Tuvera Fastighets AB — 9 april 2026

6 § miljöbalken. Det är enligt domstolens bedömning inte möjligt att förena till- ståndet med villkor om försiktighetsåtgärder som medför att lokaliseringen skulle kunna godtas. Sid 87 Någon avvägning mellan naturskyddsintressena och de angelägna samhällsintressen som sökanden menar ska leda till att de ansökta åtgärderna varken strider mot försiktighetsprincipen i 2 kap. 3 § miljöbalken eller lokaliseringsprincipen i 2 kap. 6 § miljöbalken ska inte göras i det här avseendet. En sådan avvägning utgjorde tidigare ett självständigt villkor för tillåtlighet för vattenverksamhet (gamla 11 kap. 6 § miljöbalken) men syftade inte heller då till att sätta en lägre tröskel för övriga krav på tillåtlighet utan var en självständig prövning av den samhällsekonomiska tillåtligheten. Såsom domstolen påpekat ovan aktualiseras inte heller skälighetsav- vägningen enligt 2 kap. 7 § miljöbalken då uppnåendet av en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 4 § äventyras. Domstolens samlade bedömning Mot bakgrund av dels den olämpliga lokaliseringen, dels att sökt verksamhet är oförenlig med föreliggande åtgärdsprogram, dels att sökt verksamhet äventyrar möjligheten att förbättra eller återställa kvaliteten i syfte att nå god status för vattenförekomsten Stora Kalvsund år 2027, finner domstolen att det saknas förutsättningar att meddela tillstånd till sökt verksamhet. Mark- och miljödomstolen avslår därför ansökan om tillstånd till ombyggnation av befintlig brygga/pir i norr, inklusive anläggande av tryckbank, anläggande av ramp, höjning av befintlig kaj i väster, anläggande av flytbryggor samt muddring av 2000 kvm havsbotten samt utläggning av sand i enlighet med sökandens yrkande b. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (MMD- 01) Överklagande senast den 30 april 2026. _____________ I domstolens avgörande har deltagit chefsrådmannen Christina Olsen Lundh, ordförande, och tekniska rådet Joen Morales samt de särskilda ledamöterna Lars Heineson och Stefan Andersson. Bilaga 1 Hur man överklagar Dom i mark- och miljödomstol som första instans MMD-01 Vill du att domen ska ändras i någon del kan du Vad händer sedan? överklaga. Här får du veta hur det går till. Mark- och miljödomstolen kontrollerar att överklag- andet kommit in i rätt tid. Har det kommit in för sent avvisar domstolen överklagandet. Det innebär Överklaga skriftligt inom 3 veckor att domen gäller. Ditt överklagande ska ha kommit in till domstolen inom 3 veckor från domens datum. Sista datum för Om överklagandet kommit in i tid, skickar mark- överklagande finns på sista sidan i domen. och miljödomstolen överklagandet och alla handling- ar i målet vidare till Mark- och miljööverdomstolen. Överklaga efter att motparten överklagat Har du tidigare fått brev genom förenklad delgiv- Om ena parten har överklagat i rätt tid, har den ning, kan även Mark- och miljööverdomstolen skicka andra parten också rätt att överklaga även om tiden brev på detta sätt. har gått ut. Det kallas att anslutningsöverklaga. En part kan anslutningsöverklaga inom en extra Prövningstillstånd i Mark- och miljö- vecka från det att överklagandetiden har gått ut. Ett överdomstolen anslutningsöverklagande måste alltså komma in inom När överklagandet kommer in till Mark- och miljö- 4 veckor från domens datum. överdomstolen tar domstolen först ställning till om målet ska tas upp till prövning. Ett anslutningsöverklagande upphör att gälla om det första överklagandet dras tillbaka eller av något annat 1 Mark- och miljööverdomstolen ger prövnings- 1 - 1 8 skäl inte går vidare. tillstånd i fyra olika fall. 0 2 • g vec kli n Så här gör du  D tvi o v m la s p to å l e a n tt b m e a d r ö k m - o er c h a t m t d il e jö t d fi o n m ns s t a o n le le n d n d i ö n m g t a r tt ä tt. ols ut 1. Skriv mark-och miljödomstolens namn och mst målnummer.  Domstolen anser att det inte går att bedöma om o ör d 2. Förklara varför du tycker att domen ska ändras. mark- och miljödomstolen har dömt rätt utan att v d. f Tala om vilken ändring du vill ha och varför du ta upp målet. A ket, tycker att Mark- och miljööverdomstolen ska ta  Domstolen behöver ta upp målet för att ge andra ols ver upp ditt överklagande (läs mer om prövnings- domstolar vägledning i rättstillämpningen. mst tillstånd längre ner). o  Domstolen bedömer att det finns synnerliga skäl D d ucerat a v 3. T v sk a a r d l i a f d t o l u i m g v a i v l b l i e l v k v i a s is a b s m e o v m e is d i d n v u a t e r v j e r il e l b d h e a ä v n n i s v f . i i n S sa n k s i t c i i l k l m . a F m å ö le e r t k d . l ara Om a t d t u t a i n u te p p få r m p å r l ö et v a n v in n g å s g ti o ll n st å a n n d n a g n ä l a le n r l e d d e n n i n ö g v . erklag- o Pr • nst a ns 4. L gi ä f m ter n a o m na v m a n r d sa o m m t s t a o k l t e u n e l k la a n o c n h å f d u i l g ls : t p ä o n s d t i a g d a r e u s p s p e - r, a ta d e m d e o d m al e lt n . d D u ä v r il f l ö f r ö ä r r a d fr e a t m v . i ktigt att i överklagandet a i e-postadresser och telefonnummer. örst m f Om du har ett ombud, lämna också ombudets Vill du veta mer? o D kontaktuppgifter. Ta kontakt med mark- och miljödomstolen om du 0 - 1 har frågor. Adress och telefonnummer finns på -D 5. Skriv under överklagandet själv eller låt ditt M första sidan i domen. M ombud göra det. de ga n 6. Skicka eller lämna in överklagandet till mark- och Mer information finns på www.domstol.se. kla ver miljödomstolen. Du hittar adressen i domen. ö ör gar f n n vis ni Sida 1 av 1 A www.domstol.se

12 §§ VFF. Länsstyrelsen anser också att det fattas uppgifter i ärendet som behövs för att göra en korrekt och samlad bedömning av projektets omgivningspåverkan och nödvändiga skyddsvillkor. För att möjliggöra en samlad bedömning av miljöpåverkan behöver underlagen kompletteras. Det framgår av ansökningshandlingarna att det finns skäl för verksamheten och hänvisning sker även till riksintressen. Verksamheten borde därför kunna omfattas av punkten 1 i 4 kap. 12 § VFF (samhällsviktig verksamhet). Gällande punkten 2 (verksamheten kan inte förläggas någon annanstans av ekonomiska skäl) kan Länsstyrelsen inte ta ställning utifrån tillgängligt underlag. Gällande punkten 3 bedömer Länsstyrelsen dock att det inte är visat att sökanden har föreslagit samtliga mildrande åtgärder för att minska de negativa konsekvenserna som sökt verksamhet kommer innebära för vattenförekomstens status. Sökande har i stället hänvisat till att man inte har rådighet och därför inte undersökt möjligheter vidare. Länsstyrelsen bedömer sammantaget att sökanden inte har visat att verksamheten uppfyller samtliga krav i 4 kap. 11 och 12 §§ FVV. Om domstolen gör bedömningen att det finns förutsättningar för undantag bör också yttrande inhämtas från vatten- myndigheten enligt 22 kap. 13 § miljöbalken. Befintlig anläggning enligt punkt c) omfattas av länsstyrelsens beslut Länsstyrelsen anser att befintlig anläggning enligt punkt c) med utfyllnad och kaj, ej pålad, omfattas av Länsstyrelsens beslut i vårt ärende 535-122207-2008. Skulle domstolen dock bedöma att tillstånd i efterhand behövs för att legalisera anläg- gningen tillstyrker Länsstyrelsen att detta beviljas. Sid 54 Verkställighetsförordnande avstyrks För det fall domstolen anser att tillstånd kan ges till samtliga sökta åtgärder på befintligt underlag, anser Länsstyrelsen i andra hand att verkställighetsförordnande inte ska beviljas eftersom det inte har framförts några tungt vägande skäl till varför åtgärderna behöver utföras innan tillståndet har vunnit laga kraft, samt då läns- styrelsen bestrider åtgärdernas tillåtlighet och det skulle leda till irreversibla skador om verksamheten utfördes. Reviderade och nya villkor Med stöd av försiktighetsprincipen och 11 kap 8 § och 16 kap 9 § miljöbalken yrkar Länsstyrelsen även på de reviderade och nya villkor som vi bedömer behövs för att undvika skada på hälsa och miljön samt villkor för att kompensera för bortfallet av ålgräsängar. Kompensationplantering av ålgräs ska avse en yta som är större än ytan som förloras varför villkoret ska avse så mycket som 3000 kvm. Bygg- och miljöenheten, Öckerö kommun har inget att erinra mot ansökan, under förutsättningar att föreslagna villkor efterföljs samt vill informera om att eventuell uppläggning eller mellanlagring av muddermassor ska anmälas till bygg-och miljöenheten, Öckerö kommun, i god tid innan man ämnar utföra åtgärden. Öckerö kommun har anfört bland annat följande. Under förutsättning att nedanstående punkter beaktas har bygg- och miljöenheten, Öckerö kommun, inget att erinra mot ansökan: - Om hanteringen av muddermassor ändras och det blir aktuellt med uppläggning, mellanlagring eller avvattning av muddermassor ska en anmälan göras till tillsynsmyndigheten. - Eftersom sedimentet är förorenat ska miljöskopa eller motsvarande teknik samt dubbelridå eller siltgardiner användas för att förhindra spridning av föroreningar, i enlighet med Norconsults miljötekniska undersökning. - Förebyggande åtgärder ska vidtas för att minimera risk för påverkan på kringliggande ålgräs enligt MKB. Sid 55 GENMÄLE Tillåtlighet Anläggande av flytbryggor och muddring Att anlägga flytbryggor är en nödvändig del i det åtagande som ligger till grund för den byggnation som skall utföras. Det är en nödvändig del i att tillhandhålla den ”förmåga” som krävs.. En mindre anläggning eller alternativ utformning är inte ett alternativ för att möta föreliggande behov. Ålgräs Det är korrekt att ålgräsängar är en biotop som har minskat sedan 80-talet. Nya studier beskriver dock att ålgräsets utbredning minskat med 45 % vilket motsvarar 1 377 hektar, och inte 60 % och 12 500 hektar som Hav och vatten beskriver i sitt yttrande. Minskningen är därmed inte så omfattande som myndigheten skriver i sitt yttrande. Nämnda studie beskriver dessutom att ökningar har setts i de flesta områden i västerhavet. En generell återhämtning har därmed skett, i motsats till vad myndigheten anger i sitt yttrande. I MKB står beskrivet att ålgräsängar fortsatt minskar nationellt, vilket nu med nämnda nya studie således är felaktigt. Dessa nya rön ska vara med i en ny bedömning av planerad verksamhets påverkan på, effekt och konsekvens för ålgräset. I och med de varierande förutsättningarna för ålgräs i vattenförekomsten i allmänhet, och i kustvattentypen i synnerhet, menar sökandens sakkunnige att bedömningen av påverkan, effekt och konsekvens måste göras på mindre skala. Platsspecifika förutsättningar i och vid området för planerad verksamhet/åtgärd måste ingå i bedömningen. Ålgräsängen i verksamhetsområdet är del i en större ålgräsäng som sträcker sig från Hälsöbron söderöver till Öckerö hamn. Denna ålgräsäng är stabil och har varit det över tid, vilket också visas av Havs- och Vattenmyndigheten. Det är därmed sannolikt att ålgräs kommer återetablera i verksamhetsområdet efter genomförd muddring, särskilt med planerad övertäckning av tryckbank. Ålgräset i vattenförekomsten utanför verksamhetsområdet bedöms Sid 56 heller inte påverkas negativt av muddringen givet planerade åtgärder med bubbelridå samt övertäckning. Muddring De muddringsarbeten som omfattas av ansökan kommer att ske i sådan omfattning att vattendjupet är tre meter vid färdig anläggning. I det fall botten ska täckas med naturgrus/sand i enlighet med Länsstyrelsens villkorsförslag kommer således muddring behöva ske till ett djup något överstigande tre meter för att den färdiga anläggningen ska erhålla tre meters djup. Ålgräsets maximala djuputbredning i och vid planerat muddringsområde är 4,9 meter enligt genomförd marinbiologisk undersökning. Muddringen kommer härvidlag inte medföra ett fullständigt avbrott i ålgräsängens faktiska eller i framtiden potentiella utbredning mellan Hälsöbron och Öckerö hamn. Ytan ålgräsäng mellan Hälsöbron och Öckerö hamn minskas dock med muddringens yta efter genomförd muddring. Ålgräsets förmåga att återetablera i muddringsområdet går förvisso inte att fast- ställa, men vi konstaterar att det ålgräs som vi idag ser i området har etablerat sig i ett område som är avsett för hamn och att området tidigare muddrats. Ålgräsets etablering i området har skett trots pågående hamnverksamhet och utan att den muddrade bottenytan täckts eller på annat sätt förberetts med nytt substrat såsom sand eller naturgrus som i sådant fall skulle underlättat för ålgräsets återetablering. I det fall det skulle krävas muddring till följd av saneringsåtgärder, såtillvida sådana skulle krävas efter de kompletterande undersökningarna, har Tuvera inte heller tagit höjd i Ansökan för muddringsarbeten på tillkommande djup. I det fall mark- och miljödomstolen skulle komma fram till att sanering eventuellt bör ske genom muddring på ett större djup måste således även sådana åtgärder omfattas av nu sökt tillstånd genom att tillstånd ges för ”eventuellt tillkommande muddringsarbeten till följd av saneringsåtgärder”. Sid 57 Det är emellertid inte skäligt att sanera genom muddring. Eventuellt förorenade sediment som kvarstår efter ansökt muddring och anläggande av tryckbank bedöms kunna ligga kvar. Till säkerställande att Tuvera ges tillstånd till samtliga åtgärder som krävs för att uppföra ansökt anläggning har Tuvera justerat yrkande (b) så att eventuellt tillkommande muddring till följd av eventuella saneringsåtgärder omfattas. Flytbryggor Planerade flytbryggor kan försvåra återetablering i anslutning till bryggorna där djupet understiger 2 meter. Det konstateras att ålgräset har möjlighet att återetablera både från norr och från syd, även om möjlighet att etablera från syd kan minskas pga. nämnda flytbryggor. Ålgräset har vidare möjlighet att etablera genom frö- spridning. I och med den planerade utläggningen av sand eller naturgrus skapas en botten till vilken ålgräset lättare kan spridas (ålgräset kan ha svårt att etablera på muddrad yta pga. att muddrad bottenyta ofta är för styv; rötterna får inte fäste). Sammantaget bedöms ålgräsets möjlighet att återetablera i området som högre med sandutläggning än utan sandutläggning, oaktat påverkan från de planerade flyt- bryggorna. Planerad verksamhet/åtgärd bedöms därför inte kraftigt begränsa möjlig- heterna för återetablering vilket myndigheten tolkar från MKB. Tvärtom görs bedömningen att det är sannolikt att ålgräset återetablerar i muddringsområdet och med beaktande av Moksnes nya studie som beskriver en allmän ökning av ålgräs står sig denna bedömning än bättre. Havs- och vattenmyndigheten HaV har framfört synpunkter på några av Tuveras föreslagna villkor. Tuvera bemöter dessa synpunkter under avsnittet om villkor nedan. Sjöfartsverkets yttrande De villkor som Sjöfartsverket anger i sitt yttrande är sådana som Sjöfartsverket brukar kräva för den typ arbeten/åtgärder som också Ansökan avser. Av det skälet har Tuvera också berört dessa villkor i miljökonsekvensbeskrivningen. Det ska nämnas att Tuvera är väl förtroget med Sjöfartsverkets krav och har sedan tidigare goda kontakter med Sjöfartsverket såväl lokalt som centralt. Tuvera kommer också Sid 58 samverka med Sjöfartsverket om de så önskar. Med anledning av Sjöfartsverkets synpunkter vill Tuvera tydliggöra att bolaget gjort vissa åtaganden. Den planerade verksamheten kommer att utformas på ett sådant sätt att den inte störs av svallvågor från fartygstrafiken i farleden. Anläggning och utformning av flytbryggorna kommer att bidra till detta liksom det faktum att båttrafiken in och ut hur den hamnen kommer att minska jämfört med den nuvarande hamnen. Statens geotekniska instituts yttrande Tuvera åtar sig att utföra en kompletterande sedimentundersökning med syfte att undersöka föroreningshalterna i djupled samt vid ny botten. Tuvera avser även vidta skyddsåtgärder i samband med grumlande arbeten. Tuvera har härutöver föreslagit en sådan skyddsåtgärd i villkorsförslag. Stabilitet Innan arbete med stabilitetsförstärkningen påbörjas kommer Tuvera ta fram en komplett handling där de önskade aspekterna som SGI framför kommer att beaktas. Det ska noteras att SGI tidigare yttrat sig över samma underlag som i denna ansökan inom ramen för handläggningen av Detaljplan Södra Långesand DP Vatten – del av Öckerö 1:804. SGI och Länsstyrelsen gjorde då bedömningen att de föreslagna geotekniska åtgärderna var hanterade på ett godtagbart sätt. Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) Bolaget har anfört följande med anledning av SGU:s påpekande om avsaknad av uppgifter om föroreningshalter i djupare liggande sediment trots att halter tycks öka ned ökat sedimentdjup (lokal 25NC02). Vid lokal 25NC02 observeras en ökning av halterna i djupled. Djupaste provet är från 0,4–0,6 meter vilket överstiger mudd- ringsdjupet då befintligt vattendjup är 2,75 och provet motsvarar ett djup på 3,35 meter från vattenytan. Sedimenten från djupnivån 0,6 till 1,0 meter utgörs av fraktionen sand bestående av snäckskal. Det finns en tydlig övergång från gyttja till sand vid mellan cirka 0,6 och 0,7 meters djup. Materialet vid lokal 25NC02, djupnivå 0,6–1,0 meter, liksom vid lokal 25NC04 är grovkornigt och innehåller mycket liten andel finfraktion, vilket gör det olämpligt Sid 59 för laboratorieanalyser som kräver finare partiklar för att erhålla tillförlitliga resultat. Vid den sistnämnda lokalen begränsade en kompakt botten möjligheter tioll provtagning men vald teknik. Vid bedömning av sedimentens renhet är både korn- storlek och föroreningshalter avgörande faktorer. Grovkorniga sediment, såsom sand och grus, har en lägre yta per volymenhet jämfört med finkorniga sediment som lera och silt, vilket medför en lägre kapacitet att binda och ackumulera föroreningar. Därav tenderar grovkornigt material ha lägre innehåll av potentiella föroreningar. Förekomsten av en sandfraktion med inslag av snäckskal indikerar att provtagningsdjupet är nere i ett naturligt lager vid cirka 0,6 meters djup. Sedimenten ska hanteras på land och vid jämförelse med Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark överskrider halterna av tributyltenn (TBT) riktvärdet för känslig markanvändning (KM) men understiger mindre känslig markanvändning (MKM) vid 0,4–0,6 meter. När det gäller sedimentförorening vid undersökningsområdets södra gräns förtyd- ligar bolaget att undersökning utförts under 2022 och att de uppmätta halterna av metaller och TBT ligger inom klass 1–2 enligt SGU:s bedömningsgrunder, vilket innebär att sedimentet bedöms som opåverkat. Provet ligger dessutom under muddringsdjupet för fri vattengång på 3 meter, vilket innebär att inga arbeten i sedimentet planeras på denna plats. Sammantaget har bolaget anfört att analysresultaten påvisar att föroreningar är koncentrerade till sedimentbanken, piren och strandlinjen (se figuren nedan). Sid 60 Bedömningen är att sediment som uppnår klass 4–5 är begränsad horisontellt till sedimentbanken. Utifrån dessa observationer och uppmätta halter bedöms det inte nödvändigt att genomföra ytterligare provtagning i det sydöstra området. Öckerö kommun Tuvera noterar att Öckerö kommun anfört att kommunen inte har någon erinran mot ansökan under förutsättning att föreslagna villkor efterlevs. Tuvera noterar kommunens upplysning om anmälan vid eventuellt upplag eller mellanlagring av muddermassor samt åtar sig att vidta en sådan anmälan i det fall sådan situation skulle uppstå. Länsstyrelsen Västra Götaland Verkställighetsförordnande. Det är angeläget att arbetena som omfattas av Ansökan kan igångsättas snarast. Med hänsyn till att grumlande arbeten, enligt Tuveras villkorsförslag (b), inte får utföras under perioden 1 april – 30 september är Tuvera nödgad att vidta mudd- ringsarbeten m.m. under vinterperiod, dvs. 1 oktober – 31 mars. I det fall mark- och miljödomstolen:s avgörande överklagas och ett verkställighetsförordnande inte Sid 61 meddelats förlorar Tuvera möjligheten att vidta grumlande arbeten under vintern 2025/2026. Detta är ytterst problematiskt då anläggningen ska vara klar att driftsätta under september 2026. Miljökonsekvensbeskrivningen Länsstyrelsen har anfört att MKB:n inte är tillräcklig i sin omfattning och detaljeringsgrad som underlag för en samlad bedömning av de miljöeffekter som verksamheten kan antas medföra. Tuvera bemöter Länsstyrelsens förslag på kompletteringar punkt för punkt. Utredning av alternativa lokaliseringar och alternativa utformningar av den sökta nya verksamheten. Målen för vattenförekomsten ligger inte inom sökandens rådighet. Det är inte rimligt att en enskild verksamhet ensam ska uppfylla åtgärder av den typ som avses i VISS, såsom åtgärder av vägbro eller minskande av båttrafik, eftersom detta åligger kommun och region att hantera. Den sökta verksamheten medför inte en otillåten försämring av miljökvalitetsnormerna i vattenförekomsten. Ålgräs inom verksamhetsområdet har spridit sig dit trots befintlig hamnverksamhet och historiska muddringar. Det är inte rimligt att det skulle utgöra ett hinder för den fortsatta verksamheten. Båttrafiken vid Södra Långesand kan inte rimligen anses ha en betydande påverkan på båttrafiken i vattenförekomsten som helhet. Andelen båtar som anlöper Södra Långesand kommer att minska. I den avvägning mellan naturskyddsintressena och det angelägna samhällsintressena som den sökta verksamheten utgör har mark- och miljödomstolen att beakta dels den konstaterade påverkan som verksamheten har dels det förhållandet att ålgräset de facto saknar ett reellt juridiskt skydd. Vid denna avvägning strider de ansökta åtgärderna inte mot försiktighetsprincipen i 2 kap. 3 § miljöbalken samt innebär att lokaliseringsprincipen i 2 kap. 6 § miljöbalken uppfylls. Sid 62 Kompletterande sedimentundersökning av muddrings- och tryckbanksområdet. Sökanden åtar sig att utföra en kompletterande sedimentundersökning med syfte att undersöka föroreningshalterna i djupled samt vid ny botten. Sökanden föreslår att den planerade sedimentundersökningen hanteras i egenkontrollprogrammet, och att provtagningsplanen för kompletterande provtagning och utvärdering av analys av föroreningar samt vidare hantering av förorenade sediment kommer att tas fram och utvärderas i samråd med tillsynsmyndigheten. Beskrivning av hur förorenade sediment ska hanteras där tryckbanken ska anläggas. Förorenade sediment som avses muddras kommer att omhändertas på land. Skydds- åtgärder i samband med grumlande arbeten kommer att vidtas, exempelvis i form av bubbelridå. Utöver muddring kommer en tryckbank anläggas för att stabilisera den norra piren. Dessa massor tillsammans med utläggning av sand eller naturgrus för att gynna återetablering av ålgräs ska minska risken för läckande sediment, bidra till stabilisering av botten samt minska biotillgängligheten för eventuella föroreningar som kan finnas i sedimentytan efter muddring. Vad gäller hantering av förorenade sediment som eventuellt kvarstår efter muddring och anläggande av tryckbank bedömer sökanden att dessa lämnas kvar under tryckbanken, med hänvisning till den förhöjda risken av spridning i samband med muddring. Beskrivning av vilka åtgärder som ska vidtas om sedimentutredningen visar att en mer förorenad botten kommer att blottläggas vid muddringen. Föroreningshalter vid ny botten ska fastställas genom den kompletterande sedimentundersökningen. Beroende på resultatet ska lämpliga skyddsåtgärder vidtas. Åtgärder för hantering av förorenade massor och sediment ska tas fram i samråd med tillsynsmyndigheten och regleras i egenkontrollprogrammet. Några i förväg preciserade tekniska åtgärder anges inte utöver detta. Förtydligande av var utläggning av sandlager ska ske samt beskrivning av tillväga- gångssätt vid utläggning av sandlager, och förtydligande av hur stort område som ska täckas samt hur tjockt sandlagret ska vara. Sid 63 Sand eller naturgrus ska läggas ut över den muddrade ytan, cirka 2 000 m². Den angivna tjockleken är 5 till 10 cm och villkor om minst 8 till 10 cm naturgrus accepteras. Totalt tillförs cirka 200 m³ massor. Samtliga massor ska uppfylla kravet MRR, Mindre än ringa risk. Syftet är att underlätta återetablering av ålgräs, stabilisera botten och minska biotillgängligheten för eventuella kvarvarande föroreningar. Provtagning av föroreningar i ytjorden i pirarmen. Provtagning av massorna i pirarmen ska genomföras innan arbeten påbörjas för att säkerställa korrekt hantering av det gruslager som ligger ovanpå sprängstens- massorna. Provtagningsplan och analys ska tas fram och utvärderas i samråd med tillsynsmyndigheten. Vid behov ska vidare hantering av förorenade massor fastställas i detta sammanhang. Beskrivning av om föroreningarna i västra kajområdet kommer att åtgärdas innan det fylls upp samt beskrivning av vilka massor som ska användas för uppfyllnaden. Den befintliga gjutna betongkonstruktionen ska bibehållas. Höjning av kajen ska ske ovanpå befintlig betongyta och arbetet medför inte att några massor uppkommer. Beskrivning och hantering av förorenat borrkax. Borrkax från borrning av RD-pålar förekommer men i mycket begränsad omfattning och medför normalt inte grumling. Om grumling uppträder ska bubbelridå etableras för att begränsa spridning. Förekomst av ålgräs Länsstyrelsen har anfört att ålgräs är utpekat habitat i art- och habitatdirektivet samt att ålgräs även är upptaget på OSPAR:s lista över hotade arter och habitat och inkluderat i det generella skydd som följer av Helsingforskonventionen. Enligt Länsstyrelsen har Sverige därmed en skyldighet att förbättra statusen för ålgräset, vilket är anledningen till att HaV har tagit fram ett åtgärdsprogram för Sid 64 ålgräs (HaV:s rapport 2017:24). OSPAR:s lista över hotade arter och habitat har endast till syfte att vägleda OSPAR-kommissionens fortsatta arbete med skydd för marin biodiversitet. Listan är därmed varken juridiskt bindande eller ska anses ha någon annan funktion. Till listan över hotade arter och habitat finns särskilda rekommendationer som anger vilka åtgärder länderna inom OSPAR-samarbetet bör vidta för att förbättra statusen för de arter och livsmiljöer som förekommer på listan, däribland för ålgräs (se OSPAR Recommendation 2012/4 on furthering the protection and conservation of Zostera beds). Rekommendationerna är liksom listan över hotade arter och habitat i sig inte juridiskt bindande utan endast vägledande. De särskilda rekommendationerna för ålgräs är allmänt hållna och innehåller upp- maningar till de fördragsslutande länderna att stifta nationell lagstiftning för att skydda ålgräsängarna. Att ålgräs är upptaget på Helsingfors kommissionen (HELCOM) rödlista över vik- tiga livsmiljöer innebär inget annat än att de fördragsslutande länderna förbinder sig att övervaka biotopens utbredning och status. Innebörden av att ålgräs är ett utpekat habitat i bilaga 1 till EU:s art- och habitatdirektiv (1992/43/EEG) är densamma. Slutligen kan det konstateras att det av åtgärdsprogrammet från HaV som läns- styrelsen hänvisar till (Åtgärdsprogram för ålgräsängar, HaV:s rapport 2017:24) framgår att det är ett vägledande, ej formellt bindande dokument som gäller under åren 2017-2021. Åtgärdsprogrammet är således varken juridiskt bindande eller längre aktuellt. Sammantaget kan det konstateras att ålgräs finns listad i en rad internationella kon- ventioner. Dessa konventioner ger dock inte ålgräset något reellt juridiskt skydd. Inte heller finns det någon svensk lagstiftning som ger ålgräset ett strikt juridiskt skydd. Som framgår av Ansökan utgör den yta med ålgräs som påverkas en liten del av ett större sammanhängande bestånd av ålgräs utmed Öckerös östra kust, vilket gör att den negativa effekten på ålgräset bedöms som liten. Sid 65 Miljökvalitetsnormer De planerade åtgärderna bedöms inte försämra någon kvalitetsfaktor för vatten- förekomsten Stora Kalvsund. Inte heller kommer de planerade åtgärderna att medverka till att någon miljökvalitetsnorm överträds eller riskerar att överträdas. För det fall mark- och miljödomstolen skulle komma till annan bedömning ska poängteras att en verksamhet eller åtgärd, enligt 4 kap. 11 § 1 och 2 p. VFF, får tillåtas som ändrar en ytvattenförekomsts fysiska karaktär eller en grundvatten- förekomsts nivå eller medför en risk att en ytvattenförekomsts kvalitet försämras från hög status till god status och verksam-heten eller åtgärden är en hållbar mänsklig utvecklingsverksamhet. Verksamheten har behov av anläggningen sådan den är utformad i ansökan och är nödvändig för att tillhandahålla den “förmåga” som krävs. Verksamheten är en hållbar mänsklig utvecklingsverksamhet i den mening som anges i 4 kap. 11 §. En mindre anläggning eller alternativ utformning inte är ett alternativ för att möta behovet. Syftet kan alltså inte rimligen uppnås på annat sätt. Åtgärder av den typ som avses i VISS ligger inte inom sökandens rådighet, utan på kommunal och regional nivå. De alternativ som efterfrågas är inte realistiska handlingsalternativ för sökanden. Omgivningspåverkan och nödvändiga skyddsvillkor Ansökan har föregåtts av ett omfattande utredningarbete med tillhörande miljö- konsekvensbeskrivning inom ramen för detaljplanearbetet för vattenområdet ”Detaljplan för Södra Långesands industriområde, DP vatten, del av Öckerö 1:804” där Länsstyrelsen har varit remissmyndighet. Ingiven miljökonsekvens- beskrivning samt tillhörande bilagor är vidare upprättade i enlighet med kraven i 6 kap. miljöbalken. Slutligen har mark- och miljödomstolen bedömt ansökan vara komplett och kungjort ansökan. Mot bakgrund av detta samt med hänsyn till att Tuvera har inkommit med de kompletteringar som Länsstyrelsen har efterfrågat uppfyller Ansökan och miljökonsekvensbeskrivning med tillhörande bilagor de krav som uppställs. Sid 66 Villkorsförslagen I det följande redovisas bolagets genmäle avseende villkorsförslagen i den mån de avviker från vad motparterna föreslagit. Kontrollprogram Sökanden önskar, för att hålla tidplan för leverans av anläggningen till kund, bibehålla tidpunkten för när förslag till kontrollprogram ska ges in till tillsyns- myndigheten till en månad innan ansökta arbeten påbörjas. Uppföljningsprogram för ålgräs Tuvera godtar Länsstyrelsens villkorsförslag. En uppföljning av påverkan på ålgräsbeståndet kommer dock att specificeras i det kontrollprogram som Tuvera kommer ta fram och som kommer att inges till tillsynsmyndigheten i enlighet med Tuveras villkorsförslag. Kompensationsåtgärder för ålgräs Kompensationsåtgärd för ålgräsförlust. Bolaget motsätter sig länsstyrelses villkorsförslag om kompensationsplantering av ålgräs. Bolaget menar att det är orimligt att genomföra sådan kompensation såsom plantering av ålgräs på annan plats. Vid personlig kommunikation med Beatrice Alenius vid Länsstyrelsen i Västra Götalands län, liksom Per Moksnes vid Göteborgs Universitet, vilka bägge jobbar med restaurering/plantering av ålgräs, har det framkommit att nu aktuell rekommendation är att man inte ska plantera ålgräs i syfte att försöka kompensera för förlusten av ålgräs. Detta eftersom resultatet är osäkert (se exempelvis Göteborgs Hamns försök att kompensera för förlust av ålgräsäng i samband med muddring). Vad sökandens sakkunnige förstått så arbetar Moksnes/Göteborgs Universitet i skrivande stund med en ny handbok för restaurering av ålgräs då aktuell version är utdaterad i och med dessa nya rön. Kompensation kan istället ske genom erläggande av fiskeavgift. Denna kan schablonmässigt beräknas utifrån ålgräsets faktiska utbredning enligt den Sid 67 marinbiologiska undersökningen. För att avgiften ska återspegla verkligheten rekommenderas att man genomför marinbiologisk undersökningar i framtiden för att övervaka ålgräsets återetablering i området och jämkar fiskeavgiften efter faktisk återetablering. Med anledning av länsstyrelsens förslag till prövotid avseende kompensationsåtgärd för förlust av ålgräs: Det är i målet är tillräckligt utrett och visat att en återplantering av ålgräs inte är en ändamålsenlig metod för att gynna etablering av ålgräs. Med hänsyn till den höga kostnaden och osäkerheten i eventuellt resultat samt då Tuvera redan föreslagit en försiktighetsåtgärd kopplat till återetablering av ålgräs (villkor r) är det oskäligt att föreskriva om en återplantering under prövotid. Tuvera motsätter sig därmed ett sådant villkor. Efter att en prövotid löpt ut ska prövningsmyndig- heten ta del av en prövotidsredovisning samt besluta om eventuella slutliga villkor. Länsstyrelsen har dock redan nu föreslagit ett slutligt villkor för det fall en åter- plantering av ålgräs inte skulle lyckas. Detta tyder på att inte ens Länsstyrelsen är säker på att en återplantering av ålgräs kommer bli lyckosam. Av 6 kap. 5 § LSV följer att prövningsmyndigheten får, om det är lämpligare, i stället för att meddela sådana villkor som anges i 11 kap. 8 miljöbalken, ålägga tillståndshavaren att betala en särskild avgift för främjande av fisket i det vatten som berörs av vatten-verksamheten eller inom något angränsande vattenområde. Avgiften kan fastställas som en engångsavgift eller som en årlig avgift. I 11 kap. 8 § 3 st miljöbalken erinras om möjligheten enligt 6 kap. 5 § LSV att helt eller delvis ersätta skyldig-heten för verksamhetsutövaren att vidta fiskvårdsfrämjande åtgärder med en skyldighet att betala en fiskeavgift. Utgångspunkten är alltså att fiske- avgiften helt eller delvis ska ersätta andra försiktighetsåtgärder kopplat till fisket. Tuvera har föreslagit ett villkor om utläggande av sand. En prövotid för återplan- tering av ålgräs tillsammans med ett eventuellt efterföljande slutligt villkor om fiskeavgift är därmed varken miljömässigt motiverat eller skäligt med hänsyn till att andra försiktighetsåtgärder föreslagits för verksamheten samt att kostnaden över- Sid 68 stiger nyttan med detsamma. För att tillmötesgå länsstyrelsens farhågor kopplat till förlust av ålgräs kan Tuvera dock acceptera ett villkor avseende fiskeavgift, men då utan en föregående prövotid kopplat till återplantering av ålgräs. Grumling Bolaget godtar länsstyrelsens villkorsförslag med begränsningsvärde för högsta tillåten grumling med påpekandet att den närmare utformningen och tillvägagångs- sättet, däribland mätpunkter, kommer att specificeras i det kontrollprogram som Tuvera kommer att ta fram och som kommer att inges till tillsynsmyndigheten i enlighet med bolagets villkorsförslag. DOMSKÄL Reservationsvis framställt yrkande c: tillstånd i efterhand till befintliga utfyllnader. Bolaget har anfört att de anläggningar som avses i förevarande ansökan omfattas av länsstyrelsens beslut av den 28 augusti 2009, diarienummer 535-122207-2008, med anledning av en anmälan om vattenverksamhet. För det fall mark- och miljödom- stolen bedömer att ansökta åtgärder förutsätter att de tidigare anmälda vattenan- läggningarna har tillstånd (d.v.s. att det är otillräckligt att de endast godtagits efter en anmälan) har bolaget reservationsvis yrkat att domstolen ska lämna tillstånd, enligt miljöbalken till anläggningarna i efterhand. Huruvida vattenanläggningarna omfattas av länsstyrelsens beslut Förevarande ansökan avser bl.a. höjning av västra kajen samt ombyggnation av den norra bryggan/piren samt anläggande av ny tryckbank vid den norra pirens nord- östra ände (se figur nedan). Nämnda åtgärder förutsätter att de vattenanläggningar som förändras eller byggs på är lagligen tillkomna. De anläggningar som medgivits genom länsstyreslens beslut 2009 är brunrastrerade i nedanstående bild och avser utfyllnad av västra kajen (450 kvm) samt utfyllnad och släntning samt land- hängande brygga på norra piren (300 kvm). Sid 69 En vattenverksamhet får inte påbörjas innan den har anmälts hos tillsynsmyndig- heten, om verksamheten innebär uppförande av en anläggning, fyllning eller pålning i ett annat vattenområde än vattendrag, om den bottenyta som verksamheten omfattar i vattenområdet uppgår till högst 3 000 kvadratmeter, se 19 § 3 p. förord- ning (1998:1388) om vattenverksamheter (som också gällde vid tidpunkten för anmälan). Anmälan avsåg en utfyllnad och fyllning i ett område som uppgick till ca 750 kvm. De anläggningar som därigenom etablerades på platsen får därför anses lagligen tillkomna. Domstolen prövar mot denna bakgrund inte sökandens reservationsvis framställda yrkande c. Sid 70 Domstolen konstaterar att övriga anläggningar som redovisas i figuren ovan (tryckbank, ny ramp, dykdalb, flytbryggor samt sänkt botten till 3 m fritt seglings- djup) inte omfattas av nämnd anmälan till länsstyrelsen. De ska således genomgå en fullständig tillståndsprövning i enlighet med sökandens yrkande härom. Yrkande b: ombyggnation av befintlig brygga/pir i norr, inklusive anläggande av tryckbank, anläggande av ramp, höjning av befintlig kaj i väster, anläggande av flytbryggor samt muddring av 2000 kvm havsbotten samt utläggning av sand Tuvera har yrkat att mark- och miljödomstolen ska meddela tillstånd enligt 11 kap. 9 § 1 st. miljöbalken att inom fastigheten Öckerö 1:804 företa vattenverksamhet, med därtill hörande förberedande arbeten, i form av ombyggnation av befintlig brygga/pir i norr, inklusive anläggande av tryckbank, anläggande av ramp, höjning av befintlig kaj i väster, anläggande av flytbryggor samt muddring av cirka 2 000 Sid 71 kvm havsbotten och utläggning av sand för att underlätta för ålgräsets återetab- lering, allt i enlighet med vad som beskrivs i föreliggande ansökan samt teknisk beskrivning som återfinns i bilagd MKB. Ställningstagande till miljökonsekvensbeskrivningen Inledningsvis vill mark- och miljödomstolen, i anledning av vad sökanden anfört i ansökan och genmälen, påpeka att ansökan kungjorts enligt 22 kap. 3 § miljöbalken och att kungörelsen om miljökonsekvensbeskrivningen, enligt 6 kap. 41 § miljö- balken, ska göras tillsammans med kungörelsen om ansökan. Kungörelsen av miljökonsekvensbeskrivningen syftar till att ge allmänheten och partsmyndig- heterna möjlighet att yttra sig över densamma. Syftet är bland annat att kunna påpeka eventuella brister i denna. Att mark- och miljödomstolen gjort en intital bedömning att miljökonsekvensbeskrivningen kan ligga till grund för miljöbedöm- ningen och därför kungjort såväl ansökan som miljökonsekvensbeskrivning innebär inte att domstolen tagit ställing enligt 6 kap. 42 § miljöbalken. Mark- och miljödomstolen anser dock att miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i 6 kap. miljöbalken så att den specifika miljöbedömningen därför kan slutföras. Tillåtlighet med hänsyn till MKN vatten I 5 kap. 4 § miljöbalken stadgas att prövningsmyndigheten inte får tillåta att en verksamhet påbörjas om denna, trots åtgärder för att minska föroreningar eller störningar från andra verksamheter, ger upphov till en sådan ökad förorening eller störning som innebär att vattenmiljön försämras på ett otillåtet sätt (försämrings- förbudet) eller som har sådan betydelse att det äventyrar möjligheten att uppnå den status som vattnet ska ha enligt en miljökvalitetsnorm (äventyrandeförbudet). Rimlighetsavvägningen enligt 2 kap. 7 § miljöbalken får inte medföra att lägre krav ställs än vad som följer av försämringsförbudet och miljökvalitetsnormerna. 5 kap. 4 § miljöbalken syftar till att genomföra EU:s ramdirektiv för vatten (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, RDV) och att Sverige har en skyldighet att genomföra de resultat som direktivet Sid 72 föreskriver. Direktivet är ett s.k. minimidirektiv, vilket innebär att medlemsstaterna kan ha strängare men inte mindre långtgående nationella regler. Enligt EU- domstolens praxis föreligger en otillåten försämring så snart statusen hos en kvalitetsfaktor enligt bilaga V till direktivet försämras med en klass, även om vattenförekomsten som helhet inte byter statusklass. Om kvalitetsfaktorn redan befinner sig i lägsta klass ska varje försämring anses utgöra en förbjuden försämring, se EU-domstolens dom av den 1 juli 2015 i mål C-461/13, den s.k. Weserdomen, punkt 70. Även tillfällig och kortvarig försämring, också mellan vattenförvaltningscykler, är otillåten enligt mål C-525/20 Association France Nature Environnement. Det så kallade ”försämringsförbudet” och det så kallade ”äventyrandeförbudet” gäller parallellt. Frågan om en verksamhet medför risk för försämring bedöms i förhållande till den kvalitet vattenförekomsten redan har enligt statusklassningen. Äventyrandebedömningen görs i förhållande till den kvalitet på vattnet som ska uppnås enligt miljökvalitetsnormen. Frågan är vad som avses med att ”äventyra”. Äventyra möjligheten att skydda, förbättra och återställa Enligt propositionen (prop. Vattenmiljö och vattenkraft 2017/18:243, s. 193) genom vilken 5 kap. 4 § miljöbalken fick sin nuvarande lydelse, anses en förändring inom en statusklass, exempelvis inom måttlig status, inte i sig innebära ett äventyrande så länge det är sannolikt att rätt kvalitet på vattenmiljön kan uppnås inom angiven tid. Uttrycket "äventyra" markerar, enligt propositionen, att det ska röra sig om ett all- varligt hot, ett risktagande av sådan dignitet att Sveriges möjligheter att uppfylla ramdirektivets krav hotas i oacceptabel grad. Hanterliga risker, som kan bemästras inom ramen för vattenförvaltningen eller med kompletterande åtgärder, anses med det synsättet inte utgöra ett äventyrande. Här finns således, enligt propositionen, ett ganska stort utrymme för att tillåta verksamheter eller åtgärder som i och för sig innebär påfrestningar för arbetet att förbättra vattenmiljön eller gör det svårare att uppnå rätt kvalitet. Det avgörande måste, enligt propositionen, vara att det fort- farande bedöms vara möjligt att uppnå rätt kvalitet på vattenmiljön i rätt tid. Om verksamheten eller åtgärden tillåts utan någon analys av förutsättningarna för att Sid 73 uppnå rätt kvalitet på den berörda vattenförekomsten, eller utan att det finns grund för antagandet att det fortfarande är möjligt att uppnå rätt kvalitet, måste prövnings- myndigheten anses ha lämnat den frågan åt slumpen och därigenom äventyrat att rätt kvalitet uppnås (propositionen. s. 193–194). Dessa propositionsuttalanden har sedan präglat den rättspraxis som vuxit fram under senare år (se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens avgöranden i M 692-22 Ragn-Sells, M 8306-24 Gotlands Åkericentral, M 8146-20 Ängens avloppsreningsverk, M 7868-23 Gåsgruvan samt MÖD 2024:2 Fiskodling i Landösjön). Ramdirektivet för vatten skulle vara genomfört senast den 22 december 2003. Resultaten, som föreskrivs i direktivets artikel 4, skulle vara uppnådda senast 2015. I direktivets artikel 4 punkt 4 finns ett s.k. tidsundantag. Tidsundantaget innebär att tidsfristen, 2015, kan förlängas i syfte att stegvis nå målen för vattenförekomster under förutsättning att ingen ytterligare försämring av en påverkad vatten- förekomsts status äger rum och om vissa förutsättningar är uppfyllda. Möjligheten att förlängninga är begränsad till högst två ytterligare uppdateringar av förvaltnings- planen för avrinningsdistriktet, utom i fall där de naturliga förhållandena är sådana att målen inte kan nås inom denna period. Förvaltningsplanerna ska uppdateras var sjätte år vilket innebär att tidsundantaget ger möjlighet att förlänga till åren 2021 eller 2027, då beslutad miljökvalitetsnorm senast ska vara uppfylld. Någon möjlighet till ytterligare förlängda tidsfrister har inte beslutats. För vattenföre- komsten Stora Kalvsund (WA40121812) gäller normen god status 2027. Stora Kalvsund ska alltså ha uppnått God status om mindre än ett år. Av lojalitetsprincipen i artikel 4.3 FEU följer bland annat en skyldighet till direk- tivskonform tolkning av nationell rätt. Det innebär att nationella myndigheter och domstolar, vid tillämpning av nationell rätt, så långt möjligt ska tolka de nationella bestämmelserna i överensstämmelse med EU-rätten, se t.ex. mål C-262/97 Engelbrecht, punkten 39. Främst har skydligheten aktualiserats i mål som handlat om det resultat som ska uppnås med ett direktiv (i enlighet med artikel 288 FEUF), se t.ex. mål C-14/83 Sabine von Colson och Elisabeth Kamann mot Land Sid 74 Nordrhein-Westfalen, punkten 26. För domstolar innebär detta att nationell rätt ska tolkas mot bakgrund av EU-rätten, särskilt direktivens ändamål (resultat, i detta fall God status för vattenförekomsten), EU-domstolens praxis och EU:s allmänna rättsprinciper. Skyldigheten till direktivskonform tolkning, vad gäller resultat, inträder i första hand efter implementeringstidens utgång och omfattar all nationell rätt, oavsett om den tillkommit före eller efter direktivet. Följden är att även bristfälligt genomförda direktivbestämmelser kan få betydelse i nationell rättstillämpning, även när en bestämmelse i direktivet inte uppfyller kraven för direkt effekt. Av lojalitets- förpliktelsen följer också att medlemsstaterna, under ett direktivs införlivandefrist, ska avstå från varje åtgärd som kan äventyra fullgörandet av unionens mål. Skyldigheten är bindande för medlemsstaterna genom en kombinerad tillämpning av lojalitetsförplitektelsen och FEUF artikel 288 tredje stycket (se de förenade målen C-165/09--C-167/09 Stichting Natuur en Milieu). I artikel 4.1 i ramdirektivet för vatten anges de miljömål som medlemsstaterna är skyldiga att uppnå (se Weserdomen, punkterna 35, 36 och 38 samt C-301/22 Sweetman, p. 44). Skyldigheterna är, på ett övergripande plan, två: - genomföra alla åtgärder som är nödvändiga för att förebygga en försämring av statusen i alla ytvattenförekomster samt - skydda, förbättra och återställa alla ytvattenförekomster i syfte att uppnå en god ytvattenstatus senast 15 år efter detta direktivs ikraftträdande (dvs år 2015 men med möjlighet till tidsundantag, dvs 2021 eller 2027). Artikel 4.1, som syftar till att de åtgärdsprogram som anges i förvaltningsplanerna för avrinningsdistriktet ska bli operationella, eftersträvar två olika syften som är självständiga men nära förbundna med varandra. För det första ska medlemsstaterna genomföra alla åtgärder som är nödvändiga för att förebygga en försämring av statusen i alla ytvattenförekomster. För det andra ska medlemsstaterna, med tillämpning av artikel 4.1 a ii), skydda, förbättra och återställa alla ytvatten- förekomster, om inte annat följer av tillämpningen av artikelns led iii) i fråga om Sid 75 konstgjorda och kraftigt modifierade vattenförekomster, i syfte att uppnå en god status senast i slutet av år 2015 (eller i enlighet med tidsundantagen), dvs en skyldighet att skydda, förbättra och återställa en god status. Se Weserdomen, punkt 39 samt Sweetman p. 45). I syfte att fastställa räckvidden av skyldigheten att uppnå förbättring av ytvatten- förekomster hänvisar artikel 4.1 a i) och ii) till nämnda vattenförekomsters ”status”. I artikel 2.17 definieras ytvattenstatus som ”allmän benämning på statusen hos en ytvattenförekomst som bestäms av dess ekologiska status eller dess kemiska status, beroende på vilkendera som är sämst”. Begreppet ekologisk status definieras som ”ett uttryck för kvaliteten på strukturen och funktionen hos akvatiska ekosystem som är förbundna med ytvatten, klassificerad i enlighet med bilaga V. (Sweetman, p. 48). Det utgör fast rättspraxis att artikel 4.1 a i)–iii) i direktivet ska tolkas så att med- lemsstaterna, med förbehåll för att undantag kan beviljas, är skyldiga att inte lämna tillstånd till ett projekt när projektet kan orsaka en försämring av en ytvatten- förekomsts status eller när projektet äventyrar uppnåendet av en god status hos en ytvattenförekomst eller en god ekologisk potential och en god kemisk status hos en ytvattenförekomst vid den tidpunkt som anges i direktivet (se C-664/15 Protect Natur-, Arten- und Landschaftsschutz Umweltorganisation, punkt 31 samt Sweetman, punkt 56). Prövningsmyndigheten ska även pröva om ett projekt är förenligt med de åtgärder som antagits inom ramen för det åtgärdsprogram som upprättats för det berörda avrinningsdistriktet. Enligt artikel 11.3 c ska de grundläggande åtgärderna i varje åtgärdsprogram omfatta åtgärder för att främja en effektiv och hållbar vattenanvändning, i syfte att undvika att uppnåendet av målen i artikel 4 äventyras. Åtgärdsprogrammens centrala betydelse i prövningen tydliggörs i Sweetman, se särskilt punkterna 59-69. Åtgärdsprogrammet är alltså ett viktigt verktyg när det Sid 76 gäller att avgöra om ett projekt äventyrar uppnåendet av god status hos en vatten- förekomst, oaktat om den behöver skyddas, förbättras eller återställas för att normen ska kunna nås. Att åtgärdsprogram, som övergripande instrument, tillskrivs sådan betydelse kan förklaras av att varje enskilt projekt som avviker från ett åtgärdsprogram sannolikt inte äventyrar normen men om projekt, som i sig är oförenliga med åtgärdsprogrammen, medges så kan flera sådana projekt till- sammans komma att försvåra uppnåendet av normen. Jämför med ställnings- tagandet i MÖD 2006:53 där Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att prövning ska ske utifrån principen att lika fall ska behandlas lika och att det innebar att man måste ta hänsyn till vad som skulle bli resultatet av en generell tillstånds- givning till liknande anläggningar i ett område (i aktuellt fall avloppsanläggningar). Enligt Mark- och miljööverdomstolen skulle prövningen utgå från de tänkta sammanlagda utsläppen från samtliga fastigheter som då skulle bli aktuella. Mot den bakgrunden bedömde Mark- och miljööverdomstolen att tillstånd inte skulle lämnas eftersom det skulle försvåra möjligheten att nå det nationella miljökvalitets- målet ”Ingen övergödning”. Mark- och miljööverdomstolen resonerade alltså utifrån en framtida tänkt bördefördelning på principiell grund. En sådan principell bördefördelning kring hur en vattenförekomst ska kunna skyddas, förbättras och återställas manifesteras vad gäller vattenförvaltningen just genom åtgärds- programmen. Därav följer att stor vikt ska tillmätas dessa. Regeringens tolkning att det, för att inte äventyra förpliktelsen enligt artikel 4.1, ska röra sig om ett allvarligt hot; att det ska handla om ett risktagande av sådan dignitet att Sveriges möjligheter att uppfylla ramdirektivets krav hotas i oacceptabel grad, är enligt mark- och miljödomstolens mening svårförenlig med direktivets ordalydelse och EU-domstolens ovan redovisade praxis ifråga om skyldigheten att, beroende på utgångspunkt, skydda, förbättra och återställa. Vad som framgår av propositionen liknar snarare den allmänna skyldigheten under ett direktivs införlivandefrist, att medlemsstaterna under denna ska avhålla sig från att vidta åtgärder som allvarligt äventyrar det resultat som föreskrivs i direktivet. Samma uttryck har alltså i EU- domstolens praxis använts som formulering för att motivera varför ett direktiv har Sid 77 viss relevans redan under ett dess införlivandefrist (se framför allt de förenade målen C-165/09--C-167/09 Stichting Natuur en Milieu samt Weserdomen där Domstolen uttalade att medlemsstaterna ‐ med förbehåll för att undantag kan beviljas ‐ är skyldiga att inte lämna tillstånd till ett projekt när projektet kan orsaka en försämring av en ytvattenförekomsts status eller när projektet äventyrar upp– nåendet av en god status hos en ytvattenförekomst eller en god ekologisk potential och en god kemisk status hos en ytvattenförekomst vid den tidpunkt som anges i direktivet [mark- och miljödomstolens kursivering]). Bedömning i målet Enligt sökanden är den ansökta verksamhetens och anläggningarnas påverkan på miljöförhållanden av betydelse för miljökvalitetsnormerna liten, även om den är negativ. Sökanden menar därför att påverkan på hydromorfologiska och biologiska kvalitetsfaktorer samt kemisk status är så begränsad att den varken orsakar någon försämring i strid med 5 kap. 4 § miljöbalken eller påverkar möjligheterna att nå gällande miljökvalitetsnormer. Domstolen bedömer att påverkan helt naturligt kommer att vara begränsad till verksamheternas och anläggningarnas närhet. Samtidigt kan antas att påverkan i närområdet kommer att bli varaktig i tiden till följd av permanent skada på ålgräs- habitat, förändrade hydromorfologiska förhållanden samt risk för ökat läckage av miljögifter. Av VISS1 framgår att vattenförekomstens ekologiska status har bedömts som måttlig. För att kunna nå god status 2027 måste vattenförekomsten alltså inte bara skyddas utan den måste förbättras och återställas i enlighet med antagna åtgärds- program. Bedömningen som ligger till grund för klassningen har gjorts för vattenförekomsten som helhet och baseras på hydromorfologiska bedömnings- grunder. 1 Stora Kalvsund - Kust - VISS - VattenInformationsSystem för Sverige Sid 78 Vattenförekomsten bedöms enligt VISS vara påverkad av ”fysiska strukturer såsom bryggor, pirar, kajer och småbåtshamnar som ger förändrad hydrodynamik, dvs. förändring av vattnets rörelse, hastighet och strömriktning, vilket kan påverka bottenerosion och sedimentation samt syreförhållanden. Dessa fysiska strukturer utgör även barriärer som försämrar spridningsmöjligheter för vattenlevande orga- nismer. Bryggor och småbåtshamnar skuggar botten och försämrar ljusförhållan- dena för bottenvegetation. Svallvågor från motorbåtstrafik ger erosion och upp- grumling i grunda områden. Muddring påverkar genom uppgrumling och föränd- ringar i djup och hydrodynamik genom borttagande av sediment.” Därigenom uppges bottenvegetation, bottenfauna och andra delar av ekosystemet i vattenföre- komsten med all säkerhet ha påverkats genom minskade och fragmenterade habitat, försämrade livsvillkor och försämrade spridningsmöjligheter. Av VISS framgår vidare att vattenförekomsten inte uppnår god status för hydro- logisk regim/hydrografiska villkor. Vattenförekomsten bedöms vara påverkad av omfattande båtliv som har negativ effekt på dess hydrografiska villkor. Sjöfart bedöms i sammanhanget ha en betydande påverkan. En påverkanskälla bedöms som betydande om den ensamt eller tillsammans med andra källor motsvarar en status- klassning som är sämre än god, vilket anges innebära att minst 15 procent av vatten- förekomstens yta är påverkad. Förändrad hydrologisk regim genom framför allt småbåtshamnar, pirar och kajer bedöms utgöra betydande påverkan på vågregim och/eller sötvatteninflöde i vattenförekomsten. Påverkan från sjöfart och annat, medför risk för att miljökvalitetsnormen inte kan uppnås. I syfte att uppnå miljökvalitetsnormen redovisas i VISS åtgärder för att minska påverkan av båtliv i grunda vattenområden2. Åtgärderna handlar bland annat om att begränsa förekomst av bryggor, pirar och platser för båtar genom planering, sam- fällighetsbryggor, båtpooler, båthotell eller båtförvaring på land, ankringsförbud eller fasta ankringsmöjligheter samt hastighetsbegränsningar. Ett annat åtgärds- 2 Åtgärd Minska påverkan av båtliv i Stora Kalvsund Sid 79 förslag är att inrätta områdesskydd med föreskrifter om förbud mot framförande av motordrivna vattenfarkoster för att minska erosion, grumling och undervattensbuller i känsliga grunda områden. Det framgår inte i målet i vilken utsträckning föreslagna åtgärder har genomförts eller om några åtgärder ännu genomförts som lett till någon påvisbar statusförbättring, vilken skulle kunna skapa utrymme för begränsad påverkan, utan att försvåra uppnåendet av miljökvalitetsnormen. Domstolen noterar att sökanden gjort gällande att verksamheten inte kommer att leda till en försämring av status över en klassgräns. Att en verksamhet inte är i kon- flikt med försämringsförbudet innebär dock inte att den är förenlig med förpliktel- sen att skydda, förbättra och återställa ytvattenförekomsten så att en god status uppnås 2027. Sökt åtgärd är i förevarande fall inte bara oförenlig med, utan står i rak motsats till åtgärdsprogrammet som anger att påverkan av båtliv ska minskas i grunda vattenområden liksom att förekomsten av bryggor, pirar och platser för båtar ska minska. En ny statusklassning för vattenförvaltningscykel 4 är nyligen gjord för vatten- förekomsten Stora Kalvsund (WA40121812) och denna visar fortsatt på sämre än god status för kvalitetsfaktorerna konnektivitet (måttlig) och hydrografiska villkor (otillfredsställande). Redan av dessa skäl är det ytterst tveksamt att tillåta verksam- heten eftersom den äventyrar möjligheten att förbättra hydrologisk regim i syfte att uppnå den status som vattnet ska ha enligt en miljökvalitetsnorm. När det gäller morfologiska förändringar och kontinuitet anges den förväntade utvecklingen till oförändrad med viss osäkerhet. Nytt i förvaltningscykel 4 är att det också finns en statusklassning för parametern Makroalger och gömfröiga växter, vilken har måttlig status i Stora Kalvsund. I Stora Kalvsund beskriver denna parameter biologisk förlust av känsliga arter och syftar i all väsentlig mening på ålgräs. Domstolen konstaterar att det redan före- ligger en stor minskning av ålgräs, särskilt i södra Bohuslän. Detta trots att Sid 80 ytterligare förluster av ålgräs och ålgräsängar ska motverkas och trots att det finns en skyldighet att skydda, förbättra och återställa dessa. Mot denna bakgrund har Havs- och vattenmyndigheten tagit fram ett åtgärds- program för ålgräsängar.3 Av åtgärdsprogrammet framgår bland annat att ålgräs- ängar, som tillhör de mest värdefulla marina ekosystemen, har minskat kraftigt i utbredning och att de största förlusterna i Sverige har skett i Bohuslän. En central orsak till detta uppges vara ökad exploatering. I åtgärdsprogrammet identifieras flera påverkansfaktorer som bidrar till hotsituationen, däribland fysisk påverkan i kustzonen. Muddring pekas särskilt ut som en aktivitet som bidrar till försämring av ålgräsängar det kan leda till försämrad vattenkvalitet genom ökad grumlighet och resuspension av sediment samt till förlust av livsmiljöer. Enligt åtgärdsprogrammet behöver sådan påverkan minska för att stoppa pågående förluster och möjliggöra återhämtning av ålgräsängar runt Sveriges kuster. När ålgräsängar försvinner försämras dessa funktioner, och miljön kan påverkas på ett sätt som gör naturlig återhämtning eller restaurering svår eller omöjlig. Forsk- ning visar att förlust av ålgräsängar kan leda till ökad vågdriven uppgrumling av sediment, minskat siktdjup och instabila bottenförhållanden. Även begränsade för- sämringar kan få stora konsekvenser om miljön befinner sig nära ett tröskelvärde för regimskifte. Tröskelvärdet är ofta okänt, vilket är fallet i förevarande mål. Den sökta åtgärden innebär att ålgräs muddras bort och ersätts av sandbotten. Av ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen framgår att detta initialt förstör delar av det habitat som i dag utgörs av täta ålgräsängar. Skuggning och pumpeffekt från flytbryggor kommer därefter att permanent att påverka kvarvarande ålgräs negativt samt försvåra eller omöjliggöra återetablering inom området. Enligt miljökonse- kvensbeskrivningen kan sannolikheten för återväxt efter åtgärderna inte fastställas (även om sökanden förklarat att den slutsatsen bör revideras). Åtgärderna bedöms 3 Havs- och vattenmyndighetens rapport 2017:24 Sid 81 inte helt omöjliggöra återväxt, men kraftigt begränsa möjligheterna till detta genom barriär-, skuggnings- och pumpeffekter. Sökanden bedömer därför att ålgräset inom verksamhetsområdet kommer att försvinna helt som en följd av de planerade åtgärderna. Det åligger sökanden att visa att naturmiljön och de biologiska värdena på platsen inte kommer att påverkas av sökt verksamhet på ett sådant sätt att miljökvalitets- normen inte kan nås 2027. Enligt åtgärdsprogrammet behöver sådan påverkan som sökt verksamhet innebär minska för att stoppa pågående förluster och möjliggöra återhämtning av ålgräsängar runt Sveriges kuster. Sökanden har inte vidtagit eller föreslagit åtgärder som skulle innebära en minskad påverkan på ålgräs i vattenförekomsten om sökt verksamhet genomförs. Inte heller har sökanden visat att sökt verksamhets påverkan skulle sakna betydelse, sett tillsammans med befintliga pågående verksamheter och anläggningar (dvs i ljuset av en kumulativ bedömning). Det framgår också tydligt av Havs- och vattenmyndighetens fördjupade utvärdering av miljökvalitetsmålen 2023, ”Hav i balans samt levande kust och skärgård” FU23 Rapport 2022:18, att när ålgräsängar väl har försvunnit är både naturlig återhämt- ning och restaurering förenad med betydande ekologiska och ekonomiska svårig- heter; de är generellt svåra att återställa och återskapa, särskilt där de helt har försvunnit. Erfarenheterna från västkusten visar att återetablering fordrar att de ursprungliga påverkansfaktorerna är undanröjda. Om grumling, fysisk störning eller förändrad bottenstruktur och hydrodynamik kvarstår misslyckas restaureringsförsök i regel eftersom ålgräs är känsligt för minskat siktdjup och sedimentrörelser. Naturlig återetablering försvåras påtagligt på grund av nämnda förhållanden. Aktiv restaurering är tekniskt möjlig men kostsam och osäker. Återuppbyggnad tar också lång tid. Även när etablering lyckas tar det år till decennier innan strukturen och de ekosystemfunktioner som kännetecknar en mogen ålgräsäng är fullt utvecklad. Något utrymme för att uppföra nya anläggningar och genomföra sökt Sid 82 vattenverksamhet utan att äventyra uppnåendet av miljökvalitetsnormen i Stora Kalvsund har därför inte tillskapats. Inte heller genom den utläggning av sand som sökanden förklarat vara gynnsam för ålgräsets återetablering. God ekologisk status, sammantagen bedömning Mark- och miljödomstolen noterar mot denna bakgrund att miljökvalitetsnormen god ekologisk status inte kommer att uppnås utan att kraftfulla åtgärder vidtas inom vattenförekomsten för att begränsa påverkan på dess hydrografiska och morfo- logiska villkor liksom på makroalger och gömfröiga växter. Planerad vattenverksamhet kommer inte att bidra till att begränsa påverkan; tvärt om kommer den att försvåra möjligheterna att skydda, förbättra och återställa vattenförekomsten Stora Kalvsund så att god status uppnås 2027. Den gör det dessutom på ett sätt som är oförenligt med gällande åtgärdsprogram. Sammantaget innebär det att verksamheten på ett otillåtet sätt äventyrar möjligheten att nå god status för vattenförekomsten Stora Kalvsund år 2027. Möjlighet till undantag enligt 4 kap. 11 och 12 §§ VFF Frågan är då om ett undantag enligt 4 kap. 11 § och 12 § VFF kan medges. Möjlighet till undantag enligt 4 kap. 11 och 12 §§ VFF förutsätter att det av tekniska skäl eller på grund av orimliga kostnader inte är möjligt att uppfylla syftet med verksamheten eller åtgärden på något annat sätt som är väsentligt bättre för miljön, och att alla genomförbara åtgärder vidtas för att mildra de negativa konsekvenserna för vattenförekomstens status. Dessa förutsättningar gäller oaktat skäl till undantag. Sökanden har inte visat att det inte är möjligt att uppfylla syftet med verksamheten på något annat sätt som är väsentligen bättre för miljön. Sökandens argumentation har endast utgått från verksamhetens behov (se nedan rörande lokaliserings- prövningen) och sökandens föreslagna åtgärder för att minska de negativa konsekvenserna av sökt verksamhet är i sammanhanget otillräckliga. Därmed saknas förutsättningar att överväga undantag enligt 4 kap 11 och 12 §§ VFF. Det Sid 83 saknas därför anledning att närmare gå in på och pröva huruvida de av sökanden anförda grunderna i och för sig skulle kunna utgöra skäl för undantag. Domstolen ser heller inte något skäl att inhämta yttrande från vattenmyndigheten enligt 4 kap.

13 § VFF. Att skäl för detta saknas hänger också samman med bedömingen av sökt lokalisering, se nedan. Kemisk status Domstolen konstaterar att det föreligger en osäkerhet rörande föroreningshalt i sedimenten. Om sedimenten inte åtgärdas innan anläggningsarbeten finns risk för att föroreningar i sedimenten byggs in under den nya bryggan, rampen och tryck- banken och därmed förhindras framtida efterbehandlingsåtgärder. Härtill kommer en risk för föroreningsspridning under anläggningsfasen eftersom lösa förorenade sediment då kan pressas ut i vattnet samt även efter anläggning då återsedimen- terade förorenade partiklar riskerar att bli biotillgängliga. Mot bakgrund av före- liggande osäkerhet, kan det heller inte uteslutas att det finns en risk för att mer förorenade sedimentlager blottläggs vid muddring vilket skulle kunna medföra ökad spridning av föroreningar. Att överliggande sediment vid provtagningen har låga föroreningshalter är inte en garanti för att underliggande sediment också har låga halter. Sökanden har gjort vissa antaganden om föroreningar och därmed noterat att det i vissa delar kan finnas föroreningar som kvarstår inklusive finns i den nya ytan efter muddring. Kemisk status i vattenförekomsten Stora Kalvsund är enligt VISS ”uppnår ej god”. Domstolen har inte underlag för att dra slutsatsen att sökt verksamhet faktiskt kommer att äventyra möjligheterna att uppnå god kemisk status. Emellertid har domstolen heller inte underlag för att dra slutsatsen att möjligheten att skydda och förbättra på ett sådant sätt att möjligheten att nå god kemisk status 2027 inte äventyras genom verksamheten. Slutsatsen har dock viss betydelse för lokaliseringsfrågan, se nedan. Sid 84 Lokaliseringsprövningen enligt 2 kap. 6 § Sökanden har förklarat att alternativa lokaliseringar har övervägts men inte befunnits möjliga eller lämpliga samt att den aktuella lokaliseringen sammantaget utpekas som lämplig för den planerade hamn- och varvsverksamheten. Vidare har sökanden gjort gällande att vattenverksamheten, som är ett led i denna hamn- och varvsverksamhet, måste företas vid den aktuella lokaliseringen och är en förut- sättning för att DP Vatten ska kunna genomföras. Av 2 kap. 6 § miljöbalken framgår den allmänna principen att valet av plats för en verksamhet eller åtgärd ska vara lämplig på så sätt ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön (det handlar alltså inte endast om lokaliseringens lämplighet ur verksamhetsperspektiv). Av miljöbalkspropositionen framgår att det inte finns skäl att göra undantag från principen i och för sig trots att en verksamhet i praktiken inte kan lokaliseras till någon annan plats. Det handlar alltså inte endast om att välja den lämpligaste platsen för det fall det finns alternativ, utan om att vald plats ska vara lämplig i sig, också ur ett miljöperspektiv. Av propositionen framgår att lämplighetsbedömningen bör ske med utgångspunkt i balkens syfte, de grundläggande och särskilda hus- hållningsbestämmelserna samt förekommande miljökvalitetsnormer (prop. 1997/98:45 s. 219 Del 1). I det här fallet kan lokaliseringen enligt 2 kap. 6 § miljö- balken ifrågasättas i flera avseenden. Vad gäller balkens syfte framgår det av 1 kap. 1 § miljöbalken som anger att bes- tämmelserna i balken syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nu- varande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Det framgår också att en sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skydds- värde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ans- var för att förvalta naturen väl. Av miljöbalkspropositionen (1997/98:45, del 2 s. 8) framgår att av riksdagen fastställda miljömål ger ledning i fråga om vad en hållbar utveckling innebär. Av Havs- och vattenmyndighetens fördjupade utvärdering av miljökvalitetsmålen 2023, ”Hav i balans samt levande kust och skärgård” FU23, Sid 85 Rapport 2022:18, framgår bland annat att ålgräsängar är en central del av riks- dagens precisering, Grunda kustnära miljöer. Ålgräsängarna bidrar till ekosystem- tjänster, bland annat som uppväxtområden för fisk, genom näringsupptag, förbättrad vattenkvalitet, som erosionsskydd och som kolsänka. De är därmed relevanta även för preciseringarna om god ekologisk status, gynnsam bevarandestatus och genetisk variation samt återställda livsmiljöer. Av rapporten framgår också att utvecklingen är negativ för just de preciseringar som är mest betydelsefulla för ålgräset. Utbredningen fortsätter att minska, cirka 60 procent har försvunnit på västkusten sedan 1980-talet, och någon generell återhämt- ning kan inte konstateras trots minskat näringsläckage och minskat fisketryck. Fysisk exploatering av grunda, vågskyddade mjukbottnar är omfattande. Samlad påverkan från bryggor, hamnar och muddringar bedöms ha orsakat betydande negativ effekt på ålgräs. Sammantaget innebär detta att miljömålet, i dess nuvarande genomförande, inte säkerställer bevarandet eller återhämtningen av ålgräsförekoms- ter, trots att dessa är centrala för flera av målets preciseringar. Det viktigaste, enligt rapporten, är att skydda de sjögräsängar som fortfarande existerar, särskilt de äldre eftersom de är effektivare än de yngre på att lagra kol. Sökt lokalisering av en verksamhet som innebär dels bortmuddring en stor yta etablerat ålgräs, dels en även i övrigt negativ påverkan på ålgräsbeståndet genom barriär-, skuggnings- och pumpeffekter kan således ifrågasättas redan utifrån miljöbalkens syfte. Ovanstående knyter an till Europaparlamentet och Rådets förordning (EU) 2024/1991 om restaurering av natur (naturrestaureringsförordningen) och då särskilt artikel 5.9 som anger att medlemsstaterna ska vidta åtgärder som syftar till att säkerställa att områdena i vilka gott tillstånd har uppnåtts och i vilka tillräcklig kvalitet hos livsmiljöerna för arterna har uppnåtts inte försämras avsevärt samt artikel 5.10 som anger att medlemsstaterna ska eftersträva att vidta de åtgärder som krävs för att förhindra avsevärd försämring av områden där de livsmiljötyper som Sid 86 förtecknas i bilaga II till förordningen (en av dessa livsmiljötyper utgörs av sjögräs- bäddar och i denna grupp ingår ålgräsängar) förekommer och som är i gott tillstånd. Eftersom sannolikheten för att sökt verksamhet resulterar i en permanent habitatförlust är stor, anser mark- och miljödomstolen att medgivande av tillstånd skulle innebära en avsevärd försämring av ett område med livsmiljötypen ifråga, något som medlemsstaterna ska strävas efter att förhindra. Lokaliseringen kan därtill ifrågasättas med tillämpning av försiktighetsprincipen i 2 kap. 3 § miljöbalken. Det handlar dels om att sannolikheten för att ett stort område av ålgräs kommer att försvinna utan återetablering (jämför konstaterandet ovan, rörande värdet av gammalt etablerat ålgräs samt svårigheten att återetablera ålgräs) är stor, dels om osäkerheterna vad gäller föroreningshalten i sedimenten och hur dessa osäkerheter ska hanteras. Det sistnämnda kan i sin tur innebära en risk för att inte nå god kemisk status för vattenförekomsten. Domstolen noterar, i enlighet med vad som anförts ovan, att sökt verksamhet äventyrar möjligheten att skydda, förbättra eller återställa i sådan grad att god status för vattenförekomsten Stora Kalvsund nås år 2027 samt är oförenlig med föreliggande åtgärdsprogram som syftar till att nå föreskriven status, Givet regeringens uttalande att lokaliseringsbedömningen också ska ske med utgångspunkt i förekommande miljökvalitetsnormer får domstolens slutsats ovan, inte endast självständig betydelse utan påverkar även bedömningen enligt 2 kap. 6 § miljöbalken. Med hänsyn till ovanstående finner mark- och miljödomstolen att sökanden inte har visat att den valda platsen uppfyller kravet på en lämplig lokalisering enligt 2 kap.