Socialnämnden — 20 maj 2026

3§ SoL Om en av föräldrarna till ett barn vänder sig till socialnämnden med begäran om samarbetssamtal, bör nämnden verka för att den andra föräldern samtycker till att samtal kan komma till stånd, om sådana samtal bedöms vara till barnets bästa. Samarbetssamtal som hålls på förälders initiativ journalförs ej. Arbetsanteckningar som förs under pågående samtalsserie förstörs efter avslutad kontakt. Föräldraplan Föräldraplan är ett hjälpmedel som syftar till att skydda barn när det råder konflikter mellan separerade föräldrar. Den svenska föräldraplanen är en dokumentmall som ger en detaljerad struktur för överenskommelser (www.föräldraplan.se). Materialet innehållet bland annat frågor som kan ge vägledning i bedömningar som rör säkerhetsaspekter i föräldrasamarbetet. Föräldraplan som verktyg syftar till att skapa struktur i föräldraskapet, göra det enklare för föräldrar att planera och samarbeta; sänka konfliktnivån och främja tillit. Modellen kan fungera som en mall i samarbetssamtal och för att minska risken för att hamna i vårdnadstvist. Uppföljande samtal Om föräldrarna når enighet, bör de därefter erbjudas ytterligare ett samtalstillfälle för uppföljning av att överenskommelsen om vårdnad, boende och umgänge fungerar och är till barnets bästa eller om någon förändring behövs. Erbjudande om tid för detta skickas brevledes till vardera förälder två till tre månader efter avslutande samtal. 5. Adoption Adoptioner kan delas in i nationella och internationella adoptioner samt adoption av ett tidigare känt eller okänt barn. En adoption kan också avse en vuxen person. Den som funderar på att adoptera barn kontaktar socialtjänsten i sin kommun. Socialtjänsten anvisar sökande till en obligatorisk adoptionsförberedande föräldrautbildning. Utbildningen bör följa det material som tagits fram av Socialstyrelsen och Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd MFoF. Den som har bestämt sig för att adoptera ansöker om medgivande hos socialtjänsten, som gör en utredning. Denna fungerar som underlag för socialnämndens beslut om medgivande och presenterar familjen för barnets företrädare i givarlandet. Beslut om medgivande gäller i tre år. Under den tiden är den sökande skyldig att anmäla väsentligt förändrade förhållanden till socialtjänsten Nationell adoption Nationella adoptioner omfattar olika grupper av barn och föräldrar, från barn som ska få en ny familj till barn eller vuxna som ska få ett befintligt föräldra- barnförhållande att gälla i juridisk mening. Närståendeadoptioner (4 kap 15a§ FB) är vanligast förekommande, det vill säga adoption av ett barn till en make, registrerad partner eller sambo. Här ingår förutom styvbarnsadoptioner även adoption av ett barn som fötts inom ett samkönat äktenskap, registrerat partnerskap eller samboskap där föräldraskapet inte kan fastställas genom bekräftelse eller dom. En nationell adoption kan också vara till exempel ett familjehem som adopterar ett barn som under en tid varit placerat hos dem, eller ett spädbarn som lämnats för adoption av sina föräldrar. Ett ärende om adoption kan också aktualiseras efter att ett barn tillkommit genom ett surrogatarrangemang i utlandet. Ansökan till tingsrätten För adoption av ett känt barn görs en ansökan av den som vill adoptera till tingsrätten. Tingsrätten ger därefter socialnämnden i uppdrag att göra en adoptionsutredning. Uppdraget ges till den kommun där barnet har sin hemvist. Om barnet inte har sin hemvist i Sverige ges uppdraget till den kommun där sökanden har sin hemvist. Det finns ingen blankett för att ansöka om adoption. Den som vill adoptera gör istället en adoptionsansökan i ett eget dokument. Till ansökan måste det skickas med särskilda personbevis för adoption, både för den som vill adoptera och för den som ska adopteras. Utredningens genomförande Utredningen genomförs utifrån riktlinjer i aktuellt uppdrag från tingsrätten. En utredningsplan ska upprättas. Utredningen ska behandla bl.a. följande områden: • Barnets behov av adoption • Sökandens lämplighet att adoptera • Barnets inställning till adoptionen • Föräldrarnas inställning till adoptionen En adoption får inte godkännas om det från någon sida har getts eller utlovats ersättning eller avtalats om bidrag till barnets underhåll. Socialnämndens utredning ska utmynna i ett förslag till beslut. Nationell adoption, handbok för socialtjänsten (Socialstyrelsen, 2020) ska användas som stöd i handläggning och dokumentation. Intresseanmälan gällande nationell adoption Den som blivit utredd och fått ett generellt medgivande till nationell adoption kan göra en intresseanmälan till olika kommuner. En generell intresseanmälan gällande nationell adoption som inkommer till Lekebergs kommun ska diarieföras och därefter förvaras på myndigheten i kronologisk pärm. Gallring görs när medgivandet som ligger till grund för intresseanmälan inte längre gäller. Särskilt om när kriterier för föräldraskap inte uppfylls efter assisterad befruktning Ett rättsligt föräldraskap som inte senare kan hävas för den person som inte har fött barnet förutsätter ett adoptionsförfarande i de fall då de kriterier som gäller för föräldraskap vid assisterad befruktning inte är uppfyllda (kriterier se under avsnitt Fastställande av faderskap och föräldraskap). Maken eller registrerade partnern till den som fött barnet kan ansöka hos tingsrätten om att som närstående få adoptera barnet för att det ska bli ett rättsligt föräldraskap. Innan dess behöver maken eller registrerade partnern till den som fött barnet först ansöka om att häva föräldraskapspresumtionen. Internationell adoption När den/de som vill adoptera ett barn kontaktar socialtjänsten ska först en kort information ges om hur adoptionsprocessen ser ut. Ett informationsmöte kan bokas för detta. Adoptionsprocessen i korthet För att få adoptera ett barn ska de sökande genomgå en föräldrautbildning. Den/de som vill adoptera ett barn har möjlighet att själva söka sig till föräldrautbildningar men den ska då först godkännas av ansvarig socialsekreterare. En sammanställning av godkända utbildare finns på Mfof:s hemsida. Efter genomgången föräldrautbildning kan ansökan om medgivande från socialnämnden att ta emot barn för adoption göras. En medgivandeutredning bör inledas inom två månader efter avslutad föräldrautbildning. Den som vill adoptera ansöker om ett medgivande enligt 6 kap. 12 § SoL hos socialnämnden i kommunen där man är bosatt. Ett beslut om medgivande innebär att man får möjlighet att adoptera ett barn, men det är ingen garanti för att man faktiskt kommer att få ett barn. Om ansökan avslås går beslutet att överklaga hos allmän förvaltningsdomstol (16 kap. 3 § SoL). Det är möjligt att registrera sig hos en eller flera av de auktoriserade adoptionsorganisationerna redan innan utredningen och medgivandet är klara. Registreringsdatumet har betydelse för väntetiden när det gäller att få skicka sin ansökan till ett visst land. Medgivandeutredning I samband med att medgivandeutredning inleds begärs samtycke att inhämta utdrag ur Polismyndighetens misstanke- och belastningsregister, Kronofogdens register och socialregister. Den sökande ska inkomma med utdrag från Försäkringskassan och ett läkarintyg. I de fall någon av de sökande lider av någon form av psykisk eller fysisk sjukdom ska det också finnas ett intyg från specialistläkare. Vid tveksamheter om hur en sjukdom kan komma att påverka föräldraförmågan ska socialsekreteraren skicka underlaget till Socialstyrelsens rättsliga råd för ett utlåtande. Medgivande får lämnas endast om sökanden anses lämpade att adoptera. Beslutet om medgivande fattas av socialnämnden. Inför beslutet om medgivande ska nämnden bland annat bedöma de sökandes kunskaper och insikter om adopterade barn och deras behov, sökandens förståelse för vad en adoption innebär samt deras hälsotillstånd, personliga egenskaper, stabilitet i parrelationer, ålder och sociala nätverk. Ett medgivande för att ta emot barn för adoption gäller i tre år. Efter två år ska socialnämnden kontrollerna om levnadsomständigheterna har ändrats. Att få ett medgivande garanterar inte de sökande ett barn inom det tidsspannet varför de kan behöva ansöka om nytt medgivande när tiden gått ut. Medgivandet gäller för adoption via en auktoriserad adoptionsförmedling och vid enskild adoption. Vid en enskild adoption ska MFoF pröva om förfarandet är godtagbart. Detta framgår av 4 § lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling, LIA. MFoF prövar då om de sökande har särskilda skäl att adoptera utan förmedling av en adoptionsorganisation och om förmedlingssättet är tillförlitligt (Myndigheten för familjerätt och föräldraskap). Som underlag för medgivandeutredningen ska Myndigheten för familjerätt och föräldraskapstöds allmänna råd om socialnämndens handläggning av ärenden om internationell adoption (HSLF-FS 2022:25) användas. Blanketter för handläggning av adoption, inklusive beslutsunderlag, se www.Mfof.se. Om livssituationen förändras väsentligt Den sökande är skyldig att informera socialnämnden om livssituationen förändras mer väsentligt under den tid som medgivandet gäller. Det kan exempelvis handla om att man blir gravid eller har blivit sjuk eller arbetslös. Om det inte längre finns förutsättningar för ett medgivande ska det återkallas, enligt 6 kap. 13 § SoL. Barnbesked När de eller den sökande får ett barnbesked ska ett förberedande samtal erbjudas. Syftet med detta samtal är att aktualisera kunskaperna från den obligatoriska utbildningen och ge möjlighet att diskutera frågeställningar som är direkt kopplade till det barn som ska tas emot. Samtalsstöd för adopterade över 15 år och adoptivföräldrar Kostnadsfritt samtalsstöd för den som är adopterad, över 15 år och svensk medborgare samt för adoptivföräldrar erbjuds genom Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd. Samtalsstödet är ett fristående komplement till redan befintliga insatser inom sjukvården. Det inbegriper inte behandling utan är ett vägledande samtal. För att boka tid för samtalsstöd, individuellt eller i grupp, kontaktas Apoteksgårdens Kognitiva Center AB via telefon 070 - 98 120 10 (kl 08.00 till kl 17.00) eller via mail info@apoteksgarden.se. 6. Namnärende Om ett barn bär en förälders efternamn utan att denne är vårdnadshavare krävs att föräldern skriftligen samtycker för att barnet ska få byta efternamn. Om en förälder som inte är vårdnadshavare inte går med på namnbytet, om den förälderns inställning är okänd eller om den föräldern är avliden kan tingsrätten kan ge kommunens familjerätt i uppdrag att utreda om namnbytet är förenligt med barnets bästa. Familjerättens utredning syftar till att klarlägga barnets inställning och bör innehålla: • Skälet för ansökan om namnbyte • Samtal med barn • Samtal med biologiska föräldrar och deras inställning • Samtal med boendeföräldrar • Ev. referenser till exempel skola, familjehemsekreterare . Är barnet över tolv år krävs barnets skriftliga samtycke. 7. Nämndens möjlighet att väcka talan Faderskap, moderskap och föräldraskap 3 kap 5 och

18§§ FB (1949:381) Ett barn har rätt att få klarhet om sitt ursprung (jfr artikel 8 i Europa-konventionen och artikel 7 i Barnkonventionen). Ett barn har rätt att få klarhet inte bara gällande vem som är far utan också om vem som är dess mor. Socialnämnden är enligt 2 kap. 1 § FB skyldig att utreda vem som är far till ett barn och se till att faderskapet fastställs. Detsamma är enligt 2 kap. 9 § FB fallet även om det finns en faderskapspresumtion men det kan antas att någon annan man är far till barnet. När det gäller en kvinnas föräldraskap finns motsvarande skyldighet endast i situationer då föräldraskap uppkommit enligt 1 kap. 9 § FB, det vill säga i situationer då barnet tillkommit genom assisterad befruktning. I detta ligger även att socialnämnden har en skyldighet att biträda barnet med att få rättsligt bestämt vem som är barnets far, mor eller förälder (NJA 2021 s. 801). En talan vid domstol om fastställelse av faderskap, moderskap eller föräldraskap kan endast väckas av barnet. Om barnet är under 18 år kan dess talan föras av socialnämnden eller av barnets vårdnadshavare (3 kap. 5 och 18 §§ FB). Möjligen skulle ett barn som har fyllt 15 år kunna föra talan själv (NJA 2021 s. 801). En socialnämnd får föra talan som ställföreträdare för barn i ett mål om fastställande av föräldraskap, trots att det har utsetts en god man för barnen enligt lagen om ensamkommande barn. Enligt praxis är socialnämnden även behörig att ansöka om rättshjälp för den underåriges räkning i fall då socialnämnden för barnets talan i domstol. Om en person anser sig vara förälder till ett barn som personen inte fött har hen inte någon lagstadgad möjlighet att själv väcka talan om fastställelse av föräldraskapet. Vid hävande av faderskap, är socialnämnden inte behörig att föra barnets talan.2 Umgänge 6 kap 15a§ FB Av 6 kap. 15 a § föräldrabalken framgår det att socialnämnden får väcka talan om umgänge mellan ett barn och en förälder. Enligt bestämmelsen får nämnden också väcka talan om umgänge mellan barnet och någon annan än en förälder. Innan socialnämnden väcker talan bör den verka för att föräldrarna kommer överens om en förändring av umgänget eller att någon av föräldrarna väcker talan i domstol. Om socialnämnden bedömer att umgänge med någon annan än en förälder är till barnets bästa, bör nämnden även i dessa fall försöka nå en överenskommelse om umgänge på frivillig väg innan den väcker talan vid domstol. Behov av ny vårdnadshavare Om nämnden får till kännedom om att någon åtgärd behöver vidtas i fråga om vårdnad eller förmyndarskap för en underårig, ska nämnden göra framställan (förmyndarskap, 5 kap 2§ SoF) eller ansökan (vårdnad, 6 kap 7-9§§ FB) om det hos behörig domstol. Innan socialnämnden väcker talan bör den i förekommande fall verka för att föräldrarna kommer överens om en förändring av vårdnaden eller att någon av föräldrarna väcker talan i domstol. Nämnden kan behöva ta initiativ i frågor om vårdnad i följande situationer: • Om en vårdnadshavare allvarligt brister i omsorgen om barnet • Vid överflyttning av vårdnaden till familjehemsföräldrar • Om en vårdnadshavare är varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden • Om barnet står utan vårdnadshavare • Vid en förälders återtagande av vårdnaden • Om en särskilt förordnad vårdnadshavare är olämplig Utredningen bör bedrivas med stöd av Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöds allmänna råd om socialtjänstens utredning gällande vårdnad om barn i vissa fall (HSLF-FS 2023:3).

19§ FB). Om nämnden har tidigare kännedom, eller kännedom som framkommit utanför ramen för snabbupplysningen, och bedömning görs att det utifrån barnets bästa är av vikt att förmedla ett förslag till beslut har nämnden en skyldighet att göra det. Det kan till exempel handla om att en viss lösning kan vara direkt olämplig för barnet. Yttrande och genomförande av umgängesstöd enligt 6 kap 15c§ FB (1949:381) Domstolen kan besluta om umgängesstöd om barnet behöver trygghet eller stöd under umgänget. Det är inte en umgängesförälders behov av stöd eller den andra förälderns tveksamheter till umgänget som ska ligga till grund för beslutet. Det är rätten som beslutar att umgänget ska vara med umgängesstöd och nämnden utser umgängesstödjare. Valet av umgängesstödjare går inte att överklaga (6 kap 15c§ FB). Yttrande enligt 6 kap 15c§ 2 st FB (umgängesstöd) Enligt 6 kap. 15 c § andra stycket föräldrabalken ska rätten innan ett beslut om umgängesstöd meddelas hämta in yttrande från socialnämnden. I yttrandet redovisas vilka praktiska förutsättningar som finns för att ett umgänge ska kunna genomföras med umgängesstöd, till exempel tid, plats och personalresurser. Socialnämnden ska, med samtycke från den person som planeras att bli utsedd som umgängesstöd, begära uppgifter om honom eller henne från socialtjänstens register, från polisens misstanke- och belastningsregister samt från referenspersoner. Inhämtande av uppgifter och bedömning av tilltänkt uppdragstagare som lämplig är en förutsättning för genomförandet av umgängesstöd. Verkställa beslut om umgängesstöd enligt 6 kap 15c§ FB Efter rättens beslut om umgängesstöd ska socialnämnden utse en viss person att medverka vid umgänget (umgängesstöd). Socialnämnden informerar föräldrarna brevledes om fattat beslut, vem som utsetts till umgängesstödjare, uppdragets innehåll och de instruktioner som nämnden har gett till den person som ska vara umgängesstöd. Nämnden bör också med hänsyn tagen till barnets ålder och mognad informera barnet om vilken roll denna person ska ha under umgänget. Barnet och vårdnadshavarna ska beredas tillfälle att lära känna umgängesstödjaren innan umgänget påbörjas. Socialnämnden ska vidare följa upp hur umgänget fungerar och verka för att stödet inte består längre än nödvändigt. Vid socialnämndens uppföljning av hur umgänget fungerar och om umgängesstödet fortfarande behövs, bör nämnden tala med såväl föräldrar som barn samt med den person som har utsetts att vara umgängesstöd. Uppföljningen av hur umgänget har fungerat bör göras efter det första umgängestillfället och därefter regelbundet. Återkoppling till beslutande rätt Vad gäller umgängesstöd sker ingen återkoppling till rätten såvida inte insatsen sker inom ramen för ett pågående familjerättsligt ärende då utfallet av insatsen kan ge stöd för domstolens kommande beslut. I förekommande fall ska föräldrarna informeras om att återrapportering kommer ske. Information ska även lämnas om att information från umgängesstödjaren gällande hur umgänget fungerat hos den part som umgängesstödjaren vistats mest med kommer ingå i återkopplingen till rätten. Uppdrag till umgängesstödjare Uppdraget att vara umgängesstöd ska formuleras skriftligt. Av dokumentet bör det bland annat framgå: • vad syftet med umgängesstödet är, • vilka dagar och vid vilka tidpunkter den person som är utsedd att vara umgängesstöd ska medverka, • att den person som är utsedd att vara umgängesstöd ska vara neutral och sätta barnets bästa främst, • vilka särskilda instruktioner som ska gälla för uppdraget, • hur återrapporteringen till socialnämnden ska göras, och • hur uppföljningen ska göras av hur uppdraget som umgängesstöd har fungerat. Återrapportering från uppdragstagaren ska göras på det sätt som skrivs fram i uppdraget. Socialnämnden kan i undantagsfall utse mer än en person som umgängesstöd, om det är nödvändigt för att umgänget ska kunna genomföras på det sätt som barnet har behov av. Nämnden kan även, om det behövs, ersätta en person som har utsetts att vara umgängesstöd med en annan person. Handledning och stöd till uppdragstagaren ges från den ansvariga handläggaren. VBU-utredning - yttrande enligt 6 kap 19§ FB (1949:381) När begäran enligt 6 kap. 19 § 3 st FB från domstol inkommer till socialtjänsten, om att utse någon att utreda vårdnad-, boende- och/eller umgänge, ska ärendet registreras och en (eller två) utredare utses. Tidsfristen är vanligen 3–4 månader. Utredning om vårdnad, boende och umgänge får inte läggas ut på entreprenad, men till en privat utredare. En anledning till extern utredare kan vara om familjerättssekreteraren tidigare hållit i samarbetssamtal och/eller att förtroendekapitalet av någon anledning är förbrukat. Om en extern utredare anlitas ska skriftligt avtal upprättas vilket IFO-chefen ansvarar för. Utsedd utredare ansvarar själv för utredningen och dess innehåll. Socialnämnden ansvarar för att den utredare som utses har tillräcklig kompetens. Om uppdraget berör en annan kommun ska familjerättssekreteraren snarast kontakta den kommunen för att samordna hur utredningen ska genomföras. Utredaren kan kallas att vittna vid förhandlingen. Utredaren kan då bara uttala sig om den tid uppdraget pågått. Om domstolen vill ha ytterligare uppgifter kan den begära att utredningen kompletteras. (Till exempel kan efter avslutad utredning föräldrarnas hem- och familjeförhållanden ha ändrats.) Utredningens innehåll och upplägg Lagstiftningen innehåller inga tydliga bestämmelser om vad en utredning om vårdnad, boende och umgänge ska innehålla. Innehåll och utformning kan skilja sig åt på grund av omständigheterna i det enskilda fallet och vilken fråga som ska utredas. Befintlig mall, se separat dokument, gällande utredning om vårdnad, boende eller umgänge utgår från de allmänna råd gällande innehåll som ges i HSLF-FS 2016:51 12 och bör generellt användas som utredningsstöd. Genomförande Om utredaren planerar att första samtalet ska föras med föräldrarna gemensamt, bör de i kallelsen uppmanas att kontakta utredaren, om någon av dem anser att något särskilt talar emot ett gemensamt samtal. Utredaren bör informera föräldrarna om • utredningens syfte, • utredarens, ombudets och rättens olika roller, • det skriftliga material som utredaren redan har tillgång till, • planen för utredningen, • barnets och föräldrarnas delaktighet i utredningen, • vilka kontakter som med stöd av 10 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) kan komma att tas med referenspersoner, och • att utdrag kan hämtas in från socialtjänstens register samt från polisens misstanke- och belastningsregister. Kontaktuppgifter inhämtas och föräldrarna ges möjlighet att lämna förslag på referenter (förskola, skola med flera). Utredaren bör vara återhållsam med att ta in uppgifter från släktingar och vänner. Utredaren bör upplysa föräldrarna om att de när som helst under utredningen kan påbörja samarbetssamtal och i avvaktan på att dessa genomförs, med rättens godkännande, låta utredningen vila. Analys och bedömning i utredningen bygger på en sammanvägning av det material som hämtats in, risk- och skyddsfaktorer, en konsekvensanalys och en särskild riskbedömning. Utredaren bör redovisa om det finns brister i utredningen, till exempel att någon av föräldrarna eller barnet inte har medverkat. Utredaren bör begränsa rapporten till sådant som kan vara relevant för frågans bedömning. I utredningen lämnas förslag till beslut, om det inte bedöms som olämpligt. Ett förslag till beslut som lämnas till domstolen bör vara väl motiverat och beskriva vilka konsekvenser det får för barnet. Om det är olämpligt att lämna ett förslag till beslut, bör utredaren ange skälen för detta. Ett resonemang om vad olika alternativ kan innebära för barnet på kort och lång sikt bör alltid redovisas. Om utredningen omfattar flera barn, bör utredaren redovisa förslag till beslut för varje barn för sig. Kontakt med föräldrarna I en familjerättslig utredning är båda föräldrarna parter på lika villkor oavsett vårdnadsförhållandet. Föräldrarnas respektive delar i utredningen ska kommuniceras med var och en innan den delges den andre i det slutliga materialet Om en förälder inte vill medverka i utredningen, kan dennes ombud eventuellt kontaktas för att motivera sin klient till att delta. Kontakt med barnet Utredaren bör träffa barnet både enskilt och tillsammans med respektive förälder. Barnet bör informeras om skälet till utredningen. Kontakten med barnet bör inledas med att utredaren träffar barnet i vardera förälderns hemmiljö. Syftet med att träffa barnet bör vara att ta reda på • hur barnet mår, • barnets utveckling och mognad, och • samspelet med och anknytningen till föräldrarna, syskon och nya partner. Utredaren bör vid mötet ge barnet tillfälle att berätta eller på annat sätt åskådliggöra sin situation. Om våld eller andra övergrepp, hot, missbruk eller psykisk ohälsa har förekommit i familjen, bör utredaren ta reda på vilka konsekvenser detta har fått för barnet. Av 6 kap. 19 § fjärde stycket föräldrabalken (1949:381) framgår det att den som genomför en utredning ska, om det inte är olämpligt, försöka klarlägga barnets inställning och redovisa den för rätten. Utredaren bör inte pressa barnet att lämna synpunkter eller ta ställning i sak. Hänsyn till barnets vilja ska tas med beaktande av ålder och mognad (6 kap. 2 a § FB). Om utredningen avser flera barn, bör utredaren ge vart och ett av barnen möjlighet att komma till tals i enskilda samtal så att de kan uttrycka sina tankar och sin inställning oberoende av varandra. Utredaren bör anpassa samtalets innehåll och längd till barnets ålder och mognad. Att uppgifterna har uppfattats rätt bör alltid kontrolleras med barnet. Om utredaren bedömer att det är olämpligt att tala direkt med barnet, kan barnet komma till tals till exempel genom att utredaren samtalar med personer i barnets omgivning som känner honom eller henne väl. Utredaren bör kortfattat beskriva de yttre förhållanden under vilka barnet lever. Även barnets fysiska och psykiska hälsa samt omsorgsbehov bör beskrivas. Utredaren bör sammanfatta uppgifterna om barnet från föräldrarna, referenspersoner, register och från barnet självt. Utredaren bör också beskriva sin egen bild av barnet. Om utredaren inte har haft någon kontakt med eller något samtal med barnet, bör orsaken till detta redovisas. Om det är olämpligt att klarlägga barnets inställning, bör detta liksom skälen anges. Referenspersoner Innan utredaren kontaktar en referensperson bör hen noga överväga syftet med kontakten. Utredaren bör i första hand ta in uppgifter från personer som genom sin professionella roll känner barnet väl, t.ex. personal vid förskola, skola och fritidshem. Utredaren bör däremot vara återhållsam med att ta in uppgifter från släktingar och vänner. Utredaren bör i regel intervjua en referensperson vid ett personligt sammanträffande. Intervjun med referenspersonen bör inriktas på: • barnets fysiska och psykiska hälsa och utveckling, och • referenspersonens bild av t.ex. relationer och samspel mellan barnet och vardera föräldern. Referenspersonen bör informeras om att hans eller hennes uttalanden kommer att ingå i utredningen som en del i underlaget för rättens beslut. Utredaren bör låta referenspersonen ta del av och godkänna det nedskrivna och sammanfattade uttalandet. Utredaren bör kortfattat redovisa vad varje referensperson har sagt. Om en referensperson är släkt med eller vän till en förälder, bör utredaren redovisa släktskapet eller vänskapen och skälen till valet av referensperson. Registeruppgifter Utredaren bör alltid hämta in uppgifter om barnet, föräldrarna och nya partner från socialtjänstens register. Utredaren bör i regel hämta in uppgifter om föräldrarna och nya partner från polisens misstanke- och belastningsregister. Utredaren bör endast redovisa sådana uppgifter från socialtjänstens register och polisens misstanke- och belastningsregister som är relevanta. Kommunicering, avslutande samtal och uppföljning Utredaren bör erbjuda föräldrarna ett avslutande samtal, enskilt eller gemensamt för att sammanfatta vad som kommit fram under utredningen och vilka bedömningar och förslag till beslut som kommer att lämnas till rätten. Om det inte är olämpligt bör även barnet erbjudas ett avslutande samtal och informeras om vad utredaren har kommit fram till. Den färdiga utredningen ska därefter i sin helhet skriftligen kommuniceras med båda föräldrarna. Föräldrarna bör ha minst en vecka, 10 dagar om materialet är omfattande, på sig att inkomma med synpunkter. Därefter skickas utredningen, tillsammans med eventuella synpunkter från föräldrarna, till domstolen. Kopia skickas samtidigt till båda föräldrarna och, om sådana finns, deras respektive ombud. Efter avslutad utredning och när domen vunnit laga kraft bör föräldrarna skriftligen erbjudas en tid för uppföljningssamtal. Även barnet bör erbjudas ett uppföljningssamtal, om det inte är olämpligt. Särskilt om riskbedömningar i utredning om vårdnad- boende- umgänge Riskbedömning ska alltid göras i utredningar gällande vårdnad, boende och umgänge. Riskbedömningen utgår från kända uppgifter. Skulle nya uppgifter inkomma kan förutsättningarna ändras och en annan bedömning kan behöva göras. I så fall ska en komplettering göras till den domstol som tidigare inkommit med en begäran om yttrande i det fall förhandling i frågan ännu inte hållits. Riskområden och riskfaktorer I 6 kap. 2 a § FB (1949:381) anges särskilt fyra riskområden som domstolen ska fästa avseende vid och som behöver beaktas i en samlad bedömning: • övergrepp mot barnet • övergrepp mot någon annan i familjen • olovligt bortförande och kvarhållande av barnet • att barnet annars far illa. I kunskapsstödet Riskbedömning i utredningar av vårdnad, boende och umgänge. Ett stöd för familjerättens handläggning (Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, 2018) lyfts flera riskfaktorer som med stöd av forskning visat sig ofta förekomma i kombination med andra riskfaktorer vad gäller såväl misshandel som sexuella övergrepp på barn. Till exempel nämns missbruk, psykisk ohälsa och personlighetsstörningar. När dessa riskfaktorer samt kognitiva/utvecklingsmässiga och intellektuella funktionsnedsättningar förekommer samtidigt med de riskfaktorer som i sin tur visat sig medföra störst risk för fysisk misshandel – föräldraaggressivitet, våld i parrelationen och brist på familjesammanhållning – förhöjs risken för att barnet kan fara illa. Riskbedömning Riskbedömningen ska innefatta analys av riskfaktorer, skyddsfaktorer, en mognadsbedömning av barnet samt en barnkonsekvensanalys. Bedömning av risknivån för det enskilda barnet ska vara kontextuell och grunda sig på riskfaktorernas omfattning och allvarlighetsgrad tillsammans med skyddsfaktorernas omfattning och funktion. Observera att riskfaktorer inte behöver innebära en höjd risknivå för barnet. Den riskskala som används i Socialstyrelsens verksamhetsstöd BBIC (Barns behov i centrum): inte känd, låg, förhöjd eller hög risk, kan användas även i detta sammanhang. 4. Samarbetssamtal När föräldrarna i samband med, eller efter, en separation behöver hjälp att hantera svårigheter, problem och konflikter i sitt föräldraskap är samarbetssamtal en väg att under sakkunnig ledning gemensamt komma fram till vad som är till barnets bästa. Samarbetssamtal kan vara aktuellt även för föräldrar som aldrig levt ihop. Samtalen ska underlätta samförståndslösningar så att föräldrarna kan lösa sina tvister utanför domstol. Målet är att föräldrarna dels ska kunna enas i frågor kring barnen, dels förbättra sin förmåga att samarbeta som föräldrar. Samarbetssamtal mellan föräldrar kan genomföras med eller utan barns deltagande. Samarbetssamtal kan begäras av föräldrarna (SoL 5:3) men även en domstol kan uppdra åt nämnden att ordna sådana samtal (FB 6:18). Den person som ska vara samtalsledare bör erbjuda barnets föräldrar ett första samtal så snart det är möjligt och alltid inom två veckor från det att föräldrarna har kontaktat socialnämnden eller nämnden har fått ett uppdrag från domstolen att anordna samarbetssamtal. Avtal och överenskommelser I samarbetssamtal kan föräldrarna få hjälp att formulera ett bindande avtal om vårdnad, boende och umgänge. Avtalet lämnas därefter till Individ- och familjeomsorgens Barn- och familjegrupp för prövning gällande godkännande. Blir avtalet godkänt kommer det vara juridiskt bindande och kan verkställas av domstol. Även överenskommelser som inte är juridiskt bindande kan formuleras mellan föräldrarna inom ramen för samarbetssamtal. Samarbetssamtalens innehåll Samarbetssamtalen ska stödja föräldrar att komma överens i frågor om vårdnad, boende och umgänge samt i frågor som rör barnets försörjning. Samtalen fokuserar på föräldraskapet och inte på att förmå föräldrarna att fortsätta leva tillsammans. I samarbetssamtalen ingår inte att göra ekonomiska beräkningar eller bistå med att upprätta avtal om underhållsbidrag. Inte heller frågor kring bodelning och vem som har rätt till bostaden, ekonomiska avtal eller liknande frågor, hanteras inom ramen för samarbetssamtal. Förutsättningar för samarbetssamtal En förutsättning för att samarbetssamtal ska kunna genomföras är att båda föräldrarna vill delta. Samtalsledaren kan bistå med att försöka motivera båda föräldrarna att komma, men ska också göra en bedömning gällande om det är olämpligt med samarbetssamtal. Innan samarbetssamtal inleds bör samtalsledaren genom föräldrarna, i regel genom enskilda samtal, ta reda på om det har förekommit våld eller andra övergrepp, hot, missbruk, psykisk ohälsa eller andra problem i familjen. Om så är fallet, bör samtalsledaren noga överväga om det är lämpligt att påbörja samtal. Om samarbetssamtal påbörjas, bör föräldrarna underrättas om under vilka former dessa samtal kommer att genomföras och om särskilda åtgärder behöver vidtas i anslutning till samtalen. Genomförande Samtalsledaren bör klargöra syftet med samarbetssamtalen och informera om samtalens inriktning och karaktär. Vidare bör samtalsledaren informera om att samtalen förs under sekretess enligt 26 kap 1§ OsL. Samtalen bör ha en tydlig struktur och inriktas på • hur barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna bäst tillgodoses, • barnets behov i övrigt, • framtiden, • föräldrarnas samarbetsförmåga, och • att en lösning nås. Samtalsledaren bör vara särskilt uppmärksam på om destruktiva anklagelser förekommer mellan föräldrarna och i så fall sätta stopp för dem. Samtalsledaren bör ta reda på i vilken utsträckning barnet har bevittnat våld, andra övergrepp eller kränkande behandling och hur barnet har reagerat. Vidare bör samtalsledaren ta reda på om barnet självt har blivit utsatt och om barnet kan behöva stöd. Skäl att avsluta samarbetssamtal Om samtalsledaren anser att fortsatta samarbetssamtal inte kan hjälpa föräldrarna att lösa frågorna om vårdnad, boende och umgänge, bör de informeras om detta och samtalen avslutas. Om samtalsledaren bedömer att samtalen endast är ett sätt för en förälder att försöka kontrollera den andra föräldern eller få tillfälle att träffa denne, bör de också avslutas. Om samtalen avslutas, bör föräldrarna informeras om möjligheten till stöd och hjälp i någon annan form, både för sig själva och för barnet. Ett sådant stöd kan vara familjerådgivning, föräldragrupper, familjestödsverksamheter eller barngrupper. Barns deltagande Huruvida barn ska delta i samtal beror på hur föräldrarna kan hantera sin konflikt. Möjlighet finns för samtalsledaren att föreslå ett barninkluderande upplägg (se www.Mfof.se). Samtalsledaren kan också ha enstaka avlastande samtal med barn enskilt. Om en överenskommelse uppnås kan det vara värdefullt att resonera med föräldrarna om att bjuda in barnet och tillsammans med samtalsledaren berätta om vad föräldrarna bestämt, alternativt resonera med föräldrarna om hur de själva ska förmedla informationen till barnen. Samtalsledaren bör, om det inte är olämpligt, i vart fall ta med barnet i något skede av samtalen dels för att med utgångspunkt i barnets egna behov och rättigheter ge information och låta barnet berätta om sin situation, dels för att ge barnet möjlighet att förmedla sin inställning. Barnets bästa Om föräldrarna närmar sig en samförståndslösning som inte är förenlig med barnets bästa, bör samtalsledaren redovisa följderna av förslaget och verka för en lösning som bättre tillgodoser barnets behov. Skillnad mellan samarbetssamtal och familjerådgivningssamtal Samarbetssamtal och familjerådgivningssamtal har delvis olika fokus. I båda samtalsformerna tas i regel frågor upp som har med föräldrars relation att göra. I familjerådgivningssamtal fokuseras på relationen mellan parterna och problem och konflikter inom relationen. I samarbetssamtal diskuteras positiva och negativa aspekter av föräldrarnas relation, men inte för att bearbeta relationen i sig, utan för att undersöka och förbättra förutsättningarna för ett fungerande samarbete och kommunikation kring barnen efter en separation. Familjerådgivning erbjuds av kommunen genom Region Örebro. Se regionens hemsida. Samarbetssamtal på uppdrag från domstol enligt 6 kap