kunna visa att de grundläggande principerna efter- levs, vilket framgår av artikel 5.2 (ansvarsprincipen). De grundläg- gande principerna är följande: a) Uppgifterna ska behandlas på ett lagligt, korrekt och öppet sätt i förhållande till den registrerade (laglighet, korrekthet och öppenhet). b) Uppgifterna ska samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål. Ytterligare behandling för arkiv- ändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forsk- ningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1 ska inte anses vara oförenlig med de ursprungliga ändamålen (ändamålsbegränsning, även kallat finalitetsprincipen). c) Uppgifterna ska vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas (uppgiftsmini- mering). d) Uppgifterna ska vara korrekta och om nödvändigt uppdaterade. Alla rimliga åtgärder måste vidtas för att säkerställa att person- uppgifter som är felaktiga i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas raderas eller rättas utan dröjsmål (korrekthet). e) Uppgifterna får inte förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. Personupp- gifter får lagras under längre perioder i den mån som personupp- gifterna enbart behandlas för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1, under förutsättning att de lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder som krävs enligt SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … dataskyddsförordningen genomförs för att säkerställa den regi- strerades rättigheter och friheter (lagringsminimering). f) Uppgifterna ska behandlas på ett sätt som säkerställer lämplig säkerhet för personuppgifterna, inbegripet skydd mot obehörig eller otillåten behandling och mot förlust, förstöring eller skada genom olyckshändelse, med användning av lämpliga tekniska eller organisatoriska åtgärder (integritet och konfidentialitet). Rättslig grund För att behandling av personuppgifter över huvud taget ska vara laglig enligt dataskyddsförordningen krävs att något av de villkor som anges i artikel 6.1 är uppfyllda. Det innebär att en behandling är otillåten om den inte vilar på en rättslig grund enligt dataskyddsförordningen. De rättsliga grunder som i huvudsak aktualiseras för myndigheter är behandling som är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige och behandling som är nöd- vändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning, artikel 6.1 c och e. Det unionsrättsliga begreppet nödvändigt har dock inte samma strikta innebörd som det svenska ordet nödvändigt, det vill säga att någonting absolut fordras eller inte kan underlåtas. Trots att en arbets- uppgift skulle kunna utföras utan att personuppgifter behandlas på visst sätt så kan behandlingen anses nödvändig redan om den inne- bär effektivitetsvinster.35 Den grund för behandling av personuppgifter som avser rättslig förpliktelse (artikel 6.1 c) eller uppgift av allmänt intresse eller myn- dig hetsutövning (artikel 6.1 e) ska enligt artikel 6.3 första stycket fast ställas i enlighet med unionsrätten, eller en medlemsstats natio- nella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Syftet med behandlingen ska enligt artikel 6.3 andra stycket fastställas i den rättsliga grunden eller, i fråga om behandling enligt artikel 6.1 e, vara nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Enligt dataskyddsförordningen är det alltså lagstiftarens sak att genom lagstiftning tillhandahålla den rättsliga grunden för myndig- 35 EU-domstolens dom den 16 december 2008 i mål C-524/06, Heinz Huber mot Bundes- republik Deutschland och prop. 2017/18:105, Ny dataskyddslag, s. 46 och 47. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 heters behandling av personuppgifter, vilket uttrycks i skäl 47 till förordningen. Dataskyddsförordningens krav på att all behandling måste ha en rättslig grund innebär att den materiella och processu- ella verksamhetsreglering som styr en myndighets uppgifter också styr för vilka ändamål myndigheten får behandla personuppgifter. Den rättsliga grund som myndigheterna kan basera sin personupp- giftsbehandling på, det vill säga den materiella och processuella verk- samhetsregleringen, begränsar därmed även för vilka ändamål person- uppgifter får behandlas. Det finns följaktligen en nära koppling mellan den materiella och processuella verksamhetsregleringen och de ändamål för behandling som kan bli aktuella inom en myndighet. Dataskyddsförordningens grundläggande princip om uppgifts- minimering och bestämmelser om rättslig grund utgör sammantaget ett förbud mot att en myndighet samlar in personuppgifter för obe- stämda framtida behov, för att uppgifterna kan komma till nytta i framtiden eller för att skaffa fram information om förhållanden som saknar betydelse för, eller är överflödiga i förhållande till, myndig- hetens behov av att kunna utföra sin författningsreglerade verk- samhet.36 Proportionalitetskravet Unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt som utgör den rättsliga grunden för myndigheters personuppgiftsbehandling ska enligt artikel 6.3 dataskyddsförordningen uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Regeringen har uttalat att kravet på proportionalitet i detta samm- anhang motsvarar det krav som Europakonventionen ställer på lag- stiftaren i en rättsstat. Enligt 2 kap. 19 § RF gäller att lagar och andra föreskrifter inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. Enligt regeringen borde det därför vara mycket ovanligt att svensk rätt inte uppfyller Europakonventionens krav. Mot denna bakgrund borde utgångspunkten enligt regeringen vara att även dataskyddsförordningens motsvarande krav är uppfyllt i fråga om de rättsliga förpliktelser, uppgifter av allmänt intresse och den myndighetsutövning som fastställs i enlighet med svensk rätt.37 36 Jfr SOU 2023:100 Framtidens dataskydd – Vid Skatteverket, Tullverket och Kronofogden, s. 564 och 565. 37 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 50. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Av skäl 41 till dataskyddsförordningen framgår vidare att den rätts- liga grunden bör vara tydlig och precis och dess tillämpning förutsäg- bar för dem som omfattas av den, i enlighet med rättspraxis vid Euro- peiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Även detta krav är ett uttryck för legalitetsprincipen och utgör därför inte någon nyhet inom den svenska offentliga för- valtningen. Vilken grad av tydlighet och precision som krävs i fråga om den rättsliga grunden för att en viss behandling av personuppgif- ter ska anses vara nödvändig måste dock bedömas från fall till fall, utifrån behandlingens och verksamhetens karaktär.38 Känsliga personuppgifter För behandling av särskilda kategorier av uppgifter, så kallade känsliga personuppgifter, gäller enligt dataskyddsförordningen stränga krav. Som huvudregel är behandling av personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk över- tygelse eller medlemskap i fackförening och behandling av genetiska uppgifter, biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person, uppgifter om hälsa eller uppgifter om en fysisk persons sexual- liv eller sexuella läggning förbjuden enligt artikel 9.1. Det finns vissa undantag från förbudet mot behandling av käns- liga personuppgifter. Förbudet ska exempelvis enligt artikel 9.2 g inte tillämpas om behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt all- mänt intresse, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, vilken ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen. Förbudet ska enligt artikel 9.2 h inte heller tillämpas om behand- lingen är nödvändig av skäl som hör samman med förebyggande hälso- och sjukvård och yrkesmedicin, bedömningen av en arbets- tagares arbetskapacitet, medicinska diagnoser, tillhandahållande av hälso- och sjukvård, behandling, social omsorg eller förvaltning av hälso- och sjukvårdstjänster och social omsorg och av deras system, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt eller enligt avtal med yrkesverksamma på hälsoområdet. Det nyss sagda 38 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 51. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 gäller dock endast under förutsättning att de villkor och skyddsåtgär- der som avses i artikel 9. 3 är uppfyllda. Enligt artikel 9.3 får känsliga personuppgifter behandlas för de ändamål som avses i artikel 9. 2 h när uppgifterna behandlas av eller under ansvar av en yrkesutövare som omfattas av tystnadsplikt enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt eller bestämmelser som fastställs av nationella behöriga organ eller av en annan person som också omfattas av tystnadsplikt enligt unionsrätten eller med- lemsstaternas nationella rätt eller bestämmelser som fastställs av nationella behöriga organ. Vad gäller behandlingen av genetiska eller biometriska uppgifter, eller uppgifter om hälsa, får medlemsstaterna enligt artikel 9.4 behålla eller införa ytterligare villkor och begränsningar än de som framgår av artikeln. Definitioner av genetiska och biometriska uppgifter samt uppgifter om hälsa finns i artikel 4.13, 4.14 och 4.15 i dataskydds- förordningen. Uppgifter om fällande domar i brottmål med mera I artikel 10 dataskyddsförordningen finns det särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål samt lagöverträdelser som innefattar brott eller därmed sammanhäng- ande säkerhetsåtgärder. Behandling av sådana personuppgifter får endast utföras under kontroll av en myndighet eller då behandling är tillåten enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, där lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och fri- heter fast ställs. Ett fullständigt register över fällande domar i brott- mål får enligt artikel 10 endast föras under kontroll av en myndighet. Om en uppgift om en fällande dom i brottmål eller lagöverträdelse som inne fattar brott även utgör en känslig personuppgift, gäller där- utöver de särskilda krav som gäller för behandling av sådana uppgifter. Nationella identifikationsnummer Enligt artikel 87 får medlemsstaterna närmare bestämma på vilka sär- skilda villkor ett nationellt identifikationsnummer eller något annat vedertaget sätt för identifiering får behandlas. Ett nationellt iden- tifikationsnummer eller ett annat vedertaget sätt för identifiering SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … ska i sådana fall endast användas med iakttagande av lämpliga skydds- åtgärder för de registrerades rättigheter och friheter enligt dataskydds- förordningen. De registrerades rättigheter Dataskyddsförordningen innehåller ett antal rättigheter för de en- skilda vars personuppgifter behandlas (de registrerade). Den regi- strerade har bland annat rätt att få omfattande information från den personuppgiftsansvarige. Informationen och kommunikationen ska enligt artikel 12 vara klar och tydlig och de villkor som ska gälla för utövandet av den registrerades rättigheter ska vara klara och tydliga, i synnerhet för information som är särskilt riktad till barn. Informationen som enligt artikel 13.1 c ska tillhandahållas om personuppgifterna samlas in från den registrerade är bland annat ända- målen med den behandling för vilken personuppgifterna är avsedda och den rättsliga grunden för behandlingen. Om den personuppgifts- ansvarige avser att ytterligare behandla uppgifterna för ett annat syfte än för vilket de insamlades, ska den personuppgiftsansvarige före denna ytterligare behandling ge den registrerade information om detta andra syfte, om den registrerade inte redan förfogar över informationen (artikel 13.3 och 13.4). Om information inte erhållits från den registrerade gäller enligt artikel 14 som utgångspunkt samma krav på information om bland annat ändamålen och den rättsliga grunden för behandlingen. Undan- tag görs dock bland annat för erhållande eller utlämnande av upp- gifter som uttryckligen föreskrivs genom unionsrätten eller genom en medlemsstats nationella rätt som den registrerade omfattas av och som fastställer lämpliga åtgärder för att skydda den registrerades berättigade intressen (artikel 14.5 c). Den registrerade kan också begära registerutdrag med information om bland annat vilka kategorier av uppgifter som behandlas om honom eller henne och ändamålet med behandlingen (artikel 15). Något undantag från enskildas rätt till registerutdrag finns inte i den artikeln. Vidare har den registrerade rätt att begära att få uppgifter rättade eller raderade eller att behandlingen ska begränsas (artiklarna 16–18). Enligt artikel 21.1 har den registrerade också rätt att göra invändningar Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 mot personuppgiftsbehandling som grundar sig på bland annat arti- kel 6.1 e (det vill säga uppgift av allmänt intresse eller myndighets- utövning). Den registrerade ska även ha rätt att inte bli föremål för ett beslut som enbart grundas på automatiserad behandling, inbegripet profi- lering39, om beslutet har rättsliga följder eller på liknande sätt i be- tydande grad påverkar den registrerade (artikel 22). Med personuppgiftsincident avses enligt dataskyddsförordningen en säkerhetsincident som leder till oavsiktlig eller olaglig förstöring, förlust eller ändring eller till obehörigt röjande av eller obehörig åt- komst till de personuppgifter som överförts, lagrats eller på annat sätt behandlats (se artikel 4.12) Om en personuppgiftsincident sannolikt leder till en hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter, ska den personuppgiftsansvarige utan onödigt dröjsmål informera den registrerade om personuppgiftsincidenten (artikel 34). Begränsningar av de registrerades rättigheter De rättigheter som tillkommer de registrerade kan enligt artikel 23.1 begränsas under vissa förutsättningar. I unionsrätten eller en med- lemsstats nationella rätt ska det enligt den artikeln vara möjligt att införa en lag stiftningsåtgärd som begränsar tillämpningsområdet för de skyldig heter och rättigheter som föreskrivs i artiklarna 12–22 och 34, samt artikel 5 i den mån dess bestämmelser motsvarar de rättigheter och skyldigheter som fastställs i artiklarna 12–22, om en sådan begränsning sker med respekt för andemeningen i de grund- läggande rättigheterna och friheterna och utgör en nödvändig och proportionell åt gärd i ett demokratiskt samhälle. En begränsning av den registrerades rättigheter får dock inte ske av vilken anledning som helst. Begränsningen måste ha som syfte att säkerställa något av de mål som anges i dataskyddsförordningen, bland annat unionens eller en medlemsstats viktiga mål av generellt allmänt intresse, särskilt ett av unionens eller en medlemsstats vik- tiga ekonomiska eller finansiella intressen, däribland penning-, budget- 39 Profilering innebär varje form av automatisk behandling av personuppgifter som består i att dessa personuppgifter används för att bedöma vissa personliga egenskaper hos en fysisk person, i synnerhet för att analysera eller förutsäga denna fysiska persons arbetsprestationer, ekonomiska situation, hälsa, personliga preferenser, intressen, pålitlighet, beteende, vistelse- ort eller förflyttningar, se artikel 4.4 dataskyddsförordningen. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … eller skattefrågor, folkhälsa och social trygghet eller en tillsyns-, inspektions- eller regleringsfunktion som, även i enstaka fall, har samband med sådan myndighetsutövning. Alla begränsande lagstiftningsåtgärder ska dessutom enligt arti- kel 23.2 innehålla specifika bestämmelser åtminstone, när så är relevant, avseende bland annat ändamålen med behandlingen eller kategorierna av behandling, omfattningen av de införda begränsningarna och skyddsåtgärder för att förhindra missbruk eller olaglig tillgång eller överföring. Riskhantering Utöver de grundläggande principerna för behandling, bestämmelser om rättslig grund och om registrerades rättigheter innehåller data- skyddsförordningen bland annat flera bestämmelser som styr hur en personuppgiftsansvarig myndighet är skyldig att agera för att skyd- det för den personliga integriteten ska upprätthållas i det enskilda fallet. Begreppet ”risk” är centralt i dessa sammanhang och det som avses är risker för fysiska personers rättigheter och friheter. Främst avses integritetsrisker men det kan också vara andra grund- läggande rättigheter, exempelvis yttrandefrihet, rätten att inte bli utsatt för diskriminering och rätten till religionsfrihet.40 Regleringen är ofta utformad på så sätt att den personuppgiftsansvarige åläggs en mer eller mindre specifik skyldighet att agera med utgångspunkt i de risker som en viss behandling be döms föra med sig. Någon definition av vad begreppet risk rent konkret innebär finns inte i dataskyddsförordningen. Däremot anges i skäl 75 till förord- ningen exempel på när risker typiskt sett kan uppkomma. Det är bland annat vid behandling av känsliga personuppgifter eller vid personuppgiftsbehandling som skulle kunna medföra skadat anse- ende, förlust av konfidentialitet när det gäller personuppgifter som omfattas av tystnadsplikt, hinder mot registrerades möjlighet att ut- öva kontroll över sina personuppgifter, om behandlingen inbegriper ett stort antal personuppgifter och gäller ett stort antal registrerade eller om det sker behandling av personuppgifter rörande sårbara fysiska personer, framför allt barn. Hur sannolik och allvarlig risken 40 Jfr Artikel 29-arbetsgruppen för skydd av personuppgifter, Statement on the role of a risk based approach in data protection legal frameworks, 14/EN WP 218, s. 4. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 är ska enligt skäl 76 till förordningen fastställas utifrån behandling- ens art, omfattning, sammanhang och ändamål. Risken ska vidare utvärderas genom en objektiv bedömning som fastställer om behand- lingen medför en risk eller en hög risk. De registrerades rättigheter ska dock alltid respekteras, oberoende av risknivå.41 Säkerhetsåtgärder Enligt artikel 24 har den personuppgiftsansvarige ett ansvar att, med beaktande av bland annat behandlingens art och omfattning samt riskerna för fysiska personers rättigheter och friheter, genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa och kunna visa att behandlingen utförs i enlighet med dataskyddsförord- ningens bestämmelser. Det innebär att en personuppgiftsansvarig myndighet måste vidta tekniska och organisatoriska åtgärder med hänsyn bland annat till vilka och hur många uppgifter som behandlas. Dataskyddsförordningen innehåller även ett krav på att integri- tetsskydd byggs in i de tekniska system som används för behandling av personuppgifter, uttryckt genom kravet på inbyggt dataskydd och dataskydd som standard (artikel 25). Kraven enligt artikel 25 innebär bland annat att personuppgiftsansvariga myndigheter är skyldiga att genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgär- der för att säkerställa att endast personuppgifter som är nödvändiga för varje specifikt ändamål med behandlingen behandlas. Den skyl- digheten gäller mängden insamlade personuppgifter, behandlingens omfattning, tiden för deras lagring och deras tillgänglighet. Framför allt ska åtgärderna säkerställa att personuppgifter inte görs tillgäng- liga för ett obegränsat antal fysiska personer (artikel 25.2). För att kunna visa att dataskyddsförordningens bestämmelser följs bör en personuppgiftsansvarig enligt skäl 78 till dataskyddsförord- ningen anta interna strategier och vidta åtgärder, särskilt för att upp- fylla principerna om inbyggt dataskydd och dataskydd som standard. Sådana åtgärder kan bland annat bestå av att uppgiftsbehandlingen minimeras, att personuppgifter snarast möjligt pseudonymiseras och att den personuppgiftsansvarige vidtar åtgärder för att kunna skapa och förbättra säkerhetsanordningar. 41 Jfr Artikel 29-arbetsgruppen för skydd av personuppgifter, Statement on the role of a risk based approach in data protection legal frameworks, 14/EN WP 218, s. 3. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Personuppgiftsansvariga ska enligt artikel 32.1 också vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa en säkerhets- nivå som är lämplig i förhållande till riskerna med behandlingen för fysiska personers rättigheter och friheter, bland annat utifrån behand- lingens art, omfattning, sammanhang och ändamål. Vid bedömningen av lämplig säkerhetsnivå ska särskild hänsyn tas till de risker som be- handling medför, särskilt till risken för bland annat obehörigt röjande av eller obehörig åtkomst till de personuppgifter som behandlas, artikel 32.2. Enligt artikel 32.4 ska personuppgiftsansvariga som utgångspunkt också vidta åtgärder för att säkerställa att varje fysisk person som utför arbete under den personuppgiftsansvariges överinseende endast behandlar personuppgifter på instruktion från den personuppgifts- ansvariga. Det innebär att en personuppgiftsansvarig myndighet har en skyldighet att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa en säker- hetsnivå som är lämplig bland annat utifrån vilka och hur många upp- gifter som behandlas samt den omständigheten att flera personer har möjlighet att ta del av uppgifterna, samt se till att medarbetare inte behandlar personuppgifter på ett sätt som är omotiverat utifrån deras arbetsuppgifter. För att visa att dataskyddsförordningens bestämmelser följs ska personuppgiftsansvariga också föra register över behandling som sker under deras ansvar (skäl 82 till förordningen). Av artikel 30.1 fram går att registret bland annat ska innehålla en beskrivning av kategorierna av registrerade och av kategorierna av personuppgifter. Av artikel 30.4 framgår att den personuppgiftsansvariga ska göra registret tillgängligt för tillsynsmyndigheten, som här är IMY. Enligt artikel 35.1 ska den personuppgiftsansvariga också göra en konsekvensbedömning om en behandling sannolikt bedöms leda till en hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter. Vid denna bedömning ska personuppgiftsansvariga bland annat göra en bedöm- ning av behovet av och proportionaliteten hos behandlingen i för- hållande till syftena med den, och de åtgärder som planeras för att hantera riskerna, inbegripet skyddsåtgärder, säkerhetsåtgärder och rutiner för att bland annat kunna visa att dataskyddsförordningens bestämmelser efterlevs (artikel 35.7 b och d). Enligt artikel 36 kräver viss särskilt riskfylld behandling även förhandssamråd med tillsyns- myndigheten innan den påbörjas. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 12.4.2 Dataskyddslagen Möjligheten till kompletterande lagstiftning En EU-förordning är i alla delar bindande och direkt tillämplig i med- lemsstaternas nationella rätt och ska därmed inte implementeras.42 Dataskyddsförordningen är dock utformad på ett sådant sätt att den till viss del både förutsätter och medger nationell dataskyddsregler- ing som kompletterar förordningens bestämmelser. Dataskyddsförordningen medger alltså att medlemsländerna be- håller eller inför mer specifika bestämmelser för att anpassa bestäm- melserna i förordningen, med hänsyn till behandling för att efterleva bestämmelserna om rättslig förpliktelse samt uppgift av allmänt in- tresse eller myndighetsutövning som rättslig grund. Medlemsstaterna får även fastställa specifika krav för uppgiftsbehandlingen och andra åtgärder för att säkerställa en laglig och rättvis behandling, vilket framgår av artikel 6.2. I skäl 8 till dataskyddsförordningen anges också att om förordningen föreskriver förtydliganden eller begränsningar av dess bestämmelser genom medlemsstaternas nationella rätt, kan medlemsstaterna, i den utsträckning det är nödvändigt för samstäm- migheten och för att göra de nationella bestämmelserna begripliga för de personer som de tillämpas på, införliva delar av förordningen i nationell rätt. Den rättsliga grunden för myndigheters personuppgiftsbehand- ling, det vill säga den processuella och materiella regler ingen av en myndighets verksamhet, kan enligt artikel 6.3 dataskyddsförord- ningen innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämp- ningen av bestämmelserna i dataskyddsförordningen, bland annat de allmänna villkor som ska gälla för den personuppgiftsansvariges behandling, vilken typ av uppgifter som ska behandlas, vilka registre- rade som berörs, de enheter till vilka personuppgifterna får lämnas ut och för vilka ändamål, ändamålsbegränsningar, lagringstid samt typer av behandling och förfaranden för behandling, inbegripet åt- gärder för att tillförsäkra en laglig och rättvis behandling. I svensk rätt är det vanligt att bestämmelser som reglerar sådana frågor finns i sektorsspecifik kompletterande dataskyddsreglering. 42 Jfr artikel 288 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Allmänt om dataskyddslagen I Sverige kompletteras dataskyddsförordningen på ett generellt plan av lagen (2018:218), med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, förkortad dataskyddslagen, och förordningen (2018:219) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskydds- förordning. Lagen med tillhörande förordning förtydligar under vilka förutsättningar personuppgifter får behandlas med stöd av data- skyddsförordningen. Dataskyddslagens innehåll – centrala delar Lagens subsidiaritet I dataskyddslagens portalparagraf anges att lagen kompletterar data- skyddsförordningen och inte kan tillämpas fristående, utan endast tillsammans med dataskyddsförordningen. Lagen innehåller de kom- pletterande bestämmelser som gäller på ett generellt plan.43 Data- skyddslagen är enligt lagens 1 kap. 6 § subsidiär i förhållande till annan lag eller förordning, vilket innebär att avvikande bestämmelser i kompletterande dataskyddsreglering (se nedan) har företräde. Även bestämmelser som specificerar eller begränsar rätten att behandla känsliga personuppgifter i en viss verksamhet eller andra särskilda för faranderegler i andra slags författningar har företräde.44 Rättslig grund Av 2 kap. 1 § dataskyddslagen framgår att personuppgifter får be- handlas med stöd av artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, om be- handlingen är nödvändig för att den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en rättslig förpliktelse som följer av lag eller annan författning, av kollektivavtal eller av beslut som har meddelats med stöd av lag eller annan författning. Paragrafen är avsedd att ge väg- ledning för rättstillämpningen i Sverige, och regeringen har uttalat att vid bedömningen av om något följer av exempelvis en lagbestäm- 43 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 183. 44 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 184. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 melse kan bland annat förarbetsuttalanden, bestämmelsens syfte och den rättsliga kontext bestämmelsen befinner sig i, behöva beaktas.45 I 2 kap. 2 § dataskyddslagen anges förutsättningarna för att en uppgift av allmänt intresse och myndighetsutövning ska utgöra rätts- lig grund för behandling av personuppgifter. Enligt bestämmelsen får personuppgifter behandlas med stöd av artikel 6.1 e i dataskydds- förordningen, om behandlingen är nödvändig 1. för att utföra en uppgift av allmänt intresse som följer av lag eller annan författning, av kollektivavtal eller av beslut som har med delats med stöd av lag eller annan författning, eller 2. som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning enligt lag eller annan författning. Regeringen har uttalat att bestämmelsen innebär att det inte är till- räckligt att uppgiften är av allmänt intresse – uppgiften måste också vara fastställd i enlighet med gällande rätt. Samma omständigheter som vid tillämpning av 2 kap. 1 § dataskyddslagen kan behöva beak- tas. Enligt regeringen innebär det inte att uppgiften måste framgå direkt av en författning. Som en följd av den svenska arbetsmarknads- modellen kan en uppgift av allmänt intresse även följa av kollektiv- avtal. Regeringen har även påpekat att uppgifter av allmänt intresse kan enligt svensk rätt även följa av beslut som har meddelats med stöd av lag eller annan författning. Till exempel kan en sådan upp- gift tilldelas en statlig myndighet eller ett statligt bolag genom ett regeringsbeslut. Begreppet myndighetsutövning ska vidare enligt regeringen tolkas och tillämpas på samma sätt som enligt dataskydds- förordningen. Det som i Sverige brukar anses som myndighetsutöv- ning borde enligt regeringen omfattas av begreppet.46 Känsliga personuppgifter Av 3 kap. 3 § första stycket dataskyddslagen framgår att känsliga per- sonuppgifter får behandlas av en myndighet med stöd av artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen: 45 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 188. 46 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 189 och 190. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1. om uppgifterna har lämnats till myndigheten och behandlingen krävs enligt lag, 2. om behandlingen är nödvändig för handläggningen av ett ärende, eller 3. i annat fall, om behandlingen är nödvändig med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse och inte innebär ett otillbörligt intrång i den registrerades personliga integritet. Av förarbetena framgår att bestämmelsen i första stycket punkt 1 klargör att det är tillåtet för myndigheter att utföra sådan behand- ling av känsliga personuppgifter som krävs i myndigheternas verk- samhet som en direkt följd av framför allt offentlighets- och sekre- tesslagens och förvaltningslagens bestämmelser om hur allmänna handlingar ska hanteras, exempelvis genom krav på diarieföring och skyldighet att ta emot e-post. Begreppen handläggning och ärende i punkt 2 ska enligt regeringen tolkas på samma sätt som enligt förvalt- ningslagen. Det som anges i punkt 3 möjliggör vidare enligt reger- ingen under vissa omständigheter behandling av känsliga personupp- gifter hos myndigheter då behandlingen varken sker med koppling till ett visst ärende eller krävs enligt annan lag. Bestämmelsen är så- ledes tillämplig i så kallad faktisk verksamhet hos myndigheter, det vill säga i sådan förvaltningsverksamhet som inte utgör ärendehand- läggning.47 Enligt 3 kap. 3 § andra stycket dataskyddslagen är det vid behand- ling som sker enbart med stöd av första stycket förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter. Regeringen har uttalat att detta innebär att sök- begränsningen inte gäller vid behandling som sker med stöd av någon av de övriga bestämmelserna i det aktuella kapitlet eller i enlighet med bestämmelser i en registerförfattning.48 Av 3 kap. 5 § dataskyddslagen framgår vidare att känsliga person- uppgifter får behandlas med stöd av artikel 9.2 h i dataskyddsförord- ningen om behandlingen är nödvändig för 1. förebyggande hälso- och sjukvård och yrkesmedicin, 2. bedömningen av arbetstagares arbetskapacitet, 47 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 194. 48 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 195. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 3. medicinska diagnoser, 4. tillhandahållande av hälso- och sjukvård eller behandling, 5. social omsorg, eller 6. förvaltning av hälso- och sjukvårdstjänster, social omsorg samt deras system. Sådan behandling får dock enbart ske under förutsättning att kravet på tystnadsplikt i artikel 9.3 i dataskyddsförordningen är uppfyllt. Uppgifter om lagöverträdelser med mera Av 3 kap. 8 § första stycket dataskyddslagen framgår att person- uppgifter som avses i artikel 10 i dataskyddsförordningen, det vill säga uppgifter som rör bland annat lagöverträdelser, får behandlas av myndigheter. Personnummer och samordningsnummer Av 3 kap. 10 § dataskyddslagen framgår att personnummer och sam- ordningsnummer får behandlas utan samtycke endast när det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av en säker identifiering eller något annat beaktansvärt skäl. Uppgifter som finns i myndigheters arkiv Av 4 kap. 1 § första stycket dataskyddslagen framgår att personupp- gifter som behandlas enbart för arkivändamål får användas för att vidta åtgärder i fråga om den registrerade endast om det finns synner- liga skäl med hänsyn till den registrerades vitala intressen. Av andra stycket samma paragraf framgår dock att första stycket inte hindrar myndigheter från att använda personuppgifter som finns i allmänna handlingar. Myndigheter kan alltså med stöd av bestämmelserna använda arki- verade uppgifter för att vidta åtgärder gentemot den registrerade, förutsatt att övriga bestämmelser i dataskyddsregleringen följs, bland SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … annat att vidarebehandlingen är förenlig med det ursprungliga ända- målet (artikel 5.1 b i dataskyddsförordningen).49 Begränsningar av vissa rättigheter och skyldigheter Av 5 kap. 1 § första stycket dataskyddslagen framgår att artiklarna 13– 15 i dataskyddsförordningen om information och rätt att få tillgång till personuppgifter inte gäller sådana uppgifter som den personupp- giftsansvarige inte får lämna ut till den registrerade enligt lag eller annan författning eller enligt beslut som har meddelats med stöd av författning. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att syftet med regler- ingen är att låta nationella bestämmelser om sekretess och tystnads- plikt ska gå före informationsplikten och enskildas rätt till tillgång till personuppgifter om honom eller henne enligt dataskyddsför- ordningen.50 Enligt 5 kap. 2 § dataskyddslagen gäller inte artikel 15 i dataskydds- förordningen personuppgifter i löpande text som inte har fått sin slut- liga utformning när begäran gjordes eller som utgör minnesanteck- ning eller liknande. Undantaget i första stycket gäller inte om personuppgifterna 1. har lämnats ut till tredje part, 2. behandlas enbart för arkivändamål av allmänt intresse eller statis- tiska ändamål, eller 3. har behandlats under längre tid än ett år i löpande text som inte har fått sin slutliga utformning. I förarbetena till bestämmelsen hänvisas bland annat till regleringen i 2 kap. TF, och att det på såväl den offentliga som den privata sidan finns goda skäl för en ordning som innebär att ofärdiga alster, minnes- anteckningar och liknande inte behöver lämnas ut. Att under en rimlig tid få ha sina ofärdiga alster och minnesanteckningar i fred kan enligt förarbetena anses som en sådan fri- och rättighet som be- rättigar till en begränsning av informationsskyldigheten. Om upp- gifterna behandlats under så lång tid som ett år utan att texten fär- 49 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 200. 50 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 106 och 107. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 digställts, kan dock den registrerades intresse av att få ta del av sina uppgifter anses väga tyngre än den personuppgiftsansvariges intresse av att utan insyn få ytterligare fördröja färdigställandet av texten. I förhållande till myndigheter behövs ett sådant undantag för att säkerställa de mål av allmänt intresse som det ankommer på myndig- heter att värna. Dessa intressen utgjorde enligt regeringen grund för undantag från de registrerades rättigheter, särskilt enligt artikel 23.1 e, f och h i dataskyddsförordningen.51 12.4.3 Dataskyddsreglering som kompletterar dataskyddsförordningen och dataskyddslagen Sektors- eller myndighetsspecifik dataskyddsreglering Som vi nämnt i avsnitt 12.4.2 tillåter dataskyddsförordningen sektors- specifik kompletterande lagstiftning i den nationella rätten. Utöver den generellt kompletterande dataskyddslagen finns det i svensk rätt en stor mängd specialförfattningar, i andra sammanhang ofta kallade registerförfattningar, som reglerar framför allt myndigheters behand- ling av personuppgifter. Sådana författningar utgör ett komplement till den allmänna regleringen i dataskyddsförordningen och data- skyddslagen. Syftet är i regel att anpassa dataskyddsregleringen till de särskilda behov som myndigheterna har i sina respektive verksam- heter, samt att göra avvägningar mellan behovet av effektivitet i be- rörd verksamhet och behovet av skydd för den enskildes personliga integritet.52 Sektors- eller myndighetsspecifika författningar om dataskydd blir ofta aktuella inom verksamheter där stora mängder personupp- gifter hanteras, till exempel folkbokföringsdatalagen (2026:126). Det finns dock även dataskyddsreglering för särskilt känslig, men inte särskilt omfattande, personuppgiftsbehandling till exempel lagen (2020:422) om Rättsmedicinalverkets elimineringsdatabas. Dataskyddsförfattningar som ska tillämpas inom hela eller en stor del av en myndighets totala verksamhet kan sammanfattningsvis sägas konkretisera vilken personuppgiftsbehandling som får förekomma i den verksamhet de ska tillämpas i och ange de yttersta ramarna av- 51 Prop. 2017/18 :105 Ny dataskyddslag, s. 108. 52 Jfr bl.a. prop. 2015/16:65 Utlänningsdatalag, s. 21 och prop. 2025/26:88 Framtidens data- skydd vid Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten, s. 94 och 95. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … seende för vilka syften en myndighet över huvud taget får samla in och behandla personuppgifter.53 Det finns dock ett flertal myndig- heter som saknar registerförfattning och där enbart den generella dataskyddsregleringen tillämpas. Det finns även författningar som betecknas som registerförfatt- ningar men som avser sådana mer regelrätta register som har karak- tären av en teknisk databas. Renodlade registerförfattningar hand- lar ofta om register som enligt riksdagen eller regeringen ska föras och som till exempel ska ha ett visst obligatoriskt innehåll. Genom en sådan faktisk registerförfattning får en myndighet ansvar för att det förs ett visst register. I sådana mer renodlade registerförfattningar är dock dataskyddsaspekten ofta inte särskilt framträdande.54 Den kompletterande regleringen i sak Förhållandet till annan reglering, tillämpningsområde och syfte Kompletterande dataskyddsreglering som inte avser förandet av ett visst register, utan syftar till att reglera en sektors eller myndighets mer övergripande personuppgiftsbehandling, är ofta uppbyggda på likartat sätt. De inledande bestämmelserna anger i regel författning- ens tillämpningsområde, exempelvis en viss verksamhet inom en viss myndighet, och förhållande till annan reglering, primärt dataskydds- förordningen och dataskyddslagen. Det är också vanligt förekom- mande att syftet med författningen anges särskilt. Ändamålsbestämmelser De allra flesta registerförfattningar innehåller därefter ändamåls- bestämmelser. Ändamålsbestämmelserna brukar delas upp i primära och sekundära ändamål. Bestämmelserna om primära ändamål avser behovet av att be- handla personuppgifter i myndighetens egen verksamhet och anger för vilka ändamål inom lagens tillämpningsområde den aktuella myn- digheten får behandla personuppgifter. En primär ändamålsbestäm- melse kan till exempel ange att uppgifter får behandlas för en viss 53 Prop. 2017/18:95 Anpassningar av vissa författningar inom skatt, tull och exekution till EU:s dataskyddsförordning, s. 54. 54 Jfr SOU 2015:39 Myndighetsdatalag, s. 97 och 98. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 uppgift som ankommer på myndigheten, eller att uppgifter får be- handlas om det är nödvändigt för att utföra viss verksamhet. Det finns en mycket stor variation i hur de primära ändamålsbestämmel- serna i kompletterande dataskyddsreglering är utformade, bland annat avseende detaljeringsgrad.55 Primära ändamålsbestämmelser i lag kan också motiveras av att den materiella verksamhetsregleringen av en myndighets uppgifter annars inte anges i lag, utan förordning.56 Ändamålsbestämmelser kan också aktualiseras vid behandling i avgränsade uppgiftssamlingar som innehåller särskilt känsliga uppgifter. Primära ändamålsbestäm- melser fyller alltså olika syften beroende på inom vilken verksamhet de är avsedda att tillämpas och hur verksamheten är reglerad i övrigt. Bestämmelser om sekundära ändamål reglerar hur personuppgif- ter, som redan har samlats in och behandlas i verksamheten för de primära ändamålen, får vidarebehandlas. I de sekundära ändamåls- bestämmelserna ges ibland en uppräkning över vissa vanligt förekom- mande ändamål för utlämnande till andra myndigheter. I modernare kompletterande dataskyddsreglering har dock detta ofta ersatts av en bestämmelse som anger att uppgifter får behandlas för att full- göra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning.57 Utöver bestämmelser om primära och sekundära ändamål finns ofta i den kompletterande dataskyddsregleringen en bestämmelse som motsvarar finalitetsprincipen (principen om ändamålsbegräns- ning enligt artikel 5.1 b i dataskyddsförordningen) och som anger att uppgifter även får behandlas för andra ändamål, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in. Övriga bestämmelser Det är vanligt förekommande att dataskyddsförfattningar också inne- håller särskilda bestämmelser om bland annat personuppgiftsansvar, behandling av känsliga personuppgifter, förbud mot vissa sökningar, 55 Se SOU 2023:100 Framtidens dataskydd – Vid Skatteverket, Tullverket och Kronofogden, s. 475–478. 56 Jfr prop. 2018/19:151 Behandling av personuppgifter vid Myndigheten för arbetsmiljökun- skap, s. 21. 57 Se även förslaget i SOU 2025:45 Utökat informationsutbyte mellan myndigheter – några anslutande frågor, s. 259–265. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … samt begränsningar av tillgången till personuppgifter. Dessa bestäm- melser är i likhet med den kompletterande regleringen i övrigt sär- skilt anpassade efter den verksamhet som avses. Flera registerförfattningar innehåller också en reglering av vilka uppgifter som får behandlas för vilka ändamål, vilka uppgifter som får behandlas i särskilda uppgiftssamlingar, samt villkor för olika former av elektroniskt utlämnande av uppgifter. Inte sällan finns det förordningar som kompletterar regleringen i lag. I förordningarna ges då i regel mer detaljerade bestämmelser, exempelvis om vilka uppgifter som får behandlas för vissa ändamål. 12.4.4 Dataskyddsdirektivet, brottsdatalagen och kompletterande lagstiftning Dataskyddsdirektivet 2016 års dataskyddsdirektiv utgår från samma principer som data- skyddsförordningen, men innehåller en särskild reglering för den personuppgiftsbehandling som utförs av behöriga myndigheter i syfte att bland annat förbygga, förhindra och utreda brott. Syftet med direktivet är bland annat att säkerställa en enhetlig och hög skyddsnivå för fysiska personers personuppgifter och underlätta utbytet av personuppgifter mellan behöriga myndigheter i medlems- staterna, vilket enligt direktivet är av avgörande betydelse för att säkerställa ett effektivt straffrättsligt samarbete och polissamarbete, se skäl 7 till direktivet. Med behörig myndighet avses enligt artikel 7.3 a direktivet en myndighet som har till uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verk- ställa straffrättsliga påföljder, eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet, när den behandlar personuppgifter för ett sådant syfte. Brottsdatalagen Allmänt om brottdatalagen Direktivet har främst genomförts i svensk rätt genom brottsdatalagen (2018:1177), förkortad BDL. I brottsdatalagen regleras åtgärder som ska säkerställa skydd för personuppgifter och de enskilda som berörs, exempelvis regler om personuppgiftsansvarigas skyldigheter med Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 avseende på tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa författningsenlig behandling, regler om enskildas rättigheter samt regler om tillsyn, sanktionsavgifter och skadestånd. Syftet med brottsdalagen är enligt 1 kap. 1 § BDL att skydda fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter i samband med behandling av personuppgifter och att säkerställa att behöriga myndigheter kan behandla och utbyta personuppgifter med varandra på ett ändamålsenligt sätt. I 2 kap. BDL finns allmänna bestämmelser om behandling av per- sonuppgifter, bland annat om rättsliga grunder för behandlingen, ändamål och känsliga personuppgifter. 3 kap. BDL innehåller bestäm- melser om personuppgiftsansvarigas skyldigheter och i 4 kap. BDL finns vidare bestämmelser om enskildas rättigheter. Övriga kapitel i lagen avser bland annat tillsyn, administrativa sanktionsavgifter och skadestånd och överklagande. Tillämpningsområde och behöriga myndigheter Brottsdatalagen är enligt lagens 1 kap. 2 § enbart tillämplig vid be- handling av personuppgifter som utförs av behöriga myndigheter i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, samt vid behandling av personuppgifter som en behörig myndighet utför i syfte att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Med behörig myndighet avses enligt 1 kap. 6 § BDL primärt en myndighet som har till uppgift att förebygga, förhindra eller upp- täcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verkställa straff- rättsliga påföljder, eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet, när den behandlar personuppgifter för ett sådant syfte. Det framgår inte direkt av lagen vilka som är behöriga myndig- heter. Av förarbetena till lagen framgår dock att det avgörande är om myndigheten har sådana uppgifter att den behandlar personuppgifter för syftena brottsbekämpning, lagföring, straffverkställighet eller upprätthållande av allmän ordning och säkerhet. Polismyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen, Skatteverket, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, de allmänna domstolarna och Kriminalvården är behöriga myndigheter, men enbart när de behandlar personuppgif- ter för sådana syften. När till exempel Skatteverket behandlar person- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … uppgifter i beskattningsverksamheten eller Polismyndigheten ut- färdar pass är myndigheten inte en behörig myndighet. Lagen gäller alltså inte generellt i de behöriga myndigheternas verksamhet. Även andra myndigheter än de nyss nämnda har vissa arbetsuppgifter som gör lagen tillämplig, till exempel Rättsmedicinalverket vid rättsmedi- cinska obduktioner och ut färdande av rättsintyg, Justitiekanslern i egenskap av åklagare i mål om tryckfrihetsbrott och yttrandefrihets- brott och allmänna förvaltningsdomstolar när de prövar frågor som rör verkställighet av straff. Exempel på arbetsuppgifter som inte gör en myndighet till behörig myndighet i lagens mening är skyldighet att anmäla brott eller annan uppgiftsskyldighet till brottsbekämpande myndigheter. Det förhållandet att en brottmålsdom expedieras till någon eller att en viss myndighet får tillgång till uppgifter om lag- överträdelser i belastningsregistret eller misstankeregistret gör inte heller att mottagaren av personuppgifterna blir en behörig myndig- het i lagens mening.58 Dataskyddsreglering som kompletterar brottsdatalagen Brottsdatalagen är en ramlag som kompletteras av sektorsspecifik reglering för var och en av de brottsbekämpande myndigheterna. Bestämmelserna i brottsdatalagen är vidare subsidiära till särregler- ing i sektorsspecifik kompletterande lagstiftning, vilket framgår av 1 kap. 5 § BDL. Det finns kompletterande dataskyddsreglering inom brottsdatalagens område för Polismyndigheten, Tullverket, Kust- bevakningen, Skatteverket, Åklagarmyndigheten, Kriminalvården och domstolarna. Sektorsspecifik lagstiftning som kompletterar brotts- datalagen har i många avseenden samma grundläggande systematik som är vanlig i sektorsspecifik lagstiftning som kompletterar data- skyddsförordningen och som vi redogjort för i avsnitt 12.4.3. 58 Prop. 2017/18:232 Brottsdatalag, s. 429 och 430. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 12.5 Sekretess, informationsutbyte och personuppgiftsbehandling inom den statliga barn- och ungdomsvården – gällande rätt 12.5.1 Sekretess inom den statliga barn- och ungdomsvården Socialtjänstsekretessen i den statliga barn- och ungdomsvården Socialtjänst enligt socialtjänstlagen Som vi redovisat bland annat i avsnitt 3.4 utgör SiS verksamheten med den statliga barn- och ungdomsvården vid särskilda ungdomshem socialtjänst enligt socialtjänstlagen. Som vi redovisat bland annat i avsnitt 9.2.2 ska SiS enligt 24 kap. 8 och 9 §§ skollagen (2010:800), förkortad SkolL, anordna utbildning vid de särskilda ungdomshem- men för den som inte kan fullgöra sin skolplikt eller skolgång på annat sätt. Socialtjänstlagens tillämpningsområde omfattar dock inte skol- verksamheten vid de särskilda ungdomshemmen, se 1 kap. 2 § andra stycket SoL. När bestämmelsen infördes i den nya socialtjänstlagen uttalade regeringen att definitionen av socialtjänst syftar till att klar- göra socialtjänstlagens tillämpningsområde och därmed inte påverkar tillämpningsområdet av annan lagstiftning.59 Begreppet socialtjänst kan därmed definieras på olika sätt beroende på i vilket sammanhang det förekommer. Socialtjänst enligt offentlighets- och sekretesslagen Sekretess för uppgifter inom socialtjänsten regleras som vi nämnt tidigare i 26 kap. OSL. Sekretessen gäller för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller närstående till honom eller henne lider men (26 kap. 1 § första stycket OSL). Sekretess enligt denna bestämmelse omfattar dock inte uppgift om någon som är arbets- tagare inom socialtjänsten.60 59 Prop. 2024/25:89 En förebyggande socialtjänstlag, s. 192. 60 Lenberg, Tansjö & Geijer, Offentlighets- och sekretesslagen (5 dec. 2025, JUNO) kommen- taren till 26 kap. 1 §, under rubriken Första stycket. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Enligt 26 kap. 1 § andra stycket OSL förstås med socialtjänst i lagen bland annat verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst, verksamhet enligt den särskilda lagstiftningen om vård av unga utan samtycke, liksom verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd eller av SiS. Eftersom skolverksamheten vid de särskilda ungdomshemmen bedrivs med stöd av lag omfattas denna verksam- het enligt ordalydelsen av begreppet socialtjänst i offentlighets- och sekretesslagens mening. Det innebär att skolverksamheten vid de sär- skilda ungdomshemmen utgör socialtjänst i sekretessrättsligt avse- ende, trots att den inte utgör socialtjänst i socialtjänstlagens mening. Sekretess i förhållande till den enskilde själv Enligt 26 kap. 5 § OSL gäller sekretessen enligt 1 § samma kapitel för uppgift i anmälan eller utsaga av en enskild om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, i förhållande till den som anmälan eller utsagan avser, endast om det kan antas att fara uppkommer för att den som har lämnat uppgiften eller någon närstående till denne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Bestämmelsen innebär att uppgifter inom socialtjänsten kan hållas hemliga för den som uppgiften rör när uppgiften finns i en anmälan eller utsaga av en annan enskild, om det behövs till skydd för den som lämnat uppgiften till socialtjänsten. Inte bara uppgifter om vem som har gjort anmälan eller lämnat utsagan omfattas av bestämmelsen, utan också själva innehållet i anmälan eller utsagan. Bestämmelsen medger också att själva förekomsten av en anmälan eller utsaga hålls hemlig helt i de fall då blotta existensen av anmälan skulle kunna av- slöja vem som måste ha gjort den. Bestämmelsen är dock inte till- lämplig i fråga om anmälan eller utsaga som görs av en myndighet eller i tjänsten av en offentlig funktionär.61 Hälso- och sjukvårdssekretessen inom den statliga barn- och ungdomsvården Vid de särskilda ungdomshemmen bedriver SiS även viss hälso- och sjukvård, se avsnitt 10.4.2. Med undantag för det ansvar för elevhäl- sans medicinska insatser som ingår i skolhuvudmannens uppdrag 61 Lenberg, Tansjö & Geijer, Offentlighets- och sekretesslagen (5 december 2025, JUNO), kommentaren till 26 kap. 5 §. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 enligt skollagen följer det dock inte av lag att SiS ska bedriva hälso- och sjukvård. Hälso- och sjukvårdsverksamheten vid de särskilda ungdomshemmen omfattas därmed inte av begreppet socialtjänst i offentlighets- och sekretesslagens mening. För den verksamheten gäller i stället hälso- och sjukvårdssekretessen. Sekretess för uppgifter inom hälso- och sjukvård och annan medi- cinsk verksamhet regleras i 25 kap. OSL. Inom hälso- och sjukvården gäller sekretess för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men (25 kap. 1 § OSL). Sekretess för uppgifter om medarbetare med mera Sekretess gäller för uppgifter om SiS medarbetare inom myndig- hetens personaladministrativa verksamhet enligt bestämmelserna i 39 kap. OSL, och i 9 b och 10 §§ offentlighets- och sekretessför- ordningen (2009:641), OSF, som innehåller bestämmelser om sek- retess till skydd för enskild i personaladministrativ verksamhet. Bland de bestämmelserna kan särskilt nämnas att enligt 39 kap.

9 § Sekretessen enligt 1 § hindrar inte att uppgift om en enskild eller någon när- stående till denne lämnas från en myndighet inom socialtjänsten till en annan sådan myndighet eller till en myndighet inom hälso- och sjukvården, om det behövs för att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd och denne 1. inte har fyllt arton år, 2. fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel, 3. vårdas med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, eller 4. vårdas vid ett statligt hem för barn och unga med stöd av lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. Detsamma gäller uppgift om en gravid person eller någon närstående till denne, om uppgiften behöver lämnas för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet. Paragrafen reglerar möjligheten för en myndighet inom socialtjänsten att överlämna sekretessbelagda uppgifter till en annan sådan myndig- het eller en myndighet inom hälso- och sjukvården. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 12.12.3. Första stycket, punkten fyra, är ny och innebär att den sekretess- brytande bestämmelsen utvidgas till att omfatta uppgifter om en en- skild som vårdas vid ett statligt hem för barn och unga med stöd av lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga, eller närstående till denne. Sekretessen enligt 1 § hindrar därmed inte att uppgift om enskild som vårdas vid ett statligt hem för barn och unga med stöd av lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga, eller närstående till denne, lämnas från en myndighet inom socialtjänsten till annan sådan myndighet, eller till SOU 2026:52 Författningskommentar en myndighet inom hälso- och sjukvården, om det behövs för att den enskilde ska få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Ut- vidgningen möjliggör att även uppgifter om personer över 18 år som vårdas vid ett att statligt hem för barn och unga får lämnas ut i situa- tioner där den enskilde inte samtycker till utlämnandet, kan förväntas inte samtycka eller där ett samtycke inte hinner inhämtas, och där utlämnandet behövs för det syfte som anges i bestämmelsen. Änd- ringen innebär dock ingen förändring av det förhållande att infor- mationsutbyte inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten som utgångspunkt ska ske med den enskildes samtycke (jfr prop. 2007/ 08:70, s. 171). 15.6 Förslaget till lag om ändring i skollagen (2010:800) De lagändringar som föreslås innebär i huvudsak att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ersätter Statens institutionssty- relse och statliga hem för barn och unga ersätter särskilda ungdoms- hem. Statliga hem för barn och unga omfattas inte av begreppet hem för vård eller boende. Bestämmelser som hänvisar till 9 kap. 4 § social- tjänstlagen (2025:400) kompletteras därför med en hänvisning till statliga hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag. Änd- ringarna är föranledda av att en ny myndighet, Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, inrättas för att svara för den statliga barn- och ungdomsvården och att statligt hem för barn och unga införs som en särskilt reglerad placeringsform enligt socialtjänst- lagen. 10 kap.

10 § tredje stycket arkivlagen ge vika för bestämmelser om gallring i annan lag eller förordning. Sådana bestämmelser finns ofta i kom- pletterande dataskyddsreglering men kan även finnas i den materiella lagstiftningen på området. Till skillnad från det arkivrättsliga begrep- pet gallring, som enligt arkivlagen syftar till att vårda arkiven, syftar en dataskyddsrättslig bestämmelse om gallring till att upprätthålla integritetsskyddet för enskilda som berörs.290 Riksarkivet har definierat gallring som förstöring av allmänna handlingar eller förstöring av uppgifter i allmänna handlingar. Det är också fråga om gallring när andra åtgärder vidtas med allmänna handlingar som medför förlust av till exempel betydelsebärande data eller sökmöjligheter. När det gäller gallring av elektroniska upptag- ningar avses normalt att viss information raderas från databäraren. Gallring av digitalt hanterade uppgifter kan alltså innebära att upp- gifterna skrivs ut på papper för arkivering, det vill säga att någon absolut informationsförlust inte uppstår.291 Att förstöra personuppgifter innebär i stället att man ser till att uppgifterna inte går att återskapa på något sätt. Det är oftast inte tillräckligt att radera den fil i en dator som innehåller personupp- 289 Geijer och Lövblad, Arkivlagen – En kommentar, (1 juni 2026 JUNO) kommentaren till 10 § under rubriken Bestämmelser om gallring i andra författningar (tredje stycket). 290 Se till exempel prop. 2021/22:217 Stärkt kontroll och kvalitet i folkbokföringen, s. 53 och regeringens lagrådsremiss den 7 maj 2026, Elektronisk övervakning – ett verktyg för Social- tjänsten till skydd för barn och unga, s. 126 och 127. 291 Se till exempel prop 2017/18:269 Brottsdatalag – kompletterande lagstiftning, s. 123 och 124. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 gifterna för att uppgifterna ska vara förstörda, eftersom filen kan finnas kvar i datorn på annat sätt, exempelvis i papperskorgen. Alla normala sökvägar måste tas bort för att uppgifterna ska anses vara förstörda. Det kan krävas andra tekniska åtgärder för att uppgifterna verkligen ska förstöras, som att omformatera lagringsmediet eller skriva över uppgifterna.292 När en bestämmelse i lag eller förordning anger att vissa uppgif- ter ska förstöras vid en viss tidpunkt innebär det att uppgifterna i dataskyddsrättslig mening inte får behandlas längre än vad som anges i bestämmelsen. Eftersom arkivlagens bestämmelser om när gallring får ske är subsidiära till avvikande bestämmelser i lag eller förord- ning innebär en sådan bestämmelse också att uppgifterna inte heller ska arkiveras. Förstöra eller bevara? Frågan är då om det är motiverat att i integritetshöjande syfte införa reglering som innebär att uppgifter i säkerhetsregistret ska förstöras när de inte längre får behandlas för ändamålen med registret, eller om uppgifter som behandlas i säkerhetsregistret ska få fortsätta behand- las för arkivändamål. Även om förstörelse av personuppgifter i och för sig innebär att integritetsintrånget begränsas i tid är det inte självklart att det alltid är till fördel för en enskild att uppgifter om honom eller henne som finns hos en myndighet förstörs. Till exempel i frågan om möjligheten för enskilda att få ersättning för övergrepp eller försummelse som de drabbats av när de varit föremål för samhällsvård för barn och unga medförde bevarade uppgifter att enskilda kunde få ersättning för de handlingar som de hade utsatts för, i enlighet med lagen (2012:663) om ersättning på grund av övergrepp eller försummelser i samhälls- vården av barn och unga i vissa fall.293 I förarbetena till den lagen bedömde regeringen att det var särskilt angeläget med upprättelse för de drabbade, eftersom övergrepp och försummelser hade skett mot barn och unga då samhället tagit över ansvaret för barnet och därmed åtagit sig att göra sitt yttersta för att skydda barnet och skapa så goda uppväxtvillkor som möjligt. Regeringen noterade även att i 292 SOU 2023:100 Framtiden dataskydd – Vid Skatteverket, Tullverket och Kronofogden, s. 857. 293 Geijer och Lövblad, Arkivlagen – En kommentar, (1 juni 2026 JUNO) kommentaren till 10 § under rubriken Bestämmelser om gallring i andra författningar (tredje stycket). SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … förarbetena att uppgifter i olika myndigheters journaler och arkiv kunde vara av vikt vid bedömningen av enskildas rätt till ersättning.294 Vi bedömer att även de barn och unga som kommer att vårdas vid statliga hem för barn och unga som vuxna kan ha starka intressen av att ta del av uppgifter om sig själv som ung. Det kan till exempel ske som ett led i en försoningsprocess eller i en process rörande bearbet- ning av trauma. Mot bakgrund av den stora betydelse myndigheters arkiverade uppgifter om dem som barn kan ha för enskilda även i dessa sammanhang bör det krävas noggranna överväganden vad gäller frågan om uppgifter i säkerhetsregistret ska förstöras när de inte längre får behandlas. Även den generella betydelse som myndigheters arkiv kan ha för insyn och granskning av myndigheters verksamhet behöver beaktas. Vi har tidigare konstaterat att säkerhetsregistret för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer att ha samma funktion i verksamheten med statliga hem för barn och unga som Kriminal- vårdens säkerhetsregister har i den myndighetens verksamhet. Det innebär att säkerhetsregistret i huvudsak kommer att användas som en yta för viss informationshantering som av olika skäl inte får eller bör förekomma i placerade barns och ungas socialtjänstjournaler och som enbart ett begränsat antal medarbetare får ha tillgång till. Som framgår av avsnitt 12.8.3 har SiS även uppgett att uppgifter i säkerhetsregistret endast i undantagsfall kan komma att föras vidare från registret, antingen till den placerades socialtjänstjournal eller om de annars behövs för att utgöra beslutsunderlag. De faktiska uppgif- terna i säkerhetsregistret kommer alltså som utgångspunkt inte ligga till grund för beslut eller andra åtgärder. I stället kommer uppgifterna ligga till grund för att behöriga medarbetare ska kunna lämna stöd och råd åt beslutfattare i verksamheten, och hjälpa dessa att hitta relevant information i öppna källor. Det är sedan informationen i de öppna källorna som kan komma att tas in i och ligga till grund för beslut och dokumenteras i barnets eller den unges socialtjänst- journal. Här kan även nämnas att bestämmelsen i 16 kap. 1 § SoL om att gallring av personakter ska ske senast efter fem år efter den senaste anteckningen gjordes i akten inte får tillämpas på handlingar som har kommit in eller upprättats i samband med vissa insatser som gäller barn, bland annat placering av barn utanför föräldrarnas eller 294 Prop. 2011/12:160, Ersättning av staten till personer som utsatts för övergrepp eller försum- melser i samhällsvården, s. 11 och 37–39. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 någon annan som har vårdnaden om barnets hem, vilket framgår av 16 kap. 2 § SoL. Det nyss sagda innebär att uppgifter som har sam- band med placering av barn och unga vid statliga hem för barn och unga ska bevaras hos socialnämnderna. Tidigare placerade barn och unga kommer alltså i samma utsträckning som tidigare ha rätt till insyn i sin arkiverade socialtjänstjournal och i arkiverade ärenden och beslut som berör honom eller henne. Vidare innebär inte förslaget om ett säkerhetsregister att Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård ges ett utrymme för att avvika från befintliga bestämmelser om vilka uppgifter som enligt tillämplig reglering ska dokumenteras i en särskild ordning. Säker- hetsregistret kommer alltså inte innebära ett ökat utrymme för myn- digheten att skönsmässigt bedöma när och om uppgifter ska föras in i socialtjänstjournalen eller vilka uppgifter som ska dokumenteras i samband med användandet av särskilda befogenheter. På samma sätt kommer förvaltningslagens bestämmelser om ärendehandläggning fortsatt att gälla, liksom offentlighets- och sekretesslagens bestäm- melser om partsinsyn i ärenden (se vidare avsnitt 12.3.2). Slutligen ska också sägas att det kartlagda behovet av ett säkerhets- register i huvudsak avser en förbättrad möjlighet att få del av och att behandla underrättelseuppgifter som lämnas från i huvudsak Polis- myndigheten. Det innebär att uppgifterna i regel inte kommer att hänföra sig till den statliga barn- och ungdomsvårdens verksamhet med socialtjänst, skola och hälso- och sjukvård, utan i huvudsak till Polismyndighetens brottsbekämpande verksamhet, där de kommer att få fortsätta behandlas i enlighet med de bestämmelser som är tillämpliga i den verksamheten. Uppgifter i säkerhetsregistret ska förstöras när de inte längre får behandlas Sammanfattningsvis bedömer vi inte att intresset av att uppgifter i säkerhetsregistret bevaras efter att de inte längre får behandlas i re- gistret överväger intresset av det integritetsskydd som det innebär att uppgifterna förstörs. Vi föreslår därför att uppgifter ska förstöras när de inte längre får behandlas i säkerhetsregistret. Det innebär till exempel att uppgifter i säkerhetsregistret om ett barn eller en ung person ska förstöras senast när han eller hon fyller 21 år, tillsammans med uppgifter om personer med en personlig anknytning till eller SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … annan nära förbindelse med henne eller honom. Vad gäller en per- son som kan antas ha kopplingar till organiserad brottslighet måste uppgifter om honom eller henne förstöras senast tre år efter den senaste registreringen om honom eller henne vad gäller anknytning till brottslig verksamhet. Den föreslagna regleringen om hur länge uppgifter får behandlas i säkerhetsregistret och att de ska förstöras när de inte längre får be- handlas gäller i stället för den generella bestämmelsen om längsta tid för behandling i den föreslagna nya lagen. Den besvarar därmed både frågan om hur lång den längsta tiden för behandling av uppgifter i säkerhetsregistret är, och frågan om uppgifterna ska gallras eller be- varas i arkivlagens mening. Som framgår av följande avsnitt kan det dock finnas skäl att i det fortsatta lagstiftningsarbetet, eller i något annat sammanhang, över- väga om det finns skäl för att göra en annan bedömning av frågan om uppgifter i säkerhetsregistret i vissa fall ska kunna arkiveras. Det kan vara för det fall att även andra uppgifter än de vi kunnat kartlägga ett behov av, det vill säga underrättelseuppgifter från Polismyndigheten, kommer att behandlas i säkerhetsregistret. I sådana fall bör regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kunna bemyndigas att meddela föreskrifter om att uppgifter i säkerhetsregistret får behand- las för arkivändamål. Vad ska gälla för uppgifter om barn och unga och personer med personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med placerade barn och unga under tiden mellan utskrivning och förstörelse av uppgifterna? Den sammanlagda betydelsen av det som föreslagits ovan är att upp- gifter om ett barn eller en ung person, och om personer som har en personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med honom eller henne, får behandlas i säkerhetsregistret under en viss tid efter att barnet eller den unge skrivits ut från ett statligt hem för barn och unga. Mot bakgrund av att återinskrivning förekommer i så hög ut- sträckning kan det ofta finnas ett behov av fortsatt behandling i säker- hetsregistret för att syftet med det ska uppfyllas, vilket vi utvecklat ovan. Det bör också finnas skäl för att bevara uppgifter under en viss tid för att möjliggöra kontroll och tillsyn. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Under tiden mellan utskrivningen och den tidpunkt då tidsfristen för behandling löpt ut, alternativt barnet eller den unge åter skrivs in vid ett särskilt hem för barn och unga, bör dock de risker som kan föranleda en registrering av uppgifter om placerade barn och unga (se avsnitt 12.12.23) inte kunna föreligga. Barnet eller den unge vår- das ju då inte på ett statligt hem för barn och unga. Vi föreslår därför att uppgifter om ett barn eller en ung person, eller om en person som har en personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med honom eller henne, behandlas i säkerhetsregistret efter det att barnet eller den unge skrivits ut från ett statligt hem för barn och unga ska avskiljas så att de inte kan behandlas för ändamålen med säkerhets- registret. Det bör bland annat kunna innebära att sökvägar till upp- gifterna tas bort eller blockeras, och att uppgifterna flyttas till en särskild yta inom säkerhetsregistret med mycket begränsad åtkomst. Vi föreslår därför även att åtkomsten till sådana avskilda uppgifter ska begränsas till särskilt angivna medarbetare. Dessa medarbetare bör exempelvis ha behörighet att i samband med en eventuell åter- inskrivning aktivera sökvägar till uppgifterna och återställa dem i registret. Regleringen i denna del är av sådan karaktär att den lämp- ligast införs på förordningsnivå (se avsnitt 12.12.6). 12.12.28 Sekretess för uppgifter i säkerhetsregistret och ramen för vårt uppdrag i denna del Utredningens bedömningar Uppgifter i säkerhetsregistret kommer i regel att kunna hållas hemliga både för den uppgiften rör och för tredje man med stöd av befintlig sekretessreglering. Det kan finnas skäl att överväga ytterligare sekretessbestäm- melser för uppgifter som särskilt förekommer inom verksamheten med statliga hem för barn och unga. Det faller dock utanför ramen för vårt uppdrag att överväga och föreslå de eventuella föränd- ringar av offentlighets- och sekretesslagen som kan vara påkallade. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Skälen för våra bedömningar Underrättelsesekretessen med mera Det kartlagda behovet av ett säkerhetsregister inom den statliga barn- och ungdomsvården i avsnitt 12.8.3 avser möjligheten att behandla uppgifter från andra myndigheter skilt från placerade barns och ungas socialtjänstjournaler. SiS har sammanfattningsvis uppgett att behovet i huvudsak avser underrättelseuppgifter från Polismyndigheten som rör personkopplingar, iakttagelser och misstankar. Som vi redogör för i avsnitt 12.5.1 är den sekretess som gäller i bland annat Polismyndighetens underrättelseverksamhet primär även hos myndigheter som är mottagare av sådana uppgifter. Detta gäller även om mottagaren inte bedriver någon brottsbekämpande verk- samhet, eftersom sekretessen gäller för uppgifter som hänför sig till underrättelseverksamheten i fråga. Det innebär att de uppgifter som säkerhetsregistret i huvudsak kommer att innehålla skyddas av under- rättelsesekretessen enligt 18 kap. 2 § OSL, trots att de då inte längre (enbart) behandlas av Polismyndigheten, utan efter utlämnandet även av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Sekretessen enligt 18 kap. 2 § OSL gäller vidare till skydd för underrättelseverksamheten, inte till skydd för uppgifter om enskilda, och bestämmelsen innebär en presumtion för sekretess. En uppgift som skyddas av underrättelsesekretess får alltså, oavsett att den läm- nats till en annan myndighet än Polismyndigheten och behandlas där, röjas för den uppgiften rör först om det står klart att så kan ske utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida underrättelseverksamheten skadas. Det innebär att de underrättelseuppgifter som kommer att behandlas i säkerhetsregist- ret som utgångspunkt måste hållas hemliga för den som uppgifterna rör med stöd av 18 kap. 2 § OSL. Det kan också vara så att uppgifter i säkerhetsregistret som läm- nats från Polismyndigheten skyddas av förundersökningssekretess enligt 18 kap. 1 § OSL, som också träffar uppgifter som hänför sig till verksamheten, oavsett var uppgiften förekommer. Även den sek- retessen gäller till skydd för verksamheten och inte enskilda, dock med något svagare styrka. Sekretess gäller om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Som vi också påpekar i avsnitt 12.5.1 kan sekretess för vissa upp- gifter som ännu inte har lämnats till en brottsbekämpande myndighet men som ska lämnas dit också gälla hos utlämnande myndigheten med stöd av 18 kap. 3 § OSL, som hänvisar till sekretessen enligt 18 kap. 1 och 2 §§ OSL. Det innebär att uppgifter som ”uppkommer” inom verksamheten med statliga hem för barn och unga, till exempel om en uppgift lämnats av ett placerat barn eller en ung person, från per- sonal eller från allmänheten, också kan hållas hemliga för den upp- giften rör om uppgiften kommer att lämnas till exempelvis Polis- myndigheten. Slutligen bör sägas att det inte kan uteslutas att vissa uppgifter i säkerhetsregistret skulle kunna omfattas av sekretess enligt 18 kap.

11 § TF). Riksdagen beslutade i enlighet med konstitutionsutskot- tets förslag. I förarbetena till offentlighets- och sekretesslagen anförde reger- ingen att bedömningen av om det finns olika verksamhetsgrenar ska göras på samma sätt som tidigare och att sekretess gäller mellan verk- samhetsgrenarna bara om de också är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra.83 Förebilden till kravet på självständighet för att en sekretessgräns ska uppstå mellan en myndighets verksamhetsgrenar har alltså häm- tats från 2 kap. 11 § TF. Av 2 kap. 11 § TF följer att en handling som lämnas mellan två olika organ inom samma myndighetsorganisation endast blir en allmän handling hos mottagaren om organen uppträder 81 Se prop. 2003/04:152 Anpassningar med anledning av en ny statlig myndighet för socialför- säkringens administration, s. 250 och 251. och prop. 2008/09:150 Offentlighets- och sekretess- lag, s. 359. 82 Se KU 1979/80:37 med anledning av propositionen 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m. jämte motioner, s. 12 och 13. 83 Se prop. 2008/09:150 Offentlighets- och sekretesslag, s. 359 och 360. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 självständiga i förhållande till varandra. I förarbetena till bestämmel- sen uttalade regeringen att omständigheter som är av betydelse för att avgöra om ett organ intar en sådan självständig ställning kan vara att det självständigt förvaltar viss egendom, har viss handlingsfrihet inom en angiven ekonomisk ram eller i övrigt kan vidta vissa faktiska åtgärder självständigt och på eget ansvar.84 Självständiga verksamhetsgrenar i näraliggande sammanhang – några exempel Angående självständiga verksamhetsgrenar inom socialtjänsten har det i förarbeten till 1980 års sekretesslag uttalats att det endast mer sällan inom förvaltningen under en socialnämnd, eller inom en för- valtning som är gemensam för flera nämnder, lär förekomma en orga- nisatorisk uppdelning på olika verksamhetsgrenar med skilda slag av verksamheter. Som exempel på när självständiga verksamhets- grenar ändå förekommer inom en förvaltning nämndes i det samman- hanget de fall då hälso- och sjukvårdsverksamhet bedrivs inom ramen för socialtjänsten, vilket var fallet vid de alkoholpolikliniker som socialnämnden var huvudman för.85 I samband med den så kallade Ädelreformen under 1990-talet övertog kommunen det övergripande ansvaret för hälso- och sjuk- vården, upp till sjuksköterskenivå, i de särskilda boendeformerna för äldre personer. Vid införandet uttalades i förarbetena att den hälso- och sjukvård som kommunerna skulle få ansvar för och socialtjänsten skulle fungera som komplement till varandra i en integrerad organi- sation under socialnämndens ledning. Syftet med reformen var att enskilda skulle kunna få den hjälp och stöd som de behövde oavsett om det rörde sig om insatser av social eller medicinsk natur, inom en samlad kommunal organisation för hälso- och sjukvård och social- tjänst där insatserna i många fall ges av samma person. Mot den bakgrunden anfördes i förarbetena att den kommunala hälso- och sjukvården och socialtjänsten inte kunde betraktas som självständiga i förhållande till varandra i sekretesslagens mening.86 84 Se prop. 1975/76:160 om nya grundlagsbestämmelser angående allmänna handlingars offent- lighet, s. 152. 85 Se prop. 1981/82:186 om ändring i sekretesslagen (1980:100), m.m., s. 47. 86 Se prop. 1990/91:14 om ansvaret för service och vård till äldre och handikappade m. m., s. 85. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, förkortad LSS, reglerar kommunernas och regionernas ansvar för insatser för särskilt stöd och särskild service åt personer som om- fattas av lagens personkrets. Frågan om LSS-verksamhet utgör en självständig verksamhet i förhållande till socialtjänsten i de fall båda verksamheterna sorterar under samma nämnd har behandlats i JO 1995/96 s. 431. JO konstaterade i sitt beslut att genom Ädelreformen integrerades de olika verksamheterna med socialtjänsten på ett helt annat sätt än vad som är fallet i fråga om verksamhet enligt LSS. Integreringen skedde genom att de grundläggande bestämmelserna om skyldighet för kommunerna att tillhandahålla verksamheterna uttryckligen re- glerades i socialtjänstlagen. Den kommunala hälso- och sjukvården var därvid avsedd att utgöra ett komplement till den kommunala socialtjänsten i en integrerad organisation, och syftet var inte att åstadkomma några självständiga verksamhetsgrenar. När det gäller verksamhet enligt LSS ansåg JO att man kan hävda att förhållandet närmast framstår som det motsatta. I stället för att integrera verk- samheten med socialtjänsten har man valt att bibehålla den skiljelinje som sedan länge funnits mellan omsorgsområdet och socialtjänsten, även om man i förarbetena konstaterat att verksamhet enligt LSS står socialtjänsten nära. Också den omständighet att lagstiftaren rent tekniskt valt att jämställa verksamhet enligt LSS med socialtjänst – och detta enbart vad gäller tillämplig sekretessbestämmelse – i stället för att uttryckligen ange att verksamheten ska handhas av social- nämnden eller på annat sätt göra verksamheten till en del av social- tjänsten i sekretesslagens mening, talade enligt JO i samma riktning. Vad som ändå med viss styrka enligt JO ansågs tala för att sekretess inte gäller mellan verksamheterna, när de ligger under samma nämnd, är att verksamhet enligt LSS och socialtjänst står varandra nära och att verksamheterna i vissa hänseenden kan anses utgöra komplement till varandra. Härtill kom enligt JO att det kan ifrågasättas om en verksamhetsgren för att vara självständig inte borde ha större själv- bestämmanderätt än vad som är förenligt med att olika verksamheter handhas av samma nämnd. JO fann slutligen att rättsläget måste betecknas som oklart. Inom Kriminalvården anses dock den kriminalvårdsspecifika delen av verksamheten och hälso- och sjukvårdsverksamheten som bedrivs inom Kriminalvården utgöra olika verksamhetsgrenar som är själv- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 ständiga i förhållande till varandra. Som grund för den bedömningen har regeringen hänvisat till att såväl inom kriminalvårdsverksamheten som inom hälso- och sjukvårdsverksamheten finns särskild sekretess- reglering som ska tillämpas inom verksamheten. Regeringen har dessutom konstaterat att det finns särskild handhavandereglering gällande den journal som ska föras i båda verksamheterna, som gäller utöver sekretessregleringen. Enligt den handhavandereglering som båda verksamheterna ska tillämpa får endast den personal som be- höver tillgång till journalen för att utföra sitt arbete inom den sär- skilda verksamheten ha rätt att ha tillgång till den.87 Även inom skolan utgör skolhälsovården en självständig verksam- hetsgren i förhållande till den övriga verksamheten i skolan.88 JO:s beslut om självständiga verksamhetsgrenar inom SiS JO har i ett beslut den 30 augusti 201989 bedömt att verksamheten inom SiS består av sådana självständiga verksamhetsgrenar som avses i 8 kap. 2 § OSL, där hälso- och sjukvården utgör en och socialtjäns- ten utgör en annan verksamhetsgren och att sekretess gäller mellan de olika verksamhetsgrenarna. JO:s uttalanden i det aktuella beslutet gällde SiS verksamhet med LVM-hemmen enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall. Samma synsätt som beslutet ger uttryck för kan dock tillämpas inom den del av SiS verksamhet som rör barn- och ungdomsvården. Som skäl för beslutet angavs bland annat följande. JO noterade att SiS hade anfört att syftet med SiS hälso- och sjuk- vårdsverksamhet är att de sociala och medicinska behov som de som vårdas inom SiS har ska tillgodoses på ett sammanhållet sätt i en in- tegrerad verksamhet. SiS hade också uppgett att det inte finns någon organisatorisk gräns mellan verksamheterna eftersom institutions- chefen även är verksamhetschef för hälso- och sjukvården. Den yttersta beslutanderätten tillkommer därmed en för båda verksam- hetsgrenarna gemensam befattningshavare. Enligt SiS är den hälso- och sjukvårdsverksamhet och den socialtjänstverksamhet som myn- digheten bedriver därmed inte självständiga i förhållande till varandra, och det finns därför inte heller någon sekretessgräns mellan verk- 87 Se prop. 2004/05:176 Kriminalvården – en myndighet, s. 57 och 58. 88 Se prop. 1981/82:186 om ändring i sekretesslagen (1980:100), m.m., s. 38. 89 Se JO 2020/21 s. 274. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … samhetsgrenarna. Enligt SiS gäller därför sekretess inte mellan dessa. I sitt svar hade SiS även hänvisat till att den inre sekretessen gällde vid allt informationsutbyte mellan personalen, vilket innebar att personal enbart fick ta del av uppgifter som behövs för att utföra sina arbets- uppgifter. I beslutet konstaterade JO med anledning av vad SiS hade anfört att en myndighets organisatoriska åtgärder sällan anses medföra att det uppstår självständiga verksamhetsgrenar inom myndigheten, om det inte finns en särskild anvisning i instruktionen om att myndig- heten ska bedriva en viss verksamhet. JO konstaterade också att SiS instruktion inte innehåller någon anvisning om att myndigheten ska bedriva hälso- och sjukvård, och att det sätt på vilket SiS har organi- serat sin verksamhet också i viss mån talade emot att det är fråga om självständiga verksamhetsgrenar. Däremot konstaterade JO att regeringen tidigare hade bedömt att SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet och socialtjänstverksamhet var från varandra självständiga verksamhetsgrenar och att detta hade tagit sig uttryck i införande av sekretessbrytande bestämmelser om upp- giftsskyldighet i vissa fall. Så hade skett inom LVM-vården, inom LVU-vården och inom verkställighet av sluten ungdomsvård. Reger- ingen hade vid införandet av dessa sekretessbrytande bestämmelser uttalat att sekretess gällde mellan de olika personalkategorierna på hemmen och att de aktuella bestämmelserna hade avgränsats i syfte att skydda den enskildes integritet. Redan mot bakgrund av dessa bestämmelser ansåg JO att det följde att hälso- och sjukvårdsverk- samheten och socialtjänstverksamheten inom SiS var två självstän- diga verksamhetsgrenar. Det var därför inte tillåtet att uppgifter om enskildas hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden som rör hälso- och sjukvårdsverksamheten diskuterades vid exempelvis över- lämningsmöten där olika personalkategorier deltar utan att bestäm- melserna om sekretess har beaktats. JO poängterade dock i beslutet att det i viss mån är nödvändigt att information kan lämnas mellan de olika verksamhetsgrenarna för att garantera att vården som ges är trygg och säker för den enskilde. JO överlämnade därför, med stöd av 4 § lagen (2023:499) med instruktion för Riksdagens ombudsmän, sitt beslut till regeringen för översyn av lagstiftningen i fråga om det för vissa situationer behövs en bestäm- melse som bryter sekretessen i berörda avseenden (S2019/03667). Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 I JO:s beslut riktas ingen kritik mot det aktuella hemmet med motiveringen att det finns visst utrymme för att ha olika uppfatt- ningar om huruvida de aktuella verksamhetsgrenarna är självständiga. 12.9.3 Självständiga verksamhetsgrenar kommer även finnas inom den nya myndigheten Självständiga verksamhetsgrenar inom SiS Av samma skäl som JO redogjort för i sitt beslut och vid en jämför- else med de andra sammanhang som redogjorts för ovan delar vi JO:s bedömning att SiS socialtjänstverksamhet och hälso- och sjukvårds- verksamhet utgör olika verksamhetsgrenar som är självständiga i förhållande till varandra i den mening som avses i offentlighets- och sekretesslagen. Det innebär att de olika personalkategorierna vid hemmet som diskuterar ett barns eller en ung persons personliga för- hållanden behöver iaktta reglerna om sekretess i 25 kap. 1 § respek- tive 26 kap. 1 § OSL (se avsnitt 12.5.1). Frågan är då om denna be- dömning kommer att kvarstå även för den nya myndigheten. Självständiga verksamhetsgrenar inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård I avsnitt 10.4.5 har vi föreslagit att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ges ett uttalat hälso- och sjukvårdsuppdrag. Upp- draget omfattar att erbjuda viss hälso- och sjukvård som erbjuds av sjuksköterska och psykolog vid de statliga hemmen för barn och unga. I denna del föreslås uppdraget framgå både av den föreslagna tvångsvårdslagstiftningen och av den nya myndighetens instruktion, se avsnitt 7.3.3. Till skillnad från SiS och de särskilda ungdomshemmen kommer den nya myndigheten ha ett tydligt och författningsreglerat uppdrag – som dessutom framgår av myndighetens instruktion – att tillhanda- hålla viss hälso- och sjukvård på de statliga hemmen för barn och unga. I likhet med de särskilda ungdomshemmen ska de statliga hemmen för barn och unga också ha tillgång till läkare och psyko- logisk expertis. Hälso- och sjukvårdsinsatser respektive sociala insat- ser kommer dessutom även fortsättningsvis i huvudsak att ges av olika SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … personalkategorier. Liksom tidigare gäller dessutom särskild hand- havandereglering för de journaler som ska föras inom båda grenarna av verksamheten, se vidare i avsnitt 12.5.4. Övervägande skäl talar därför för att de olika verksamhetsgrenarna även i fortsättningen kommer att vara självständiga i förhållande till varandra. Offentlighets- och sekretesslagens bestämmelser om sekre- tess, uppgiftslämnande och överföring av sekretess ska därmed till- lämpas på samma sätt mellan de självständiga verksamhetsgrenarna inom den nya myndigheten som de tillämpas mellan myndigheten och andra myndigheter. Följden av det nyss sagda är att uppgifter om placerade barn och unga inte heller inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kan utbytas mellan verksamhetsgrenarna utan en föregående sekretessprövning. 12.9.4 Behoven av att utbyta uppgifter inom den framtida myndigheten SiS hemställan och dess relevans i sammanhanget I februari 2021 lämnade SiS in en hemställan om ändringar i offent- lighets- och sekretesslagen till regeringen, med anledning av JO:s ovan relaterade beslut.90 I hemställan redogörs för konsekvenserna av att de olika verksamhetsgrenarna betraktas som självständiga i förhållande till varandra och behoven av en förändrad reglering som tillåter myn- dighetens verksamhetsgrenar att utbyta uppgifter om enskilda när det finns skäl för det. Som nämnts ovan är vår bedömning att hälso- och sjukvårdsverk- samheten och socialtjänstverksamheten kommer att utgöra självstän- diga verksamhetsgrenar även inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Det innebär att de rättsliga förhållandena som SiS hemställan utgår från kommer att föreligga även inom den nya myn- digheten. Behovet av informationsutbyte inom Myndigheten för stat- lig barn- och ungdomsvård framgår alltså av SiS hemställan. 90 Se SiS, Hemställan om ändringar i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), dnr 1.1.4-654-2021. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Behoven i sak Syftet med verksamheten I hemställan anger SiS, såvitt här är aktuellt, att man är vårdgivare för den hälso- och sjukvård som bedrivs vid de särskilda ungdoms- hemmen. Syftet med SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet är att barns och ungas psykologiska, psykiatriska och medicinska behov ska till- godoses på ett sammanhållet sätt i en integrerad verksamhet. SiS socialtjänstverksamhet och hälso- och sjukvårdsverksamhet utgör viktiga komplement till varandra. På de särskilda ungdomshemmen finns därför, utöver behandlingspersonal, även legitimerade sjuk- sköterskor, legitimerade psykologer och i några fall legitimerade psykoterapeuter. Alla hem har dessutom tillgång till läkare i varie- rande omfattning. På vissa hem ansvarar regionerna för läkarinsat- serna men det finns också anställda läkare inom SiS och konsult- läkare. Integrerad och patientsäker vård I hemställan anger SiS att den vård och behandling som bedrivs av SiS är mångfasetterad. Skilda hänsyn måste tas kontinuerligt för varje enskild individ som vårdas hos SiS. De ungdomar som vårdas på SiS särskilda ungdomshem har ofta hälsoproblem och behöver såväl somatiska som psykiatriska hälso- och sjukvårdsinsatser. Det är en förutsättning för att kunna bedriva en integrerad och patientsäker vård att hälso- och sjukvårdspersonal och behandlingspersonal kan samverka kring varje enskilt fall. Hälso- och sjukvårdspersonal finns inte fysiskt tillgänglig dygnet runt och alla dagar i veckan på hemmen. Behandlingspersonal måste därför till exempel känna till om den enskilde har en sjukdom som kräver särskild tillsyn eller en särskild åtgärd. I det självmordspreven- tiva arbetet runt en klient eller en ungdom måste även information kunna lämnas till behandlingspersonal, avseende vilken bedömning som gjorts av läkare eller psykolog, för att kunna utöva en säker tillsyn. Hälso- och sjukvårdspersonalen måste å sin sida till exempel få rapport om den enskildes mående för att kunna bedöma tillstånd och rekommendera insatser. Hälso- och sjukvårdspersonalen måste SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … också få ta del av positiva resultat från drogtester som tagits med stöd av tvångsvårdslagstiftningen eftersom det kan innebära en all- varlig fara att administrera läkemedel till patienter som är påverkade av alkohol eller narkotika. För att säkerställa en god och säker hälso- och sjukvård för den enskilde krävs att hälso- och sjukvårdspersona- len medverkar i behandlingsplaneringen och att behandlingspersonal får ta del av viktiga uppgifter som kan påverka den tillsyn och vård som ska ges. Vården måste utgå från alla verksamhetsgrenar och genomföras tvärprofessionellt. Samtycke som grund för nödvändigt informationsutbyte I hemställan anger SiS vidare att i varje enskilt fall vara beroende av den enskildes samtycke för att nödvändig information rörande vården ska kunna lämnas mellan olika personalkategorier är inte framkomligt för vårdens genomförande, eftersom ett nekat samtycke skulle ha en direkt påverkan på möjligheterna att ge en fullgod vård. De sekretess- brytande bestämmelserna i 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL är endast tillämpliga i ett begränsat antal fall hos SiS då de förutsätter att den enskilde är under 18 år eller fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel. Bestämmelsen i 10 kap. 2 § OSL, om nödvändigt utlämnande för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet, ska tolkas restriktivt och kräver att informationsutbytet i varje enskilt fall ska bedömas med varsamhet och omdöme. Något stöd för att regelmässigt tillämpa den i SiS verksamhet finns därför inte. Bestäm- melsens tillämplighet är dessutom begränsad till situationer då ut- lämnandet är nödvändigt för att den utlämnande verksamhetsgrenen ska kunna fullgöra sin verksamhet. Behovet av en förändrad reglering I hemställan SiS sammanfattande att det alltså finns behov av att kunna dela uppgifter som omfattas av sekretess mellan SiS hälso- och sjukvårdsverkspersonal och behandlingspersonal. Behovet uppstår när viktig information rörande vården eller behandlingen behöver delas mellan olika yrkeskategorier, exempelvis på överlämningsmöten. Då behovet uppstår i det dagliga arbetet och kan se olika ut beroende Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 på hur vården har förflutit i varje enskilt fall, bör en sekretessbryt- ande bestämmelse inte vara begränsad till vissa på förhand angivna situationer. Möjligheten att dela uppgifter bör i stället vara knuten till att det finns ett behov av det för att ge nödvändig vård, behand- ling eller annat stöd. Behov av uppgifterna bör, enligt SiS mening, alltid finnas när uppgiften på något sätt kan påverka den vård, behand- ling eller stöd som ska ges. Den efterfrågande regelförändringen bör enligt SiS träda i kraft så snart som möjligt. 12.9.5 Sammanfattning – behovet av att utbyta uppgifter inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård I avsnittet ovan har vi redogjort för resultaten av vårt arbete i den del som avser att analysera och ta ställning till förhållandet i fråga om sekretess mellan de olika verksamhetsgrenarna inom myndig- heten. Uppgifterna som redovisas ovan har baserats på vår rättsliga analys av hur verksamhetsgrenarna inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer att förhålla sig till varandra sekre- tessrättsligt. Kartläggningen av det faktiska behovet har sedan base- rats på den hemställan som SiS lämnat till regeringen. Behoven som framträder i vår kartläggning i denna del rör primärt följande förhållanden. • För att kunna bedriva en integrerad och patientsäker vård behöver hälso- och sjukvårdspersonal och behandlingspersonal kunna samverka kring varje enskilt barn eller varje ung person vid de statliga hemmen för barn och unga, vilket är förenat med svårig- heter utifrån den befintliga sekretessregleringen. • Det behöver införas författningsreglering som möjliggör sådant informationsutbyte som bör vara tillåtet i syfte att bedriva en in- tegrerad och patientsäker vård vid de statliga hemmen för barn och unga. Som vi nämnt inledningsvis motsvarar redovisningen ovan enbart vår analys av rättsläget och behoven med anledning av det. I avsnitt 12.12 lämnar vi våra överväganden och förslag utifrån analysen och de här kartlagda behoven. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 12.10 Behovet av en mer ändamålsenlig dataskyddsreglering 12.10.1 Något om uppdraget i denna del Uppdraget enligt direktiven Som vi redogjort för inledningsvis ingår i vårt utökade uppdrag enligt tilläggsdirektiven att utreda och ta ställning till behovet av förändrade regler om personuppgiftsbehandling, i form av en myndighetsspeci- fik dataskyddsreglering, och lämna nödvändiga författningsförslag. I direktiven anges att SiS i dag saknar en egen registerförfattning och att det begränsar myndighetens möjlighet att ta emot och be- handla personuppgifter på ett, i enlighet med myndighetens uppdrag, ändamålsenligt sätt. Det innebär enligt direktiven att även i de fall SiS får ta del av relevant information om eventuella gängkopplingar för ett placerat barn, så har myndigheten inte möjlighet att behandla uppgifterna på ett sätt som bidrar till eller är nödvändigt för myndig- hetens arbete med vård, behandling, trygghet och säkerhet för pla- cerade barn och unga. Behovet av att kunna behandla uppgifter inom ramen för myndighetens arbete med uppföljning, utvärdering, kvali- tetssäkring och utveckling av verksamheten aktualiserar enligt direk- tiven också nödvändigheten av en myndighetsspecifik dataskydds- reglering. Detsamma gäller för hälso- och sjukvårdsuppgifter som myndigheten behöver för att kunna ge en sammanhållen vård och behandling till placerade barn och unga. Det är enligt direktiven viktigt att den statliga barn- och ungdomsvården har goda förutsätt- ningar att behandla de personuppgifter som är nödvändiga för verk- samheten. Det behöver därför utredas om den framtida myndigheten har behov av förändrade regler om personuppgiftsbehandling för att kunna behandla sådana personuppgifter och för de syften som be- hövs för verksamheten. Enligt direktiven har den statliga barn- och ungdomsvårdens förutsättningar i detta hänseende dessutom bety- delse även för andra myndigheters verksamhet, inte minst när det gäller de brottsbekämpande myndigheterna. Vårt uppdrag omfattar därför att utreda och ta ställning till beho- vet av förändrade regler om personuppgiftsbehandling, för den fram- tida myndigheten, och om sådana nya regler bedöms nödvändiga, även analysera utformningen av en sådan reglering och analysera hur för- slagen förhåller sig till regelverken om offentlighet och sekretess. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Vad återstår att kartlägga? Flera av de aspekter som enligt direktiven hör samman med frågan om det behöver införas en ny myndighetsspecifik dataskyddsreglering har redan hanterats inom ramen för andra delar av vårt uppdrag en- ligt tilläggsdirektiven. Det gäller särskilt kartläggningen i de delar som handlar om myndighetens behov av förbättrade möjligheter att få del av och behandla uppgifter i syfte att bedriva en ändamåls- enlig vård, och då särskilt avsnittet 12.8 om behovet av ett säkerhets- register. Som framgår av avsnitt 12.5.3 omfattar emellertid den nuvarande regleringen ett flertal aspekter som hittills inte har berörts och som behöver utvärderas inom ramen för uppdraget att överväga behovet av en ny dataskyddsreglering för den statliga barn- och ungdoms- vården. Detta avsnitt handlar därför om de behov av förändring som rör den befintliga dataskyddsregleringen i stort. 12.10.2 Om kartläggningsuppdraget i denna del Hur har vi genomfört vår kartläggning i denna del? I likhet med övriga kartläggningsuppdrag som redogjorts för i detta kapitel har vi fått del av information direkt från SiS vid möten, främst med representanter från SiS rättsavdelning och säkerhetsavdelning. Vi har även i denna del av uppdraget sänt frågor till myndigheten i förväg, och svaren på dessa har getts dels vid möten med utredningen, dels genom skriftliga kompletteringar. SiS har även lämnat över vissa handlingar till utredningen där behoven i fråga om förändrade regler om personuppgiftsbehandling redogjorts för. Redovisningen av kartläggningen Inledningsvis bör sägas att den befintliga regleringen av SiS person- uppgiftsbehandling redovisas i avsnitt 12.5.3 och det som sägs där upprepas inte i denna del, trots att många av de frågor som ställts till SiS från utredningen rör specifika bestämmelser i den regleringen. I det kommande avsnittet redovisas i stället endast kartläggningens resultat. Det redovisade resultatet motsvarar de uppgifter som SiS SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … lämnat till utredningen, antingen vid möten eller genom det skrift- liga material vi tagit del av från SiS. Det bör här även nämnas att kartläggningen i denna del av natur- liga skäl motsvarar SiS befintliga behov relaterat till den kompletter- ande dataskyddsregleringen. Kartläggningen har alltså inte utgått från en framtida situation där våra förslag i övriga delar har genomförts. Därmed motsvarar inte heller redovisningen av kartläggningen något annat än de befintliga behoven inom den statliga barn- och ungdoms- vården, utifrån de befintliga förhållandena vad gäller till exempel verk- samhetsreglering och myndighetens uppdrag. Vi har vidare vare sig värderat, analyserat eller kontrollerat de upp- gifter som presenteras i det kommande avsnittet, utan presentationen motsvarar de uppgivna behov som vi kunnat kartlägga i våra kontak- ter med SiS. Vår analys av de kartlagda behoven, och hur de bör och ska tillgodoses i den framtida verksamheten med statliga hem för barn och unga, redovisas i stället i avsnitt12.12. 12.10.3 Behoven av en förändrad kompletterande dataskyddsreglering Utredningens frågor och svaren från SiS Är SiS en myndighet som har en generell mognad i dataskyddsfrågor? Myndigheten behandlar sammantaget många personuppgifter och många olika uppgiftskategorier i komplexa processer. Sedan 2023 finns det en tydligare organisation för dataskydd inom myndigheten än tidigare. Det skapades då en sektion inom rättsavdelningen som enbart arbetade med dataskydd, arkivfrågor och registratur. Sedan inrättandet av den nya sektionen har den utökats, då efterfrågan på dataskyddsrättsligt stöd är stor i myndigheten, särskilt i nya lagstift- ningsärenden och i frågor om digitalisering. Numera har myndigheten en särskild enhet med totalt 10 medarbetare som enbart arbetar med dataskydd som är placerad under sektionen för informationsförsörj- ning, tillsammans med enheten för informationssäkerhet och arkiv. Sedan den 1 januari 2026 ligger registraturen på en annan sektion inom rättsavdelningen, sektionen för registratur och allmänna handlingar. Enheten för dataskydd har ett väl etablerat samarbete med övriga avdelningar och särskilt med it- och digitaliseringsavdelningen, där Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 medarbetare från enheten från dataskydd kommer in tidigt i digi- taliseringsprocessen. Enheten för dataskydd är i dag med hela vägen från att ett digitaliseringsinitiativ startas upp. SiS har även en femårsplan avseende dataskydd, informations- säkerhet och arkivfrågor med identifierade områden som myndig- heten bedömer att man behöver utveckla. Exempelvis behöver arkiv- frågorna arbetas in bättre i de olika processerna inom myndigheten. Vidare har olika syrande och stödjande dokument tagits fram för att stötta verksamheten. Detta är ett pågående arbete. SiS arbetar även mycket aktivt med behörighetsstyrning för att endast de som behö- ver tillgång till personuppgifter ska få det. Det finns olika mognad vad gäller dataskydd i olika sammanhang men myndigheten har arbetat aktivt med att få in personal med god kompetens i dataskydd, och har även tagit hjälp av konsulter. SiS har i dag även en förvaltningsorganisation där it- och digitaliseringsavdel- ningen tar ett större ansvar för att hålla ihop alla administrativa frågor. För att stötta verksamheten har myndigheten vidare inrättat sär- skilda informationssäkerhetsforum för diskussion och det finns säker- hetssamordnare på varje särskilt ungdomshem som har ett särskilt ansvar för att följa informationssäkerhetsfrågor på hemmet. Sam- manfattningsvis har det skett stora förflyttningar på senare år och myndigheten har ett väl fungerande dataskyddsarbete. Finns det några allmänna reflektioner om den befintliga dataskyddslagstiftningen för SiS? Den befintliga dataskyddsregleringen för SiS är i grunden utformad runt millennieskiftet. Den uppfattas generellt sett som mindre väl anpassad efter myndighetens verksamhet, digitaliseringen och den rättsliga utvecklingen på området, främst dataskyddsförordningen. SiS har uppmärksammat detta i olika sammanhang, bland annat i sam- band med återredovisningen av regeringsuppdraget om myndighetens brottsförebyggande arbete.91 I det sammanhanget konstaterade man att den nuvarande regler- ingen inte är anpassad efter SiS verksamhet och i många fall är för- åldrad och dåligt anpassad till den verksamhet som bedrivs inom myn- digheten. I återrapporteringen angavs också att SiS anser att myndig- 91 SiS, Återredovisning av regeringsuppdraget om Statens institutionsstyrelses brottsförebyggande arbete – resultat och prioriterade utvecklingsområden (S2023/03257), dnr 1.1.1-7431-2024. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … hetens uppdrag medför behov av en tydlig reglering för personupp- giftsbehandling. I återrapporteringen angavs vidare att detta inte kan uppnås på annat sätt än att myndigheten får en egen myndighets- specifik dataskyddsreglering. SiS har även lyft behovet särskilt i rela- tion till frågan om behovet av ett säkerhetsregister (se avsnitt 12.8.2). Finns det någon särskild del av SiS sammantagna uppdrag som ur ett dataskyddsperspektiv skulle behöva regleras särskilt tydligt eller särskilt begränsande? Det vore välkommet med upplysningsbestämmelser i den komplet- terande dataskyddsregleringen om att hälso- och sjukvårdsdelen hanteras enligt patientdatalagen. Vilka risker eller nackdelar finns för SiS verksamhet med att behålla den nuvarande regleringen i SoLPuL och SoLPuF och enbart införa viss kompletterande reglering? SiS ser stora nackdelar med det då regelverket i sin helhet inte är ändamålsenligt. Vilken uppfattning finns inom SiS om tillämpningen av 6 § första stycket SoLPuL, som anger att personuppgifter får behandlas bara om behandlingen är nödvändig för att arbetsuppgifter inom socialtjänsten ska kunna utföras? Det är inte i den bestämmelsen som SiS har haft sina utmaningar med den befintliga regleringen Däremot kan det noteras att uttrycket ”arbetsuppgifter inom socialtjänsten” är begränsande i förhållande till myndighetens verksamhet med de särskilda ungdomshemmen, i vart fall om man ser till den sammantagna verksamheten. På de särskilda ungdomshemmen bedrivs även bland annat skolverksamhet. Ur det perspektivet kan det ifrågasättas om det – utifrån hur verksamheten med de särskilda ungdomshemmen faktiskt ser ut – är onödigt av- gränsande för SiS att personuppgifter enbart får behandlas om det är nödvändigt för att utföra arbetsuppgifter inom socialtjänsten. En annan formulering, som tydligare hade fångat verksamhetens behov, hade varit att föredra. Det bör dock nämnas att inom hälso- och sjuk- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 vårdsverksamheten vid de särskilda ungdomshemmen tillämpar SiS patientdatalagen, och inte regleringen av socialtjänstens personupp- giftsbehandling. I 7 § första stycket SoLPuL ges ett uttryckligt rättsligt stöd för att behandla vissa personuppgifter, bland annat personnummer och känsliga personuppgifter. I vilken utsträckning uppfattar SiS att den bestämmelsen är avgörande för myndighetens rättsliga möjlighet att behandla dessa uppgifter? Bestämmelsen är införd i syfte att vara tillåtande men den kan läsas som att den har en mer avgränsande än tillåtande effekt eftersom frågan kan uppstå om man har stöd för att behandla andra uppgifter än de som anges i paragrafen. Det kan uppstå tveksamhet över vad som gäller för alla andra kategorier av personuppgifter, och om det är tillåtet att behandla dem. I 7 § andra stycket SoLPuL begränsas den tillåtna behandlingen av bland annat personnummer och känsliga personuppgifter till om uppgifterna lämnats i ett ärende eller är nödvändiga för verksamheten. Uppfattas bestämmelsen ange något utöver vad som redan gäller enligt den allmänna dataskyddsregleringen? Enligt både den allmänna dataskyddsregleringen och SiS myndighets- specifika dataskyddsreglering är behandling av personuppgifter endast tillåten om behandlingen är nödvändig. Det innebär att all person- uppgiftsbehandling, oavsett vilka uppgifter som avses, måste vara nödvändig för att vara tillåten. Det går därför att ifrågasätta om be- stämmelsen som anger att behandling av bland annat personnummer och känsliga personuppgifter är tillåten om det är nödvändigt faktiskt ger något ytterligare integritetsskydd utöver vad som redan gäller enligt den allmänna dataskyddsregleringen. Ur det perspektivet fram- står bestämmelsen som överflödig. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Av 7 § tredje stycket SoLPuL framgår att känsliga personuppgifter får behandlas med stöd av artikel 9.2 h i dataskyddsförordningen under förutsättning att kravet på tystnadsplikt i artikel 9.3 är uppfyllt. Vilken – om någon – betydelse har bestämmelsen i 7 § tredje stycket SoLPuL i SiS verksamhet? Finns det någon verksamhet inom SiS där kravet på tystnadsplikt inte kan anses vara uppfyllt? Kravet på tystnadsplikt motsvarar vad som redan gäller enligt data- skyddsförordningen och 3 kap. 5 § dataskyddslagen. Kravet på tyst- nadsplikt är uppfyllt inom SiS genom offentlighets- och sekretess- lagens bestämmelser. Bestämmelsen i 7 § tredje stycket SoLPuL förändrar alltså ingenting för SiS personuppgiftsbehandling, utan motsvarar vad som redan gäller enligt den allmänna regleringen. Det är vanligt förekommande att modern kompletterande dataskyddsreglering reglerar att känsliga personuppgifter får behandlas om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Skulle en sådan reglering vara att föredra för SiS, och i sådana fall varför? SiS bedriver en komplex operativ verksamhet dygnet runt och har en omfattande dokumentationsskyldighet i verksamheten. Det är i det närmaste otänkbart att myndigheten inte skulle ha ett rättsligt utrymme för att behandla känsliga personuppgifter när sådana upp- gifter är relevanta i verksamheten och måste dokumenteras enligt be- stämmelserna om dokumentationsskyldighet. Mot den bakgrunden behövs en reglering som möjliggör nödvändig behandling av denna kategori personuppgifter. Det ska också understrykas att SiS behandlar väldigt många käns- liga personuppgifter i verksamheten. En sektorsspecifik dataskydds- reglering som begränsar när känsliga personuppgifter får behandlas riskerar framför allt att stå i strid med dokumentationsskyldigheten i annan reglering. En risk med sådana motstridiga bestämmelser – som ställer upp hinder mot personuppgiftsbehandling som är nöd- vändig för att utföra författningsreglerad verksamhet – är att bestäm- melsen i den kompletterande dataskyddsregleringen i värsta fall inte följs, vilket självfallet är olyckligt. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 I 7 a § första stycket SoLPuL finns bestämmelser som begränsar behandlingen av känsliga personuppgifter och uppgifter om så kallade ömtåliga personliga förhållanden i sammanställningar, med vissa undantag för bland annat uppföljning och inom SiS centrala administration. I 9 § SoLPuF framgår att ett särskilt ungdomshem får vid sökning efter uppgift eller i samband med sammanställningar som sökbegrepp endast använda visa uppgifter. I vilken utsträckning tillämpar SiS bestämmelsen i 7 a § första stycket SoLPuL? SiS informationshanteringssystem är i dag centralt administrerat, och det finns inga lokala servrar vid de särskilda ungdomshemmen. De aktuella bestämmelserna förutsätter dock att de särskilda ungdoms- hemmen är självständiga, med egna, separata informationshanterings- system, eftersom de gör skillnad på sökningar vid ett särskilt ung- domshem och sökningar centralt vid huvudkontoret. Bestämmelsen utgår alltså från SiS tidigare organisation där varje särskilt ungdoms- hem hade en egen server och ett eget system. Regleringen framstår ur det perspektivet som föråldrad. Så länge SiS behandlar personuppgifter enbart med stöd av bestäm- melsen i 7 a § första stycket SoLPuL (dock utifrån ändamålsbestäm- melserna i förordningen) brukar det inte finnas några problem med tillämpningen. Den sammantagna regleringen uppfattas dock som problematisk utifrån de legitima behov som finns i verksamheten, vilket utvecklas nedan. I 10 § SoLPuL anges vissa krav på den personuppgiftsansvarige att ha och genomföra vissa säkerhetsåtgärder, bland annat avseende behörighet för åtkomst till personuppgifter, kontroller och dokumentationskrav. Finns det något särskilt att säga om tillämpningen av bestämmelserna i 10 § SoLPuL inom SiS verksamhet? Bestämmelsen tydliggör vad som redan gäller enligt den allmänna regleringen. Den tydliggör när man får göra logguppföljning inom socialtjänstområdet. Även sådana uppföljningar och kontroller som föreskrivs i bestämmelsen innebär ju att SiS måste behandla person- uppgifter, och det är bra att det finns ett tydligt rättsligt stöd för den behandlingen. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … I 7 § SoLPuF finns förhållandevis detaljerade begränsningar av för vilka ändamål SiS får behandla personuppgifter. Vad är SiS uppfattning om ändamålsbestämmelsen? När man läser bestämmelsen så kan den först uppfattas vara begräns- ande. Den har dock visat sig ställa upp hinder mot sådan personupp- giftsbehandling som är nödvändig för att utföra verksamheten vid de särskilda ungdomshemmen. I stället uppfattas bestämmelsen om- fatta allt som myndigheten behöver göra i den verksamheten. Där- emot går det att fundera på om ordvalet i punkten 1, där det anges att SiS får behandla personuppgifter för platsanvisning och institu- tionsplaceringar inom styrelsens verksamhetsområde bör justeras. Finns det några risker ur integritetssynpunkt med en bredare ändamålsreglering för SiS del? I annan sektorsspecifik dataskyddsreglering har man under de senaste åren gått mer och mer mot att ändamålsbestämmelser utformas brett, och tillåter sådan personuppgiftsbehandling som är nödvändig för att utföra verksamheten. Det är en utveckling som i huvudsak vore posi- tiv även för SiS del. En sådan ändamålsreglering ställer något högre krav på verksamheten, men integritetsriskerna skulle inte öka nämn- värt, jämfört med i dag. Det skulle emellertid behövas tydligare an- visningar i myndighetens interna styrande och stödjande dokument. Enligt 9 § SoLPuF får ett särskilt ungdomshem endast använda uppgifter om namn eller uppgifter om person-, samordnings- eller ärendenummer som sökbegrepp vid sökning efter uppgifter eller i samband med sammanställningar i den verksamhet som anges i ändamålsbestämmelsens punkt 1–3. Innebär bestämmelsen om tillåtna sökbegrepp några hinder mot personuppgiftsbehandling som är motiverad av verksamheten? Finns det behov av att i sökningar och sammanställningar behandla andra personuppgifter, inklusive känsliga personuppgifter, än de som är tillåtna enligt bestämmelsen? Som redan nämnts utgår den här bestämmelsen från en inaktuell bild av SiS informationshanteringssystem. Det finns alltså inga lokala servrar vid de särskilda ungdomshemmen längre, utan all uppgifts- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 behandling sker i ett centralt administrerat system, det klientadmi- nistrativa journalsystemet KAJ. Bestämmelsen innebär vidare ett hinder mot att vid ett särskilt ungdomshem söka och göra sammanställningar bland annat vid plats- anvisning, institutionsplaceringar, dokumentation av vård, behand- ling och behandlingsresultat och inför beslut och övriga åtgärder i ärenden. Vid ett särskilt ungdomshem kan det dock finnas helt legi- tima behov av att utföra sökningar och sammanställningar utifrån andra sökbegrepp än de som är tillåtna enligt bestämmelsen. Det kan till exempel gälla att ta fram för verksamheten nödvändiga översikt- bilder över de barn och unga som är placerade vid hemmet. Sådana sammanställningar innebär inte att man går in i varje ärende, utan att man ser en vy, och hemmet kan då få upp och se en vy och placerings- enheten en annan. Det är också helt nödvändigt för placeringsenheten att kunna kontrollera lämplig placering i sådana sammanställningar, men det är alltså oklart om det är tillåtet att ta fram dem enligt den nu aktuella bestämmelsen. Bestämmelsen har även i ljuset av den tekniska utvecklingen varit mycket problematisk för SiS. Det är till exempel oklart hur ordet sök- begrepp ska tolkas i förhållande till en filtrering av uppgifter i myn- dighetens informationshanteringssystem. Bestämmelsen har moti- verats av en vilja att hindra till exempel en sökning i syfte att få fram ett urval utifrån etnicitet och det är självklart att sådana sökningar inte ska vara tillåtna, men går sådana sökningar att likställa med sam- manställningar av för placeringsenheten relevanta uppgifter? Med det centralt administrerade informationshanteringssystemet är det också svårt att se varför ett särskilt ungdomshem, till skillnad från SiS centralt, inte ska få utföra sammanställningar och filtreringar som visar vad som behöver göras vad gäller till exempel uppföljning. Det behöver finnas möjligheter att upptäcka om det till exempel har mis- sats att göra obligatorisk dokumentation. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … I modern dataskyddslagstiftning förekommer ofta en reglering som ansluter till de generella bestämmelserna i 3 kap. 3 § andra stycket dataskyddslagen och som anger att det är förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter. Hur skulle en sådan reglering fungera inom SiS verksamhet? En sådan regleringen av sökbegränsningar skulle, bland annat av skäl som angetts ovan, vara att föredra. Förbudet mot att utföra sökningar skulle dock behöva förenas med undantag då det i vissa fall kan vara både nödvändigt och legitimt att i verksamheten söka efter vissa kate- gorier av känsliga personuppgifter. Sådana sökningar bör vara tillåtna under förutsättning att de är nödvändiga för att utföra en uppgift i verksamheten. I verksamheten behöver man dessutom redan i dag kunna göra sökningar och filtreringar utifrån känsliga personuppgifter, till exem- pel om hälsa, i syfte att utöva tillsyn över verksamheten, för att ta fram verksamhetsstatistik eller för registervård. Sådana sökningar är dess- utom tillåtna genom dagens reglering. SiS behöver kunna följa upp den obligatoriska dokumentation som SiS för i socialtjänstjournalen (i systemet KAJ). Ett exempel på när denna obligatoriska dokumen- tation innehåller uppgifter om hälsa är när SiS beslutar om avskiljning enligt nuvarande 15 c § LVU. Enligt andra stycket av den paragrafen ska en läkare eller sjuksköterska skyndsamt yttra sig avseende avskilj- ningen. I den obligatoriska dokumentationen ska det bland annat framgå namnet på läkaren eller sjuksköterskan och vederbörandes bedömning. Att sådan dokumentations har gjort – vilket alltså är obligatoriskt – behöver alltså kunna följas upp i kvalitetssäkrande syfte (se 7 § 4 SoLPuF). I 10 § SoLPuF finns ett förbud för ett SiS-hem mot att hämta personuppgifter från ett annat hem som drivs SiS av för behandling av uppgifter genom samkörning. Innebär förbudet ett hinder mot legitimt informationsutbyte mellan de särskilda ungdomshemmen? Bestämmelsen uppfattas i dag som mycket problematisk och är fram- för allt inte anpassad efter myndighetens nuvarande centralt admi- nistrerade informationshanteringssystem, som redogjorts för ovan. Bestämmelsen verkar nämligen så som ovan nämnts förutsätta att Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 varje hem har ett eget informationshanteringssystem, vilket inte är fallet i dag. Tidigare var det därför naturligt att man inte fick dela uppgifter mellan de särskilda ungdomshemmen. I dag sker i stället all personuppgiftsbehandling inom myndigheten i ett centralt admi- nistrerat system och man har tolkat det som att det nuvarande syste- met inte utgör sådan samkörning som är förbjuden enligt den aktu- ella bestämmelsen. Under alla förhållanden är det mot bakgrund av den tekniska ut- vecklingen en tydligt daterad bestämmelse i 10 § SoLPuF som gärna hade fått utgå i en framtida reglering. Bestämmelsen är visserligen motiverad av behovet av att skydda placerade barns och ungas personliga integritet. I dag kommer SiS dock mycket längre i det avseendet genom det aktiva arbetet med behörighetsstyrning än vad den aktuella bestämmelsen gör. Ett exem- pel är när ett barn eller en ungdom omplaceras från ett hem till ett annat, då är behörighetsstyrning mycket effektivare än förbudet mot samkörning mellan olika särskilda ungdomshem. Att bestämmelsen utgår i en eventuell framtida reglering medför alltså inte ett försämrat integritetsskydd för de registrerade. 12.10.4 Sammanfattning – behoven av en mer ändamålsenlig dataskyddsreglering I avsnittet ovan har vi redogjort för resultaten av vårt arbete i den del som avser en kartläggning av nuvarande SiS generella behov av en mer ändamålsenlig dataskyddsreglering, utöver vad som framgår av tidi- gare avsnitt. Uppgifterna som redovisas ovan har hämtats in genom SiS vid möten och genom att ta del av sådant skriftligt material som SiS lämnat till utredningen. Behoven som framträder i vår kartläggning i denna del rör primärt följande förhållanden. • Den kompletterande dataskyddsregleringen uppfattas i många fall vara dåligt anpassad till digitaliseringen av myndighetens verksam- het. Flera begränsande bestämmelser utgår från förhållanden som inte längre föreligger och begrepp som används är i vissa fall inte relevanta, eller skapar osäkerhet vid tillämpningen. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … • Den kompletterande dataskyddsregleringen ställer upp vissa hin- der mot personuppgiftsbehandling som är nödvändig för att ut- föra verksamheten med de särskilda ungdomshemmen. • Den kompletterande dataskyddsregleringen innehåller flera be- stämmelser som motsvarar vad som följer av överordnad, eller annan, reglering och som inte bidrar med något ytterligare ut- över vad som redan gäller. Som vi nämnt inledningsvis motsvarar redovisningen av kartlägg- ningen de behov som SiS uppgett till utredningen, och vi har inte analyserat eller värderat informationen. I avsnitt 12.12 lämnar vi våra överväganden och förslag utifrån de här kartlagda behoven. 12.11 Behovet av förbättrade förutsättningar för uppföljning 12.11.1 En avgränsning av uppdraget Uppdraget I våra direktiv anges att uppföljningen av vårdens innehåll och kvali- tet inom den statliga barn- och ungdomsvården behöver utvecklas, och att uppföljningen efter det att de unga lämnar barn- och ung- domsvården behöver stärkas, i syfte att kunna följa upp hur väl verk- samheten når upp till ställda krav. Inom ramen för vårt uppdrag ska vi därför kartlägga behovet av att inom den statliga barn- och ungdomsvården kunna behandla fler uppgifter om placerade barn och unga på de särskilda ungdomshem- men för att följa upp verksamhetens resultat och effekter, såväl under som efter placering. I detta sammanhang uttalas att regeringen anser att den ansvariga myndigheten bör ges så goda förutsättningar som möjligt att följa upp verksamhetens resultat och effekter och för att kunna kvalitetssäkra och utveckla verksamheten. Det anges även att det givetvis är angeläget att den framtida statliga myndigheten kan följa upp vården på ett ändamålsenligt och effektivt sätt såväl under som efter placering, och att behovet av och förutsättningarna för myndigheten att kunna ta del av uppgifter i offentliga register på aggregerad nivå därför behöver utredas. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 En avgränsning mot forskning SiS har gjort en koppling mellan uppföljning och forskning i en hem- ställan till regeringen. I hemställan har myndigheten framfört att den, för att på ett bättre sätt kunna följa upp verksamheten, har ett behov av att kunna inhämta uppgifter från offentliga register, till exempel från belastningsregistret, patientregistret och dödsorsaksregistret, men att lagstöd för detta saknas (S2022/03070). Ett sådant lagstöd skulle förutsätta ett uppdrag till SiS att bedriva forskning. Forsknings- och uppföljningsfrågor är inte uttalat kopplade till varandra i utredningens direktiv. Trots att utredningen inte har något uttalat uppdrag att utreda om den nya myndigheten ska bedriva forsk- ning hänvisas det ändå till SiS hemställan i tilläggsdirektiven. Ordet forskning nämns dock inte i direktiven. Vi har därför bedömt att frågan om SiS (eller den nya Myndigheten för statlig barn- eller ungdoms- vård) bör eller ska ges ett uttalat forskningsuppdrag faller utanför ramen för vårt uppdrag i denna del. Däremot har vi i avsnitt 7.5.3 gjort bedömningen att regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att särskilt utreda behovet av ett forskningsuppdrag till Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård. Den del av vårt uppdrag som handlar om att kartlägga och analy- sera behovet av att inom den statliga barn- och ungdomsvården kunna behandla fler uppgifter om barn och unga i syfte att bättre kunna följa upp verksamhetens resultat och effekter såväl under som efter placering kommer alltså att utgå från den uppföljningsskyldighet som i dag framgår av 14 a § LVU, och inte avse frågan om myndigheten ska ges ett forskningsuppdrag. 12.11.2 Om kartläggningsuppdraget i denna del Hur har vi genomfört vår kartläggning i denna del? Kartläggningsdelen av uppdraget har genomförts genom möten med medarbetare från olika avdelningar inom SiS, bland annat forsknings- och utvecklingsavdelningen och rättsavdelningen. Vi har även tagit del av skriftlig information som SiS lämnat över till utredningen och som på olika sätt rör myndighetens behov av att få del av fler upp- gifter i syfte att följa upp verksamheten under och efter avslutad vård. Vi har även genomfört ett inledande möte som särskilt rörde forsk- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … ningsfrågan. Av de skäl som anges ovan redovisas det resultatet inte i detta sammanhang, se dock vidare i avsnitt 7.5.3. Liksom i andra kartläggningsuppdrag har kartläggningen här ut- gått från ett frågeformulär som översänts till SiS, där olika aspekter av verksamheten med uppföljning och de behov som finns av att för- bättra denna efterfrågades. Redovisningen av kartläggningen I det kommande avsnittet redovisas kartläggningens resultat. Det redovisade resultatet motsvarar de uppgifter som SiS lämnat till ut- redningen. Det bör här även nämnas att kartläggningen i denna del av natur- liga skäl motsvarar SiS befintliga behov i arbetet med att följa upp verksamheten vid de särskilda ungdomshemmen, under och efter avslutad vård. Kartläggningen har alltså inte utgått från en framtida situation där våra förslag i övriga delar har genomförts. Därmed motsvarar inte heller redovisningen av kartläggningen något annat än de befintliga behoven inom den statliga barn- och ungdomsvården, utifrån de befintliga förhållandena vad gäller till exempel verksam- hetsreglering och myndighetens uppdrag. Vi har vidare vare sig värderat, analyserat eller kontrollerat de upp- gifter som presenteras i det kommande avsnittet, utan presentatio- nen motsvarar de uppgivna behov som vi kunnat kartlägga i våra kontakter med SiS. Vår analys av de kartlagda behoven, och över- väganden om hur behoven ska tillgodoses i den framtida verksam- heten med statliga hem för barn och unga, redovisas i stället i av- snitt 12.12. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 12.11.3 Behovet av att behandla fler uppgifter om placerade barn och unga i syfte att följa upp verksamhetens resultat och effekter Utredningens frågor och svaren från SiS Hur bedrivs verksamheten med uppföljning av vården vid de särskilda ungdomshemmen, under och efter avslutad vård, i dag? Uppföljning är beskrivet i arbets- och delegationsordningen där det anges att varje verksamhetsområde ansvarar för att följa upp sin egen verksamhet. Flera sektioner på huvudkontoret har ansvar att följa upp barn- och ungdomsvården, bland annat Sektionen för verksamhets- stöd ungdomsvård, Sektionen för verksamhetsanalys och Sektionen för social vård och behandling. Uppföljning bedrivs typiskt som en del av det löpande arbetet, men ibland även som projekt. Ett exempel på pågående projekt är en uppföljning av unga flickors upplevelse av vård, behandling och vård i enskildhet. Forsknings- och utvecklingssektionen (FoU-sektionen) ansvarar för kvalificerade uppföljningar och utvärderingar av vårdinnehållet i verksamheten. FoU-sektionen avsätter forskningsmedel för att utvär- dera behandlingsprogram och följa upp tiden efter placering. Internt på SiS görs uppföljning efter avslutad vård i enlighet med 14 a § LVU genom den så kallade socialtjänstenkäten. Används uppgifter som behandlas för uppföljningssyfte för andra ändamål, till exempel vid utlämnande till andra myndigheter? Nej, det underlag som SiS använder för kvalificerade uppföljningar och utvärderingar används inte för något annat ändamål. Däremot kan data som samlats in för uppföljningsändamål och registrerats i interns system också begäras ut av externa forskare och användas för forskningsändamål. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Har SiS direkt kontakt med tidigare placerade personer eller sker informationsinhämtningen huvudsakligen via andra myndigheter? SiS har ingen direktkontakt med tidigare placerade. SiS får i stället information från placerande socialtjänster via den tidigare nämnda socialtjänstenkäten. Bortfallet är dock betydande. Socialtjänsten har vidare inte fullständiga uppgifter i sina system om alla som skrivs ut från SiS. Det saknas uppgifter om vad som hänt med personen efter kontakten med socialtjänsten upphört, av förklarliga skäl. Det före- ligger stora utmaningarna med att dra tillförlitliga slutsatser från den ostrukturerade data som socialnämnderna lämnar till SiS med stöd av 14 a § LVU. SiS har digitaliserat socialtjänstenkäten men i dagsläget är hanter- ingen förenad med vissa praktiska hinder vilket påverkar svarsfrek- vensen. Det är inte heller samma datastruktur hos alla socialtjänster kring hur de svarar på enkäten vilket innebär att det blir svårt att dra säkra slutsatser från svaren. Uppföljningen blir därför inte systema- tisk. Arbetet med socialtjänstenkäten kan förbättras men SiS anser att det inte är tillräckligt för myndigheten att endast inhämta infor- mation från socialtjänsterna för att kunna genomföra en ändamåls- enlig uppföljning efter avslutad placering. I vilken utsträckning vidarebehandlas personuppgifter som tidigare behandlats för att utföra vård och annan verksamhet vid de särskilda ungdomshemmen i syfte att följa upp vården? Sådan vidarebehandling görs i relativt stor utsträckning. Vid upp- följning använder SiS de uppgifter som finns i myndighetens klient- administrativa system. Det kan vara uppgifter om till exempel vård- dagar och tillämpning av särskilda befogenheter. Sker den nuvarande uppföljningen på individnivå eller på gruppnivå, till exempel utifrån vilket hem någon varit placerad vid? Redogörs resultaten för på individnivå eller på gruppnivå? Det beror på frågeställningen, det vill säga vilken fråga som ska be- svaras i uppföljningen. Uppföljning kan ske på gruppnivå, per hem eller avdelningsvis eller individbaserat. Det är svårt att få tillräcklig kvalitet i data om man bara redovisar på gruppnivå i synnerhet om Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 ett dataset ska kombineras med ett annat, då kan uppföljning på individnivå vara nödvändig. Däremot redovisas aldrig resultat om det finns risk att kunna identifiera enskilda individer. Vad används resultaten av uppföljningen till i dag? Uppföljningen används till det systematiska kvalitetsarbetet, verk- samhetsuppföljning, kvalitetssäkring, förbättring och utveckling av verksamheten. Viktigt att påtala är dock att den data SiS har och de metoder myndigheten får använda för att hantera den data som finns inte kan användas för att svara på om en insats gav önskade resultat, som till exempel ökad skolgång efter utskrivning, minskad vård- och läkemedelskonsumtion och ett mer självständigt liv. Vilka är de största problemen som är förknippade med dagens uppföljningsarbete? • Uppföljningsarbetet vilar inte i tillräckligt stor utsträckning på vetenskaplig grund. • Uppföljningsarbetet hanterar inte risker med bekräftelsebias (att bara leta efter data som bekräftar befintliga beslut). • Uppföljningsarbetet granskas inte av extern part. • Uppföljningsarbetet bygger till stor del på egenkontroll, självskatt- ningar och egna upplevelser. • Det råder viss oklarhet kring om uppföljningsarbete som är ge- nomfört med vetenskapliga metoder får publiceras externt, då syftet med datainsamlingen inte får vara att generera ny kunskap av intresse för allmänheten. Det är därför inte klart om uppfölj- ningsarbetet kan användas för att sprida kunskap om SiS verksam- het eller samverka med aktörer utanför SiS. • Uppföljningsarbetet har fokus på löpande uppföljningar av ordi- narie verksamhet. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Finns det problem kopplade till uppföljning under vårdens gång, eller är problemen i huvudsak kopplade till uppföljning efter avslutad vård? Ovanstående problem gäller uppföljning under vårdens gång. Efter avslutad vård görs ingen strukturerad uppföljning eftersom tidigare bedömning varit att andra registerhållande myndigheter inte kan lämna personuppgifter och känsliga uppgifter till SiS om det rör en- skilda individer. Efterfrågas fler uppgifter till uppföljningsverksamheten? SiS behöver få uppgifter från olika källor för att kunna följa upp hur det gått och om de insatser som genomförs under tiden vården på- gått inom myndigheten gett önskat resultat så som till exempel ett socialt fungerande liv. SiS har tidigare efterfrågat en möjlighet att få del av uppgifter om domar, från patientregistret och från dödsorsaks- registret för att undersöka hur SiS insatser påverkar till exempel åter- fall i brott, hälsa och överlevnad efter avslutad vård. Här kan även data från bland annat Statistiska centralbyrån, SCB vara aktuella källor. SiS behöver även kunna behandla intern hälso- och sjukvårdsdata ihop med socialtjänstdata. Nya socialtjänstlagen kräver dessutom att sociala insatser är kun- skapsbaserade. För att kunna visa att insatserna är kunskapsbaserade behöver de utvärderas med vetenskaplig grund och då krävs tillgång till relevant data. Fler frågor skulle kunna besvaras utifrån en vetenskaplig grund, vilket innebär mer träffsäkra resultat. Frågor som: Om, varför och för vem, en insats fungerar eller inte fungerar. Ordinarie uppföljning ger endast kvantitativa resultat, som förvisso kan ge en fingervisning om utvecklingen går åt rätt hål. Det skulle emellertid behövas mer kvalificerade uppföljningar och utvärderingar, vilka skulle ge myn- digheten ökade möjligheter att utveckla verksamheten. SiS behöver även tillgång till fler uppgifter för att utvärdera om ett behandlingsprogram (SiS använder flera olika behandlingsprogram inom ramen för vården och behandlingen) har önskad effekt (till exempel minskar missbruk eller kriminalitet). Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Påverkar den absoluta sekretessen enligt 24 kap. 8 § OSL (statistiksekretessen) som enligt 7 § OSF gäller också i SiS undersökningar vid uppföljning efter avslutad vård möjligheterna att få del av uppgifter för sådan uppföljning? Att statistiksekretessen gäller i verksamheten med uppföljning efter avslutad vård är ingen garanti för att SiS faktiskt får uppgifter från andra myndigheter vid en begäran. SiS anser därför att en uppgifts- skyldighet vore att föredra, eftersom det skulle tydliggöra processen och minska administrativa hinder för uppgiftsutlämnandet. Upp- gifterna är viktiga för myndighetens uppföljning och SiS anser att myndigheten måste kunna arbeta med uppföljningen på ett sätt som inte möter administrativa hinder i varje enskilt fall. Vilka uppgifter som myndigheten i dag inte kan få tillgång till i syfte att följa upp vården vid de särskilda ungdomshemmen skulle behövas för att förbättra uppföljningen enligt nuvarande 14 a § LVU? Skulle behovet kunna tillgodoses genom sekretessbrytande bestämmelser som ger SiS rätt att ta del av uppgifter på begäran? Ja, det skulle kunna tillgodoses på det sättet och det är även vad myn- digheten önskar. De myndigheter som skulle behöva ha en uppgifts- skyldighet avseende vissa uppgifter är följande: • Myndigheter inom socialtjänsten: Det vill säga främst andra socialnämnder än ”socialnämnden” som avses i 14 a § LVU. De uppgifter som efterfrågas är om insatser och om ekonomiskt bi- stånd • Myndigheter inom hälso- och sjukvården: Till exempel uppgif- ter om psykiatrisk tvångsvård. • Myndigheter med verksamhet enligt skollagen: Uppgifter om avklarad skolgång. • Arbetsförmedlingen: Uppgifter om arbetslöshet. • Försäkringskassan: Uppgifter om aktivitetsersättning och sjuk- ersättning. • Kriminalvården: Uppgifter om avtjänade fängelsestraff. • Skatteverket: Folkbokföring, deklarerad inkomst och dödsfall. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Behöver den materiella skyldigheten enligt nuvarande 14 a § LVU att följa upp vården under och efter avslutad vård förtydligas, till exempel avseende vad som ska följas upp och hur det ska göras? Nej, det skulle riskera att låsa upp resurser i onödan. Det vore bättre att SiS ges utrymme att arbeta med uppföljning utifrån verksam- hetens behov. Vilka risker finns med att inte ge SiS/den nya myndigheten förbättrade möjligheter att följa upp vården, under och efter avslutad vård? Det kommer inte vara möjligt att avgöra vilka insatser som är effek- tiva och vilka som kanske rentav är kontraproduktiva. SiS kommer inte heller veta om nya metoder är mer effektiva än de som används i dag och kommer därmed få svårt att avgöra om någon insats bör bytas ut eller rentav upphöra. På samma sätt som det är självklart inom hälso- och sjukvården att inte utsätta patienter för en behand- ling som inte har vetenskapligt bevisad effekt, borde det vara så även inom den sociala vården. Resultat från studier på vuxna kan dessutom inte rakt av användas för att behandla barn inom social vård – lika lite som det är möjligt inom hälso- och sjukvården. De har andra behov och förutsättningar än vuxna och utvärderingen måste därför göras utifrån barns och ungas behov. Om myndigheten i framtiden skulle ges ett forskningsuppdrag, skulle det fortfarande finnas behov av att följa upp verksamheten enligt dagens reglering? Ja, det skulle fortfarande behövas. Uppföljning och forskning är inte samma sak. Vidare kan ett forskningsuppdrag knappast innebära att forskningen görs obligatorisk. 12.11.4 Sammanfattning – behov vad gäller uppföljning I avsnittet ovan har vi redogjort för resultaten av vårt arbete i den del som avser en kartläggning av nuvarande SiS behov av förbättrade möj- ligheter att behandla uppgifter i syfte att följa upp verksamhetens Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 resultat och effekter, under och efter avslutad vård. Uppgifterna som redovisas ovan har hämtats in genom SiS vid möten och genom att ta del av sådant skriftligt material som SiS lämnat till utredningen. Behoven som framträder i vår kartläggning i denna del rör primärt följande förhållanden. • En högre grad av vetenskaplig metod. • Utökade möjligheter att få del av uppgifter från andra myndig- heter. Som vi nämnt inledningsvis motsvarar redovisningen av kartlägg- ningen de behov som SiS uppgett till utredningen, och vi har inte analyserat eller värderat informationen. I avsnitt 12.12 redogör vi för våra överväganden utifrån de här kartlagda behoven. 12.12 Överväganden och förslag 12.12.1 Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör tillåtas utföra nödvändigt informationsutbyte och nödvändig personuppgiftsbehandling på ett korrekt, effektivt och rättssäkert sätt Utredningens bedömning Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör ha möjlighet att från andra myndigheter hämta in, och i sin verksamhet be- handla, de uppgifter om barn och unga som vårdas eller ska komma att vårdas vid ett statligt hem för barn och unga, liksom övriga uppgifter som behövs för att myndigheten ska kunna bedriva en ändamålsenlig, sammanhållen, trygg och säker vård på de statliga hemmen för barn och unga. Regleringen bör utformas för att möj- liggöra informationsutbyte och personuppgiftsbehandling på ett korrekt, rättssäkert och effektivt sätt. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Skälen för vår bedömning Det kartlagda behovet av att få del av och att kunna behandla relevanta uppgifter I kapitel 7,8,10 och 11 har vi lämnat en mängd olika förslag som syftar till att inom den statliga barn- och ungdomsvården stärka barns och ungas ställning, förbättra vården, öka rättssäkerheten och stärka barn- rättsperspektivet. Våra föreslag, sammantaget med övrig reglering som kommer att styra Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vårds verksamhet, kommer att ställa höga krav på myndigheten i en komplex verksamhet. Myndigheten måste därför även ges de rättsliga och övriga förutsättningar som krävs för att kunna uppfylla vad lag- stiftningen kräver. Alla myndigheter är beroende av att ha tillgång till den informa- tion som är av betydelse för riktigheten i de beslut som fattas eller för att olika författningsreglerade uppgifter ska kunna utföras på ett ända- målsenligt sätt.92 Detta gäller självfallet även inom socialtjänstområdet. Regeringen har till exempel uttalat att en av socialtjänstens viktigaste uppgifter är att se till att barn och ungdomar, som befinner sig i en utsatt situation, får den vård och det skydd som de behöver. För att kunna fylla denna funktion behöver socialnämnden, enligt regeringen, ha möjlighet att få uppgifter om och utreda den unges situation och behov av hjälp. Regeringen uttalade även att socialnämnden i dessa sammanhang ofta är beroende av i vilken utsträckning man kan få uppgifter från andra myndigheter och befattningshavare som kom- mit i kontakt med den unge och dennas familj.93 Regeringens uttalanden rörde i och för sig socialnämnden, som har ett särskilt ansvar för barn och unga enligt socialtjänstlagen (se avsnitt 3.4.1). Efter en placering vid ett särskilt ungdomshem över- går dock – i vart fall i praktiken – en stor del av det ansvaret på SiS, och i framtiden kommer samma ansvar övergå på Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård efter en placering vid ett statligt hem för barn och unga. Frågan är då om regeringens uttalande också är relevant för den nya myndigheten, för att den myndigheten ska kunna se till att barn och unga, som befinner sig i en utsatt situation, får den vård och det skydd som de behöver. 92 Jfr SOU 2025:45 Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – några anslutande frågor, s. 173. 93 Prop. 1989/90:28 om vård i vissa fall av barn och ungdomar, s. 101 och 102. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Många av de barn och unga som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården har en komplex problematik med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, traumarelaterade tillstånd, affektreglerings- svårigheter samt skadligt bruk eller beroende. De har ofta även fysisk ohälsa och stora behov av tandvård (se vidare avsnitten 4.4.2 och 10.2.2). Som vi kunnat kartlägga i avsnitt 12.7.2 är dock överläm- ningen mellan bosättnings- och vistelseregionerna ofta bristfällig i samband med en placering vid ett särskilt ungdomshem. Den medi- cinska kompetensen att bedöma och diagnosticera tillstånd finns inte eller hos socialnämnden som fattar placeringsbeslutet, utan informa- tion måste hämtas in av SiS hälso- och sjukvårdspersonal från vård- givare inom hälso- och sjukvården, bland annat för att kunna upp- rätthålla medicinering, kontinuitet i medicinska behandlingar och remittera till den aktuella vistelseregionen. Detta är dock i dag är en omständlig och tidskrävande process som bland annat riskerar place- rade barns och ungas patientsäkerhet. Till detta tillkommer att hälso- och sjukvårdspersonalen inom SiS i sin tur – i vart fall som utgångspunkt – är rättsligt förhindrade att utbyta uppgifter med personal som är verksam inom socialtjänstverk- samheten vid SiS, eftersom sekretess gäller mellan de olika verksam- hetsgrenarna. Informationsutbytet inom de tvärprofessionella teamen runt barnet eller den unge får alltså ske endast efter samtycke från den som uppgifterna rör, efter en menprövning eller med tillämpning av sekretessbrytande bestämmelser. I avsnitt 12.9.4 har vi bedömt att detta förhållande även kommer att gälla för den nya myndigheten. Därtill kommer att barn och unga som placeras på SiS ofta har växt upp i social utsatthet och allt fler av dessa barn och unga rekryteras in i grov organiserade brottslighet, och förmås begå allt grövre brott. Många placerade barn och unga har därför stora vårdbehov på grund av brottslig verksamhet eller annat socialt nedbrytande eller destruktivt beteende. Placerade barn och unga kan vidare tillhöra rivaliserande gäng, vara målskamrater i samma brottmålsärende eller ha anhöriga som ligger i konflikt med varandra. Deras generella utsatthet gör dem också till potentiella rekryter för den organiserade brottslig- heten, även under placeringstiden på SiS. Som vi kunnat kartlägga i avsnitt 12.8.2 finns dock sällan information som är relevant för att kunna vidta åtgärder i syfte att skydda placerade barn och unga under vårdtiden, och upprätthålla ordning och säkerhet, hos socialnämn- den som fattar placeringsbeslutet. Även i detta avseende är alltså SiS SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … hänvisat till att hämta in information från andra myndigheter. I dag finns dock inte de rättsliga förutsättningarna för myndigheten att vare sig få del av eller behandla informationen på ett säkert sätt. Den kompletterande dataskyddsreglering som SiS måste tillämpa togs dessutom fram under en tid av helt andra och mer begränsade möjligheter till digital informationshantering än de som råder i dag. Som vi konstaterat i avsnitt 12.5.3 var digitaliseringen av den offent- liga förvaltningen då fortfarande i sitt inledande skede. Personupp- gifter och annan information behandlades alltså i huvudsak fortfar- ande analogt. Eftersom SiS verksamhet i dag är digitaliserad ställer den kompletterande dataskyddsregleringen upp vissa hinder mot att utföra personuppgiftsbehandling som är nödvändig för att utföra verksamheten, vilket vi kunnat kartlägga i avsnitt 12.10.3. Regler- ingen är dessutom utformad i syfte att komplettera personuppgifts- lagen, en lag som sedan 2018 är upphävd. Den kompletterande data- skyddsregleringen för SiS är därmed inte heller anpassad till den rättsliga utvecklingen på området, det vill säga att den huvudsakliga regleringen av SiS personuppgiftsbehandling i dag framgår av EU:s direkt tillämpliga dataskyddsförordning, som anses94 vara den sträng- aste i världen (se avsnitt 12.4.1). Det kan alltså konstateras att samma legitima behov av att få del av och behandla relevanta uppgifter för att se till att barn och ungdomar som befinner sig i en utsatt situation får den vård och det skydd som de behöver, som regeringen noterat angående socialnämnden, i hög grad även gäller för den statliga barn- och ungdomsvården. I samman- hanget kan även nämnas att regeringen vid flera tillfällen tidigare har bedömt att det är ett viktigt allmänt intresse att svenska myndigheter ska kunna utföra sin verksamhet på ett korrekt, rättssäkert och effek- tivt sätt, och att sådant informationsutbyte och sådan personupp- giftsbehandling som krävs för att uppnå detta därför bör vara tillåten.95 Som framgår av våra kartläggningar i avsnitten 12.7–12.10 ställer dock befintlig sekretess- och dataskyddsrättslig reglering upp hinder mot sådant informationsutbyte och sådan personuppgiftsbehandling som är nödvändig för att uppgifter inom den statliga barn- och ungdoms- vården ska kunna utföras på ett korrekt, rättssäkert och effektivt sätt. 94 Jfr Europiska rådet och Europeiska unionens råd, Dataskydd inom EU, tillgänglig: https://www.consilium.europa.eu/sv/policies/data-protection/ [2026-04-25]. 95 Se t.ex. prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 83 och prop. 2024/25:180 Ökat informa- tionsutbyte mellan myndigheter – en ny sekretessbrytande bestämmelse, s. 18. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Vårt uppdrag är att lämna förslag som dels tillgodoser kartlagda behov, dels är förenliga med överordnad reglering Vårt utökade uppdrag enligt tilläggsdirektiven kan sammanfattnings- vis sägas vara att kartlägga behoven av förbättrade möjligheter till informationsutbyte och personuppgiftsbehandling inom den statliga barn- och ungdomsvården och att lämna förslag som tillgodoser kartlagda behov. Det som framkommit i vår kartläggning ska alltså ligga till grund för de förslag vi lämnar i denna del. Som vi nyss nämnt har vi kunnat kartlägga hinder mot sådant in- formationsutbyte och sådan personuppgiftsbehandling som av SiS uppfattas som nödvändig för att uppgifter inom den statliga barn- och ungdomsvården ska kunna utföras på ett korrekt, rättssäkert och effektivt sätt. Vi delar på ett övergripande plan den bedömning som myndigheten fört fram i våra kartläggningar, det vill säga att kartlagda hinder i stort utgör hinder mot att verksamheten med sär- skilda ungdomshem utförs på ett så korrekt, rättssäkert och effektivt sått som möjligt. Kartlagda hinder bör därför undanröjas av våra för- slag, i enlighet med våra direktiv. De förslag vi lämnar ska dock inte enbart tillgodose behoven av ett utökat informationsutbyte och personuppgiftsbehandling. Enligt våra direktiv ska förslagen också föregås av en integritetsanalys, och de analyser och förslag som lämnas ska vara förenliga med grund- läggande fri- och rättigheter i regeringsformen, Europakonventionen, barnkonventionen och Sveriges övriga internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. Mycket kortfattat innebär detta krav att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård inte genom våra förslag ska ges möjlighet till urskillningslös personuppgiftsbehand- ling och inte heller ges ett obegränsat handlingsutrymme vad gäller att på olika sätt behandla uppgifter om placerade barn och unga och andra personer som berörs, och att vi måste beakta principen om barnets och den unges bästa i våra överväganden och utforma våra förslag i enlighet med detta. Det kan även sägas motsvara ett krav på att myndighetens uppgiftsbehandling som en följd av våra för- slag ska vara korrekt och rättssäker. Vår analys av förslagen i dessa avseenden redovisas dels löpande, dels i en samlad integritets- och proportionalitetsbedömning i avsnitt 12.13. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 12.12.2 Hälso- och sjukvårdsverksamheten inklusive elevhälsans medicinska insatser ska inte omfattas av socialtjänstsekretessen Utredningens bedömning Hälso- och sjukvårdsverksamheten inom Myndigheten för stat- liga barn- och ungdomsvård bör ges möjlighet att ansluta till den nationella patientöversikten. Utredningens förslag Hälso- och sjukvårdsverksamhet som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård tillhandahåller inklusive elevhälsans medi- cinska insatser ska inte anses utgöra socialtjänst i offentlighets- och sekretesslagens mening. Skälen för vår bedömning och vårt förslag Vår kartläggning av behoven I avsnitt 12.7 har vi redovisat vår kartläggning av SiS behov av att inom hälso- och sjukvårdsverksamheten få del av uppgifter från övriga vård- givare om barn och unga som vårdas vid de särskilda ungdomshem- men. Av kartläggningen framgår sammanfattningsvis att hälso- och sjukvårdssekretessen sällan utgör ett hinder mot att hämta in de upp- gifter om barn och unga som är nödvändiga för att hälso- och sjuk- vårdspersonal vid de särskilda ungdomshemmen ska kunna ge barn och unga nödvändig vård och behandling. Vad som däremot utgör ett hinder är själva formerna för inhämt- ande av de relevanta uppgifterna. SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet är nämligen inte ansluten till NPÖ, den nationella patientöversikten. Det innebär att SiS hälso- och sjukvårdspersonal i dag inte vet om, och i sådant fall vilka, andra vårdgivare som har relevanta hälso- och sjukvårdsuppgifter om placerade barn och unga. Mottagande hälso- och sjukvårdpersonal vid SiS måste därför utföra vad myndigheten själv kallar ett detektivarbete för att lokalisera vårdgivare som kan Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 ha relevanta uppgifter om placerade barns och ungas hälso- och sjuk- vårdsbehov. När dessa vårdgivare väl lokaliserats kan det dessutom vara svårt att rent faktiskt få del av uppgifterna. Någon hos den utlämnande vårdgivaren ska ha tid och möjlighet att överföra informationen. Om säkra elektroniska möjligheter till överföring saknas kan det krävas att informationen tas fram på papper för att kopieras och sändas med vanlig post till SiS. Det innebär en fördröjning som är till nackdel för de barn och unga som berörs, både i samband med att barn och unga anländer till SiS och under pågående vård. Av vår kartläggning framgår även att fördröjningen kan få allvarliga konsekvenser dels för barnet eller den unge själv, dels för andra placerade barn och unga och personal. Att SiS, och i framtiden Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård, trots samtycke från berörda barn och unga, och i för- kommande fall barns vårdnadshavare, inte på ett snabbt och enkelt sätt kan få tillgång till sådana uppgifter som myndighetens hälso- och sjukvårdspersonal behöver för att kunna utföra sina uppgifter är därför självfallet otillfredsställande ur flera olika perspektiv. Det föranleder exempelvis onödigt administrativt arbete för hälso- och sjukvårdspersonalen vid myndigheten och medför svårigheter att erbjuda en god och säker vård. En sådan ordning bör dock framför allt anses vara oförenligt med placerade barns och ungas bästa. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör ges möjlighet att ansluta till den nationella patientöversikten Med sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation avses enligt 1 kap. 1 § lagen (2022:913) om sammanhållen vård- och omsorgs- dokumentation, förkortad SVOD, ett elektroniskt system som, så- vitt här är aktuellt, gör det möjligt för en vårdgivare att ge eller få tillgång till personuppgifter hos andra vårdgivare. Genom att ansluta sig till en sådan sammanhållen dokumentation kan en vårdgivare alltså få tillgång till andra vårdgivares uppgifter om en viss patient. Lagen om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation utgör tillsammans med patientdatalagen den rättsliga grunden för infor- mationsutbytet i den nationella patientöversikten. Syftet med att möjliggöra för vårdgivare att ta del av uppgifter om en patient som finns hos en annan vårdgivare är att öka patient- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … säkerheten genom enkel och snabb tillgång till information. Det handlar om att reducera risker för enskilda patienter i form av till exempel felmedicineringar eller andra felbehandlingar, men även om att inte utsätta patienter för till exempel onödiga undersökningar eller provtagningar.96 Att hälso- och sjukvårdspersonal i rätt tid får full tillgång till patienters patientjournaler är grundläggande för att säkerställa vård- kontinuitet, undvika dubbelarbete och fel och minska kostnaderna konstateras även i skäl 19 till EHDS-förordningen97. I skäl 19 till förordningen anges även att hälso- och sjukvårdspersonal i många fall inte kan få tillgång till sina patienters fullständiga patientjourna- ler och inte fatta optimala medicinska beslut om deras diagnos och behandling, vilket innebär avsevärda kostnader både för hälso- och sjukvårdssystemen och för fysiska personer och kan leda till sämre hälsoutfall för fysiska personer. Därför bör hälso- och sjukvårdsper- sonal ges tillgång till lämpliga elektroniska medel, till exempel elek- troniska anordningar och portaler för hälso- och sjukvårdspersonal eller andra tjänster för tillgång för hälso- och sjukvårdspersonal, för att använda elektroniska hälsodata med personuppgifter när de utför sitt arbete. Av skäl 19 till EHDS-förordningen framgår även följande. Eftersom det är svårt att på ett uttömmande sätt i förväg fastställa vilka data från befintliga prioriterade datakategorier som är medicinskt relevanta under en viss vårdepisod bör hälso- och sjukvårdspersonal ha omfattande tillgång till data. När hälso- och sjukvårdspersonal tar del av data om sina patienter bör de följa tillämplig rätt, uppförande- koder, etiska riktlinjer eller andra bestämmelser som reglerar etiskt uppförande vid utbyte av eller tillgång till information, särskilt i livshotande eller extrema situationer. EHDS-förordningen syftar bland annat till att fastställa en enhetlig rättslig och teknisk ram för användning av elektroniska hälsodoku- mentationssystem i överensstämmelse med unionens värderingar. Målet med förordningen, som ska börja tillämpas under 2027, är vidare att hälsodata ska kunna delas inom och mellan EU-länderna så att den finns tillgänglig för vårdpersonal och apotek när det be- 96 Prop. 2013/14:202 Förbättrad informationshantering avseende vissa patienter inom hälso- och sjukvården, s. 10. 97 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2025/327av den 11 februari 2025 om det europeiska hälsodataområdet och om ändring av direktiv 2011/24/EU och förordning (EU) 2024/2847. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 hövs för bästa möjliga vård och behandling av patienten.98 Till skillnad från bestämmelserna i lagen om sammanhållen vård- och omsorgs- dokumentation kommer det inte vara frivilligt, utan obligatoriskt, för vårdgivare att ansluta sig den nationella digitala infrastruktur som förskrivs i EHDS-förordningen. Förordningen förutsätter att behörig hälso- och sjukvårdspersonal har tillgång till åtminstone alla så kallade prioriterade kategorier av hälsodata från alla vårdgivare genom en tillgångstjänst. EHDS-förordningen kräver också att med- lemsstaterna säkerställer detta i nationell rätt. Patientens aktiva sam- tycke ska enligt förordningen inte heller krävas för att möjliggöra vårdgivares åtkomst till annan vårdgivares elektroniska hälsodata.99 Även i detta avseende skiljer sig kraven enligt EHDS-förordningen från systemet med en sammanhållen vård- och omsorgsdokumen- tation. Under våren 2026 har regeringen lämnat flera olika myndigheter uppdrag att på olika sätt förbereda för att EHDS-förordningen ska börja tillämpas.100 Regeringen har dessutom som målsättning att genomföra en nationell digital infrastruktur, förkortad NDI, för hälso- och sjukvård, tandvård och socialtjänst där staten tar ett större ansvar än tidigare. Patienters data ska genom denna infrastruktur bli tillgängliga i hela vårdkedjan för all vård, såväl kommunal som regio- nal, och för tandvård. Infrastrukturen ska enligt regeringen leda till förbättring av kvaliteten i vården och patientsäkerheten genom att säkerställa att rätt information om patienten finns tillgänglig i varje vårdsituation.101 Det måste mot den bakgrunden anses finnas en bred enighet om att hälso- och sjukvårdspersonals bristande tillgång till uppgifter om sina patienter utgör en risk för patienterna. Det motsvarar även vad vi kunnat kartlägga i avsnitt 12.7. Om lagstiftaren ger Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård det ansvar för hälso- och sjukvård som vi föreslår i avsnitt 10.4.5, bör det därför vara en logisk följd att 98 Socialstyrelsen, EU:s gemensamma hälsodataområde – EHDS, tillgänglig: https://www.socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/organisation/internationellt-arbete/eus- gemensamma-halsodataomrade-ehds/ [2026-06-05]. 99 Uppdrag att möjliggöra en nationell digital infrastruktur för hälsodata (S 2024:A) delredo- visning 4, Hälsodata ska vara tillgänglig i hela vårdkedjan, s. 17 och 124. 100 Se t.ex. regeringsbesluten Uppdrag till E-hälsomyndigheten att förbereda för rollen som myn- dighet för digital hälsa enligt EHDS-förordningen, dnr S2026/00910 och Uppdrag till Social- styrelsen att utreda förutsättningar för rollen som myndighet för digital hälsa enligt EHDS- förordningen, dnr S2026/00900. 101 Regeringsbeslut Uppdrag att etablera den nationella digitala infrastrukturen för data inom hälsa, vård och omsorg, dnr S2026/00701, s. 5. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … samtidigt ge myndigheten möjlighet att ansluta till den nationella patientöversikten. När EHDS-förordningen börjar tillämpas kom- mer myndigheten som vårdgivare sannolikt också få vissa skyldig- heter enligt förordningen, dels att ansluta till den nationella digitala infrastrukturen, dels att tillgängliggöra viss information för andra vårdgivare.102 Vi anser dock att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård i detta skede bör ges möjlighet att ansluta till den nationella patient- översikten. På så sätt bör det också bli enklare att i ett senare skede ansluta till den nationella digitala infrastrukturen enligt EHDS-för- ordningen. Hälso- och sjukvårdsverksamhet inklusive elevhälsans medicinska insatser ska inte anses utgöra socialtjänst i offentlighets- och sekretesslagens mening Både offentlighets- och sekretesslagen och socialtjänstlagen räknar upp SiS i sina respektive definitioner av socialtjänst men definitio- nerna skiljer sig åt (se avsnitt 12.5.1). I 26 kap. 1 § OSL hänvisas till verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av SiS, medan socialtjänstlagen hänvisar till verksamhet som SiS ska bedriva enligt någon lag eller förordning. Verksamhet som SiS bedriver med stöd av skollagen undantas dock uttryckligen från begreppet socialtjänst i socialtjänstlagen, se 1 kap. 2 § SoL. Hälso- och sjukvårdsverksamheten vid de särskilda ungdomshem- men är enligt gällande lagstiftning inte att anses som socialtjänst i offentlighets- och sekretesslagens mening. Det följer av att SiS inte har någon skyldighet att bedriva hälso- och sjukvård enligt lag eller förordning.103 I avsnitt 10.4.5 har vi dock föreslagit att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård i lag ska ges ett uppdrag att tillhanda- hålla viss hälso- och sjukvårdsverksamhet vid de statliga hemmen för barn och unga. Där har vi även föreslagit att definitionen av social- tjänst i socialtjänstlagen ska ändras på så sätt att det ska framgå att myn- dighetens hälso- och sjukvårdsverksamhet inte utgör socialtjänst. Verksamheten bör dock inte heller i offentlighets- och sekretess- lagens mening utgöra socialtjänst. Vi föreslår därför att sådan verk- 102 Uppdrag att möjliggöra en nationell digital infrastruktur för hälsodata (S 2024:A) del- redovisning 4, Hälsodata ska vara tillgänglig i hela vårdkedjan, s. 17. 103 Se prop. 2024/25:89 En förebyggande socialtjänstlag, s. 192. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 samhet ska undantas från tillämpningsområdet för 26 kap. 1 § offent- lighets- och sekretesslagen. I syfte att åstadkomma en enhetlig re- glering av den hälso- och sjukvårdsverksamhet som tillhandahålls av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård anser vi att även den hälso- och sjukvårdsverksamhet som myndigheten kommer att bedriva inom ramen för elevhälsans medicinska insatser inte heller ska anses vara socialtjänst i offentlighets- och sekretesslagens mening. Även den verksamheten skar därför undantas från tillämpnings- området för 26 kap. 1 § OSL. Uppgifter inom den hälso- och sjukvårdsverksamhet som till- handahålls vid de statliga hemmen för barn och unga inklusive insat- ser inom den medicinska elevhälsan kommer därmed fullt ut att omfattas av bestämmelserna i 25 kap. OSL, det vill säga hälso- och sjukvårdssekretessen. Det innebär att de kartlagda hindren mot att SiS, och i framtiden Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård, ansluter sig till den nationella patientöversikten, undanröjs. 12.12.3 En utökad möjlighet för hälso- och sjukvården att lämna uppgifter till den statliga barn- och ungdomsvården – och motsvarande justering för socialtjänstens del Utredningens förslag Sekretess ska inte hindra att en uppgift om en enskild eller när- stående till denne lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan sådan myndighet eller till en myndighet inom socialtjänsten, om det behövs för att ge den enskilde nöd- vändig vård, behandling eller annat stöd och denne vårdas vid ett statligt hem för barn och unga med stöd av lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. Sekretess ska inte heller hindra att uppgift om en enskild eller någon närstående till denne lämnas från en myndighet inom social- tjänsten till en annan sådan myndighet eller till en myndighet inom hälso- och sjukvården, om det behövs för att ge den en- skilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd och denne vårdas vid ett statligt hem för barn och unga med stöd av lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Skälen för våra förslag NPÖ löser inte alla problem … Vår kartläggning i avsnitt 12.7 har visat att hälso- och sjukvårdssekre- tessen enligt 25 kap. 1 § OSL inte i någon större utsträckning utgör ett hinder mot att hälso- och sjukvårdspersonalen vid SiS hämtar in relevanta uppgifter från andra vårdgivare. Orsaken till detta är att barn och unga, och i förekommande fall barns vårdnadshavare, i nästan samtliga fall samtycker till att uppgifter hämtas in från och delas med andra vårdgivare. Däremot är informationsinhämtningen både praktiskt svår och långsam, eftersom myndigheten i dag av närmast lagtekniska skäl inte har möjlighet att ansluta till systemet med den nationella patientöversikten. I avsnitt 12.12.2 har vi dock föreslagit ändringar av definitionen av socialtjänst i offentlighets- och sekretesslagen, som innebär att de kartlagda hindren mot en anslutning till den nationella patientöversikten undanröjs. Den nationella patientöversikten är dock samtyckesbaserad. Det finns också en möjlighet för enskilda att spärra uppgifter i den natio- nella patientöversikten, se 2 kap. 3 § SVOD. Som SiS har noterat i vår kartläggning kan det alltså finnas fall där relevanta uppgifter om ett barns eller en ungdoms behov av hälso- och sjukvård inte kom- mer att kunna hämtas in genom den nationella patientöversikten av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, även om myndig- heten ansluter till det systemet. Om samtycke då inte heller lämnas för att hälso- och sjukvårdspersonalen vid ett statligt hem för barn och unga hämtar in information från relevanta vårdgivare återstår att tillämpa sekretessbrytande bestämmelser. … och inte heller tillämpliga sekretessbrytande bestämmelser Som vi redogjort för i avsnitt 12.5.2 finns det i 25 kap. 12 § OSL en sekretessbrytande bestämmelse som anger att hälso- och sjukvårds- sekretessen inte hindrar att en uppgift om en enskild eller närstående till denne lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan sådan myndighet eller till en myndighet inom socialtjänsten, om det behövs för att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd och denne Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 1. inte har fyllt arton år, 2. fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösnings- medel, eller 3. vårdas med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård eller lagen om rättspsykiatrisk vård. En bestämmelse med motsvarande innehåll finns för socialtjänstens del i 26 kap. 9 § OSL. När de aktuella sekretessbrytande bestämmelserna först infördes i 1980 års sekretesslag angavs i förarbetena att det kunde ifrågasättas om de hinder som fanns när det gällde möjligheten till lämnande av uppgifter om barn, ungdomar och personer med missbruks- och be- roendeproblem stämde överens med de intentioner som låg bakom lagstiftningen på området. I förarbetena konstaterades att det fanns situationer då reglerna om sekretess mellan olika myndigheter på vårdområdet var till uppenbar nackdel för den enskilde från vård- och behandlingssynpunkt. De fall som lades till grund för den aktuella bestämmelsen var sedan barn som for illa och personer med miss- bruksproblem. Ett uppgiftslämnande kring dessa personer framstod enligt uttalanden i förarbetena många gånger som helt nödvändigt med hänsyn till den enskildes behov av stöd. Det ansågs vidare inte förenligt med principerna bakom vårdlagstiftningen att dessa perso- ner, som är särskilt utsatta i samhället, skulle kunna hamna i en situa- tion som medförde att de blev utan vård och behandling på grund av gällande sekretesslagstiftning.104 I samband med lagstiftning om införandet av en ny vårdform, öppen psykiatrisk tvångsvård respek- tive öppen rättspsykiatrisk vård anförde regeringen att motsvarande överväganden kunde göras för personer som ges psykiatrisk tvångs- vård eller rättspsykiatrisk vård. Bestämmelsen utvidgades därför till att även omfatta den som vårdas med stöd av de relevanta lagarna.105 Vi bedömer att de överväganden som har gjorts beträffande barn generellt, personer med missbruk och personer som vårdas inom den psykiatriska tvångsvården även är aktuella för de barn och unga som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. 104 Se prop. 1990/91:111 om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m., s. 11 och 12. 105 Se prop. 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården, s. 134. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Barn som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården om- fattas av den reglering som redan finns i 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL. Unga i åldern mellan 18 och 20 år omfattas däremot inte, om de inte fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lös- ningsmedel. Av totalt 686 intagna barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården för året 2024 var 102 personer i åldern 18 år och äldre.106 Det är alltså en förhållandevis stor grupp unga vuxna som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. Som utgångspunkt är de lika utsatta och har samma behov av skydd och samma rätt till en god och trygg vård som de barn som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. När det gäller unga över 18 år kan alltså nuvarande sekretess- bestämmelser hindra nödvändigt informationsutbyte mellan den statliga barn- och ungdomsvården och hälso- och sjukvården i övrigt. Det är i de situationer där något samtycke till informationsutbytet inte har lämnats, eller där situationen är så brådskande att något sam- tycke inte hinner inhämtas, men där informationsutbytet behövs för att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd.107 En något utökad möjlighet att bryta hälso- och sjukvårdssekretessen En vägledande utgångspunkt för lagstiftningen på såväl hälso- och sjukvårdsområdet som socialtjänstens område är respekten för den enskildes självbestämmande och integritet. Tanken är att en enskild med förtroende ska kunna vända sig till sådana myndigheter för att få hjälp med sina problem i förvissningen om att de uppgifter som han eller hon lämnar inte sprids vidare.108 Som vi redogör närmre för i avsnitt 12.12.4 innebär det att informationsutbyte mellan hälso- och sjukvården ska utgå från den enskildes samtycke. Noggranna över- väganden behöver därför föregå nya sekretessbrytande bestämmel- ser som berör detta område. Först bör sägas att det i de allra flesta fall bör främja vården om den informationsdelning som sker mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården bygger på samtycke från den som berörs av insatsen. Samtidigt visar vår kartläggning i avsnitt 12.7.2 att ett väl fungerande 106 SiS i korthet 2024 En samling statistiska uppgifter om SIS, s. 6. 107 Prop. 1990/91:111 om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m., s. 41 och prop. 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården, s. 135. 108 Se prop. 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården, s. 134. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 samarbete och samordning av vården av barnet eller den unge, mellan den statliga barn- och ungdomsvårdens hälso- och sjukvårdsverk- samhet och hälso- och sjukvården i övrigt, ofta är nödvändig för att vården ska vara framgångsrik, personcentrerad och patientssäker. Vi har också kunnat kartlägga situationer där ett uteblivet informations- utbyte kan få allvarliga konsekvenser för den som berörs. Till detta kommer att tvångsvårdslagstiftningen är en skyddslag- stiftning för barn och unga. Vid tvångsvård som ges inom den stat- liga barn- och ungdomsvården har staten också tagit på sig ett särskilt ansvar för den barnet eller den unge. Ett nära samarbete mellan myn- digheterna är många gånger nödvändigt för att barnet eller den unges samlade behov av vård och stöd ska kunna tillgodoses. När en ung person som fyllt 18 år vårdas vid ett statligt hem för barn och unga kan det därmed finnas ett något större – och legitimt – behov att dela information mellan berörda myndigheter än vad som annars är fallet vad gäller personer som inte längre är barn i lagens mening. Det kan exempelvis vara i samband med platsanvisning eller när den unge ankommer till ett statligt hem för barn och unga och hans eller hennes hälsotillstånd kräver så brådskande åtgärder att det inte finns tid att invänta ett samtycke. Det ligger även nära till hands att anta att den som vårdas med tvång inom den statliga barn- och ungdomsvården, i vart fall i ett inledande skede, i många fall inte vill att myndigheten ska få ta del av eller dela uppgifter om honom eller henne och därför inte lämnar sitt samtycke till informationsdelningen. Med det sagt får det dock fortfarande anses vara angeläget att möj- ligheten till ett informationsutbyte utan samtycke begränsas till situa- tioner där det finns ett påtagligt behov av att den över 18 år som vårdas vid ett statligt hem för barn och unga ges vård, behandling eller annat stöd, och att det är nödvändigt att hans eller hennes in- ställning till informationsutbytet får stå tillbaka, precis som gäller för utbyte av uppgifter om barn med stöd av 25 kap. 12 § OSL i dag. Vi föreslår därför att tillämpningsområdet för den befintliga sek- retessbrytande bestämmelsen i 25 kap. 12 § OSL utvidgas på så sätt att den även ska omfatta personer som vårdas ett statligt hem för barn och unga. Motsvarande utökning ska även ske i den sekretessbryt- ande bestämmelsen i 26 kap. 9 § OSL. Det sakliga förändring som detta innebär är att de befintliga sekretessbrytande bestämmelserna även kommer att omfatta uppgifter om unga mellan 18 och 20 år som SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … vårdas vid ett statligt hem för barn och unga, i stället för att endast omfatta uppgifter om barn som i dag. Utgångspunkten vid tillämpningen av de utvidgade sekretess- brytande bestämmelserna i 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL bör därför precis som i dag vara att ett utlämnande av sekretessbelagda uppgifter utan samtycke av den uppgifterna rör enbart ska kunna komma i fråga när det behövs för att kunna ge den unge nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Det innebär att regeringens uttalan- den i befintliga förarbeten till de aktuella bestämmelserna även gäller för det utökade tillämpningsområde som vi föreslår. Vid bedömningen av om uppgifter om den unge ska hämtas in trots att han eller hon motsätter sig det, kan förväntas motsätta sig det, eller om samtycke inte hinner inhämtas ska den unges bästa beaktas vid bedömningen, i enlighet med lagstiftningen om tvångsvård av barn och unga. 12.12.4 Ett tydligt rättsligt stöd för informationsutbyte mellan självständiga verksamhetsgrenar Utredningens förslag Om det inte med hänsyn till planerade eller pågående insatser för barnet eller den unge, eller av andra särskilda skäl är olämpligt att en uppgift lämnas ut, ska hälso- och sjukvårdspersonal vid ett statligt hem för barn och unga vara skyldig att, i den utsträckning det behövs för att ge ett barn eller en ung person nödvändig vård, behandling eller annat stöd, lämna uppgifter till personal vid samma hem som utför uppgifter inom socialtjänstgrenen av verksamheten. Personal som utför uppgifter inom socialtjänstverksamheten vid statliga hem för barn och unga ska, med samma begränsningar som anges ovan, ha motsvarande skyldighet att lämna uppgifter till hälso- och sjukvårdspersonalen vid samma hem. De uppgifter som ska få lämnas mellan de båda verksamhets- grenarna är uppgifter om barnet eller den unge eller närstående till honom eller henne som har betydelse för utförandet av vård, behandling eller annat stöd som kan ges vid det statliga hemmet för barn och unga enligt respektive verksamhetsreglering. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Skälen för vårt förslag Några inledande anmärkningar I avsnitt 12.9.3 har vi konstaterat att hälso- och sjukvårdsverksam- heten och socialtjänstverksamheten vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer att utgöra från varandra självständiga verksamhetsgrenar. Det innebär bland annat att sekretess kommer att gälla mellan de två olika personalkategorierna, trots att myndig- heten kommer att ha en skyldighet att arbeta för att social vård och hälso- och sjukvård vid statliga hem för barn och unga ges samman- hållet, utifrån barns och ungas behov och rättigheter (se avsnitt 7.4.2). Att detta riskerar att ge upphov till en viss komplexitet är uppenbart. Denna komplexitet är dock inte isolerat till den statliga barn- och ungdomsvården. Socialtjänstdatautredningen (S 2007:09) hade bland annat i upp- drag att se över hur behandlingen av personuppgifter inom social- tjänsten reglerades samt lämna de förslag till författningsändringar som utredaren ansåg behövliga för att åstadkomma en välfungerande och sammanhållen reglering av området. Socialtjänstdatautredningen konstaterade bland annat att det förelåg ett påtagligt ökat behov av informationsutbyte mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Utredningen ansåg att en grundläggande förutsättning för att sam- verkan skulle kunna fungera genom hela vårdkedjan var att den infor- mation som behövs för att planera den enskildes vård och omsorg fanns tillgänglig.109 Utredningen Rätt information i vård och omsorg (S 2011:13) identifierade ett antal faktorer av stor betydelse för att skapa mer ändamålsenlig och sammanhållen informationshantering inom hälso- och sjukvården. Dit hörde bland annat att de rättsliga förutsätt- ningarna för samverkan kring patienter skulle ligga i linje med de krav på samverkan som finns i lagstiftningen och de behov som finns hos patienten. Utredningen ansåg bland annat att den gällande lagstift- ningen var alltför organisationsorienterad och hade lett till negativa följder som inte varit avsedda när det gällde informationshantering i vård och omsorg. Utredningen förespråkade därför en informations- hantering med individen i centrum för att leva upp till personers behov och förväntningar.110 109 SOU 2009:32 Socialtjänsten Integritet – Effektivitet, s. 3 och 25. 110 SOU 2014:23 Rätt information på rätt plats i rätt tid, s. 283 och 284. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Utredningen Styrning för en mer jämlik vård (S 2017:08) ansåg att en avgörande komponent för att nå målbilden en vård på lika villkor för hela befolkningen var att skapa ett fungerande informa- tionsutbyte om patienten. Särskilt viktig var enligt utredningen en sådan utveckling för de patienter som har de största behoven, som konsumerar mest vård och som ofta har behov av insatser från både region och kommun. Att olika vårdgivare behöver få del av varandras vårddokumentation för att kunna ge bästa möjliga vård hade enligt utredningen varit ett centralt tema under utredningens informations- inhämtning från yrkesverksamma.111 Socialstyrelsen har 2019 konstaterat att i både nationella studier och internationella jämförelser har samverkan och samordning iden- tifierats som områden där den svenska hälso- och sjukvården brister vad gäller viss samsjuklighet. Också samverkan mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten har enligt Socialstyrelsen pekats ut som ett viktigt utvecklingsområde för det svenska vård- och omsorgs- systemet. I det sammanhanget uppmärksammades också att det kan uppstå ett glapp när idén om individens integritet och självbestäm- mande hamnar i motsatsförhållande till en persons oförmåga att själv ta beslut som rör den egna hälsan.112 Regeringen har också helt nyligen uttalat, såvitt här är aktuellt, att ett välfungerande informationsutbyte mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten ofta är en grundläggande förutsättning för att den enskilde ska få ett personcentrerat och sammanhållet omhändertag- ande. I det sammanhanget bedömde regeringen att det därför finns anledning att överväga om inte skyddet av en enskild persons integ- ritet kan behöva vika till förmån för en god och samordnad hälso- och sjukvård och socialtjänst som kan tillgodose den enskildes behov.113 Dessa uttalanden, iakttagelser och bedömningar som gjorts under en lång tid, och olika sammanhang, har visserligen avsett socialtjäns- ten och hälso- och sjukvården generellt, eller andra sammanhang än den statliga barn- och ungdomsvården. De illustrerar dock spännings- fältet mellan sekretessbestämmelser som införts till skydd för en- skildas personliga integritet och de materiella och processuella be- stämmelser som ålägger myndigheter inom socialtjänsten respektive 111 SOU 2019:42 Digifysiskt vårdval – Tillgänglig primärvård baserad på behov och kontinuitet, s. 338. 112 Socialstyrelsen, Kartläggning av samsjuklighet i form av psykisk ohälsa och beroendeproble- matik, s. 45 och 48. 113 Dir. 2026:42 En förbättrad psykiatrisk tvångslagstiftning, s. 12. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 hälso- och sjukvården ett ansvar för att tillgodose enskildas behov på dessa områden. De tydliggör också att båda verksamheterna ofta är i behov av uppgifter från den andra verksamheten i syfte att kunna erbjuda en god och säker vård och behandling. Inom ramen för verksamheten med särskilda ungdomshem, och i framtiden statliga hem för barn och unga, kan den komplexitet som andra utredningar identifierat sägas accentueras. Placerade barns och ungas ofta mycket omfattande behov av såväl social vård som hälso- och sjukvård (se avsnitt 10.2.2), sammantaget med att det allmänna övertagit ansvaret för barnet från barns vårdnadshavare, medför att socialtjänstverksamhet och hälso- och sjukvårdsverksamhet utgör viktiga komplement till varandra i den statliga barn- och ungdoms- vården. Syftet med vårt förslag om att den nya myndigheten ska ha ett uttalat hälso- och sjukvårdsuppdrag är att skapa förutsättningar för och stödja barnens och de ungas fysiska, psykiska och sociala hälsa och utveckling. I sitt arbete ska hälso- och sjukvårdsverksam- heten främja barnens och de ungas hälsa samt förebygga och identi- fiera ohälsa. Hälso- och sjukvårdsverksamheten ska arbeta med barns och ungas individuella behov, med barn och unga i grupp och på verksamhetsnivå med hemmens ledning och övriga personal för att ge dem ökad kunskap om hur de i sitt arbete kan uppmärksamma frågor om barns och ungas hälsa. En viktig del av det arbetet är att i nära anslutning till den sociala vården arbeta för att barnen och de unga ska kunna tillgodogöra sig den omvårdnad och behandling som ingår i vården. (se avsnitt 10.4.4). I avsnitt 12.9.4 har vi redogjort för vårt närmare kartläggning av behoven av att – när det finns legitima skäl för det – kunna utbyta uppgifter mellan de självständiga verksamhetsgrenarna, utan hinder av sekretess. Vad som anges i det avsnittet ska inte återges här, men det kan noteras att det där har bedömts vara en förutsättning för att kunna bedriva en integrerad och patientsäker vård att hälso- och sjuk- vårdspersonal och social behandlingspersonal kan samverka kring varje enskilt fall. Det motsvarar alltså det som noterats i andra sam- manhang, och av andra utredningar, om behovet av att kunna samverka. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Räcker det inte med ett utökat sekretessgenombrott i offentlighets- och sekretesslagen? I avsnitt 12.12.3 har vi förslagit att de befintliga sekretessbrytande bestämmelserna i 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL utvidgas till att uttryckligen omfatta uppgifter om enskilda som vårdas vid ett statligt hem för barn och unga. Det skulle kunna argumenteras att de behov vi kunnat kartlägga i avsnitt 12.9.4 därmed också blir tillgodosedda. Den föreslagna utökningen av de sekretessbrytande bestämmel- serna i 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL är dock i sak begränsat till att avse personer mellan 18 och 20 år som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. Den befintliga regleringen tillämpas alltså redan inom den statliga barn- och ungdomsvården i stor utsträck- ning när det gäller barn och personer med ett skadligt bruk, och komplexiteten som är förknippad med tillämpningen av den utgör en del av den redovisade problematiken. Som redan nämnts har vi föreslagit att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ha en skyldighet enligt sin instruktion att arbeta för att myndighetens sociala vård och hälso- och sjukvård vid statliga hem för barn och unga ges sammanhållet utifrån barns och ungas behov och rättigheter. På ett generellt plan gäller att om en myndighet ges ett ansvar eller en skyldighet att vidta vissa åtgärder, så behöver lagstiftaren också vara uppmärksam på att myndigheten har eller ges de befogenheter och det mandat som krävs för att upp- fylla ansvaret eller skyldigheten. Det framstår dock som svårt att förena skyldigheten för Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård att arbeta för att myndig- hetens sociala vård och hälso- och sjukvård vid statliga hem för barn och unga ges sammanhållet utifrån barns och ungas behov och rättig- heter med det förhållandet att vård- och behandlingspersonal inte kan utbyta de uppgifter som är relevanta för möjligheten att ge just en sammanhållen vård och behandling utan att tillämpa en sekretess- brytande reglering som uppfattas som både komplex och svårtilläm- pad. Våra förslag om en utökning av de sekretessbrytande bestäm- melserna i 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL räcker alltså inte för att tillgodose de kartlagda behoven. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 En uppgiftsskyldighet … Uppgiftsskyldigheter skiljer sig från andra sekretessbrytande be- stämmelser genom att de inte finns i offentlighets- och sekretess- lagen, utan i annan författning. En uppgiftsskyldighet som regleras i lag eller förordning har en sekretessbrytande verkan enligt 10 kap.

12 § och 26 kap. 9 § OSL uppmärksammas att i vården av (barn och) ungdomar, missbrukare och personer som lider av en allvarlig psykisk störning behöver hälso- och sjukvården och socialtjänsten bedriva ett aktivt samarbete kring de personer som har behov av vård, behand- ling eller annat stöd från de båda huvudmännens sida. I förarbetena anges också att i det samarbetet kan uppgifter om såväl den enskilde själv som närstående till honom eller henne behöva lämnas mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Enligt förarbetena borde det dock endast undantagsvis uppstå behov att lämna ut uppgifter om närstående i dessa fall.118 Vi gör samma bedömning i detta avseende som regeringen tidi- gare gjort, det vill säga att uppgifter om närstående kan behöva ut- bytas i syfte att ge barn och unga nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Inom den statliga barn- och ungdomsvården kan dock behovet av att utbyta uppgifter som rör barnets eller den unges vård- nadshavare eller andra närstående förväntas vara något större än i andra sammanhang. I avsnitt 8.5.2 har vi nämligen föreslagit att den sociala vården vid statliga hem för barn och unga särskilt ska ge stöd för att bearbeta omsorgssvikt, övergrepp och andra negativa upplevel- ser samt ge stöd i kontakt, umgänge och relationer med föräldrar, syskon och andra närstående. Det säger sig självt att uppgifter om barns och ungas närstående kan ha en mycket stor betydelse både för det stöd som erbjuds inom den sociala vården och det som er- bjuds av till exempel psykolog. Uppgifter om barns och ungas vård- nadshavare eller närstående kan också vara av betydelse för den somatiska hälso- och sjukvården vid de särskilda ungdomshemmen. 118 Prop. 1990/91:111 om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m., s. 40 och prop. 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården, s. 135. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Skyldigheten att lämna uppgifter ska inte vara absolut Eftersom vi föreslagit att det ska införas en skyldighet att lämna upp- gifter mellan de olika självständiga verksamhetsgrenarna vid statliga hem för barn och unga bör regleringen även ge personalen en möj- lighet att inte iaktta skyldigheten. Det kan till exempel förekomma situationer där ett uppgiftslämnande uppenbart inte är till barnets eller den unges bästa, trots att ett utlämnande kan vara motiverat av skäl som anges i bestämmelsen. Om ett uppgiftslämnande vid en av- vägning mellan konsekvenserna för barnet eller den unge och intres- set av uppgiften lämnas inte framstår som lämpligt eller skäligt, bör det finnas utrymme för att avstå från att iaktta uppgiftsskyldigheten. Det kan till exempel vara om ett utlämnande riskerar att medföra otvetydigt negativa konsekvenser för barnet eller den unge, eller en person i hans eller hennes närhet. Det kan också upprepas att den materiella och processuella regler- ingen av hälso- och sjukvården genomgående bygger på respekten för patientens självbestämmande och integritet (se avsnitten 3.4.1 och 10.2.1). Också i de etiska regler och koder som gäller för professio- ner inom hälso- och sjukvården uttrycks respekten för patientens integritet och att vården av patienter står i det främsta rummet. Av sjuksköterskors etiska kod framgår till exempel att sjuksköterskor ska behandla personlig information konfidentiellt, vilket innebär att respektera patientens integritet och privatliv samt värna patientens intressen vid lagenlig inhämtning, användning, överföring, lagring och yppande av information.119 Vetskapen om att hälso- och sjukvårdspersonal har tystnadsplikt, även i förhållande till andra myndighetsaktörer, har ofta tillskrivits en betydelse för patienters vilja att söka vård och lämna förtroenden till exempel om sitt eget hälsotillstånd. Ur det perspektivet finns det självfallet en avsevärd risk med en uppgiftsskyldighet som inte medger några undantag. En sådan skulle kunna leda till att placerade barn och unga får minskat förtroende hälso- och sjukvårdspersonalen vid de statliga hemmen för barn och unga, trots att den personalkate- gorin kan utgöra en garant för att barnet eller den unge får adekvat hälso- och sjukvård under vårdtiden. Då hälso- och sjukvården är frivillig är det självfallet också svårt för sådan personal att utföra sina 119 International Council of Nurses etiska kod för sjuksköterskor, reviderad 2021, översatt till svenska 2022, tillgänglig: https://swenurse.se/download/18.7104a0bd1817fce0092f0132/ 1656659417909/A4%20ICN%20Etiska%20kod%20enkelsidor.pdf [2026-06-01]. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … uppgifter om placerade barn och unga, av skäl som har att göra med bristande förtroende, väljer att inte berätta om sina behov och sitt mående. Förtroendet har rent generellt även en stor betydelse för social- tjänstens arbete. Precis som hälso- och sjukvården bygger social- tjänsten på frivillighet och självbestämmande. Trots att det i det här aktuella fallet rör sig om tvångsvård ska följaktligen själva vården och behandlingen vid de statliga hemmen för barn och unga bygga på förtroende och samarbete med barnet eller den unge. Den sociala vården vid ett statligt hem för barn och unga ska dessutom särskilt skapa förutsättningar för att barn och unga ska kunna och vilja till- godogöra sig vården (se avsnitt 8.5.2). Samma risker med en undan- tagslös skyldighet att dela information som angetts ovan, gällande hälso- och sjukvården, bör alltså finnas även för den sociala vården. Syftet med uppgiftsskyldigheten är att säkerhetsställa att sådan information som är avgörande för att kunna ge barn och unga god och trygg vård vid de statliga hemmen för barn och unga tillgäng- liggörs för behandlande personal, oavsett vilken verksamhetsgren personalen tillhör. Den är delvis motiverad av att de olika verksam- hetsgrenarna är integrerade delar av en och samma verksamhet. Mot den bakgrunden framstår det inte som självklart att placerade barn och unga alltid uppfattar de olika personalkategorierna som skilda sekretessubjekt. Det är därför inte heller självklart att ett uppgifts- utbyte riskerar att ha en förtroendepåverkan. Av den enkät vi genom- fört framgår även att en klar majoritet (68 procent) av barn och unga som är placerade på ett särskilt ungdomshem anser att olika personal- kategorier vid SiS helt eller till viss del ska få dela information med varandra för att kunna hjälpa barnet eller den unge bättre, alternativt inte bryr sig om detta (se bilaga 5). Risken för förtroendeskada vid ett utbyte av uppgifter mellan personal som tillhör olika verksamhets- grenar bör därför inte överdrivas. Av den nyss nämnda enkäten framgår dock också att 24 procent av de tillfrågade barnen och unga inte anser att de olika personalkate- gorierna ska få dela uppgifter om honom eller henne. Vad gäller denna grupp skulle ett utbyte av uppgifter mellan olika verksamhetsgrenar i högre grad kunna ha en negativ inverkan på förtroendet. Här kan dock nämnas att företrädare för socialtjänsten i andra sammanhang har uppgett att det går att bygga eller återupprätta förtroende även om socialtjänsten delar information om en enskild mot hans eller Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 hennes vilja. Avgörande blir då personalens bemötande, förmåga att bygga tillit och att det finns en tydlighet från socialtjänstens sida om vad som gäller och om vilket informationsutbyte som kan komma att ske. I det sammanhanget angavs även att om relationen mellan socialarbetaren och den enskilde kan byggas upp och den enskilde blir erbjuden korrekt hjälp och stöd, liksom korrekt information, har det stor påverkan på förtroendet. Det uppgavs även att skick- liga socialsekreterare kan få en bra relation även om socialtjänsten måste dela information, och personen därför upplever sig ha blivit ”skvallrad på”. De kan till exempel rikta in samtalet på frågan om hur socialtjänsten kan stödja personen i den fortsatta processen.120 Motsvarande bör även i viss mån kunna gälla inom socialtjänstverk- samheten och hälso- och sjukvården vid de särskilda ungdomshem- men, och i framtiden de statliga hemmen för barn och unga. Oavsett det nyss sagda går dock inte risken för förtroendeskada att bortse från. Om barns och ungas förtroende för vård- och be- handlingspersonalen går förlorat får uppgiftsskyldigheten motsatt effekt till den avsedda och kan i stället leda till sämre vård och be- handling, minskad patientsäkerhet och sämre vård och skydd av barn och unga. Regleringen av informationsutbytet mellan de självständiga verksamhetsgrenarna inom Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård behöver därför medge undantag i dessa situationer, för att anses vara ändamålsenlig. En uppgift ska därför inte få lämnas med stöd av den föreslagna bestämmelsen om det med hänsyn till planerade eller pågående in- satser för barnet eller den unge, eller av andra särskilda skäl är olämp- ligt att en uppgift lämnas ut. Det innebär att bedömningen av om en uppgift ska lämnas till en annan personal måste föregås av över- väganden bland annat av om ett utlämnande är till barnets eller den unges bästa, om negativa konsekvenser kan uppstå för barnet eller den unge som en följd av utlämnande eller om ett utlämnande riske- rar att skada barnets eller den unges förtroende för den del av verk- samheten som uppgifter övervägs att lämnas från. 120 SOU 2025:45 Ökat informationsutbyte mellan myndigheter. Behov och föreslagna föränd- ringar, s. 364. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Tillämpningsproblem? Om en sådan bedömning som redovisas ovan leder till slutsatsen att uppgifter inte bör lämnas med stöd av uppgiftsskyldigheten återstår att pröva om ett utlämnande kan ske med stöd av bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (se avsnitten 12.3.2, 12.5.2 och 12.12.3). Den föreslagna uppgiftsskyldigheten ger alltså personalen dels som utgångspunkt en skyldighet att under vissa förutsättningar lämna uppgifter till sina kollegor i en annan verksamhetsgren, dels ett för- hållandevis stort utrymme att avstå från att lämna uppgifter, till exempel om barnet eller en unge starkt motsätter sig det. Den kan också komma att leda till att man ändå får tillämpa de sekretess- brytande bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen. Under arbetet med vårt uppdrag i denna del har det ifrågasatts om den föreslagna bestämmelsen inte kommer att bli mycket svår för personalen att tillämpa, och att den i praktiken kräver överväganden som kan bli minst lika komplicerade som de som krävs enligt de sekre- tessbrytande bestämmelser som tillämpas i dag. Att uppgiftsskyldig- heten dessutom kan resultera i att de befintliga bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen ändå måste tillämpas, som inte om- fattar några krav på en intresseavvägning och därför kan uppfattas vara mer tillåtande än den förslagna uppgiftsskyldigheten, har också lyfts i detta sammanhang. Ur det perspektivet kan man fråga sig hur de olika sekretessbrytande bestämmelserna egentligen kommer att förhålla sig till varandra i den praktiska tillämpningen och om det finns något egentligt syfte med att föreslå en uppgiftsskyldighet om den ändå kan leda till att de sekretessbrytande bestämmelserna i 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL behöver tillämpas. Vår bedömning är dock att bestämmelserna måste förstås utifrån sina olika syften och att de därför snarast bör anses komplettera var- andra. Uppgiftsskyldigheten tydliggör att utgångspunkten i verksam- heten med statliga hem för barn och unga är att viktig information rörande vården eller behandlingen som för barnets eller den unges bästa behöver delas mellan olika yrkeskategorier också ska delas, exempelvis på överlämningsmöten. Bestämmelsen om uppgiftsskyl- dighet tydliggör alltså framför allt personalens ansvar för att nödvän- dig informationsöverföring kommer till stånd, och ger samtidigt ett tydligt rättsligt stöd för uppgiftslämnandet. Ett uppgiftslämnande Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 med stöd av bestämmelsen behöver dock inte ske utan barnet eller den unges samtycke, vilket vi utvecklar nedan. I motsats till detta utgår bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen, som är generellt tillämpliga, från en situation där det är klarlagt att den som uppgifterna rör, eller som annars förfogar över sekretessen, inte samtycker eller inte kan förväntas samtycka till utlämnandet, eller där ett samtycke inte hinner inhämtas. Det rör sig inte heller om en skyldighet att lämna de uppgifter som kan behövas för att ge en enskild nödvändig vård och behandling, utan om en möjlighet. Enligt förarbetena ska tillämpningen av bestäm- melserna dessutom präglas av restriktivitet.121 Det är vidare uppenbart i förarbetena att bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen utformats med tanke på förhållandet mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården i allmänhet. Det vill säga att verksamheterna bedrivs av två helt olika myndigheter och inte i tvärprofessionella team inom en och samma myndighet, som i den statliga barn- och ungdoms- vården. Vad gäller den intresseavvägning som föreskrivs i den föreslagna uppgiftsskyldigheten kan konstateras att all reglering som kräver överväganden i det enskilda fallet självfallet ställer höga krav på den som har att tillämpa bestämmelsen. Att den föreslagna uppgiftsskyl- digheten dessutom är konstruerad på ett sådant sätt att den ändå kan leda till att de sekretessbrytande bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen kan komma att tillämpas kan självfallet uppfattas göra tillämpningen än mer komplex. Vår bedömning är emellertid att de överväganden som bestäm- melsen kräver är sådana som bör falla sig naturliga att göra i en verk- samhet som ska utgå från barns och ungas individuella behov, och där hänsyn därför måste tas till en mängd olika faktorer. Exempelvis kommer personal behöva diskutera syftet med informationsutbytet mellan olika personalkategorier med barnet eller den unge, efter- fråga hans eller hennes inställning till detta och slutligen förklara i vilka situationer personalen måste dela information, alldeles oavsett barnets eller den unges inställning. Samma förhållningssätt till barn och unga bör prägla en stor del av arbetet vid de särskilda ungdoms- hemmen i dag, och kommer prägla de statliga hemmen för barn och unga i framtiden. 121 Prop. 1990/91:111 om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m., s. 41 och prop. 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården, s. 135. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Sådana särskilda överväganden vad gäller sekretessgenombrott som krävs enligt bestämmelsen kan inte heller vara främmande i verk- samheten i dag, eftersom de motsvarar vad som krävs enligt vissa andra sekretessbrytande bestämmelser som är tillämpliga både för socialtjänsten och hälso- och sjukvården (se avsnitten 12.3.2 och 12.5.2). I förberedelserna inför ett införande av uppgiftsskyldigheten bör det också finnas möjligheter att inom myndigheten utarbeta interna styrande och stödjande dokument, som riktlinjer, check- listor eller annat stöd, för de personalkategorier som kan komma att tillämpa den, vilket bör kunna underlätta tillämpningen. Placerade barns och ungas samtycke, självbestämmande och delaktighet I förarbetena till den sekretessbrytande bestämmelsen i 25 kap. 12 § OSL uttalades att all vård och behandling måste utgå från ett väl ut- vecklat samarbete med patienten själv och, i förekommande fall, hans eller hennes anhöriga. Det uttalades vidare ankomma såväl på hälso- och sjukvården som socialtjänsten att först och främst prata med patienten och efterfråga hans eller hennes inställning till att ett upp- giftslämnande sker. Om den enskilde motsätter sig ett uppgiftsläm- nande är naturligtvis utgångspunkten att den enskildes vilja ska re- spekteras.122 När en myndighet inom hälso- och sjukvård eller socialtjänst har en skyldighet att lämna uppgifter om enskild till en annan myndig- het – oavsett den enskildes inställning till utlämnandet – utmanas självfallet den princip som ges uttryck för ovan. Trots detta har det vid ett flertal tillfällen införts bestämmelser som innebär att myndig- heter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten har sådana upp- giftsskyldigheter, antingen efter en begäran från mottagaren eller på eget initiativ, se avsnitt 12.5.2. När det införts sekretessbrytande be- stämmelser inom hälso- och sjukvården, som gäller oaktat den enskil- des inställning till informationslämnandet, bör bedömningen ha gjorts att det intresse som föranlett bestämmelsen väger tyngre än enskildas rätt och intresse av att förfoga över sekretessen (se avsnitt 12.3.2). Samma bedömning bör också göra sig gällande inom verksamheten med statliga hem för barn och unga. Vi bedömer alltså att intresset 122 Se prop. 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården, s. 134. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 av att tydliggöra och reglera de olika personalkategoriernas yrkes- mässiga ansvar för att ge en sammanhållen vård och omsorg väger tyngre än barns och ungas, och i förkommande fall barns vårdnads- havares, rätt att helt förfoga över när sekretess ska ställa upp hinder mot uppgiftslämnande mellan de olika verksamhetsgrenarna. Annor- lunda uttryckt ska inte vare sig hälso- och sjukvårdspersonalen eller socialtjänstpersonalen inom den statliga barn- och ungdomsvården, i andra fall än som avser faktiska vård- eller behandlingsinsatser, vara helt beroende av samtycke för att utföra sitt arbete i en del som avser att vård och behandling ska ges sammanhållet, säkert och utifrån barnets eller den unges individuella behov. En avgränsad uppgifts- skyldighet, med möjlighet att avstå från att lämna uppgifter om det är befogat, är därför motiverad i verksamheten. Som vi nämnt tidigare är dock uppgiftsskyldigheter inte alltid införda i syfte att de ska bryta sekretess, utan för att säkerställa att nödvändig information lämnas mellan olika aktörer. Sådan infor- mation kan vara sekretessbelagd, men behöver inte vara det. Vi har tidigare även understrukit att en uppgiftsskyldighet också är ett sätt att tydliggöra och reglera uppdraget i verksamheten. Det innebär att uppgiftsskyldigheten som vi föreslår inte bör uppfattas stå i mot- sats till utgångspunkten att samtycke till informationsdelningen mellan de olika personalkategorierna ska efterfrågas. Att det finns en uppgiftsskyldighet som personalen inom båda verksamhetsgrenar har att rätta sig efter innebär alltså inte att samtycke inte behöver efterfrågas, eller att barnet eller den unge inte ska involveras i frågan om informationsutbytet. Det mest efterstävandsvärda bör självfallet vara att sekretessen efterges av den uppgifterna rör, för sådant uppgiftslämnande som är nödvändigt för att han eller hon ska få så god, säker och samman- hållen vård och behandling som möjligt. Utifrån svaren på den en- kät vi genomfört, där 68 procent av de tillfrågade barnen och unga inte motsatte sig att olika personalkategorier i vart fall till viss del ska få utbyta uppgifter i syfte att bättre hjälpa honom eller henne, bör samtycke oftast kunna lämnas (se bilaga 5). I våra kontakter med SiS har vi dock kunnat se att samtycke upp- fattas behöva hämtas in för varje enskilt uppgiftslämnande mellan personalkategorierna. Enligt vår bedömning är det emellertid rimligt att ett samtycke i den här situationen, det vill säga under pågående vård vid ett statligt hem för barn och unga, kan avse kontakter i ett SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … visst ärende eller mellan personal och andra verksamma på ett stat- liga hem för barn och unga inom olika verksamhetsgrenar under hela vårdtiden vid ett sådant hem. Något nytt samtycke behöver alltså inte lämnas för varje specifikt utbyte. Hur inhämtandet av ett sam- tycke närmare ska gå till – och om det trots allt ska ske med vissa mellanrum och avstämningar – bör lämpligen kommas överens om tillsammans med barnet eller den unge själv. När ett sådant samtycke har lämnats är de uppgifter som sam- tycket omfattar, i de situationer som samtycket omfattar, inte längre sekretessbelagda. Det innebär att någon sekretessbrytande bestäm- melse om uppgiftsskyldighet inte behövs för att informationsutbytet ska vara lagligt. Ett samtycke till informationsutbyte mellan olika personalkategorier kan självfallet också omfatta fler situationer och andra uppgifter än de som anges i den särskilt reglerade uppgifts- skyldigheten vi föreslår. När ett samtycke har inhämtats får dock den föreslagna uppgifts- skyldigheten den huvudsakliga avsedda betydelsen, genom att den lägger ett tydligt ansvar på respektive personalkategori att till den andra personalkategorin lämna de uppgifter som krävs för att ge barn och unga en god och sammanhållen vård. 12.12.5 En ny lag om personuppgiftsbehandling inom den statliga barn- och ungdomsvården Våra förslag Personuppgiftsbehandling inom den statliga barn- och ungdoms- vården ska regleras i en ny lag, lagen om behandling av person- uppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Syftet med lagen ska vara att ge Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård möjlighet att behandla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt och att skydda människor mot att deras per- sonliga integritet kränks vid sådan behandling. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Skälen för våra förslag Befintlig reglering är inte anpassad efter den rättsliga och tekniska utvecklingen Som vi redogjort för i avsnitt 12.5.3 kom SiS dataskyddsreglering till i samband med att personuppgiftslagen skulle börja tillämpas fullt ut. Bestämmelserna är i huvudsak utformade i syfte att komplettera personuppgiftslagen, som upphävdes 2018, och är i allt väsentligt de- samma som när regleringen först infördes. När dataskyddsförordningen började tillämpas 2018 ersatte den 1995 års dataskyddsdirektiv, som på generell nivå hade genomförts i svensk rätt genom personuppgiftslagen, och dåvarande Datainspek- tionens föreskrifter. Dataskyddsförordningen innebär i många av- seenden en förändring i förhållande till personuppgiftslagen och 1995 års dataskyddsdirektiv. Förordningen ställer framför allt högre krav på personuppgiftsansvariga myndigheter än tidigare och utgör en mer omfattande dataskyddsreglering än 1995 års direktiv och personuppgiftslagen gjorde (se avsnitt 12.4.1). Till skillnad från 1995 års dataskyddsdirektiv är förordningen, liksom alla andra EU- förordningar, direkt tillämplig som svensk lag. Dataskyddsförordningen innebär att det i dag finns begränsningar av SiS och alla andra myndigheters rättsliga möjligheter att behandla personuppgifter som inte förelåg innan förordningen började tilläm- pas. I dag finns det också genom förordningen högre krav på att SiS ska vidta ett flertal olika åtgärder för att kunna säkerställa bland annat lämplig säkerhet för de personuppgifter som får behandlas. Betydel- sen av sektorsspecifik, kompletterande dataskyddsreglering för att upprätthålla ett adekvat integritetsskydd kan därför sägas ha minskat sedan 2018.123 Det finns dessutom en risk att den kompletterande dataskydds- regleringen, om den framstår som alltför ”självbärande” uppfattas ersätta dataskyddsförordningen i den verksamhet inom vilken den ska tillämpas. Sektorsspecifika regler kan dock inte åsidosätta data- skyddsförordningen och en prövning av om en behandling av person- uppgifter är tillåten eller inte ska primärt ske utifrån förordningens bestämmelser. Den kompletterande regleringen får alltså inte vara utformad på ett sådant sätt att den uppfattas utgöra det primära regel- 123 Jfr SOU 2023:100 Framtidens dataskydd – Vid Skatteverket, Tullverket och Kronofogden, s. 327. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … verket på området för behandling av personuppgifter och inte som lagstiftning som endast reglerar eller förtydligar enstaka frågor, vilket den är.124 I dag är digital informationshantering vidare inte längre en avgrän- sad del av SiS verksamhet som utförs åtskild från verksamheten i övrigt, som var fallet när den befintliga kompletterande dataskydds- regleringen infördes. Nu är digital informationshantering i stället helt integrerad i myndighetens verksamhet och det går inte att sär- skilja den digitala informationshanteringen från verksamheten i sig. De särskilda ungdomshemmen har inte heller längre egna servrar, vilket regleringen utgår från, utan all informationshantering admi- nistreras på central nivå. Även om det gjordes vissa anpassningar i den kompletterande dataskyddsregleringen i samband med att dataskyddsförordningen skulle börja tillämpas har någon större översyn av bestämmelserna i lagen inte genomförts sedan den infördes. Regleringen är därmed inte anpassad efter den rättsliga och tekniska utvecklingen. Detta förhållande bör kunna förklara att regleringen i flera fall uppfattas medföra tillämpningssvårigheter och att den sätter upp hinder mot personuppgiftsbehandling som är nödvändig för att utföra verksam- heten med de särskilda ungdomshemmen, och (se avsnitt 12.10.3). Det som nyss sagts talar med styrka för att införa ny, myndighets- specifik kompletterande dataskyddsreglering i samband med inrät- tandet av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Regeringsformen och normgivningsmakten – frågan om normgivningsnivå Grundlagens regler om hur normgivningsmakten är fördelad mellan riksdagen och regeringen finns i huvudsak i 8 kap. RF. Föreskrifter meddelas av riksdagen genom lag och av regeringen genom förord- ning. Föreskrifter ska meddelas genom lag bland annat om de avser skyldigheter för enskilda eller ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden (se 8 kap. 2 § första stycket 2 RF). Kravet på att sådana föreskrifter ska ha lagform är dock inte undantagslöst. Riksdagen kan med vissa begränsningar som inte är aktuella här be- myndiga regeringen att meddela föreskrifterna (se 8 kap. 3 § RF). 124 Jfr prop. 2017/18:171 Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhetsområde – en anpass- ning till EU:s dataskyddsförordning, s. 60. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Regeringen får i övrigt meddela bland annat sådana föreskrifter som inte enligt grundlag ska meddelas av riksdagen (se 8 kap. 7 § RF). Denna föreskriftsrätt brukar kallas för regeringens restkompetens. Att det allmänna behandlar personuppgifter om enskilda anses inte innebära någon skyldighet för den enskilde eller något ingrepp i enskildas personliga förhållanden i den mening som avses i reger- ingsformen. Bestämmelser om personuppgiftsbehandling som utförs av statliga myndigheter under regeringen har därmed i princip ansetts kunna beslutas av regeringen med stöd av dess restkompetens.125 Konstitutionsutskottet har dock framhållit att det bör vara en målsättning att föreskrifter rörande myndighetsregister som inne- håller ett stort antal registrerade och har ett särskilt känsligt inne- håll ska meddelas genom lag, vilket regeringen också instämt i.126 Uttalandena har med åren kommit att tillämpas på såväl regleringen av regelrätta register som myndigheters behandling av personupp- gifter i stort. Regeringen har dessutom nyligen, i frågan om person- uppgiftsbehandling i ett socialdataregister, uttalat det skapas tyd- ligare förutsättningar för att behandlingen inte blir mer ingripande än vad som är nödvändigt genom att i lag balansera det integritets- intrång som personuppgiftsbehandlingen innebär. I det samman- hanget bedömde regeringen även att det, genom en tydlig lagreglering, också skapas bättre förutsättningar för att få allmänhetens förtroende för behandlingen av personuppgifter.127 Sedan 2011 gäller vidare ett utökat grundlagsskydd för den per- sonliga integriteten enligt 2 kap. 6 § andra stycket RF. Där anges att var och en gentemot det allmänna är skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållan- den. Enligt 2 kap. 20 § RF får skyddet begränsas genom lag under de förutsättningar som anges i 2 kap. 21 § RF (se avsnitt 12.2.1). I av- snitt 12.12.21 föreslår vi att Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård ska få föra ett säkerhetsregister. I avsnitt 12.12.22 gör vi också bedömningen att behandlingen i av personuppgifter i säker- hetsregistret kommer omfattas av skyddet mot betydande intrång i den personliga integriteten. Det finns därmed ett krav på att den regleringen införs i lag. Den nya myndighetsspecifika kompletter- 125 Se prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 26. 126 Se t.ex. prop. 1990/91:60 om offentlighet, integritet och ADB, s. 58 och prop. 1997/98:44 Personuppgiftslag, s. 41. 127 Prop. 2025/26:165 En lag om socialdataregister, s. 29. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … ande dataskyddsregleringen för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör därför införas i en ny lag. Lagens namn Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kan komma att få uppgifter och uppdrag utöver att ansvara för den statliga barn- och ungdomsvård som bedrivs på de statliga hemmen för barn och unga. Ett exempel är det pågående lagstiftningsinitiativet om att SiS ska ansvara för verkställigheten av elektronisk övervakning av barn och unga med anledning av en av socialnämnden beslutad särskild före- skrift om en skyldighet för barn och unga att mellan vissa tider uppe- hålla sig i bostaden eller annan anvisad plats som kan likställas med bostad.128 Personuppgiftsbehandling som föranleds av sådana tillkommande uppgifter bör kunna regleras i den nya lagen, genom att lagen tillämp- ningsområde utökas (se avsnitt 12.12.7) och att de eventuella nya bestämmelser som krävs för ett adekvat integritetsskydd i den till- kommande verksamheten införs i lagen, eller den tillhörande för- ordningen (se avsnitt 12.12.6). Namnet på den nya lagen bör därför inte begränsas till att enbart avse personuppgiftsbehandling inom verksamheten med statliga hem för barn och unga. Det framstår i stället som lämpligt att lagens namn anknyter till den nya myndighetens namn. Vi föreslår därför att lagen ska benämnas lagen om behandling av personuppgifter vid Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård. Lagens syfte Dataskyddsförordningen utgör i dag den primära generella rätts- källan avseende personuppgiftsbehandling inom EU. I artikel 1.1 framgår förordningens syfte, vilket är tvådelat. Artikeln föreskriver att i förordningen fastställs bestämmelser om skydd för fysiska per- soner med avseende på behandlingen av personuppgifter och om det fria flödet av personuppgifter. Dataskyddsförordningen syftar alltså 128 Se utkastet till lagrådsremiss den 24 februari 2026, Elektronisk övervakning – ett verktyg för socialtjänsten till skydd för barn och unga. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 både till att ge ett integritetsskydd åt enskilda och till att person- uppgifter ska kunna behandlas (det fria flödet). Det är relativt vanligt förekommande att en bestämmelse om lagens syfte förs in i kompletterande dataskyddsreglering som in- förts efter att dataskyddsförordningen började tillämpas. Syftes- bestämmelser finns till exempel i 1 § beskattningsdatalagen (2026:125) och 1 kap. 1 § vägtrafikdatalagen (2019:369). I andra fall har lagstif- taren dock valt att inte införa bestämmelser om en lags syfte, det gäller till exempel lagen (2020:421) om Rättsmedicinalverkets behand- ling av personuppgifter och lagen (2023:457) om behandling av per- sonuppgifter vid Utbetalningsmyndigheten. Syftesbestämmelser saknar visserligen ett materiellt innehåll, men kan enligt vår mening ändå fylla en viktig funktion, eftersom de ger vägledning angående hur bestämmelserna i en författning ska tolkas. När det gäller just sektorspecifik dataskyddsreglering är syftet dess- utom i regel tvådelat, på samma sätt som för dataskyddsförordningen. Vid utformningen av regleringen måste därför en väl avvägd balans hittas mellan å ena sidan enskildas rätt till skydd av personuppgifter och å andra sidan samhällets rättmätiga krav på att berörda myndig- heters verksamheter kan bedrivas på ett korrekt, rättssäkert och effektivt sätt.129 Den nya lag som vi föreslår syftar till att möjliggöra en ändamåls- enlig personuppgiftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, det vill säga att säkerställa att myndigheten har de rätts- liga förutsättningarna för att kunna utföra nödvändig personuppgifts- behandling inom ramen för sin verksamhet. De nya lagen syftar dock även till att skydda främst barn och unga men även andra fysiska per- soner mot att deras personliga integritet kränks vid myndighetens behandling av personuppgifter. För att klargöra lagens tvådelade syfte anser vi att den nya lagen ska innehålla en syftesbestämmelse. Lagens syfte ska vara att ge Myndigheten för statlig barn- och ung- domsvård möjlighet att behandla personuppgifter på ett ändamåls- enligt sätt och att skydda människor mot att deras personliga integ- ritet kränks vid sådan behandling. 129 Jfr prop. 2015/16:65 Utlänningsdatalag, s. 38 och prop. 2018/19:33 Behandling av person- uppgifter samt registrering och användning av fordon på vägtrafikområdet, s. 62. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 12.12.6 Den nya lagen ska kompletteras av en förordning Utredningens förslag Den nya lagen ska kompletteras av en förordning, förordningen om personuppgiftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. I lagen ska tas in en upplysningsbestämmelse om regeringens möjlighet att meddela föreskrifter i förordningen. Skälen för våra förslag Lagen ska kompletteras av en förordning Som framgår av avsnitt 12.5.3 finns allmänna bestämmelser om per- sonuppgiftsbehandling inom socialtjänsten i dag i lag, medan den myndighetsspecifika regleringen för SiS ligger på förordningsnivå. Vårt förslag om en ny myndighetsspecifik dataskyddslag för Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård innebär att bestämmel- ser som i många avseenden motsvarar vad som gäller enligt förord- ningen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten införs i den nya lagen. Det är dock enligt vår bedömning inte nödvändigt eller befogat att i den nya lagen reglera alla skyddsåtgärder som kan vara moti- verade i syfte att säkerställa ett adekvat integritetsskydd i verksam- heten med statliga hem för barn och unga. Det rör till exempel när- mare föreskrifter om krav på integritetshöjande rutiner vid den nya myndigheten och viss dokumentation (se avsnitten 12.12.17 och 12.12.26). Sådana bestämmelser kan dessutom behöva kompletteras eller ändras i högre grad än andra, beroende på om Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ges tillkommande uppdrag som kräver utökad reglering i detta avseende. Sådana kompletterande bestämmelser till lagen bör alltså införas på förordningsnivå. De regler som föreskrivs i förordning får inte utgöra ytterligare in- trång i den personliga integriteten utöver vad som följer av föreslagna regler i lag, och inte heller kräva lagform i övrigt enligt de allmänt gällande reglerna om normgivning i 8 kap. RF (se avsnitten 12.12.6 och 12.12.22). Det som bör regleras i den nya förordningen är följ- aktligen sådant som omfattas av regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § RF, i vart fall såvitt är aktuellt inom ramen för vårt upp- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 drag. I huvudsak rör det sig alltså om skyddsåtgärder för enskilda som inte ger myndigheten större möjligheter att behandla person- uppgifter än vad som följer av lagen och den allmänna dataskydds- regleringen. Vilka bestämmelser som i sak föreslås regleras i för- ordningen redogörs för nedan. Det bör dock sägas att det inte kan uteslutas att det i framtiden blir aktuellt att meddela föreskrifter på förordningsnivå på någon annan grund än 8 kap. 7 § RF. En kombination av lag och kompletterande föreskrifter på för- ordningsnivå säkerställer å ena sidan skyddet för den personliga integriteten, å andra sidan ges Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård en mer flexibel reglering om personuppgiftsbehand- ling i verksamheten med statliga hem för barn och unga – och even- tuell tillkommande verksamhet – som enklare går att anpassa till nya behov. Det innebär att de grundläggande och skyddande reglerna i lag är långsiktiga och stabila och sätter ett slags tak eller yttre gräns för vilken behandling som kan tillåtas i verksamheten, medan den mer detaljerade och preciserade regleringen i förordning, som i större utsträckning utgör för myndigheten begränsande skyddsåtgärder, snabbare kan justeras för att exempelvis möta förändrade behov vid tillkommande uppdrag. Även om också förordningsändringar kräver noggranna överväganden undviks på så vis att riksdagen måste ta ställning till varje tillkommande skyddsåtgärd eller annan föreskrift som kan vara påkallad i syfte att upprätthålla ett adekvat integritets- skydd, vilket varken kan anses effektivt eller ändamålsenligt. Det ska upplysas om regeringens restkompetens i lagen Inget hindrar riksdagen från att lagstifta på området för regeringens restkompetens, vilket framgår av 8 kap. 8 § RF. Så är till exempel ofta fallet vad gäller sektorsspecifik dataskyddsreglering. I vissa situationer då riksdagen lagstiftar inom området för reger- ingens restkompetens kan det därför vara motiverat att ha en upplys- ningsbestämmelse om regeringens möjlighet att meddela föreskrifter. Syfte med en sådan bestämmelse är att tydliggöra att regeringen behåller en del av sin rätt att meddela föreskrifter. Genom sådana bestämmelser dras alltså en gräns för riksdagens övertagande av regeringens behörighet. I vissa fall kan en upplysningsbestämmelse SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … också sägas ha en materiell funktion, eftersom regeringen utan en sådan bestämmelse kan vara förhindrad att med stöd av restkompe- tensen meddela föreskrifter på det ”upplyfta” området. Genom be- stämmelsens avgränsning tydliggörs alltså i vilken regeringen kan använda sig av restkompetensen på området (se Högsta förvaltnings- domstolens avgörande HFD 2023 ref. 2). Vi anser därför att det i den nya lagen om personuppgiftsbehand- ling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör finnas en bestämmelse som upplyser om att regeringen kan meddela före- skrifter på området. Vad bestämmelsen närmare ska ange framgår som redan nämnts av respektive avsnitt. Vid tillkommande uppdrag för myndigheten, eller om det av annan anledning uppstår behov av en förändring, får det göras överväganden om upplysningsbestäm- melsen bör omfatta fler förhållanden än de som nu föreslås. 12.12.7 Den nya lagens tillämpningsområde Utredningens förslag Lagen ska gälla vid behandling av personuppgifter i Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet med statliga hem för barn och unga. Lagen ska endast gälla om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller kommer att ingå i ett register. Med myndighetens verksamhet med statliga hem för barn och unga ska avses 1. platsanvisning och placeringar, 2. vård och behandling, 3. skola och undervisning, 4. särskilda befogenheter och andra åtgärder som vidtas för att upprätthålla ordning och säkerhet, 5. brottsförebyggande åtgärder, 6. uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring, och Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 7. annan liknande uppgift som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska utföra i verksamheten med de statliga hem- men för barn och unga. Utredningens bedömning Lagen bör inte omfatta behandling av personuppgifter i admini- strativ verksamhet. Skälen för våra förslag och vår bedömning Lagen ska gälla vid behandling av personuppgifter Av såväl 1 § SoLPuL som 1 § SoLPuF framgår att den befintliga re- gleringen för SiS gäller vid behandling av personuppgifter. Definitio- nen av personuppgifter framgår av artikel 4.1 i dataskyddsförord- ningen och definitionen av behandling artikel 4.2, vilket vi redogör för närmare i avsnitt 12.4.1. Begreppen personuppgifter och behand- ling omfattar sammanfattningsvis en mängd olika slags uppgifter och flera olika former av hantering av dessa uppgifter. Av definitionen av begreppet personuppgifter samt av skäl 14 och 27 till dataskydds- förordningen följer dock att behandling av uppgifter som rör avlidna eller juridiska personer inte omfattas av lagens bestämmelser. Något skäl att utöka den nya lagens tillämpningsområde i förhållande till den reglering SiS i dag har att tillämpa har inte framkommit. Vi föreslår därför att den nya lagen ska gälla vid behandling av personuppgifter. ”Register” eller ”strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier”? Som framgår i avsnitt 12.5.3 ska lagen och förordningen om behand- ling av personuppgifter inom socialtjänsten tillämpas om behand- lingen är helt eller delvis automatiserad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt ett eller flera särskilda kriterier. Personuppgiftslagen, som de nyss nämnda författningarna utformats för att komplettera, omfattade behandling SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … av personuppgifter som var helt eller delvis automatiserad. Lagen om- fattade även annan behandling av personuppgifter, om uppgifterna ingick i eller var avsedda att ingå i en strukturerad samling av person- uppgifter som var tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier, se 5 § PUL. I förarbetena till lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten anförde regeringen att även speciallagstiftningen skulle ha samma tillämpningsområde som per- sonuppgiftslagen.130 I dag är det dock dataskyddsförordningen, och inte personupp- giftslagen, som utgör utgångspunkten för regleringen. I artikel 2.1 i dataskyddsförordningen anges att förordningen ska tillämpas på sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg samt på annan behandling än automatisk av person- uppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett register. Register definieras i dataskyddsförordningen som en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgänglig enligt särskilda kriterier, oavsett om samlingen är centraliserad, decentraliserad eller spridd på grund- val av funktionella eller geografiska förhållanden (artikel 4.6). Den nya lagens materiella tillämpningsområde bör utformas i anslutning till regleringen i dataskyddsförordningen. Lagen ska därför endast gälla vid helt eller delvis automatiserad behandling av person- uppgifter eller om personuppgifterna ingår i eller kommer att ingå i ett register. Det innebär att tillämpningsområdet på ett tydligt sätt ansluter till dataskyddsförordningens bestämmelser. Med begreppen i den föreslagna lydelsen avses detsamma som i dataskyddsförord- ningen. Bestämmelsen om lagens tillämpningsområde kommer genom vårt förslag att innehålla begreppet ”register”, i stället för ”en struk- turerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier”. Någon skillnad i sak är dock inte avsedd. Förslaget innebär att behandling som inte kommer att omfattas av lagens tillämpningsområde till exempel är minnesanteckningar som enbart förs på papper.131 130 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m, s. 137. 131 Jfr prop. 2022/23:34 Utbetalningsmyndigheten, s. 120. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Myndighetens verksamhet med statliga hem för barn och unga Med socialtjänst avses i 2 § första stycket SoLPuL bland annat verksam- het enligt lagstiftningen om socialtjänst, den särskilda lagstiftningen om vård utan samtycke av unga eller av missbrukare och verksamhet som i övrigt bedrivs av SiS. Med socialtjänst avses enligt 2 § andra stycket SoLPuL även tillsyn, uppföljning, utvärdering, kvalitetssäk- ring och administration av verksamhet som avses i första stycket. Det innebär att SiS tillämpar lagen och förordningen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten inom hela sin kärnverksamhet. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer dock inte ha samma uppgifter och uppdrag som SiS har i dag och den nya lagens tillämpningsområde bör självfallet spegla detta. Myndighetens huvudsakliga uppdrag kommer – i vart fall utifrån våra förslag – vara att ansvara för de statliga hemmen för barn och unga (se avsnitt 7.3.1). Lagen bör därför tillämpas i den verksamheten. Våra förslag om en ny myndighet och en ny placeringsform enligt socialtjänstlagen (se kapitel 7 och avsnitt 8.3.1) innebär sammantaget att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet med statliga hem för barn och unga primärt kommer att regleras i socialtjänstlagen och socialtjänstförordningen, lagen om omhänder- tagande för vård av barn och unga, lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården och skol- lagen. Vi har dock bedömt att det saknas skäl att i bestämmelsen om lagens tillämpningsområde hänvisa till de lagarna. Ett angivande av vissa men inte andra författningar som kan behöva tillämpas i verk- samheten riskerar nämligen att misstolkas som en lagvalsbestämmelse, snarare än ett utpekande av vilken verksamhet som avses. Det kan väcka osäkerhet om en viss åtgärd, som i och för sig vidtas i den ut- pekade verksamheten men som sker med stöd av en annan författ- ning än de uppräknade, omfattas av lagen. Syftet med att peka ut i vilken verksamhet lagen är tillämplig är dock att all sådan person- uppgiftsbehandling som har sin rättsliga grund i den materiella och processuella regleringen av verksamheten med statliga hem för barn och unga utan inskränkning ska omfattas av den nya lagen om person- uppgiftsbehandling i verksamheten. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Skolverksamheten ska omfattas av lagens tillämpningsområde Som vi nämnt i avsnitt 12.5.3 finns det särskilda bestämmelser om personuppgiftsbehandling i verksamhet som bedrivs med stöd av skollagens bestämmelser i 26 a kap. SkolL. I det avsnittet har vi också konstaterat att för SiS del innebär regleringen i 26 a kap. SkolL att myndigheten ska tillämpa den allmänna regleringen i dataskydds- förordningen och dataskyddslagen i sin skolverksamhet. Utbildning, tillsammans med social vård och hälso- och sjukvård, är dock en central del i det kärnuppdrag som vi föreslår för Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård, se avsnitt 9.1.2. I det av- snittet konstaterar vi också att ett centralt område i reformen av den statliga barn- och ungdomsvården är att stärka det vårdande uppdra- get och att säkerställa att barn och unga ges en trygg och kvalitativ vård, skola och behandling. Dessa tre områden bedöms som nödvän- diga och sinsemellan likvärdiga beståndsdelar i en reformerad statlig barn- och ungdomsvård. Skolans roll inom den statliga barn- och ungdomsvården och de förslag vi lämnar i detta avseende redogörs för närmare i kapitel 9. En av de bedömningar vi redovisar i kapitel 9 är att regeringen bör ge SiS i uppdrag att utveckla en arbetsmodell för hur skolan och den övriga vården ska integreras med varandra som kan fortsätta att an- vändas av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Mot bak- grund av att skolan redan är, och eventuellt kommer att bli ännu mer, en integrerad del av vården av barn och unga som placeras inom den statliga barn- och ungdomsvården föreslår vi att skol- och under- visningsverksamheten ska omfattas av lagens tillämpningsområde. Bestämmelserna i 26 a kap. SkolL ska därför uttryckligen inte heller vara tillämpliga vid personuppgiftsbehandling med stöd av lagen, se vidare avsnitt 13.2.1. Genom att låta verksamheten med skola och undervisning om- fattas av den nya lagen kommer personuppgiftsbehandlingen i skolan dessutom omfattas av mer preciserade bestämmelser än den allmänna regleringen. Det innebär också att de särskilda skyddsåtgärder som föreskrivs i lagen också blir tillämpliga för personuppgiftsbehand- lingen inom skolan vid de statliga hemmen för barn och unga, vilket medför ett tydligare och mer situationsanpassat integritetsskydd för barn och unga som berörs. Här bör nämnas att skolverksamheten i sekretessrättsligt avseende utgör socialtjänst, varför det inte före- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 ligger några sekretesshinder mot att utbyta uppgifter mellan skolan och den sociala vården inom myndigheten (se avsnitt 12.5.1). Som vi redogör för i avsnitt 12.4.2 innebär den allmänna regler- ingen om behandling av känsliga personuppgifter att det finns ett förbud mot att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av per- soner grundat på känsliga personuppgifter. I den här föreslagna nya lagen föreslås motsvarande förbud, men med vissa undantag för sök- ningar som är nödvändiga för att utföra en uppgift i den verksamhet som omfattas av lagen (se avsnitt 12.12.16). Vi bedömer dock att den något utökade möjligheten att söka på sådana uppgifter bör vara motiverad utifrån den särpräglade skol- och undervisningsverksam- heten vid statliga hem för barn och unga. Sådana sökningar kan vara motiverade i uppföljnings- och kvalitetssäkringssammanhang, till exempel i syfte att kontrollera att barn och unga får det stöd och an- passningar som de har rätt till utifrån sin fysiska eller psykiska hälsa. Tillämpningsområdet ska förtydligas Att enbart avgränsa det materiella tillämpningsområdet för den nya lagen till verksamheten med statliga hem för barn och unga riskerar att göra det svårt för enskilda som berörs att förstå i vilka situationer lagen är tillämplig. Det går inte heller att bortse från att även medarbetare vid Myn- digheten för statlig barn- och ungdomsvård kan komma uppfatta regleringen som otydlig gällande vilken faktisk verksamhet som avses, inte minst mot bakgrund av den breda ändamålsbestämmelse vi föreslår i avsnitt 12.12.11. Den risken kan dessutom anses vara än högre mot bakgrund av att den nya myndighetens verksamhet består av såväl socialtjänst som hälso- och sjukvårdsverksamhet. Inom hälso- och sjukvården ska patientdatalagen tillämpas (se avsnitt 12.12.8). Tillämpningsområdet för den nya lagen bör därför vara något mer detaljerat beskrivet än enbart en hänvisning till vilken verksamhet som avses. Frågan är då hur tillämpningsområdet ska beskrivas för att både omfatta all den verksamhet som lagen ska tillämpas inom och sam- tidigt tydliggöra vilken verksamhet som faller utanför. Av vår kart- läggning i avsnitten 12.8.2 och 12.10.3 framgår sammanfattningsvis att de befintliga ändamålsbestämmelserna i 7 § SoLPuF uppfattas SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … vara ganska väl anpassade efter verksamheten, och att SiS bedömt att all verksamhet som föranleder personuppgiftsbehandling ryms i de befintliga ändamålen, med undantag för den personuppgiftsbehand- ling i brottsförebyggande syfte som efterfrågas i form av ett säker- hetsregister. Våra förslag om en ny myndighet, en ny placeringsform samt om vårdens innehåll och differentiering med mera innebär vidare inte att verksamheten med den statliga barn- och ungdomsvården förändras vad gäller i vilka sammanhang personuppgifter kommer att behöva behandlas. Även i framtiden kommer det alltså finnas ett behov av att behandla personuppgifter bland annat i samband med platsanvis- ning, vid vård och behandling, i samband med beslut och vid uppfölj- ning. Dagens ändamålsbestämmelser kan alltså tjäna som utgångs- punkt för beskrivningen av i vilken verksamhet som den nya lagen är tillämplig. Det förtydligade tillämpningsområdet i sak Som vi nyss konstaterat kan dagens ändamålsbestämmelser i 7 § SoLPuF tjäna som utgångspunkt för bestämmelsen som tydliggör vad verksamheten med statliga hem för barn och unga omfattar. Ändamålsbestämmelser avser dock för vilka syften personuppgifter får behandlas, vilket inte är detsamma som att beskriva vilken verk- samhet som avses. Som vi noterat i avsnitt 12.5.3 är ändamålsbestäm- melserna dessutom utformade i en miljö där de syftat till att reglera i vilka sammanhang SiS får använda digitala hjälpmedel i sin verksam- het. Vi bedömer därför ändamålsbestämmelserna endast bör utgöra en utgångspunkt för beskrivningen av den nya lagens tillämpnings- område, men inget facit. I 7 § 1 SoLPuF anges att personuppgifter får behandlas för plats- anvisning och institutionsplaceringar inom styrelsens verksamhets- område. Eftersom platsanvisning och placeringar efter socialnämndens placeringsbeslut kommer att vara en väsentlig del av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet, bör detta ändamål ges en motsvarighet i bestämmelsen som tydliggör lagens tillämp- ningsområde. I 7 § 2 SoLPuF anges att personuppgifter får behandlas för doku- mentation av vård, behandling och behandlingsresultat samt verk- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 ställighet. Eftersom det inte längre är fråga om att tydliggöra i vilka situationer myndigheten får använda digitala hjälpmedel i sin verk- samhet bör detta ändamål inte ges en motsvarighet som tar sikte på dokumentation av verksamheten, utan verksamheten med vård och behandling som sådan. Denna kommer i huvudsak ske med stöd av socialtjänstlagstiftningen (se kapitel 8). Då verkställighet av sluten ungdomsvård inte kommer att omfattas av den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag bör dock verkställighet inte anges. I 7 § 3 SoLPuF anges att personuppgifter får behandlas för under- lag, beslut och övriga åtgärder i ärenden inom verksamhetsområdet. Eftersom detta framstår som ett ändamål som särskilt tydligt avser tillåtligheten av digitala hjälpmedel bör det inte ges någon motsvarig- het i bestämmelsen. Däremot bör detta omfattas av den sista punkten i bestämmelsen som avser annan liknande uppgift, se nedan. Skola och undervisning anges inte som ett särskilt ändamål i 7 § SoLPuF. Mot bakgrund av att vi föreslår att skolverksamheten vid de statliga hemmen för barn och unga ska omfattas av lagens tillämp- ningsområde bör dock detta framgå av den förtydligande bestäm- melsen. Inte heller särskilda befogenheter och andra åtgärder som vidtas för att upprätthålla ordning och säkerhet anges i dag som särskilda ändamål för personuppgiftsbehandling. I likhet med skolverksam- heten är dock de särskilda befogenheterna en av de aspekter som tydligast särskiljer den statliga barn- och ungdomsvården från andra placeringsformer. Dessa kommer i fortsättningen regleras skilt från bestämmelserna om vård i en ny lag om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården. Det bör därför tydligt framgå att åtgärder med stöd av den nya befogenhetslagen omfattas av data- skyddsregleringen. Vi har även föreslagit att den nya myndighetens ansvar för att upprätthålla ordning och säkerhet ska förtydligas i den materiella regleringen av verksamheten, och föreslår nedan att personuppgifter ska få behandlas i säkerhetsregistret i det syftet (se avsnitt 8.5.5). Att verksamheten omfattar sådana åtgärder föreslås därför också framgå av bestämmelsen som förtydligar lagens tillämp- ningsområde. Eftersom vi även föreslagit att myndigheten ska ges ett uttalat brottsförebyggande uppdrag (se avsnitt 7.4.4), dels nedan föreslår att personuppgifter ska få behandlas i ett särskilt säkerhetsregister för ändamålet att förebygga och motverka brottslig verksamhet bör även SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … den delen av verksamheten anges särskilt i den förtydligande bestäm- melsen. Den verksamhet som avses motsvarar i huvudsak det som inom brottsbekämpningen kallas underrättelseverksamhet, det vill säga arbete med insamling, bearbetning och analys av information i syfte att förebygga och motverka brottslig verksamhet innan den inträffar. I 7 § 3 SoLPuF anges att personuppgifter får behandlas för upp- följning, utvärdering, kvalitetssäkring och administration av verksam- heten. Den nya myndigheten kommer liksom SiS att ha en lagreglerad skyldighet i dessa avseenden och behandlingen med anledning av detta kan vara mycket integritetskänslig. Att verksamheten med statliga hem för barn och unga även omfattar bland annat uppföljning bör därför tydliggöras i den nya lagen. Här bör enbart uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring anges, då detta är materiella upp- drag i verksamheten, vilket administration inte kan sägas vara. Genom att förtydliga det materiella tillämpningsområdet på så sätt som angetts ovan åstadkoms en avgränsande funktion gentemot obefogad personuppgiftsbehandling som också dagens ändamåls- bestämmelser har. Det blir också tydligt för enskilda som berörs i vilka situationer den nya myndigheten behandlar personuppgifter, och kan därför ses om en integritetshöjande åtgärd. Eftersom lagen måste omfatta all personuppgiftsbehandling inom tillämpningsområdet bör dock beskrivningen av verksamheter inte göras uttömmande. En uttömmande beskrivning riskerar framför allt att skapa osäkerhet om behandling av personuppgifter är tillåten för något tillkommande uppdrag, till exempel som ett resultat av reger- ingsbeslut, eller vad som gäller för delar av verksamheten som inte anges särskilt. Uppräkningen ska därför kompletteras med angivandet av annan liknande uppgift som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska utföra i verksamheten med de statliga hemmen för barn och unga. Framför allt ryms de krav på myndigheten som hör samman med dokumentation och framtagande av underlag i verk- samheten i denna punkt, vilket tidigare angetts som särskilda ända- mål. Även beslutsfattande och övriga åtgärder som hör samman med verksamheten ryms här. Genom en sådan komplettering, som tyd- liggör att uppgifter som är näraliggande verksamheten enligt övriga punkter också omfattas, behöver ändringar i lagen inte heller göras varje gång myndigheten åläggs en ny eller förändrad uppgift i verk- samheten med de statliga hemmen för barn och unga. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Ytterst blir det dock en fråga för lagstiftaren att avgöra den pre- cisa gränsdragningen i fråga om en viss ny uppgift faller in under lagens tillämpningsområde eller om det behöver utökas. Det kan göras genom att lägga till ytterligare en uttrycklig verksamhet i be- stämmelsen om tillämpningsområdet. I andra fall kommer det inte att behövas någon sådan uttrycklig reglering, utan lagstiftaren kan i stället konstatera att det tillkommande uppdraget redan faller inom någon av punkterna som föreslås tydliggöra vad som avses med Myn- dighetens verksamhet med statliga hem för barn och unga. Det är dock en bedömning som får göras från fall till fall när och om myn- digheten får nya uppgifter att utföra som medför behandling av personuppgifter, se även avsnitt 12.12.12 om finalitetsprincipens tillämpning inom myndigheten. Personaladministrativ verksamhet och annat som faller utanför Att den nya lagen ska omfatta all personuppgiftsbehandling inom tillämpningsområdet innebär dock inte att personaladministrativ verksamhet, där särskilda sekretessregler gäller (se avsnitt 12.5.1), och annan sådan administrativ verksamhet som kan medföra ett behov av personuppgiftsbehandling hos myndigheter generellt om- fattas av lagens tillämpningsområde. Sådan verksamhet bör här, i likhet med annan myndighetsspecifik dataskyddsreglering132, falla utanför lagens tillämpningsområde. Det gäller till exempel vid han- tering av uppgifter om personal, arbetssökande, uppdragstagare eller leverantörer. Regeringen har tidigare bedömt att behandling av personuppgifter i sådan administrativ verksamhet inte har någon närmare koppling till fullgörandet av de uppgifter som en myndighet har inom ramen för sin kärnverksamhet. I det sammanhanget konstaterade regeringen även att behandlingen av personuppgifter inom den administrativa verksamheten inte heller skiljer sig nämnvärt från den behandling som utförs av andra myndigheter eller enskilda företag. En myndig- hets behandling av personuppgifter inom den administrativa verk- 132 Jfr regeringens uttalanden i prop. 2025/26:88 Framtidens dataskydd vid Skatteverket, Tull- verket och Kronofogdemyndigheten, s. 96 och 97 och i prop. 2022/23:34 Utbetalningsmyndig- heten, s. 124. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … samheten borde därför enligt regeringen inte omfattas av myndig- hetsspecifik dataskyddsreglering.133 Vi gör alltså samma bedömning i detta sammanhang som reger- ingen tidigare gjort i andra lagstiftningsinitiativ. Det innebär att lagen om personuppgiftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård inte ska tillämpas i den administrativa verksamheten i allmänhet. I sådan verksamhet ska i stället den allmänna dataskydds- regleringen tillämpas. Var gränsen i praktiken går mellan kärnverksam- heten och administrativ verksamhet får ankomma på Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård att i tillämpningen ta ställning till. 12.12.8 Lagen ska inte gälla vid behandling med stöd av patientdatalagen Utredningens förslag Lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska inte gälla när personuppgifter behandlas med stöd av patientdatalagen. Skälen för vårt förslag Patientdatalagen Patientdatalagen tillämpas vid vårdgivares behandling av personupp- gifter inom hälso- och sjukvården. I lagen finns också bestämmelser om skyldighet att föra patientjournal. I avsnitt 10.4.5 har vi föreslagit att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ges ett uttalat uppdrag att tillhandahålla viss hälso- och sjukvård vid de statliga hemmen för barn och unga. Det förhållandet har i och för sig inte någon betydelse för vilken kom- pletterande dataskyddsreglering som är tillämplig i hälso- och sjuk- vårdsverksamheten. Myndighetens hälso- och sjukvårdsuppdrag föreslås dock regleras i den särskilda lagstiftningen om vård utan samtycke av barn och unga, och inte i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Hälso- och sjukvårdsverksamheten vid de statliga hemmen för barn och unga kan därför uppfattas omfattas av tillämpningsområ- 133 Prop. 2023/24:147 En registerlag för Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, s. 26. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 det för lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, om det inte görs ett uttryckligt undantag för den verksamheten. Hälso- och sjukvårdsverksamheten kommer dock vara en från socialtjänstverksamheten skild verksamhet, i vart fall ur ett rättsligt perspektiv. Vi har bedömt att de två verksamhetsgrenarna är själv- ständiga i förhållande till varandra och då lagt vikt vid att uppgifter om enskilda skyddas av särskilda sekretessbestämmelser för respek- tive verksamhetsgren, och att särskilda handhavanderegler gäller för journalföringen inom hälso- och sjukvården och andra för social- tjänsten (se avsnitt 12.9.3). Vi föreslår därför att det i den nya lagen ska framgå att den inte ska gälla när personuppgifter behandlas med stöd av patientdatalagen. Det innebär att den nya lagen inte kommer att tillämpas inom hälso- och sjukvårdsverksamheten vid de statliga hemmen för barn och unga. NPÖ då? Vi har i avsnitt 12.12.2 föreslagit lagstiftningsåtgärder som innebär att hälso- och sjukvårdsverksamheten vid statliga hem för barn och unga kommer att kunna ansluta till den nationella patientöversikten. Vi bedömer dock att det saknas skäl att uttryckligen undanta den nya lagens tillämpningsområde från behandling som sker med stöd av lagen om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation. Skälet till detta är att den lagen, såvitt här är aktuellt, enbart får tillämpas på vårdgivares behandling av personuppgifter enligt patientdatalagen, se 1 kap. 3 § SVOD. Det föreslagna undantaget från tillämpnings- området för patientdatalagen också rymmer behandling i den natio- nella patientöversikten. Inget hinder mot att behandla ”hälso- och sjukvårdsuppgifter” Det nyss sagda innebär dock inget hinder mot att med stöd av den nya lagen behandla uppgifter som härrör från hälso- och sjukvården. Förutsättningen för ett uppgiftsutbyte mellan hälso- och sjukvården och socialtjänstverksamheten inom den statliga barn- och ungdoms- vården är i regel att det behövs för att ge barnet eller den unge vård, behandling eller annat stöd (se avsnitten 12.12.3 och 12.12.4). Det SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … innebär att uppgifter som socialtjänstverksamheten behöver behandla för att utföra sin verksamhet kan komma att härröra från hälso- och sjukvården. Det kan till exempel bli aktuellt att behandla sådana hälso- och sjukvårdsuppgifter med stöd av den nya lagen i en situation där hälso- och sjukvårdspersonalen till vid ett statligt hem för barn och unga lämnat uppgifter till socialtjänstpersonalen vid samma hem med stöd av den i avsnitt 12.12.4 föreslagna uppgiftsskyldigheten, för att social- tjänstpersonalen ska kunna utöva nödvändig tillsyn över ett barn med en fysisk eller psykisk ohälsa. Det bör också kunna förekomma att socialtjänstpersonal får del av uppgifter från andra vårdgivare inom hälso- och sjukvården med stöd av den utökade sekretessbrytande bestämmelsen vi föreslår i avsnitt 12.12.3. När uppgifter hämtas in från en myndighet inom hälso- och sjuk- vården för att utföra socialtjänstinsatser vid ett statligt hem för barn och unga får uppgifterna alltså behandlas med stöd av den nya lagen. 12.12.9 Förhållandet till annan reglering Utredningens förslag Lagen ska komplettera EU:s dataskyddsförordning. Vid behandling av personuppgifter med stöd av lagen ska lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförord- ning och föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen gälla, om inte annat följer av lagen om behandling av personupp- gifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård eller föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen. Skälen för våra förslag Den allmänna dataskyddsregleringen Dataskyddsförordning är i alla delar bindande och direkt tillämplig i samtliga medlemsstater inom EU. Dataskyddsförordning gäller alltså oavsett om det i den nya föreslagna lagen införs en bestäm- melse som hänvisar till den eller inte. Vi anser dock att det i lagen Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 bör införas en upplysningsbestämmelse för att tydliggöra att lagen innehåller kompletterande bestämmelser till dataskyddsförordningen. En bestämmelse med motsvarade innehåll infördes brett i kom- pletterande dataskyddsreglering i samband med anpassningar till dataskyddsförordningen och förekommer också i den befintliga regleringen för SiS (se avsnitt 12.5.3). Bestämmelsen tydliggör fram- för allt att lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård inte kan tillämpas fristående, utan ska tillämpas tillsammans med dataskyddsförordningen. Hänvisningen till dataskyddsförordningen föreslås vara dynamisk, som i befintlig reglering för SiS. Det innebär att hänvisningen avser förordningen i dess vid varje tidpunkt gällande lydelse. Denna hän- visningsteknik bedömer vi fortsatt vara lämpligast, eftersom lagen annars kan komma att behöva ändras vid varje eventuell ändring av dataskyddsförordningen. Bestämmelsen bör därför utformas på mot- svarande sätt som i befintlig reglering och som i andra sektorspeci- fika lagar som kompletterar dataskyddsförordningen. I svensk rätt har det antagits generella kompletterande bestäm- melser till dataskyddsförordningen genom dataskyddslagen (se av- snitt 12.4.2). Dataskyddslagens bestämmelser är subsidiära i för- hållande till annan nationell dataskyddsreglering, vilket innebär att eventuella specialbestämmelser i andra författningar om behandling av personuppgifter ska tillämpas framför de allmänna bestämmelserna i dataskyddslagen. Detta följer direkt av lagen (se 1 kap. 6 § data- skyddslagen). Det behövs därför egentligen inte någon reglering för att specialbestämmelser i lagen om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska ges före- träde framför de generella bestämmelserna i dataskyddslagen. För att det – liksom i dag – ska vara tydligt hur den nya lagen förhåller sig till dataskyddslagen föreslår vi dock att det ska införas en bestämmelse som tydliggör att dataskyddslagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen ska gälla vid Myndig- hetens för statlig barn- och ungdomsvårds behandling av person- uppgifter, om inte annat följer av den nya lagen eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till den. Sådana tydliggörande bestämmel- ser är dessutom vanligt förekommande i modern kompletterande dataskyddsreglering. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 12.12.10 Personuppgiftsansvar Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska vara person- uppgiftsansvarig för den personuppgiftsbehandling som myndig- heten utför med stöd av den nya lagen och föreskrifter som med- delats med stöd av den. Skälen för vårt förslag Begreppet personuppgiftsansvarig är centralt i dataskyddsförord- ningen. Förordningen förutsätter att det finns en personuppgifts- ansvarig för all personuppgiftsbehandling som sker. Som vi redogör för närmare i avsnitt 12.4.1 finns det en definition av begreppet per- sonuppgiftsansvarig i artikel 4.7 i dataskyddsförordningen. Som vi också redogör för i det avsnittet knyts en mängd skyldigheter till personuppgiftsansvaret. Annan sektors- eller myndighetsspecifik kompletterande data- skyddsreglering innehåller ofta en reglering av vem som är person- uppgiftsansvarig. En sådan bestämmelse är, såvitt gäller myndigheter, av störst vikt när det är fråga om en myndighet som är del av en större myndighetsstruktur, om det finns utrymme för tvekan kring vilken myndighet som har ansvaret för behandlingen av personuppgifter. Regleringen kan dock vara berättigad även i andra fall, för att för- enkla för rättstillämparen och undvika otydligheter.134 Enligt 6 § SoLPuF är SiS i dag personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter inom socialtjänsten som utförs i myndighetens verksamhet. För att det ska vara tydligt vem som är personuppgiftsansvarig även i fortsättningen bedömer vi att person- uppgiftsansvaret för Myndigheten för statlig barn- och ungdoms- vård ska regleras i den nya lagen. Sådan reglering är möjlig enligt dataskyddsförordningen och gör det enkelt för den registrerade att identifiera vem som är personuppgiftsansvarig för viss behandling. Vi föreslår därför att det av lagen om personuppgiftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska framgå att myn- 134 Prop. 2019/20:106 Stärkt integritet i Rättsmedicinalverkets verksamhet, s. 34. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 digheten är personuppgiftsansvarig för den behandling av person- uppgifter som myndigheten utför. 12.12.11 En bred ändamålsbestämmelse Utredningens förslag Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att utföra verksam- heten med statliga hem för barn och unga. Skälen för vårt förslag Ändamål eller rättslig grund? Som framgår av avsnitt 12.4.1 ges ändamålet med personuppgifts- behandling en mycket stor betydelse i flera av dataskyddsförord- ningens bestämmelser. Exempelvis ska flera av de grundläggande principerna i artikel 5 prövas och iakttas mot det särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamålet. Ändamålet med behandlingen avgör därmed bland annat vilka uppgifter som får behandlas, hur länge de får behandlas och för vilka tillkommande ändamål de får vidarebehandlas. Som framgår av avsnitt 12.5.3 får SiS i dag behandla personupp- gifter för fyra olika, mycket brett formulerade ändamål som anges i

13 § OSL att sekretess enligt 25 kap. 1 § samma lag inte hindrar att en uppgift om honom eller henne som behövs för att han eller hon ska få nödvändig vård, omsorg, behandling eller annat stöd lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan myndig- het inom hälso- och sjukvården eller inom socialtjänsten eller till en enskild vårdgivare eller en enskild verksamhet på socialtjänstens område. I 26 kap. 9 § OSL finns en bestämmelse för uppgifter inom social- tjänsten som motsvarar bestämmelsen i 25 kap. 12 § OSL och som i samma situationer möjliggör uppgiftslämnande till en annan myndig- het inom socialtjänsten eller en myndighet inom hälso- och sjuk- vården. Utlämnande för brottsbekämpning och förebyggande av brott Som vi nämnt tidigare (se avsnitt 12.3.2) finns det flera bestämmelser i 10 kap. OSL som bryter både socialtjänstsekretessen och hälso- och sjukvårdssekretessen om det behövs i brottsbekämpande eller brotts- förebyggande syfte. Förutom den tidigare nämnda 10 kap. 15 a § OSL, som dock inte bryter hälso- och sjukvårdssekretessen, kan följande bestämmelser nämnas. Enligt 10 kap. 18 a § första stycket OSL hindrar inte sekretess en- ligt 26 kap. 1 § OSL att en uppgift som rör en enskild som inte fyllt tjugoett år lämnas till Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Tull- verket, om SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 1. det på grund av konkreta omständigheter finns risk för att den unge kommer att utöva brottslig verksamhet, och 2. det med hänsyn till planerade eller pågående insatser för den unge eller av andra särskilda skäl inte är olämpligt att uppgiften läm- nas ut. I 10 kap. 18 c § finns vidare en bestämmelse med innebörden att sek- retess enligt 25 kap. 1 § och 26 kap. 1 § inte hindrar utlämnande till Polismyndigheten av uppgift som rör en enskild eller en närstående om 1. det på grund av konkreta omständigheter finns risk för att den en- skilde mot den närstående kommer att begå ett sådant brott som avses i 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken för vilket det lägsta straffet enligt straffskalan för brottet är fängelse i ett år eller mer, och 2. det med hänsyn till planerade eller pågående insatser för den en- skilde eller för den närstående, eller av andra särskilda skäl inte är olämpligt att uppgiften lämnas ut. Av 10 kap. 20 § OSL följer att sekretessen enligt 26 kap. 1 § OSL inte hindrar att en uppgift som behövs för ett omedelbart polisiärt ingrip- ande lämnas till Polismyndigheten när någon som kan antas vara under arton år påträffas av personal inom socialtjänsten 1. under förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för den unges hälsa eller utveckling, eller 2. om den unge påträffas när han eller hon begår brott. Enligt 26 kap. 9 e § OSL hindrar sekretessen enligt 26 kap. 1 § OSL inte att SiS lämnar uppgift som rör en enskild till Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Tullverket i syfte att den mottagande myndig- heten ska kunna förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verk- samhet, om det på grund av konkreta omständigheter finns risk för att den enskilde kommer att utöva brottslig verksamhet som inne- fattar brott med fängelse i straffskalan. Av samma bestämmelse fram- går att sekretessen inte heller hindrar att SiS lämnar uppgift som rör misstanke om ett brott som har begåtts inom myndighetens verk- samhet till Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Tullverket. En uppgift får dock inte lämnas med stöd av bestämmelsen om det med Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 hänsyn till planerade eller pågående insatser för den enskilde eller av andra särskilda skäl är olämpligt att uppgiften lämnas ut. Uppgiftslämnande i några andra fall När fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt intresse som skyddas av rättsordningen föreligger den så kallade nödrätten. En handling som någon gör i nöd är straffri om den är försvarbar i förhållande till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt (24 kap. 4 § brottsbalken). Det inne- bär att det i vissa fall kan vara straffritt för en medarbetare inom SiS att lämna ut uppgifter som är sekretessbelagda enligt 25 kap. 1 § eller 26 kap. 1 § OSL, trots att varken en menprövning gjorts eller en sek- retessbrytande bestämmelse tillämpats. Det finns dessutom några generella bestämmelser som bryter sek- retessen inom i princip hela den offentliga förvaltningen, som inte undantar sekretess enligt 25 kap. 1 § eller 26 kap. 1 § OSL. Det gäller till exempel skyldigheten enligt 32 c § folkbokförings- lagen (1991:481) att underrätta Skatteverket om det kan antas att en uppgift i folkbokföringen om en person som är eller har varit folkbok- förd är oriktig eller ofullständig, om inte särskilda skäl talar mot det. Enligt 110 kap. 31 § första stycket socialförsäkringsbalken ska vidare myndigheter (även inom hälso- och sjukvården och socialtjäns- ten) på begäran lämna Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Skatteverket och allmän förvaltningsdomstol uppgifter som avser en namngiven person när det gäller förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av socialförsäkringsbalken, om det inte finns synner- liga skäl mot att uppgiften lämnas ut. Av 42 a kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244) framgår slut- ligen även att uppgifter som en myndighet inom socialtjänsten eller hälso- och sjukvården förfogar över, och som behövs för kontroll eller beslut enligt den lagen, som utgångspunkt ska lämnas till Skattever- ket på begäran. Uppräkningen i detta stycke gör inte anspråk på att vara uttöm- mande, men tydliggör att både socialtjänstsekretessen och hälso- och sjukvårdssekretessen inom SiS bryts i flera olika situationer, ofta genom sekretessbrytande bestämmelser om uppgiftsskyldighet. När en annan myndighet med stöd av en sådan bestämmelse begär ut upp- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … gifter föreligger en långtgående skyldighet för den utlämnande aktö- ren att lämna ut uppgifterna enligt 6 kap. 5 § OSL (se avsnitt 12.3.1). I dessa fall har den enskildes samtycke till utlämnandet alltså inte en avgörande betydelse (se avsnitt 12.3.2). 12.5.3 Kompletterande dataskyddsreglering inom den statliga barn- och ungdomsvården SoLPuL och SoLPuF Allmänt om lagstiftningen Personuppgiftsbehandling inom SiS kärnverksamhet regleras i sektors- pecifik kompletterande dataskyddsreglering genom lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten, förkortad SoLPuL, och förordningen (2001:637) om behandling av person- uppgifter inom socialtjänsten, förkortad SoLPuF. Den nuvarande regleringen av SiS personuppgiftsbehandling i de nyss nämnda författningarna har i allt väsentligt samma materiella innehåll som när de infördes, med vissa justeringar som föranletts av att dataskyddsförordningen började tillämpas under 2018 eller av förändringar i annan lagstiftning. Bakgrund Lagen och förordningen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten infördes i samband med införandet av 2001 års social- tjänstlag (2001:453) vilket också var i samband med att personupp- giftslagen (1998:204), förkortad PUL, började tillämpas fullt ut66. Någon lagstiftning som direkt avsåg behandling av personuppgifter inom socialtjänstens område fanns i princip inte före detta.67 Ett visst integritetsskydd för den enskilde fanns emellertid redan tidigare i den äldre socialtjänstlagen(1980:620) i samband med att socialnämnden griper in och hjälper den enskilde i olika situationer, bland annat i form av regler för dokumentation och gallring samt regler som till viss del begränsar och preciserar socialnämnds och privat verksam- hets hantering av personuppgifter. Sedan 1980 års socialtjänstlag det 66 Se punkten 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna PUL. 67 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 122. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 också funnits förbud för socialnämnderna att ta in uppgifter om ömtåliga personliga förhållanden i olika typer av sammanställningar av personuppgifter.68 Vid tidpunkten för regleringens tillkomst var digitaliseringen av den offentliga förvaltningen fortfarande i sitt inledande skede. Per- sonuppgifter och annan information behandlades alltså i huvudsak analogt vid Sveriges olika myndigheter, till exempel vid ärendehand- läggning, informationsutbyte med andra myndigheter och i myndig- heternas arkiv. Digital hantering av uppgifter om enskilda och annan information var alltså ett undantag från den vanliga, pappersbaserade, hanteringen.69 I förarbetena till lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten konstaterade regeringen att det för verksamheten inom socialtjänsten var nödvändigt med en omfattande hantering av käns- liga personuppgifter. Enligt regeringen var det dock inte helt känt i vilken utsträckning personuppgifter behandlades automatiserat i kommunerna för socialtjänständamål. Regeringen konstaterade dock att år 1995 bedömdes de flesta kommuner i landet vid den tidpunkten ha använt sig av automatiserad databehandling (ADB) för åtminstone något av socialtjänstens verksamhetsområden.70 Regeringen uttalade vidare att socialtjänsten på samma sätt som i övrigt inom offentlig och privat förvaltning borde ha möjlighet att utnyttja modern informationsteknik för att bland annat höja effek- tiviteten och kvalitén i arbetet. En särskild författningsreglering av behandlingen av personuppgifter inom socialtjänsten kunde ses som ett led i den strävan, och författningen skulle garantera ett för området specialanpassat integritetsskydd för den enskilde. Avsikten med lag- stiftningen var dock inte att på något sätt utvidga socialtjänstens dittillsvarande möjligheter att registrera uppgifter om medborgarna.71 Utgångspunkten för lagen skulle vara att omfatta de bestämmelser om behandling av personuppgifter som avvek från personuppgifts- lagen. Den skulle dock inte innehålla en fullständig reglering utan kunde mer ses som en ramlag som reglerade de frågor som var av särskild betydelse inom socialtjänstens område. Regeringen skulle i stället få meddela bestämmelser om bland annat tillåtna ändamål för 68 Prop. 2002/03:36 Behandling av personuppgifter inom socialtjänsten, s. 12 och 14. 69 Se SOU 2025:45 Ökat informationsutbyte mellan myndigheter– några anslutande frågor, s. 215 och 216. 70 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 131. 71 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 132 och 133. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … behandlingen, tillåtna sökbegrepp och villkoren för så kallad sam- körning.72 Det innebär att en väsentlig del av den dataskyddsreglering som SiS ska tillämpa i dag ligger på förordningsnivå. Ändringar med anledning av dataskyddsförordningen I samband med att dataskyddsförordningen skulle börja tillämpas i maj 2018 gjordes en bred översyn över de myndighets- eller sektors- specifika dataskyddsregleringarna. Även lagen om behandling av per- sonuppgifter inom socialtjänsten genomgick en översyn vid denna tidpunkt. Något djupare analys av regleringen i sak gjorde dock inte i detta sammanhang. I förarbetena till de förändringar som infördes i lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten i sam- band med att dataskyddsförordning blev tillämplig konstaterade re- geringen att ändringar i förutsättningarna för att ytterligare behandla personuppgifter fick övervägas i annan ordning. Det aktuella lagstift- ningsärendet behövde enligt regeringen avgränsas till att hantera de anpassningar i författningar inom Socialdepartementets verksamhets- område som behövdes med anledning av dataskyddsförordningen.73 Någon grundligare analys, till exempel utifrån den tekniska och rättsliga utvecklingen, av regleringen av SiS personuppgiftsbehand- ling har dock inte genomförts efter det. Som redan nämnts innebär det att regleringen i sak, i allt väsentligt, är densamma som när den infördes för 25 år sedan. Centrala bestämmelser i SoLPuL och SoLPuF Socialtjänst Enligt 1 § SoLPuL tillämpas lagen vid behandling av personuppgifter inom socialtjänsten, om behandlingen är helt eller delvis automati- serad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en struk- turerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt ett eller flera särskilda kriterier. 72 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 133, 139, 146, och 147. 73 Prop. 2017/18:171 Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhetsområde – en anpass- ning till EU:s dataskyddsförordning, s. 58 och 183–187. Jfr även prop. 2017/18:105 Ny data- skyddslag, s. 22. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Av 2 § första stycket SoLPuL framgår att med socialtjänst avses i lagen bland annat verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst, den särskilda lagstiftningen om vård utan samtycke av unga eller av missbrukare och verksamhet som i övrigt bedrivs av SiS. Med socialtjänst avses enligt 2 § andra stycket SoLPuL även till- syn, uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring och administration av verksamhet som avses i första stycket. Undantag från tillämpning Enligt 3 § SoLPuL tillämpas lagen inte vid behandling av person- uppgifter 1. hos domstolar, 2. för forsknings- och statistikändamål, eller 3. som avses i den ursprungliga lydelsen av artikel 2.2 d i EU:s data- skyddsförordning (det vill säga inom brottsdatalagens område). När behandling av personuppgifter är tillåten Enligt 6 § första stycket SoLPuL får personuppgifter bara behandlas om behandlingen är nödvändig för att arbetsuppgifter inom social- tjänsten ska kunna utföras. Av 6 § andra stycket SoLPuL framgår att personuppgifter även får behandlas för uppgiftsutlämnande som föreskrivs i lag eller för- ordning. Enligt 6 § tredje stycket SoLPuL har en registrerad person inte rätt att motsätta sig sådan behandling av uppgifter som är tillåten enligt lagen. Personuppgifter som får behandlas Enligt 7 § första stycket SoLPuL får socialtjänsten behandla 1. person- och samordningsnummer, 2. personuppgifter som avses i artikel 9.1 i dataskyddsförordningen (känsliga personuppgifter), samt SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 3. uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brott- mål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihets- berövanden. Enligt 7 § andra stycket SoLPuL får personuppgifter enligt första stycket endast behandlas om uppgifterna har lämnats i ett ärende eller är nödvändiga för verksamheten. Av 7 § tredje stycket SoLPuL framgår att Känsliga personuppgif- ter får behandlas med stöd av artikel 9.2 h i dataskyddsförordningen under förutsättning att kravet på tystnadsplikt i artikel 9.3 i förord- ningen är uppfyllt. Sammanställningar av personuppgifter Av 7 a § första stycket SoLPuL framgår att i sammanställningar av personuppgifter får det inte tas in känsliga personuppgifter eller upp- gifter i övrigt om ömtåliga personliga förhållanden. Enligt 7 a § andra stycket SoLPuL gäller inte förbudet i första stycket bland annat för uppgifter om åtgärder som har beslutats inom socialtjänsten som innebär myndighetsutövning och om den bestäm- melse som ett sådant beslut grundar sig på, uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring, och administration som bedrivs av SiS centralt. Av 7 a § tredje stycket SoLPuL följer att uppgift som avslöjar med- lemskap i fackförening får aldrig tas in i en sammanställning. Tilldelning av behörighet för åtkomst och kontroll av åtkomst Enligt 10 § första stycket SoLPuL ska den personuppgiftsansvarige för uppgifter om enskilda som förs helt eller delvis automatiserat 1. bestämma villkor för tilldelning av behörighet för åtkomst till sådana uppgifter, 2. se till att åtkomst till sådana uppgifter dokumenteras och kan kontrolleras, och 3. göra systematiska och återkommande kontroller av om någon obehörigen kommer åt sådana uppgifter. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Regeringens möjlighet att meddela föreskrifter Enligt 11 § SoLPuL får regeringen eller den myndighet som reger- ingen bestämmer meddela föreskrifter om bland annat vilka som är personuppgiftsansvariga, begränsning av den i 6 § tillåtna behand- lingen av personuppgifter, sökbegrepp, direktåtkomst och samkörning av personuppgifter. Regeringen får enligt samma paragraf även med- dela föreskrifter om när personuppgifter får föras över till tredjeland. Personuppgiftsansvar Enligt 6 § SoLPuF är SiS personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter inom socialtjänsten som görs i dess verksamhet. Ändamål för behandling av personuppgifter Enligt 7 § SoLPuF får SiS behandla personuppgifter för 1. platsanvisning och institutionsplaceringar inom styrelsens verk- samhetsområde, 2. dokumentation av vård, behandling och behandlingsresultat samt verkställighet, 3. underlag, beslut och övriga åtgärder i ärenden inom verksamhets- området, samt 4. uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring och administration av verksamheten. Sökbegrepp Enligt 9 § SoLPuF får ett hem som drivs av SiS i sådan verksamhet som avses i 7 § 1–3 endast använda uppgifter om namn eller uppgif- ter om person-, samordnings- eller ärendenummer som sökbegrepp vid sökning efter uppgifter eller i samband med sammanställningar. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Samkörning Av 10 § SoLPuF framgår att ett hem som drivs av SiS inte får hämta personuppgifter från ett annat hem som drivs av styrelsen för behand- ling av uppgifter genom samkörning. Bestämmelser i skollagen Avsnitten ovan rör kompletterande dataskyddsreglering för den del av SiS verksamhet med de särskilda ungdomshemmen som utgör social- tjänst. SiS har dock även ett ansvar för att placerade barn och unga fullgör sin skolplikt eller erbjuds motsvarande gymnasieutbildning enligt 24 kap. SkolL (se bland annat avsnitt 9.2.2). Verksamhet som SiS bedriver med stöd av skollagen är inte socialtjänst, vilket framgår av 1 kap. 2 § andra stycket SoL. För verksamhet som bedrivs med stöd av skollagen gäller den kompletterande dataskyddsreglering som finns i 26 a kap. SkolL. Bestämmelserna i kapitlet ska dock inte tillämpas på behandling av personuppgifter i elevhälsan som utförs inom hälso- och sjukvården (26 a kap. 1 § SkolL). Den kompletterande dataskyddsregleringen i 26 a kap. SkolL är dock i jämförelse med annan reglering på området förhållandevis kortfattad. Kapitlet omfattar endast sex paragrafer, varav 1 § avser kapitlets tillämpningsområde, 2 och 3 §§ avser förhållandet till data- skyddsförordningen och dataskyddslagen, 4 och 5 §§ avser behand- ling av känsliga personuppgifter hos enskilda huvudmän och i vissa här inte aktuella skolformer, och 6 § avser behandling av personupp- gifter som rör lagöverträdelser hos fristående skolor. Vad gäller behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser som utförs av myndigheter hänvisas i 26 a kap. 4 och 6 §§ till dataskyddslagen. För SiS del innebär alltså regleringen i 26 a kap. SkolL i sak att det är den generella regleringen, det vill säga dataskyddsförordningen och dataskyddslagens bestämmelser som gäller i myndighetens skolverksamhet, till exempel vad behand- ling av känsliga personuppgifter. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Patientdatalagen Även om SiS inte har något reglerat uppdrag att utföra hälso- och sjukvårdsverksamhet vid de särskilda ungdomshemmen har myndig- heten anställt viss hälso- och sjukvårdspersonal (se avsnitt 10.4.2). För hälso- och sjukvården gäller särskild kompletterande data- skyddsreglering som framgår av patientdatalagen (2008:355), förkor- tad PDL. Lagen innehåller också bestämmelser om skyldigheten att föra patientjournal. Av 1 kap. 4 § PDL framgår att lagen gäller vid sådan behandling av personuppgifter inom hälso- och sjukvården som är helt eller del- vis automatiserad eller där uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Av 2 kap. 6 § första stycket PDL framgår bland annat att en vårdgivare är person- uppgiftsansvarig enligt lagen för den behandling av personuppgifter som vårdgivaren utför. Personuppgiftsbehandling som utförs inom SiS hälso- och sjuk- vårdsverksamhet regleras alltså av bestämmelserna i patientdatalagen. 12.5.4 Bevarande- registrerings- och dokumentationskrav inom den statliga barn- och ungdomsvården Arkivlagen En förutsättning för att handlingsoffentligheten (se avsnitt 12.3.1) ska kunna utnyttjas är att allmänna handlingar inte förstörs eller görs otillgängliga på annat sätt. Arkivlagen (1990:782) är en ramlag som gäller för alla myndigheter, även SiS. Flertalet bestämmelser i arkiv- lagen är teknikoberoende och avser såväl pappershandlingar som elektroniskt lagrade upptagningar. I arkivlagen görs inte skillnad på allmänna handlingar utifrån om en allmän handling innehåller person- uppgifter i dataskyddsrättslig mening eller inte. Arkivlagen fylls ut av arkivförordningen (1991:446) och de myn- dighetsspecifika beslut eller generella föreskrifter (RA-MS och RA- FS) som Riksarkivet utfärdar. Myndigheternas arkiv bildas av de allmänna handlingarna från myndighetens verksamhet, 3 § första stycket arkivlagen. Myndig- heternas arkiv är en del av det nationella kulturarvet och arkiven ska SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rättskipningen och förvaltningen, och forskningens behov. Det framgår av 3 § andra och tredje styckena arkivlagen. Utgångspunkten i den arkivrättsliga regleringen är alltså att allmänna handlingar ska bevaras. Att allmänna handlingar får gallras framgår av 10 § arkivlagen. Syf- tet med gallring är att myndigheternas arkiv inte ska omfatta onödigt material.74 Enligt 12 § arkivförordningen får Riksarkivet meddela föreskrifter om gallring. Av 14 § samma förordning framgår att stat- liga myndigheter får gallra allmänna handlingar endast i enlighet med föreskrifter eller beslut av Riksarkivet, om inte särskilda gallrings- föreskrifter finns i lag eller förordning. För SiS del har Riksarkivet meddelat föreskrifter (RA-MS 2017:24) om gallring hos Statens in- stitutionsstyrelse. Offentlighets- och sekretesslagen För att offentlighetsprincipen ska kunna utnyttjas krävs också att allmänna handlingar går att söka efter. Alla myndigheter har enligt 5 kap. 1 § första stycket OSL som utgångspunkt en skyldighet att registrera allmänna handlingar så snart de kommit in till eller upp- rättats hos en myndighet. Av registreringen ska det, enligt 5 kap. 2 § första stycket OSL framgå 1. datum då handlingen kom in eller upprättades, 2. diarienummer eller annan beteckning handlingen fått vid regi- streringen, 3. i förekommande fall uppgifter om handlingens avsändare eller mottagare, och 4. i korthet vad handlingen rör. Enligt 5 kap. 3 § och 2 § OSF är dock SiS undantagna från registrer- ingsskyldigheten enligt 5 kap. 1 § OSL vad gäller handlingar som innehåller sekretessreglerade uppgifter och som hör till enskildas personakter. 74 Prop. 1989/90:72 om arkiv m.m., s. 38. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Socialtjänstlagen med mera Socialtjänstlagen I socialtjänstlagen finns särskilda bestämmelser om dokumentation som är specifika för socialtjänstverksamheten. Enligt 14 kap. 3 § SoL ska handläggning av ärenden som rör en- skilda samt genomförande av insatser som utgångspunkt dokumen- teras. Beslut och åtgärder i ärendet ska dokumenteras. Även faktiska omständigheter och händelser av betydelse ska dokumenteras enligt den nämnda bestämmelsen. Dokumentationen inom socialtjänsten ska enligt 14 kap. 6 § SoL utformas med respekt för den enskildes integritet. Den enskilde bör enligt bestämmelsen hållas underrättad om de journalanteckningar och andra anteckningar som förs om honom eller henne. Om den enskilde anser att någon uppgift i dokumentationen är felaktig ska det antecknas. Enligt 14 kap. 7 § SoL ska handlingar som rör enskildas person- liga förhållanden förvaras så att obehöriga inte får tillgång till dem. Av 27 kap. 5 § SoL framgår att ett missförhållande eller en påtag- lig risk för ett missförhållande inom socialtjänsten genast ska doku- menteras och utredas, samt avhjälpas eller undanröjas. 7 kap. 3 § socialtjänstförordningen (2025:468), förkortad SoF, innehåller ytterligare bestämmelser om vad som ska antecknas i en journal för de barn och unga som vårdas vid ett särskilt ungdoms- hem. Av bestämmelsen framgår att SiS ska anteckna de beslut som fattas av myndigheten med stöd av särskilt angivna bestämmelser i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, bland annat till- fällig vistelse i annat särskilt ungdomshem i samband med transport enligt 11 § första stycket LVU och vistelse utanför det särskilda ung- domshemmet enligt 15 a § LVU. Socialstyrelsens föreskrifter I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:5) om dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS finns ytterligare bestämmelser om dokumentations- skyldighet för SiS. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Enligt 1 kap. 5 § ska SiS vid handläggning av ärenden samt vid genomförande och uppföljning av insatser enligt bland annat social- tjänstlagen och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU eller LVM tillämpa föreskrifterna i 2–4 kap. och 7 kap. SOSFS 2014:5. Av 4 kap. 2 § SOSFS 2014:5 framgår att handlingar som avser personer som är eller har varit aktuella för utredning eller insats i en verksamhet ska hållas samman i personakter. Av 4 kap. 3 § första stycket SOSFS 2014:5 framgår att en personakt ska avse endast en person och av 4 kap. 4–5 §§ framgår vad en personakt ska innehålla i fråga om uppgifter om den enskilde. I 4 kap. 9 § första stycket SOSFS 2014:5 föreskrivs att åtgärder som vidtas vid handläggning av ett ärende eller vid genomförande eller uppföljning av en insats fortlöpande och utan oskäligt dröjsmål ska dokumenteras i journalen. Detsamma gäller enligt 4 kap. 9 § andra stycket faktiska omstän- digheter och händelser av betydelse för handläggningen av ett ärende eller för genomförandet eller uppföljningen av en insats. Av journalen ska det enligt 4 kap. 9 § tredje stycket framgå när 1. åtgärder enligt första stycket har vidtagits och av vem, 2. faktiska omständigheter eller händelser av betydelse har inträffat, och 3. en handling av betydelse för handläggningen av ett ärende eller för genomförandet eller uppföljningen av en insats har kommit in till eller upprättats av den som bedriver verksamhet. Av 4 kap. 12–18 §§ SOSFS 2014:5 följer vidare att SiS har en långt- gående skyldighet att i journalen för placerade barn och unga doku- mentera hur bland annat barnets eller den unges bästa har betraktats och vilka åsikter barnet eller den unge själv gett uttryck för. 7 kap. SOSFS 2014:5 innehåller särskilda bestämmelser om doku- mentationen hos SiS. Kapitlet är omfattande och ställer höga krav på detaljerad journalföring rörande barn och unga som är placerade vid ett särskilt ungdomshem. Bland bestämmelserna i kapitlet kan följande nämnas. I de allmänna råden till 7 kap. 2 § SOSFS 2014:5 anges att hur en beslutad insats ska genomföras bör dokumenteras i en behandlings- plan som upprättas av SiS med hänsyn tagen till den enskildes själv- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 bestämmanderätt och integritet. Planen bör upprättas med utgångs- punkt från den beslutande nämndens vårdplan enligt 11 kap. 3 § SoL och uppdrag till SiS. Av behandlingsplanen bör det bland annat framgå – vilket eller vilka mål som gäller för insatsen enligt nämndens beslut, – hur den enskildes livssituation ser ut, – den enskildes uppfattning om sina problem, behov och resurser, – om den enskilde är motiverad till att delta i sin behandling, – om insatsen innehåller en eller flera aktiviteter hos SiS, – vilket mål som gäller för varje aktivitet, – vem hos SiS som ansvarar för genomförandet av varje aktivitet, – när och hur olika aktiviteter ska genomföras, – hur SiS ska samverka med andra huvudmän, till exempel hälso- och sjukvården eller skolan, – när och hur insatsen som helhet eller olika aktiviteter som ingår i insatsen ska följas upp, – om den enskilde har deltagit vid planeringen och i så fall vilken hänsyn som har tagits till hans eller hennes synpunkter och önske- mål, – vilka andra personer som har deltagit i arbetet med att upprätta behandlingsplanen, – när planen har fastställts, och – när och hur planen ska följas upp. Av de allmänna råden till 7 kap. 2 § SOSFS 2014:5 framgår även att en behandlingsplan för en person som är omedelbart omhändertagen så långt möjligt bör innehålla en kartläggning och beskrivning av den enskildes problem, behov och förutsättningar, och att behandlings- planen bör tillföras den enskildes personakt så snart planen är upp- rättad. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Patientdatalagen med mera Patientdatalagen innehåller vissa bestämmelser som har betydelse för SiS dokumentationsskyldighet inom hälso- och sjukvårdsverksam- heten. 3 kap. PDL innehåller exempelvis bestämmelser om skyldig- heten att föra en patientjournal och vad en sådan ska innehålla. 4 kap. PDL innehåller grundläggande bestämmelser om inre sekretess och elektronisk åtkomst inom en vårdgivares verksamhet. Inom SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet ska även Socialstyrel- sens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2016:40) om journal- föring och behandling av personuppgifter i hälso- och sjukvården tillämpas. 5 kap. HSLF-FS 2016:40 innehåller exempelvis närmare bestämmelser om patientjournalens struktur och innehåll, 6 kap. innehåller närmare bestämmelser om hantering av personuppgifter och 7 kap. HSLF-FS 2016:40 innehåller bestämmelser som patient- säkerhetsberättelse. 12.5.5 Uppföljning inom den statliga barn- och ungdomsvården Myndighetsinstruktionen Uppföljning av vårdresultat hör till de uppgifter som SiS enligt 2 § 5 förordningen (2007:1132) med instruktion för Statens institutions- styrelse särskilt ska svara för. Redan vid inrättandet av SiS bedömdes att särskild vikt borde läg- gas på bland annat utvärdering och uppföljning som viktiga delar av myndighetens arbete. Den då nya myndigheten SiS borde enligt för- arbetena ha till uppgift att utforma rutiner för dokumentation av de olika institutionernas verksamhet se till att en noggrann uppföljning av resultaten sker. Det uttalades även att det borde vara en central uppgift för SiS att följa upp och utvärdera resultaten av behandlingen, vilket även omfattade effekterna av vården som gavs vid de olika institutionerna. Förutom ett samarbete med Socialstyrelsen i detta avseende skulle SiS söka samarbete med kommunerna bland annat i syfte att samordna utvärderingen av institutionernas samarbete med den kommunala socialtjänsten.75 75 Prop. 1992/93:61 om ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård, s. 25 och 26. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Uppföljning och utvärdering av vårdresultat utgör alltså en central del av SiS uppdrag sedan myndigheten bildades. Uppföljningsskyldigheten enligt 14 a § LVU Regleringen i sak Av 14 a § första stycket LVU framgår att SiS ska följa upp verksam- heten enligt lagen. Uppföljningen ska enligt bestämmelsen omfatta tiden såväl under som efter avslutad vård. I 14 a § andra stycket LVU finns en sekretessbrytande uppgifts- skyldighet för socialnämnderna. Enligt bestämmelsen ska social- nämnderna till SiS lämna de uppgifter om enskilda som SiS behöver för att fullgöra skyldigheten att följa upp vården som framgår av paragrafens första stycke. Någon mer detaljerad reglering av vad som avses med uppföljning eller vad det är som ska följas upp i sammanhanget finns inte. Av för- arbetena till 14 a § LVU framgår att med uppföljning avsågs enligt regeringen att fortlöpande och regelbundet mäta och beskriva behov, verksamheter och resursåtgång angivet i termer av till exempel be- hovstäckning, produktivitet och nyckeltal. Regeringen uttalade även att uppföljning syftar till att ge en översiktlig bild av verksamhetens utveckling och att fungera som signal för avvikelser som bör beaktas.76 Regeringen bedömde i förarbetena att det var väsentligt att tvångs- vården vid de särskilda ungdomshemmen följdes upp och att uppfölj- ningen skulle ske ur ett klientperspektiv. Det noterade att uppfölj- ningen dittills hade genomförts genom intervjuer och genom infor- mation från öppna källor, men att det kunde vara svårt att få fram uppgifter om vilka insatser av olika slag som hade vidtagits efter vår- dens avslutande. SiS skulle därför ges möjlighet att ta del av social- nämndens uppgifter om enskilda klienter efter avslutad tvångsvård, för att få ett optimalt underlag för sin resultatuppföljning, i sådana fall då det saknades möjlighet att inhämta nödvändig information på annat sätt. Uppföljningen skulle dock även fortsättningsvis i första hand bygga på öppna källor, och endast i undantagsfall på att sekre- tessbelagda uppgifter behövde hämtas in.77 76 Prop 2004/05:123 Stärkt rättssäkerhet och vårdinnehåll i LVM-vården m.m., s. 47 och 49. 77 Prop 2004/05:123 Stärkt rättssäkerhet och vårdinnehåll i LVM-vården m.m., s. 49. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Det som i dag gäller enligt 14 a § LVU föreslås i regeringens lag- rådsremiss För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhän- dertagande för vård av barn och unga regleras i 15 kap. 7 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga, utan någon ändring i sak.78 12.6 Om kartläggningen och redovisningen av behoven av förbättrade möjligheter att få del av och behandla uppgifter om placerade barn och unga 12.6.1 Uppdraget i denna del Vårt uppdrag i denna del omfattar att kartlägga och analysera behovet av att inom den statliga barn- och ungdomsvården kunna ta del av fler uppgifter om barn och unga från andra myndigheter, bland annat hälso- och sjukvården, i syfte att kunna bedriva en mer ändamålsenlig, sammanhållen, trygg och säker vård. I direktiven anges vidare att det är angeläget att myndigheten kan ta del av uppgifter från andra myn- digheter om de barn och unga som är eller ska bli placerade, för att kunna ge rätt vård och behandling och för att tryggheten och säker- heten ska kunna upprätthållas. I denna del är alltså kartläggningsuppdraget begränsat till sådana uppgifter om placerade barn och unga som den myndighet som an- svarar för den statliga barn- och ungdomsvården behöver få del av från andra myndigheter i syfte att bedriva ändamålsenlig vård vid de statliga hemmen för barn och unga. Behov av utökat informations- utbyte mellan olika självständiga verksamhetsgrenar inom den nya myndigheten behandlas i avsnitt 12.9 och behov av informations- utbyte med andra myndigheter i uppföljningssyfte behandlas i av- snitt 12.11. Under vårt arbete med att kartlägga och analysera vilka uppgifter som myndigheten behöver ta del av från andra myndigheter har det dock blivit uppenbart att frågan om behovet av utökade möjligheter att ta del av information från andra myndigheter i vissa delar inte går att skilja från vårt uppdrag att utreda om det även finns behov av förändrade regler om personuppgiftsbehandling. I våra tilläggs- direktiv anges här bland annat SiS i dag inte har möjlighet att be- 78 Regeringens lagrådsremiss den 19 mars 2026, För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga, s. 679. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 handla uppgifter om till exempel gängkopplingar på ett sätt som bidrar till eller är nödvändigt för myndighetens arbete med vård, be- handling, trygghet och säkerhet. Behovet av förändrad dataskydds- reglering behöver därför utredas vad gäller just möjligheten att kunna behandla sådana personuppgifter för de syften som behövs för verk- samheten. De mer allmänna behoven av en förändrad dataskydds- reglering kartläggs avsnitt 12.10. 12.6.2 Hur har vi genomfört vår kartläggning? Kartläggningsdelen av uppdraget har genomförts genom en heldags- workshop där medarbetare från olika delar av SiS verksamhet deltog, möten med representanter från SiS rätts- och säkerhetsavdelningar samt genom att vi tagit del av skriftlig information som lämnats till oss från SiS och som på olika sätt rör myndighetens behov av att få del av uppgifter från andra myndigheter. Heldagsworkshopen utgick från ett frågeformulär som översänts till SiS någon vecka tidigare, där olika aspekter av det efterfrågade informationsutbytet efterfrågades. Därutöver har SiS även lämnat visst skriftligt material till utredningen som framställts i andra sam- manhang, men som tydliggör myndighetens behov av utökade möj- ligheter att få del av uppgifter från andra myndigheter i syfte att be- driva vård vid de särskilda ungdomshemmen. Vi har därutöver haft ytterligare möten med olika representanter för SiS verksamhet där uppgifter som lämnats vid heldagsworkshoppen följts upp och utveck- lats. Av skäl som redovisas i avsnitt 12.8.4 har vi i detta sammanhang även haft ett samråd med Kriminalvården om delar av deras uppgifts- hantering. 12.6.3 Redovisningen av kartläggningen I de kommande avsnitten redovisas kartläggningens resultat. Det redovisade resultatet motsvarar de uppgifter som SiS lämnat till ut- redningen, antingen vid den tidigare nämnda workshopen, genom andra möten med företrädare för SiS eller genom det skriftliga mate- rial vi tagit del av från SiS. Även om vårt uppdrag enligt direktiven inte är avgränsat avseende vilka slags uppgifter eller från vilka myndigheter uppgifter kan behöva SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … hämtas in i syfte att bedriva vård inom den statliga barn- och ung- domsvården har vi kunnat konstatera att SiS behov aktualiseras inom två särpräglade områden; dels hälso- och sjukvårdspersonalens behov av uppgiftsutbyte med hälso- och sjukvården i övrigt, dels uppgifts- utbyte i brottsförebyggande syfte och för att kunna bedriva ett ända- målsenligt säkerhetsarbete inom myndighetens verksamhet. Resul- tatet av kartläggningen kommer därför, redovisas under dessa två rubriker. Det bör här även nämnas att kartläggningen i denna del av natur- liga skäl motsvarar SiS befintliga behov i verksamheten med de sär- skilda ungdomshemmen. Kartläggningen har alltså inte utgått från en framtida situation där våra förslag i övriga delar har genomförts. Därmed motsvarar inte heller redovisningen av kartläggningen något annat än de befintliga behoven inom den statliga barn- och ungdoms- vården, utifrån de befintliga förhållandena vad gäller till exempel verksamhetsreglering och myndighetens uppdrag. Vi har vidare vare sig värderat, analyserat eller kontrollerat de uppgifter som presen- teras i de kommande avsnitten, utan presentationen motsvarar de uppgivna behov som vi kunnat kartlägga i våra kontakter med SiS. Vår analys av de kartlagda behoven, och hur de bör och ska tillgodo- ses i den framtida verksamheten med statliga hem för barn och unga, redovisas i stället i avsnitt 12.12. 12.7 Behovet att få del av uppgifter från hälso- och sjukvården 12.7.1 Inledande anmärkningar I denna del har vi, förutom de frågor och svar som presenteras nedan, även bett SiS att ta fram några fingerade typfall som kan illustrera be- hovet utifrån barns och ungas faktiska individuella behov och lev- nadsförhållanden. Av utrymmesskäl redovisas inte dessa särskilt, men de fingerade typfallen har tagits i beaktande i våra överväganden och förslag i avsnitt 12.12. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 12.7.2 Utredningens frågor och svaren från SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet Vilken typ av uppgifter/uppgiftskategorier om placerade barn och unga behöver SiS få del av från hälso- och sjukvården? De uppgifter som SiS hälso- och sjukvårdspersonal behöver få del av från övriga hälso- och sjukvården är följande: • Tidigare och aktuella insatser, läkemedelsbehandling. • Information gällande genomförda och/eller beställda hälsounder- sökningar. • Journalkopior och annan information från tidigare elevhälsa • Information om pågående primärvårds- och psykiatriinsatser samt namn till kontaktpersoner på respektive avdelning. Med det avses information om bland annat pågående läkemedelsbehandling, sår- behandling, rehabilitering efter operation, inplanerade läkemedels- förändringar och uppföljningar, pågående eller nödvändiga kon- takter med eventuell specialistvård såsom endokrinmottagning (vid diabetes) neurologimottagning (vid epilepsi och vid kontakt efter självskada) eller habiliteringen. Här ingår även information om eventuella hjälpmedel och/eller medicintekniska produkter som ska användas och vilka SiS därför behöver säkra kompetens för, till exempel epilepsilarm, diabeteshjälpmedel eller rollator. • Information om barnet eller den unge inte tål vissa läkemedel, hälsouppgifter om bland annat allergier och intoleranser som är relevanta för omvårdnaden och information om blodsmitta (till exempel hepatit B och C, HIV eller MRSA). • Pågående insatser där nuvarande vårdgivare måste remittera till vistelseregion eller om boenderegionen vägrar göra detta, till exempel vid tandreglering. Omfattar behovet även uppgifter från tandvården? Ja, framför allt gällande specialiserad tandvård såsom reglering, rot- fyllning, infektion och vid svår värk. Behovet är särskilt angeläget när barnet eller den unge har pågående insatser. Vid tandvård för utom- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … länspatienter är det dessutom endast ett fåtal regioner som tar kost- naden rakt av utan att krångla mellan avtalshandläggare och att SiS får gå in och driva på. Det är följaktligen i dag bara en mycket liten andel av barn och unga som vårdas vid de särskilda ungdomshemmen som får sin lagstadgade hälsoundersökning avseende oral hälsa. Är det alltid känt för SiS vilken aktör som förfogar över uppgifterna? De efterfrågade uppgifterna finns hos regioner, privata vårdgivare och skolhälsovården. SiS vet dock inte alltid hos vem uppgifterna finns eller om det överhuvudtaget finns uppgifter. I dag har SiS till exem- pel ingen åtkomst till vaccinationsregistret så myndighetens hälso- och sjukvårdspersonal behöver utföra vad som närmast är att likna vid detektivarbete för att få reda på vilka vaccinationer som behövs för placerade barn och unga, och dessa uppgifter kan finnas på olika håll. Det är nämligen vanligt att placerade barn och unga har haft en skakig skolgång, flyttat vid ett flertal tillfällen under uppväxten eller haft andra utmaningar. Allt detta gör att det ofta behöver göras en översyn avseende vilket grundskydd som finns gällande vaccination. Vilka är de befintliga hindren mot att få del av uppgifterna? Det finns inga väsentliga sekretessrättsliga hinder mot att SiS hälso- och sjukvårdspersonal får del av uppgifter från andra vårdgivare. Sam- tycke till inhämtandet lämnas nämligen nästan undantagslöst och i undantagsfall, när samtycke inte lämnas, finns det sekretessbrytande bestämmelser i 25 kap. 12 § OSL. Den bestämmelsen gäller dock inte generellt för unga över 18 år, vilket skulle kunna bli ett problem i mer sällsynta undantagsfall. I dag hanteras dock informationen om barnets eller den unges till- stånd och behov i separata system inom SiS hälso- och sjukvårdsverk- samhet och hos hälso- och sjukvården i övrigt och dessa system kom- municerar inte med varandra. Inom den övriga hälso- och sjukvården kommunicerar olika vårdgivares system och en vårdgivare kan ta del av relevant information hos andra vårdgivare genom den nationella patientöversikten (NPÖ). SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet är i dag förhindrad att ansluta till NPÖ. Skälet till det är att myndighetens elevhälsa enligt offentlighets- och sekretesslagen klassas som social- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 tjänst, trots att uppgifter från elevhälsan utgör hälso- och sjukvårds- uppgifter och hanteras tillsammans med övriga hälso- och sjukvårds- uppgifter inom myndigheten. Det innebär att hälso- och sjukvårds- uppgifterna från SiS elevhälsa skyddas av socialtjänstsekretessen, inte hälso- och sjukvårdssekretessen. Det finns dock, såvitt är aktuellt för SiS del, inte någon reglering som gör det möjligt att dela uppgifter som skyddas av socialtjänstsekretessen i NPÖ. Det stora problemet vad gäller att få tillgång till relevanta upp- gifter från den övriga hälso- och sjukvården är därför tidsaspekten. På grund av att SiS hälso- och sjukvårdssystem inte kommunicerar med den övriga hälso- och sjukvården genom NPÖ tar det tid att utföra det arbete som krävs för att få del av informationen, som del- vis nämnts ovan. Tillgång till uppgifter i annan vårdgivares journal- uppgifter kan alltså begäras ut mot bakgrund av patientens samtycke, men utlämnandet sker i dag i hög grad genom muntlig informations- delning eller genom att handlingar skannas in och skickas till SiS. Det nuvarande förfarandet är omständligt, innebär en hög administrativ belastning och ger en fördröjning i tillgång till information som kan vara kritisk för vårdens genomförande. Det förutsätter nämligen att den vårdgivare som har informationen dels hittas, dels finns tillgäng- lig via telefon, dels har tid att skanna in eventuella handlingar och skicka dem till SiS. I vissa fall bedöms elektroniska kommunikationsvägar inte vara tillräckligt säkra. De förkommer därför också att papperskopior av handlingar behöver skickas med vanlig post, vilket ytterligare för- senar processen. Ibland tar det så lång tid att först hitta aktuella vårdgivare och sedan för dessa vårdgivare att sända över relevanta uppgifter att hälso- och sjukvårdspersonalen på SiS får del av upp- gifterna först strax innan barnet eller den unge ska skrivas ut från SiS. Det ska dock sägas att även om SiS i framtiden skulle kunna an- sluta till NPÖ så kan den som är över 18 spärra uppgifter i systemet. Om uppgifter är spärrade i NPÖ så skulle det nuvarande förfarandet behöva användas i de situationerna. Förutom att det nuvarande förfarandet innebär hinder mot att få del av relevant information i rätt tid innebär det också att SiS och regionerna i dagsläget inte kan upprätta gemensam vårddokumenta- tion, vilket både försvårar gemensam behandlings- och insatsplaner- ing och att gemensamt organisera och följa upp vården och det dagliga arbetet på ett systematiskt vis. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Tillgodoses behovet genom att SiS ges en rättslig möjlighet att få del av uppgifterna genom en sekretessbrytande uppgiftsskyldighet för hälso- och sjukvården i övrigt? Nej inte direkt, eftersom hälso- och sjukvårdssekretessen inte är det stora hindret för överföring av relevanta uppgifter, som redan nämnts. Tidsaspekten och det omständliga förfarandet att faktiskt få del av informationen som redogjorts för ovan skulle nämligen kvarstå även med en uppgiftsskyldighet för hälso- och sjukvården och SiS ska kunna leverera trygg och säker omvårdnad från första stund. Kan inte informationen fås från socialnämnden? I dag får SiS vissa hälso- och sjukvårdsuppgifter ifrån socialnämnden. Inhämtning och värdering av hälso- och sjukvårdsinformation är dock en ”sällan-uppgift” för socialnämnden. Socialnämnden är alltså inte rustade att bedöma och sortera hälso- och sjukvårdsinformation, vilket kan leda till både informationsunderskott och informations- överskott. Socialnämndens samordning med regionen avseende vårdbehov i samband med placering är dessutom en länk som är central men många gånger inte är tillräckligt stark. Det önskvärda är i stället att avlämnande region informerar dels SiS om det som myndigheten behöver veta för att arrangera god och säker omvårdnad för barnet eller den unge från första stund, dels den mottagande regionen, som behöver ta över vård och vårdansvar från hemregionen. Vilka uppgifter får SiS del av från hälso- och sjukvården i dag? För det fall SiS känner till aktuella vårdgivare (vilket man inte alltid gör) begärs samtycke från barnet och, beroende på barnets ålder, även från vårdnadshavare, eller den unge till att hämta in uppgifterna från dessa vårdgivare. Efter samtycke begär sjuksköterska och psykolog in journal som behövs för omvårdnad, läkemedelsbehandling, ut- redning, kartläggning och elevhälsa. Journalen begärs även in i syfte att få underlag så att ungdomshemmet kan remittera patienten till psykiatrin, eftersom psykiatrin fordrar underlag till diagnoser som Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 anges i remiss. Om sådant underlag saknas avslås nämligen ofta re- missen och patienten får inte behövlig psykiatrisk vård. SiS har även tillgång till delar av informationen i nationella läke- medelslistan genom Pascal79, också det efter samtycke. Barnets eller den unges familj är också en viktig informationskälla. Vilka närmare syften/ändamål skulle uppgifterna komma att användas för inom SiS? Om SiS på ett enklare sätt kunde få del av relevanta uppgifter om placerade barn och unga från övriga hälso- och sjukvården så skulle uppgifterna användas för att ge nödvändig och god omvårdnad för enskilda barn och unga. Det bör dock i sammanhanget nämnas att om socialnämnderna i större utsträckning skulle följa Socialstyrel- sens LVU-handbok så skulle aktuella vårdgivare kunna fortsätta med sitt vårduppdrag alternativt remittera till, och själva informera, vistelseregionen. Samordnad individuell plan (SIP) för placerade barn och unga skulle också initialt lösa en del knutar vad gäller vilken slags omvårdnad som är nödvändig för barnet eller den unge. Oavsett det så behöver SiS personal få tillgång till de uppgifter som krävs för att säkerställa att de vardagliga hälso- och sjukvårdsbehoven hos place- rade barn och unga tillgodoses på rätt sätt. Finns det uppgifter/uppgiftskategorier om placerade barn och unga inom hälso- och sjukvården som SiS typiskt sett inte har ett behov att ta del av i syfte att bedriva vård vid de särskilda ungdomshemmen? Ja, SiS kan för närvarande också få stora mängder icke relevant mate- rial, vilket då blir en del av myndighetens material som därför skannas in i Take Care80. Ett exempel på överskottsinformation kan vara en BVC-journal för en 18-åring. Behovet av information beror dock för- stås på vilket uppdrag SiS ska ha här. Om regionerna ansvarar för placerade barns och ungas hälso- och sjukvård – och tar det ansvaret fullt ut – så har SiS enbart behov av den medicinska information som 79 Pascal är en nationell webbaserad tjänst som används för att förskriva och hantera dos- förpackade läkemedel till patienter i hemmiljö och särskilt boende. 80 Take Care är SiS vårdinformationssystem. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … aktuell vårdgivare bedömer nödvändig för vårdens genomförande på de särskilda ungdomshemmen. Går det att beskriva ett eller flera typscenarier som illustrerar betydelsen av att SiS får del av de efterfrågade uppgifterna? Allmänt kan sägas att informationsdelning vid övergångar mellan vårdgivare är en förutsättning för all sammanhållen och välfunger- ande vård. Bland de barn och unga som placeras på SiS har knappt 80 procent minst en psykiatrisk diagnos, många barn uppfyller kri- terier för flera samtidiga psykiatriska tillstånd och den sammantagna psykiatriska problembilden kan vara av en sådan allvarlighetsgrad att det är av yttersta vikt att tillstånd och pågående eller planerad vård är känd vid placeringstillfället. Vissa barn och unga har också somatiska tillstånd som kräver sär- skild omvårdnad eller läkemedelsbehandling. Det är därför väsentligt att hälso- och sjukvårdspersonalen vid de särskilda ungdomshemmen snabbt får tillgång till korrekt information om barnets hälso- och sjukvårdsbehov när ett barn eller en ung person placeras. I huvud- sak föreligger samma behov vid samtliga särskilda ungdomshem. Några typfall som kan illustrera detta är följande: • Barn eller ungdom med blodsmitta placeras vid SiS. Ingen infor- mation om blodsmittan ges vare sig till SiS hälso- och sjukvårds- personal eller till annan personal. Under placeringens första två veckor utsätts flera medplacerade samt personal för exponering och när blodsmittan väl blir känd får SiS därför ombesörja akuta vaccinationer genom regionens smittskydd. • Barn eller ungdom omplaceras från annat hem. Brister finns i informationsöverföring från hemmet samt från regionen gällande tandvårdsbehov. Patienten har svår tandvärk, får svår infektion och får senare dra ut tänder med risk för sepsis. • Barn eller ungdom placeras men ingen information avseende på- gående tandreglering lämnas till SiS. Mottagande region vägrar utföra fortsatt tandvård då de inte har avtal med den andra regio- nen. Barnet eller den unge får vänta över 1 år på reglering/korri- gering av tandställning. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 • Barn eller ungdom kommer med omärkta insulinpennor från annan huvudman. Det skickas dock inget aktuellt insulin eller information om diagnosen. SiS sjuksköterska får akut tag på en endokrinolog som kan ordna förskrivning av läkemedel och sjuk- sköterskan får sedan akut hämta ut dessa. • Barn eller ungdom placeras utan information om fortsatta behov av specialiserat ortopediskt omhändertagande efter skada. Ingen överremittering sker heller mellan regionerna. Ortopedmottag- ning i vistelseregionen nekar remissen som SiS skickar med hän- visning till hemregionens ansvar. Går det att beskriva en eller flera konsekvenser som typiskt sett uppstår på grund av att SiS inte får del av uppgifterna? I huvudsak handlar det om risker för placerade barn och unga vad gäller att nödvändiga vårdåtgärder blir fördröjda, uteblir helt eller utförs felaktigt. Ibland handlar det om risker för allvarlig sjukdom kopplad till exempelvis diabetes, bakteriell infektion eller epilepsi. Att SiS inte får tillgång till relevant information riskerar också att leda till ett vårdsammanbrott. Det medför också att vårdprocessen inte blir sammanhållen, att personcentreringen i vården blir bristande, och att patienten inte är delaktig i vården. Vidare kan det bristande underlaget, vid remittering till annan vårdgivare, leda till remissen inte tas emot och därmed att SiS inte har möjlighet att hjälpa barnet eller den unge (patienten) vidare till regionen, vilket givits exempel på ovan. Vem skulle komma att ha tillgång till uppgifterna inom SiS? Behovet av att få del av uppgifter från den övriga hälso- och sjukvår- den finns främst hos hälso- och sjukvårdspersonalen vid SiS. Den faktiska, tekniska tillgången till uppgifterna får SiS besluta och skriva fram i den aktuella delprocessen i ledningssystemet samt behörighets- styra och kontrollera via loggkontroll. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Hur skulle SiS komma att rent faktiskt komma att hantera de uppgifter som efterfrågas (till exempel digitala journalsystem eller motsvarande)? Om SiS ges möjlighet att ta del av uppgifter direkt från NPÖ – som andra vårdgivare – behöver det utvecklas digitala system inom myn- digheten för den informationshanteringen. SiS behöver då bland annat även utreda och skriva fram en tydlig vägledning, samt följa upp och kvalitetssäkra systemet. Myndigheten behöver i detta arbete begränsa informationen som tas in så att man inte får in underlag som är ovidkommande och som då blir en del av SiS egen dokumentation, vilket inte är till fördel vare sig för myndigheten eller barnen och de unga. Den tillåtna uppgiftshanteringen i systemet måste vidare stå i proportion till myndighetens uppdrag, vilket är tidsbestämt utifrån att barn och unga enbart är placerade vid ett SiS-hem under en be- gränsad tidsperiod och att verksamheten framför allt har ett fokus på social tvångsvård, inte hälso- och sjukvård. Vilka skyddsåtgärder för uppgifterna finns på plats i SiS befintliga informationshanteringssystem? Åtkomstbegränsningar, loggning och behörighetskontroller. Hur länge behöver SiS behandla de uppgifter som efterfrågas? Det varierar. Psykolog kan behöva underlag inför en kartläggning, sjuksköterska inför omvårdnadsplan och elevhälsoinsatser, samt vid läkemedelshantering. Uppgifter om SiS hälso- och sjukvård kan också behövas för uppföljning och kvalitetssäkring Skulle SiS kunna komma att vidarebefordra uppgifterna till någon annan aktör (till exempel genom befintliga uppgiftsskyldigheter eller annat upparbetat informationsutbyte med andra aktörer)? Primärt aktualiseras en sådan vidarebehandling av hälso- och sjuk- vårdsuppgifter vid överlämning i samband med SiS-vårdens avslu- tande. Det är också i fråga om annan samtyckesbaserad informations- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 överföring till mottagande vårdenheter. Det förekommer också att hälso- och sjukvårdsuppgifter begärs ut för viss etikprövad forskning. Det kan också nämnas att ibland efterfrågar barnet eller den unge (patienten) själv allt i sin journal, vilken ibland även inkluderar in- skannade handlingar från andra vårdgivare. Ofta beror det på att de själva inte har överblick över vad de har gjort och fått inom hälso- och sjukvården. Eftersom SiS ibland får in viss överskottsinforma- tion från andra vårdgivare (se ovan) måste SiS även sekretesspröva dokument upprättade av andra aktörer som myndigheten i vissa fall saknar kännedom om bakgrunden till, vilket är olyckligt. I sammanhanget kan nämnas att det finns multiprofessionella team runt varje barn och varje ungdom, vilket innebär att viss hälso- och sjukvårdsinformation därför hamnar i SiS socialtjänstjournal. Hälso- och sjukvårdsuppgifter kan därför komma att delas till tredje man vid ett eventuellt utlämnande av den journalen. Bland annat av den anledningen ser SiS därför gärna att det tas fram ett nationellt stöd för hantering av den inre sekretessen på myndigheten. Frågan om den inre sekretessen blir dessutom som svårast i kritiska lägen. Om ett barn eller en ungdom exempelvis uppvisar en förhöjd suicidrisk så går det att dela uppgifter när situationen blivit helt akut, men det hade givetvis varit bättre om det kunde hanteras i god tid innan det blev akut. Problemet här är att mandatet och uppdraget är oklart vad gäller SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet, och att sam- tyckesfrågan till informationsdelning av hälso- och sjukvårdsupp- gifter aktualiseras i en tvångsvårdssituation. I vardagen inne på ett särskilt ungdomshem är det dock svårt att särskilja social vård från hälso- och sjukvård. 12.7.3 Sammanfattning I avsnittet ovan har vi redogjort för resultaten av vårt arbete i den del som avser en kartläggning av nuvarande SiS behov av förbättrade möjligheter till informationsutbyte med hälso- och sjukvården Upp- gifterna som redovisas ovan har hämtats in från SiS vid en heldags- workshop, genom skriftliga kompletteringar och genom att ta del av annat material som SiS lämnat till utredningen. Behoven som framträder i vår kartläggning i denna del rör pri- märt följande förhållande. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … • SiS behov av en enklare och snabbare process för inhämtning av hälso- och sjukvårdsuppgifter från övriga vårdgivare genom möj- lighet att ansluta till den nationella patientöversikten, NPÖ. Som vi nämnt inledningsvis motsvarar redovisningen av kartlägg- ningen de behov som SiS uppgett till utredningen, och vi har inte analyserat eller värderat informationen. I avsnitt 12.12 lämnar vi våra överväganden och förslag utifrån de här kartlagda behoven. 12.8 Behovet av att behandla personuppgifter i brottsförebyggande syfte och i syfte att upprätthålla ordningen och säkerheten 12.8.1 Inledande anmärkningar Samma slags frågor som SiS har ombetts svara på vad gäller myndig- hetens behov av att få del av uppgifter från hälso- och sjukvården, som redovisats ovan, har även skickats till myndigheten vad gäller behovet av att få del av uppgifter från andra myndigheter än de som är verksamma inom hälso- och sjukvården. Som vi nämnt inlednings- vis aktualiserades dock inte enbart frågan om behovet av att få del av fler uppgifter här, utan även frågan om det rättsliga stödet för SiS att behandla uppgifterna på ett ändamålsenligt sätt när myndigheten fått ta del av dem, det vill säga om dataskyddsreglering och person- uppgiftsbehandling. I regleringsbrev för budgetåret 2024 (S2023/03257) gav reger- ingen SiS i uppdrag att analysera och beskriva på vilket sätt myndig- heten arbetar för att förebygga och förhindra brott inom ramen för sina uppgifter. SiS skulle beskriva de viktigaste resultaten och priori- terade utvecklingsområden i arbetet. Uppdraget redovisades sedan till Socialdepartementet den 31 oktober 2024. SiS har hänvisat till att behovet av ett rättsligt stöd för personupp- giftbehandling redan har redogjorts för i Återredovisning av regerings- uppdraget om Statens institutionsstyrelses brottsförebyggande arbete – resultat och prioriterade utvecklingsområden (S2023/03257), och över- lämnat denna skrivelse till utredningen. I återrapporteringen redo- visas att SiS har flera utmaningar i det brottsförebyggande arbetet bland annat vad gäller de rättsliga förutsättningarna för myndighetens Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 personuppgiftsbehandling i det brottsförebyggande arbetet. Det är den delen av återrapporteringen som är relevant i detta sammanhang. I detta sammanhang kom även myndighetens behov av ett rätts- ligt stöd för att behandla vissa uppgifter i ett särskilt så kallat säker- hetsregister upp. I syfte att kunna ge en tydligare bild av vad det är SiS efterfrågar i denna del har utredningen därför även genomfört ett samråd med Kriminalvården. SiS har även lämnat kompletterande uppgifter muntligen och lämnat in uppgifter skriftligt efter frågor från utredningen om just säkerhetsregistret. I det följande redogörs för behov som SiS redan redogjort för i den ovan nämnda återrapporteringen och kompletterat i kontakter med utredningen, samt närmare om vad myndigheten efterfrågar rörande möjligheten att föra ett säkerhetsregister. Som vi nämnt in- ledningsvis motsvarar det som sägs nedan det som SiS uppgett till utredningen. Även resultatet av samrådet med Kriminalvården pre- senteras nedan under särskild rubrik. 12.8.2 SiS övergripande behov av informationsutbyte och personuppgiftsbehandling vad gäller säkerhet och brottsförebyggande arbete Allmänt om behovet Något om målgruppen Trots att verkställighet av sluten ungdomsvård kommer att utmönst- ras från de särskilda ungdomshemmen kommer SiS även i framtiden att ha en stor andel placerade barn och unga som är kriminellt be- lastade. Avskaffandet av sluten ungdomsvård som påföljd kommer alltså sannolikt inte medföra någon större förändring av målgruppens sammansättning. Säkerhetsförhållandena inom SiS Säkerhetsförhållandena inom SiS har påtagligt förändrats de senaste åren. En av de stora orsakerna till detta bedöms vara den utveckling som har skett inom ramen för organiserad brottslighet. Åldern på individer kopplat till detta har sjunkit vilket påverkat SiS genom att en allt större andel av barn och unga som placerats inom SiS bedöms SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … ha en koppling till organiserad brottslighet. Information har även lämnats från samverkande myndighet om att SiS har ett större antal individer anställda med kopplingar till den organiserade brottsligheten. Detta medför ökade risker för bland annat allvarligt våld, fritagningar, rekrytering till kriminella nätverk och otillåten påverkan mot myn- dighetens medarbetare. Det motverkar också myndighetens vård- uppdrag och försämrar möjligheterna att säkerställa en trygg vård- miljö för våra barn och unga. Flertalet av de kriminella nätverk som i dag verkar i samhället ligger dessutom i allvarliga konflikter med varandra, ofta med död- ligt våld som följd. Dessa konflikter förändras mycket snabbt och lojaliteten till dessa grupperingar fluktuerar. Detta ställer höga krav på att SiS har en god kunskap om dessa grupperingar och tillhörande konflikter, bland annat för att kunna placera barn och unga i säkra konstellationer. Då denna kunskap i dag är bristfälligt föreligger risk att allvarliga incidenter inträffar som hade kunnat förebyggas. I dag saknar SiS till stora delar möjligheter att på ett säkert sätt behandla de personuppgifter som är nödvändiga för att förebygga och för- hindra att allvarliga incidenter sker mot bakgrund av ovanstående. Om informationsinhämtning i det brottsförebyggande arbetet och säkerhetsarbetet SiS får inte tillräcklig information om placerade barn och unga som är relevant ur ett säkerhetsperspektiv, till exempel säkerhetsfrågor i samband med anvisning av plats och bedömning av behov av placer- ing i säkerhetsnivå, från socialnämnderna. Man får inte heller upp- daterad och kontinuerlig information från socialnämnderna under placeringens gång. Det är rimligt att anta att detta delvis beror på att socialnämnderna sällan beslutar om placeringar på SiS och att de inte har full kännedom om vad som är relevant för SiS säkerhets- och brottsförebyggande arbete. Det kan eventuellt även förklaras av att socialnämnden har ”stängt” utredningen efter placeringsbeslutet och därför inte har möjlighet att själva bevaka och hämta in uppgifter under tiden som ett barn eller en ung person är placerad vid SiS. Ytterligare en för- klaring är att socialnämnderna för egen del vare sig har anledning eller någon rättslig möjlighet att samla in information som svarar mot de informationsbehov som SiS har ur säkerhetssynpunkt. Placeringar Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 kan också ske helt akut och det förekommer då att socialnämnden helt enkelt inte har någon bakgrundsinformation över huvud taget om barnet eller den unge. Inom ramen för det brottsförebyggande arbetet och säkerhets- arbetet finns det alltså ett behov för SiS av att hämta in uppgifter från andra myndigheter än socialnämnden. Vikten av att SiS som mottagande myndighet kan behandla information på ett säkert sätt I dag är det främst Polismyndigheten som har den information som SiS behöver i sitt brottsförebyggande arbete och säkerhetsarbetet. Den relevanta informationen, som kan röra personkopplingar, iakttagelser och misstankar, kommer ofta från Polismyndighetens underrättelse- verksamhet. Mot bakgrund av att det rör sig om underrättelseinfor- mation finns det ett behov för SiS att kunna visa att man för egen del kan hantera uppgifterna på ett säkert sätt, av ett begränsat antal medarbetare och med hög integritet. Polismyndigheten vill nämligen av förklarliga skäl inte lämna ut underrättelseinformation till SiS, om SiS sedan inte kan säkerställa att informationen inte hamnar i orätta händer. De uppgifter som är relevanta för SiS säkerhetsarbete, och som hämtas in från andra myndigheter, bör därför inte vara tillgängliga för alla medarbetare som arbetar med ett barn eller en ung person, på ett särskilt ungdomshem eller på SiS huvudkontor, utan informa- tionen skulle behöva behandlas avskilt från övrigt informationshan- tering som rör barnet eller den unge, det särskilda ungdomshemmet och verksamheten i övrigt. Som redogörs för nedan så förekommer det också att barn och unga begär ut sina journaler, vilket ställer särskilda krav på hanteringen av underrättelseinformation. Den befintliga dataskyddsregleringen Uppgifter om lagöverträdelser, vilka i många fall är väsentliga i myn- dighetens brottsförebyggande arbete, får enligt den myndighetsspeci- fika dataskyddsregleringen endast behandlas om de lämnas i ett ärende eller om det är nödvändigt för verksamheten. SiS möjligheter att vidarebehandla insamlade personuppgifter för andra ändamål än för SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … vilka de samlats in är vidare mycket begränsade och kräver ofta ut- tryckligt stöd i unionsrätten eller nationell lagstiftning. Någon regler- ing som medger att SiS vidarebehandlar redan insamlade personupp- gifter i rent brottsförebyggande syfte finns inte. SiS har vidare en skyldighet enligt dataskyddsregleringen att själv- mant lämna information till placerade barn och unga om den behand- ling av personuppgifter som erhållits från annan person eller aktör. Informationsplikten omfattar uppgifter om bland annat ändamålen med behandlingen och de kategorier av personuppgifter som behand- lingen gäller. De placerade barnen och unga har även rätt att begära ut ett registerutdrag innehållande motsvarande uppgifter. Dokumentation och rätten till insyn SiS bedriver socialtjänstverksamhet och har därför en skyldighet att föra en omfattande dokumentation. Den dokumentation som förs i placerade barns och ungas personakter, det vill säga deras socialtjänst- journaler, ska bland annat utvisa åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse. Det innebär att uppgifter som är av relevans för bedömningen av lämplig placering, såsom misstänkta kopplingar till kriminella grupperingar, i dag ska redogöras för i den placerades personakt. Placerade barn och unga bör även hållas underrättade om de journalanteckningar som förs om honom eller henne. När SiS i dag tar emot underrättelseinformation från brotts- bekämpande myndigheter avseende barn och unga har SiS i regel inte möjlighet att undanhålla dessa uppgifter från den placerade själv. Förutsättningar för att hålla uppgifterna hemliga är om uppgifterna omfattas av sekretess enligt 18 kap. 2 § OSL och om partsinsynen kan begränsas enligt 10 kap. 3 § OSL, vilket förutsätter att det med hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att uppgiften inte röjs. Placerade unga som överväger eller bestämmer sig för att lämna kriminella grupperingar genom att ingå i så kallade avhopparprogram löper ofta en mycket hög risk att utsättas för allvarliga våldsbrott av medplacerade. För att förhindra situationer där potentiella avhoppare utsätts för brott är det väsentligt att myndigheten kan behandla upp- gifter om till exempel hot, kopplingar till kriminella nätverk och kon- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 flikter på individnivå. Att behandla dessa uppgifter enligt gällande reglering i barnets eller den unges socialtjänstjournal kan vara för- enat med stora risker för barnet eller den unge, vilket utvecklas nedan. Även dessa uppgifter behöver därför kunna behandlas åtskilt från socialtjänstjournalen. Vissa uppgifter behöver hållas hemliga för den som uppgifterna rör Enligt gällande reglering har SiS mycket begränsade möjligheter att sekretessbelägga uppgifter i förhållande till den placerade själv. Som framkommit ovan behöver SiS för närvarande dokumentera även upp- gifter av känslig art i socialtjänstjournalen, till exempel hotbilds- bedömningar och säkerhetsbedömningar som kan avse kopplingar till ett visst kriminellt nätverk eller att en placerad har påbörjat en avhopparresa. Det är dock mycket vanligt att de placerade begär ut sina journaler under vårdtiden. Det förekommer även att placerade begär att få ta del av egna uppgifter om betryggande bemanning och transportklass. I vissa fall överlämnas sedan dessa uppgifter av den placerade själv till andra placerade eller till utomstående, antingen frivilligt eller under påtryckning. I vissa fall används uppgifterna sedan för att planera av- vikningar, rymningar eller fritagningar. I många fall kan ett röjande av dessa slags uppgifter få mycket allvarliga konsekvenser för barnet eller den unge och i värsta fall kan ett röjande till och med äventyra barnets eller den unges säkerhet. Det är därför angeläget att SiS får ökade möjligheter att kunna sekretessbelägga vissa uppgifter i för- hållande till den placerade själv. Att SiS i så få situationer kan hålla uppgifter hemliga för den upp- giften rör leder i förlängningen leder till att SiS får sämre förutsätt- ningar att upprätthålla en trygg och säker vårdmiljö för de placerade. Utifrån detta ser SiS ett behov av att få förutsättningar att i större utsträckning än vad som är möjligt i dag kunna begränsa den place- rades rätt till information om den personuppgiftsbehandling som myndigheten utför avseende denne. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Behandling av personuppgifter som det inte finns rättsligt stöd för i dag Inom ramen för de samverkansstrukturer som SiS deltar i kan myn- digheten behöva ta emot och dela personuppgifter om placerade barn och unga i rent brottsförebyggande syfte. Som exempel på uppgifter som SiS kan behöva dela med andra aktörer i det nämnda syftet är uppgifter om besök och tillgång till elektroniska kommunikations- tjänster. SiS bedömer att sådan behandling inte ryms inom ramen för den dataskyddsreglering som gäller i dag då den inte är nödvän- dig för att utföra arbetsuppgifter inom socialtjänsten eller för andra specifikt angivna ändamål, så som platsanvisning, dokumentation av vård och behandling eller beslut och underlag i ärenden inom verk- samhetsområdet. För att SiS på ett ändamålsenligt sätt ska kunna delta i samverkans- trukturer som till exempel Samverkan kring barn och unga i organi- serad brottslighet, förkortad BoB, måste myndigheten ges förutsätt- ningar att behandla personuppgifter i brottsförebyggande syfte genom informationsutbyte med medverkande aktörer. SiS behöver även i vissa fall kunna samla in personuppgifter med det primära syftet att förebygga och förhindra brott. SiS bedömer att sådan behandling inte kan göras med stöd av befintlig reglering. Slutsats – ett säkerhetsregister Mot bakgrund av det som sagts ovan efterfrågar SiS en möjlighet att behandla personuppgifter om personer som bedöms utgöra en kvali- ficerad säkerhetsrisk i SiS verksamhet i ett särskilt register. Registret behöver mot den bakgrunden dels syfta till att upptäcka, förebygga och förhindra brottslig verksamhet inom SiS verksamhet, dels att säkerställa ordningen och säkerheten på de särskilda ungdomshemmen samt i övriga delar av SiS verksamhet där tvångsåtgärder genomförs. Informationen i ett eventuellt säkerhetsregister kan till stor del förväntas bestå av underrättelseuppgifter, vilket innebär att det finns behov av att uppgifterna omfattas av sekretess och att tillgången till uppgifterna begränsas. Dels då det kan komma att innebära stora risker för individers säkerhet om uppgifterna röjs, dels då information som härstammar från underrättelseverksamhet kan ha en bristande tillförlitlighet vilket ställer höga krav på att beakta individers person- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 liga integritet. Dessa uppgifter kan vidare vara en del av förunder- sökningsmaterial som omfattas av förundersökningssekretess och som därför inte får röjas. Skulle ett ändamålsenligt säkerhetsregister införas för SiS bedöms myndighetens förutsättningar att bedriva en trygg vård och behand- ling för placerade barn och unga att påtagligt förstärkas. För att möj- liggöra detta bedöms det vara nödvändigt att föra personuppgifter på samtliga individer som på ett allvarligt sätt bedöms utgöra ett hot mot SiS verksamhet samt mot individers säkerhet. Detta innebär att det utöver placerade barn, unga och klienter även finns ett behov av att behandla personuppgifter rörande exempelvis medarbetare, an- höriga eller andra individer med en nära relation till en placerad inom SiS. Uppgifter om andra än de barn, unga och klienter som är place- rade inom SiS skulle endast behandlas på förekommen anledning. Uppgifter om alla anställda skulle naturligtvis inte behandlas i ett register av aktuellt slag. 12.8.3 Frågan om ett säkerhetsregister Närmare om SiS behov av ett säkerhetsregister – frågor och svar Går det att beskriva den praktiska, befintliga behandlingen av personuppgifter som skulle kunna komma att ingå i ett framtida säkerhetsregister? Annorlunda uttryckt – hur går hanteringen till i dag? SiS får i vissa fall muntlig information från samverkande myndigheter framför allt i den myndighetsgemensamma satsningen mot organi- serad brottslighet, såsom till exempel Polismyndigheten. Denna information kan i dag inte skyddas på ett tillfredställande sätt och hanteras därför ofta inte skriftligen. Inte heller kan alla som behöver uppgifterna inom myndigheten ta del av dessa. Uppgifterna hanteras i dag inte på ett enhetligt sätt. Ibland behand- las delar av informationen i en elektronisk platsansökan, i en ISAP (incidentrapport) och/eller i en socialtjänstjournal, eller i värsta fall på papper. Uppgifterna behandlas emellertid inte samlat och kan inte sambehandlas, vilket medför att de med lätthet kan missas. Papper loggas vidare inte, följs inte upp osv, vilket i sig utgör en risk vid be- handlingen av personuppgifter. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … Är SiS bedömning att förandet av ett säkerhetsregister skulle utgöra ett led i socialtjänstverksamhet? Det vill säga att det inte skulle falla inom brottsdatalagens område? SiS verksamhet befinner sig i vissa avseenden i gränslandet mellan vård och rättsväsende. Myndigheten hanterar individer med kopplingar till organiserad brottslighet men saknar juridiska och organisatoriska verktyg som normalt tillkommer brottsbekämpande myndigheter. SiS bedömer dock att ett säkerhetsregister bör vara en del av myn- dighetens socialtjänstverksamhet. Registret är nödvändigt för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter inom socialtjänsten genom att upprätthålla säkerheten på ungdomshemmen och skydda de som är placerade inom myndigheten. Syftet med behandlingen skulle vara följande: • Säkerställa en trygg vård och behandling. • Förebygga brott. • Skydda liv och hälsa. • Förebygga incidenter. • Verksamhetsskydd. • Dela information med samverkande myndigheter (SiS är sedan 2018 en del av satsningen mot organiserad brottslighet som en nätverksmyndighet). Vilken typ av uppgifter skulle behöva kunna behandlas i ett säkerhetsregister och varför? Information behöver kunna behandlas i registret i syfte att förhindra allvarliga hot mot den verksamhet som SiS bedriver och i förläng- ningen mot enskilda barns och ungas samt medarbetares säkerhet. Uppgifter som skulle behöva behandlas i säkerhetsregistret är följande: • Kopplingar till kriminella nätverk. • Information om tredje man – så som till exempel anhöriga, andra medlemmar i gängkontext, samt om anställda, risker och hot mot verksamheten. • Relationer mellan individer/placerade barn och unga. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 • Uppgifter om otillåten påverkan. • Rymningsrisk, fritagning och avvikelsehistorik. • Information som inte är fullt verifierad men kopplad till säker- hetsperspektiv och ”nollvisioner”. Det primära syftet är att skydda de barn och unga som är placerade inom myndigheten. Därför är det nödvändig att i vissa fall föra in- formation om personer som inte är placerade inom SiS, exempelvis medarbetare, anhöriga och andra individer med relationer till place- rade i de fall de bedöms utgöra ett allvarligt hot mot SiS verksamhet, vilket i slutändan innebär att SiS inte kan bedriva en trygg och säker vård. Ett exempel kan vara att en ungdom placeras inom SiS och under tiden för placeringen kommer i kontakt med en medarbetare som har lojalitet mot en kriminell gruppering. Denna medarbetare knyter an till ungdomen och påbörjar på så sätt en rekrytering av den unge till nätverket. I stället för att skydda de unge från kriminalitet innebär placeringen under sådana förhållanden en fördjupning i kri- minalitet. Stora delar av informationen som kommer att behandlas kan som redan nämnts komma att bestå av underrättelseinformation. Detta medför betydande säkerhetsrisker för enskilda om informationen röjs. Att det är fråga om underrättelseuppgifter innebär också att uppgif- terna kan vara mindre tillförlitliga. Det finns i dag, som ovan angetts, uppgifter om att det finns med- arbetare inom SiS som har kopplingar till organiserad brottslighet. Det är av stor vikt att kunna föra uppgifter om detta för att kunna bedriva en säker och trygg vården för placerade barn och unga. Om vilka personer skulle uppgifter behöva behandlas i ett säkerhetsregister och varför? • Placerade barn och unga. • Individer med identifierade riskfaktorer, till exempel medarbe- tare, anhöriga eller andra externa kontakter. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … I säkerhetsregistret skulle uppgifter om personer som bedöms utgöra en kvalificerad säkerhetsrisk i SiS verksamhet behandlas. Detta kan utgöras av placerade barn och unga, medarbetare med koppling till organiserad brottslighet och externa personer som bedöms kunna allvarligt hota verksamheten. Syftet är att i slutändan trygga vården och behandlingen samt minska risken att placerade barn och unga utsätts för eller utsätter andra för till exempel allvarligt våld, att pla- cerade barn och unga rymmer eller fritas, rekryteras in djupare i orga- niserad brottslighet eller på annat sätt utnyttjas i kriminella syften. Ett viktigt syfte med personuppgiftsbehandlingen är även att kunna placera barn och unga i rätt konstellationer och trygga mil- jöer på ungdomshemmen. Ett stort antal kriminella nätverk är som nämnts tidigare i konflikt med varandra och många placerade har kopplingar till sådana nätverk. Lojaliteter mot olika grupperingar kan dessutom skifta snabbt, vilket medför att säkerhetsriskerna växlar på ett sätt som inte förekommit tidigare. Syftet med hantering av personuppgifterna är också att förebygga att allvarliga säkerhetshot eller incidenter inträffar. Detta är i dag svårt då informationen inte kan vare sig behandlas eller skyddas. Går det att i en framtida eventuell reglering koppla tillåtligheten av behandling av uppgifter i ett säkerhetsregister till om det barn eller den unge som uppgifterna rör är placerad i en särskild säkerhetsnivå eller inte? Nej. Syftet med behandlingen av uppgifter är att trygga alla barns och ungas tillvaro och framtid. Exempelvis kan en ungdom placerad i den lägsta säkerhetsnivån, nivå 3, bli föremål för rekrytering till kriminellt nätverk under tiden för placering. Detta behöver SiS få föra informa- tion om för att kunna förebygga och förhindra. Säkerhetshoten i SiS verksamhet går alltså inte att kategorisera utifrån säkerhetsnivåerna i ungdomshemmen. Riskerna i dag är i vissa delar större i de lägre säkerhetsnivåerna där kontrollen av exempelvis elektronisk kommu- nikation är mindre. Uppgifter behöver därför kunna registreras om alla barn och unga som är placerade inom SiS, om det finns skäl för det, oavsett vilken säkerhetsnivå barnet eller den unge är placerad i. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 Finns det behov av att behandla uppgifter i ett säkerhetsregister om barn och unga som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården men som inte har någon koppling till eller historia av brottslig verksamhet? En stor del av de barn och unga som används som utförare inom den organiserade brottsligheten i dag saknar historik i misstanke- och belastningsregistret. Det är snarare barnens och de ungas generella utsatthet, än förekomst i misstanke- och belastningsregistret, som skapar riskerna och därmed behoven av att behandla uppgifter i ett eventuellt säkerhetsregister. Så svaret är ja, framför allt när det hand- lar om att skydda barn och unga eller verksamheten från externa hot. Hur länge skulle uppgifterna i säkerhetsregistret behöva behandlas? SiS anser att uppgifterna skulle behöva behandlas i tre till fem år efter den senaste registreringen eller händelsen inom SiS eller tre till fem år efter det att den registrerade inte längre är föremål för vård inom myndigheten, beroende på registreringsgrund, borde kunna utgöra en rimlig tid för bevarande av uppgifterna. Syftet med bevarandet är bland annat att på kunna arbeta med verksamhetsuppföljning på ett ändamålsenligt sätt samt att kunna göra rimliga bedömningar i det fall barn och unga återigen blir aktu- ella för placering/vård inom myndigheten. Här kan nämnas att under perioden 2019 till 2024 har drygt 6 700 utskrivningar eller frigivningar skett, av knappt 4 000 unika individer. Av utskrivningarna skedde 114 LVU-utskrivningar i direkt anslutning till att barnet eller den unge påbörjade verkställighet av en LSU-dom. Sett till samtliga lagrum har drygt 40 procent av barn och unga någon gång under perioden skrivits in på nytt vid minst ett tillfälle. Av denna grupp har ytterligare nästan 40 procent, motsvar- ande 16 procent av utskrivna barn och unga, återinskrivits vid ett tredje tillfälle. Det är ovanligt med fler än tre ärenden men cirka sex procent av barn och unga som skrivits ut har återkommit fyra gånger eller fler. I genomsnitt har de barn eller unga som skrivits ut återkom- mit 2,6 gånger och den genomsnittliga tiden mellan intagningar är knappt sex månader. Av de barn och unga som hade ett inskrivningsdatum under 2025 var det emellertid 13 procent som också hade ett utskrivningsdatum SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … mer är 365 dagar före inskrivningsdatumet 2025. Av de totalt 964 in- skrivningarna som gjordes under 2025 var det alltså 125 barn och unga där mer än ett år hade passerat sedan han eller hon senast vårdats inom myndigheten. Hur skulle ett säkerhetsregister användas i den dagliga verksamheten och vilken funktion skulle det fylla? • Ökad kunskap vid placering /omplacering (riskreducerande). • Planering av riskreducerande åtgärder. • Förebygga incidenter. • Inrapportering av information och sammanställning nationellt. • Lägesbilder. • Stöd i beslutsprocesser (för det fall att informationen kan veri- fieras). • Myndighetssamverkan. Vem/vilka yrkeskategorier skulle ha tillgång till säkerhetsregistret inom SiS? Åtkomsten skulle behöva vara behovsstyrd, loggad och begränsad. Det måste också gå att differentiera informationsåtkomsten utifrån behov. Exempelvis skulle ett antal individer som arbetar med under- rättelseverksamhet på huvudkontoret (HK) ha full tillgång till regist- ret och leda arbetet med inhämtning, registrering, analys och delning. Lokala funktioner, exempelvis säkerhetssamordnare vid hemmen och vissa medarbetare på placeringsenheten på HK ska, efter utbildning, kunna rapportera in information samt ta del av nödvändig informa- tion som tillgängliggjorts av HK. Att endast ett fåtal individer inom myndigheten hanterar uppgif- terna samt att dessa hanteras på ett säkert sätt skulle komma att vara prioriterat av myndigheten, inte bara utifrån ett dataskyddsperspek- tiv utan även från ett informationssäkerhetsperspektiv. Om SiS inte klarar av att hantera informationen på ett säkert sätt kommer myn- digheten nämligen inte kunna vara en del av den nödvändiga sam- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 verkan med andra myndigheter. Av denna anledning anser SiS att det i en eventuell framtida reglering måste göras särskilt tydligt att uppgifter i säkerhetsregistret ska hanteras med striktare behörighet än övrig information om barn och unga inom SiS. Vilka befintliga integritetshöjande åtgärder som SiS tillämpar i sitt nuvarande informationshanteringssystem skulle också tillämpas på förandet av registret? • Behörighetsstyrning. • Loggning och uppföljning. • Gallring. • Utbildning. • Ändamålsbegränsning. • Registreringsfunktion/registerhanteringsfunktion (med detta avses inte registrator, utan de som registrerar rapporter, det vill säga personal som är utbildad på säkerhetsavdelningen för att se till att de uppgifter som läggs in i registret uppfyller kraven för att läggas in). Skulle uppgifter från registret komma att kunna ingå i ett ärende? Hur skulle uppgifterna i sådant fall hanteras i förhållande till den som uppgiften gäller? I vissa fall kan man tänka sig att uppgifterna kan komma att ingå i ett ärende. Det är om uppgifterna bedöms kunna föras vidare till den placerades journal eller om de annars behövs för att utgöra besluts- underlag. Detta bör dock endast vara i undantagsfall eftersom behovet av registret är just av den anledningen att SiS inte vill att uppgifterna ska hamna i den vanliga dokumentationen eller i ett beslutsunderlag. Dock bör det påpekas att begreppet ärende mycket vitt enligt för- valtningslagen (”ett ärende kännetecknas av att handläggningen ska avslutas med ett beslut”) och vissa av de uppgifter som SiS vill kunna ha i säkerhetsregistret kommer, om än indirekt, att ligga till grund för placering och omplacering, som ju är ett slags beslut. Det ligger inte inom SiS kontroll huruvida uppgifterna i sådana fall kan anses SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … vara en del i ett ärende utan det blir upp till rättspraxis men SiS ser gärna att en eventuell reglering utformas på så sätt att möjlighet till behandling i säkerhetsregistret inte exkluderar alla uppgifter som kan komma att (eventuellt) ingå i ett ärende. I många fall kommer uppgifterna bestå av underrättelseinforma- tion. Detta kommer med stor sannolikhet innebära att informatio- nen inte kommer kunna användas i ett rättsligt beslut. Däremot kan informationen i många fall fungera som kunskapshöjande i syfte att reducera risker proaktivt. Målet är att ”hemlig” information, genom egen kompletterande informationsinhämtning, ska kunna ges till be- slutsfattare som ska kunna motivera ett beslut med den kompletter- ande informationen. Inom underrättelseverksamheten strävar man alltid efter att veri- fiera informationen och omvandla den till öppen information som går att använda i beslut. Underrättelseinformationen ska alltså gene- rellt inte användas i ett beslut men det kan resultera i information som kan användas i ett beslut i ett ärende. Följande exempel kan ges: • Polismyndigheten inkommer med uppgifter till SiS gällande att en medarbetare bedöms ingå i ett kriminellt nätverk. Informa- tionen registreras i säkerhetsregistret och handläggare initierar ett inhämtningsarbete som leder till mer registrerad information i säkerhetsregistret. Ärendet bearbetas och delges till internutred- ningen i syfte att utreda om det går att avskilja medarbetaren från sin tjänst. Informationen från säkerhetsregistret kan guida utred- ning i rätt riktning samt utgöra underlag till ärendet i den mån det är möjligt utifrån sekretess. • Utifrån öppen tillgänglig information läggs en vårdplan för en ungdom. Utifrån denna vårdplanering är tanken att ungdomen i närtid ska ut på ett obevakat hembesök. Utifrån uppgifter som finns i säkerhetsregistret får det särskilda ungdomshemmet in- formation om att det sannolikt finns risk att ungdomen kommer utnyttjas som utförare i en skjutning om han genomför detta hembesök. Detta leder till att vårdplaneringen görs om. • En ungdom är bedömd i säkerhetsbedömningen i transportklass 1 (den högsta säkerhetsnivån). Detta utifrån mycket vaga uppgifter i socialnämndens platsansökan. Utifrån uppgifter som inhämtas till säkerhetsregistret kan en bedömning göras att riskerna kring ungdomen inte når upp till transportklass 1 utan kan sänkas till Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 transportklass 3. På så sätt kan SiS lägga rätt resurser på rätt barn och unga. Vad skulle en utökad rättslig möjlighet att hemlighålla uppgifter i registret behöva innebära? Annorlunda uttryckt, vilken slags utökad sekretessreglering efterfrågas med anledning av säkerhetsregistret? SiS önskar att uppgifterna i ett eventuellt framtida säkerhetsregister omfattas av sekretess. Sannolikt kommer de att omfattas av sekretess enligt 26 kap. 1 § OSL i förhållande till tredje man då det kommer att röra sig om uppgifter om personliga förhållanden inom social- tjänsten. Men SiS önskar ett starkare skydd än så, i vart fall ett skydd som gör att uppgifterna inte behöver lämnas ut till den de berör. Det skulle förta hela syftet med registret om uppgifterna skulle behöva lämnas ut till berörd individ. SiS behöver alltså skydda informationen så att den inte tillgängliggörs för berörd individ eller tredje man (till exempel obehöriga medarbetare, anhöriga och allmänhet). Att informationen skyddas är en central fråga för SiS. Primärt på grund av att information som hamnar fel (exempelvis om källupp- gifter eller metoder) riskerar att leda till att barn och unga, anställda eller allmänheten kan skadas allvarligt eller i värsta fall dödas. Det är även av stor vikt för myndigheten då SiS inte kommer kunna delta i myndighetssamverkan om SiS inte kan skydda informationen och syftet med att kunna ha ett säkerhetsregister skulle då ha förfelats. Hur stor andel av barn och unga som vårdas vid de särskilda ungdomshemmen har ett sådant vårdbehov eller en sådan bakgrund eller livssituation att uppgifter om dem skulle behöva behandlas i ett säkerhetsregister? SiS uppskattar att en betydande andel kommer höra till denna kate- gori. Emellertid är detta svårt att svara på då SiS i dag inte kan doku- mentera denna information och ta fram statistik. En av anledningarna till att SiS behöver kunna dokumentera i ett särskilt register är att det finns ett behov av att kunna ta fram denna typ av underlag. Dock kan noteras att under 2024 var andelen pojkar som hade placeringsgrund kriminalitet 69 procent och 2025 var denna andel 88 procent. Under SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 2024 var andelen flickor som hade placeringsgrund kriminalitet 12 pro- cent och 2025 var denna andel 27 procent. Skulle uppgifterna i säkerhetsregistret också komma att användas inom myndighetens verksamhet med uppföljning? Skulle uppgifterna användas i någon annan del av verksamheten? Ja, utifrån att kunna presentera en lägesbild och rapporter gällande allvarliga hot mot verksamheten. Här kan följande nämnas: • Syftet är inte brottsbekämpning utan en säker vård och vårdmiljö. • Dagens brister skapar risker. • Säkerhetsarbetet är en integrerad del av vårduppdraget. • Uppgifter ska användas operativt – inte normativt. • Till stora delar är behoven av ett säkerhetsregister hos SiS de samma som hos Kriminalvården. En stor skillnad är dock att när individerna placeras hos SiS är det ofta förenligt med ett stort informationsbehov då det kan saknas tydlig dokumentation hos samverkande myndigheter som klargör allvarliga säkerhetsrisker som hotar verksamheten. • Möjliggör för beslutsfattare att fatta kloka och välgrundade beslut. Går det att beskriva ett eller flera typscenarier som illustrerar betydelsen av att SiS får del av och kan behandla relevanta uppgifter på det sätt som efterfrågas? • I samband med en placering av ett barn kan det i den elektroniska platsansökan från socialtjänsten framgå att barnet har gäng- eller nätverkskopplingar relaterade till organiserad brottslighet och att det finns en hotbild mot barnet. I ett sådant fall har SiS behov av att i myndighetssamverkan kunna verifiera sådan information. Syftet är att på en både bredare och mer detaljerad nivå få kunskap om informationen så att man kan vidta riskreducerande åtgärder som till exempel undvika placering tillsammans med barnets anta- gonister. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 • Kommunikation mellan barn och unga placerade på SiS och in- tagna på annan myndighet samt personer på utsidan sker frekvent, såväl genom telefon och brev eller elektroniska kommunikations- medel som vid besök. I regel kan det vara positivt för barnet eller den unge med kontakter med andra men det är svårt för SiS att bedöma om det är det eller inte utan att ha tillgång till relevant information. Barnet eller den unge kan nämligen i sådan kommu- nikation eller sådana besök också vara föremål för rekryterings- försök in i organiserad brottslighet – eller försöka rekrytera andra – eller fortsätta med brottslig verksamhet under pågående pla- cering. Ett exempel är om en ung person som är placerad på SiS har en till synes god och frekvent kontakt med en nära anhörig. I samverkan med andra myndigheter kan dock SiS få tillförlitlig information om att den nära anhörige har en tongivande roll i organiserad brottslighet och att kommunikationen och besöken bedöms vara ett led i fortsatt brottslighet. • En annan myndighet kan ha information om en planerad fritag- ning av ett barn eller en ung person som är placerad på SiS. Upp- gifterna bedöms dock inte kunna delas med SiS med hänsyn till att uppgifterna bör vara sekretessbelagda och SiS inte kan föra in och skydda sådana uppgifter i sitt befintliga informationshanter- ingssystem. SiS säkerhetsavdelning har dock behov av informa- tionen för att kunna vidta riskreducerande åtgärder. Man behöver även kunna arbeta vidare med informationsinhämtning från det aktuella ungdomshemmet, dels för att kunna styrka informatio- nen, dels för att kunna återkoppla till den andra myndigheten. • Många av de placerade barnen och ungdomarna på SiS har någon form av relation eller koppling till organiserad brottslighet, till exempel genom att ha varit utförare av en skjutning eller genom att ha slängt en handgranat eller annat explosivt mot tredje man. SiS säkerhetsavdelning har ett behov av att kunna bedöma vilka av dessa barn och ungdomar som har kan ha en hotbild riktad mot sig, antingen från uppdragsgivare eller den som blivit utsatt eller dennes gäng alternativt nätverk. Man behöver även kunna bedöma om det föreligger en risk för fortsatt brottslighet under placering, dels för att kunna erbjuda en trygg och säker placering, dels för att barnen eller de unga ska kunna nå målen med vård och behand- ling som ges under placeringstiden. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … • SiS eller en annan myndighet som SiS samverkar med kan ha infor- mation om att medarbetare vid SiS eller andra personer, till exem- pel anhöriga eller besökare, har en relation eller koppling till gäng eller nätverk som bedöms vara organiserad brottslighet. Det kan också röra sig om relation eller koppling till ett sammanhang som på ett annat vid bedöms utgöra ett hot mot SiS verksamhet och skyddsvärden, till exempel om medarbetaren eller en annan person smugglar in narkotika, mobiltelefoner eller annat till de placerade barnen och ungdomarna. Det finns också exempel på rena infiltra- tionsförsök vid de särskilda ungdomshemmen. Information om sådana förhållanden behöver kunna behandlas inom SiS säkerhets- avdelning för att riskreducera på olika nivåer av verksamheten, eller för att kunna ligga till underlag för ett internt utrednings- arbete. Informationen behöver även kunna behandlas i syfte att verifiera den inför ett eventuellt ärende vid myndighetens personal- ansvarsnämnd eller ha en grund för att sluta erbjuda arbetstillfällen åt en uppenbart olämplig timvikarie. 12.8.4 Samråd med Kriminalvården om den myndighetens säkerhetsregister Om samrådet Som redan nämnts har utredningen tagit kontakt med Kriminalvården för ett samråd om den myndighetens säkerhetsregister. Det som efterfrågas av SiS motsvarar nämligen det säkerhetsregister som Kriminalvården för med stöd av 4 kap. lagen (2018:1699) om krimi- nalvårdens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, förkortad KVBDL, och 4–9 §§ förordningen (2026:106) om kriminalvårdens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, förkortad KVBDF. Kontakten tog i syfte att få en större förståelse för vad SiS efterfrågar i detta avseende. Vid samrådet har utredningen träffat representanter från Kriminal- vårdens rättsavdelning och säkerhetsavdelning. Av naturliga skäl har den information som hämtats in under samrådet inte utgått från SiS behov, utan motsvarar en beskrivning av säkerhetsregistrets funktion inom Kriminalvården och den myndighetens behov. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 I det följande anges vad som framkom vid utredningens samråd med Kriminalvården om myndighetens säkerhetsregister, samt Kri- minalvårdens inställning till vårt uppdrag i denna del. Kriminalvårdens säkerhetsregister Inom Kriminalvården används det informationshanteringssystem som kallas säkerhetsregistret primärt för olika slags riskbedömningar. Det kan handla om risker för hot, våld, införsel av narkotika eller annat. Den stora nyttan med säkerhetsregistret är att det finns ett rättsligt och praktiskt utrymme för att behandla de uppgifter som behövs i detta syfte, bland annat sådana uppgifter som kommer från andra myndigheter. Kriminalvården är en stor myndighet med över 20 000 anställda, men det är bara ungefär 100 av dessa som har faktisk tillgång till säkerhetsregistret och de uppgifter som finns där. De personer som har behörighet till registret är lokalt placerad underrättelsepersonal och de som arbetar på myndighetens underrättelseenhet vid huvud- kontoret. Rekryteringsprocessen dit är mycket noggrann och det krävs även att man går Kriminalvårdens internutbildningar för att kunna ges behörighet till registret. Det finns dessutom interna till- synsfunktioner för att följa hur uppgifter från registret delas i verk- samheten och för loggning av tillgången till uppgifterna. Vilka uppgifter som behandlas i registret begränsas först och främst av myndighetens särskilda dataskyddsreglering som komplet- terar brottsdatalagen, där det bland annat framgår för vilka ändamål behandling av personuppgifter är tillåten. I den närmare regleringen av registret utgår tillåtligheten från vissa kategorier av personer och vissa typer av hot. I säkerhetsregistret behandlas vidare enbart upp- gifter som har en anknytning till Kriminalvårdens uppdrag. Det kan till exempel röra sig om uppgifter som indikerar att det finns en risk för rymning, fortsatt brottslighet eller hot och våld. Uppgifterna rör främst klienterna men även uppgifter om tredje man får i dag regi- streras i säkerhetsregistret, dock endast under vissa förutsättningar. Uppgifterna kan härröra från Kriminalvården eller från annan myn- dighet. Uppgifter som behandlas i säkerhetsregistret delas inte som så- dana till övriga verksamheten utan det handlar om att underrättelse- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … enheten ger stöd till olika beslutsfattare inom Kriminalvården, och ibland även till andra myndigheter. De faktiska uppgifter som finns i registret delas alltså inte med personer som inte har behörighet till registret. Det handlar i stället om att lämna sådan information som syftar till att ge verksamheten möjlighet att agera på de uppgifter som finns i registret, i syfte att skydda verksamheten. Vid bedömningen av vilka uppgifter som ska delas utanför under- rättelseenheten görs en avvägning utifrån informationens allvarlig- hetsgrad, informationens känslighet och verksamhetens behov. Det innebär att man enbart lämnar ut den information som behövs i syfte att skydda verksamheten i det enskilda fallet. Utifrån detta avgörs också vilka konkreta uppgifter som ska spridas till beslutsfattare i verksamheten. Det kan dock uppstå situationer där uppgifter från säkerhets- registret bedöms inte kunna lämnas ut till övriga verksamheten. Det är om informationen i sig har ett så stort skyddsvärde att det inte bör hamna i exempelvis ett beslut och därmed spridas. I dessa fall behöver det i stället finnas en dialog mellan underrättelseenheten och den övriga verksamheten. På så sätt kan man, utan att dela informationen i säkerhetsregistret, vägleda eller hjälpa berörda beslutsfattare att hitta betydelsefull information som kan hämtas från öppna källor eller andra aktörer. Uppgifter som behandlas i säkerhetsregistret skyddas vidare av flera olika sekretessbestämmelser. Flera av dessa bestämmelser inne- bär att uppgifterna i registret kan hållas hemliga för den som upp- gifterna rör. Kriminalvården är en del av totalförsvaret. Uppgifter inom myn- digheten träffas därför av 15 kap. 2 § OSL, som bland annat anger att sekretess gäller för uppgift som rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs. Uppgifterna i säkerhetsregistret skyddas även av sekretess i enlig- het med vad som framgår av 18 kap. 1, 2 och 3 §§ OSL, som samman- fattningsvis träffar uppgifter som hänför sig till brottsförebyggande verksamhet, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om upp- giften röjs. I 18 kap. 11 § OSL finns vidare särskilda bestämmelser om sek- retess inom Kriminalvården som träffar uppgift om åtgärd om har Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 till syfte att hindra rymning eller fritagning, liksom uppgift om åt- gärd som har till syfte att upprätthålla ordningen och säkerheten i myndighetens verksamhet, om det kan antas att syftet med åtgärden motverkas om uppgiften röjs. Uppgifter i säkerhetsregistret träffas också av bestämmelsen i 35 kap. 15 § OSL som anger att sekretess gäller inom Kriminalvår- den för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående lider men eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Även den bestämmelsen kan ligga till grund för att hålla uppgifter hemliga för den som uppgifterna rör, eftersom det andra ”någon” i bestämmelsen inte enbart avser klienten utan också kan avse till exempel personal. Kriminalvårdens medskick till utredningen Vid samrådet kom det fram att det för Kriminalvårdens del skulle vara positivt om SiS gavs en rättslig möjlighet att föra ett säkerhetsregis- ter motsvarande det som myndigheten för. Som skäl för det angavs från Kriminalvårdens sida att många barn och unga redan i dag men i än större utsträckning i framtiden kommer att röra sig mellan de olika myndigheterna i samband med utmönstringen av påföljden sluten ungdomsvård. Fortsättningsvis kommer det därför behövas mer samverkan mellan myndigheterna om den gruppen barn och unga som aktualiseras inom båda myndigheternas verksamheter. Under- rättelseinformation kan dock bara lämnas från Kriminalvården till en myndighet som har en mottagande funktion, inklusive medarbetare som jobbar med säkerhet, för sådan information. För en samverkan krävs det därför också rättsliga förutsättningar för den mottagande myndigheten, det vill säga i det här fallet SiS, att hantera informatio- nen på ett säkert sätt. 12.8.5 Sammanfattning I avsnittet ovan har vi redogjort för resultaten av vårt arbete i den del som avser en kartläggning av nuvarande SiS behov av förbättrade möjligheter till informationsutbyte och att kunna hämta in och be- handla uppgifter som behövs för säkerhetsarbetet och det brotts- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … förebyggande arbetet på de särskilda ungdomshemmen. Uppgifterna som redovisas ovan har hämtats in genom SiS vid flera möten och en heldagsworkshop, genom att ta del av sådant skriftligt material som SiS lämnat till utredningen och genom att ha ett samråd med Krimi- nalvården avseende den myndighetens säkerhetsregister. Behoven som framträder i vår kartläggning i denna del rör primärt följande förhållanden. • SiS behov av att kunna behandla personuppgifter skilt från social- tjänstjournalen i ett särskilt register, liknande Kriminalvården säkerhetsregister, i syfte att utföra brottsförebyggande arbete och säkerhetsarbete. • SiS behov av att kunna hemlighålla vissa uppgifter både i förhål- lande till den uppgifterna rör och i förhållande till övriga, även myndighetens anställda. Som vi nämnt inledningsvis motsvarar redovisningen av kartlägg- ningen de behov som SiS uppgett till utredningen, och vi har inte analyserat eller värderat informationen. I avsnitt 12.12 lämnar vi våra överväganden och förslag utifrån de här kartlagda behoven. 12.9 Behovet av att utbyta uppgifter inom myndigheten 12.9.1 Något om uppdraget i denna del Vårt uppdrag enligt direktiven Som vi har redovisat i avsnitt 12.3.2 gäller sekretess som huvudregel både mot enskilda och mot andra myndigheter samt mellan verksam- hetsgrenar inom en myndighet när de är att betrakta som självstän- diga i förhållande till varandra. I våra direktiv konstateras att Riks- dagens ombudsmän (JO) i ett beslut den 30 augusti 2019 bedömt att verksamheten inom SiS består av sådana olika självständiga verksam- hetsgrenar som avses i 8 kap. 2 § OSL, där hälso- och sjukvården utgör en och socialtjänsten utgör en annan verksamhetsgren och att sekretess gäller mellan de olika verksamhetsgrenarna. SiS har dock efter beslutet från JO fört fram till regeringen att det inte går att be- driva en integrerad och patientsäker vård om inte hälso- och sjuk- Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 vårdspersonal och behandlingspersonal på de särskilda ungdoms- hemmen kan samverka kring varje enskilt fall och sinsemellan dela viktiga uppgifter som kan påverka den tillsyn och vård som ska ges. Enligt direktiven verkar dock frågan om det råder sekretess mellan olika verksamhetsgrenar inom myndigheten oklar. Det finns därför ett behov av att se över förhållandet mellan de olika verksamhets- grenarna inom den framtida myndigheten som ska ansvara för den statliga barn- och ungdomsvården. Enligt regeringens mening är det viktigt att det inte finns hinder för myndighetens möjligheter att bedriva en ändamålsenlig vård. Vårt uppdrag i denna del är därför att analysera och ta ställning till förhållandet i fråga om sekretess mellan de olika verksamhetsgrenarna inom myndigheten, lämna förslag på åtgärder som motsvarar de kart- lagda behoven, och lämna nödvändiga författningsförslag. Hur har vi genomfört vårt uppdrag? Till skillnad från våra uttalade kartläggningsuppdrag som redovisas i avsnitten 12.7, 12.8, 12.10 och 12.11 rör uppdraget i denna del en i huvudsak juridisk analys av vissa förhållanden, där relevanta omstän- digheter redan är kända. Vi har alltså inte genomfört några möten eller workshops eller på annat sätt tagit del av information från SiS i denna del. För att utföra uppdraget, och ta fram underlag för våra kommande förslag, har vi gjort en analys utifrån relevanta rättskällor och andra sammanhang där frågan om självständiga verksamhetsgrenar aktuali- serats, och utifrån de förslag vi lämnat i övrigt rörande att Myndig- heten för statlig barn- och ungdomsvård föreslås få ett hälso- och sjukvårdsuppdrag (se avsnitt 10.4.5). Till skillnad från i övriga redovisningar utgår redovisningen här alltså från hur det rättsligt kommer förhålla sig i framtiden, och inte enbart hur det förhåller sig i dag. Våra övervägande och förslag om hur behoven ska tillgodoses redogörs dock inte för i detta samman- hang, utan i avsnitt 12.12. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … 12.9.2 Rättslig bakgrund Självständiga verksamhetsgrenar inom en myndighet När är en verksamhetsgren självständig? Det är inte helt enkelt att avgöra om eller när det finns självstän- diga verksamhetsgrenar inom en myndighet. En utgångspunkt för bedömningen av om det inom en myndighet finns olika verksam- hetsgrenar i offentlighets- och sekretesslagens mening anses vara sekretessregleringens närmare utformning. Om olika delar av en myndighets verksamhet har att tillämpa olika sekretessbestämmelser anses de utgöra olika verksamhetsgrenar i den mening som avses i offentlighets- och sekretesslagen. Om så är fallet återstår det att avgöra om de olika verksamhetsgrenarna är att betrakta som själv- ständiga i förhållande till varandra.81 Kravet på att verksamhetsgrenarna ska vara självständiga i för- hållande till varandra för att en sekretessgräns ska uppstå mellan grenarna infördes efter ett förslag från konstitutionsutskottet82 när riksdagen behandlade förslaget till 1980 års sekretesslag. Konstitu- tionsutskottet anförde att frågan om när olika verksamhetsgrenar är självständiga i förhållande till varandra får avgöras med ledning av förarbetsuttalandena till bestämmelsen i 2 kap. 8 § tryckfrihetsför- ordningen (i dess lydelse före den 1 januari 2019, nuvarande 2 kap.

15 § andra stycket OSL inte beslut av Kriminalvården eller en över- vakningsnämnd. Om det av särskild anledning kan antas att den en- skilde eller någon närstående utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs gäller dock sekretessen för uppgift i ett sådant beslut. Sekretess enligt 35 kap. 15 § första stycket OSL utgår alltså också från en presumtion för att uppgifterna är offentliga. Ett av de histo- riskt sett äldsta uttrycken för offentlighetsprincipen är dessutom att allmänheten ska ha insyn i de förhandlingar som hålls i domstol. Denna möjlighet till insyn är av central betydelse för rättssäkerheten och för allmänhetens förtroende för rättskipningen.323 Enligt 2 kap.

18 § För utbildning vid statliga hem för barn och unga enligt 24 kap. 8 och 9 §§ samt utbildning för elever som vårdas på sjukhus eller annan motsvarande institution enligt 24 kap. 17–19 §§ ska samma bestämmelser om entrepre- nad gälla som för den skolform som utbildningen ska motsvara. Paragrafen innehåller bestämmelser om entreprenad för utbildning vid statliga hem för barn och unga och särskild undervisning som anordnas på sjukhus eller annan motsvarande institution. Överväg- andena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att den nya benämningen statliga hem för barn och unga ersätter benämningen särskilda ungdomshem.

19 § RF att lagar och andra föreskrifter inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. Regeringen har där- för uttalat att det bör vara mycket ovanligt att svensk rätt inte upp- fyller Europakonventionens krav.166 Våra materiella förslag på ny reglering, som i huvudsak syftar till att stärka barns och ungas ställning i den statliga barn- och ungdoms- vården, stärka rättssäkerheten för barn och unga och höja kvaliteten på vården, bör också uppfylla Europakonventionens, och därmed även dataskyddsförordningens, krav i detta avseende. Även förslaget om att ge myndigheten en rättslig möjlighet att föra ett säkerhets- register bör göra det, se bland annat avsnitt 12.12.22. När Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård behandlar känsliga personuppgifter som är nödvändiga för att utföra de upp- gifter som ålagts myndigheten i författning rör det sig alltså om en behandling för ett viktigt allmänt intresse och som har sin grund i 165 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 84. 166 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 50. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … en nationell rätt som både är proportionerlig och förenlig med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd. Lagen om personupp- giftsbehandling vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård föreslås innehålla bestämmelser som kompletterar dataskyddsförord- ningens bestämmelser om när behandling av personuppgifter kan tillåtas. Lagen föreslås också innehålla olika former av skyddsåtgärder som upprätthåller skyddet för den personliga integriteten vid den behandling av känsliga personuppgifter som myndigheten kommer att utföra. Sammantaget bedömer vi därför att den behandling av känsliga personuppgifter som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård behöver utföra uppfyller kraven i artikel 9.2 g i data- skyddsförordningen. Sådan behandling ska vara tillåten om den är nödvändig med hänsyn till ändamålet med behandlingen, i enlighet med det vi redogjort för ovan om att den nya myndighetens utrymme för att behandla personuppgifter inte bör begränsas i förhållande till nu gällande reglering för SiS. I den befintliga regleringen anges i och för sig även att känsliga personuppgifter får behandlas om de har lämnats i ett ärende. Reger- ingen har uttalat att ärendebegreppet i de allra flesta fall är förhållande- vis tydligt och används som avgränsning för förvaltningslagens till- lämpningsområde.167 Den nya myndighetens ärendehandläggning kommer alltså regleras dels av förvaltningslagen, förvaltningsprocess- lagen (1971:291) och sektorsspecifik förfarandereglering i den sär- skilda lagstiftningen om vård av unga utan samtycke, dels av de be- stämmelser som styr vilka uppgifter myndigheten måste registrera och dokumentera i verksamheten, se avsnitt 12.5.4. Dessa bestäm- melser kommer inte vara valfria för myndigheten att tillämpa. Efter- som situationer där känsliga personuppgifter lämnats i ett ärende därmed kommer att omfattas av det angivna rekvisitet (behand- lingen är nödvändig med hänsyn till ändamålet med behandlingen) saknas det skäl att särskilt reglera behandling av känsliga person- uppgifter i dessa situationer. 167 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 87. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 … men också i artikel 9.2 h Dataskyddsförordningens undantag för behandling av känsliga per- sonuppgifter i artikel 9.2 har ingen inbördes prioritering och flera undantag kan vara tillämpliga på en och samma behandling.168 Som vi redogjort för i avsnitt 12.4.1 finns det i artikel 9.2 h ett undantag som särskilt avser behandling som är nödvändig av skäl som hör samman med förebyggande hälso- och sjukvård och yrkesmedicin, bedömningen av en arbetstagares arbetskapacitet, medicinska diagno- ser, tillhandahållande av hälso- och sjukvård eller behandling, social omsorg samt förvaltning av hälso- och sjukvårdstjänster, social om- sorg och deras system. Regeringen har uttalat att begreppet social omsorg sannolikt om- fattar uppgifter som utförs inom socialtjänsten, men att det, i avsak- nad av praxis svårt att närmare avgränsa innebörden av begreppen. Vad gäller kravet i artikel 9.2 h på att verksamheten ska utföras på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt eller enligt avtal med yrkesverksamma på hälsoområdet uttalade regeringen dock samtidigt att denna förutsättning är uppfylld så snart verksam- heten bedrivs i enlighet med verksamhetslagstiftningen på de aktuella områdena, till exempel socialtjänstlagen och andra relevanta författ- ningar. Angående kravet på tystnadsplikt för behandling med stöd av artikel 9.2 h, som framgår av artikel 9.3, konstaterade regeringen att sådan tystnadsplikt gäller inom den svenska offentliga sektorn enligt offentlighets- och sekretesslagen, och att för de privata ut- förarna finns bestämmelser om tystnadsplikt ibland annat patient- säkerhetslagen och socialtjänstlagen.169 Vad gäller kravet på tystnadsplikt kommer uppgifter om enskilda som behandlas i verksamheten med statliga barn och unga kommer i regel att omfattas av socialtjänstsekretess enligt 26 kap. 1 § OSL, vilket innebär att det föreligger en presumtion för sekretess för upp- gifterna. Sekretessen bryts dock i många fall, särskilt i förhållande till andra myndigheter. Det kan här noteras att en uppgift som inte är sekretessbelagd inte heller omfattas av tystnadsplikt, vilket följer av 3 kap. 1 § OSL. Uppgifter som myndigheten föreslås få behandla i säkerhetsregistret kommer som utgångspunkt också att omfattas av sekretess, som kan komma att brytas särskilt i förhållande till andra 168 Prop. 2025/26:165 En lag om socialdataregister, s. 73. 169 Prop. 2017/18:105 Ny dataskyddslag, s. 93. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … myndigheter (se vidare avsnitt 12.12.29). Vad gäller myndighetens verksamhet med uppföljning efter avslutad vård gäller dock den abso- luta sekretessen enligt 24 kap. 8 § OSL och 7 § OSF (se avsnitt 12.5.1). Även den sekretessen kan dock brytas i förhållande till andra myn- digheter i vissa fall. Det är alltså inte självklart att tystnadsplikt utan undandrag kom- mer gälla i verksamheten med statliga hem för barn och unga. I den engelska respektive den franska versionen av artikel 9.3 anges dock begreppen professional secrecy och une obligation de secret profession- nel.170 Det indikerar att det som avses i artikel 9.3 inte är någon helt absolut tystnadsplikt, utan ett regelverk som ställer upp generella krav på yrkesverksamma att inte röja uppgifter som de får känne- dom om i sin professionella roll. Sådana regelverk omfattar normalt också bestämmelser som anger när det får göras undantag från det generella röjandeförbudet. Kravet i artikel 9.3 bör därför motsvara bestämmelserna i bland andra offentlighets- och sekretesslagen, patientsäkerhetslagen och socialtjänstlagen. Även lagen (2020:914) om tystnadsplikt vid utkontraktering av teknisk bearbetning eller lagring av uppgifter kan nämnas i sammanhanget. Den lagen syftar till att uppgifter från en myndighet som hanteras av en tjänsteleve- rantör ska få ett sekretesskydd som är likvärdigt med det som gäller när en annan myndighet tillhandahåller en motsvarande tjänst.171 Det som avses i artikel 9.3 bör alltså inte vara en sådan tystnads- plikt som inte tillåter några som helst undantag, till exempel en in- formationsplikt för att skydda barn som riskerar att fara illa eller uppgiftslämnande vid allvarlig fara för liv och hälsa (jämför här 19 kap.

25 § En elev har rätt att bli mottagen i en anpassad grundskola som anordnas av en annan kommun än den som ska svara för elevens utbildning, om eleven med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens anpassade grundskola. Innan kommunen fattar beslut om att för ett visst läsår ta emot en sådan elev, ska den inhämta yttrande från elevens hemkommun. En elev som vistas i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap.

26 § Vad som föreskrivs om överlåtelse av ansvar i 25 § gäller även för staten som huvudman för utbildning vid statliga hem för barn och unga enligt 24 kap. 8 och 9 §§. Paragrafen reglerar överlåtelse av ansvaret för vissa medicinska in- satser inom ramen för elevhälsan när det gäller statliga hem för barn och unga. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att den nya benämningen statliga hem för barn och unga ersätter benämningen särskilda ungdomshem. 24 kap.

28 § första stycket OSL. Uppgiftsskyldigheter i lag eller förordning bygger som utgångspunkt på överväganden kring vilket sekretess- skydd uppgiften har hos den utlämnande myndigheten och om den mottagande myndighetens behov generellt sett kan anses väga tyngre än det intresse som sekretessen skyddar. Bestämmelser om uppgifts- skyldighet mellan myndigheter är alltså ett sätt för lagstiftaren att reglera ett ofta förekommande informationsutbyte och att säker- ställa att den mottagande myndigheten ges tillgång till de uppgifter som behövs i dennas verksamhet. Om en myndighet enligt lag eller förordning är skyldig att lämna uppgifter till en annan myndighet bryts därför eventuell sekretess.114 En uppgift som träffas av en bestämmelse om uppgiftsskyldighet är alltså inte sekretessbelagd i förhållande till den mottagare som anges i bestämmelsen, under förutsättning att samtliga rekvisit som anges i bestämmelsen är uppfyllda. Uppgiftsskyldigheter kan dock även avse uppgifter som annars inte är sekretessbelagda. Det är alltså inte nödvändigt att en bestämmelse om uppgiftsskyldighet ursprungli- gen har utformats med tanke på att uppgifterna är sekretessbelagda.115 Som nämnts kan en uppgiftsskyldighet i stället primärt vara ett ut- tryck för lagstiftarens vilja att säkerställa att den mottagande myndig- heten ges tillgång till de uppgifter som behövs i dennas verksamhet. Vår bedömning är att det behöver just säkerställas att de olika verk- samhetsgrenarna inom den statliga barn- och ungdomsvården ges möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt utbyta uppgifter i syfte att ge placerade barn och en god, trygg och sammanhållen vård. För att kunna säkerställa att nödvändigt uppgiftsutbyte sker krävs både ett tydligt rättsligt stöd för uppgiftslämnandet, och att regleringen är tydligt handlingsdirigerande (se avsnitt 6.2.5). Det måste alltså genom regleringen ställas vissa krav på tillämparen att faktiskt lämna de upp- gifter som krävs för att utföra verksamheten utifrån barns och ungas 114 Jfr prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m.m., Del A s. 322. 115 SOU 2025:45 Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – några anslutande frågor, s. 134. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … individuella behov, oavsett om behoven rör socialtjänstinsatser eller hälso- och sjukvårdsåtgärder. Förutom att den bryter eventuell sekretess innebär en uppgifts- skyldighet även att den som har att tillämpa bestämmelsen ges en materiell uppgift som måste utföras. En uppgiftsskyldighet blir på så sätt en del av regleringen av den utlämnande aktörens verksam- hetsreglering. Till skillnad från en sekretessbrytande bestämmelse, som anger att uppgifter får lämnas ut under vissa förhållanden, är en uppgiftsskyldighet tydligt handlingsdirigerande. Den som har att tillämpa en uppgiftsskyldighet ska nämligen lämna uppgifter under de förutsättningar som anges i bestämmelsen. Då Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård föreslås ha en skyldighet att arbeta för att myndighetens sociala vård och hälso- och sjukvård vid statliga hem för barn och unga ges sammanhållet ut- ifrån barns och ungas behov och rättigheter framstår det som lämp- ligt att informationsutbytet mellan de olika verksamhetsgrenarna inom myndigheten regleras genom en uppgiftsskyldighet, varför vi föreslår en sådan. Det blir därmed en del i personalens uppdrag att, under de förutsättningar som anges i bestämmelsen, lämna uppgifter om placerade barn och unga till sina kollegor i den andra verksam- hetsgrenen. Uppgiftsskyldigheten bör därför också införas i den författning som i huvudsak kommer att reglera verksamheten, det vill säga det nya kapitlet i socialtjänstförordningen (se kapitel 8). På så sätt bör också vissa av de tillämpningsproblem som är förknippat med dagens reglering kunna undvikas. Det nyss sagda innebär dock inte att barnets eller den unges samtycke kan bortses från, vilket vi utvecklar nedan. … på eget initiativ Uppgiftsskyldigheter kan utformas på olika sätt, antingen som en skyldighet att på eget initiativ lämna ut uppgifter, eller en skyldig- het att efter begäran från den mottagande myndigheten lämna ut uppgifter. Som framgår av avsnitt 12.5.2 har såväl hälso- och sjukvårdsverk- samheten som socialtjänstverksamheten vid särskilda ungdomshem i dag en skyldighet att på eget initiativ underrätta Skatteverket om det kan antas att en uppgift i folkbokföringen om en person som är Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 eller har varit folkbokförd är oriktig eller ofullständig, om inte sär- skilda skäl talar mot det. Båda verksamhetsgrenarna har också en skyldighet att till Försäkringskassan på begäran lämna uppgifter som avser en namngiven person när det gäller förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av socialförsäkringsbalken, om det inte finns synnerliga skäl mot att uppgiften lämnas ut. En uppgiftsskyldighet som inträder på begäran kan ofta moti- veras av integritetsskäl. Genom att skyldigheten att lämna uppgifter inträder först efter att mottagaren framställt en begäran begränsas mängden uppgifter till att endast avse de uppgifter som den mottag- ande aktören vet är relevanta för verksamheten vid den aktuella tid- punkten.116 Det har dock den nackdelen att sekretessgenombrottet och skyldigheten att lämna uppgifter inträder först efter en begäran. Om ingen begäran inkommer sker heller inget sekretessgenombrott, och inte heller uppstår någon skyldighet att lämna ut uppgifter. En uppgiftsskyldighet på begäran förutsätter också att den mot- tagande myndigheten har kännedom om att det finns uppgifter att begära ut. I situationer där det har ansetts särskilt angeläget att rele- vanta uppgifter lämnas till mottagaren, alldeles oavsett om mottag- aren vet om att uppgifterna finns eller inte, har lagstiftaren därför ofta infört en uppgiftsskyldighet på eget initiativ.117 Vi bedömer att det lämpligaste för informationsutbytet mellan den statliga barn- och ungdomsvårdens olika verksamhetsgrenar är att uppgiftsskyldigheten ska föreligga oavsett om en begäran har framställts av personal från den andra verksamhetsgrenen eller inte. Det måste nämligen anses vara mycket angeläget att ett informations- utbyte kommer till stånd, när det finns skäl för det, oavsett om en fråga först ställts från den mottagande verksamhetsgrenen eller inte. I sammanhanget bör också nämnas den begränsade möjligheten till gemensam vård- och behandlingsdokumentation och behandling av personuppgifter för de både verksamhetsgrenarna. De förfarande- regler som gäller för dokumentation för respektive verksamhetsgren kräver att enbart behörig personal ges tillgång till dokumentationen (se avsnitt 12.5.4). Eftersom personal från en annan verksamhets- gren därför som utgångspunkt inte bör ges behörighet att komma åt dokumentationen behöver det säkerställas på annat sätt att de upp- 116 Jfr t.ex. prop. 2022/23:34 Utbetalningsmyndigheten, s. 94. 117 Se exempel i SOU 2025:45 Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – några anslutande frågor, s. 140–145. SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … gifter som är nödvändiga för att ge barn och unga god och säker vård och behandling kommer ansvarig personal till del. Även detta talar alltså för att uppgiftsskyldigheten ska gälla utan föregående begäran. När ska uppgiftsskyldigheten gälla och för vilka uppgifter? Har kan inledningsvis åter upprepas att den vägledande utgångs- punkten för lagstiftningen på såväl hälso- och sjukvårdsområdet som socialtjänstens område är respekten för den enskildes självbestäm- mande och integritet. Som vi utvecklar i den avslutande delen av detta avsnitt kommer utgångspunkten även i fortsättningen vara att ut- byte mellan olika personalkategorier av uppgifter om ett barn eller en ung person sker med samtycke av den som berörs. En sådan ut- gångspunkt bör även vara förenligt med barnets eller den unges bästa och de grundläggande principerna för såväl socialtjänsten som hälso- och sjukvården. Det går dock inte att bortse från att en uppgiftsskyldighet bryter sekretess och därför gäller oavsett den enskildes eventuella samtycke. Mot den bakgrunden bör uppgiftsskyldigheten också vara avgränsad till vissa situationer, och framför allt inte möjliggöra urskillningslöst eller obefogat informationsutbyte mellan personal vid olika verk- samhetsgrenar vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Ledning i frågan om när uppgiftsskyldigheten ska inträda bör i detta avseende kunna hämtas från de befintliga bestämmelserna i 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL. Som nämnts ovan bryts sekretess enligt de nämnda bestämmelserna om det behövs för att ge den en- skilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Samma behovs- rekvisit ska därför gälla för den föreslagna uppgiftsskyldigheten mellan självständiga verksamhetsgrenar. Uppgiftsskyldigheten ska alltså inträda först om uppgifter behöver lämnas för att ge ett barn eller en ung person nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Det innebär att skyldigheten att lämna uppgifter inte kan använ- das som en ursäkt för att bryta sekretessen i situationer där det inte är påkallat ur ett vård- eller behandlingsperspektiv utifrån barnets eller den unges behov. Uppgiftsskyldigheten uppstår i stället genom, och utgår från, placerade barns och ungas behov av vård, behandling eller stöd i det enskilda fallet. Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning … SOU 2026:52 För att ytterligare tydliggöra att uppgiftsskyldigheten inte med- ger något urskillningslöst utbyte av uppgifter föreslår vi även att det i bestämmelserna införs en begränsning av vilka uppgifter som kan utbytas med stöd av bestämmelsen. Det bör enbart vara de uppgifter om barnet eller den unge eller närstående till honom eller henne som har betydelse för utförandet av vård, behandling eller annat stöd som kan ges vid det statliga hemmet för barn och unga i enlighet med den aktuella verksamhetsregleringen. Uppgifter som saknar betydelse för de nämnda syftena får alltså inte utbytas med stöd av bestämmelsen. Det innebär att uppgiftsskyl- digheten är mer avgränsad än de sekretessbrytande bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen, det vill säga 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL. Rekvisiten för utlämnande med stöd av de bestäm- melserna avser nämligen inte vilka uppgifter som får bytas. Det kan i och förs sig argumenteras att om uppgifter bara får läm- nas om det behövs för ett särskilt syfte (att ge ett barn eller en ung person nödvändig vård, behandling eller annat stöd) så begränsar det också vilka uppgifter som får lämnas. Ur det perspektivet kan det framstå som en dubbelreglering att även reglera vilka uppgifter som får lämnas, dessutom utifrån samma förhållanden som anger när upp- giftsskyldigheten inträder. Då den föreslagna uppgiftsskyldighet ställer krav på egeninitierat utlämnande, och det alltså inte kommer att krävas en begäran för att skyldigheten ska inträda, anser vi dock att det är befogat att även tydliggöra vilka uppgifter som avses. Annars finns det enligt vår bedömning en risk att uppgiftsskyldigheten tas till intäkt för att det inte längre råder sekretess mellan de olika verksamhetsgrenarna, vilket inte är avsikten. Skälet till att vi bedömer att det finns en sådan risk är den höga graden av integrering mellan hälso- och sjukvårdsverk- samheten och socialtjänstverksamheten, där de olika verksamhets- grenarna finns i samma lokaler, arbetar tillsammans i team och kom- pletterar varandra. Så som verksamheten är och kommer att vara upplagd bör det alltså nästan undantagslöst finnas ett legitimt behov av samtal inom de tvärprofessionella teamen, vilket även uppmärk- sammats av JO, se avsnitt 12.9.2. Att även ange vilka uppgifter som kan bli aktuella att utbyta med stöd av bestämmelsen blir därmed både en integritetshöjande och en mer tydligt handlingsdirigerande åtgärd. Eftersom uppgifter kan komma att lämnas mot barnets eller den unges vilja med stöd av be- SOU 2026:52 I fo m o su by , p so uppg f sb h g och uppf j g … stämmelsen bör det här vara av särskilt stor vikt att tydliggöra vilka uppgifter skyldigheten omfattar. Vad som avses med uppgifter om barnet eller den unge behöver ingen närmare förklaring. Vilka uppgifter om närstående som kan ha betydelse för att ge ett barn eller en ung person nödvändig vård, behandling eller annat stöd som kan bli aktuella inom den statliga barn- och ungdomsvården kan dock behöva kommenteras. I förarbetena till de sekretessbrytande bestämmelserna i 25 kap.

35 § Av de sökande till ett nationellt program eller till en nationell inriktning, särskild variant eller gymnasial lärlingsutbildning som börjar första läsåret ska huvudmannen i första hand ta emot dem som är hemmahörande i kom- munen eller inom samverkansområdet för utbildningen. En elev ska vid beslut om mottagande enligt första stycket jämställas med den som är hemmahörande i kommunen eller samverkansområdet för ut- bildningen, om eleven vistas i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen på grund av placering i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett sådant skyddat boende som avses i 9 kap. 6 § samma lag. Paragrafen innehåller bestämmelser om mottagande av sökande till bland annat nationella program i anpassade gymnasieskolan. Över- vägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att den nya placeringsformen statligt hem för barn och unga läggs till i andra stycket. 40 a § En kommun eller en region ska ta emot en elev på ett individuellt program om 1. eleven vistas i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen på grund av placering i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap.

43 § Av de behöriga sökande till ett nationellt program eller till en sådan natio- nell inriktning, särskild variant eller gymnasial lärlingsutbildning som bör- jar första läsåret ska huvudmannen i första hand ta emot dem som är hem- mahörande i kommunen eller inom samverkansområdet för utbildningen. SOU 2026:52 Författningskommentar En elev ska vid beslut om mottagande enligt första stycket jämställas med den som är hemmahörande i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen, om eleven vistas i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen på grund av placering i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400), i ett statligt hem för barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett sådant skyddat boende som avses i 9 kap. 6 § samma lag. Paragrafen innehåller bestämmelser om mottagande av sökande till bland annat nationella program i gymnasieskolan. Övervägandena för ändringsförslaget finns i avsnitt 8.3.1 och 13.2.1. Paragrafen ändras på så sätt att den nya placeringsformen statligt hem för barn och unga läggs till i andra stycket.

49 § En elev som har påbörjat ett nationellt program eller en nationell inriktning och som därefter flyttar från kommunen eller samverkansområdet för ut- bildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen, om den nya hemkommunen erbjuder sådan utbildning. Erbjuder den nya hemkommunen inte den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar utbildningen. En elev som har placerats i ett hem för vård eller boende enligt 9 kap.