Utredning pekar på behov av tydligare lagstiftning kring placering på ungdomshem

En utredning visar att nuvarande lagstiftning försvårar för domstolar att bedöma om vård är nödvändig och till barnets bästa när det gäller placering på särskilda ungdomshem. Detta beror på att placeringens form inte är en del av prövningen vid domstolens beslut att omhänderta ett barn enligt LVU (lagen om vård av unga).

Utredningen konstaterar att det i praktiken är möjligt att frihetsberöva barn under 15 år utan att det finns en absolut möjlighet till domstolsprövning, då överklagande av placeringsbeslut kräver en aktiv handling av barnet. Det föreslås att lagtexten tydliggör förutsättningarna för placering på ungdomshem, särskilt när det innebär inskränkningar i rörelsefrihet och personlig integritet.

Utredningen lyfter även fram att det saknas en samstämmig uppfattning mellan myndigheter och domstolar om vad som utgör "särskilt noggrann tillsyn". Det efterfrågas också tydligare regler för när barn som omhändertagits med stöd av 2 § LVU får placeras på särskilda ungdomshem, något som utredningen bedömer som högst tveksamt i framtiden.