Miljö- och stadsbyggnadsnämnden — 8 oktober 2026
Textversion, automatiskt utläst ur protokollet. Öppna original-PDF:en — den gäller alltid vid tveksamhet.
§ 238 Fastställande av föredragningslista
diarienr: nacka:MSN:2026:34
§ 238 MSN-2026-00034
Fastställande av föredragningslista
Beslut
Miljö- och stadsbyggnadsnämnden fastställer utsänd föredragningslista.
- - - - -
Miljö- och stadsbyggnadsnämnden
§ 239 Beslut angående utlämnande av allmän handling
beslutstyp: godkännandediarienr: nacka:MSN:2026:250
§ 239 MSN-2026-00250
Beslut angående utlämnande av allmän handling
Beslut
1. Miljö- och stadsbyggnadsnämnden beslutar att begärda handlingar i den del som avser
beslut om sanktionsavgifter som innehåller personuppgifter ska lämnas ut till Panoptes
Sweden AB (559199-4503) i dess verksamhetsgren med särskilt företagsnamn
Nyhetsbyrån Siren med ett förbehåll som innebär:
a. att uppgifterna i handlingarna, oavsett i vilken form, inte får tillhandahållas
allmänheten eller betalande kunder om allmänheten eller kunderna därigenom får
del av personnamn, personnummer eller adress för enskilda personer, och
b. att bolaget inte heller på annat sätt får erbjuda allmänheten eller betalande kunder
sökmöjligheter utifrån uppgifterna i handlingarna på ett sätt som ger tillgång till
personnamn, personnummer eller adress för enskilda personer.
2. Beslutet justeras i omedelbar anslutning till sammanträdet.
Övriga begärda handlingar lämnas ut utan förbehåll.
Upplysning om avgifter
Nacka kommun tar ut avgift för utlämnande av kopior av allmänna handlingar enligt taxa
fastställd av kommunfullmäktige. Detta innebär att bolaget kommer få en separat faktura.
Beskrivning av ärendet
Panoptes Sweden AB har genom dess verksamhetsgren med särskilt företagsnamn
Nyhetsbyrån Siren (Siren) den 7 september 2026 inkommit med en begäran om att få ta del
av allmänna handlingar. Begäran avser kopia på beslut om sanktionsavgifter och
förelägganden med vite, exklusive bilagor, enligt plan- och bygglagen och miljöbalken som
har fattats under perioden 1 januari 2022 till och med 7 september 2026. Av begäran
framgår vidare bland annat att Siren avser att månadsvis begära ut kopior av densamma.
Miljö- och stadsbyggnadsnämnden (nämnden) har den 10 september 2026 berett Siren
tillfälle att yttra sig angående den rättsliga grunden för personuppgiftsbehandlingen samt
hur personuppgifterna kommer behandlas. Siren har i samband med detta även getts
tillfälle att särskilt yttra sig över hur personuppgiftsbehandlingen förhåller sig till artikel 10 i
EU:s dataskyddsförordning (dataskyddsförordningen). Yttrandet har begärts in för att ge
nämnden underlag för att kunna göra en sekretessprövning enligt 21 kap. 7 § OSL.
Siren har den 16 september 2026 inkommit med ett yttrande och anfört bland annat
följande.
Miljö- och stadsbyggnadsnämnden
Siren är en automatiskt grundlagsskyddad nyhetsbyrå. Siren har en ansvarig utgivare och
denne har ensam beslutsrätt gällande deras publiceringar, och är också den som kan ställas
till svars för dem.
Sirens kunder är enbart grundlagsskyddade medier och de flesta är nyhetsmedier i landet på
lokal, regional och rikstäckande nivå. Genom att bevaka handlingar som de nu begärda
hittar Siren nyheter som de anser vara relevanta för vissa medier beroende på deras
bevakningsområde. Nyheterna som Siren skickar ut innehåller en text med föreslagen
vinkel samt bakgrundsinformation om berörda parter och källa. Sirens nyheter publiceras
av andra medier under eget utgivaransvar.
Sirens verksamhet beskrivs ingående i prejudikatet NJA 2025 s 123 I (Högsta domstolens
beslut Ä 3457-24). Sirens nyheter publiceras av dem själva i ett digitalt publiceringssystem
som endast ovan nämnda nyhetskunder via betalda abonnemang har tillgång till, en form
av databas. Prejudikatet NJA 2025 s 123 I slår fast att särskilt skyddsvärda personuppgifter
rörande lagöverträdelser enligt artikel 10 dataskyddsförordningen ska lämnas ut till Siren
och tillåtas spridas av Siren, allt annat vore en kraftig inskränkning av pressfriheten.
I somras beslutade Högsta domstolen i ett annat ärende, Högsta domstolens beslut Ä
9385-25 daterad 12 juni 2026, att det inte finns stöd för att besluta om sekretess enligt 21
kap. 7 § OSL, och därmed förbehåll, vid utlämnande av personuppgifter som inte omfattas
av särskilt skydd enligt artikel 6 dataskyddsförordningen till en rättsdatabas med
utgivningsbevis.
Det talar med styrka för att det inte finns stöd för att besluta om förbehåll vid utlämnande
av personuppgifter som omfattas av artikel 6 till en automatiskt grundlagsskyddad
nyhetsbyrå som endast ska sprida dem till andra medier.
Skäl till beslut
Behöver en sekretessprövning enligt 21 kap. 7 § OSL göras?
Siren har av nämnden begärt ut allmänna handlingar som innehåller personuppgifter. Hela
eller delar av innehållet i handlingarna avses publiceras i Sirens digitala databas.
Enligt artikel 86 i dataskyddsförordningen får personuppgifter i allmänna handlingar
lämnas ut i enlighet med nationell rätt för att förena allmänhetens rätt att få tillgång till
allmänna handlingar med rätten till skydd av personuppgifter i enlighet med samma
förordning. I svensk rätt har detta hanterats genom att Tryckfrihetsförordningen (TF) och
OSL styr utlämnandet, men med en särskild sekretessregel i 21 kap. 7 § OSL som knyter an
till dataskyddsförordningen.
Miljö- och stadsbyggnadsnämnden
Enligt 21 kap. 7 § OSL gäller sekretess för personuppgifter om det kan antas att
uppgifterna efter ett utlämnande kommer att behandlas i strid med bland annat
dataskyddsförordningen.
En sekretessprövning enligt 21 kap. 7 § OSL ska dock endast göras om det finns konkreta
omständigheter som indikerar att mottagaren kommer behandla uppgifterna på ett sätt som
strider mot dataskyddsregleringen, t.ex. om det är fråga om massuttag eller selekterade
uttag. Finns det däremot inga sådana indikationer behöver inte någon bedömning enligt
dataskyddsregleringen göras (jfr prop. 2017/18:105 s. 135 f.).
Nämnden konstaterar att begäran från Siren avser ett massuttag då begäran omfattar en
stor mängd beslut. Med beaktande av den omfattande behandling av personuppgifter som
ett utlämnande till Siren skulle innebära utgör redan detta en indikation på att de
personuppgifter som finns i de begärda handlingarna kan komma att behandlas på ett sätt
som är oförenligt med dataskyddsförordningen. Det kan vidare inte uteslutas att
personuppgifterna kommer att publiceras i Sirens databas på ett sådant sätt att de blir
sökbara. Mot denna bakgrund, och med hänsyn till att Siren även uppgett att de avser att
återkomma månadsvis med samma begäran, stärks bedömningen ytterligare om att
behandlingen kan antas strida mot dataskyddsförordningen.
Eftersom det finns konkreta omständigheter som indikerar att Siren kan komma att
behandla personuppgifterna i de begärda handlingarna i strid med dataskyddsförordningen
behöver nämnden göra en sekretessprövning enligt 21 kap. 7 § OSL innan ett eventuellt
utlämnande kan ske.
Vad innebär sekretessprövningen enligt 21 kap. 7 § OSL?
Nämnden ska pröva om Sirens avsedda behandling av personuppgifterna i handlingarna
kan antas strida mot dataskyddsförordningen (se 21 kap. 7 § OSL och hänvisningarna däri
till dataskyddsförordningen).
I 1 kap. 7 § dataskyddslagen anges emellertid att dataskyddsförordningen inte ska tillämpas
i den utsträckning det skulle strida mot tryckfrihetsförordningen (TF) eller
yttrandefrihetsgrundlagen (se därtill artikel 85 i dataskyddsförordningen). Bestämmelsen
undantar även behandling av personuppgifter för bland annat journalistiska ändamål från
vissa av förordningens artiklar.
Sekretessprövningen enligt 21 kap. 7 § OSL ska trots det ovan nämnda göras utan att man
först undantar eventuella aktörer med grundlagsskyddade journalistiska ändamål. Detta
innebär att bestämmelsen i 1 kap. 7 § dataskyddslagen ska tillämpas så att den inte hindrar
att dataskyddsförordningen kan beaktas som en fristående måttstock vid
sekretessprövningen enligt 21 kap. 7 § OSL. Och det gäller oberoende av huruvida
förordningen är tillämplig i den verksamhet i relation till vilken prövningen sker. Detta
Miljö- och stadsbyggnadsnämnden
innebär att även utlämnande till grundlagsskyddade aktörer kan begränsas eller förenas med
förbehåll med hänvisning till dataskyddsförordningen genom 21 kap. 7 § OSL. Prövningen
ska alltså i ett första steg avse om den tänkta personuppgiftsbehandlingen kan antas strida
mot dataskyddsförordningen, och därefter om sekretess gäller. (Se Högsta domstolens
beslut den 12 juni 2026 i mål Ä 9385-25 ”Quras begäran”). Någon fullständig bedömning
av om behandlingen kommer att strida mot dataskyddsförordningen behöver däremot inte
göras (jfr prop. 2017/18:105 s. 135 f.).
Nämnden har således att bedöma om Sirens behandling av personuppgifter kan antas
komma att strida mot artikel 9 respektive 10 i dataskyddsförordningen. För det fall
behandlingen bedöms strida mot dataskyddsförordningen, och sekretess därmed gäller, blir
fråga om det ändå finns förutsättningar att lämna ut handlingarna.
Antas behandlingen strida mot artikel 9 eller 10 dataskyddsförordningen?
Enligt artikel 9 och 10 dataskyddsförordningen är huvudregeln att det är förbjudet att
behandla känsliga personuppgifter och personuppgifter som rör lagöverträdelser som
innefattar brott.
Personuppgifter bedöms vara känsliga om de avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska
åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, uppgifter om hälsa eller uppgifter om en fysisk
persons sexualliv eller sexuella läggning. Behandling av sådana uppgifter får endast ske om
den registrerade uttryckligen har lämnat sitt samtycke eller behandlingen är nödvändig av
vissa angivna skäl.
Nämnden konstaterar att det i de begärda handlingarna kan förekomma känsliga uppgifter
så som exempelvis uppgifter om hälsotillstånd. Nämnden bedömer däremot att
förekomsten av sådana uppgifter är begränsad och att det därmed inte finns anledning att
anta att uppgifterna kommer att behandlas på ett sätt som är oförenligt med artikel 9 i
dataskyddsförordningen (jfr ”Quras begäran”). Sekretess föreligger därmed inte för dessa
uppgifter.
Uppgifter om lagöverträdelser får vidare endast utföras under kontroll av en myndighet
eller då behandling är tillåten enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, där
lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter fastställs (se 5-6 §§
dataskyddsförordningen och IMY:s föreskrifter ).
Begreppet ”lagöverträdelser som innefattar brott” är självständiga unionsrättsliga begrepp
och ska därmed inte ges en nationell tolkning (se EU-domstolens mål Latvijas Republikas
Saeimas C-439/19, EU:C:2021:504). Det måste därmed göras en bedömning i varje enskilt
fall om en överträdelse som nationellt kvalificerats som förvaltningsrättslig omfattas av
artikel 10.
Miljö- och stadsbyggnadsnämnden
I EU-domstolens mål Latvijas Republikas Saeimas konstateras att omfattningen av
begreppet uteslutande avser brott, inte administrativa sanktioner (punkt 77). Skyddet
omfattar således bara uppgifter på det straffrättsliga området (punkt 78). Den rättsliga
kvalificeringen av en överträdelse i nationell rätt är dock inte avgörande för om den utgör
ett brott i den mening som avses i artikel 10. Även överträdelser som i den nationella rätten
kvalificerats som förvaltningsrättsliga kan således omfattas av begreppet brott. (Punkt 80).
Avseende bedömningen av om den aktuella överträdelsen är av straffrättslig karaktär, följer
av domstolens praxis tre relevanta kriterier; 1) den rättsliga kvalificeringen av överträdelsen
i nationell rätt, 2) överträdelsens art och 3) strängheten i den sanktion som den berörde kan
åläggas (punkt 86-88).
När det gäller kriteriet överträdelsens art ska det beaktas om sanktionen bland annat har ett
repressivt syfte. Att en sanktion även har ett förebyggande syfte betyder inte i sig att den
inte kan kvalificeras som straffrättslig, men en åtgärd som bara kompenserar för den skada
som vållats genom överträdelsen är inte av straffrättslig karaktär (punkt 89). Vidare anges
att sådana överträdelser som kan leda till avståndstagande från samhällets sida och medför
en stigmatisering av den berörda personen bör kvalificeras som brott (punkt 92).
I svensk rätt kvalificeras idag både sanktionsavgifter och förelägganden enligt miljöbalken
och PBL som förvaltningsrättsliga sanktioner, d.v.s. som administrativa påföljder och
ingripanden. Historiskt sett har det dock sett annorlunda ut. Enligt 1947 års byggnadslag
(147 §) kunde olovligt byggande, vid synnerligen försvårande omständigheter, även
medföra fängelse i högst sex månader. Även Naturvårdslagen som var föregångare till
miljöbalken föreskrev fängelse i högst sex månader vid brott mot miljöreglerna. Denna
ordning kvarstod för vissa överträdelser av miljöreglerna vid miljöbalkens införande 1999.
Såväl PBL som miljöbalken har sedermera genomgått en utveckling varigenom deras
huvudsakliga ändamål i allt högre grad kommit att präglas av en preventiv ansats. Vid en
första anblick kan det således framstå som att påföljderna och ingripandena enbart för med
sig administrativa konsekvenser (jfr även uttalandet i kommentaren till 10 §
dataskyddsförordningen om att överträdelser gällande otillåtet byggande normalt inte
omfattas av brottsbegreppet). Huvudsyftet med påföljderna och ingripandena enligt PBL
och miljöbalken är visserligen att avhålla från överträdelser, varvid ingripandena
(föreläggandena) syftar till att återställa skadeverkningarna. Påföljderna, dvs
sanktionsavgifterna, har emellertid en uttalad repressiv karaktär. Avgifterna står inte i
proportion till den specifika överträdelsens skadeverkningar och avgifterna kan uppgå till
miljonbelopp (jfr bl.a. uttalanden om avgifternas repressiva karaktär i prop. 1975/76:164 s.
127–128). Därtill gäller reglerna i PBL och miljöbalken alla. Överträdelser enligt lagarna kan
– med hänsyn till att sådana överträdelser kan påverka säkerheten för liv och hälsa – leda
till ett avståndstagande och en stigmatisering från allmänhetens sida.
I sammanhanget är det även värt att nämna att sanktionsavgifter anses utgöra straff i
Europakonventionens mening (se MÖD 2020:31 med rättsfallshänvisningar däri).
Miljö- och stadsbyggnadsnämnden
Bedömningen av om en sanktionsavgift utgör straff i Europakonventionens mening skiljer
sig inte nämnvärt åt från den bedömning av brottsbegreppet som görs i
dataskyddsförordningen.
Mot bakgrund av det ovan anförda gör nämnden bedömningen att de personuppgifter som
förekommer i beslut som rör sanktionsavgifter är att betrakta som uppgifter om brott i
dataskyddsförordningens mening. Den tilltänkta behandlingen av dessa personuppgifter
antas därmed strida mot artikel 10 i dataskyddsförordningen. Sekretess råder därmed enligt
21 kap. 7 § OSL för de personuppgifter som finns i besluten om sanktionsavgifter.
Finns det trots sekretessen förutsättningar att lämna ut besluten om
sanktionsavgifter?
Vid bedömningen av om personuppgifterna trots sekretess kan lämnas ut är det av
betydelse om behandlingen sker för journalistiska ändamål (se bland annat NJA 2025 s. 123
I-II). Uttrycket behandling för journalistiska ändamål ska ges samma innebörd som enligt
unionsrätten (jfr bland annat NJA 2001 s. 409 punkt 22).
Huruvida Sirens verksamhet sker för journalistiska ändamål har tidigare varit föremål för
prövning i Högsta domstolens beslut NJA 2025 s. 123 I. I beslutet anges att Siren
identifierar och samlar in underlag för nyheter för att förmedla sådant underlag till andra
nyhetsorganisationer och massmedier. Vidare anges att Siren tar hand om, bedömer och
utarbetar underlag med utgångspunkt i de handlingar som lämnats in. Behandlingen uppges
vara avsedd för publicering. Det är redaktionens medarbetare som analyserar materialet och
gör självständiga nyhetsvärderingar. Det bearbetade materialet kan sedermera användas för
publicering i andra massmedier eller i Sirens egen databas.
Siren har själva till nämnden hänvisat till ovanstående beslut gällande beskrivningen av den
verksamhet som de bedriver. Siren har vidare till nämnden anfört att de är en
grundlagsskyddad nyhetsbyrå. Detta förstår nämnden som att de har utgivningsbevis för
databasen (jfr 1 kap. 4 Yttrandefrihetsgrundlagen).
I det ovan nämnda beslutet slår Högsta domstolen fast att den verksamhet som Siren
bedriver till betydande del sker för journalistiska ändamål. De skiljaktiga justitieråden
Henrik Jermsten och Thomas Bull ansåg däremot att det fick anses stå klart att Sirens
insamlande av personuppgifter sker för journalistiska ändamål. Efter Högsta domstolens
beslut har EU-domstolen den 9 juli 2026 i mål C-199/24 kommit med ett
förhandsavgörande avseende tolkningen av begreppet ”journalistiska ändamål” (jfr
exempelvis artikel 85 i dataskyddsförordningen samt 1 kap. 7 § dataskyddslagen). Frågan
som uppstår är om nämnda förhandsavgörande medför någon annan bedömning av om
Siren bedriver journalistisk verksamhet. Av förhandsavgörandet framgår bland annat
följande.
Miljö- och stadsbyggnadsnämnden
Även om begreppet journalistiska ändamål ska ges en vid tolkning kan denna tolkning inte
anses omfatta alla yttrandeformer. Detta begrepp ska snarare förstås på ett sätt som tar
hänsyn till det som, utifrån framställningsform, särskiljer journalistiken från andra
yttrandeformer. (Punkt 64). Journalistisk verksamhet förutsätter att det i regelbunden eller
yrkesmässig form bedrivs ett arbete med att redigera eller bearbeta information, åsikter eller
idéer som ska spridas till allmänheten, eller åtminstone ett arbete som syftar till att
detsamma ska spridas i enlighet med redaktionella val (punkt 66). Slutligen gäller även att
verksamheten endast anses vara journalistisk om den bedrivs med iakttagande av
pressetiska regler och yrkesetiska regler för journalister (punkt 68).
I förhandsavgörandet framhålls även att behandling av olika typer av personuppgifter för
journalistiskt ändamål inte endast avser behandlingen som är nödvändig för att publicera
information m.m. utan även behandling som förekommer i information som man valt att
inte publicera (punkt 72). Vidare betonas särskilt att för att behandling av personuppgifter
ska anses ha skett för journalistiskt ändamål krävs att handlingarna uteslutande är avsedda
för journalistisk verksamhet (punkt 75).
Av förhandsavgörandet kan bland annat den slutsatsen dras att förekomsten av ett
utgivningsbevis inte har någon avgörande betydelse vid bedömningen av om en verksamhet
bedrivs för journalistiska ändamål. Vidare dras slutsatsen att ett utlämnande av uppgifterna
kan vägras, i en situation där behandlingen antas strida mot dataskyddsförordningen och
där verksamheten inte uteslutande sker för journalistiska ändamål.
Frågan om i vilken omfattning verksamheten är journalistisk var inte under direkt prövning
i Högsta domstolens avgörande NJA 2025 s. 123 I. Nämnden finner inte skäl att göra
någon annan bedömning än att Sirens verksamhetsgren fortfarande får anses ske för
journalistiska ändamål, även med beaktande av de förtydliganden som skett genom
förhandsavgörandet.
Enligt 10 kap. 14 § OSL får en myndighet, när sekretess hindrar att en uppgift lämnas till
en enskild, ändå lämna ut uppgiften om risken för skada, men eller annan olägenhet kan
undanröjas genom ett förbehåll som inskränker mottagarens rätt att lämna uppgiften vidare
eller utnyttja den.
Nämnden bedömer att den risk som föranleder sekretesskyddet kan undanröjas genom att
utlämnandet förenas med ett förbehåll som innebär att Siren inte får tillhandahålla
allmänheten eller betalande kunder personuppgifter som kan identifiera enskilda personer,
såsom namn, personnummer eller adress, och inte får använda sådana personuppgifter vid
publicering eller i aviseringstjänster eller sökfunktioner. Förbehållet hindrar inte att
beslutens juridiska resonemang och övriga sakuppgifter används i nyhetstexter eller
nyhetsunderlag, under förutsättning att enskilda inte kan identifieras.
Miljö- och stadsbyggnadsnämnden
Eftersom förbehållet enbart kan riktas mot en enskild, och det särskilda företagsnamnet
Nyhetsbyrån Siren inte är en enskild i den mening som avses med bestämmelsen, så riktas
förbehållet gentemot den juridiska personen Panoptes Sweden AB. Begäran är dock ställd
från verksamhetsgren med särskilt företagsnamn Nyhetsbyrån Siren, vilket innebär att
handlingarna lämnas ut till den verksamhetsgrenen hos bolaget Panoptes Sweden AB.
Genom ett sådant förbehåll uppnås en rimlig avvägning mellan intresset av insyn och
allmänhetens tillgång till information å ena sidan, och de registrerades intresse av skydd för
sina personuppgifter och rätt till privatliv å andra sidan. Nämnden bedömer därför att
integritetsskyddet kan tillgodoses genom utlämnande med förbehåll, trots att sekretess
råder för brottsuppgifterna enligt 21 kap. 7 § OSL.
Sammantagen bedömning
Eftersom det kan antas att personuppgifterna i besluten om sanktionsavgifter kan komma
att behandlas i strid med dataskyddsförordningen 10 föreligger sekretess. Med hänsyn till
att Sirens verksamhetsgren bedriver journalistisk verksamhet görs bedömningen att
handlingarna, trots sekretess, kan lämnas ut med förbehåll till bolaget. Övriga begärda
handlingar lämnas ut utan förbehåll.
Handlingar i ärendet
Tjänsteskrivelse daterad den 6 oktober 2026
Beslutsgång
Ordföranden konstaterar att det finns ett förslag till beslut, det utsända förslaget, och finner
att miljö- och stadsbyggnadsnämnden beslutar i enlighet med det.
- - - - -