Statsråds — 11 juni 2026

1 § I fråga om en överträdelse som I fråga om en överträdelse som rör bidragsbrott ska åklagare, om rör bidragsbrott ska åklagare, om överträdelsen skulle kunna ligga överträdelsen skulle kunna ligga till grund för en administrativ till grund för en administrativ sanktionsavgift, underrätta den sanktionsavgift, underrätta den myndighet eller arbetslöshets- myndighet eller arbetslöshets- kassa som skulle kunna besluta kassa som skulle kunna besluta om en administrativ sanktions- om en administrativ sanktions- avgift med anledning av över- avgift med anledning av över- trädelsen om att trädelsen om att 1. förundersökning har inletts 1. förundersökning har inletts eller återupptagits, om det inte är eller återupptagits, om det inte är fråga om att en förundersökning fråga om att en förundersökning har inletts med anledning av en har inletts med anledning av en anmälan av den myndighet eller anmälan av den myndighet eller arbetslöshetskassa som skulle arbetslöshetskassa som skulle kunna besluta om en kunna besluta om en administrativ sanktionsavgift för administrativ sanktionsavgift för samma överträdelse, samma överträdelse, 2. någon förundersökning 2. någon förundersökning inte kommer att inledas, om inte kommer att inledas, om överträdelsen anmälts av den överträdelsen anmälts av den myndighet eller arbetslöshets- myndighet eller arbetslöshets- kassa som skulle kunna besluta kassa som skulle kunna besluta om en administrativ sanktions- om en administrativ sanktions- Ds 2026:4 Författningsförslag avgift med anledning av över- avgift med anledning av över- trädelsen, trädelsen, 3. en förundersökning har 3. en förundersökning har lagts ned utan att åtal har väckts, lagts ned, 4. åtal för brott har väckts, 4. en förundersökning har 5. strafföreläggande har avslutats utan att åtal har väckts, utfärdats, eller 5. åtal för brott har väckts, 6. beslut om åtalsunderlåtelse 6. strafföreläggande har har fattats. utfärdats, eller 7. beslut om åtalsunderlåtelse har fattats. Om beslut som avses i första stycket 1–3 meddelas av Polismyndigheten ska den myndigheten i stället lämna underrättelsen. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2028. 2 Inledning 2.1 Bakgrund 2.1.1 Utredningens uppdrag i korthet Socialdepartementet tillsatte i april 2024 en utredning (S 2024:C) i syfte att bland annat se över 2021 års bidragsbrottsutrednings (S 2021:03) förslag om ett administrativt sanktionssystem och bidragsspärr. Utredningen har i mars och november 2025 lämnat delredovis- ningar av uppdraget, Administrativa sanktioner i socialförsäkringen, Ds 2025:8, respektive Administrativa sanktioner i den arbets- marknadspolitiska verksamheten och i arbetslöshetsförsäkringen, Ds 2025:26. I promemoriorna har det lämnats förslag om administrativa sanktionsavgifter i socialförsäkringen, i den arbets- marknadspolitiska verksamheten och i arbetslöshetsförsäkringen. I Ds 2025:8 har det även lämnats förslag om en bidragsspärr i form av en möjlighet att stänga av en enskild från en förmån i social- försäkringen. Utredningen har i februari 2026 lämnat promemorian Återstående frågor om administrativa sanktioner i välfärdssystemen. I den promemorian görs bedömningen att det i nuläget inte bör införas några administrativa sanktioner i övriga välfärdssystem som omfattas av bidragsbrottslagen. Det gäller sådana ersättningar som beslutas av Centrala studiestödsnämnden, Migrationsverket och kommunerna. När utredningen tillsattes fick den också i uppdrag att analysera och föreslå hur en särskild avgränsad verksamhet för utredning av bidragsbrott vid Försäkringskassan ska utformas och vilka brotts- bekämpande befogenheter myndigheten ska ha. Vid utformningen av förslagen ska utredningen beakta den kritik som har lyfts fram Inledning Ds 2026:4 mot liknande förslag som tidigare har lämnats. De förslag som lämnas ska vara kostnadseffektiva och säkerställa en hög nivå av rättssäkerhet. Mot denna bakgrund lämnas i denna promemoria förslag på hur en brottsbekämpande verksamhet vid Försäkringskassan kan ut- formas. 2.1.2 Omfattningen av bidragsbrott och utredning av dessa i dag Välfärdssystemen i Sverige är omfattande. De syftar bland annat till att äldre, sjuka, arbetslösa och personer med funktionsnedsättning ska få ekonomisk trygghet eller den hjälp och det stöd som de behöver. Den som missbrukar välfärdssystemen och orsakar fara för att en ekonomisk förmån eller ett ekonomiskt stöd felaktigt betalas ut kan, om vissa förutsättningar är uppfyllda, dömas för bidrags- brott. Regeringen uppskattar att ungefär 15–20 miljarder kronor årligen betalas ut felaktigt från välfärdssystemen. Cirka 90 procent av de felaktiga utbetalningarna bedöms ha orsakats av att enskilda lämnar oriktiga uppgifter i ansökningar om ersättning eller underlåter att anmäla ändrade förhållanden som påverkar ersättningen. Ungefär hälften av de felaktiga utbetalningarna som bedöms vara orsakade av den enskilde bedöms även bero på att den enskilde avsiktligt har lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att anmäla ändrade förhållanden.55 Det är relativt få överträdelser mot välfärdssystemen som leder till brottsanmälan och lagföring. Som exempel kan lyftas att Försäk- ringskassan under 2024 genomförde cirka 29 000 kontrollutred- ningar, varav cirka 60 procent avslutades med en åtgärd56 och 8 500 ledde till en anmälan till Polismyndigheten.57 Omkring 75 procent av de anmälningarna lades ner. Sett till samtliga anmälda bidragsbrott, oavsett förmån, var antalet nedlagda ärenden i stora 55 Prop. 2023/24:1 utgiftsområde 2, avsnitt 8.3.1 och 8.4 och prop. 2025/26:1 s. 36. 56 En åtgärd är en eller flera av dessa: avslag på en ansökan, beslut om minskad ersättning, att rätten till ersättning upphör eller beslut om återkrav. 57 Försäkringskassans årsredovisning 2024. Ds 2026:4 Inledning drag detsamma.58 I de fall det rörde sig om grovt bidragsbrott var denna siffra 85 procent.59 Statistiken över anmälda brott kan dock inte ge en heltäckande bild av bidragsbrottlighetens faktiska omfattning, utan kan endast påvisa antalet brott som i dag anmäls och utreds. I 2021 års bidrags- brottsutredning konstaterades att misstänkta bidragsbrott som motsvarar ett belopp om 734 miljoner kronor anmäldes till Polismyndigheten 2021.60 Det utgjorde endast 10 procent av det uppskattade beloppet för misstänkta bidragsbrott samma år. I en rapport från Statskontoret konstateras att andelen direkt- avskrivna bidragsbrott är låg, vilket tyder på att de anmälningar som görs av de utbetalande myndigheterna håller en tillräckligt hög kvalitet för att brotten i inledningsskedet ska bedömas som möjliga att utreda.61 De misstänkta brotten läggs alltså i regel ned i ett senare skede. Tidigare utredningar har identifierat orsaker till nedlagda för- undersökningar som har att göra med att preskriptionstiden hinner uppnås innan åtal väcks eftersom Polismyndigheten prioriterar andra ärenden.62 Från och med den 1 januari 2020 har dock preskrip- tionstiden för vårdslöst och ringa bidragsbrott förlängts från två till fem år, vilket innebär att situationen i dag till viss del skulle kunna vara en annan. Ett antagande om att Polismyndigheten har svårt att prioritera bidragsbrott i sin verksamhet får dock även stöd i nyare rapporter från Brottsförebyggande rådet och Riksrevisionen. I rapporterna konstateras bland annat att utredningar om mängd- brott, det vill säga brott av enkel beskaffenhet där förunder- sökningen leds av Polismyndigheten, påverkas negativt av myndig- hetens prioritering av vissa grova brott.63 Även Statskontoret bekräftar bilden av att bidragsbrott inte prioriteras av rättsväsendet, bland annat som en följd av brist på resurser och en hög arbetsbelastning.64 58 Enligt uppgift från Polismyndigheten. Nedlagda brott innefattar ärenden som lagts ned direkt efter att en anmälan inkommit och ärenden där förundersökning har inletts. 59 Utredningens uppskattning enligt uppgifter från Polismyndigheten. 60 SOU 2023:52 s. 248–249. 61 Ekonomistyrningsverket (2023), Rapport: Förslag till indikatorer för att följa rättsväsendets hantering av misstänkta bidragsbrott, 2023:38. 62 Se bland annat SOU 2017:37 s. 474–476 och SOU 2022:37 s. 362. 63 Riksrevisionen (2023), Polisens hantering av mängdbrott – en verksamhet vars förmåga behöver förstärkas, 2023:2; och Brottförebyggande rådet (2024), Polisens utredning av grova brott och brott mot särskilt utsatta brottsoffer Personaltillväxt och utredningsresultat – Delredovisning: Utvärdering av satsningen på 10 000 fler polisanställda, 2024:9. 64 Ekonomistyrningsverket (2023), Rapport: Förslag till indikatorer för att följa rättsväsendets hantering av misstänkta bidragsbrott, 2023:38, s. 14. Inledning Ds 2026:4 När utredningar av en viss typ av brott inte prioriteras kan det antas att det är svårt att utveckla och bibehålla kompetens avseende den brottstypen. I rapporten från Riksrevisionen noteras även att det finns vissa kompetensbrister hos Polismyndigheten i det utred- ningsarbete som avser mängdbrott. Det är svårare att få en få en inblick i frågor som rör prioriteringar och kompetens i Polismyndighetens underrättelseverksamhet. I det sammanhanget kan dock ändå konstateras att det, enligt Polis- myndighetens uppgifter till utredningen, inte finns någon särskilt inrättad verksamhet som arbetar specifikt med bidragsbrott på ett underrättelsestadium. Det finns inte heller anställda i underrättelse- verksamheten som har ett särskilt fokus på bidragsbrottslighet. Polismyndigheten uppger dock att underrättelseverksamheten verkar inom olika områden där bidragsbrottslighet kan förekomma. 2.1.3 Behovet av en ny ordning för att bekämpa bidragsbrott Alternativa lösningar har presenterats i tidigare utredningar Flera tidigare utredningar har gjort bedömningen att det finns brister i dagens ordning för att bekämpa bidragsbrott. I utred- ningarna har även lämnats förslag på hur arbetet med att bekämpa bidragsbrott skulle kunna förbättras och effektiviseras. En återkom- mande fråga har varit vilken myndighet som lämpligen ska ansvara för bidragsbrotten. Frågan om ordningen för att bekämpa bidragsbrott har behandlats i betänkandet Kvalificerad välfärdsbrottslighet – förebygga, förhindra, upptäcka och beivra, SOU 2017:37, betänkandet Bidragsbrott och underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen – en utvärdering, SOU 2018:14 och 2021 års bidragsbrottsutrednings betänkande Stärkt arbete med att bekämpa bidragsbrott – Administrativt sanktionssystem och effektivare hantering av misstänkta brott, SOU 2022:37. I det förstnämnda betänkandet föreslogs att en särskild enhet motsvarande Skatteverkets skattebrottsenhet skulle inrättas vid Försäkringskassan. Enheten skulle bland annat få biträda åklagare i förundersökningar, men även få inleda och leda förundersökningar om brott av enkel beskaffenhet och bedriva underrättelseverk- Ds 2026:4 Inledning samhet. I SOU 2018:14 gjordes tvärtom bedömningen att den rådande ordningen där Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten ansvarar för bidragsbrotten inte skulle ändras. I betänkandet fördes fram att det i stället var angeläget att undersöka om, och i så fall hur, den nuvarande organisationen skulle kunna effektiviseras. Även i 2021 års bidragsbrottsutrednings betänkande gjordes bedömningen att det inte skulle inrättas en särskild bidragsbrotts- enhet, eller motsvarande funktion, hos Försäkringskassan. I betänk- andet föreslogs i stället att Ekobrottsmyndigheten skulle ta över uppgiften att utreda samtliga bidragsbrott.65 I betänkandet drogs slutsatsen att de brister och framtida utmaningar som utredningen hade identifierat inte kunde åtgärdas genom en utvecklad styrning, organisationsförändringar eller ökad samverkan. I stället ansåg utredningen att mer omfattande förändringar för att skydda välfärdssystemen behövdes och konstaterade bland annat följande. Det finns även ett stort behov av att allvarligare över- trädelser utreds och bekämpas av rätt kompetens. Bidragsbrott kan på många sätt liknas vid bedrägeribrott, i dessa fall mot staten, och utvecklingen av den grova brottsligheten tyder på att företag ofta är inblandade och att annan ekonomisk brottslighet ingår i brottsuppläggen. Det är de grova och systematiska brotten som kan uppfattas som mest stötande och som allvarligt riskerar att urholka förtroendet för hela det svenska välfärdssamhället. Det är även dessa brott som dagens brottsutredande myndigheter har haft svårast att hantera.66 De övervägande skälen för förslaget om att låta Ekobrotts- myndigheten ta över uppgiften att bekämpa bidragsbrott var att det, efter det införande av administrativa sanktionsavgifter som 2021 års bidragsbrottsutredning föreslog, inte skulle förekomma samma mängdhantering av enklare ärenden om bidragsbrott. Sådana ärenden skulle i stället som utgångspunkt hanteras i en administrativ ordning medan de allvarligaste brotten, som grova bidragsbrott, skulle hanteras i det straffrättsliga spåret. Vidare konstaterade utredningen följande. 65 SOU 2022:37 s. 695 f. 66 Ibid. s. 354. Inledning Ds 2026:4 Inom Ekobrottsmyndigheten finns den kunskap, kompetens och erfarenhet som behövs för att förbättra utredningar om bidragsbrott. Med den blandade kompetensen som finns inom myndigheten är förutsätt- ningarna goda för att utveckla ett nära operativt samarbete mellan olika slags specialister och att arbeta problem- orienterat och brottsförebyggande. Det bidrar också till att i högre utsträckning samla utredningar om brott med ekonomiska incitament där företag ofta används för att begå brott på ett ställe och bygga upp och bevara kompetens där.67 2021 års bidragsbrottsutredning menade att en klar fördel med att låta Ekobrottsmyndigheten hantera bidragsbrotten är att myndig- heten har tillgång till alla de resurser som krävs vid brotts- bekämpning, och har förutsättningar för ett nära samarbete mellan de olika resurserna. Ekobrottsmyndighetens tjänstemän är därtill fredade från att tas i anspråk för andra uppgifter än de som ankommer på myndigheten. På så sätt gjordes bedömningen att en bristande prioritering av ärenden om bidragsbrott skulle kunna undvikas. En ordning där Ekobrottsmyndigheten tilldelas uppgiften att utreda samtliga bidragsbrott bedömdes kunna komma till rätta med identifierade brister i den dåvarande ordningen. Alternativa lösningar för att åstadkomma en effektivare ordning för att bekämpa bidragsbrott har alltså utretts och presenterats av tidigare utredningar i relativ närtid. Gemensamt för de förslag som har lämnats av tidigare utredningar är att de inte har lett till någon ändring av den nuvarande ordningen som innebär att det huvud- sakliga ansvaret för att bekämpa bidragsbrott ligger hos Polismyn- digheten och Åklagarmyndigheten. Av den uppdragsbeskrivning som ligger till grund för denna promemoria framgår att utredningen ska analysera och föreslå hur en särskild avgränsad verksamhet för utredning av bidragsbrott vid Försäkringskassan ska utformas och vilka brottsbekämpande befog- enheter myndigheten ska ha. Detta uppdrag lämnas med hänvisning till att en alternativ ordning för bidragsbrottsbekämpning bör övervägas för att komma till rätta med de brister som tidigare har identifierats i arbetet med brottsutredningar som avser bidragsbrott. Uppdraget tar alltså avstamp i tidigare utredningars slutsatser om att 67 SOU 2022:37 s. 709. Ds 2026:4 Inledning det finns ett behov av en förändrad ordning. Uppdragsbeskrivningen utgår från antagandet att en lösning på problemet kan vara att ge Försäkringskassan en brottsbekämpande uppgift. Utredningens förslag till en effektivare ordning för att bekämpa bidragsbrott I uppdragsbeskrivningen görs vissa antaganden om vad som skulle kunna åstadkommas om Försäkringskassan får en brottsbekämp- ande verksamhet. Det framförs bland annat att en särskild avgränsad verksamhet vid Försäkringskassan, som koncentrerar sina insatser mot bidragsbrott, kan skapa förutsättningar för att bygga upp sådan specialiserad kompetens som är nödvändig för att komma till rätta med de brister som finns i dagens utredningar om bidragsbrott. Genom att den särskilda avgränsade verksamheten placeras vid en myndighet som beslutar om ersättningar inom välfärdssystemen kan den specifika kompetens som finns hos den myndigheten enklare tas till vara. Försäkringskassan bedöms vidare ha goda förutsättningar att tillgodose och upprätthålla kompetensförsörjningen i en sådan verksamhet. Under utredningsarbetet har det inte kommit fram skäl att ifråga- sätta dessa antaganden, utan de framstår tvärtom i allt väsentligt som både korrekta och rimliga. Den brottsbekämpning som avser bidragsbrott bedöms ha varit allt för nedprioriterad i förhållande till hur samhällsskadlig brotts- ligheten är. I 2021 års bidragsbrottsutredning framhölls, som ovan nämnts, att grova och systematiska brott riktade mot staten riskerar att allvarligt urholka förtroendet för det svenska välfärdssamhället. Kunskapen om att bidragsbrottsligheten är både omfattande och i sig samhällsskadlig är alltså inte ny. Trots detta har inte tillräckligt gjorts för att stävja den. Det finns enligt utredningens uppfattning mycket lite som talar för att detta förhållande kommer att ändras om inte arbetet med att bekämpa bidragsbrott förändras. För att en sådan förändring ska komma till stånd och bestå över tid behöver nya sätt att bekämpa bidragsbrott prövas. En sådan förändring kan åstadkommas antingen genom förändringar i den befintliga fördelningen av ansvaret för att utreda bidragsbrott eller genom att en mer omfattande reform genomförs. Inledning Ds 2026:4 Mot bakgrund av uppdragsbeskrivningen lämnas förslag om hur en brottsbekämpande verksamhet hos Försäkringskassan kan utformas. Att närmare analysera eller föreslå en alternativ ordning där Försäkringskassan inte ges en brottsbekämpande uppgift ligger utanför uppdragsbeskrivningen. Det utreds därför inte om det finns alternativa lösningar, som inte innebär att Försäkringskassan ska bedriva brottsbekämpande verksamhet. Sådana alternativa lösningar har dock i relativ närtid presenterats i tidigare utredningar, vilket beskrivs under föregående rubrik. Vidare ligger det utanför uppdraget att utreda vilka ytterligare åtgärder eller reformer som skulle kunna bidra till en effektivare ordning för att bekämpa bidragsbrott. Av uppdragsbeskrivningen framgår därtill att det inte bedöms vara lämpligt att Ekobrotts- myndigheten får en utökad uppgift som innebär att myndigheten ska utreda bidragsbrott. Oaktat att någon analys av alternativa lösningar eller ytterligare åtgärder inte ryms inom ramen för den här utredningen är utred- ningens slutsats att förslagen som lämnas i denna promemoria kan bidra till en effektivare bekämpning av bidragsbrott. Samtidigt kommer förslagen även att få konsekvenser, både positiva och negativa, inte minst för Polismyndigheten. I den konsekvensanalys som görs i kapitel 12 behandlas den frågan mer utförligt. 2.2 Utgångspunkter för förslagen 2.2.1 Förslagen ska vara rättssäkra och kostnadseffektiva Utredningen har i uppdrag att föreslå en ordning där Försäkrings- kassan har i uppgift att utreda brott. Förslagen ska vara kostnads- effektiva och upprätthålla en hög nivå av rättssäkerhet. Att ge Försäkringskassan en ny brottsbekämpande uppgift med- för kostnader, särskilt inför och under införandet. Förslagen är utformade med utgångspunkt i att de så långt som möjligt ska vara kostnadseffektiva, men utan att det sker på bekostnad av rätts- säkerheten. För att försöka tillgodose kraven på kostnadseffektivitet är en utgångspunkt att Försäkringskassan i så stor utsträckning som Ds 2026:4 Inledning möjligt ska kunna agera självständigt i sitt brottsutredande arbete. Därigenom undviks att Polismyndighetens resurser tas i anspråk i onödan. Samtidigt talar rättssäkerhetsaspekter för att Försäkrings- kassan inte bör ges alltför långtgående självständiga befogenheter. Försäkringskassan har i dag varken någon uppgift att utreda bidrags- brott eller några brottsbekämpande befogenheter och har således ingen erfarenhet av brottsutredning. Det bedöms därför vara en viktig garanti för rättssäkerheten att en förundersökning leds av åklagare. I promemorian lämnas förslag om att Försäkringskassan ska få verkställa vissa tvångsmedel. För att detta ska kunna ske på ett rättssäkert sätt bör det i förordning föreskrivas att endast tjänstemän som har fått adekvat utbildning får verkställa sådana tvångsmedel. En annan begränsning av Försäkringskassans befogenheter gäller möjligheten att agera i situationer där det finns risk för våld. Polis- myndigheten har våldsmonopol och någon ändring av den ord- ningen föreslås inte. Därtill föreligger behov av att skydda Försäk- ringskassans personal från att mötas av våld eller hot. I en situation där det finns risk för våld ska därför en polisman vidta den åtgärd som krävs i utredningen. 2.2.2 Tidigare lämnade förslag och utformningen av andra myndigheters brottsbekämpande verksamheter ska beaktas Vid utformningen av förslagen i denna promemoria beaktas de för- slag som har lämnats av tidigare utredningar och som rör frågan om att ge Försäkringskassan i uppgift att utreda bidragsbrott, se avsnitt 2.1.3. Även remissynpunkterna på dessa förslag har beaktats. Brottsbekämpande verksamhet bedrivs i dag inte bara hos polis- och åklagarmyndigheterna. Sådan verksamhet bedrivs även hos Kustbevakningen, Skatteverket och Tullverket. Vid utformningen av förslagen har ordningen som gäller för dessa myndigheters brotts- bekämpande verksamheter tjänat som förebild för hur en motsvar- ande verksamhet hos Försäkringskassan kan se ut. Det gäller särskilt den brottsbekämpande verksamhet som bedrivs vid Skatteverket. Vissa frågor kring Skatteverkets befogenheter har nyligen utretts i betänkandet Folkbokföringsverksamhet, biometri och brottsbekämp- ning, SOU 2025:75. Även detta betänkande har beaktats vid utformningen av de förslag som lämnas i denna promemoria. Inledning Ds 2026:4 Den brottsbekämpande verksamheten vid Skatteverket har bedrivits under närmare trettio års tid. Det är alltså fråga om en etablerad och väl inarbetad ordning för bekämpning av skatte- brottslighet, som bedrivs av en förvaltningsmyndighet. Genom att använda huvuddragen i den regulatoriska ordning som gäller för Skatteverket som förlaga till de förslag som lämnas bedöms det finnas goda förutsättningar för att lämna förslag som är både rättssäkra, effektiva och praktiskt genomförbara. 2.2.3 Förslagen utgår från att redan lämnade förslag om administrativa sanktioner genomförs I promemoriorna Ds 2025:8 och Ds 2025:26 har det lämnats förslag om administrativa sanktioner i socialförsäkringen, i den arbetsmark- nadspolitiska verksamheten och i arbetslöshetsförsäkringen. För- slagen innebär att en sanktionsväxling ska genomföras, vilket med- för att det som utgångspunkt endast är överträdelser som motsvarar grova bidragsbrott som ska anmälas till Polismyndigheten och hanteras i ett straffrättsligt förfarande. Överträdelser som motsvarar vårdslöst bidragsbrott, ringa bidragsbrott och bidragsbrott av normalgraden ska mötas av en administrativ sanktionsavgift, om det inte finns särskilda skäl för att överträdelsen i stället ska anmälas till Polismyndigheten. Den föreslagna sanktionsväxlingen förväntas innebära att antalet anmälningar om bidragsbrott minskar från dagens omkring 10 000 till omkring 1 000 i de välfärdssystem där administrativa sanktioner införs. Vid utformningen av en ordning där Försäkringskassan har i uppgift att utreda brott utgår utredningen från att förslagen om en sanktionsväxling genomförs. Utgångspunkten för förslaget om en brottsutredande uppgift för Försäkringskassan är alltså att inför- andet av administrativa sanktionsavgifter kommer att leda till att färre överträdelser kommer att hanteras i ett straffrättsligt förfar- ande. Detta följer av att det endast är grova bidragsbrott och över- trädelser där det finns särskilda skäl för brottsanmälan som i fortsättningen kommer att bli föremål för en brottsutredning. Ds 2026:4 Inledning 2.3 Försäkringskassan får en ny brottsbekämpande uppgift 2.3.1 Nuvarande ordning i korthet Om en myndighet, arbetslöshetskassa eller kommun misstänker att ett bidragsbrott har begåtts ska en anmälan göras till Polismyn- digheten. Efter att anmälan har gjorts ska förundersökning inledas så snart som det finns anledning att anta att brott har begåtts. Beslut att inleda en förundersökning fattas av Polismyndigheten eller åklagare. Om ett misstänkt brott bedöms vara av enkel beskaffenhet kan Polismyndigheten vara förundersökningsledare. Om det misstänkta brottet inte bedöms vara av enkel beskaffenhet ska ledningen av förundersökningen tas över av åklagare så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren ska också i annat fall överta ledningen när det är motiverat av särskilda skäl. När en åklagare leder förundersökningen kan åklagaren begära biträde av Polismyndigheten för att genomföra förundersökningen. Åklagaren leder då Polismyndighetens arbete och kan exempelvis besluta om att tvångsmedel ska vidtas. Det är Polismyndigheten som verkställer de tvångsmedel som åklagaren beslutar om. Polismyndigheten har därutöver i uppgift att förebygga, förhin- dra och upptäcka brottslig verksamhet. Det innebär att Polismyn- digheten bedriver underrättelseverksamhet. Den verksamheten omfattar bland annat bidragsbrott. 2.3.2 Försäkringskassan som brottsbekämpande myndighet Försäkringskassan föreslås få en brottsbekämpande uppgift. Genom att Försäkringskassan ges i uppgift att bedriva brottsbekämpande verksamhet kan myndigheten utföra en del av de uppgifter som hittills endast har utförts av Polismyndigheten. Förslagen som lämnas innebär att Försäkringskassan föreslås bli en brottsbekämpande myndighet. Det finns, som nämnts i det föregående, exempel på myndigheter som har en kärnverksamhet som inte innefattar brottsbekämpning, men som vid sidan av denna också har en brottsbekämpande uppgift som bedrivs i en separat Inledning Ds 2026:4 verksamhetsdel. Förslagen som denna utredning lämnar innebär att Försäkringskassan ska bedriva en brottsbekämpande verksamhet bestående av två delar: en brottsutredande del och en del som består i att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet. Den brottsbekämpande verksamheten ska vara organisatoriskt avskild från Försäkringskassans övriga verksamhet. Den brottsutredande delen ska utformas så att åklagare ska kunna anlita biträde av Försäkringskassan vid utredning av vissa brott, huvudsakligen bidragsbrott. Den andra delen av den brottsbekämp- ande verksamheten innebär att Försäkringskassan ska få bedriva underrättelseverksamhet i syfte att förebygga, förhindra och upp- täcka brott. Om förslagen i denna promemoria genomförs kommer Försäkringskassan ha två vitt skilda uppgifter. Den ena uppgiften kommer att bestå i att besluta om och betala ut förmåner och stöd i välfärdssystemen. Den andra uppgiften kommer bestå av brotts- bekämpande verksamhet. I och med att Försäkringskassan blir en brottsbekämpande myn- dighet uppstår frågor om i vilken uträckning Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet ska ha tillgång till information i motsvarande mån som andra brottsbekämpande myndigheter och om det ska gälla samma uppgiftsskyldighet för myndigheter och andra gentemot Försäkringskassan som gentemot andra brotts- bekämpande myndigheter. Därtill krävs en ny dataskyddsreglering för den behandling av personuppgifter som kommer att ske i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Dessa frågor behandlas i promemorian. 2.3.3 Den brottsbekämpande verksamheten bör inledningsvis bara omfatta vissa bidragsbrott Bedömning Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet bör inled- ningsvis bara omfatta bidragsbrott som rör förmåner eller stöd som beslutas av Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten. På sikt bör det övervägas om Försäkringskassans brottsbekämp- ande uppgift ska utvidgas till att omfatta även bidragsbrott som Ds 2026:4 Inledning rör förmåner eller stöd som beslutas av andra myndigheter eller aktörer. Skälen för utredningens bedömning Om förslagen genomförs behöver Försäkringskassan bygga upp en brottsbekämpande verksamhet från grunden. Det kommer att ta tid att bygga upp den erfarenhet och kompetens som är nödvändig för att utreda bidragsbrott och för att bedriva underrättelseverksamhet. Den brottsbekämpande verksamheten bör därför inledningsvis omfatta bidragsbrott som rör förmåner och stöd som beslutas av Försäkringskassan och som myndigheten därmed har särskild kunskap om. Utöver förmåner och stöd i socialförsäkringen innefattar det även vissa stöd i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Dessa är aktivitetsstöd, utvecklingsersättning eller etableringsersättning och är förmåner och stöd som lämnas till den som har anvisats ett arbetsmarknadspolitiskt program vid Arbets- förmedlingen, men som beslutas av Försäkringskassan. Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet bör även omfatta bidragsbrott som rör förmåner och stöd som beslutas av Pensionsmyndigheten. Pensionsmyndighetens förmåner och stöd är en del av socialförsäkringen och Försäkringskassan kan därför relativt enkelt förväntas kunna bygga upp kompetens även beträffande dessa förmåner och stöd. Om avgränsningen av Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet sker på detta sätt kan Försäkringskassan koncentrera sig på att bygga upp en brottsbekämpande kompetens utan att samtidigt behöva sätta sig in i helt nya regelverk för förmåner och stöd. Detta förutsätter dock att den kompetens som redan finns i Försäkrings- kassans verksamhet som avser förmåner och stöd, samt i viss mån hos motsvarande verksamhet vid Pensionsmyndigheten, tas tillvara när den brottsbekämpande verksamheten byggs upp. Det kan bland annat ske genom att personer med relevant erfarenhet av socialför- säkringssystemen och av aktivitetsstöd, utvecklingsersättning eller etableringsersättning rekryteras till den brottsbekämpande verksam- heten. Det förutsätter också att personer med brottsutredande kompetens och erfarenhet rekryteras från exempelvis Polismyndig- heten, Skatteverket eller Ekobrottsmyndigheten. Det bedöms att Inledning Ds 2026:4 interna utbildningsinsatser inte helt kommer att kunna ersätta behovet av rekrytering av rätt kompetens. Förslagen innebär att bidragsbrott kommer att utredas både av Försäkringskassan och Polismyndigheten, främst beroende på vilken typ av förmån eller stöd som bidragsbrottet gäller. Ett syfte med förslagen är dock att i så stor utsträckning som möjligt avlasta Polismyndigheten från utredningar som rör bidragsbrott. Det talar för att det på sikt, när Försäkringskassan har byggt upp en tillräcklig brottsutredande kompetens, bör övervägas att ge myndigheten i uppgift att utreda även bidragsbrott som gäller förmåner och stöd som beslutas av andra myndigheter eller aktörer. En sådan utvidg- ning av den brottsbekämpande uppgiften bör dock inte övervägas förrän Försäkringskassan har fått erfarenhet av brottsbekämpande verksamhet och det har skett en utvärdering av den verksamheten. 2.4 Polismyndighetens fortsatta arbete med utredning av bidragsbrott Bedömning Polismyndigheten kommer att arbeta med bidragsbrott även efter att Försäkringskassan har fått en brottsbekämpande verksamhet. Skälen för utredningens bedömning Förslagen i denna promemoria innebär att åklagaren ges möjlighet att anlita biträde av Försäkringskassan vid genomförandet av en förundersökning avseende vissa brott. Det gäller huvudsakligen bidragsbrott som rör förmåner och stöd som Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten beslutar om, men även vissa andra brott som har koppling till sådan bidragsbrottslighet. Förslagen innebär därmed att Försäkringskassan i många fall kommer att biträda åklagaren i förundersökningar som i dagsläget genomförs med biträde från Polismyndigheten. Förslagen kommer därför innebära att Polismyndighetens arbete med utredning av bidragsbrott minskar. Det är dock viktigt att framhålla att Polis- Ds 2026:4 Inledning myndigheten även fortsättningsvis kommer att ta emot samtliga anmälningar om bidragsbrott och att myndigheten kommer att arbeta med såväl utredning som annan hantering av bidragsbrott. Försäkringskassan föreslås endast få befogenhet att verkställa vissa tvångsmedel. Polismyndigheten kommer därför ofta ansvara för verkställandet av tvångsmedel i förundersökningar där Försäk- ringskassan biträder åklagaren. Det har av kostnads- och effekt- ivitetsskäl inte heller varit aktuellt att lämna något förslag om att Försäkringskassan ska få en egen forensisk verksamhet som motsvarar nationellt forensiskt centrum vid Polismyndigheten. Någon sådan motsvarande verksamhet finns inte heller uppbyggd inom Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet. De forensiska undersökningar som kräver den kompetens som finns hos nationellt forensiskt centrum och som kan behöva göras i en utredning där Försäkringskassan biträder åklagaren ska därför även i fortsätt- ningen göras av nationellt forensiskt centrum, det vill säga Polismyndigheten. Bidragsbrott som rör andra förmåner och stöd än sådana som beslutas av Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten kommer även fortsättningsvis att utredas av Polismyndigheten. Polismyndigheten kommer därmed även i fortsättningen att arbeta med utredningar som rör bidragsbrott i relativt stor omfattning. 2.5 Definitioner Förmåner och stöd I 1 § första stycket bidragsbrottslagen anges att lagen gäller för sådana bidrag, ersättningar, pensioner och lån för personligt ändamål som enligt lag eller förordning beslutas av bland annat Försäk- ringskassan och Pensionsmyndigheten och betalas ut till en enskild person (ekonomisk förmån). I andra stycket anges att lagen även gäller för sådana stöd, bidrag och ersättningar som enligt lag eller förordning beslutas av bland annat Försäkringskassan, men betalas ut till eller tillgodoräknas någon annan än den enskilde (ekonomiskt Inledning Ds 2026:4 stöd). Ekonomisk förmån och ekonomiskt stöd används alltså som samlingsbegrepp i bidragsbrottslagen. I socialförsäkringsbalken används samlingsbegreppet förmåner med vilket avses dagersättningar, pensioner, livräntor, kostnads- ersättningar, bidrag samt andra utbetalningar eller åtgärder som den enskilde är försäkrad för, se definitionen i 2 kap. 11 § socialför- säkringsbalken. För de arbetsmarknadspolitiska programmen används i förord- ningar oftast begreppen ersättning eller stöd. För att underlätta läsningen av denna promemoria bör endast ett samlingsbegrepp användas. Eftersom utgångspunkten för de förslag som lämnas i promemorian är att bekämpa bidragsbrott kommer begreppet förmåner och stöd att användas, som en kortare version av samlingsbegreppen i bidragsbrottslagen. Med förmåner och stöd avses således i denna promemoria sådana bidrag, ersättningar, stöd, pensioner och lån som omfattas av bidragsbrottslagen. Detta begrepp innefattar även förmåner enligt definitionen i 2 kap. 11 § socialförsäkringsbalken och de ersättningar som Försäkringskassan beslutar om enligt de förordningar som reglerar ersättning till den som tar del av ett arbetsmarknadspolitiskt program. Verksamhet som avser förmåner och stöd När begreppet verksamhet som avser förmåner och stöd används i denna promemoria så syftar det på de verksamheter hos Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten som administrerar förmåner och stöd enligt socialförsäkringsbalken samt andra förmåner och stöd som enligt lag eller förordning eller särskilt beslut av regeringen handläggs av Försäkringskassan eller Pensionsmyn- digheten. Det innefattar även myndigheternas verksamhet med kontroll av att gjorda utbetalningar är korrekta och återbetalning av felaktiga utbetalningar. När begreppet Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet används i denna promemoria syftar det på den verksamhet som föreslås och som ska få i uppgift att utreda brott och bedriva underrättelseverksamhet. 3 Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet 3.1 Inledning Utredningen ska analysera och ta ställning till hur en särskild avgrän- sad verksamhet för utredning av bidragsbrott vid Försäkringskassan ska utformas. I det ingår bland annat att analysera och ta ställning till hur omfattande den bidragsbrottsutredande uppgiften ska vara och i vilken omfattning Försäkringskassan ska tilldelas brotts- bekämpande befogenheter. I det här kapitlet lämnas förslag på hur en brottsbekämpande verksamhet för Försäkringskassan ska utformas. Till att börja med lämnas förslag om hur den brottsbekämpande verksamheten ska regleras och därefter att verksamheten som utgångspunkt bara ska omfatta vissa särskilt angivna brott – huvudsakligen bidragsbrott inom socialförsäkringsområdet och andra förmåner som Försäk- ringskassan beslutar om. Sedan lämnas förslag om att åklagare, och i viss mån Polismyndigheten, ska kunna anlita biträde av Försäk- ringskassan i utredning om brott. Det föreslås även att åklagare ska kunna anlita biträde av Försäkringskassan i utredning om själv- ständigt förverkande. Kapitlet innehåller också en redogörelse för Försäkringskassans möjlighet att verkställa eller medverka vid verkställandet av tvångs- medel. Det lämnas därutöver förslag om att Försäkringskassan ska få en uppgift att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verk- samhet genom att bedriva underrättelseverksamhet. I syfte att tillgodose det behov av informationsutbyte som förslagen ger upphov till lämnas därtill förslag om uppgiftsskyldighet för Försäk- ringskassans brottsbekämpande verksamhet. Därefter följer ett förslag om en särskild jävsregel som ska gälla i den brottsbekämp- ande verksamheten. Kapitlet avslutas med förslag om ändringar i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet Ds 2026:4 förvaltningslagen (2017:900) och delgivningsförordningen (2011:154) som föranleds av att Försäkringskassan blir en brottsbekämpande myndighet. 3.2 Hur den brottsbekämpande verksamheten ska regleras 3.2.1 Den brottsbekämpande uppgiften ska framgå av instruktionen för Försäkringskassan Förslag Förordningen med instruktion för Försäkringskassan ska kompletteras med en ny bestämmelse som anger att Försäk- ringskassan ska bedriva brottsbekämpande verksamhet enligt den lag om Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet som föreslås senare i detta kapitel. Av bestämmelsen ska det även framgå att den brottsbekämpande verksamheten ska bedrivas avskilt från övrig verksamhet. Skälen för utredningens förslag En ny uppgift för Försäkringskassan Av förordningen (2009:1174) med instruktion för Försäkrings- kassan framgår vilka huvudsakliga kärnuppgifter Försäkringskassan har. I denna promemoria föreslås att Försäkringskassan ska få en ny sådan uppgift som innebär att myndigheten ska bedriva brotts- bekämpande verksamhet. Det föreslås därför att det ska införas en ny bestämmelse i förordningen av vilken det framgår att Försäk- ringskassan ska bedriva brottsbekämpande verksamhet enligt den lag om Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet som föreslås senare i detta kapitel. Ds 2026:4 Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet Den nya verksamheten ska vara avskild från Försäkringskassans övriga verksamhet I samband med att Skatteverket fick i uppgift att bedriva brotts- bekämpande verksamhet på skatteområdet framhölls vikten av att den nya verksamheten skulle hållas organisatoriskt avskild från myndighetens övriga verksamhet. I förarbetena påpekas bland annat att en enskild som är brottsmisstänkt har vissa särskilda rättigheter som denne inte har i en skatteutredning samt att en brottsutredning och en skatteutredning har olika syften och regleras i olika regelverk. För att den enskildes rättssäkerhet skulle kunna garanteras, bedömdes det vara viktigt att gränserna mellan brottsutredning och skatteutredning tydliggjordes. Mot den bakgrunden ansågs att de skattebrottsutredande funktionerna skulle bedrivas inom särskilda brottsenheter, som skulle hållas organisatoriskt avskilda från skatte- utredningarna.68 Även när Försäkringskassan nu föreslås få en brottsbekämpande verksamhet är det viktigt att tydliggöra gränserna mellan den brotts- bekämpande verksamheten och Försäkringskassans verksamhet som avser förmåner och stöd. På så sätt kan de uppgifter som exempelvis behandlas inom ramen för en förundersökning hållas avskilda från de uppgifter som Försäkringskassans verksamhet som avser förmåner och stöd har tillgång till. En sådan avgränsning behövs också med hänsyn till att det är olika sekretessbestämmelser som gäller beroende på i vilken verksamhet en uppgift finns. När en uppgift finns i en förunder- sökning är det viktigt att bestämmelser om förundersöknings- sekretess kan tillämpas. En avgränsning av verksamheterna innebär att uppgifterna inte per automatik även finns i Försäkringskassans verksamhet som avser förmåner och stöd. Det är vidare olika regler om personuppgiftsbehandling som gäller beroende på i vilken verksamhet och i vilket syfte en uppgift behandlas. De uppgifter som får behandlas i en brottsbekämpande verksamhet får inte nöd- vändigtvis också behandlas i verksamhet som avser förmåner och stöd, och vice versa. Det föreslås därför att den brottsbekämpande verksamheten hos Försäkringskassan ska hållas organisatoriskt avskild från Försäk- ringskassans övriga verksamhet. Det ska framgå av förordningen 68 Prop. 1997/98:10 s. 43–45. Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet Ds 2026:4 med instruktion för Försäkringskassan. Genom att de olika verk- samheterna blir självständiga verksamhetsgrenar kommer det som utgångspunkt att råda sekretess mellan de olika verksamheterna, se närmare avsnitt 3.8.1. Det ska dock finnas sekretessbrytande bestämmelser som gör att uppgifter ändå under vissa förutsättningar kan utbytas mellan de olika verksamheterna. I detta kapitel föreslås att Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet ska bestå av två delar: en brottsutredande del och en underrättelseverksamhet. Den brottsutredande verksamheten kom- mer huvudsakligen arbeta med att biträda åklagare i en förunder- sökning, medan underrättelseverksamheten kommer att bedrivas självständigt av Försäkringskassan. De olika verksamhetsdelarna kommer att bedrivas i olika syften. De åtgärder som vidtas i en förundersökning kommer få vidtas endast om de kan motiveras utifrån ett brottsutredande syfte, medan åtgärder i underrättelse- verksamheten får vidtas endast om de sker i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka viss brottslig verksamhet. För att tydliggöra skillnaderna i de olika uppgifterna är det viktigt att organisatoriskt skilja även på dessa verksamhetsdelar. På så sätt blir det tydligt i vilken verksamhetsdel en åtgärd vidtas och det kan säkerställas att personuppgifter behandlas bara för sådana ändamål som de får behandlas för inom respektive verksamhetsdel. I avsnitt 3.8 redogörs för i vilka situationer uppgifter kan delas mellan de olika verksamhetsgrenarna. 3.2.2 Verksamheten ska regleras i en särskild lag Förslag Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet ska regleras i en särskild lag. Skälen för utredningens förslag Sådana uppgifter som Försäkringskassan föreslås få inom ramen för sin brottsbekämpande verksamhet regleras huvudsakligen i rätte- Ds 2026:4 Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet gångsbalken. Det bedöms dock inte som lämpligt att Försäkrings- kassans nya verksamhet ska regleras i rättegångsbalken. Detta med hänsyn till att en sådan ordning skulle riskera att bli spretig och svårtillgänglig. Bestämmelserna skulle behöva spridas ut i olika delar av rättegångsbalken och vara svåra att överblicka. En mer lättill- gänglig ordning är i stället att de bestämmelser som styr Försäk- ringskassans brottsbekämpande verksamhet placeras i en ny lag. På så sätt blir det lättare att få överblick över de bestämmelser som gäller för verksamheten. En sådan ordning överensstämmer också med hur Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet regleras. Även Tullverkets och Kustbevakningens brottsbekämpande verk- samheter regleras utanför rättegångsbalken. Den nya lagen om Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet kommer dock behöva läsas mot bakgrund av vissa bestämmelser som finns i rätte- gångsbalken, bland annat om hur en förundersökning ska genom- föras och vilka förutsättningar som gäller för användningen av vissa tvångsmedel. 3.3 Brott som ingår i den brottsbekämpande verksamheten 3.3.1 Verksamheten ska omfatta bidragsbrott avseende förmåner eller stöd som beslutas av Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten Förslag Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet ska omfatta brott enligt bidragsbrottslagen, om gärningen avser sådana förmåner eller stöd som enligt lag eller förordning beslutas av Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten. Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet Ds 2026:4 Skälen för utredningens förslag När det ska inrättas en särskild avgränsad verksamhet för brotts- bekämpning hos Försäkringskassan behöver det bestämmas hur en sådan verksamhet ska utformas och hur omfattande uppgifterna för verksamheten ska vara. En utgångspunkt som följer av uppdragsbeskrivningen är att verksamheten ska omfatta utredning av bidragsbrott. Ett alternativ är att låta verksamheten omfatta endast sådana bidragsbrott som rör förmåner och stöd där det är Försäkringskassan som fattar beslut. Ett annat alternativ är att låta verksamheten omfatta alla bidragsbrott inom socialförsäkringsområdet. Ytterligare ett alternativ är att låta verksamheten omfatta alla bidragsbrott, oavsett vilken sorts förmån eller stöd bidragsbrottet gäller. Uppgiften att bedriva brottsbekämpande verksamhet kommer att innebära helt nya arbetsuppgifter för Försäkringskassan som till sin karaktär skiljer sig markant från de uppgifter myndigheten har i dagsläget. Det finns därför anledning att utforma verksamheten så att den, i vart fall till en början, inte blir alltför omfattande. Genom att avgränsa verksamheten till att avse endast vissa bidragsbrott bedöms den nya uppgiften bli enklare att genomföra. Det kan leda till att utredningarna kan hålla en högre kvalitet än vad de hade gjort om uppgiften skulle omfatta alla bidragsbrott. Uppgiften bör dock samtidigt inte utformas alltför snävt, eftersom en brottsbekämpande verksamhet som omfattar väldigt få brott riskerar att brista i fråga om kostnadseffektivitet. En särskild avgränsad verksamhet, som koncentrerar sina insatser mot bidragsbrott, kan skapa förutsättningar för att bygga upp den kompetens som är nödvändig för att komma till rätta med de brister som finns i dagens utredningar om bidragsbrott. Att ge Försäkrings- kassan en brottsbekämpande verksamhet innebär också en möjlighet att ta till vara den kompetens som finns hos Försäkringskassan på detta område. Den särskilda kompetens som Försäkringskassan besitter består huvudsakligen i kunskap kring regelverket och förmånerna i social- försäkringen samt vilka som tar del av förmånerna. Utöver att besluta om förmåner och stöd bedriver Försäkringskassan kontroll- utredningsverksamhet i syfte att säkerställa att felaktiga utbetal- ningar inte görs och kräva åter felaktiga utbetalningar. Genom denna Ds 2026:4 Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet verksamhet har Försäkringskassan också inblick i hur enskilda vanligtvis går till väga när de orsakar felaktiga utbetalningar. Den kunskap som Försäkringskassan har kan vara till stor nytta i exempelvis underrättelseverksamhet eller en förundersökning om bidragsbrott som rör förmåner eller stöd i socialförsäkringen. När Försäkringskassan ges i uppgift att bedriva brottsbekämp- ande verksamhet är det viktigt att den särskilda kompetens som Försäkringskassan har tas till vara. En utgångspunkt för Försäk- ringskassans brottsbekämpande verksamhet bör därför vara att brottsligheten som Försäkringskassan ska hantera är sådan som Försäkringskassan har särskild kunskap om, det vill säga sådan brottslighet som rör socialförsäkringen och andra förmåner eller stöd som Försäkringskassan beslutar om. Se vidare om den brotts- bekämpande verksamhetens kompetensförsörjning i avsnitt 4.3. Det föreslås därför att Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet huvudsakligen ska omfatta bidragsbrott som avser sådana förmåner eller stöd som enligt lag eller förordning beslutas av Försäkringskassan. Det innebär att den brottsbekämpande verk- samheten, utöver brott som rör förmåner och stöd i socialförsäk- ringsbalken, kommer att omfatta till exempel brott som rör det statliga tandvårdsstödet och stöd i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Med det senare avses bidragsbrott som rör aktivitets- stöd, utvecklingsersättning eller etableringsersättning. Försäkrings- kassan beslutar om och betalar ut dessa stöd till dem som tar del av arbetsmarknadspolitiska program. Det är dock inte bara Försäkringskassan som beslutar om förmåner enligt socialförsäkringsbalken. Det gör även Pensions- myndigheten. Det finns fördelar med att alla bidragsbrott som avser förmåner och stöd som regleras i socialförsäkringsbalken hålls ihop och hanteras på samma sätt. Till att börja med är förmånerna som Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten beslutar om delar av socialförsäkringen och i vissa fall utformade enligt likartad systematik. Den kunskap som Försäkringskassan har om social- försäkringen bör därför kunna utnyttjas även när det gäller brott avseende förmåner och stöd som Pensionsmyndigheten beslutar om. Vissa förmåner som myndigheterna beslutar om har dessutom ett nära samband. Exempelvis kan ett bostadstillägg som beslutas av Pensionsmyndigheten påverkas av att en enskild får bostadsbidrag som beslutas av Försäkringskassan. Det kan därutöver hända att en Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet Ds 2026:4 enskild först får bostadsbidrag enligt beslut från Försäkringskassan, för att senare få bostadstillägg från Pensionsmyndigheten. Försäk- ringskassan och Pensionsmyndigheten har vidare redan i dag ett visst samarbete, bland annat med anledning av att Försäkringskassan sköter handläggningen för verkställighet av Pensionsmyndighetens beslut om återbetalning. Det framstår mot den bakgrunden som logiskt att Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet även ska omfatta bidragsbrott som avser förmåner eller stöd som enligt lag eller förordning beslutas av Pensionsmyndigheten. En utgångspunkt vid utformningen av förslagen i denna pro- memoria är att tidigare lämnade förslag om administrativa sanktioner genomförs. Det innebär att vårdslöst bidragsbrott, ringa bidragsbrott och bidragsbrott av normalgraden som utgångspunkt ska hanteras i ett administrativt förfarande genom påförande av en sanktionsavgift. De bidragsbrott som ska hanteras i ett straffrättsligt förfarande är grova bidragsbrott och andra bidragsbrott där det bedöms finnas särskilda skäl för en brottsanmälan. Det innebär att Försäkringskassan endast kommer biträda åklagaren vid utredning av sådana bidragsbrott som är grova eller där det bedöms föreligga särskilda skäl. Genom att Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet avgränsas till att omfatta viss brottslighet blir det möjligt för Försäkringskassan att fokusera på att bygga upp kompetens inom den brottsbekämpande verksamheten, i stället för att behöva arbeta med att bygga upp kompetens om andra myndigheters förmåns- regelverk. Den föreslagna avgränsningen av Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet innebär att det kommer gälla olika förutsättningar när åklagare ska utreda bidragsbrott beroende på vilken förmån eller stöd som överträdelsen rör. En del bidragsbrott kommer åklagare att kunna utreda med hjälp av Försäkringskassan medan åklagare i fråga om andra bidragsbrott endast kan vända sig till Polismyndigheten för att genomföra brottsutredningen. Detta kan leda till en ojämn prioritering i arbetet med att utreda bidrags- brott, se avsnitt 12.2.6. En ojämn eller olik prioritering riskerar att bidra till att liknande fall behandlas olika och därmed brista i rättssäkerhet. Bedömningen är dock att omfattningen av Försäk- ringskassans brottsbekämpande verksamhet behöver avgränsas på detta sätt för att säkerställa att myndigheten kan sköta sin nya uppgift på ett rättssäkert och effektivt sätt. Fördelarna med detta Ds 2026:4 Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet sätt att inleda verksamheten bedöms tydligt överväga nackdelarna. Detta utesluter inte att avgränsningen av den brottsbekämpande verksamhetens omfattning kan och bör övervägas på nytt när Försäkringskassan har fått erfarenhet av brottsbekämpande verk- samhet och en utvärdering har skett. Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet ska alltså initialt omfatta sådana bidrags- brott som avser förmåner eller stöd som enligt lag eller förordning beslutas av Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten. 3.3.2 Verksamheten ska även omfatta vissa andra uppräknade brott Förslag Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet ska omfatta olovlig identitetsanvändning, urkundsförfalskning, brukande av falsk urkund, osann och vårdslös försäkran, osant intygande, brukande av osann urkund, missbruk av urkund eller handling och förnekande av underskrift om gärningen avser uppgift eller handling i ärende hos Försäkringskassan eller Pensions- myndigheten. Den brottsbekämpande verksamheten ska även omfatta bedrägeri och brott enligt lagen om straff för penningtvättsbrott om gärningen har samband med sådana förmåner eller stöd som enligt lag eller förordning beslutas av Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten. Skälen för utredningens förslag Det är viktigt att den särskilda kompetens som Försäkringskassan besitter tas till vara när myndigheten får en brottsbekämpande uppgift. Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet föreslås därför omfatta bidragsbrott som rör sådana förmåner och stöd som beslutas av Försäkringskassan eller av Pensionsmyndigheten. Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet bör även omfatta sådan brottslighet som ofta förekommer tillsammans med Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet Ds 2026:4 bidragsbrott. Att Försäkringskassans verksamhet omfattar även sådan närliggande brottslighet ger förutsättningar för ett effektivt brottsutredande arbete. I sammanhanget kan framhållas att frågan om vilka brott som ska ingå i den brottsbekämpande verksamheten också har betydelse för det arbete som ska utföras i underrättelse- verksamheten, se avsnitt 3.7. Det kan antas att underrättelseverk- samheten, i sitt arbete med att förebygga, förhindra och upptäcka bidragsbrott, återkommande kommer att stöta på även andra brott som har en tydlig koppling till de förmåner och stöd som beslutas av Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten. En underrättelse- verksamhet som kan bedrivas för att förebygga, förhindra och upptäcka även sådan brottslig verksamhet bedöms kunna bidra till den samlade brottsbekämpningen, jämfört med en underrättelse- verksamhet som endast är behörig att hantera frågor om bidrags- brott. Ett exempel på brottslighet som kan aktualiseras i samband med bidragsbrottslighet är urkundsförfalskning. En enskild kan exempel- vis ge in falska eller manipulerade handlingar i syfte att myndigheten ska tro att denne har rätt till en förmån som den enskilde inte alls uppfyller förutsättningarna för. Det kan också vara så att exempelvis en läkare intygar att en enskild har en sjukdom eller av annan orsak har nedsatt arbetsförmåga trots att så inte är fallet. En urkunds bevisfunktion kan därtill äventyras genom att någon förnekar sin underskrift på exempelvis ett läkarintyg. På så sätt kan brotten urkundsförfalskning, osant intygande, brukande av falsk eller osann urkund och förnekande av underskrift begås tillsammans med bidragsbrott. Ett annat exempel på agerande i samband med bidragsbrott är att en person utger sig för att vara en annan person genom att olovligen använda den andre personens identitetsuppgifter. Det kan innebära olovlig identitetsanvändning eller missbruk av urkund eller handling. En identitet kan också ha tagits över genom användandet av falska eller ändrade handlingar. Ett sådant tillvägagångsätt kan vara urkundsförfalskning eller brukande av falsk urkund. Syftet med att ta över en annan persons identitet kan vara att ansöka om och få ut en ekonomisk förmån i dennes namn. På så sätt kan brotten olovlig identitetsanvändning eller missbruk av urkund eller handling begås i samband med ett bidragsbrott. Ds 2026:4 Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet En enskild kan i samband med en ansökan om en förmån i en skriftlig handling, på heder och samvete, eller i annan försäkran lämna osanna uppgifter eller underlåta att berätta sanningen. Som exempel kan en enskild uppge att han eller hon bor ensam, trots att ett samboförhållande egentligen föreligger. En enskild kan också underlåta att berätta att han eller hon har inkomster som är av betydelse för att bedöma rätten till en förmån. På så sätt kan brotten osant eller vårdslöst intygande begås tillsammans med bidragsbrott. Brottslighet som rör förmåner i socialförsäkringen, eller andra stöd och förmåner som Försäkringskassan beslutar om, kan ha kopplingar till organiserad brottslighet och penningtvätt. Det är exempelvis relativt vanligt förekommande att personer inom den organiserade brottsligheten får sin grundförsörjning genom social- försäkringsförmåner, som sjukpenning eller sjukersättning.69 Genom att ha en grundinkomst från Försäkringskassan kan den som vill dölja brottsvinster skapa en fasad av att han eller hon har en vit inkomst. På så sätt kan det finnas kopplingar mellan de stöd och förmåner som Försäkringskassan beslutar om och penningtvätt. Penningtvätt kan också pågå i ett assistans- eller tandvårdsbolag samtidigt som bolaget tar emot ersättning eller stöd från Försäk- ringskassan. Genom att låta Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet omfatta penningtvättsbrott kan myndigheten genom- föra en samlad utredning i de fall där det förekommer både bidragsbrottslighet och penningtvätt. Genom att Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet föreslås omfatta brott enligt lagen (2014:307) om straff för penning- tvättsbrott kommer också den särskilda brottstypen närings- penningtvätt att omfattas. För näringspenningtvätt döms den som, i näringsverksamhet eller såsom led i en verksamhet som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, bidrar till en åtgärd som skäligen kan antas vara vidtagen i syfte att begå penningtvättsbrott. Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet bör också omfatta bedrägeri. Det kan till exempel uppstå situationer där det är osäkert om ett visst agerande uppfyller förutsättningarna för att utgöra ett bidragsbrott, men där det annars skulle kunna vara fråga om bedrägeri. Det kan därför, i en utredning om bidragsbrott, uppstå behov av att även utreda brott i form av bedrägeri. 69 Jfr Nationellt underrättelsecentrum (2025), I vilken utsträckning den organiserade brottsligheten använder Försäkringskassans ersättningar som grundförsörjning – Delanalys 2. Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet Ds 2026:4 Det saknas skäl att låta den brottsbekämpande verksamheten omfatta brott som inte har koppling till de förmåner och stöd som Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten beslutar om. Av den anledningen ska olovlig identitetsanvändning, urkundsförfalskning, brukande av falsk urkund, osann och vårdslös försäkran, osant intygande, brukande av osann urkund, missbruk av urkund eller handling och förnekande av underskrift omfattas endast om gärningen avser uppgift eller handling i ärende i Försäkringskassans eller Pensionsmyndighetens verksamheter som avser förmåner eller stöd. På motsvarande sätt gäller att bedrägeri och brott enligt lagen om straff för penningtvättsbrott endast ska ingå i verksamheten om gärningen har samband med förmåner eller stöd som enligt lag eller förordning beslutas av Försäkringskassan eller Pensionsmyndig- heten. I sammanhanget kan noteras att folkbokföringsbrott är ett brott som ofta förekommer i samband med bidragsbrott, men som inte föreslås omfattas av Försäkringskassans brottsbekämpande verk- samhet. Skälet till det är att tyngdpunkten vid utredning av frågor om folkbokföring ligger hos Skatteverket. Om Försäkringskassan antar att en uppgift i folkbokföringen är fel, ska myndigheten underrätta Skatteverket om det. Det följer av 32 c § folkbokförings- lagen (1991:481). Skatteverket är också ansvarigt för att göra en anmälan till Polismyndigheten eller till åklagare när det finns anled- ning att misstänka att någon har gjort sig skyldig till folkbokförings- brott, se 11 § folkbokföringsförordningen (1991:749). Folkbok- föringsbrott är dessutom ett brott som ingår i Skatteverkets brotts- bekämpande verksamhet. Det bedöms därför lämpligt att en åklagare även fortsättningsvis ska begära biträde av Skatteverket vid utred- ning av folkbokföringsbrott, och inte av Försäkringskassan. Skulle åklagaren i ett enskilt fall bedöma att det vore fördelaktigt att begära biträde av Försäkringskassan vid en förundersökning som rör folk- bokföringsbrott finns möjlighet för åklagaren att begära biträde på grund av särskilda skäl, se avsnitt 3.4. Ds 2026:4 Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet 3.4 Biträde i utredning om brott Förslag En åklagare som leder en förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken ska, i fråga om brott som ingår i Försäkrings- kassans brottsbekämpande verksamhet, få anlita biträde av Försäkringskassan för att genomföra förundersökningen. Åklagare eller Polismyndigheten ska även få anlita biträde av Försäkringskassan i utredning om ett sådant brott innan en förundersökning har inletts. Åklagare ska få anlita biträde av Försäkringskassan även i utredning om annat brott, om det finns särskilda skäl för det. Skälen för utredningens förslag Nuvarande ordning När Försäkringskassan misstänker att ett bidragsbrott har begåtts ska Försäkringskassan ta ställning till om en anmälan till Polis- myndigheten ska göras. Efter att Polismyndigheten har tagit emot anmälan görs en bedömning av vilka möjligheter det finns att utreda brottet. Är det uppenbart att brottet inte går att utreda behöver någon förunder- sökning inte inledas. Huvudregeln är dock att förundersökning ska inledas så snart det finns anledning att anta att brott har begåtts, eftersom bidragsbrott är ett brott som hör under allmänt åtal. Regler om förundersökning finns i 23 kap. rättegångsbalken och i förundersökningskungörelsen (1947:948). En förundersökning har två huvudsakliga syften, vilket följer av 23 kap. 2 § rättegångsbalken. Det ena är att utröna om brott före- ligger och vem som skäligen kan misstänkas för brottet samt att skaffa tillräckligt material för bedömning av frågan om åtal ska väckas eller inte. Det andra är att förbereda målet så att bevisningen kan läggas fram i ett sammanhang vid huvudförhandling i domstol. Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet Ds 2026:4 Beslut att inleda en förundersökning fattas i regel av Polis- myndigheten eller åklagare. Vanligtvis är det åklagare eller polisman som är förundersökningsledare. Av 23 kap. 3 § rättegångsbalken följer att Polismyndigheten kan leda en förundersökning om saken är av enkel beskaffenhet. Annars ska åklagare ta över ledningen av förundersökningen så snart det finns någon som skäligen kan misstänkas för brottet som utreds. Åklagare ska också i annat fall överta ledningen om det är påkallat av särskilda skäl. Åklagare ska få anlita biträde av Försäkringskassan för att genomföra en förundersökning Enligt uppdragsbeskrivningen ska utredningen ta ställning till hur en avgränsad verksamhet för utredning av bidragsbrott vid Försäk- ringskassan ska utformas. En sådan verksamhet skulle kunna utformas på flera olika sätt. Ett alternativ är att utforma verksamheten så att Försäkrings- kassan får rätt att besluta om att inleda förundersökning och vara förundersökningsledare, när det är fråga om sådana brott som ingår i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Ett annat alternativ är att utforma verksamheten i likhet med hur motsvarande verksamhet hos Skatteverket är utformad, det vill säga genom att Försäkringskassan får möjlighet att biträda åklagaren vid utredning av vissa brott. I samband med att Skatteverkets brotts- bekämpande verksamhet infördes framhöll regeringen att en viktig garanti för effektivitet och rättssäkerhet var att det skulle vara åklagare som beslutar om att inleda förundersökningar och vara förundersökningsledare i de utredningar som handläggs vid skatte- brottsenheten.70 Att rättssäkerheten och effektiviteten i brottsutredningarna upprätthålls är av stor vikt även när Försäkringskassan får en brotts- utredande verksamhet. Genom att uppgifterna att besluta om att inleda förundersökning och vara förundersökningsledare förbehålls åklagare, och inte överlämnas till Försäkringskassan, säkerställs att kraven på rättssäkerhet och effektivitet upprätthålls. Detta med hänsyn till att åklagare har kunskap om och erfarenhet av hur en förundersökning går till. Åklagare har utifrån sin expertis även goda 70 Prop. 1997/98:10 s. 47. Ds 2026:4 Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet förutsättningar att bedöma vilken utredning som är nödvändig, till exempel vad som måste bevisas och med vilken styrka det måste ske. Att leda en förundersökning kommer dessutom med ett omfatt- ande ansvar. Förundersökningsledaren har ansvar för förundersök- ningen i dess helhet och ska se till att utredningen bedrivs effektivt och på ett sätt som tillgodoser den enskildes rättssäkerhetsintressen. Förundersökningsledaren är också behörig att besluta om de flesta vanligt förekommande straffprocessuella tvångsmedlen. Försäkringskassan saknar i dagsläget helt erfarenhet av att utreda brott och det är därmed uteslutet att Försäkringskassan skulle få rätt att besluta om att inleda och leda förundersökningar. I stället bör den ordning som gäller för Skatteverkets brottsbekämpande verk- samhet även gälla för Försäkringskassans brottsutredande verksam- het. Att åklagaren leder förundersökningen har också fördelen att åklagaren följer utredningsarbetet. Åklagaren får på så vis redan från början inblick i bevismaterialet, till skillnad från om Försäkrings- kassan skulle leda förundersökningen på egen hand. Det är en fördel, med hänsyn till att det är åklagarens uppgift att besluta i åtalsfrågan och föra talan i domstol. Det föreslås därför att Försäkringskassans roll i en förunder- sökning ska vara att biträda åklagaren. En åklagare som leder en förundersökning ska få anlita biträde av Försäkringskassan för att genomföra förundersökningen, när det är fråga om brott som faller inom Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Detta motsvarar åklagarens möjlighet att anlita biträde av Skatteverket vid en förundersöknings verkställande enligt 2 § första stycket lagen (1997:1024) om Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet liksom möjligheten för åklagaren att, enligt 23 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken, anlita biträde av Polismyndigheten eller Säker- hetspolisen för att genomföra en förundersökning.71 Det kommer alltså alltid vara en åklagare som är förundersökningsledare i de förundersökningar som genomförs i Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet. En åklagare bör kunna anlita biträde av såväl Polismyndigheten som Försäkringskassan. Det innebär att systemet blir flexibelt på så sätt att åklagaren kan välja att anlita biträde från den myndighet som 71 Bestämmelsen i 23 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken hade tidigare motsvarande lydelse som den i 2 § lagen om Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet. Bestämmelsen ändrades efter förslag i prop. 2013/14:110 om att modernisera språket. Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet Ds 2026:4 bedöms vara bäst lämpad i det enskilda fallet. När en förunder- sökning avser brott som faller inom ramen för Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet kan det antas att åklagaren oftast finner det mest lämpligt att ta hjälp av Försäkringskassan eftersom det där finns god kompetens om aktuella förmåner och stöd samt fredade resurser för detta ändamål. Om det däremot är fråga om flera olika typer av brott som ska utredas i en och samma förunder- sökning kan omständigheterna i det enskilda fallet vara sådana att åklagaren bedömer det som lämpligare att anlita biträde av Polis- myndigheten. Det finns inget hinder för åklagaren att anlita biträde av både Polismyndigheten och Försäkringskassan i en och samma förundersökning. Under en förundersökning kan olika typer av utredningsåtgärder aktualiseras. Det kan till exempel hållas förhör, utföras brottsplats- undersökningar, bedrivas spaning, vidtas tvångsåtgärder och göras registersökningar. Lagregleringen kring utredningsåtgärder begräns- as i huvudsak till de mer ingripande åtgärder för vilka det är av särskild vikt att medborgarnas behov av integritet tillgodoses, till exempel i fråga om användande av tvångsmedel. I avsnitt 3.6 redo- görs närmare för Försäkringskassans befogenhet att hantera tvångs- smedel. Polismyndigheten ska inte få anlita biträde av Försäkringskassan för att genomföra en förundersökning Som har redogjorts för ovan kan en förundersökning ledas antingen av åklagare eller av Polismyndigheten. En fråga att ta ställning till är därför om Försäkringskassan bara ska kunna biträda åklagaren vid förundersökning – i likhet med vad som gäller för Skatteverket på skattebrottsområdet – eller om Försäkringskassan även ska kunna biträda Polismyndigheten vid en förundersökning som leds av Polismyndigheten. Polismyndigheten kan vara förundersökningsledare om saken är av enkel beskaffenhet. Bidragsbrott är ett sådant brott där saken i regel anses vara av enkel beskaffenhet och förundersökningen kan i normalfallet ledas av Polismyndigheten.72 Det skulle kunna tala för 72 Åklagarmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om ledning av förundersökning i brottmål, ÅFS 2005:9 och tillhörande ändringsförfattning 2008:3. Ds 2026:4 Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet en ordning där Försäkringskassan kan biträda Polismyndigheten vid förundersökning. I utredningens promemorior Ds 2025:8 och Ds 2025:26 har föreslagits att Försäkringskassan som utgångspunkt bara ska anmäla grova bidragsbrott till Polismyndigheten. Misstanke om andra bidragsbrott ska bara anmälas till Polismyndigheten om det finns särskilda skäl att göra en brottsanmälan. Om förslagen genomförs kommer sannolikt få brott som ska utredas i ett brottmålsförfarande bedömas vara av enkel beskaffenhet. En poäng med att Försäk- ringskassan ska bedriva brottsutredande verksamhet och kunna biträda vid förundersökningar är att på så sätt tillvarata den kompetens som finns hos Försäkringskassan. Detta genom bland annat ändamålsenliga rekryteringar, se avsnitt 4.3. Kompetensen består huvudsakligen i att Försäkringskassan i sin brottsbekämpande verksamhet får antas ha ingående kunskap om socialförsäkringen och andra regelverk som reglerar förmåner och stöd som myn- digheten eller Pensionsmyndigheten beslutar om. Sådan kompetens bör kunna komma till nytta särskilt när det är fråga om mer komplicerade bedömningar. Om en förundersökning kräver sådana mer komplicerade bedömningar bör saken inte anses vara av enkel beskaffenhet. Det borde därför ofta vara en åklagare som är förundersökningsledare vid utredning av sådana brott som föreslås omfattas av Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Därutöver är det åklagare som beslutar i åtalsfrågan och som för talan i domstol. Det är därför till fördel om åklagaren redan från början kan få inblick i utredningsmaterialet. En ordning där Försäkringskassan biträder Polismyndigheten riskerar att bli ineffektiv. Detta eftersom en sådan ordning innebär att Försäkringskassan först arbetar på uppdrag av Polismyndigheten som sedan i sin tur ska presentera förundersökningen för åklagaren som därefter ska ta ställning till åtalsfrågan. En enklare ordning är att det endast är åklagaren som har möjlighet att anlita biträde av Försäkringskassan. Det ger också bättre förutsättningar för att bygga upp ett välfungerande samarbete mellan myndigheterna. Genom att möjligheten att begära biträde är förbehållen åklagare kan Försäkringskassan fokusera på att bygga upp effektiva och säkra arbetssätt och rutiner i förhållande till åklagaren, i stället för att göra det i förhållande till både åklagaren och Polismyndigheten. Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet Ds 2026:4 Det lämnas därför inte något förslag om att Polismyndigheten ska få anlita biträde av Försäkringskassan i förundersökningar. Åklagare och Polismyndigheten ska få anlita biträde av Försäkringskassan i utredning av brott innan förundersökning Innan en förundersökning har inletts kan det behöva vidtas åtgärder för att få tillräckligt underlag för beslut om huruvida en förunder- sökning ska inledas eller inte. Sådana åtgärder kan vidtas i en så kallad förutredning, alltså en utredning som föregår en förundersökning. Förfarandet är i princip oreglerat och ger inte möjlighet till tvångs- medelsanvändning eller förhör.73 Förutredningen bör avse en begränsad komplettering av kända eller påstådda förhållanden. Det kan exempelvis röra sig om att inhämta kompletterande upplys- ningar från en anmälare eller att kontrollera dokument som har överlämnats tillsammans med en anmälan. Förutredningen får däremot inte övergå i åtgärder som hör en förundersökning till.74 En förutredning får inte pågå under någon längre tid och inte heller innebära att mer omfattande åtgärder vidtas. En förutredning är inriktad på misstankar om ett konkret brott. I en förutredning får inte fler åtgärder vidtas än vad som krävs för att förundersöknings- ledaren ska kunna ta ställning till om förundersökning ska inledas.75 Enligt den ordning som gäller för skattebrott får åklagare som leder förundersökning anlita biträde av Skatteverket vid en förutred- ning. Skatteverket anmäler i regel brott till Ekobrottsmyndigheten. När ett brott utreds hos Ekobrottsmyndigheten är det en åklagare som fattar beslut om att inleda förundersökning. Det är även åklagare som genomför en förutredning om en sådan behövs. Anmälningar om bidragsbrott görs dock till Polismyndigheten. Det bedöms därmed som sannolikt att det i flertalet fall kommer att vara Polismyndigheten som fattar beslut om att inleda förundersökning och att ledningen av förundersökningen först därefter kommer att tas över av åklagare. Eventuella förutredningar kommer alltså många gånger att ledas av Polismyndigheten, men de skulle även kunna ledas av åklagare. 73 Bring, T., Diesen, C. & Andersson, S. (2019), Förundersökning, femte upplagan, Stockholm, Norstedts juridik, s. 250. 74 JO dnr 3251-1993 och JO dnr 4550-1996. 75 Jfr SOU 1999:53 s. 379 ff. och JO 1997/98 s. 98. Ds 2026:4 Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet Det bedöms vara rimligt att det i en förutredning ska finnas en möjlighet att anlita biträde av Försäkringskassan, enligt en i huvud- sak motsvarande ordning som den som gäller för Skatteverket. Det kan till exempel handla om att Försäkringskassan, efter att den har gjort en brottsanmälan, tar fram kompletterande uppgifter för att det ska vara möjligt att fatta beslut om förundersökning. Det föreslås mot den bakgrunden att Polismyndigheten eller åklagaren ska kunna begära biträde av Försäkringskassan i fråga om utredning av brott innan förundersökning har inletts. Åklagare ska få anlita biträde av Försäkringskassan i utredning om annat brott Som utgångspunkt ska Försäkringskassan endast biträda åklagaren för att genomföra en förundersökning när det är fråga om sådan brottslighet som ingår i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet och som har beskrivits i avsnitt 3.3. Det är dock inte ovanligt att olika brott och brottslig verksamhet hör ihop. Även annan typ av brottslighet än den som har beskrivits i avsnitt 3.3.2 kan i det enskilda fallet visa sig ha samband med sådan brottslighet som Försäkringskassans verksamhet föreslås omfatta. Det är därför lämpligt att ge åklagaren möjlighet att anlita biträde av Försäkrings- kassan i utredning även om annat brott än de som anges i avsnitt 3.3, om det finns särskilda skäl för det. Med utredning avses både förundersökning och förutredning. Ett exempel på när det skulle kunna finnas särskilda skäl att anlita biträde av Försäkringskassan för att utreda även andra brott är om det är fråga om större ärenden där det till exempel förekommer både bidragsbrottslighet och annan brottslighet. Den andra brottslig- heten kan ha ett sådant samband med Försäkringskassans verk- samhet att det är naturligt att Försäkringskassans brottsutredande verksamhet biträder vid förundersökningen. Om det bedöms lämp- ligt med hänsyn till brottens beskaffenhet kan det i ett sådant fall finnas särskilda skäl för åklagaren att anlita biträde av Försäk- ringskassan även beträffande brott som inte ingår i Försäk- ringskassans brottsbekämpande verksamhet. Om en sådan möjlighet inte ges skulle samhällets förmåga att bekämpa brott riskera att bli sämre. Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet Ds 2026:4 3.5 Biträde i utredning om självständigt förverkande Förslag Åklagare ska få anlita biträde av Försäkringskassan i utredning om självständigt förverkande, om det finns särskilda skäl för det. Skälen för utredningens förslag I 36 kap. 5 § brottsbalken finns en bestämmelse som innebär att egendom ska förverkas, om det är klart mera sannolikt att egen- domen härrör från brottslig verksamhet än att så inte är fallet. Sådant förverkande kallas för självständigt förverkande. Enligt 2 kap.

2 § OSL kommer alltså inte omfattas av uppgiftsskyldigheten. Det innebär att intresset av att utreda brott inte behöver stå tillbaka för Försäkringskassans uppgiftsskyldighet enligt lagen om uppgifts- skyldighet för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärds- systemen samt fusk, regelöverträdelser och brottslig i arbetslivet. 7.7.2 Undantag från underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar av statligt företagsstöd Förslag Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet ska undantas från den underrättelseskyldighet som gäller enligt lagen om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar av statligt företagsstöd. Skälen för utredningens förslag Sedan den 1 januari 2026 gäller en underrättelseskyldighet för statliga myndigheter och enskilda organ som beslutar om statligt företagsstöd. Underrättelseskyldigheten regleras i lagen (2025:1268) om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar av statligt Informationstillgång och uppgiftsskyldigheter Ds 2026:4 företagsstöd. Med statligt företagsstöd avses stöd, bidrag och andra ersättningar som beslutas av en statlig myndighet eller av ett enskilt organ på uppdrag av staten och betalas ut till eller på annat sätt tillgodoräknas en enskild näringsidkare eller en annan juridisk person. Detta följer av att det i lagen hänvisas till 2 § subventions- brottslagen (2025:1267). Bland de förmåner och stöd som Försäkringskassan beslutar om finns det sådant som är att anse som statligt företagsstöd. Försäk- ringskassan omfattas alltså av underrättelseskyldigheten enligt lagen om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar av statligt företagsstöd. Även Skatteverket omfattas av den underrättelse- skyldighet som följer av lagen. När det gäller frågan om Skatteverkets brottsbekämpande verk- samhet skulle omfattas av underrättelseskyldigheten enligt lagen om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar av statligt företagsstöd görs i förarbetena samma överväganden som i fråga om behovet av ett undantag för Skatteverkets brottsbekämpande verk- samhet från underrättelseskyldigheten enligt lagen om under- rättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. I förarbetena uttalas således att en underrättelseskyldighet för Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet i många fall skulle vara oförenlig med de intressen som bestämmelserna om förunder- sökningssekretess är avsedda att skydda.222 Skatteverkets under- rättelseskyldighet enligt lagen om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar av statligt företagsstöd gäller därför inte myndighetens brottsbekämpande verksamhet. I Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet kan det förekomma uppgifter om stöd som utgör statligt företagsstöd enligt lagen om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar av statligt företagsstöd. Detta gäller bland annat statlig assistans- ersättning och statligt tandvårdsstöd, som är en del av social- försäkringen. Dessa stöd är även att anse som statligt företagsstöd i de fall stödet betalas ut till en enskild näringsidkare eller till en juridisk person. De skäl som anförs i förarbetena för att undanta Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet från underrättelse- skyldigheten talar därför för att även Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet ska vara undantagen. Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet bör därför, i likhet med Skatte- 222 Prop. 2024/25:187 s. 74. Ds 2026:4 Informationstillgång och uppgiftsskyldigheter verkets brottsbekämpande verksamhet, undantas från underrättelse- skyldighet enligt lagen om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar av statligt företagsstöd. I detta sammanhang kan erinras om att det i avsnitt 3.8.1 föreslås en underrättelseskyldighet för Försäkringskassans brottsbekämp- ande verksamhet gentemot Försäkringskassans och Pensionsmyn- dighetens verksamhet som avser förmåner och stöd. Det hänvisas till vad som anförs om detta i föregående avsnitt. 7.7.3 Undantag från underrättelseskyldighet i fråga om stöd vid korttidsarbete Förslag Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet ska undantas från den underrättelseskyldighet som regleras i 8 a § förord- ningen om stöd vid korttidsarbete. Skälen för utredningens förslag I 8 a § förordningen (2020:208) om stöd vid korttidsarbete regleras en underrättelseskyldighet som gäller för Försäkringskassan och vissa andra uppräknade myndigheter. De myndigheter som omfattas av bestämmelsen ska underrätta handläggande myndighet om det i fråga om arbetsgivare kan antas att godkännande enligt 5 a § lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete har beslutats felaktigt eller att stöd enligt den lagen eller lagen (2021:937) om ny anmälan om avstämning av stöd vid korttidsarbete har beslutats eller betalats ut felaktigt eller med ett för högt belopp. En av de myndigheter som omfattas av underrättelseskyldighet enligt 8 a § förordningen om stöd vid korttidsarbete är Skatteverket. Skyldigheten gäller dock inte i Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet. Frågan är om även Försäkringskassans brottsbekämp- ande verksamhet ska undantas från underrättelseskyldigheten. Den brottsbekämpande verksamhet som Försäkringskassan föreslås få skiljer sig i väsentliga delar från den verksamhet som Informationstillgång och uppgiftsskyldigheter Ds 2026:4 Försäkringskassan bedriver avseende förmåner och stöd. Det skulle förvisso kunna vara så att Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet har tillgång till information som tyder på att stöd vid korttidsarbete har beslutats felaktigt eller med för högt belopp. Det skulle kunna tala för att underrättelseskyldigheten ska gälla även i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. En sådan under- rättelseskyldighet skulle dock kunna stå i strid med intresset av sekretess till skydd för intresset att förebygga och beivra brott. Det föreslås därför att Försäkringskassans brottsbekämpande verksam- het, i likhet med Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet, ska undantas från underrättelseskyldigheten i 8 a § förordningen om stöd vid korttidsarbete. 7.7.4 Undantag från förordning om uppgiftsskyldighet för Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten Förslag Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet ska undantas från den uppgiftsskyldighet som regleras i förordningen om skyldighet för Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten att lämna uppgifter till andra myndigheter. Skälen för utredningens förslag I förordningen (1980:995) om skyldighet för Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten att lämna uppgifter till andra myndigheter finns bestämmelser om att Försäkringskassan och Pensions- myndigheten i vissa situationer är skyldiga att lämna uppgifter till andra myndigheter. Enligt förordningen är Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten exempelvis skyldiga att lämna uppgifter om enskilda till domstol, om uppgifterna behövs där i ärenden enligt socialförsäkringsbalken eller viss annan lagstiftning. De är också skyldiga att lämna vissa uppgifter om enskilda till bland annat Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, en åklagarmyndighet eller en socialnämnd, om uppgifterna behövs i ärenden där. Ds 2026:4 Informationstillgång och uppgiftsskyldigheter Även i detta sammanhang kan det konstateras att den brotts- bekämpande verksamhet som det föreslås att Försäkringskassan ska bedriva skiljer sig i väsentliga delar från myndighetens verksamhet som avser förmåner och stöd. Det är därför inte självklart att den uppgiftsskyldighet som gäller för Försäkringskassan i dag, även ska gälla i den brottsbekämpande verksamhet som Försäkringskassan föreslås få. Tvärtom framstår uppgiftsskyldigheten i förordningen om skyldighet för Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten att lämna uppgifter till andra myndigheter som allt för långtgående, för att den ska gälla även i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Det finns till exempel inte någon bestämmelse i förord- ningen som innebär att intresset av sekretess skulle kunna väga tyngre än intresset av att lämna ut en uppgift i ett enskilt fall. Det innebär att uppgifter som omfattas av förundersökningssekretess skulle kunna komma att röjas, om förordningen skulle gälla även i den brottsbekämpande verksamheten. Ett annat skäl för att undanta den brottsbekämpande verksamheten från uppgiftsskyldigheten enligt förordningen är att den avser uppgifter som finns i Försäkringskassans verksamhet som avser förmåner och stöd. Det finns därför inte någon anledning att låta uppgiftsskyldigheten enligt förordningen även omfatta uppgifter i Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet. Det föreslås därför att Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet undantas från uppgiftsskyldigheten enligt förordningen om skyldighet för Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten att lämna uppgifter till andra myndigheter. 8 Offentlighet och sekretess 8.1 Inledning När Försäkringskassan ska bedriva brottsbekämpande verksamhet kommer myndigheten att hantera olika typer av uppgifter i den verksamheten. Uppgifterna kan av olika skäl vara känsliga. Det kan dels vara uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhåll- anden, som av olika anledningar är skyddsvärda, dels uppgifter som exempelvis hänför sig till en förundersökning och som behöver hållas hemliga med hänsyn till intresset av att förebygga och beivra brott. I det här kapitlet behandlas frågan om det behöver göras ändringar på området för offentlighet och sekretess med anledning av att Försäkringskassan föreslås få en brottsbekämpande uppgift. Kapitlet inleds med en allmän beskrivning av rätten att ta del av allmänna handlingar. Därefter redogörs för att det finns behov av sekretesskydd i den brottsbekämpande verksamhet som Försäk- ringskassan föreslås få bedriva. Det görs också en intresseavvägning mellan å ena sidan intresset av insyn i den verksamhet som Försäk- ringskassan kommer att bedriva och å andra sidan intresset av sekretess. Därefter redogörs för de ändringar i befintliga sekretess- bestämmelser som bedöms vara nödvändiga, för att tillgodose att det finns ett fullgott sekretesskydd för uppgifter i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. 8.2 Rätten att ta del av allmänna handlingar Offentlighetsprincipen innebär att allmänheten ska ha insyn i statens, regionernas och kommunernas verksamhet. Regler om allmänna handlingars offentlighet finns i tryckfrihetsförordningen. Enligt 2 kap. 2 § första stycket tryckfrihetsförordningen får rätten Offentlighet och sekretess Ds 2026:4 att ta del av allmänna handlingar begränsas endast om det är påkallat med hänsyn till vissa angivna intressen, bland annat intresset av att förebygga eller beivra brott och skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Begränsningar i allmänhetens rätt att ta del av allmänna handlingar ska enligt 2 kap. 2 § andra stycket anges noga i en bestämmelse i en särskild lag eller, om det i ett visst fall är lämpligare, i en annan lag som den särskilda lagen hänvisar till. Den rättsliga regleringen om sekretess finns företrädesvis i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. Handlingsoffentligheten gäller enligt 2 kap. 4 och 5 §§ tryck- frihetsförordningen för handlingar som förekommer i myndig- heters, riksdagens och beslutande kommunal församlings verksam- het. Myndigheter är de organ som ingår i den offentligrättsliga statliga och kommunala organisationen. Enligt 3 kap. 1 § OSL innebär sekretess ett förbud att röja en uppgift, vare sig det sker muntligen, genom utlämnande av allmän handling eller på något annat sätt. Sekretess innebär således dels en handlingssekretess, dels en tystnadsplikt för de som enligt 2 kap. 1 § OSL ska iaktta sekretessen. Sekretess gäller enligt 8 kap. 1 och 2 §§ OSL mot enskilda och mot andra myndigheter samt mellan självständiga verksamhetsgrenar inom myndigheter. Gäller förbud mot att röja en uppgift, får uppgiften enligt 7 kap. 1 § OSL inte heller i övrigt användas utanför den verksamhet för vilken den är sekretess- reglerad. 8.3 Sekretess på området för brottsbekämpning och behov av nya sekretessbestämmelser Bedömning De uppgifter som kommer att behandlas i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet bör omfattas av sekretesskydd på samma sätt som när motsvarande uppgifter behandlas av andra brottsbekämpande myndigheter. Det behöver säkerställas att det finns ett sådant sekretesskydd för uppgifter i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Sekretessintresset väger i detta sammanhang tyngre än insynsintresset. Ds 2026:4 Offentlighet och sekretess Skälen för utredningens bedömning Behov av skydd för uppgifter i brottsbekämpande verksamhet När Försäkringskassan ska bedriva brottsbekämpande verksamhet är det viktigt att de uppgifter som myndigheten kommer att behandla i den verksamheten omfattas av sekretesskydd. Att upp- gifter kan hemlighållas kan vara avgörande för att den brotts- bekämpande verksamheten alls ska kunna bedrivas på ett ändamåls- enligt sätt. Det kan till exempel finnas en risk för att en pågående förundersökning saboteras om uppgifter röjs. Det är också viktigt att uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden skyddas. Sådana uppgifter kan av olika anledningar vara känsliga. Som exempel är det ofta en känslig uppgift att någon är föremål för utredning om brott, men det kan också röra sig om andra typer av känsliga uppgifter, som uppgift om enskilds hälsa eller liknande. Om sådana uppgifter röjs kan det finnas risk för att en enskild lider skada eller men. Det finns således ett behov av att kunna begränsa enskildas och allmänhetens rätt till insyn i och tillgång till de uppgifter som kommer att förekomma i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Sekretessbestämmelser på området för brottsbekämpning och behov av kompletterande bestämmelser I offentlighets- och sekretesslagen finns ett antal olika bestämmelser om sekretess som gäller i brottsbekämpande verksamhet. Till att börja med finns i 18 kap. OSL bestämmelser om sekretess till skydd för det allmänna intresset av att förebygga, förhindra och beivra brott. I 35 kap. OSL finns bestämmelser om sekretess till skydd för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i verk- samhet som syftar till att förebygga eller beivra brott. Därutöver finns vissa ytterligare bestämmelser om sekretess som tillämpas av brottsbekämpande myndigheter i andra kapitel, bland annat i 32 kap. och 37 kap. OSL. Vissa av dessa bestämmelser kommer att vara tillämpliga i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet utan att det görs Offentlighet och sekretess Ds 2026:4 några författningsändringar. Det beror på att bestämmelserna är utformade på så sätt att det avgörande för om sekretess gäller är att en uppgift finns i en viss typ av ärende, eller hänför sig till en viss verksamhet. De uppgifter som kommer att hanteras av Försäkrings- kassan i exempelvis en förundersökning kommer därför automatiskt att omfattas av vissa sekretessbestämmelser. Det gäller exempelvis den sekretess som gäller enligt 18 kap. 1 § första stycket och 35 kap. 1 § 1 OSL. Avgörande för om sekretess gäller enligt de bestäm- melserna är att en uppgift ”hänför sig till förundersökning i brott- mål” respektive ”förekommer i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål”. Andra sekretessbestämmelser som tillämpas i myndigheternas brottsbekämpande verksamheter är utformade så att det anges att en uppgift exempelvis ska förekomma i en viss angiven myndighets verksamhet för att omfattas av sekretess. För att de uppgifter som Försäkringskassan kommer att hantera ska omfattas av samma sekretesskydd som motsvarande uppgifter som behandlas av andra brottsbekämpande myndigheter, krävs därför att den sortens bestämmelser kompletteras så att de blir tillämpliga även i verk- samhet som bedrivs av Försäkringskassan. I sammanhanget kan också nämnas att flera av de sekretess- bestämmelser som Försäkringskassan tillämpar i dagsläget, i sin verksamhet som avser förmåner och stöd, inte kommer att vara tillämpliga i den brottsbekämpande verksamheten. Det beror på att sekretessbestämmelsernas räckvidd är begränsad till att bara gälla i en viss typ av ärenden. Ett exempel på det är att sekretessen enligt 28 kap. 1 § 1 OSL gäller för uppgifter som förekommer i ett ärende enligt lagstiftningen om allmän försäkring. En sådan bestämmelse kommer inte att vara tillämplig i Försäkringskassans brottsbekämp- ande verksamhet. Avvägning mellan sekretessintresset och insynsintresset Även om det finns ett tydligt intresse av att skydda vissa uppgifter som förekommer i Försäkringskassans brottsbekämpande verksam- het, som i dag inte träffas av någon befintlig sekretessbestämmelse, måste det vägas mot behovet av insyn i verksamheten. Ds 2026:4 Offentlighet och sekretess Det är av stort vikt att allmänheten har insyn i brottsbekämpande myndigheters verksamhet, särskilt med hänsyn till att det kan vidtas ingripande åtgärder mot enskilda i den typen av verksamhet. Enskilda kan exempelvis bli föremål för olika tvångsmedel. Genom allmänhetens och inte minst journalisters insyn i verksamheten kan det säkerställas att verksamheten bedrivs på ett korrekt sätt och att maktbefogenheterna som finns på området inte missbrukas. Det gör också att effektiviteten kan granskas av helt oberoende aktörer. Härigenom ökar möjligheten till ansvarsutkrävande om det före- kommer brister i tillämpningen av regelverket eller om offentliga medel används ineffektivt eller på ett felaktigt sätt. Insynsintresset tillgodoses delvis genom att huvudregeln är att sekretessen upphör om uppgifterna lämnas till domstol med anled- ning av åtal.223 Dessutom väger intresset av att uppgifter omfattas av sekretess också tungt. Ett bra sekretesskydd är en förutsättning för att den brottsbekämpande verksamheten över huvud taget ska kunna bedrivas på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Som konstaterats ovan finns risk för att exempelvis en förundersökning saboteras om känsliga uppgifter röjs. Det kan också vara så att en enskild person är mindre benägen att medverka vid förhör eller svara på frågor, om det inte finns ett tydligt sekretesskydd till skydd för den enskilde. Det ligger vidare i underrättelseverksamhetens natur att det är viktigt att den kan bedrivas i hemlighet i så stor utsträckning som möjligt. Det är därutöver rimligt att samma sekretesskydd ska gälla i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet, som det som gäller i andra brottsbekämpande myndigheters verksamheter. Det kommer att vara samma typ av skyddsvärda uppgifter som hanteras, oavsett vilken brottsbekämpande myndighet det är som hanterar uppgifterna i det enskilda fallet. Bedömningen görs därför att sekretessintresset väger så pass tungt att det bör finnas sekretessbestämmelser till skydd för uppgifter som förekommer i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. 223 Jfr SOU 2009:72 s. 11. Offentlighet och sekretess Ds 2026:4 8.4 Sekretess till skydd främst för intresset av att förebygga eller beivra brott 8.4.1 Uppgifter i den brottsbekämpande verksamheten som inte hänför sig till någon brottsutredning Förslag Den sekretess som enligt bestämmelsen i 18 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen gäller för uppgift som är att hänföra till en förundersökning i brottmål eller till användning av tvångsmedel i ett sådant mål ska gälla även för övriga uppgifter i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet Skälen för utredningens förslag I 18 kap. 1 § OSL finns en bestämmelse om sekretess som bland annat gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål. I första stycket anges bland annat att sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål eller till angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Det avgörande för om en uppgift omfattas av bestämmelsen är att uppgiften hänför sig till något sådant ärende som räknas upp. Det innebär att uppgifter som Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet kommer att behandla, och som hänför sig till en förundersökning i brottmål eller till angelägenhet som avser använd- ning av tvångsmedel i sådant mål, kommer att omfattas av sekretess enligt bestämmelsen. I bestämmelsens andra stycke punkten 2 finns en bestämmelse som innebär att sekretess gäller i annan verksamhet än sådan som i övrigt beskrivs i paragrafen, och som bedrivs av vissa uppräknade myndigheter. Sekretess enligt bestämmelsen tar sikte på uppgifter som finns i brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet i allmänhet, utan anknytning till något konkret fall. Det kan vara fråga Ds 2026:4 Offentlighet och sekretess om uppgifter som gäller exempelvis resurs- eller organisationsfrågor av vital betydelse, arbetsrutiner, personuppgifter rörande personal och tjänstgöringslistor.224 Förslagen om att Försäkringskassan ska få en brottsbekämpande verksamhet medför att Försäkringskassan kommer att behandla den typen av uppgifter som bestämmelsen tar sikte på inom ramen för sin Försäkringskassans nya brottsbekämpande verksamhet. Upp- gifterna kommer att vara skyddsvärda på samma sätt, som när mot- svarande uppgifter behandlas inom ramen för andra myndigheters brottsbekämpande verksamheter. Sekretess enligt bestämmelsen bör därför gälla även hos Försäkringskassan. Bestämmelsen i 18 kap. 1 § andra stycket 2 OSL ska därför kompletteras så att Försäkrings- kassan blir en av de myndigheter som räknas upp i den. Därmed kommer sekretess att gälla för uppgift som hänför sig till sådan annan verksamhet som avses i bestämmelsen och som bedrivs av Försäkringskassan, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. 8.4.2 Underrättelseverksamhet Förslag Den sekretess som enligt bestämmelsen i 18 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen gäller för en uppgift i under- rättelseverksamhet ska även gälla för en uppgift i Försäkrings- kassans underrättelseverksamhet. Skälen för utredningens förslag I avsnitt 3.7 föreslås att Försäkringskassan ska få bedriva under- rättelseverksamhet. Det är viktigt att de uppgifter som behandlas i underrättelseverksamheten skyddas av sekretess. Om uppgifter i underrättelseverksamheten röjs finns en risk för att syftet med de 224 Se RÅ 1993 not. 398. Offentlighet och sekretess Ds 2026:4 åtgärder som vidtas i verksamheten motverkas eller att verksam- heten skadas. I 18 kap. 2 § OSL finns en bestämmelse om sekretess som skyddar uppgifter i olika myndigheters underrättelseverksamheter. Bestämmelsen är konstruerad på så sätt att uppgifter som hänför sig till sådan verksamhet som avses i 2 kap. 1 § 1 lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område skyddas i första stycket. Sekretess gäller om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas. I andra stycket anges att sekretess gäller, under motsvarande förutsättningar som anges i första stycket, för uppgift som hänför sig till sådan verksamhet som avses i olika brottsbekämpande myndigheters respektive brottsdatalagar. Hänvisning görs till de bestämmelser i respektive brottsdatalag som anger att myndigheten får behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att myndig- heten ska kunna förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet. Uppgifter som behandlas i Försäkringskassans underrättelse- verksamhet bör omfattas av sekretess i motsvarande mån som uppgifter som behandlas i andra myndigheters underrättelseverk- samheter. Det åstadkoms genom att bestämmelsens andra stycke kompletteras med en punkt där det anges att sekretess gäller för uppgift som hänför sig till sådan verksamhet som avses i 2 kap. 1 § 1 lagen (2026:000) om Försäkringskassans behandling av person- uppgifter inom brottsdatalagens område. I 2 kap. 1 § 1 lagen om Försäkringskassans behandling av personuppgifter anges att Försäk- ringskassan får behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att myndigheten ska kunna förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet – det vill säga för att bedriva underrättelse- verksamhet. Ds 2026:4 Offentlighet och sekretess 8.4.3 Myndigheter som biträder åklagarmyndigheter m.fl. Förslag Den sekretess som enligt bestämmelsen i 18 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen gäller i verksamhet hos en myndighet för att biträda en brottsbekämpande myndighet med att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott ska gälla även i verksamhet hos en myndighet för att biträda Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Skälen för utredningens förslag Enligt 18 kap. 3 § OSL gäller sekretess enligt 1 och 2 §§ i annan verksamhet än den som där avses hos en myndighet för att biträda bland annat en åklagarmyndighet, eller någon annan brottsbekämp- ande myndighet som räknas upp i bestämmelsen, med att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. Bestämmelsen innebär att sekretess gäller hos en myndighet som biträder en brotts- bekämpande myndighet i den myndighetens brottsförebyggande eller brottsbekämpande arbete. Som exempel anses en myndighet som upprättar en brottsanmälan biträda Polismyndigheten och uppgifterna i den utredning som ligger till grund för en brotts- anmälan skyddas därför av sekretess enligt denna bestämmelse redan innan uppgifterna har kommit Polismyndigheten till del.225 Om en myndighet biträder Försäkringskassan i det brottsföre- byggande eller brottsbekämpande arbete som Försäkringskassan ska bedriva är det rimligt att sekretess på samma sätt gäller för uppgifter hos den biträdande myndigheten, som om myndigheten hade biträtt någon annan brottsbekämpande myndighet. De uppgifter som kommer att hanteras kommer att vara lika skyddsvärda när en myndighet biträder Försäkringskassan, som när den biträder någon annan brottsbekämpande myndighet. Det föreslås därför att bestäm- melsen i 18 kap. 3 § första stycket OSL ska kompletteras så att det anges att sekretessen enligt 1 och 2 §§ gäller i annan verksamhet än sådan som där avses hos en myndighet för att biträda Försäk- 225 Prop 1979/80:2 Del A s. 140. Offentlighet och sekretess Ds 2026:4 ringskassan med att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. Det innebär att sekretess kommer att gälla för sådana uppgifter, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas. 8.4.4 Internationellt rättsligt samarbete och Schengens informationssystem Förslag Den sekretess som enligt bestämmelsen i 18 kap. 17 § offentlighets- och sekretesslagen gäller för uppgifter om vissa registreringar i Schengens informationssystem ska gälla även hos Försäkringskassan. Skälen för utredningens förslag I 18 kap. 17 § OSL finns en bestämmelse om sekretess som tar sikte på uppgifter i internationellt rättsligt samarbete och Schengens informationssystem, SIS. Enligt bestämmelsens första stycke gäller sekretess i verksamhet som avser rättsligt samarbete på begäran av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, för uppgift som hänför sig till en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål eller en angelägenhet som angår tvångsmedel, om det kan antas att det varit en förutsättning för den andra statens eller den mellanfolkliga domstolens begäran att uppgiften inte skulle röjas. Bestämmelsen innebär att sekretess gäller för uppgifter i utländska brottsutredningar, när sådana uppgifter på grund av rättsligt sam- arbete har lämnats över till en svensk myndighet. Av bestämmelsens andra stycke framgår att motsvarande sekretess gäller hos Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, en åklagar- myndighet, Tullverket, Kustbevakningen, Skatteverket, Migrations- verket, Regeringskansliet och en utlandsmyndighet för uppgift som avser vissa typer av registreringar i SIS. I punkterna 1–3 anges att sekretessen gäller för uppgift som avser registrering om omhänder- Ds 2026:4 Offentlighet och sekretess tagande av en person som har efterlysts för överlämnande eller utlämning, diskreta kontroller, undersökningskontroller eller sär- skilda kontroller, eller okända efterlysta personer som söks för identifiering. När bestämmelserna om sekretess för uppgifter i SIS infördes var avsikten att de skulle omfatta de myndigheter som befattar sig med registreringar i systemet.226 I avsnitt 7.6.1 föreslås att Försäkrings- kassan ska ha åtkomst till uppgifter som har förts in i SIS och ha rätt att söka i sådana uppgifter direkt eller i en kopia, när myndigheten vidtar åtgärder i sin verksamhet för att förebygga, förhindra, avslöja grova brott. Försäkringskassan kommer med andra ord, enligt de förslag som lämnas, vara en sådan myndighet som befattar sig med registreringar i SIS. Det bedöms därför att sekretessen för uppgifter om vissa registreringar i SIS ska omfatta uppgifter hos Försäk- ringskassan. Bestämmelsen i 18 kap. 17 § andra stycket OSL ska därför ändras så att det framgår att sekretessen för uppgifter som avser vissa SIS-registreringar även ska gälla hos Försäkringskassan. 8.5 Sekretess till skydd för enskild i verksamhet som syftar till att förebygga eller beivra brott Förslag Sekretessen för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i förundersökning eller annan brottsbekämpande verksamhet enligt bestämmelsen i 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen ska gälla även i Försäkringskassans brottsbekämp- ande verksamhet. Sekretess enligt bestämmelsen ska gälla även för en uppgift som förekommer i register som förs av Försäkringskassan enligt lagen om Försäkringskassans behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område eller som annars behandlas där med stöd av samma lag. 226 Prop. 1999/2000:64 s. 178. Offentlighet och sekretess Ds 2026:4 Skälen för utredningens förslag I 35 kap. 1 § OSL finns en bestämmelse om sekretess till skydd för enskilda intressen i förundersökning och annan brottsbekämpande verksamhet enligt vad som närmare anges i paragrafen. Sekretessen gäller om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller några närstående till honom eller henne lider skada eller men. Enligt 35 kap. 1 § första stycket 1 OSL gäller sekretess för uppgift som förekommer i utredning enligt bestämmelserna om förunder- sökning i brottmål. Sekretessen enligt denna punkt omfattar bara förundersökningsverksamhet hos polis- och åklagarmyndigheter. En uppgift i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet omfattas alltså inte av sekretess enligt första punkten. Enligt 35 kap. 1 § första stycket 2 OSL gäller sekretess för uppgift som förekommer i angelägenhet som avser användning av tvångs- medel i brottmål eller i annan verksamhet för att förebygga brott. Sekretessen enligt denna punkt omfattar en uppgift i Försäkrings- kassans brottsbekämpande verksamhet, om den hör till en ange- lägenhet som avser användning av tvångsmedel. Sekretess enligt andra punkten gäller alltså för uppgift i ett ärende hos Försäkrings- kassan om verkställighet av beslag eller medverkan i en husrann- sakan. Den sekretess som gäller enligt 35 kap. 1 § första stycket 3 OSL omfattar en uppgift som förekommer i en angelägenhet som avser säkerhetsprövning enligt säkerhetsskyddslagen (2018:585). Sekretessen gäller också för en sådan uppgift hos Försäkringskassan. Av 35 kap. 1 § första stycket 4 OSL följer att sekretess gäller för en uppgift som förekommer i annan verksamhet, än sådan verk- samhet som angetts i de föregående punkterna, och som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott eller verkställa uppbörd och som bedrivs av en åklagarmyndighet, Polismyndig- heten, Säkerhetspolisen, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevak- ningen. Sekretessen enligt fjärde punkten är avsedd att träffa uppgifter som mera allmänt hänför sig till myndigheternas brotts- bekämpande verksamhet. Sekretessen omfattar bland annat upp- gifter om enskildas personliga förhållanden som Polismyndigheten får kännedom om i samband med lägenhetsbråk och dylikt.227 227 Prop. 1979/80:2 Del A s. 284. Ds 2026:4 Offentlighet och sekretess Högsta förvaltningsdomstolen har bedömt att sekretess enligt punkten även omfattar uppgifter i en så kallad förutredning.228 Uppgifter om enskilda som kommer att behandlas i Försäkrings- kassans brottsbekämpande verksamhet kan vara sådana att de är av känslig karaktär. Det kan exempelvis röra sig om uppgifter om en enskilds hälsotillstånd. Även uppgifter av mindre känslig karaktär kan vara sådana att de i det enskilda fallet skulle leda till skada eller men för en enskild om de röjdes. Det är därför viktigt att det finns ett sekretesskydd för de uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden som kommer att behandlas inom ramen för Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. För att sådana uppgifter ska omfattas av sekretesskydd, även om de inte förekommer i en angelägenhet som avser användning av tvångsmedel utan mera allmänt hänför sig till den brottsbekämpande verksamheten, behöver bestämmelsen i 35 kap. 1 § första stycket 4 OSL ändras. Ändringen ska bestå i att det ska anges att sekretess gäller för uppgift i sådan verksamhet som beskrivs i punkten och som bedrivs av Försäkringskassan. Av 35 kap 1 § OSL första stycket följer också att sekretess till skydd för enskild gäller i register som förs eller behandlas av olika brottsbekämpande myndigheter. Det gäller bland annat register som förs av Skatteverket enligt lagen (2018:1696) om Skatteverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område eller som annars behandlas där med stöd av samma lag (punkt 7) och register som förs av Tullverket enligt lagen (2018:1694) om Tullverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område eller som annars behandlas där med stöd av samma lag (punkt 9). När Försäkringskassan för register, eller annars behandlar ett register, i sin brottsbekämpande verksamhet kommer de uppgifter om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som behand- las där att vara skyddsvärda på samma sätt som motsvarande uppgifter som behandlas hos andra brottsbekämpande myndigheter. Det bör därför föras in en punkt i 35 kap. 1 § OSL av vilken det ska framgå att sekretessen till skydd för enskilda enligt bestämmelsen även ska gälla uppgift som förekommer i register som förs av Försäkringskassan enligt lagen om Försäkringskassans behandling 228 RÅ 2001 ref. 27. Offentlighet och sekretess Ds 2026:4 av personuppgifter inom brottsdatalagens område eller som annars behandlas där med stöd av samma lag. 8.6 Sekretess till skydd för enskild i Schengensamarbetet Förslag Bestämmelsen i 37 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen om sekretess till skydd för uppgifter som avser en registrering i Schengens informationssystem ska vara tillämplig även hos Försäkringskassan. Skälen för utredningens förslag I 37 kap. 6 § OSL finns en bestämmelse om sekretess till skydd för enskild för vissa uppgifter i SIS. Enligt bestämmelsen gäller sekretess hos ett antal uppräknade myndigheter för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men och uppgiften förekommer i en angelägenhet som avser registrering i SIS om omhändertagande av en person som har efterlysts för överlämnande eller utlämning (punkt 1), en försvunnen person eller en sårbar person som behöver hindras från att resa (punkt 2), diskreta kontroller, undersökningskontroller eller särskilda kontroller (punkt 3), en okänd efterlyst person som söks för identifiering (punkt 4), nekad inresa och vistelse (punkt 5), eller återvändande (punkt 6). Bestämmelserna om sekretess för uppgifter i SIS bör omfatta de myndigheter som har åtkomst till SIS.229 Som har nämnts tidigare föreslås i avsnitt 7.6.1 att Försäkringskassan ska ha åtkomst till uppgifter som har förts in i SIS. Bestämmelsen i 37 kap. 6 § första stycket OSL bör därför justeras så att det framgår att sekretess enligt bestämmelsen ska gälla även hos Försäkringskassan. 229 Jfr prop. 2020/21:222 s. 76. Ds 2026:4 Offentlighet och sekretess 8.7 Sekretessbrytande bestämmelser 8.7.1 Sekretessbrytande bestämmelse för uppgift som inhämtats genom kamerabevakning Förslag Bestämmelsen i 32 kap. 3 a § första stycket 1 offentlighets- och sekretesslagen ska kompletteras på så sätt att även Försäkrings- kassan anges som en av de myndigheter som kan tillämpa den sekretessbrytande bestämmelsen. Skälen för utredningens förslag Enligt 32 kap. 3 § OSL gäller sekretess för sådan uppgift om en enskilds personliga förhållanden som har inhämtats genom kamera- bevakning som avses i kamerabevakningslagen (2018:1200), om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Sekretessen enligt den bestämmelsen hindrar inte att en uppgift om en enskilds personliga förhållanden lämnas till någon brotts- bekämpande myndighet som anges i 32 kap. 3 a § 1 OSL, om upp- giften behövs för att utreda ett begånget brott för vilket fängelse är föreskrivet eller för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket fängelse är föreskrivet. En uppgift som har inhämtats genom kamerabevakning kan vara sådan att den i ett enskilt fall bedöms som nödvändig för att kunna utreda ett begånget brott som omfattas av Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Försäkringskassan bör i ett sådant fall kunna ta del av uppgiften under samma förutsättningar som andra brottsbekämpande myndigheter kan ta del av sådana upp- gifter. Den sekretessbrytande bestämmelsen i 32 kap. 3 a § OSL bör därför kompletteras så att uppgifter kan lämnas även till Försäk- ringskassan. Bestämmelsen i 32 kap. 3 a § OSL ska därför kompletteras på så sätt att det framgår att uppgifter som omfattas av sekretess enligt Offentlighet och sekretess Ds 2026:4 32 kap. 3 §, OSL trots detta får lämnas ut till Försäkringskassan, om uppgiften behövs för att utreda ett begånget brott för vilket fängelse är föreskrivet eller för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket fängelse är föreskrivet. 8.7.2 Sekretessbrytande bestämmelse för uppgift i förunder- sökning, brottsförebyggande verksamhet, register m.m. Förslag Bestämmelsen i 35 kap. 10 § 4 offentlighets- och sekretesslagen ska kompletteras på så sätt att det framgår att sekretess enligt 1 § inte hindrar att en uppgift lämnas ut enligt vad som föreskrivs i lagen om Försäkringskassans behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Skälen för utredningens förslag I 35 kap. 10 § OSL finns en sekretessbrytande bestämmelse som innebär att sekretessen enligt 35 kap. 1 § OSL inte hindrar att en uppgift lämnas ut enligt vad som föreskrivs i någon sådan lag som anges i punkterna 1–4. Av punkt 4 framgår att uppgift som omfattas av sekretess kan lämnas ut bland annat enligt vad som föreskrivs av någon av de brottsbekämpande myndigheternas brottsdatalagar. Sekretessen i 35 kap. 1 § gäller för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden under vissa förutsättningar, om uppgiften förekommer i bland annat en förundersökning. I kapitel 6 lämnas förslag om en brottsdatalag som ska gälla i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. I likhet med övriga brottsbekämpande myndigheters brottsdatalagar lämnas förslag om att lagen ska innehålla bestämmelser om när person- uppgifter får lämnas ut, utan hinder av sekretess. Det föreslås bland annat att det ska införas en sekretessbrytande bestämmelse för internationellt informationsutbyte mellan brottsbekämpande myn- digheter. Dessutom lämnas förslag om att andra brottsbekämpande Ds 2026:4 Offentlighet och sekretess myndigheter ska ha rätt att ta del av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga, trots sekretess enligt 35 kap. 1 § OSL, om den mottagande myndigheten behöver uppgifterna för ett syfte som anges i 1 kap. 2 § brottsdatalagen (2018:1177). Bestämmelsen i 35 kap. 10 § OSL bör därför kompletteras på så sätt att det anges att en uppgift som omfattas av sekretess kan lämnas ut enligt vad som föreskrivs i lagen om Försäkringskassans behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. 9 Integritetsskyddsfrågor 9.1 Inledning Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet kommer inne- bära behandling av personuppgifter. Det finns därför behov av att klargöra vilka uppgifter som kommer att behandlas och i vilket syfte. Det måste även säkerställas att det finns författningsstöd för behandlingen. När förslagen i denna promemoria lämnas ska det även beaktas att enskildas personliga integritet skyddas genom flera olika lagstiftningsakter. Skyddet finns bland annat i regerings- formen, dataskyddslagstiftningen och Europakonventionen. Det är viktigt att förslagen och den personuppgiftsbehandling som förslagen medför är förenliga med skyddet för den personliga integriteten. En fullgod analys ska därför göras, där det bland annat ska tas ställning till vilka risker för den personliga integriteten förslagen innebär och om dessa risker är nödvändiga och proportionerliga i förhållande till det som förslagen avser att uppnå. Kapitlet inleds med en genomgång av den personuppgifts- behandling som en brottsbekämpande verksamhet hos Försäkrings- kassan kan ge upphov till. Därefter följer en analys av möjliga risker för enskildas personliga integritet. Kapitlet innehåller även en genomgång av den befintliga reglering som finns och den rättsliga grunden för personuppgiftsbehandlingen. Det redogörs också för behovet av ny reglering. Kapitlet avslutas med en sammantagen proportionalitetsbedömning. Integritetsskyddsfrågor Ds 2026:4 9.2 En brottsbekämpande verksamhet hos Försäkringskassan medför behandling av personuppgifter 9.2.1 Den brottsbekämpande verksamheten och behandling av personuppgifter Förslagen innebär att Försäkringskassan ska bedriva brottsbekämp- ande verksamhet. Den brottsbekämpande verksamheten ska bestå dels av en uppgift att utreda brott, dels av en uppgift att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet. Den senare uppgiften innebär att Försäkringskassan ska bedriva underrättelseverksamhet. Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet ska avse bidrags- brott som rörde förmåner och stöd som Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten beslutar om och vissa andra brott enligt vad som föreslås i avsnitt 3.3. Den rättsliga grunden för behandling av personuppgifter i den brottsbekämpande verksamheten är den brottsbekämpande upp- giften. Den behandling av personuppgifter som utförs i den brotts- bekämpande verksamheten regleras först och främst av brotts- datalagen (2018:1177) och därutöver av den dataskyddsreglering som föreslås i kapitel 6. En skillnad mellan den behandling av personuppgifter som utförs i Försäkringskassans verksamhet som avser förmåner och stöd, och den behandling av personuppgifter som sker i den brottsbekämpande verksamheten är att den senare inte alltid sker i syfte att handlägga ett ärende där en enskild är part. I den brottsbekämpande verksamheten kan och förutsätts ofta Försäkringskassan behandla personuppgifter utan att den person som personuppgifterna avser känner till behandlingen. I Försäk- ringskassans verksamhet som avser förmåner och stöd behandlas personuppgifter så länge som krävs för att handlägga ett ärende. I den brottsbekämpande verksamheten kan personuppgifter behandlas under en längre tid än i Försäkringskassans verksamhet som avser förmåner och stöd. Ett annat kännetecken för behandling av personuppgifter i en brottsbekämpande verksamhet är att den innefattar ett regelmässigt och omfattande utbyte av person- uppgifter med andra brottsbekämpande myndigheter. Ds 2026:4 Integritetsskyddsfrågor 9.2.2 Personuppgifter som rör brott kommer behandlas Bedömning I den brottsbekämpande verksamheten kommer Försäkrings- kassan att behandla personuppgifter som rör brott. Skälen för utredningens bedömning Behandling av personuppgifter kan medföra risker för enskildas personliga integritet i varierande grad, beroende på vad det är fråga om för typ av uppgifter. Behandling av uppgifter om att en enskild är misstänkt eller dömd för brott, eller andra typer av uppgifter som rör brott, innebär typiskt sett risk för den enskildes integritet.230 Förslagen i denna promemoria innebär att Försäkringskassan föreslås få i uppgift att utreda brott och bedriva underrättelse- verksamhet i syfte att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet. De personuppgifter som Försäkringskassan kommer att behandla i den nya verksamheten kommer därför i princip alltid att ha koppling till brott, även om det i underrättelseverksamheten inte behöver röra sig om uppgifter med koppling till någon konkret brottslighet. Förslagen innebär därmed att Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet i stor omfattning kommer att behandla personuppgifter som rör brott. 9.2.3 Känsliga personuppgifter kommer behandlas Bedömning Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet kommer att behandla känsliga personuppgifter. 230 Jfr skäl 51 i ingressen till dataskyddsdirektivet. Integritetsskyddsfrågor Ds 2026:4 Skälen för utredningens bedömning Med känsliga personuppgifter avses bland annat uppgifter som avslöjar ras, etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening eller som rör hälsa, sexualliv eller sexuell läggning. Försäkringskassan kommer i stor utsträckning hantera vissa typer av känsliga personuppgifter i sin brottsbekämpande verksam- het. Det gäller framför allt uppgifter om hälsa. Detta eftersom de brott som föreslås omfattas av Försäkringskassans brottsbekämp- ande verksamhet huvudsakligen är sådana bidragsbrott som rör förmåner och stöd som Försäkringskassan beslutar om. I Försäk- ringskassans ärenden som rör olika förmåner och stöd förekommer en stor mängd uppgifter om enskildas hälsa. När någon är föremål för utredning om brott, eller när uppgifter om en enskild förekom- mer i Försäkringskassans underrättelseverksamhet, kommer därför ofta uppgifter om enskildas hälsa att behandlas. Det kan dessutom komma att tillföras ytterligare uppgifter av känslig karaktär i en brottsutredning eller genom informationsinhämtning i underrätt- elseverksamheten. Uppgifter om en enskilds personliga förhållanden kan till exempel avslöja uppgift om sexuell läggning. Förslagen innebär därmed att Försäkringskassans brottsbekämp- ande verksamhet kommer att behandla känsliga personuppgifter i stor omfattning. 9.2.4 Ökad behandling av personuppgifter i Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens verksamheter som avser förmåner och stöd Bedömning Förslagen som lämnas i promemorian innebär att behandlingen av personuppgifter i Försäkringskassans och Pensionsmyndig- hetens verksamheter som avser förmåner och stöd kommer att öka. Ds 2026:4 Integritetsskyddsfrågor Skälen för utredningens bedömning I avsnitt 3.8.1 föreslås att det ska införas en uppgiftsskyldighet för Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Skyldigheten innebär att uppgifter som förekommer i Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet och som kan antas ha särskild betydelse i ett ärende i Försäkringskassans eller Pensionsmyndighetens verk- samhet som avser förmåner och stöd ska lämnas till den verksam- heten. Någon motsvarande uppgiftsskyldighet för Polismyndighet- en gentemot Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten finns inte för närvarande. Den uppgiftsskyldighet som föreslås innebär att Försäkrings- kassans och Pensionsmyndighetens verksamheter som avser för- måner och stöd kommer att ta emot uppgifter som rör enskilda från Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Detta kommer i sin tur leda till att verksamheterna som avser förmåner och stöd kommer att behandla en ökad mängd personuppgifter. Den informa- tion som Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet kom- mer att lämna till Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens verksamheter som avser förmåner och stöd kommer att vara information som förväntas ha betydelse vid handläggningen av ett ärende om rätt till en förmån eller ett stöd. Den brottsbekämpande verksamheten kommer även att lämna information som kan ge anledning att kontrollera riktigheten av redan fattande beslut. Den information som lämnas från den brottsbekämpande verksamheten kommer att innehålla personuppgifter i form av bland annat namn, personnummer och uppehållsort. Den brottsbekämpande verksam- heten kan också föra över personuppgifter som rör misstanke om brott. Den senare typen av personuppgifter medför särskilda integritetsrisker. De personuppgifter som förs över till myndigheternas verk- samheter som avser förmåner och stöd kan alltså ha betydelse både i ett ärende om rätt till en förmån eller ett stöd och i ett ärende i myndigheternas kontrollverksamhet. Uppgifterna kan nämligen både vara av intresse för att bedöma om en utbetalning ska göras, och om en utbetalning som redan har skett har varit korrekt. Personuppgifterna kan alltså komma att behandlas i olika delar av Pensionsmyndighetens och Försäkringskassans verksamheter. Integritetsskyddsfrågor Ds 2026:4 Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten är skyldiga att lämna en uppgift till en brottsbekämpande myndighet om uppgiften behövs i den brottsbekämpande verksamheten. Detta följer av lagen (2025:170) om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämp- ande myndigheterna. Skyldigheten föreslås gälla även i förhållande till Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet, se avsnitt 7.2.1. Det förväntas att Försäkringskassan och Pensionsmyndig- heten kommer att lämna fler uppgifter till Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet jämfört med det uppgiftslämnande som i dag sker från dessa myndigheter till Polismyndigheten. Detta beror på att det troligen är en lägre tröskel för en tjänsteman vid Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten att lämna en uppgift till en brottsbekämpande verksamhet hos Försäkringskassan än vad det är att lämna motsvarande uppgifter till Polismyndigheten. Ett ökat uppgiftslämnande kan också bli resultatet av att en brotts- bekämpande verksamhet hos Försäkringskassan kan antas leda till ett ökat fokus på bekämpningen av bidragsbrott som rör de förmåner och stöd som beslutas av Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten. Ett ökat uppgiftslämnande innebär en ökad behandling av personuppgifter i Försäkringskassans och Pensions- myndighetens verksamheter som avser förmåner och stöd. De personuppgifter som lämnas till Försäkringskassans brottsbekämp- ande verksamhet kommer bland annat att innefatta namn, person- nummer och uppgifter som rör misstanke om brott. Det kan alltså konstateras att de förslag som lämnas i denna promemoria innebär att Försäkringskassans och Pensionsmyndig- hetens verksamheter som avser förmåner och stöd kommer att behandla personuppgifter i en ökad omfattning och dessutom behandla en ökad mängd personuppgifter. Personuppgifterna kan också komma att behandlas i flera delar av dessa verksamheter. Ds 2026:4 Integritetsskyddsfrågor 9.2.5 Informationsutbyte med andra brottsbekämpande myndigheter Bedömning Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet kommer att ha ett informationsutbyte med andra svenska brottsbekämpande myndigheter och med utländska brottsbekämpande myndig- heter. Detta kommer innebära en omfattande behandling av personuppgifter hos Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet och en ökad behandling av personuppgifter hos andra brottsbekämpande myndigheter. Skälen för utredningens bedömning Genom att Försäkringskassan blir en brottsbekämpande myndighet kommer myndigheten att delta i det informationsutbyte som sker mellan brottsbekämpande myndigheter. Sådant informationsutbyte sker till exempel under arbetet mellan Försäkringskassan och åklagare i en brottsutredning. Därutöver sker det ett omfattande informationsutbyte mellan de svenska brottsbekämpande myndig- heterna för att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksam- het. Detta informationsutbyte sker främst mellan de brottsbekämp- ande myndigheternas underrättelseverksamheter. Bland annat kan de brottsbekämpande myndigheterna ge varandra direktåtkomst till personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga. Vidare ska Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet få del av personuppgifter som finns i Polismyndighetens belastnings- register, misstankeregister och biometriregister. Biometriregister innehåller biometriska personuppgifter för identifiering. Försäk- ringskassan föreslås även få del av forensiska uppslag från nationellt forensiskt centrum hos Polismyndigheten. Sådan information inne- håller också personuppgifter. Den brottsbekämpande verksamheten kommer att ta emot finansiell information från finanspolissektionen vid Polismyndigheten. Försäkringskassans brottsbekämpande verk- samhet kommer att delta i det internationella utbytet av under- rättelseinformation mellan brottsbekämpande myndigheter enligt Integritetsskyddsfrågor Ds 2026:4 informationsutbytesdirektivet. Försäkringskassan föreslås också få direktåtkomst till uppgifter i Schengens informationssystem. Utbytet av personuppgifter med andra svenska och utländska brottsbekämpande myndigheter kommer att innebära en omfatt- ande behandling av personuppgifter hos Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet. Informationsutbytet kommer också att medföra en ökad behandling av personuppgifter hos andra brotts- bekämpande myndigheter. 9.2.6 Informationsutbyte med myndigheter samt andra offentliga och enskilda aktörer Bedömning Personuppgifter kommer att föras över till Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet från myndigheter samt från vissa andra offentliga och enskilda aktörer. Detta kommer att innebära behandling av personuppgifter hos såväl de utlämnande aktörerna som hos Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet kommer att lämna uppgifter till andra myndigheter samt till kommuner och arbetslöshetskassor. Detta kommer att innebära behandling av personuppgifter hos såväl Försäkringskassans brottsbekämp- ande verksamhet som den mottagande myndigheten, kommunen eller arbetslöshetskassan. Skälen för utredningens bedömning Som angetts i föregående avsnitt sker det ett informationsutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna. Därutöver lämnar även andra myndigheter samt andra offentliga och enskilda aktörer uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna. I lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämp- ande myndigheterna finns bestämmelser som innebär att ett stort antal myndigheter samt alla kommuner och regioner är skyldiga att lämna uppgifter till en brottsbekämpande myndighet om uppgift- Ds 2026:4 Integritetsskyddsfrågor erna behövs i den brottsbekämpande verksamheten. I lagen regleras också viss uppgiftsskyldighet för skolor. Uppgiftsskyldigheten föreslås gälla även i förhållande till Försäkringskassan i och med att Försäkringskassan blir en brottsbekämpande myndighet, se avsnitt 7.2.1. Arbetsförmedlingen finns med bland de myndigheter som räknas upp i lagen. Försäkringskassans brottsbekämpande verk- samhet omfattar bidragsbrott som rör de individersättningar som lämnas till den som tar del i ett arbetsmarknadspolitiskt program.231 Arbetsförmedlingen kommer därmed att lämna uppgifter till Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet om brottsmiss- tankar som rör dessa ersättningar. Det förmodas att Arbetsför- medlingen kommer att lämna mer uppgifter till Försäkringskassan än vad myndigheten idag lämnar till Polismyndigheten. Som anges i avsnitt 9.2.4 kan nämligen en brottsbekämpande verksamhet hos Försäkringskassan leda till ett ökat fokus på betydelsen av att bekämpa bidragsbrott. Informationsutbytet för att bekämpa brott kan också underlättas av att myndigheterna redan har ett samarbete kring individersättningarna för deltagande i arbetsmarknadspolitiska program. I avsnitt 7.2.3 föreslås att socialnämnder och hälso- och sjuk- vårdspersonal ska vara skyldiga att lämna vissa uppgifter till Försäk- ringskassans brottsbekämpande verksamhet. Det föreslås vidare att Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet ska ha direkt- åtkomst till uppgifter i Skatteverkets beskattningsdatabas och till de uppgifter som finns i konto- och värdefackssystemet som Skatte- verket tillhandahåller, se avsnitt 7.2.4 och 7.5.3. Utöver dessa uppgiftsskyldigheter, och bestämmelser om direkt- åtkomst, kan det erinras om att sekretess till skydd för enskild inte hindrar någon myndighet från att även i övrigt lämna uppgifter till en brottsbekämpande myndighet, om uppgifterna behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda brott. Detta följer av den sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 15 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. Bestämmelsen är tillämplig även när en arbetslöshetskassa lämnar uppgifter. Det innebär att sekretess inte hindrar ett uppgifts- lämnande till den brottsbekämpande verksamheten, om inte över- 231 Aktivitetsstöd, utvecklingsersättning eller etableringsersättning lämnas till den som tar del i ett arbetsmarknadspolitiskt program. Dessa ersättningar beslutas av Försäkringskassan. Integritetsskyddsfrågor Ds 2026:4 vägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet kan vara skyldig att lämna personuppgifter till andra myndigheter, kom- muner och arbetslöshetskassor för att säkerställa korrekta besluts- underlag för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Detta följer av lagen (2024:307) om uppgiftsskyldighet för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen samt fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet. Försäkringskassan ingår i det informationsutbyte som föreskrivs i lagen. Därmed bör även Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet omfattas av den föreskrivna uppgifts- skyldigheten. En uppgift som omfattas av sekretess ska emellertid inte lämnas ut om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att upp- giften lämnas ut. Uppgiftsskyldigheten gäller inte heller uppgifter för vilka det gäller sekretess enligt vissa bestämmelser i OSL. Bland annat gäller inte någon uppgiftsskyldighet i fråga om uppgifter som omfattas av den sekretess som enligt 18 kap. 1 § OSL gäller för uppgifter som hänför sig till förundersökning i brottmål. Någon uppgiftsskyldighet gäller inte heller i fråga om uppgifter som omfattas av den sekretess som gäller i underrättelseverksamhet enligt 18 kap. 2 § OSL. Intresset av att förebygga och beivra brott kommer alltså inte att behöva vika för den uppgiftsskyldighet som gäller för Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet enligt lagen om uppgiftsskyldighet för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen samt fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet. Överföring av uppgifter till Försäkringskassans brottsbekämp- ande verksamhet från myndigheter och från andra offentliga samt enskilda organ kommer att innebära behandling av personuppgifter hos såväl det utlämnande organet som hos Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Det finns anledning att anta att det sammantaget kommer att överföras en stor mängd personuppgifter till Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Därmed kommer det att bli fråga om en omfattande behandling av personuppgifter. När Försäkringskassans brottsbekämpande verk- samhet för över uppgifter till andra myndigheter, kommuner eller arbetslöshetskassor för att förhindra felaktiga utbetalningar från Ds 2026:4 Integritetsskyddsfrågor välfärdssystemen kommer det på samma sätt innebära behandling av personuppgifter hos såväl Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet som den mottagande myndigheten, kommunen eller arbetslöshetskassan. Det kan antas att Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet endast i begränsad omfattning kommer att lämna information enligt lagen om uppgiftsskyldighet för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen samt fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet. Detta beror på att uppgifter i den brottsbekämpande verksamheten i stor utsträckning kommer att omfattas av sekretess enligt 18 kap. 1 eller 2 § OSL. Lagen om uppgiftsskyldighet för att motverka felaktiga utbetal- ningar från välfärdssystemen samt fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet bryter inte sådan sekretess. 9.2.7 Informationsutbyte med banker och andra finansiella företag Bedömning Personuppgifter kommer att föras över från banker och andra finansiella företag till Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Den brottsbekämpande verksamheten kan även komma att föra över personuppgifter till banker och andra finansiella företag. Detta kommer att innebära behandling av personuppgifter hos såväl Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet som hos bankerna och de andra finansiella företagen. Skälen för utredningens bedömning I avsnitt 7.2.2 och 7.5.1 lämnas förslag som innebär att vissa banker och andra finansiella företag ska vara skyldiga att lämna uppgifter till Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet, om vissa förutsättningar är uppfyllda. De banker och finansiella företag som omfattas kan därmed komma att lämna personuppgifter till Försäkringskassan. De personuppgifter som lämnas till den brotts- bekämpande verksamheten avser finansiell information som till Integritetsskyddsfrågor Ds 2026:4 exempel uppgifter om konton, insättningar, uttag, tillgodohavanden och behörigheter i fråga om olika banktjänster. Det föreslås också att Försäkringskassan ska anges som en sådan brottsbekämpande myndighet som får delta i samverkan för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. I sådan samverkan kan uppgifter komma att lämnas till Försäkringskassan från sådana kreditinstitut som anges i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Uppgifter kan även komma att lämnas från Försäkrings- kassan till ett sådant kreditinstitut. Personuppgifter kommer alltså att föras över från banker och andra finansiella företag till Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Den brottsbekämpande verksamheten kan även komma att föra över uppgifter till banker och andra finansiella företag. Detta kommer att innebära behandling av personuppgifter hos såväl Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet som hos banker och andra finansiella företag. Det kan antas att uppgiftsskyldigheten för banker och andra finansiella företag gentemot Försäkrings- kassans brottsbekämpande verksamhet inte kommer att leda till någon omfattade överföring av personuppgifter från ett enskilt företag till myndigheten. Det kan dock antas att Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet sammanlagt kommer att inhämta en stor mängd personuppgifter från banker och andra finansiella företag. Det innebär att Försäkringskassan kommer att behandla en stor mängd personuppgifter i form av finansiell information. 9.3 Risker för enskildas personliga integritet Bedömning Den personuppgiftsbehandling som blir följden av att Försäk- ringskassan ska bedriva brottsbekämpande verksamhet innebär sammantaget en ökad risk för intrång i enskildas integritet. Ds 2026:4 Integritetsskyddsfrågor Skälen för utredningens bedömning Försäkringskassan blir ytterligare en myndighet som ska behandla personuppgifter som rör brott I dagsläget bedrivs brottsbekämpande verksamhet hos ett antal olika myndigheter. Hos dessa myndigheter behandlas regelmässigt person ’uppgifter som rör fällande domar i brottmål, misstänkta brott och andra uppgifter som rör brott. Förslagen i denna promemoria innebär att Försäkringskassan ska bli en brottsbekämpande myn- dighet. Försäkringskassan blir därmed ytterligare en myndighet som regelmässigt och i stor omfattning ska behandla personuppgifter som rör brott. Den brottsbekämpande verksamheten hos Försäkringskassan föreslås omfatta bidragsbrott och vissa andra angivna brott. Brotts- bekämpande verksamhet som gäller dessa brott bedrivs i dag huvud- sakligen hos Polismyndigheten. Genom förslagen i denna promem- oria kommer personuppgifter som i dagsläget behandlas hos Polis- myndigheten i stället att behandlas hos Försäkringskassan. I vissa fall kommer personuppgifterna att behandlas både hos Polismyn- digheten och hos Försäkringskassan. Detta eftersom det även i fortsättningen kommer vara Polismyndigheten som tar emot en anmälan och eftersom Polismyndigheten i vissa fall kommer att vara involverad i förundersökningar där Försäkringskassan biträder åklagaren, till exempel i syfte att verkställa tvångsmedel. Det kan alltså konstateras att förslagen innebär att fler myndig- heter än i dag ska bedriva brottsbekämpande verksamhet och därmed regelmässigt behandla personuppgifter som rör brott. Förslagen syftar till att effektivisera och att kraftsamla mot bidragsbrott och anslutande brottslighet. Det är därför rimligt att anta att även fler personuppgifter kommer behandlas som en följd av förslagen. Behandling av uppgifter som rör brott medför typiskt sett risk för enskildas integritet och risken ökar genom att behandlingen av den typen av uppgifter sprids ut på flera myndigheter. Förslagen innebär också att vissa personuppgifter om brott kommer att behandlas av fler än en myndighet samtidigt. Även detta medför en ökad integritetsrisk genom att uppgifter kan komma att behandlas av en större krets personer samtidigt. Integritetsskyddsfrågor Ds 2026:4 Förslagen innebär också att Försäkringskassan, i den underrätt- elseverksamhet som föreslås för myndigheten, får behandla person- uppgifter utan några konkreta misstankar om brott. Den enskilde kommer ofta inte få kännedom om behandlingen som sker i under- rättelseverksamheten. Det innebär att den enskilde inte har möjlig- het att själv tillvarata sina integritetsintressen. Även detta medför ökade risker för enskildas personliga integritet. Ökad behandling av personuppgifter i Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens verksamheter som avser förmåner och stöd Förslagen i denna promemoria innebär att Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens verksamheter som avser förmåner och stöd kommer att ta emot uppgifter från Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet, när sådana uppgifter kan antas ha särskild betydelse i ett ärende i myndigheternas verksamheter som avser förmåner och stöd. En ökad mängd personuppgifter kommer därför att behandlas i Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens verk- samheter som avser förmåner och stöd jämfört med vad som är fallet i dag. Det innebär en ökad risk för enskildas personliga integritet. Fler uppgifter kommer lämnas mellan myndigheter och andra aktörer Förslagen kommer leda till ett utökat uppgiftslämnande. Till att börja med kommer uppgifter lämnas mellan brottsbekämpande myndigheter i större omfattning. Att Försäkringskassan blir en brottsbekämpande myndighet kan antas innebära en intensifiering av arbetet med att bekämpa bidragsbrott och därmed leda till en ökad mängd information som kan delas med övriga brottsbekämpande myndigheter. Uppgifter kommer också lämnas till Försäkrings- kassan från andra myndigheter samt från offentliga och enskilda aktörer. En brottsbekämpande verksamhet hos Försäkringskassan kan även antas leda till ett ökat uppgiftslämnande från dessa jämfört med den informationsdelning som sker enligt nuvarande ordning. Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet kommer därtill att lämna uppgifter till andra myndigheter och enskilda aktörer inom ramen för samverkan mot brott enligt bland annat lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Ds 2026:4 Integritetsskyddsfrågor Vid all överföring av personuppgifter finns en risk för att upp- gifter sprids på ett olämpligt sätt, till exempel genom att uppgifterna sprids till personer som inte har rätt att ta del av dem. Det ökade uppgiftslämnandet innebär därför ökade risker för intrång i enskildas integritet. Förslagen medför dessutom att känsliga personuppgifter som behandlas i Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens verk- samheter som avser förmåner och stöd kommer att spridas i större omfattning, jämfört med en ordning där Försäkringskassan inte har någon brottsbekämpande uppgift. Detta med hänsyn till att en anmälan om brott, som kan innefatta sådana känsliga uppgifter, även fortsättningsvis ska göras till Polismyndigheten. Därefter kommer det ofta vara Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet som utför förundersökningen rörande det misstänkta brottet. Känsliga personuppgifter från Försäkringskassans och Pensions- myndighetens verksamheter som avser förmåner och stöd kommer därmed spridas till både Polismyndigheten och Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet, i stället för att endast lämnas till Polismyndigheten. Denna ökade spridning av uppgifter innebär en ökad risk för enskildas integritet. Samlad bedömning Sammantaget medför förslagen ökade risker för intrång i enskildas personliga integritet. Förslagen innebär att Försäkringskassan regelmässigt kommer behandla personuppgifter som rör brott. Det innebär att Försäkringskassan blir ytterligare en myndighet som regelmässigt behandlar sådana uppgifter, utöver de myndigheter som gör det i dag. Förslagen innebär också att personuppgifter som rör brott i vissa fall kommer behandlas av fler myndigheter på samma gång än vad som är fallet i dag. Personuppgifter kommer även i övrigt att lämnas mellan myndigheter och andra aktörer i ökad omfattning. Till detta kommer att känsliga personuppgifter kan komma att behandlas i ökad omfattning och av fler aktörer jämfört med i dag. Integritetsskyddsfrågor Ds 2026:4 9.4 Behovet av ny reglering Förslag Personuppgifter som behandlas i Säkerhetspolisens brotts- bekämpande verksamhet ska också få behandlas för att tillhanda- hålla information som behövs i Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet. Nationellt forensiskt centrum inom Polismyndigheten ska få behandla personuppgifter för att utföra forensiska analyser, undersökningar eller jämförelser åt Försäkringskassan. Enskilda ska få behandla personuppgifter för att lämna uppgifter som har begärts av Försäkringskassan för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller för att utreda eller lagföra brott. Bedömning I övrigt finns det stöd för den personuppgiftsbehandling som förslagen medför i befintlig reglering och i den brottsdatalag för Försäkringskassan som föreslås i kapitel 6. Skälen för utredningens förslag och bedömning Behandling av personuppgifter som utförs av Försäkringskassan och övriga brottsbekämpande myndigheter Genom att Försäkringskassan blir en brottsbekämpande myndighet som har i uppgift att utreda brott samt att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet gäller brottsdatalagen för den behandling av personuppgifter som utförs i verksamheten. Av 2 kap. 1 § brottsdatalagen följer att personuppgifter får behandlas bland annat om det är nödvändigt för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda brott. Detta innebär att den behandling av personuppgifter som Försäkringskassan föreslås Ds 2026:4 Integritetsskyddsfrågor utföra i den brottsbekämpande verksamheten har stöd i brotts- datalagen. De förslag som lämnas i denna promemoria innebär att Försäk- ringskassan som brottsbekämpande myndighet kommer att delta i det informationsutbyte som sker mellan de brottsbekämpande myndigheterna. Den personuppgiftsbehandling som till följd av detta informationsutbyte utförs av övriga brottsbekämpande myn- digheter regleras, förutom av den generella brottsdatalagen, även av myndighetsspecifika brottsdatalagar. De myndighetsspecifika brottsdatalagarna anger den rättsliga grunden för respektive myndighets behandling av personuppgifter. Till exempel finns en bestämmelse om rättslig grund för behandling av personuppgifter i 2 kap. 1 § lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område (polisens brottsdatalag) och i 2 kap. 1 § lagen (2018:1696) om Skatteverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Bestämmelserna om rättslig grund i de myndighetsspecifika brottsdatalagarna anger att myndigheterna får behandla person- uppgifter om det är nödvändigt för att myndigheten ska kunna utföra sina brottsbekämpande uppgifter. Som angetts ger den generella brottsdatalagen stöd för behandling av personuppgifter som sker för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda brott. Övriga brotts- bekämpande myndigheter har dock särskilda bestämmelser om rättslig grund för behandling av personuppgifter i sina myndighets- specifika brottsdatalagar. I kapitel 6 föreslås en särskild brottsdatalag för Försäkringskassan. Den ska gälla utöver den generella brotts- datalagen och innehålla bestämmelser som närmare reglerar behandling av personuppgifter i Försäkringskassans brottsbekämp- ande verksamhet. Utformningen av Försäkringskassans brottsdata- lag bör överensstämma med utformningen av de övriga myndighets- specifika brottsdatalagarna. Därför bör även Försäkringskassans brottsdatalag innehålla en bestämmelse om rättslig grund för behandling av personuppgifter. Ett sådant förslag lämnas i avsnitt 6.7.1. Därigenom får Försäkringskassan en dataskyddsreglering som överensstämmer med den som gäller för övriga brottsbekämpande myndigheter. Bedömningen är att övriga brottsbekämpande myndigheter har stöd för att behandla personuppgifter genom att föra över dem till Integritetsskyddsfrågor Ds 2026:4 Försäkringskassan så länge det sker i ett brottsbekämpande syfte. Myndigheterna har även rättslig grund för att behandla person- uppgifter genom att ta emot dem från Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet. Detta gäller också för Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter i frågor som inte rör nationell säkerhet. När Säkerhetspolisen behandlar personuppgifter som rör nationell säkerhet gäller däremot inte den generella brottsdatalagen eller lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brotts- datalagens område. För behandling av personuppgifter som rör nationell säkerhet i Säkerhetspolisens brottsbekämpande och lagför- ande verksamhet gäller i stället lagen (2019:1182) om Säkerhets- polisens behandling av personuppgifter. Behandling av personuppgifter hos Säkerhetspolisen Den information som Säkerhetspolisen behandlar är ofta av sådan art att den varken kan eller bör vidarebefordras. Det finns dock situationer där Säkerhetspolisen kan behöva vidarebefordra informa- tion som den har samlat in, exempelvis för att kunna förhindra allvarliga brott som ligger utanför Säkerhetspolisens behörighet.232 Enligt lagen om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter får personuppgifter som behandlas i Säkerhetspolisens brottsbekämp- ande verksamhet också behandlas om det är nödvändigt för att till- handahålla information som behövs i den brottsbekämpande verk- samheten hos Polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Åklagar- myndigheten, Tullverket, Kustbevakningen eller Skatteverket. Detta följer av ändamålsbestämmelsen i 2 kap. 4 § första stycket första punkten lagen om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter. Det kan även finnas ett samband mellan den brottslighet som det föreslås att Försäkringskassan ska bekämpa och den brottslighet som hör till Säkerhetspolisens ansvarsområde. Det kan till exempel tänkas att terroristbrott, som faller inom Säkerhetspolisens ansvars- område, finansieras genom bidragsbrott. Säkerhetspolisen kan därmed få del av uppgifter om bidragsbrott. Det kan därför finnas behov av att Säkerhetspolisen ska kunna tillhandahålla information också till den brottsbekämpande verksamheten hos Försäkrings- kassan. Bestämmelsen i 2 kap. 4 § första stycket första punkten lagen 232 Se prop. 2018/19:163 s. 70 och prop. 2009/10:85 s. 260 f. Ds 2026:4 Integritetsskyddsfrågor om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter bör därför ändras så att personuppgifter som behandlas i Säkerhetspolisens brottsbekämpande verksamhet också ska få behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i Försäk- ringskassans brottsbekämpande verksamhet. Behandling av känsliga personuppgifter i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet I 2 kap. 11 § brottsdatalagen finns bestämmelser om känsliga person- uppgifter. Där föreskrivs att personuppgifter som avslöjar ras, etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk över- tygelse eller medlemskap i fackförening eller som rör hälsa, sexualliv eller sexuell läggning inte får behandlas. Om uppgifter om en person behandlas får de dock kompletteras med känsliga personuppgifter när det är absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen. För att kunna pröva frågor om förmåner och stöd i socialförsäk- ringen behöver Försäkringskassan behandla känsliga personupp- gifter. Det gäller främst uppgifter om hälsa. Det kan även finnas behov av att behandla känsliga personuppgifter i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Känsliga personuppgifter, främst uppgifter om hälsa, kan förekomma i en brottsutredning om bidragsbrott eller i en underrättelseverksamhet som rör misstankar om bidragsbrott. Syftet med behandlingen kommer emellertid aldrig ensamt vara att registrera känsliga personuppgifter. Känsliga person- uppgifter kommer bara att registreras som ett komplement till andra personuppgifter och kommer bara att behandlas om det krävs för att utreda, förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet. Bedömningen är därför att den behandling av känsliga person- uppgifter som kommer att ske i Försäkringskassans brottsbekämp- ande verksamhet är förenlig med den behandling av känsliga person- uppgifter som brottsdatalagen tillåter. Behandling av personuppgifter vid nationellt forensiskt centrum Inom Polismyndigheten är det nationellt forensiskt centrum som ansvarar för den forensiska verksamheten. Forensisk verksamhet handlar främst om att ta fram teknisk bevisning för att kunna styrka Integritetsskyddsfrågor Ds 2026:4 brott. Forensisk verksamhet, till exempel teknisk analys eller under- sökning, kan även skapa underlag som kan användas i verksamhet som syftar till att förebygga, förhindra eller upptäcka brott, så kallade forensiska uppslag. Den rättsliga grunden för den person- uppgiftsbehandling som utförs av nationellt forensiskt centrum är Polismyndighetens brottsbekämpande uppdrag. Behandlingen har därmed stöd i 2 kap. 1 § polisens brottsdatalag. Det finns därtill bestämmelser om de ändamål för vilka nationellt forensiskt centrum får utföra behandling av personuppgifter. I 6 kap. 1 § första stycket 2 polisens brottsdatalag föreskrivs att nationellt forensiskt centrum får behandla personuppgifter för att utföra forensiska analyser, undersökningar eller jämförelser åt den egna myndigheten eller åt Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen, Skatteverket eller allmän domstol. Det kan uppkomma behov för Försäkringskassan att ta hjälp av nationellt forensiskt centrum i den brottsbekämpande verksam- heten. När Försäkringskassan biträder åklagaren i en förunder- sökning kan i och för sig åklagaren vända sig till nationellt forensiskt centrum och ge i uppdrag att ta fram ett sakkunnigutlåtande. Det är dock en fördel om även Försäkringskassan, efter instruktion av åklagaren, kan ge nationellt forensiskt centrum i uppdrag att till exempel utföra en forensisk undersökning. I Försäkringskassans verksamhet med att förebygga, förhindra och upptäcka brott kan myndigheten också ha behov av analyser och undersökningar från nationellt forensiskt centrum. Det kan till exempel gälla hjälp med it-forensisk undersökning. Ändamålsbestämmelsen i 6 kap. 1 § första stycket 2 polisens brottsdatalag behöver därför ändras så att den ger nationellt forensiskt centrum stöd för att utföra den behandling av personuppgifter som behövs för att utföra forensiska analyser, undersökningar eller jämförelser åt Försäkringskassan. I avsnitt 7.3.3 lämnas ett förslag som också rör personuppgifter hos nationellt forensiskt centrum. Där föreslås att Försäkrings- kassan ska ha möjlighet att ta del av personuppgifter som behandlas i forensisk uppslagsverksamhet. Ds 2026:4 Integritetsskyddsfrågor Behandling som utförs av andra offentliga och enskilda aktörer De förslag som lämnas innebär även behandling av personuppgifter hos andra än de brottsbekämpande myndigheterna. Det föreslås nämligen att myndigheter och andra offentliga och enskilda aktörer under vissa förutsättningar ska lämna uppgifter till Försäkrings- kassans brottsbekämpande verksamhet. Den behandling av person- uppgifter som till följd av dessa förslag kommer att utföras av myndigheter och andra offentliga och enskilda aktörer regleras av EU:s dataskyddsförordning.233 Behandling av personuppgifter är tillåten enligt artikel 6.1 c i EU:s dataskyddsförordning och 2 kap. 1 § dataskyddslagen om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som följer av lag eller förordning. Den behandling av personuppgifter som informationsutbytet inne- bär kommer även att vara tillåten enligt artikel 6.1 e i EU:s data- skyddsförordning och 2 kap. 2 § dataskyddslagen eftersom brotts- bekämpning är ett allmänt intresse. Behandlingen av person- uppgifter är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse. Utöver de uppgiftsskyldigheter som föreslås i denna promemoria kan det finnas behov för Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet att begära in personuppgifter från en enskild. I arbetet med en brottsutredning eller i underrättelseverksamhet kan till exempel uppgifter från enskilda näringsidkare vara av intresse. Det kan gälla uppgifter om köp från en butik eller om någon har företagit resor med ett transportföretag. Det kan även gälla personuppgifter i form av material från kamerabevakning som bedrivs av enskilda. I 2 kap. 5 § dataskyddslagen finns en bestämmelse som ger enskilda rätt att behandla personuppgifter när det är nödvändigt för att tillmötesgå en begäran från en brottsbekämpande myndighet i myndighetens brottsbekämpande verksamhet. Bakgrunden till bestämmelsen är att det i situationer, där möjligheterna till ett utlämnande inte är särskilt reglerat, rådde en osäkerhet bland enskilda om det dataskyddsrättsliga regelverket medgav att person- uppgifter fick lämnas ut.234 Därför infördes bestämmelsen som inne- bär att enskilda får behandla personuppgifter för att lämna ut sådana uppgifter som har begärts av Ekobrottsmyndigheten, Kustbevak- 233 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG. 234 Se prop. 2024/25:65 s. 177 ff. Integritetsskyddsfrågor Ds 2026:4 ningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tull- verket och Åklagarmyndigheten för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller för att utreda eller lagföra brott. Bestämmelsen i 2 kap. 5 § dataskyddslagen bör även omfatta Försäkringskassan. En förutsättning för att en enskild ska få behandla personuppgifter med stöd av bestämmelsen är att Försäk- ringskassans brottsbekämpande verksamhet ska ha begärt att få ta del av uppgifterna. Det ankommer på Försäkringskassan att begränsa en förfrågan till sådana uppgifter som är nödvändiga för verksamheten. Personuppgifter ska vidare bara få behandlas om de ska tillföras Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Bestämmelsen ska alltså inte ge stöd för behandling av person- uppgifter för utlämnande av personuppgifter till Försäkringskassans verksamhet som avser förmåner och stöd. Den behandling av personuppgifter som kommer att ske hos enskilda kommer i stor utsträckning att vara styrd av vilken behandling som får ske hos Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Behandlingen av personuppgifter i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet regleras av brottsdatalagen och den myndighetsspecifika brottsdatalag som föreslås i kapitel 6. Behand- lingen av personuppgifter i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet är, liksom i fråga om behandling av personuppgifter hos övriga brottsbekämpande myndigheter, underställd stränga krav. När Försäkringskassan utformar sin begäran måste den ta hänsyn till kraven i den dataskyddslagstiftning som gäller för den brotts- bekämpande verksamheten. Många gånger måste en behandling av personuppgift ske hos myndigheten redan för att utforma begäran, nämligen i de fall myndigheten frågar om vissa identifierade eller identifierbara personer. Men även om begäran är utformad på annat sätt måste myndigheten säkerställa att begäran inte blir för omfatt- ande. Begäran måste vara utformad på ett sådant sätt att svaret inte kan förväntas omfatta personuppgifter som är onödiga eller fler än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med begäran. Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet behöver alltså utforma sin begäran på ett sådant sätt att de personuppgifter som kan förväntas inkomma till myndigheten med anledning av begäran får behandlas. Det medför i förlängningen att även den behandling av personuppgift som kan förväntas ske hos den enskilde är nödvändig och proportionerlig. Ds 2026:4 Integritetsskyddsfrågor Mot denna bakgrund bedöms en bestämmelse som ger enskilda en möjlighet att behandla personuppgifter för att tillmötesgå en begäran från Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet vara en nödvändig och proportionerlig åtgärd för att uppnå det allmänna intresset av att bekämpa brottslighet. Den enskilde har vid ett utlämnande ansvar för att behandlingen av personuppgifter inte går utöver vad som är nödvändigt för att efterkomma myndighetens begäran enligt principen om uppgiftsminimering, se artikel 5.1 c i EU:s dataskyddsförordning. Vid tveksamhet bör samråd kunna ske med Försäkringskassan för att klargöra vilka uppgifter som faktiskt behövs. Det kan konstateras att de personuppgifter som lämnas till Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet får ett starkt skydd där, inte bara genom det dataskyddsrättsliga regelverk som föreslås i kapitel 6, utan också genom att uppgifterna i regel skyddas av stark sekretess, till exempel enligt bestämmelserna i 18 kap. 1, 1 a och 2 §§ och 35 kap. 1 § OSL. De personuppgifter som tas emot av den brottsbekämpande myndigheten blir i de allra flesta fall offentliga först om eller när åtal väcks. En bestämmelse som innebär att enskilda ska få behandla person- uppgifter för att lämna ut sådana uppgifter som har begärts av Försäkringskassan för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller för att utreda brott uppfyller alltså kraven på proportionalitet och nödvändighet enligt EU:s dataskydds- förordning. Försäkringskassan ska därför tas med bland de brotts- bekämpande myndigheter som anges i 2 kap. 5 § dataskyddslagen. 9.5 En begränsning av skyddet för den personliga integriteten Bedömning Den behandling av personuppgifter som föreslås ska få utföras med anledning av Försäkringskassans brottsbekämpande verk- samhet innebär en begränsning av skyddet för den personliga integriteten som var och en har rätt till enligt 2 kap. 6 § andra stycket regeringsreformen. Integritetsskyddsfrågor Ds 2026:4 Skälen för utredningens bedömning Enligt 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen är var och en gente- mot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Skyddet för den personliga integriteten är ett uttryck för respekten för individens självbestämmande. Att grundlagen skyddar den person- liga integriteten betonar vikten av respekt för individens rätt att själv förfoga över och ta ställning till det allmännas tillgång till sådan information som rör hans eller hennes privata förhållanden.235 De förslag som lämnas skapar förutsättningar för att en stor mängd personuppgifter ska kunna lämnas till Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet och behandlas där. Försäkrings- kassans brottsbekämpande verksamhet kommer att ta emot en stor mängd personuppgifter från andra brottsbekämpande myndigheter. Uppgifter kommer också att lämnas till Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet från alla de myndigheter samt offentliga och enskilda aktörer som omfattas av lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna. Bland dem ingår Försäkringskassans verksamhet som avser förmåner och stöd, som alltså kommer att lämna uppgifter till myndighetens brottsbekämp- ande verksamhet. Därutöver ska till exempel banker, kreditinstitut och andra finansiella företag lämna uppgifter till Försäkringskassan brottsbekämpande verksamhet enligt vad som föreslås. Dessutom kan Försäkringskassan i sin brottsbekämpande verk- samhet, till exempel genom spaning eller annat underrättelsearbete, samla in personuppgifter på egen hand. Försäkringskassan kommer också att samla in uppgifter genom att hålla förhör under genom- förandet av en förundersökning. Behandlingen av personuppgifter i Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet utförs utan samtycke från den som person- uppgifterna avser. Bland de personuppgifter som behandlas kommer det att ingå känsliga personuppgifter, bland annat uppgifter om hälsa. Behandlingen kommer också avse uppgifter om brottsmiss- tankar och uppgifter om att en enskild är föremål för en brotts- utredning. Den typen av uppgifter är integritetskänsliga. Den totala mängden personuppgifter som kan komma att behandlas ger 235 Prop. 2009/10:80 s. 176. Ds 2026:4 Integritetsskyddsfrågor förutsättningar för kartläggning av den enskildes personliga förhåll- anden. Detta gäller även om behandling av uppgifter bara sker i den utsträckning som behövs för att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda brottslig verksamhet. Den sammantagna bedömningen är att de förslag som lämnas innebär ett betydande intrång i den personliga integriteten. Därmed innebär förslagen en inskränkning av det skydd för den personliga integriteten som var och en har rätt till enligt 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen. Enligt 2 kap. 20 § regeringsformen får en sådan begränsning endast göras genom lag. För att det ska vara möjligt att i lag inskränka rätten till personlig integritet ställs krav på att begränsningarna ska vara nödvändiga för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningarna får inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som föranlett begränsningarna och inte heller sträcka sig så långt att de utgör ett hot mot den fria åsikts- bildningen. Detta följer av bestämmelsen i 2 kap. 21 § regerings- formen. I följande avsnitt redovisas en proportionalitets- och nödvändig- hetsbedömning som gäller frågan om det finns förutsättningar att begränsa den grundlagsskyddade rätten till personlig integritet genom den behandling av personuppgifter som föreslås i denna promemoria. 9.6 Sammantagen proportionalitets- och nödvändighetsbedömning Bedömning Den behandling av personuppgifter i Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet som föreslås är en proportionerlig och nödvändig begränsning av skyddet för den personliga integriteten för att kunna förebygga, förhindra, upptäcka och utreda brottslig verksamhet på ett effektivt sätt. Integritetsskyddsfrågor Ds 2026:4 Skälen för utredningens bedömning I föregående avsnitt har bedömningen gjorts att den behandling av personuppgifter som föreslås ska få utföras med anledning av Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet innebär en begränsning av skyddet för den personliga integriteten som var och en har rätt till enligt 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen. Behandlingen av personuppgifter i den brottsbekämpande verksam- heten innebär således ett betydande intrång i den personliga integri- teten. Vid en bedömning av om detta intrång är proportionerligt, med hänsyn till ändamålet, ska dock till en början beaktas att intrånget främst består i att personuppgifter, som redan behandlas av de brottsbekämpande myndigheterna, kommer att behandlas av en vidare krets när Försäkringskassan också blir en brottsbekämp- ande myndighet. En stor del av de personuppgifter som kommer att behandlas i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet är alltså redan i dag föremål för behandling i brottsbekämpande verksamhet. Att ge Försäkringskassan en brottsbekämpande uppgift syftar till att åstadkomma en effektivare ordning för att bekämpa bidragsbrott. Den åtgärd som leder till ett intrång i den personliga integriteten motiveras alltså av ett allmänt intresse. En brottsbekämpande verksamhet hos Försäkringskassan kan prioritera arbetet med att bekämpa bidragsbrott på ett annat sätt än vad Polismyndigheten kan. Försäkringskassans brottsbekämpande uppgift kommer nämligen att vara snävare än Polismyndighetens. När åklagare begär biträde av Polismyndigheten med att genomföra en förundersökning kan Polismyndigheten i stället behöva prioritera arbetet med andra brott. Det kan antas att en åklagare kan genom- föra en brottsutredning snabbare med biträde av Försäkringskassan, jämfört med när en åklagare är beroende av biträde från Polis- myndigheten. Därmed leder en brottsbekämpande verksamhet hos Försäkringskassa till en ökad effektivitet i arbetet mot bidragsbrott. Den brottsbekämpande verksamheten hos Försäkringskassan föreslås även innefatta en underrättelseverksamhet. En underrätt- elseverksamhet behöver ha tillgång till information för att kunna förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet. I denna promemoria lämnas förslag som innebär att underrättelseverk- samheten hos Försäkringskassan ska ha tillgång till i huvudsak Ds 2026:4 Integritetsskyddsfrågor samma information som övriga brottsbekämpande myndigheter. Ett värde med att även Försäkringskassan ska kunna bedriva under- rättelseverksamhet är att en sådan kan antas få tillgång till mer uppgifter än vad som kommer Polismyndighetens underrättelse- verksamhet till del. Bland annat kan Försäkringskassans verksamhet som avser förmåner och stöd komma att lämna information som behövs i den brottsbekämpande verksamheten i större utsträckning än vad som sker i dag. Det kan nämligen upplevas enklare att lämna information till en närliggande verksamhet än att lämna information till Polismyndigheten. En ökad tillgång till information i en underrättelseverksamhet ger bättre förutsättningar att förebygga, förhindra och upptäcka samt utreda brottslig verksamhet. Den största delen av behandlingen av personuppgifter i Försäk- ringskassans brottsbekämpande verksamhet kommer att ske i underrättelseverksamheten. Behandlingen kommer att bestå av att samla in och analysera information. För att minska intrånget i den personliga integriteten skulle ett alternativ kunna vara att inte låta Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet omfatta upp- giften att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet. Då skulle Försäkringskassan inte kunna bedriva någon underrätt- elseverksamhet. Det skulle innebära att Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet bara skulle bestå av att biträda åklagare vid genomförandet av förundersökningar. Att inte låta Försäkrings- kassans brottsbekämpande verksamhet omfatta uppgiften att före- bygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet skulle dock innebära en väsentlig förlust för effektiviteten i det brottsbekämp- ande arbetet. Underrättelseverksamheten kan nämligen ge information som är mycket värdefull i den brottsutredande verk- samheten. En underrättelseverksamhet ska dock inte bara bidra till arbetet med att ingripa mot begångna brott. En underrättelse- verksamhet syftar också till att förhindra att bidragsbrott över huvud taget begås. Försäkringskassans underrättelseverksamhet kan också lämna information till den verksamhet som avser förmåner och stöd och därigenom förebygga felaktiga utbetalningar. Bedömningen är därför att en begränsning av Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet till att endast avse att biträda åklagare med att utreda brott skulle leda till en väsentligt mindre effektiv ordning för att bekämpa bidragsbrott än om verksamheten även omfattar att före- bygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet. Att avstå från Integritetsskyddsfrågor Ds 2026:4 att ge Försäkringskassan i uppgift att bedriva underrättelseverk- samhet är därför ett alternativ som inte bör väljas. Ett annat alternativ för att minska det intrång i den personliga integriteten som behandlingen av personuppgifter innebär skulle vara att begränsa den information som Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet ska få tillgång till. Det skulle innebära en minskning av behandlingen av personuppgifter och därmed minska intrånget i den personliga integriteten. Vid bedömningen av om detta är ett rimligt alternativ är det viktigt att beakta att de förslag om informationstillgång och uppgiftsskyldighet som lämnas i kapitel 7 gäller uppgifter som behövs i den brottsbekämpande verk- samheten. Att ta bort sådan information från den brottsbekämpande verksamheten skulle avsevärt försämra möjligheten att motverka bidragsbrott. Att begränsa tillgången till information för den brotts- bekämpande verksamheten är alltså inte ett alternativ om den brotts- bekämpande verksamheten ska kunna leda till en mer effektiv ord- ning för att bekämpa bidragsbrott. Den behandling av personuppgifter som följer av förslagen är alltså nödvändig för att kunna uppnå en effektivare ordning för att bekämpa bidragsbrott. Intrånget i den personliga integriteten måste vägas mot behovet av en effektivare ordning för att bekämpa bidragsbrott. Vid en proportionalitetsbedömning kan beaktas att den personliga integriteten skyddas genom att personuppgifter i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet kommer att omfattas av sekretesskydd på samma sätt som när motsvarande uppgifter behandlas av andra brottsbekämpande myndigheter. En viktig del av integritetsskyddet är också de grundläggande principerna för behandling av personuppgifter. De gäller också för den behandling av personuppgifter som görs i den brottsbekämp- ande verksamheten. En sådan grundläggande princip är principen om uppgiftsminimering som kommer till uttryck i 2 kap. 8 § brotts- datalagen. Där föreskrivs att personuppgifter som behandlas ska vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålet med behand- lingen. Fler personuppgifter får inte behandlas än vad som är nöd- vändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen. En annan grundläggande princip är att tillgången till personuppgifter ska begränsas. En personuppgiftsansvarig är skyldig att se till att till- gången till personuppgifter begränsas till vad var och en behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter. Detta följer av 3 kap. 6 § brotts- Ds 2026:4 Integritetsskyddsfrågor datalagen. Försäkringskassan är också skyldig att genomföra de tekniska och organisatoriska åtgärder som krävs för att skydda de personuppgifter som behandlas i verksamheten. Detta följer av 3 kap. 2–5 §§ brottsdatalagen. I kapitel 6 föreslås en brottsdatalag för Försäkringskassan med bestämmelser som också syftar till att skydda den personliga integriteten. Sammanfattningsvis får den personuppgiftsbehandling som möjliggörs genom förslagen anses vara en proportionerlig och nödvändig begränsning av skyddet för den personliga integriteten. 10 Utvärdering och uppföljning av förslagen i denna och tidigare promemorior 10.1 Inledning I utredningens promemorior Ds 2025:8 och Ds 2025:26 lämnades förslag på administrativa sanktioner i socialförsäkringen, i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten och i arbetslöshetsförsäk- ringen. I Ds 2025:8 föreslogs att Inspektionen för socialförsäkringen skulle ges i uppdrag att utvärdera och följa upp effekterna av administrativa sanktioner i socialförsäkringen. I Ds 2025:26 gjordes i stället bedömningen att en utvärdering och uppföljning av införandet av administrativa sanktioner bör omfatta alla de välfärds- system som omfattas av bidragsbrottslagen. Detta kapitel tar fasta på den senare bedömningen och lämnar förslag om vilka aktörer som ska ges i uppdrag att utvärdera och följa upp dels effekterna av en ordning med administrativa sanktioner i välfärdssystemen, dels de förslag om en brottsbekämpande verksamhet vid Försäkringskassan som lämnas i denna promemoria. 10.2 Effekterna av förslagen om administrativa sanktioner ska utvärderas och följas upp sammanhållet Bedömning Utredningens samlade förslag om administrativa sanktioner ska utvärderas och följas upp över tid. Uppdraget att göra en Utvärdering och uppföljning av förslagen i denna och tidigare promemorior Ds 2026:4 utvärdering och uppföljning av införandet av administrativa sanktioner bör omfatta alla de välfärdssystem som omfattas av bidragsbrottslagen. Skälen för utredningens bedömning I Ds 2025:8 föreslogs att Inspektionen för socialförsäkringen ska ges i uppdrag att utvärdera effekterna av administrativa sanktioner i socialförsäkringen. En sådan utvärdering kan undersöka vilka effekter som reformen har haft på de felaktiga utbetalningarna och för olika grupper i samhället. En utvärdering gör det därtill möjligt att undersöka om förslagen har haft en brottsförebyggande effekt. Det har inte lämnats något motsvarande förslag om utvärdering och uppföljning av effekterna av administrativa sanktioner i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten och i arbetslöshetsförsäk- ringen i Ds 2025:26. I den promemorian framhölls i stället vikten av att det sker en sammanhållen utvärdering och uppföljning av effek- terna av administrativa sanktioner i samtliga av de välfärdssystem som omfattas av bidragsbrottslagen. Den bedömningen görs även i denna promemoria. De förslag om administrativa sanktioner i socialförsäkringen, i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten och i arbetslöshets- försäkringen som har lämnats är i huvudsak utformade på samma sätt. Därför bör en ordning som innebär att förslagen utvärderas och följs upp isolerat från varandra inom respektive välfärdssystem undvikas. En sådan ordning riskerar att bli kostsam och ineffektiv. En sammanhållen utvärdering och uppföljning innebär att utgångs- punkterna för analysen är desamma oavsett vilka delar av välfärds- systemen som beaktas. En sådan utvärdering och uppföljning inne- bär övergripande överväganden i fråga om exempelvis urval, tids- period och andra parametrar. En analys som spänner över samtliga välfärdssystem skapar också goda förutsättningar för att beskriva vilken effekt införandet av administrativa sanktioner får på de felaktiga utbetalningarna i välfärdssystemen och om de admini- strativa sanktionerna har en brottsförebyggande effekt. Därtill skapar det förutsättningar att utvärdera vilka effekter införandet av administrativa sanktioner får för olika grupper i samhället och att belysa eventuella ojämlikheter inom ett välfärdssystem liksom Ds 2026:4 Utvärdering och uppföljning av förslagen i denna och tidigare promemorior mellan olika välfärdssystem. En sådan analys är viktig för att förstå de samhälleliga konsekvenserna av införandet av administrativa sanktioner, utöver en eventuell minskning av de felaktiga utbetal- ningarna. En sammanhållen utvärdering och uppföljning har också goda förutsättningar för att efter hand identifiera behov av förbättringar och justeringar av förslagen. En utvärdering och uppföljning som omfattar även de delar av välfärdssystemen där det inte lämnas förslag om administrativa sanktioner, det vill säga de områden där Centrala studiestöds- nämnden, Migrationsverket och kommunerna fattar beslut, ger utökade möjligheter för att belysa de eventuella effekterna av utred- ningens förslag. Detta då dessa välfärdsområden till viss del exempel- vis kan nyttjas som ett kontrafaktiskt scenario. Detta kan möjliggöra jämförelser som kan påvisa såväl effekter av förslagen som uteblivna sådana. Den utvärdering och uppföljning som föreslås bör också inledas redan innan införandet av de administrativa sanktionerna så att relevanta indikatorer kan följas över tid och så att en så kallad metodologisk baseline236 kan identifieras. 10.3 Utvärderingen och uppföljningen av utredningens förslag ska göras av en aktör med goda förutsättningar för uppgiften Den aktör som ges i uppdrag att utvärdera och följa upp utred- ningens förslag ska vara en aktör som har goda förutsättningar att genomföra uppgiften. Det innebär att den dels måste ha tillgång till nödvändiga uppgifter, dels ha kompetens att genomföra en utvärdering och uppföljning som spänner över flera välfärdssystem och frågor. Utvärderingen och uppföljningen ska belysa makro- ekonomiska aspekter, exempelvis med hur mycket de felaktiga utbetalningarna minskar, effektiviteten i myndigheternas och arbetslöshetskassorna arbete och liknande. Även mikroekonomiska indikatorer ska belysas, exempelvis systematiska skillnader mellan grupper av individer som påförs sanktionsavgift. Ett exempel på detta kan vara hur män respektive kvinnor som grupp påverkas av 236 Med baseline avses en inledande kartläggning eller datainsamling som görs innan exempelvis en insats eller reform påbörjas. Utvärdering och uppföljning av förslagen i denna och tidigare promemorior Ds 2026:4 utredningens förslag. Ett annat exempel på en fråga som kan belysas i ett sådant sammanhang är om individer som tillhör olika arbets- löshetskassor behandlas lika i jämförbara ärenden om sanktions- avgift. En utvärdering och uppföljning som belyser såväl makro- som mikroekonomiska aspekter har goda förutsättningar för att visa på bredden i de konsekvenser som förslagen kan medföra. Exempel- vis kan följande exempel på scenarion undersökas; om antalet individer som anmäls för bidragsbrott minskar, om personer med funktionsnedsättning som grupp missgynnas eller om de felaktiga utbetalningarna ligger kvar på samma nivå som innan införandet av administrativa sanktioner. En utvärdering och uppföljning bör även analysera effekterna på medel och lång sikt. En utvärdering och uppföljning ska också analysera den brotts- förebyggande effekten av utredningens förslag. Detta kan exempel- vis röra effekterna på arbetet med att motverka bidragsbrott och annan brottslighet liksom hur förtroendet för Försäkringskassan påverkas med anledning av förslagen. Det förekommer en viss överlappning mellan de makro- ekonomiska och mikroekonomiska aspekterna av utredningens förslag. Dessa indikatorer utvärderas dock i förekommande fall metodologiskt olika och ofta av olika aktörer. Då utvärderingen och uppföljningen kommer att kräva olika typer av data och metod bör uppdraget att analysera effekterna av utredningens förslag tilldelas en aktör med tillräckligt bred kompetens. På så sätt kan kunskap och erfarenhet av att arbeta med de aktuella indikatorerna och metoderna tillvaratas. Om en aktör ansvarar för utvärderingen och uppfölj- ningen av samtliga välfärdsområden kan denna sammanhållet identifiera den statistik som behöver föras av de myndigheter och aktörer som omfattas av utredningens förslag om administrativa sanktioner, liksom de som inte omfattas. Den aktör som ges i uppdrag att utvärdera förslagen kommer att ha stor frihet, och därmed också ett stort ansvar, att självständigt identifiera relevanta indikatorer och metodologi. En sådan frihet motiveras dels av att inte i ett för tidigt skede begränsa utvärderingen och uppföljningen, dels av att aktörens särskilda kunskaper på så vis bäst kan tillvaratas. I det fall berörda myndigheter och aktörer inte är skyldiga att föra sådan statistik som avses ovan bör regeringen ge dem i uppdrag att föra och tillhandahålla den statistik som den ansvariga aktören beslutat om. Ds 2026:4 Utvärdering och uppföljning av förslagen i denna och tidigare promemorior 10.4 Fler än en aktör ska följa upp och utvärdera förslagen 10.4.1 Statskontoret ska ges i uppdrag att utvärdera och följa upp effekterna av de administrativa sanktionerna Förslag Statskontoret ska ges i uppdrag att utvärdera och följa upp effekterna av administrativa sanktioner. Brottsförebyggande rådet ska bistå Statskontoret i utvärderingen. Uppdraget ska tas fram i dialog med Statskontoret och Brottsförebyggande rådet. Skälen för utredningens förslag Statskontoret och Ekonomistyrningsverket är sedan 1 januari 2026 sammanslagna till en gemensam myndighet under namnet Stats- kontoret. Statskontoret var före sammanslagningen en utrednings- myndighet som genomförde utredningar och utvärderingar inom alla delar av den offentliga förvaltningen. Statskontoret fungerade som regeringens oberoende utredningsresurs som analyserade statlig och statligt finansierad verksamhet. Statskontoret har i närtid haft i uppdrag att kartlägga och analysera vilka effekter vissa reformer mot felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen har på verksamheten hos Arbetsförmedlingen, Centrala studiestödsnämn- den, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Kartläggningen och analysen beaktade bland annat hur dessa myndigheter har förberett sig och förändrat sina arbetssätt samt hur de samarbetar med andra berörda myndigheter. Uppdraget avrapporterades den 17 december 2025. Utredningens bedömning är att den nya samman- slagna myndigheten har god förståelse för de aktuella frågorna, omfattande erfarenhet av utredning och utvärdering och god kunskap om delar av de relevanta indikatorerna. Brottsförebyggande rådet producerar den officiella kriminal- statistiken, utvärderar reformer, bedriver forskning för att ta fram ny kunskap och stödjer lokalt brottsförebyggande arbete. Brotts- Utvärdering och uppföljning av förslagen i denna och tidigare promemorior Ds 2026:4 förebyggande rådet har god erfarenhet av och kompetens att utvärdera reformer och andra insatser som innefattar hanteringen av statistik på individnivå, inklusive personuppgifter. Brottsförebygg- ande rådet bör därför bistå Statskontoret vid framtagandet av indikatorer och metod, särskilt med beaktande av de delar av utredningens förslag som rör motverkandet av brottslighet. 10.4.2 Det nya systemet behöver vara legitimt Utredningens förslag om administrativa sanktioner har långtgående effekter för enskilda. Förslagen innebär att administrativa sank- tioner införs i flera välfärdssystem. De sanktionsavgifter som före- slås bygger på ett strikt ansvar. Ett strikt ansvar innebär att det räcker med slarv för att få en sanktionsavgift. Ett system med sanktionsavgifter är ekonomiskt betungande för enskilda och har som utgångspunkt legitimitet endast om systemet medför att de felaktiga utbetalningarna minskar. Om systemet inte får till följd att de felaktiga utbetalningarna minskar medför utredningens förslag i praktiken att enskilda åläggs en ökad börda, samtidigt som det allmännas medel fortsatt lämnas ut felaktigt. Detta riskerar att urholka förtroendet för välfärdssystemet och kan uppfattas som orättvist av dem som påförs en sanktionsavgift som bygger på strikt ansvar. 10.4.3 Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet ska utvärderas och följas upp Bedömning Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet ska utvärderas och följas upp. Skälen för utredningens bedömning De förslag som lämnas i denna promemoria innebär att Försäk- ringskassan ska få en brottsbekämpande uppgift. Försäkrings- Ds 2026:4 Utvärdering och uppföljning av förslagen i denna och tidigare promemorior kassans brottsbekämpande verksamhet föreslås bestå av såväl en brottsutredande del som en underrättelseverksamhet. Att en myn- dighet som har en kärnverksamhet som inte innefattar brotts- bekämpning tilldelas en brottsbekämpande uppgift är inte något nytt – en sådan ordning gäller redan för bland annat Skatteverket. Att ge Försäkringskassan en brottsbekämpande uppgift kan dock väcka frågor om allmänhetens förtroende för myndigheten. En sådan ordning kan ha påverkan på individers tilltro till myndigheten, välfärdssamhället liksom brottsbekämpande myndigheter i stort och det offentliga i allmänhet. Därtill innebär förslaget att resurser används till att bygga en ny verksamhet från grunden samtidigt som Polismyndigheten avlastas vissa arbetsuppgifter. Att Försäkringskassan ges en brottsbekämp- ande uppgift medför såväl en satsning på specifikt bidragsbrott som en fragmentering av brottsbekämpningen i stort. Förslagen bedöms kunna bidra till en effektivare hantering av bidragsbrott. Samtidigt kan Polismyndighetens möjligheter att bekämpa de bidragsbrott som inte omfattas av utredningens tidigare förslag om administrativa sanktionsavgifter påverkas, se vidare kapitel 12. För att den nya verksamheten vid Försäkringskassan ska få legitimitet krävs att en sådan ordning på sikt blir mer effektiv än dagens ordning. Detta är avgörande för att upprätthålla förtroendet för att allmänna medel används på ett ändamålsenligt sätt. Av dessa skäl föreslår utredningen att Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet ska utvärderas och följas upp. Utvärder- ingen och uppföljningen bör ta sikte på dels effektiviteten i arbetet med bidragsbrott, dels eventuell påverkan på förtroendet för de verksamheter och samhälleliga institutioner som identifierats ovan. En utmaning med en sådan utvärdering och uppföljning är svårig- heten i att identifiera en metodologisk baseline. Detta eftersom utredningens förslag om administrativa sanktioner kommer att få stor påverkan på det brottsutredande arbetet genom att de ärende- volymer av bidragsbrott som i dag hanteras av Polismyndigheten kommer att minska betydligt. Detta får betydelse för relevanta indikatorer, så som vilka ärenden som prioriteras och hur dessa ärenden bedöms i rättsliga instanser med mera. Även allmänhetens förtroende för det allmännas förmåga att skydda offentliga medel kan tänkas påverkas av den föreslagna sanktionsväxlingen. Detta bör beaktas i valet av indikatorer och metodologi hos den utvärderande Utvärdering och uppföljning av förslagen i denna och tidigare promemorior Ds 2026:4 aktören. En utvärdering och uppföljning bör inledas redan innan verksamheten etableras så att relevanta indikatorer kan identifieras eller tas fram och följas över tid. 10.4.4 Brottsförebyggande rådet ska utvärdera och följa upp den brottsbekämpande verksamheten vid Försäkringskassan Förslag Brottsförebyggande rådet ska ges i uppdrag att utvärdera och följa upp Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Statskontoret ska bistå Brottsförebyggande rådet i utvärder- ingen. Uppdraget ska tas fram i dialog med Brottsförebyggande rådet och Statskontoret. Skälen för utredningens förslag Brottsförebyggande rådet producerar den officiella kriminal- statistiken, utvärderar reformer, bedriver forskning för att ta fram ny kunskap och stödjer lokalt brottsförebyggande arbete. Brotts- förebyggande rådet har lång erfarenhet av och kompetens att utvärdera reformer och andra insatser som innefattar hanteringen av statistik på individnivå, inklusive personuppgifter. Brottsförebygg- ande rådet bör därför ges i uppdrag att utvärdera den brotts- bekämpande verksamheten vid Försäkringskassan. Samtidigt kan Statskontoret bistå med bredare kompetens inom utvärdering av statliga reformer och analys av hur statlig verksamhet bedrivs, inklusive hur allmänna medel nyttjas. Statskontoret föreslås därför bistå Brottsförebyggande rådet vid framtagandet av indikatorer och metod. 11 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 11.1 Ikraftträdande Förslag Lagen om Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet och övriga författningsförslag med anledning av Försäkrings- kassans brottsbekämpande verksamhet ska träda i kraft den 1 januari 2028. Bestämmelsen om särskild åtalsprövning för vårdslöst bidragsbrott, ringa bidragsbrott och bidragsbrott av normal- graden ska träda i kraft den 1 januari 2027. Skälen för utredningens förslag Det är angeläget att Försäkringskassan så snart som möjligt kan börja med att bedriva brottsbekämpande verksamhet. Detta gäller särskilt med hänsyn till att underrättelseverksamheten behöver påbörjas för att sedan kunna utvecklas över tid. Mot bakgrund av detta bör den föreslagna lagen om Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet träda i kraft den 1 januari 2028. Bedöm- ningen är att ett sådant ikraftträdande ger tillräckligt med tid för att få de resurser som behövs för att bedriva en brottsbekämpande verksamhet på plats. Den 1 januari 2028 bör även vara tidpunkten för ikraftträdandet av den föreslagna lagen om Försäkringskassans behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område och övriga författ- Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Ds 2026:4 ningsförslag med anledning av Försäkringskassans brottsbekämp- ande verksamhet. Förslaget om en särskild åtalsprövning för vårdslöst bidragsbrott, ringa bidragsbrott och bidragsbrott av normalgraden är en följd av de förslag om administrativa sanktionsavgifter i socialförsäkringen, i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten och i arbetslöshets- försäkringen som har lämnats i utredningens promemorior Ds 2025:8 och Ds 2025:26. En bestämmelse om särskild åtals- prövning syftar till att säkerställa en högre grad av likformighet och förutsebarhet i fråga om vilka överträdelser som blir föremål för ett straffrättsligt förfarande och vilka överträdelser som i stället leder till en administrativ sanktionsavgift. Vid avslutandet av en förunder- sökning ska åklagare pröva om det finns särskilda skäl för att väcka åtal för bidragsbrott. Om åklagare gör bedömningen att det saknas särskilda skäl för åtal ska ärendet gå tillbaka till berörd myndighet eller arbetslöshetskassa som får pröva om det finns förutsättningar att besluta om en sanktionsavgift för gärningen. En bestämmelse om särskild åtalsprövning syftar alltså till en ökad likformighet och förutsebarhet i fråga om hanteringen av en överträdelse i en ordning med parallella sanktionssystem för samma överträdelse. En särskild åtalsprövning bidrar alltså till en ökad rättssäkerhet. Med hänsyn till det lagstiftningsarbete som pågår med de förslag om administrativa sanktionsavgifter som har lämnats i Ds 2025:8 kan det förutses att bestämmelserna om administrativa sanktionsavgifter i socialförsäk- ringen kan komma att träda i kraft den 1 juli 2026. Med hänsyn till rättssäkerheten är det angeläget att det blir ett så litet tidsglapp som möjligt mellan ikraftträdandet av bestämmelserna om administrativa sanktionsavgifter i socialförsäkringen och ikraftträdandet av bestämmelsen om särskild åtalsprövning för vårdslöst bidragsbrott, ringa bidragsbrott och bidragsbrott av normalgraden. Bestämmelsen om särskild åtalsprövning bör därför träda i kraft redan den 1 januari 2027. Ds 2026:4 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 11.2 Inga övergångsbestämmelser Bedömning Det behövs inga övergångsbestämmelser. Skälen för utredningens bedömning Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet Genom lagen om Försäkringskassans brottsbekämpande verksam- het får Försäkringskassan brottsbekämpande uppgifter och befog- enheter. Lagen innebär att åklagare kan ta hjälp av Försäkringskassan för att genomföra en brottsutredning som rör brott som omfattas av Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. De förslag som lämnas ger förutsättningar och ramar för en brottsbekämpande verksamhet hos Försäkringskassan. Omfatt- ningen av den brottsutredande verksamheten hos Försäkringskassan blir beroende av i vilken utsträckning åklagare tar hjälp av myndig- heten. För att resurserna hos de brottsbekämpande myndigheterna ska tas till vara på bästa sätt krävs samverkan mellan myndigheterna. Bedömningen är att åklagare från och med ikraftträdandet bör ha möjlighet att efter eget omdöme begära biträde av Försäkrings- kassans brottsbekämpande verksamhet. Det bedöms inte finnas något behov av att begränsa denna frihet till att endast avse brotts- utredningar som påbörjas efter ikraftträdandet. Sådana övergångs- bestämmelser skulle tvärtom kunna leda till onödiga begränsningar av åklagares möjlighet att begära biträde av Försäkringskassan i utredningar där sådan hjälp kan vara till fördel för utredningen. Bedömningen är att det inte heller i övrigt finns något behov av övergångsbestämmelser till lagen om Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet. Samma bedömning görs i fråga om övriga författningsförslag med anledning av Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Ds 2026:4 Särskild åtalsprövning för bidragsbrott Regeln om särskild åtalsprövning för vårdslöst bidragsbrott, ringa bidragsbrott och bidragsbrott av normalgraden, i det fall gärningen kan ligga till grund för ett beslut om sanktionsavgift, ska tillämpas omedelbart efter ikraftträdandet. Detta gäller även om den gärning som prövningen avser har begåtts före ikraftträdandet. Bedöm- ningen är därför att det inte krävs någon övergångsbestämmelse till bestämmelsen om särskild åtalsprövning för vårdslöst bidragsbrott, ringa bidragsbrott och bidragsbrott av normalgraden. 12 Konsekvenser 12.1 Inledning I det här kapitlet redovisas konsekvenserna av förslagen i enlighet med 14–16 §§ kommittéförordningen (1998:1474) och 6–9 §§ förordningen (2024:183) om konsekvensutredningar. I kapitlet redogörs bland annat för hur förslagen kommer att påverka förvaltningsmyndigheter, domstolar, kommuner, företag och andra enskilda. När det gäller kostnadsökningar för staten lämnas förslag om finansiering. Kapitlet inleds med de samlade utgångspunkterna för konse- kvensbedömningarna. Detta inkluderar en diskussion om frågan om förslagens kostnadseffektivitet, ett avsnitt som problematiserar den avvägning mellan motstående intressen som behöver göras med anledning av förslagen och en beskrivning av vilka överväganden som har gjorts för att förslagen ska bli rättssäkra. Därefter följer en bedömning av vilka samhällsekonomiska konsekvenser som för- slagen kan förväntas få. I avsnittet som följer beskrivs konsekven- serna för det brottsförebyggande arbetet. Sedan beskrivs de eko- nomiska och administrativa konsekvenserna för olika myndigheter och de allmänna domstolarna och det lämnas förslag om hur för- slagen kan finansieras. Slutligen redogörs för vilka konsekvenser för- slagen bedöms få för bland annat det kommunala självstyret, företag, enskilda – inklusive barn och personer med funktionsnedsättning – jämställdheten mellan män och kvinnor, samt de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Utredningen har uppskattat de ekonomiska konsekvenserna av de förslag som lämnas utifrån underlag från Brottsförebyggande rådet, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket och Åklagarmyndigheten. Konsekvenser Ds 2026:4 12.2 Utgångspunkter för förslagen 12.2.1 Problemet och vad som kan uppnås Denna promemoria innehåller förslag på hur en brottsbekämpande verksamhet vid Försäkringskassan kan utformas. Förslagen kan bidra till en effektivare ordning för att bekämpa bidragsbrott och att värna tilliten till välfärdssystemen. Omfattningen av felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen är stor. Enligt regeringen uppskattas 15–20 miljarder kronor betalas ut felaktigt från välfärdssystemen årligen. Cirka 90 procent av de felaktiga utbetalningarna bedöms ha orsakats av att enskilda lämnar oriktiga uppgifter i ansökningar om ersättning eller underlåter att anmäla ändrade förhållanden som påverkar ersättningen. Ungefär hälften av de felaktiga utbetalningarna som bedöms vara orsakade av den enskilde bedöms även bero på att den enskilde avsiktligt har lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att anmäla ändrade förhållanden.237 Omfattningen av de felaktiga utbetalningarna i de förmåner och stöd som beslutas av Försäkringskassan och Pensions- myndigheten uppskattas till cirka 11 miljarder kronor om året.238 Av en rapport från Ekonomistyrningsverket framgår att allmän- heten ser allvarligt på bidragsbrott, men också anser att risken för upptäckt är låg.239 Att upptäcktsrisken är låg får även stöd av Ekonomistyrningsverkets siffror. Exempelvis bedömer myndig- heten att mindre än en fjärdedel av de uppskattade felaktiga utbetal- ningar som gjordes 2024 upptäcktes.240 Även risken för att anmälas och lagföras för bidragsbrott bedöms vara låg. I 2021 års bidrags- brottsutredning konstaterades att misstänkta bidragsbrott som motsvarar ett belopp om 734 miljoner kronor anmäldes till Polismyndigheten 2021. Det utgjorde endast 10 procent av det uppskattade beloppet för misstänkta bidragsbrott samma år.241 Under 2024 genomförde Försäkringskassan cirka 29 000 kontroll- 237 Prop. 2023/24:1 utgiftsområde 2, avsnitt 8.3.1 och 8.4 och prop. 2025/26:1 s. 36. 238 Ekonomistyrningsverket (2023), Omfattningen av felaktiga utbetalningar från välfärds- systemen, ESV 2023:22, s. 22–23. 239 Ekonomistyrningsverket (2025), Målet att minska de felaktiga utbetalningarna från välfärds- systemen – en samlad analys av måluppfyllelsen för 2024, ESV 2025:15, s. 56–58. 240 Ibid. s. 17–19. 241 SOU 2023:52 s. 248–249. Ds 2026:4 Konsekvenser utredningar, varav cirka 60 procent avslutades med en åtgärd242 och 8 500 ledde till en anmälan till Polismyndigheten.243 Omkring 75 procent av anmälningarna lades därefter ner. Sett till samtliga anmälda bidragsbrott, oavsett förmån, var andelen nedlagda ärenden i stora drag detsamma.244 I de fall det rörde sig om grovt bidragsbrott var denna siffra 85 procent.245 Tidigare utredningar av frågan om hur bidragsbrott kan bekämpas har noterat att det har förekommit att ärenden har hunnit preskriberas innan förundersökningen har slutförts, eftersom Polis- myndigheten har prioriterat andra ärenden.246 I rapporter från Brottsförebyggande rådet och Riksrevisionen har även konstaterats att utredningar om mängdbrott, det vill säga brott av enkel beskaffenhet där förundersökningen leds av Polismyndigheten, påverkas negativt av myndighetens prioritering av vissa andra grova brott.247 Det har i tidigare utredningar också lyfts fram att det ibland saknas tillräcklig kompetens hos Polismyndigheten om de förmåner och stöd som omfattas av bidragsbrottslagen. Med detta avses bland annat praktisk erfarenhet av hur aktuella förmåner och stöd regleras vid de beslutande myndigheterna.248 Även i närtid har de svårigheter som Polismyndigheten har i fråga om specialiserad kompetens, särskilt i fråga om mängdbrott och i kombination med bemanning, lyfts fram i en granskningsrapport från Riksrevisionen.249 Det har även noterats att det finns kompetensbrister när det kommer till grova bidragsbrott där företag är en del av brottsupplägget. Exempelvis lyfte 2021 års bidragsbrottsutredning fram att Polis- myndigheten saknar ekonomisk kompetens och att i de fall personal med sådan kompetens har anställts har den ofta kommit att arbeta 242 En åtgärd är en eller flera av dessa: avslag på en ansökan, beslut om minskad ersättning, att rätten till ersättning upphör eller beslut om återkrav. 243 Försäkringskassans årsredovisning 2024. 244 Enligt uppgift till utredningen från Polismyndigheten. Nedlagda brott innefattar ärenden som lagts ned direkt och ärenden där en förundersökning har inletts. 245 Utredningens uppskattning utifrån uppgifter till utredningen från Polismyndigheten. 246 Se bland annat SOU 2017:37 s. 474–476 och SOU 2022:37 s. 362. 247 Riksrevisionen (2023), Polisens hantering av mängdbrott – en verksamhet vars förmåga behöver förstärkas 2023:2; samt Brottsförebyggande rådet (2024), Polisens utredning av grova brott och brott mot särskilt utsatta brottsoffer Personaltillväxt och utredningsresultat – Delredovisning: Utvärdering av satsningen på 10 000 fler polisanställda, 2024:9. 248 SOU 2017:37 s. 282 och SOU 2022:37 s. 232. 249 Riksrevisionen (2023), Polisens hantering av mängdbrott – en verksamhet vars förmåga behöver förstärkas, 2023:2. Konsekvenser Ds 2026:4 med annan grov brottslighet än bidragsbrott, eftersom behovet har ansetts vara större på andra områden.250 Ett effektivare arbete med att upptäcka och utreda bidragsbrott kan innebära att fler än i dag möts av en konsekvens av sitt agerande. Om fler individer som begår bidragsbrott upptäcks och får en påföljd kan allmänhetens förtroende för de rättsvårdande myndig- heterna öka och de gemensamma medlen skyddas. En effektivare ordning för att bekämpa bidragsbrott kan också innebära färre felaktiga utbetalningar, vilket kan leda till ett stärkt förtroende för välfärdssystemen och även viljan att göra rätt. 12.2.2 Antagandet om att utredningens övriga förslag genomförs Utredningen har i två tidigare promemorior Ds 2025:8 och Ds 2025:26 lämnat förslag om administrativa sanktioner i social- försäkringen, i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten och i arbetslöshetsförsäkringen. Förslagen innebär att en sanktionsväx- ling ska genomföras inom dessa välfärdsområden, vilket innebär att vårdslösa bidragsbrott, ringa bidragsbrott och bidragsbrott av normalgraden som huvudregel ska mötas av en administrativ sanktionsavgift i stället för en straffrättslig påföljd. Den föreslagna sanktionsväxlingen åstadkoms genom en begränsning av skyldigheten att anmäla bidragsbrott enligt bidrags- brottslagen (2007:612). Begränsningen av anmälningsskyldigheten gäller vårdslöst bidragsbrott, ringa bidragsbrott och bidragsbrott av normalgraden. För att sådana brott ska anmälas till Polismyndig- heten ska det krävas särskilda skäl. Misstankar om grova bidrags- brott ska fortsatt alltid anmälas. I dagsläget anmäls omkring 10 000 bidragsbrott till Polismyn- digheten årligen från de myndigheter och arbetslöshetskassor som omfattas av förslagen i Ds 2025:8 och Ds 2025:26.251 Sanktions- växlingen väntas medföra att dessa anmälningar minskar till omkring 1 000. Förslagen som har lämnats i Ds 2025:8 och Ds 2025:26 bedöms även leda till att de felaktiga utbetalningarna från 250 SOU 2022:37 s. 232. 251 Arbetsförmedlingens årsredovisning 2024; uppgifter från Arbetsförmedlingen; Försäkringskassans årsredovisning 2024; Pensionsmyndighetens årsredovisning 2024; och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (2025), Analys av arbetslöshetskassornas kontrollarbete och upptäckta felaktiga utbetalningar, 2025:5, s. 29. Ds 2026:4 Konsekvenser välfärdssystemen kommer att minska eftersom sanktionsavgifterna väntas verka handlingsdirigerande på sikt. Förslagen som lämnas i denna promemoria är utformade med utgångspunkt i att förslagen om administrativa sanktionsavgifter genomförs. Det innebär att exempelvis statistik, rapporter och andra uppgifter som knyter an till den nuvarande ordningen för att utreda bidragsbrott snart kan komma att förlora i aktualitet. Den föreslagna sanktionsväxlingen skulle även kunna bidra till att åtgärda den brist- ande effektivitet som tidigare har identifierats i arbetet mot bidrags- brott. Införandet av administrativa sanktioner kan exempelvis med- föra att Polismyndigheten kan fokusera på de grova bidragsbrotten. Ett riktat fokus på de grova bidragsbrotten skulle sannolikt leda till att fler sådana bidragsbrott utreds och till att åklagare väcker fler åtal för brott. Det behöver även uppmärksammas att det genomförs, och har genomförts, flera andra åtgärder för att öka såväl upptäcktsrisken som sannolikheten för lagföring. Bland annat har det i närtid vid- tagits åtgärder som möjliggör ett ökat informationsutbyte mellan myndigheter och andra aktörer. Det har införts bestämmelser om uppgiftsskyldighet för kommuner, arbetslöshetskassor och vissa statliga myndigheter i syfte att bland annat motverka felaktiga utbetalningar. Därutöver har det införts bestämmelser om uppgifts- skyldighet i förhållande till de brottsbekämpande myndigheterna. Det har därtill i december 2025 införts en ny sekretessbrytande bestämmelse i syfte att motverka olika former av fusk, överträdelser och brottslig verksamhet. Sammantaget kan det antas att dessa åtgärder kan bidra till att förebygga och förhindra felaktiga utbetalningar, öka upptäckts- risken för den som försöker begå bidragsbrott samt ge ökade möjligheter att förbättra underlaget i samband med en anmälan till Polismyndigheten. Dessa åtgärder tillsammans med de förslag som har lämnats i utredningens promemorior Ds 2025:8 och Ds 2025:26, får sannolikt effekter på Polismyndighetens arbete. En kommande utvärdering av den föreslagna sanktionsväxlingen och dess effekter ligger dock flera år bort. I denna promemoria görs därför jämförelser mellan den föreslagna och den nuvarande ordningen för att bekämpa bidrags- brott. När analysen av förslagens konsekvenser kräver jämförelser görs sådana med den ordning för att bekämpa bidragsbrott som Konsekvenser Ds 2026:4 gäller i dag, det vill säga innan sanktionsväxlingen till administrativa sanktionsavgifter. Konsekvenserna av förslagen analyseras alltså inte utifrån de förutsättningar för att bekämpa bidragsbrott som kommer att gälla när sanktionsväxlingen har skett. Att konse- kvenserna av förslagen analyseras utifrån nuvarande förutsättningar för att bekämpa bidragsbrott kan sägas vara en brist i det avseendet att den jämförelse som görs avser förhållanden som snart är inaktuella. Utredningen har dock gjort bedömningen att en analys av förslagens konsekvenser behöver göras utifrån en jämförelse med den verklighet som gäller i dag. Utan att jämföra med nuvarande förutsättningar för att bekämpa bidragsbrott riskerar analysen av de konsekvenser som förslagen kan komma att medföra att stå helt utan sammanhang. 12.2.3 Är förslagen kostnadseffektiva och effektiva? Enligt uppdragsbeskrivningen ska förslagen som lämnas vara kostnadseffektiva. I avsnitt 12.5 beskrivs vilka ekonomiska och administrativa konsekvenser som förslagen bedöms medföra och i avsnitt 12.6 lämnas förslag på finansiering. De förslag som lämnas kommer att medföra införandekostnader och löpande förvaltningskostnader. Dessa kostnader motsvaras inte av de uppskattade besparingarna för Polismyndigheten som för- slagen medför. Det går inte heller att med säkerhet säga att kostnaderna kommer vägas upp av sådana minskningar av felaktiga utbetalningar som uppskattas kunna följa av att effektiviteten i arbetet med att bekämpa bidragsbrott förbättras. Därmed kan för- slagen inte med säkerhet anses vara kostnadseffektiva i bemärkelsen att införandekostnaderna och de löpande förvaltningskostnaderna motsvaras av uppskattade besparingar eller minskade felaktiga utbetalningar med anledning av förslagen. Ett mer kostnadseffektivt alternativ hade varit att låta Ekobrottsmyndigheten överta huvud- mannaskapet för bidragsbrott, och att låta den myndigheten begära biträde av Försäkringskassan. Detta hade inneburit betydande besparingar för Polismyndigheten. Av uppdragsbeskrivningen fram- går dock att det inte bedömts vara lämpligt att Ekobrottsmyn- digheten får en utökad uppgift att utreda bidragsbrott. Ds 2026:4 Konsekvenser Förslagen är dock utformade för att i så stor utsträckning som möjligt vara kostnadseffektiva. Detta samtidigt som de följer uppdragsbeskrivningens krav om att det ska lämnas föreslag om hur en brottsbekämpande verksamhet vid Försäkringskassan kan utformas. Kostnader kan begränsas genom att Försäkringskassan i så stor utsträckning som möjligt ska kunna agera självständigt i sitt brottsutredande arbete. Detta för att säkerställa att inte Polismyndighetens resurser tas i anspråk i onödan. Ett exempel på detta är att Försäkringskassan föreslås få verkställa vissa tvångs- medel utan närvaro av polisman, se avsnitt 3.6. Förslagen innebär även en ambitionshöjning för bekämpningen av vissa brott, framför allt grova bidragsbrott. Det kan antas att de bidragsbrott som enligt förslagen ska omfattas av Försäkrings- kassans brottsbekämpande verksamhet kommer att hanteras på ett effektivare sätt än de bidragsbrott som hanteras enligt nuvarande ordning. Detta följer av att Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet kommer att ha fredade resurser och att bidragsbrotten därmed kommer att kunna prioriteras i en annan omfattning än vad som är möjligt i dag. I en verksamhet där arbetet med att bekämpa bidragsbrott kan prioriteras finns goda förutsättningar för att utveckla kompetens om regelverket kring förmåner och stöd och de sammanhang där bidragsbrott ofta sker. Att verksamheten på sikt kan komma att leda till att färre utredningar om bidragsbrott läggs ner och att utredningarna därmed oftare kan leda till att åtal väcks är mot bakgrund av ovanstående ett rimligt antagande. Det kan också antas att införandet av en riktad underrättelseverksamhet vid Försäkringskassan kommer att kunna förebygga och förhindra bidragsbrott på ett mer effektivt sätt än vad som i dag är fallet, vilket i sin tur kan komma att leda till färre felaktiga utbetalningar på sikt. Underrättelseverksamheten bör även kunna öka möjligheterna för att upptäcka bidragsbrott och på så vis kan verksamheten bidra till att fler överträdelser anmäls till Polismyndigheten. Den ökade upptäcktsrisken kan även ha en avskräckande effekt för en enskild som överväger att begå bidragsbrott. Det är sannolikt att underrättelseverksamheten kommer bli mer effektiv med tiden, vilket i sin tur kan komma att bidra till en kumulativ effekt vad gäller att upptäcka och förhindra bidragsbrott. Sammantaget bedöms en brottsbekämpande verksamhet vid Försäkringskassan medföra en effektivare ordning för att bekämpa Konsekvenser Ds 2026:4 bidragsbrott än dagens ordning. Det bedöms dock inte vara möjligt att, utifrån förutsättningarna i uppdragsbeskrivningen, utforma den brottsbekämpande verksamheten så att den är fullt ut kostnads- effektiv i den bemärkelse som har beskrivits ovan. Utöver effektivitetsvinsten av hanteringen av bidragsbrott finns det andra faktorer som är kvantitativt svårvärderade, men som ändå har betydelse för frågan om kostnadseffektivitet. Dessa är bland annat värdet av ett ökat förtroende för socialförsäkringen och för rättsväsendet. Det är av stor betydelse att dessa faktorer i möjligaste mån kvantifieras och följs upp över tid, inte minst för att kunna bedöma legitimiteten av den föreslagna ordningen. 12.2.4 En avvägning mellan olika intressen måste göras I detta kapitel kommer såväl positiva som negativa aspekter av utred- ningens förslag att diskuteras. Övergripande kan dock sägas att de förslag som lämnas får konsekvenser framför allt för arbetet mot brottslighet i allmänhet och mot bidragsbrott i synnerhet. De myn- digheter som främst berörs är Försäkringskassan, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten. Det är utredningens bedömning att för- slagen kommer att bidra till en mer effektiv hantering av bidrags- brott. Detta gäller i synnerhet den föreslagna underrättelseverk- samheten. Mot detta måste vissa negativa konsekvenser vägas. Genom ännu en brottsbekämpande myndighet fragmenteras det brottsbekämp- ande arbetet ytterligare. Möjligheterna till en helhetsbild av brotts- ligheten minskar, vilket försvårar såväl det operativa som det strategiska polisarbetet samtidigt som det kan bli oklart vem som ska hållas ansvarig för resultaten. Med två myndigheter som utreder bidragsbrott krävs dessutom att bägge myndigheterna bygger upp och behåller liknande kompetens och kapacitet, vilket är kostnads- drivande. Försäkringskassan kommer också att behöva hämta kompetens från andra brottsutredande myndigheter, som då riskerar att förlora densamma. Denna risk måste dock beaktas utifrån att andra myndigheter – Kustbevakningen, Skatteverket och Tullverket – redan i dag har brottsbekämpande uppgifter inom vissa avgränsade områden. Detta förefaller vara en fungerande ordning som ger önskvärda resultat. Ds 2026:4 Konsekvenser Det finns alltså motstående intressen som måste beaktas när värdet av den föreslagna reformen uppskattas. Vilket intresse som ska ges företräde blir i slutändan en avvägning. Det ligger inte i utredningens uppdrag att bedöma om de ökade kostnaderna är godtagbara när de ställs i relation till de sammantagna samhälls- vinster som förväntas uppnås genom förslagen. Utredningen anser dock att bekämpningen av bidragsbrott har varit en allt för ned- prioriterad verksamhet sett till hur samhällsskadlig brottsligheten är. I 2021 års bidragsbrottsutredning framhölls att grova och system- atiska brott riktade mot staten riskerar att allvarligt urholka förtro- endet för det svenska välfärdssamhället. Kunskapen om att bidrags- brottsligheten är både omfattande och i sig samhällsskadlig är alltså inte ny. Det finns enligt utredningens uppfattning lite som talar för att samhällets tillkortakommanden i arbetet med att bekämpa bidragsbrott kommer att rättas till om inte det arbetet på något sätt förändras. 12.2.5 Förslagen är utformade i enlighet med uppdragsbeskrivningen I enlighet med 6 § tredje punkten förordningen om konsekvens- utredningar ska en konsekvensutredning innehålla en redogörelse för de olika alternativ som finns för att uppnå förändringen och de för- respektive nackdelar som bedöms finnas med dessa. Enligt utredningens förslag ska anmälningar om bidragsbrott göras till Polismyndigheten, vilket innebär att den nuvarande ord- ningen för anmälningar av bidragsbrott inte ändras. En alternativ ordning vore att flytta hanteringen av samtliga bidragsbrott till Ekobrottsmyndigheten. Alternativet utreddes av 2021 års bidrags- brottsutredning i betänkandet Stärkt arbete med att bekämpa bidrags- brott – Administrativt sanktionssystem och effektivare hantering av misstänkta brott, SOU 2022:37, se vidare avsnitt 2.1.3. I det betänkandet föreslogs att Ekobrottsmyndigheten skulle ta över ansvaret för bidragsbrotten. Enligt en sådan ordning skulle anmälan kunna göras direkt till åklagare vid Ekobrottsmyndigheten. På så sätt skulle anmälningarna och de efterföljande utredningarna kunna hanteras samlat inom en myndighet, i stället för att hanteras först av Polismyndigheten och därefter Åklagarmyndigheten. Det skulle innebära att Polismyndigheten inte behöver arbeta med bidragsbrott Konsekvenser Ds 2026:4 alls. Det skulle medföra besparingar för såväl Polismyndigheten som Åklagarmyndigheten. Av uppdragsbeskrivningen framgår dock att det inte bedömts vara lämpligt att Ekobrottsmyndigheten får en utökad uppgift att utreda bidragsbrott. En sådan alternativ ordning har därför inte utretts närmare. Enligt uppdragsbeskrivningen ska det lämnas förslag på hur en brottsutredande verksamhet vid Försäkringskassan kan utformas. En alternativ ordning där Försäkringskassan inte ges en brottsutred- ande verksamhet ligger således utanför uppdragsbeskrivningen och har därför inte utretts närmare. Sådana alternativa lösningar har dock i relativ närtid presenterats i tidigare utredningar, vilket beskrivs i avsnitt 2.1.3. Med hänsyn till uppdragsbeskrivningen har utredningen inte utrett alternativet att låta den nuvarande ordningen, enligt vilken Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten hanterar samtliga bidragsbrott, fortgå under en tidsperiod för att på så vis möjliggöra en utvärdering av effekterna av sanktionsväxlingen utifrån ett brotts- förebyggande och brottsutredande perspektiv. Det alternativet framstår annars som mest kostnadseffektivt. I sammanhanget kan dock framhållas att utredningens förslag om inrättande av en brottsbekämpande verksamhet vid Försäkrings- kassan är möjliga att genomföra i flera steg. Det innebär att det är möjligt att avvakta med att ge Försäkringskassan brottsbekämpande uppgifter till dess att effekterna av sanktionsväxlingen har utvärd- erats. Det är också möjligt att utifrån utredningens förslag begränsa den brottsbekämpande uppgiften till att enbart avse underrättelse- verksamhet. 12.2.6 Förslagen är utformade så att rättssäkerheten i brottsbekämpningen och allmänhetens förtroende för Försäkringskassan kan upprätthållas Inledning Försäkringskassan är en utbetalande myndighet som många människor är beroende av för sin försörjning. Om förslagen i denna promemoria genomförs kommer Försäkringskassan ha två vitt skilda uppgifter. Den ena uppgiften kommer att bestå i att besluta Ds 2026:4 Konsekvenser om och betala ut förmåner och stöd i välfärdssystemen. Den andra uppgiften kommer bestå i att utreda brott samt att förebygga, för- hindra och upptäcka brottslig verksamhet. Det kan påverka förtro- endet för Försäkringskassan. Det finns därmed förtroendeaspekter att särskilt belysa och ta hänsyn till. Av utredningens uppdragsbeskrivning följer att utredningen ska säkerställa att de förslag som lämnas upprätthåller en hög nivå av rättssäkerhet. Det är också utredningens uppfattning att en upprätt- hållen rättssäkerhet är en grundläggande förutsättning för att brotts- bekämpande uppgifter ska kunna utföras utanför de traditionellt brottsbekämpande myndigheterna. Genom att förslagen utformas på ett sätt som syftar till att säkerställa en rättssäker brottsbekämp- ning kan också förtroendet för Försäkringskassan värnas. Frågorna om rättssäkerhet och förtroendet för Försäkringskassan hänger på så vis ihop. Rättssäkerhet och förtroende i förhållande till den brottsutredande uppgiften Det lämnas förslag som innebär att Försäkringskassan ska få en brottsutredande uppgift. En ordning där Försäkringskassan beslutar om förmåner och stöd och samtidigt utreder brott medför en risk för att allmänhetens förtroende för myndigheten påverkas negativt. Det är därför avgörande att allmänheten uppfattar Försäkrings- kassans brottsutredande verksamhet som legitim. Om så är fallet kan allmänhetens förtroende för myndigheten i stället öka. Både legitimitet och rättssäkerhet i verksamheten kan värnas om det finns vissa begräsningar i Försäkringskassans brottsutredande befogen- heter. Begränsningarna kan påverka effektiviteten i myndighetens brottsutredningar, men bedöms vara nödvändiga för att förslagen ska kunna genomföras. Försäkringskassan saknar i dag erfarenhet av brottsutredande verksamhet. Det bedöms därför vara en viktig garanti för rätts- säkerheten att en förundersökning som genomförs av Försäkrings- kassans brottsutredande verksamhet alltid leds av åklagare. Försäk- ringskassans brottsutredande befogenhet är alltså begränsad till att myndigheten kan biträda åklagare i en förundersökning och vissa andra utredningar. Försäkringskassan kan även biträda Polismyn- digheten, om det är fråga om en så kallad förutredning. Det lämnas Konsekvenser Ds 2026:4 dock inga förslag om att Försäkringskassan ska ges befogenhet att självständigt bedriva förundersökning eller annan utredning. Försäkringskassans brottsutredande verksamhet kommer inte att omfatta samtliga bidragsbrott, utan endast bidragsbrott som avser förmåner och stöd som beslutas av Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten. Det innebär att åklagare kommer att kunna utreda en del bidragsbrott med biträde av Försäkringskassan, medan andra bidragsbrott endast kan utredas med biträde av Polismyndig- heten. Detta kan leda till en ojämn prioritering i arbetet med att utreda bidragsbrott, se avsnitt 12.3.4. En ojämn eller olik prioritering riskerar att bidra till att lika fall behandlas olika vilket kan innebära risker i fråga om rättssäkerhet. Utredningen bedömer dock att det, i vart fall i ett inledande skede, behöver finnas en begränsning när det kommer till vilka bidragsbrott som ska ingå i den nya verksamheten. Begränsningen bedöms vara nödvändig för att det ska vara möjligt för Försäkringskassan att bygga upp och sköta sin nya uppgift på ett rättssäkert och effektivt sätt, se vidare avsnitt 3.3.1. Det lämnas förslag om att Försäkringskassan ska få verkställa vissa tvångsmedel. När det har övervägts om Försäkringskassan ska ges befogenhet att verkställa tvångsmedel har utredningen beaktat att många tvångsmedel innebär allvarliga ingrepp i enskildas rättssfär och i enskildas grundläggande fri- och rättigheter. Det föreslås därför att Försäkringskassan bara ska ges möjlighet att verkställa sådana tvångsmedel som myndigheten bedöms ha förutsättningar att hantera på ett rättssäkert sätt. Det ställs även krav på att de tjänstemän hos Försäkringskassan som ges möjlighet att verkställa tvångsmedel ska uppfylla vissa kompetens- och kunskapskrav. Dessutom har det bedömts som uteslutet att ge Försäkringskassan möjlighet att verkställa tvångsmedel i situationer där det kan uppstå risk för våld. Det lämnas även förslag om att Försäkringskassan ska få besluta självständigt om vissa åtgärder som kan sägas ha tvångsmedels- liknande karaktär. Dessa åtgärder omfattar kopiering av handlingar i vissa sammanhang och uppmaning till en enskild att i vissa situationer frivilligt lämna ifrån sig elektronisk kommunikations- utrustning. Dessa åtgärder bedöms vara av ett mindre ingripande slag. Även här gäller dock att Försäkringskassans tjänstemän ska ha fått adekvat utbildning. Ds 2026:4 Konsekvenser Slutligen innebär förslagen att den brottsutredande verksam- heten ska vara en självständig verksamhetsgren i förhållande till dels Försäkringskassans verksamhet som avser förmåner och stöd, dels underrättelseverksamheten. Det innebär att sekretess kommer att gälla mellan de olika verksamhetsgrenarna. Genom bestämmelser om bland annat uppgiftsskyldighet och sekretessgenombrott kommer det att vara möjligt att utbyta uppgifter mellan de olika verksamhetsgrenarna när så behövs och om föreskrivna intresse- avvägningar tillåter det. Det kommer dock inte råda ett fritt flöde av uppgifter mellan verksamhetsgrenarna, vilket bedöms vara av stor betydelse för både rättssäkerheten och allmänhetens förtroende för Försäkringskassan. Rättssäkerhet och förtroende i förhållande till underrättelseverksamheten Det föreslås att Försäkringskassan ska få bedriva underrättelseverk- samhet. Genom en befogenhet att bedriva underrättelseverksamhet ges Försäkringskassan möjlighet att samla in och bearbeta uppgifter och kan med stöd av uppgifterna göra analyser om var, hur och när brottslighet kan förväntas äga rum. På så sätt ges Försäkringskassan förutsättningar att förhindra att brott över huvud taget begås. Detta beskrivs närmare i avsnitt 3.7. Att samma myndighet som beslutar om förmåner och stöd också kan samla in och analysera information som gäller de personer som tar del av förmånssystemet riskerar att påverka förtroendet för myn- digheten negativt. Om det kan säkerställas att underrättelseverksam- heten inte bedrivs i annat syfte än för att förebygga, förhindra och upptäcka brott kan dock både rättssäkerheten och allmänhetens förtroende för Försäkringskassan värnas. Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten har i dag i uppgift att säkerställa att felaktiga utbetalningar inte görs och att motverka bidragsbrott. Uppgiften innebär att myndigheterna redan har ett ansvar för att arbeta brottspreventivt. Myndigheterna har dock inte några brottsbekämpande befogenheter eller någon möjlighet att bedriva underrättelseverksamhet. Inom ramen för sina nuvarande uppgifter arbetar myndigheterna dock med kontroll av att förmåner och stöd betalas ut korrekt, se vidare avsnitt 3.7.2. Myndigheternas kontrollutredningsverksamhet har vissa likheter med den föreslagna Konsekvenser Ds 2026:4 underrättelseverksamheten på så sätt att verksamhetens insikter kan nyttjas i processer, rutiner och liknande arbete i syfte att motverka felaktiga utbetalningar och bidragsbrott. Kontrollutredningsverk- samhet bedrivs dock inom Försäkringskassans verksamhet som avser förmåner och stöd, och inte i brottsbekämpande syfte. Det innebär att det finns olika gränser för vilken information som får samlas in och behandlas och vilka åtgärder som får vidtas inom kontrollutredningsverksamheten jämfört med vad som gäller i underrättelseverksamheten. Av rättssäkerhetsskäl är det därför viktigt att organisatoriskt skilja på Försäkringskassans olika verksamhetsgrenar, bland annat för att säkerställa att regelverket för underrättelseverksamheten inte används för att ta fram uppgifter som inte behövs i den verk- samheten, men som Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten kan behöva exempelvis i sin handläggning av ett beslut om utbetal- ning. Resultatet av den utredning som görs i underrättelseverksam- heten kommer förvisso ofta att förmedlas till kontrollutrednings- verksamheten och få betydelse för arbetet med att förhindra felaktiga utbetalningar och motverka bidragsbrott i verksamheterna som avser förmåner och stöd. Underrättelseverksamheten ska dock inte ses som ytterligare ett verktyg som Försäkringskassan kan använda i sin kontrollutredningsverksamhet eller annan verksamhet som avser förmåner och stöd. Detta är viktigt att notera inte minst med anledning av den kritik som har riktats mot Försäkringskassans kontrollutredningsverksamhet i en rapport från Inspektionen för socialförsäkringen. I rapporten konstateras att viss handläggning inom kontrollutredningsverksamheten närmar sig brottsutredning, trots att det saknas lagstöd för sådan utredning.252 Förslaget om underrättelverksamhet ställer mycket höga krav på verksamhetens, och i förlängningen de anställdas, integritet. Genom förslaget ges Försäkringskassan ytterligare ett stort och ansvarsfullt uppdrag. Om underrättelseverksamheten bedrivs ändamålsenligt och effektivt kan den bidra till en positiv effekt på allmänhetens förtroende för Försäkringskassan. Detta gäller särskilt om arbetet i verksamheten bidrar till en effektivare brottsbekämpning och minskad bidragsbrottslighet. 252 Inspektionen för socialförsäkringen (2025), Kontrollutredningar vid misstänkta bidragsbrott, ISF Rapport 2025:14. Ds 2026:4 Konsekvenser Förslaget om en särskild åtalsprövning ökar rättssäkerheten När det gäller bidragsbrott i de förmåner och stöd som omfattas av de förslag om administrativa sanktionsavgifter som har lämnats i Ds 2025:8 och Ds 2025:26 är det i huvudsak endast grova bidrags- brott som ska hanteras i ett straffrättsligt förfarande. Misstanke om vårdslöst bidragsbrott, ringa bidragsbrott och bidragsbrott av normalgraden ska endast anmälas till Polismyndigheten om det finns särskilda skäl. För att ytterligare säkerställa att det bara är vissa bidragsbrott som hanteras i ett straffrättsligt förfarande föreslås i kapitel 5 att det ska införas en bestämmelse om särskild åtalsprövning för bidrags- brott. En särskild åtalsprövning innebär att åklagare endast ska väcka åtal för vårdslöst bidragsbrott, ringa bidragsbrott och bidragsbrott av normalgraden om det är påkallat av särskilda skäl. En förut- sättning för att bestämmelsen om särskild åtalsprövning ska tillämpas är att gärningen även kan ligga till grund för ett beslut om sanktionsavgift för samma person. En bestämmelse om särskild åtalsprövning minskar risken för att samma gärningar får olika straff till följd av att myndigheter eller andra aktörer gör olika bedöm- ningar av vad som är särskilda skäl för att anmäla misstanke om bidragsbrott. Detta är särskilt angeläget då de förslag som lämnats i Ds 2025:8 och Ds 2025:26 innebär att ett stort antal aktörer, däribland 24 arbetslöshetskassor, ska fatta beslut om administrativa sanktioner. Den åtalsprövningsregel som föreslås bedöms alltså förbättra förutsättningarna för likformighet och förutsebarhet vid bestäm- mandet av straff för en överträdelse. Detta bedöms vara till fördel både för rättssäkerheten och för allmänhetens förtroende för systemet. Mot bakgrund av ovanstående bedöms förslagen vara utformade så att allmänhetens förtroende värnas och rättssäkerheten upprätthålls. Konsekvenser Ds 2026:4 12.3 Samhällsekonomiska konsekvenser 12.3.1 Utgångspunkter Konsekvenserna av förslagen kommer att påverkas av hur omfatt- ande den brottsbekämpande verksamheten vid Försäkringskassan blir i praktiken. Det bör i sammanhanget återigen påpekas att om förslagen i Ds 2025:8 och Ds 2025:26 genomförs innebär det att exempelvis statistik, rapporter och andra uppgifter som knyter an till den nuvarande ordningen för att utreda bidragsbrott snart kan komma att förlora i aktualitet. Det medför att det i viss mån är svårt att ta ställning till vilka effekter som skulle kunna uppnås med en brottsbekämpande verksamhet hos Försäkringskassan, eftersom förslagen utgår från en snart inaktuell ordning. Detta gäller såväl i vilken mån förslagen kommer att bidra till att effektivisera arbetet med bidragsbrott som vilka kostnader och besparingar som för- slagen medför. Det är mot denna bakgrund svårt att förutse de mer långsiktiga samhällsekonomiska konsekvenserna av förslagen. Det är dock möjligt att göra vissa antaganden i fråga om de samhälls- ekonomiska konsekvenserna. 12.3.2 Få anmälningar om bidragsbrott leder till åtal Omkring 62 procent av alla bidragsbrott som hanterades av Polis- myndigheten 2024 rörde förmåner och stöd som beslutas av Försäkringskassan. Anmälningarna om bidragsbrott leder sällan till åtal. Detta avspeglas även i 2024 års siffror. Tabell 12.1 återger hur många bidragsbrott mot Försäkringskassan som hanterades av Polismyndigheten 2024, fördelade på brottskod. Ds 2026:4 Konsekvenser Tabell 12.1 Antal ärenden om bidragsbrott mot Försäkringskassan 2024 års uppgifter Brottsgrad Anmäldes Lades ner Överlämnades till Åklagarmyndigheten Grovt 156 133 23 Normalgraden 5 856 4 421 1 435 Ringa 223 132 91 Vårdslöst 19 19 0 Summa 6 254 4 705 1 549 Anm: Utredningens sammanställning efter underlag från Polismyndigheten. Nedlagda brott innefattar ärenden som lagts ned direkt efter att en anmälan inkommit liksom ärenden där förundersökning inletts. För misstänkta brott som avsåg förmåner och stöd som beslutas av Försäkringskassan lades omkring 75 procent ned. I de fall det rörde sig om grovt bidragsbrott var denna siffra 85 procent.253 Om åtal väcktes ledde det i de allra flesta fall till en fällande dom.254 Detta är en indikation på att målen är väl underbyggda i de fall åtal väcks. Det finns betydande skillnader över tid i fråga om både vilka bidragsbrott som anmäls och hur stor andel av dessa som avser förmåner eller stöd som beslutas av Försäkringskassan. Antalet anmälda bidragsbrott av normalgraden har ökat kraftigt sedan 2015; det rör sig om en trefaldig ökning. Ökningen är dessutom något större för bidragsbrott av normalgraden som avser förmåner och stöd som beslutas av Försäkringskassan. Vad gäller anmälda grova bidragsbrott är utvecklingen dock den omvända. De anmälda grova bidragsbrotten var omkring en tredjedel fler 2023 jämfört med 2025.255 En betydande del av anmälningarna om grovt bidragsbrott leder inte till åtal. Orsakerna till detta kan vara många. Exempelvis kan det vara så att de subjektiva rekvisiten, det vill säga uppsåt, inte kan styrkas. Det har dock i närtid vidtagits åtgärder som möjliggör ett ökat informationsutbyte mellan myndig- heter och andra aktörer, se avsnitt 12.2.2. Dessa åtgärder skulle kunna medföra att det framöver blir enklare att styrka att en enskild har begått en handling med uppsåt. Det är dock utredningens uppfattning att grunden till den höga andelen nedlagda brott främst är att Polismyndigheten prioriterar 253 Utredningens uppskattning utifrån uppgifter från Polismyndigheten. 254 Uppgifter till utredningen från Brottsförebyggande rådet. 255 Uppgifter till utredningen från Brottsförebyggande rådet. Konsekvenser Ds 2026:4 annan grov brottslighet.256 När utredningar av en viss typ av brott inte prioriteras kan det även antas att det är svårt att utveckla, och bibehålla, kompetens avseende den brottstypen, vilket kan tänkas påverka kvaliteten i utredningarna. En lång ledtid medför också att det blir svårare att upprätthålla kvaliteten i utredningsmaterialet och innebär att det kan bli svårare att styrka brott. Detta kan i sin tur leda till att utredningar läggs ner. Det är vidare utredningens förståelse att viss kompetensbrist, i synnerhet finansiell och digital kompetens257, påverkar Polismyndighetens förmåga att utreda bidragsbrott negativt, vilket sannolikt också bidrar till att brotts- utredningar läggs ner. 12.3.3 Ett riktat fokus till en högre kostnad Ett riktat fokus på arbetet med bidragsbrott kan verka avskräckande och minska de felaktiga utbetalningarna Förslagen kommer att medföra en ambitionshöjning vad gäller bekämpning av bidragsbrott som rör de förmåner och stöd som beslutas av Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Detta genom att arbetet med dessa bidragsbrott prioriteras, jämfört med hur det ser ut i dag. Genom en ökad prioritering bör möjligheterna att utreda brotten också förbättras och effektiviseras. Om fler bidragsbrott blir föremål för utredning i nära anslutning till gärningstillfället kan det antas att utredningarna kommer att hålla högre kvalitet. Vidare kan det antas att en brottsbekämpande verk- samhet med fokus på bidragsbrott inom ett avgränsat område, i detta fall de förmåner och stöd som Försäkringskassan och Pensionsmyn- digheten beslutar om, kan leda till bättre genomförda utredningar. En verksamhet som kan ha ett kontinuerligt fokus på en specifik form av brottslighet kan antas leda till högre kvalitet och effektivitet i utredningsarbetet. Om utredningarna blir bättre kan det också 256 Muntlig uppgift från Polismyndigheten till utredningen den 13 november 2025; Riksrevisionen (2023), Polisens hantering av mängdbrott – en verksamhet vars förmåga behöver förstärkas, 2023:2; och Brottsförebyggande rådet (2024), Polisens utredning av grova brott och brott mot särskilt utsatta brottsoffer Personaltillväxt och utredningsresultat – Delredovisning: Utvärdering av satsningen på 10 000 fler polisanställda, 2024:9. 257 Riksrevisionen (2023), Polisens hantering av mängdbrott – en verksamhet vars förmåga behöver förstärkas, 2023:2, s. 245–247. Ds 2026:4 Konsekvenser tänkas att åtal kan komma att väckas i en större andel ärenden. Därmed kan bidragsbrott komma att beivras i större utsträckning. Det kan i sin tur avskräcka enskilda från att begå bidragsbrott och öka förtroendet för de rättsvårdande myndigheterna och det allmännas förmåga att skydda de gemensamma medlen. Därtill kan den föreslagna underrättelseverksamheten antas bidra till att dels fler bidragsbrott upptäcks, dels att pågående eller fram- tida bidragsbrott förebyggs eller förhindras. Detta kan åstadkommas genom att verksamheten kommer att ha ett specifikt fokus på bidragsbrott inom det aktuella området och fredade resurser för detta arbete. Det kan också antas att verksamheten kommer att få tillgång till fler uppgifter om misstänkt bidragsbrottslighet än vad Polismyndighetens underrättelseverksamhet får i dag, se avsnitt 3.7 och avsnitt 12.4. Om bidragsbrott upptäcks innan de hinner begås i större utsträckning kan detta komma att leda till färre felaktiga utbetalningar. Detta kan i sin tur leda till ett stärkt förtroende för välfärdssystemen. Förslagen kan alltså innebära besparingar för det allmänna i form av minskade felaktiga utbetalningar. Det är inte möjligt att avgöra exakt hur stora dessa besparingar kan komma att bli. I tabell 12.2 redogörs för ett antal scenarion över de ekonomiska effekterna av en minskning av felaktiga utbetal- ningar. Omfattningen av de felaktiga utbetalningarna i de förmåner och stöd som beslutas av Försäkringskassan och Pensionsmyndig- heten uppskattas till cirka 11 miljarder kronor om året.258 Detta omfattar stöd, bidrag och ersättningar i socialförsäkringsbalken, det statliga tandvårdsstödet samt aktivitetsstöd, utvecklingsersättning och etableringsersättning i den arbetsmarknadspolitiska verksam- heten. Av tabell 12.2 framgår att även om förslagen endast leder till att de felaktiga utbetalningarna inom detta välfärdsområde minskar med en procent uppnås en icke försumbar ekonomisk effekt. Det skulle i så fall innebära en besparing på ungefär 110 miljoner kronor om året. Det är utredningens bedömning att de felaktiga utbetalningarna kommer minska med i varje fall mellan 1 till 5 procent. 258 Ekonomistyrningsverket (2023), Omfattningen av felaktiga utbetalningar från välfärds- systemen, ESV 2023:22, s. 22–23. Konsekvenser Ds 2026:4 Tabell 12.2 Scenarion av minskning av felaktiga utbetalningar i de förmåner och stöd som beslutas av Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten Minskning i procent 1 5 10 Minskning i mnkr 110 550 1 100 Anm: Utredningens uppskattade scenarion utifrån Ekonomistyrningsverkets uppskattade felaktiga utbetalningar 2021. En ambitionshöjning medför högre kostnader för att utreda bidragsbrott Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet ska bistå åklagare vid utredning av grova bidragsbrott och bidragsbrott som anmälts på grund av särskilda skäl. Detta förutsätter att Försäkrings- kassan har grundläggande förutsättningar för att bedriva brottsut- redande verksamhet, se kapitel 4. I avsnitt 12.5 redogörs bland annat för de faktorer som kan antas påverka antalet bidragsbrott som kan komma att hanteras av Försäkringskassans brottsutredande verk- samhet på kort sikt. Antalet kommer bland annat vara beroende av i vilken omfattning Åklagarmyndigheten kommer att begära biträde av Försäkringskassans verksamhet. Det finns alltså stora osäkerheter när antalet ärenden som kan komma att hanteras i Försäkrings- kassans brottsutredande verksamhet ska uppskattas. Ett möjligt scenario utgår från Försäkringskassans uppskattning om att omkring 950 anmälningar om bidragsbrott till Polismyn- digheten kommer att göras årligen. Av dessa uppskattar Försäk- ringskassan att 150 ärenden kommer avse grovt bidragsbrott och att 800 anmälningar kommer att ha gjorts på grund av särskilda skäl. I den senare siffran ingår uppskattningsvis 350 anmälningar rörande aktivitetsstöd, etableringsersättning och utvecklingsersättningar, det vill säga stöd som hör till arbetsmarknadsområdet men som beslutas av Försäkringskassan. Det uppskattade antalet grova bidragsbrott speglar i stort de senaste årens siffror. Det uppskattade antalet anmälningar på grund av särskilda skäl motsvarar i stort den uppskattning som gjordes i Ds 2025:8 och Ds 2025:26. De aktuella brotten kan även komma att kräva specialist- kunskaper, exempelvis om aktuella förmåner och stöd, digital och finansiell kompetens. En utredning av dessa brott kan också innebära hantering av beslag, analys av mobiltelefoner och datorer, Ds 2026:4 Konsekvenser olika typer av spaning och verkställande, eller medverkan vid verkställande, av vissa tvångsmedel. Dessa kompetenser och kapaciteter kommer behöva finnas både hos Försäkringskassan och Polismyndigheten som utredande myndigheter. Kostnader för samma typ av hantering för de bidragsbrott som inte omfattas av utredningens förslag kommer även fortsättningsvis att bäras av Polismyndigheten. Därtill kommer Polismyndigheten fortsatt vara mottagare av samtliga anmälningar om bidragsbrott. Det finns heller inga formella hinder för åklagare att anlita biträde av Polis- myndigheten i en förundersökning om ett sådant brott som omfattas av Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Myndigheten kommer också i förekommande fall att bistå Försäkringskassan med handräckning vid genomförande av en brottsutredning. Detta innebär att Polismyndigheten endast marginellt kan avlastas med anledning av utredningens förslag, se avsnitt 12.5.6. Flera av kostnaderna är också fasta och kommer därmed att belasta både Försäkringskassan och Polismyndigheten. I avsnitt 12.5.2 redovisas utredningens uppskattningar av Försäk- ringskassans införandekostnader och löpande förvaltningskostnader för den brottsutredande verksamheten. 12.3.4 Konsekvenser i fråga om personalförsörjning För att Försäkringskassan ska kunna bedriva ett effektivt utred- ningsarbete krävs kunskap om de aktuella förmånerna. För att tillvarata den kunskap som finns vid Försäkringskassan, som gäller de förmåner och stöd som Försäkringskassan beslutar om, krävs en riktad rekrytering inför den nya brottsbekämpande uppgiften. Om Försäkringskassan lyckas rekrytera medarbetare med kunskap om socialförsäkringen från sin befintliga verksamhet kan den kunskap som myndigheten besitter tillvaratas. Samma resonemang gäller för de förmåner som Pensionsmyndigheten beslutar om liksom de stöd som Arbetsförmedlingen handlägger men som Försäkringskassan beslutar om. Kompetens som rör brottsutredning och underrättelseverksam- het finns dock inte hos Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten eller Arbetsförmedlingen. Behovet av sådan kompetens kan därför inte tillgodoses genom rekrytering från de myndigheterna. Det kan Konsekvenser Ds 2026:4 i sammanhanget uppmärksammas att utredning av grova bidrags- brott ofta kräver särskild kompetens inom exempelvis spårsäkring, internetspaning och hantering av beslag. Försäkringskassan kommer därför behöva rekrytera personal från andra myndigheter med erfarenhet av brottsutredningar, exempelvis Polismyndigheten, Skatteverket eller Ekobrottsmyndigheten. Utbildningsinsatser bedöms inte till fullo kunna ersätta rekrytering från dessa myn- digheter. Det kan antas att det kommer att ta tid att bygga upp en fullständig brottsutredande förmåga i den nya brottsbekämpande verksamheten. Det är dock åklagaren som avgör från vilken myn- dighet denne vill begära biträde av i en förundersökning. Om åklagare i ett inledande skede efter förslagens ikraftträdande till viss del anlitar biträde av Polismyndigheten, i stället för att fullt ut nyttja Försäkringskassans nya verksamhet, kan Försäkringskassan ges möjlighet att utveckla specialistkunskaper under uppbyggnaden av verksamheten. Polismyndighetens utredare lämnar inte sällan myndigheten till förmån för arbete på en annan myndighet.259 Det finns en risk för att förslagen bidrar till att Polismyndighetens svårigheter att behålla och ersätta kvalificerade utredare.260 Detta kan få en negativ påverkan på utredningen av de bidragsbrott som även i fortsätt- ningen kommer att utredas vid Polismyndigheten. Förslagen riskerar därmed leda till en initial ineffektivitet i arbetet med bidragsbrott hos Försäkringskassan liksom i viss mån bidra till ineffektivitet i arbetet med bidragsbrott hos Polismyndigheten. Förslagen kan också medföra att kompetens måste hämtas från andra brottsutredande myndigheter som då förlorar densamma. Det finns därtill ett behov av att Försäkringskassan ändamålsenligt rekryterar personal med sådan kompetens som Riksrevisionen har bedömt saknas i Polismyndighetens utredningar om bidragsbrott, se avsnitt 12.2.1. Det rör sig bland annat om digital kompetens och finansiell kompetens.261 259 Riksrevisionen (2023), Polisens hantering av mängdbrott – en verksamhet vars förmåga behöver förstärkas, 2023:2. 260 Ibid. 261 Riksrevisionen (2023), Polisens hantering av mängdbrott – en verksamhet vars förmåga behöver förstärkas, 2023:2. Ds 2026:4 Konsekvenser 12.3.5 Förslagen medför parallell hantering av bidragsbrott De förslag som lämnas innebär att bidragsbrott kommer att utredas av åklagare med biträde från Försäkringskassan eller Polismyndig- heten, eller från båda myndigheterna. Därtill kommer vissa bidrags- brott att utredas endast av Polismyndigheten. Var ett bidragsbrott kommer att utredas beror på vilken myndighet eller aktör som fattar beslut om den förmån eller det stöd som bidragsbrottet avser. Förslagen medför alltså att olika bidragsbrott kommer att hanteras av olika brottsbekämpande myndigheter, beroende på vilken del av välfärdssystemet som bidragsbrottet riktar sig mot. Det faktum att det sker en ambitionshöjning i arbetet med att bekämpa sådana bidragsbrott som avser förmåner och stöd som Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten beslutar om kan med- föra att sådana ärenden blir föremål för en snabb utredningsprocess medan de bidragsbrott som hanteras med biträde från Polismyn- digheten fortsatt, eller i än större utsträckning än vad som är fallet i dag, prioriteras bort till förmån för andra grövre brott. Detta kan medföra att bidragsbrott hanteras olika, beroende på vilken del av välfärdssystemet bidragsbrottet riktar sig mot. 12.3.6 Fler brottsbekämpande myndigheter kan påverka effektiviteten Det finns en risk för ineffektivitet när ytterligare en myndighet ska involveras i det brottsbekämpande arbetet. Detta inte minst när det är frågan om blandbrottslighet där förundersökningar behöver sam- ordnas mellan flera olika brottsbekämpande myndigheter. Det finns alltså en risk för att förslagen i vissa situationer kan komma att inverka negativt på effektiviteten i en brottsutredning som involverar flera brott. I vissa fall kan det problemet dock avhjälpas av att åklagare föreslås kunna anlita biträde av Försäkringskassan även i fråga om andra brott än de som uttryckligen ingår i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet, om det finns särskilda skäl för det. Detta kräver dock att det bedöms vara lämpligt med hänsyn till brottets beskaffenhet, vilket inte alltid kommer att vara fallet. En annan lösning vid utredningar som involverar flera brott är att åklagare endast anlitar biträde av Polismyndigheten, trots Konsekvenser Ds 2026:4 att vissa av brotten omfattas av Försäkringskassans brottsbekämp- ande verksamhet. Förslagen förutsätter en samverkan mellan Försäkringskassan och Polismyndigheten. Enligt utredningens förslag ska Försäkrings- kassan få verkställa vissa tvångsmedel som åklagare beslutar om, till exempel beslag och genomsökning på distans. Det gäller i de fall våld mot person inte behöver användas och då det inte föreligger risk för våld mot Försäkringskassans personal. Många beslut om tvångs- medel kommer dock endast att kunna verkställas av polisman. Det föreslås att åklagare ska få ge Försäkringskassan i uppdrag att medverka när Polismyndigheten verkställer beslut om husrannsakan eller genomsökning på distans. Därutöver förutsätts det att polisman ska närvara vid exempelvis förhör om bedömningen görs att det föreligger en risk för våldsanvändning mot Försäkrings- kassans personal. Det kommer således uppstå flera situationer där omfattande samverkan kommer att krävas och där både Polismyndigheten och Försäkringskassan kommer att behöva lämna sitt biträde i en brotts- utredning. Detta ställer höga krav på en fungerande samverkan mellan myndigheterna. Det finns en risk att Polismyndighetens prioritering av andra grova brott påverkar utredningsarbetet av de bidragsbrott som utreds med biträde från Försäkringskassan, särskilt i de fall handräckning behövs. 12.4 Konsekvenser för det brottsförebyggande arbetet Bedömning Förslagen bidrar till det brottsförebyggande arbetet inom de välfärdsområden som omfattas. Förslagen kan bidra till att förebygga organiserad brottslighet. Ds 2026:4 Konsekvenser Skälen för utredningens bedömning Det brottsförebyggande arbetet mot vissa bidragsbrott stärks De förslag som lämnas innebär en ambitionshöjning i arbetet med att bekämpa bidragsbrott. Detta åstadkoms bland annat genom att underrättelseverksamheten kommer att ha avsatta resurser för att arbeta riktat, och specialiserat, mot i huvudsak bidragsbrott. Som tidigare förts fram kan det antas att detta kommer att få till följd att fler bidragsbrott upptäcks och förhindras. Det kan antas att Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten kommer att lämna fler uppgifter till Försäkringskassans under- rättelseverksamhet jämfört med i vilken mån dessa myndigheter lämnar uppgifter till Polismyndighetens underrättelseverksamhet i dag. Detta beror på att det förmodligen är en lägre tröskel för en tjänsteman vid dessa myndigheter att lämna en uppgift till en brottsbekämpande verksamhet hos Försäkringskassan än vad det är att lämna motsvarande uppgifter till Polismyndigheten, se vidare avsnitt 3.7.2. En ökad tillgång till information kan i sig tänkas ge en underrättelseverksamhet ökade möjligheter att förebygga, förhindra och upptäcka bidragsbrott. Försäkringskassans underrättelseverksamhet kommer också att omfatta vissa andra brott än bidragsbrott, se avsnitt 3.3.2. Således kan underrättelseverksamheten komma att förebygga, förhindra och upptäcka även annan brottslighet. Samtidigt som förslagen bedöms öka samhällets förmåga att före- bygga, förhindra och upptäcka bidragsbrott som avser förmåner och stöd som Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten beslutar om finns en risk att bidragsbrottslighet ökar i de delar av välfärden som inte omfattas av utredningens förslag. Detta gäller särskilt om brottsligheten i de välfärdsområden som ska hanteras vid Polismyn- digheten prioriteras ner till förmån för annan brottslighet. I ett scenario där det av allmänheten upplevs som att bidragsbrott som inte omfattas av Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet inte upptäcks kan det också tänkas att fler individer kommer försöka tillskansa sig medel som de inte har rätt till genom att begå bidrags- brott inom dessa områden. Ett exempel på ett område som är särskilt utsatt för bidragsbrottslighet är subventionerade anställningar. Sådana anställningar är en del av många upplägg inom arbetslivs- Konsekvenser Ds 2026:4 kriminalitet.262 Uppskattningsvis betalades omkring 1,2 miljarder kronor ut felaktigt i löne- och nystartsjobbersättning 2021. Huvudparten av de felaktiga utbetalningarna var orsakade av den som sökt stödet.263 Om bidragsbrottsligheten inom detta eller andra välfärdsområden ökar kan detta medföra betydande kostnader för samhället. Möjligheterna att förebygga organiserad brottslighet Brottsbekämpande samverkan bedrivs i dag bland annat inom ramen för satsningen mot den grova organiserade brottsligheten i regionala underrättelsecentrum eller Nationella underrättelsecentret.264 Där deltar sedan många år Försäkringskassan som en av de samverkande myndigheterna, utifrån sin nuvarande uppgift som socialförsäk- ringsmyndighet. Välfärdsbrottslighet har identifierats som ett problemområde som behöver adresseras särskilt, bland annat då den organiserade brottsligheten använder välfärden för att få en grund- försörjning och kapital till annan brottslighet, inklusive grov brotts- lighet. Det är därför angeläget att fler bidragsbrott leder till en påföljd och att arbetet mot organiserade upplägg stärks. En fragmenterad brottsbekämpning kan leda till en försämrad helhetssyn vad gäller organiserad brottslighet. Den ekonomiska brottsligheten är en stor och ökande andel av den organiserade brottsligheten. Att behandla bidragsbrottslighet som en isolerad del av den ekonomiska brottsligheten riskerar att försämra möjlig- heterna att bekämpa organiserad brottslighet. Det är avgörande för brottsbekämpningen att proaktiva åtgärder vidtas och att myndigheternas samlade lägesbilder förbättras. En särskilt fokuserad underrättelseverksamhet som arbetar riktat mot bidragsbrott liksom riktade resurser mot att utreda grova bidragsbrott borde i sig kunna stärka arbetet mot den organiserade brottsligheten. Detta särskilt då det i dagsläget inte finns motsvar- ande riktad verksamhet vid Polismyndigheten. För att den organi- 262 Riksrevisionen (2023), Subventionerade anställningar – att motverka fel i ett system med allvarliga risker, 2023:17. 263 Ibid. 264 Polisen (2026), Myndighetsgemensam satsnings mot organiserad brottslighet, [https://polisen.se/om-polisen/polisens-arbete/organiserad- brottslighet/myndighetsgemensam-satsning-mot-organiserad-brottslighet/], (Hämtad 2026- 02-13). Ds 2026:4 Konsekvenser serade brottsligheten ska kunna stävjas är det dock avgörande att Polismyndigheten och andra brottsbekämpande myndigheter får sådan information som behövs för att utreda även annan brotts- lighet. För att kunna bekämpa den organiserade brottsligheten är det med andra ord avgörande att Försäkringskassan i sin nya roll som brottsbekämpande myndighet delar information enligt vad som i övrigt gäller för brottsbekämpande myndigheter. I detta ingår exempelvis att dela information som inhämtats via extraktion av mobiltelefoner och datorer samt information om beslag. På samma sätt är det avgörande att Försäkringskassan också förses med information, se kapitel 7. Sammanfattningsvis kan alltså informationsutbyte och sam- verkan utgöra en betydelsefull del i Försäkringskassans brottsföre- byggande arbete. Genom sådan samverkan kan arbetet i Försäk- ringskassans brottsbekämpande verksamhet få betydelse i annan brottsbekämpning och inte minst sådan brottsbekämpning som avser organiserad brottslighet. 12.5 Ekonomiska och administrativa konsekvenser 12.5.1 Inledning Det lämnas förslag om hur en brottsbekämpande verksamhet hos Försäkringskassan kan utformas. Förslagen innebär bland annat att åklagare ska få anlita biträde av Försäkringskassan i utredningar om bidragsbrott som avser förmåner eller stöd som Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten beslutar om. Förslagen innebär också att Försäkringskassan ska få bedriva underrättelseverksamhet. För- slagen medför flera ekonomiska och administrativa konsekvenser för Försäkringskassan. Till exempel kommer den brottsutredande verksamheten kräva att det ska finnas personal med kunskap om brottsutredande arbete. Verksamheten kommer också ställa nya krav på myndighetens lokaler. Försäkringskassan behöver vidare skapa förutsättningar för att möjliggöra ett informationsutbyte mellan myndighetens olika verksamhetsgrenar, med andra myndigheter samt med vissa andra aktörer. Försäkringskassan måste också säker- ställa att myndighetens behandling av personuppgifter uppfyller Konsekvenser Ds 2026:4 kraven för dataskydd inom brottsdatalagens tillämpningsområde, se kapitel 6. Hanteringen av information ställer krav på it-system och på kunskaper hos de som arbetar i den brottsbekämpande verk- samheten. Förslagen medför också ekonomiska och administrativa konse- kvenser för Pensionsmyndigheten, Polismyndigheten, Åklagarmyn- digheten och de allmänna domstolarna. Även Brottsförebyggande rådet och Statskontoret påverkas ekonomiskt och administrativt av utredningens förslag. 12.5.2 Försäkringskassans brottsutredande verksamhet Bedömning Försäkringskassan får ökade kostnader till följd av att myn- digheten ska bedriva brottsutredande verksamhet. Den nya upp- giften kommer att medföra kostnader vid införandet och därefter löpande kostnader som främst kommer bestå av personal- kostnader. Kostnaderna uppstår också på grund av ett behov av ändamålsenliga lokaler och it-system. Skälen för utredningens bedömning Nuvarande ordning för utredning av bidragsbrott Efter att en anmälan om bidragsbrott inkommit till Polismyndig- heten görs en bedömning av om ärendet är av enkel beskaffenhet eller inte. Bidragsbrott som bedöms som grova anses i regel inte vara av enkel beskaffenhet.265 Ärenden som inte är av enkel beskaffenhet ska enligt 23 kap. 3 § första stycket 3 rättegångsbalken förunder- sökningsledas av åklagare. Övriga bidragsbrott bedöms i regel vara av enkel beskaffenhet och förundersökningsleds av Polismyndig- heten. I vissa fall involveras en åklagare i en bedömning av om ett 265 Uppgifter till utredningen från Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten samt Åklagarmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om ledning av förundersökning i brottmål, ÅFS 2005:9, konsoliderad version – senast ändrad genom ÅFS 2019:2. Ds 2026:4 Konsekvenser bidragsbrott är att betrakta som grovt, men till största del görs en sådan bedömning av Polismyndigheten. Andelen bidragsbrott som förundersökningsleds vid Polismyndigheten är omkring 85 procent. De bidragsbrott som bedöms som grova lämnas i regel över till åklagare relativt snabbt. I vissa fall kan det dock krävas komplett- eringar och ytterligare utredning vid Polismyndigheten för att anmälan ska bli tillräckligt robust för att lämnas över till åklagare.266 Uppskattat antal ärenden om bidragsbrott i den brottsutredande verksamheten Förslagen innebär att det inrättas en brottsutredande verksamhet vid Försäkringskassan. Denna ska på begäran av åklagare bistå i utred- ningar om bidragsbrott inom de förmåner och stöd som beslutas av Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Utredningen föreslår ingen ändring när det kommer till vilken myndighet som ska ta emot anmälningar om bidragsbrott. Misstänkta bidragsbrott ska därmed fortsatt anmälas till Polismyndigheten. De bidragsbrott som kommer att utredas av Försäkringskassans brottsutredande verksamhet är huvudsakligen grova bidragsbrott. Verksamheten kommer dock även att utreda vårdslöst bidragsbrott, ringa bidragsbrott och bidragsbrott av normalgraden som har anmälts på grund av särskilda skäl. Försäkringskassan har uppskattat att omkring 950 anmälningar om bidragsbrott kommer att göras till Polismyndigheten årligen. Av dessa uppskattar Försäkringskassan att omkring 150 ärenden kommer att uppfylla rekvisiten för grovt bidragsbrott och att 800 anmälningar kommer att ha gjorts på grund av särskilda skäl. Det uppskattade antalet grova bidragsbrott speglar i stort de senaste årens siffror. Det uppskattade antalet anmälningar som kan komma att göras på grund av särskilda skäl motsvarar i stort den uppskatt- ning som gjordes i utredningens promemorior Ds 2025:8 och Ds 2025:26. Det föreslås att förslagen om Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet ska träda i kraft den 1 januari 2028, se kapitel 11. Det innebär alltså att åklagare från och med 2028 skulle kunna anlita biträde av Försäkringskassan i uppskattningsvis 950 ärenden om året. 266 Uppgifter till utredningen från Polismyndigheten. Konsekvenser Ds 2026:4 Det är dock inte rimligt att anta att Försäkringskassan redan under det första verksamhetsåret kommer att bistå åklagare i 950 ärenden om bidragsbrott. Detta bland annat eftersom verksamheten kommer att ha ett stort rekryterings- och utbildningsbehov och då rutiner kommer behöva komma på plats och en ändamålsenlig samverkan utformas. Förslagen innebär också att åklagare kommer att kunna anlita biträde av såväl Försäkringskassan som Polismyndigheten vid utred- ning av sådana bidragsbrott som omfattas av Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Hur många ärenden som på kort sikt kan komma att utredas med biträde från Försäkringskassan respektive med biträde från Polismyndigheten har därför inte uppskattats. Det finns vidare anledning att anta att en specialiserad och riktad underrättelseverksamhet vid Försäkringskassan kan medföra att antalet anmälningar av grova bidragsbrott ökar över tid, se avsnitt 12.5.2. Denna verksamhet kan samtidigt också få till följd att brottsliga upplägg identifieras i ett tidigt skede och att bidragsbrott på så vis förhindras. Det är dock i nuläget inte möjligt att uppskatta hur volymerna kommer att påverkas av den föreslagna underrättelse- verksamheten. Det kan i sammanhanget också uppmärksammas att Försäkrings- kassan och Pensionsmyndigheten från och med den 1 december 2025 har fått nya utredningsbefogenheter i form av utökade möjlig- heter till uppgiftsinhämtning. De nya befogenheterna innebär huvudsakligen att fler uppgifter ska kunna hämtas in om såväl den försäkrade som andra fysiska och juridiska personer.267 Försäkrings- kassan bedömer att detta kan leda till att fler bidragsbrott gällande bland annat assistansersättning anmäls. Utredningen instämmer i den bedömningen. Ökningen förväntas uppgå till omkring 15 anmälningar årligen. Utredningen delar Försäkringskassans bedöm- ning att dessa anmälningar sannolikt kommer att avse grova bidrags- brott. Därmed kan den nya möjligheten till uppgiftsinhämtning medföra att de grova bidragsbrott som ska utredas av Försäkringskassan kan komma att öka något på kort sikt. Vad gäller de anmälningar som görs på grund av särskilda skäl kan det antas att en viss andel kommer att skickas tillbaka till den anmälande myndigheten. Detta med anledning av den särskilda åtals- 267 Prop. 2024/25:179. Ds 2026:4 Konsekvenser prövning som har föreslagits och som kan medföra att åklagaren bedömer att det av särskilda skäl inte är påkallat att väcka åtal, trots att myndigheten har anmält misstänkt bidragsbrott. Den särskilda åtalsprövningen kan alltså medföra att antalet ärenden i vilka åklagare anlitar biträde av Försäkringskassans brottsutredande verk- samhet kan komma att bli färre än de 950 ärenden per år som har uppskattats ovan. Det går dock inte att närmare precisera i vilken utsträckning den särskilda åtalsprövningen kommer påverka antalet ärenden. Det är rimligt att anta att berörda aktörer över tid blir bättre på att urskilja när och på vilka grunder en anmälan om bidragsbrott ska göras till Polismyndigheten på grund av särskilda skäl. Genom praxisbildning bör antalet anmälningar som görs på grund av särskilda skäl därmed sjunka på längre sikt. Därtill kommer ett antal anmälningar att bli föremål för avskrivning. Med anledning av att det finns faktorer som kan tänkas öka såväl som minska volymerna av ärenden hos Försäkringskassans brottsutredande verksamhet, och osäkerheten i hur arbetsgången mellan Försäkringskassan, Polis- myndigheten och Åklagarmyndigheten kommer att fungera i praktiken, lämnas inga uppskattningar om hur volymerna kan komma att utvecklas. Antalet anmälningar är också till stor del beroende av det antal kontrollutredningar som görs av Försäkrings- kassans och Pensionsmyndighetens verksamheter som avser förmåner och stöd, vilket ytterligare försvårar bedömningen av hur antalet ärenden kan komma att utvecklas över tid. En försiktig bedömning är dock att antalet anmälningar som görs på grund av särskilda skäl minskar över tid. Uppskattningar av införandekostnader och löpande förvaltningskostnader för den brottsutredande verksamheten I kapitel 4 redogörs för vissa organisatoriska utgångspunkter som bedöms som nödvändiga för att etablera en effektiv brottsbekämp- ande verksamhet vid Försäkringskassan. De resonemang som förs i det kapitlet ligger också till grund för de uppskattningar som Försäkringskassan har gjort i fråga om storlek på verksamheten. Försäkringskassans underlag ligger till grund för en uppskattning av införandekostnader och löpande förvaltningskostnader. Konsekvenser Ds 2026:4 Myndighetens it-system behöver utvecklas eller upphandlas inför att myndigheten ges en brottsbekämpande uppgift. Försäkrings- kassan behöver därför göra en initial investering i it-system. Bedöm- ningen är att Försäkringskassan bör kunna utgå från det it-system som används i Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet. Det systemet är uppkopplat mot både Polismyndigheten och Åklagar- myndigheten. Försäkringskassan har uppskattat utvecklingskostnaden för det särskilda it-systemet som kommer att behövas i den brottsutredande verksamheten till 13 miljoner kronor. Denna kostnad innefattar inte en initial analysfas för att utreda frågan om det finns delar av det system som i dag används av Skatteverket som kan komma att användas av Försäkringskassan. I analysfasen ska Försäkringskassan titta närmare på vilka anpassningar av systemet som kan behövas och vad som helt och hållet behöver utvecklas av Försäkringskassan. Kostnaden för analysfasen uppskattas till 3 miljoner kronor. Själva utvecklingskostnaden för it-systemet uppskattas till 10 miljoner kronor. I dessa kostnader inkluderar utredningen även kostnader för analysverktyg för finansiell information, tekniska lösningar som möjliggör direkttillgång till vissa register och verktyg för forensiska undersökningar. I den uppskattade kostnaden om 13 miljoner kronor är utvecklingskostnaderna för anslutning av Pensionsmyndigheten, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten inräknade. Försäkringskassan har uppskattat anslutningen till omkring 1 miljon kronor per myndighet. Försäkringskassan har även gjort en uppskattning av de samman- lagda införandekostnaderna samt de löpande kostnaderna. Utöver kostnader för den initiala investeringen i it-system utgörs inför- andekostnaderna av kostnader för utbildning, verksamhetsutveck- ling och utveckling av metodstöd med mera. De löpande kost- naderna består i huvudsak av personalkostnader samt vissa kostnader för licenser och drift av it-system med mera. Det bör påpekas att såväl investeringskostnaden för it-system som de löpande kost- naderna för underhåll av detsamma är förenade med ett stort mått av osäkerhet. Personalkostnaderna utgår från att Försäkringskassan i sin brottsutredande verksamhet har ett behov av vissa nyckelkompe- tenser för att kunna utreda brott. Det rör sig bland annat om utredare, analytiker och it-forensiker. I huvudsak är de löpande Ds 2026:4 Konsekvenser kostnaderna beroende av antalet årsarbetare som ska komma att arbeta inom den brottsutredande verksamheten. Enligt Försäkrings- kassans uppskattningar kommer den nya brottsutredande uppgiften att kräva omkring 20 årsarbetare som arbetar med de misstänkta bidragsbrott som anmäls på grund av särskilda skäl. Därtill bedömer Försäkringskassan att det kommer krävas 60 årsarbetare för att arbeta med grova bidragsbrott. Bedömningen från Försäkrings- kassan är att de grova bidragsbrotten primärt kommer att röra assistansersättning och tandvård. Sådana ärenden är typiskt sett utredningskrävande eftersom det ofta finns omfattande material att inhämta och analysera samt många vittnen som ska förhöras. Försäkringskassan har gjort sina antaganden om personalför- sörjningen för grova bidragsbrott med utgångspunkt i att 30 procent av de ärenden som Försäkringskassan ska utreda kommer att leda till åtal. Detta kan sättas i relation till de omkring 24 procent av antalet bidragsbrott som slutredovisades till åklagare 2024.268 Det ska dock i sammanhanget uppmärksammas att samtliga slutredovisade för- undersökningar inte leder till åtal. Försäkringskassans uppskattning av andelen förundersökningar som kommer att leda till åtal bör också sättas i relation till att cirka 15 procent av de anmälda grova bidragsbrotten överlämnades till åklagare 2024.269 Försäkringskassan framhåller att 30 procent är ett rimligt mål givet den ambitions- höjning förslagen avser. Mot denna bakgrund görs bedömningen att det kan komma att ske en ökning av andelen grova bidragsbrott som leder till åtal med anledning av utredningens förslag. Även antalet grova bidragsbrott som leder till åtal kan komma att öka framöver, både med anledning av utredningens förslag och med beaktande av den utökade möjligheten till uppgiftsinhämtning som har beskrivits ovan. I dagsläget arbetar omkring 80 årsarbetare vid Polismyndigheten med bidragsbrott. Polismyndigheten hanterar omkring 10 gånger fler ärenden om bidragsbrott, än vad Försäkringskassans brotts- utredande verksamhet förväntas hantera. Att den föreslagna verk- samheten hos Försäkringskassan har ett behov av samma antal årsarbetare som i dag hanterar omkring 10 gånger fler ärenden är inte rimligt. De ärenden som i dag utreds vid Polismyndigheten kan i och 268 Brottsförebyggande rådet (2025), Handläggningsresultat, [https://bra.se/statistik/statistik- om-rattsvasendet/handlaggningsresultat], (Hämtad 2026-01-13). 269 Utredningens uppskattning utifrån underlag från Polismyndigheten. Konsekvenser Ds 2026:4 för sig inte på ett rättvisande sätt rakt av jämföras med de ärenden som kan komma att utredas med biträde av Försäkringskassan. Bland annat kan Polismyndigheten på egen hand skriva av ärenden. Det finns också andra skillnader som exempelvis att Polismyn- digheten i dag är förundersökningsledare i ärenden där saken bedöms vara av enkel beskaffenhet. Försäkringskassan kommer inte att vara förundersökningsledare, utan i stället biträda åklagare som kommer att leda samtliga förundersökningar. Som utgångspunkt kommer saken inte heller att vara av enkel beskaffenhet i de förundersökningar som genomförs med biträde av Försäkrings- kassan. Det ska även beaktas att den brottsutredande verksamheten vid Försäkringskassan innebär en ambitionshöjning i arbetet mot bidragsbrott. Det går att argumentera för att en högre ambitionsnivå torde kräva större resurser. Samtidigt kommer verksamheten vid Försäkringskassan att ha fredade resurser, vilket Polismyndigheten inte har. Mot denna bakgrund bedömer utredningen att 40 årsarbetare i brottsutredande tjänst vid Försäkringskassan är en mer rimlig nivå att utgå från vid en uppskattning av vilka kostnader verksamheten kan komma att medföra på kort sikt. Denna siffra ger utrymme för en it-forensiker, en analytiker och några utredare vid varje ort där den brottsutredande verksamheten kommer vara verksam, vilket bedöms vara tillräckligt för att bedriva utredningsarbete i hela landet. Det är dock viktigt att denna siffra behandlas just som en uppskattning. Uppskattningen utgår även från hur situationen kan komma att se ut i det inledande skede när Försäkringskassan bygger upp en brottsutredande verksamhet. Det är dock viktigt att verksamheten är flexibel och vid behov kan justera antalet anställda. Det kan krävas exempelvis om utredningarna kommer att röra mer komplex och omfattande brottslighet än förväntat, eller om åklagare anlitar biträde av Försäkringskassan i fler ärenden än utredningen har uppskattat. Enligt utredningens förslag kommer åklagare kunna anlita biträde av Försäkringskassan för att genomföra förundersökningar även i fråga om ett antal andra uppräknade brott utöver bidragsbrott, se avsnitt 3.3.2. Om det finns särskilda skäl får åklagare även anlita biträde av Försäkringskassan beträffande brott som inte uttryck- ligen ingår i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet, se avsnitt 3.3.3. Detta innebär att verksamheten kan komma att hantera Ds 2026:4 Konsekvenser även andra ärenden än sådana som rör bidragsbrott. Det går i nuläget inte att precisera omfattningen av detta. Det är dock viktigt att verksamheten ges förutsättningar för att vid behov utökas om även dessa ärendetyper visar sig bli resurskrävande. Utöver de kostnader som kommer att uppstå för personal behöver Försäkringskassan säkerställa att verksamheten bedrivs i ändamålsenliga lokaler. Försäkringskassan har uppgett att myndig- heten kommer kunna nyttja befintliga lokaler på de sju orter270 som är tänkta att ha brottsutredande verksamhet.271 Dessa behöver dock anpassas då den nya verksamheten är i behov av avgränsade ytor med tillträdesskydd. Därtill behöver lokalerna anpassas för att det ska vara ska vara möjligt att hålla förhör i dem och för att göra plats åt beslagtagna föremål. De beslagtagna föremålen kan exempelvis vara telefoner och datorer, olika typer av handlingar och kontanter. Dessa behöver hanteras och förvaras ändamålsenligt. Försäkrings- kassan uppskattar att det sannolikt kommer att röra sig om låga volymer av beslagtagna föremål och att det i vart fall inte kommer göras mer än 1 500 beslag årligen, vilket är i nivå med Skatteverkets årliga hantering. Denna siffra kan också sättas i relation till de omkring 650 beslag som gjordes i ärenden om grova bidragsbrott av Polismyndigheten 2024.272 Försäkringskassan har uppskattat anpassningskostnaden för samtliga lokaler till omkring 5 miljoner kronor. Utredningen har inte funnit skäl att ifrågasätta denna siffra. Det bör dock påpekas att denna kostnadsuppskattning utgår från antagandet att förhör med individer som bedöms utgöra ett hot mot Försäkringskassans personal ska hållas i exempelvis Polismyndighetens lokaler. En sådan lösning kommer att vara kostnadsdrivande för såväl Polismyn- digheten som Försäkringskassan. Den brottsutredande verksamheten kommer att behöva verka över hela landet och stundtals kommer geografiska avstånd medföra utmaningar. Exempelvis kan det förekomma stora avstånd mellan utredare och vittnen. Det är avgörande att Försäkringskassan säkrar kapacitet i detta avseende, så att inte Polismyndighetens resurser tas i anspråk mer än nödvändigt. Det går dock inte att i nuläget närmare precisera omfattningen av kostnaderna i dessa delar. 270 Göteborg, Linköping, Malmö, Stockholm, Umeå, Uppsala och Örebro. 271 Dock med undantag för Örebro. 272 Enligt underlag till utredningen från Polismyndigheten. Konsekvenser Ds 2026:4 Tabell 12.3 återspeglar de uppskattade kostnaderna för Försäk- ringskassans brottsutredande verksamhet. Uppskattningarna baseras på att 40 årsarbetare arbetar med att utreda bidragsbrott, varav två tredjedelar av dessa arbetar i mer resurskrävande ärenden. Tabellen inkluderar också de uppskattade införandekostnaderna för it-system och verksamhetsutveckling med mera. De löpande kost- naderna avser främst handläggningskostnader, inklusive overhead- kostnader för chefer och administrativt stöd med mera. Givet de många osäkerhetsfaktorer som kan komma att påverka antalet ärenden som kommer att hanteras i den brottsutredande verksamheten görs inga uppskattningar på medel till lång sikt. Det är dock utredningens bedömning att det uppskattade antalet anmäl- ningar om bidragsbrott är stabilt på kort sikt, med undantag för en marginell ökning av ärenden om grovt bidragsbrott. Tabell 12.3 Försäkringskassans kostnader för en brottsutredande verksamhet I mnkr 2027 2028 2029 2030 2031 2032 Införandekostnad Lokalanpassning 5 Införande, it analys 3 Införande, it-system 3 Införande, övrigt 11 2 Avskrivningar och räntor 2 2 2 2 2 Löpande kostnad Personalkostnader 9 54 54 54 54 54 Övrigt 1 5 10 10 10 10 Summa 32 63 66 66 66 66 Anm: Utredningens uppskattning utifrån underlag från Försäkringskassan. Avrundat till miljontals kronor. Införandekostnaderna i tabellen för it-system avser de uppskattningsvis 20 procent av it-investeringarna som belastar anslagen direkt 2027. Övriga 80 procent av investeringen låne- finansieras och avskrivs på 5 år. Övriga införandekostnader avser kostnader för verksamhetsutveckling, utbildning med mera. Övriga löpande kostnader avser licenskostnader, drift och it-underhåll. Löpande it-utveckling uppskattas först från 2029. 2024 års kostnadsnivå. Ds 2026:4 Konsekvenser 12.5.3 Försäkringskassans underrättelseverksamhet Bedömning Försäkringskassan får ökade kostnader till följd av förslaget om att myndigheten ska bedriva underrättelseverksamhet. Den nya uppgiften kommer att medföra kostnader vid införandet och därefter löpande kostnader. Dessa kommer främst bero på personalkostnader och it-system. Skälen för utredningens bedömning Inledning I dag bedrivs ingen underrättelseverksamhet vid Försäkringskassan. Den underrättelseverksamhet som i dag hanterar underrättelser om bidragsbrott bedrivs vid Polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Skatteverket. Det finns alltså i dagsläget ingen särskilt inrättad verksamhet som arbetar specifikt med bidragsbrott på ett under- rättelsestadium, se avsnitt 2.1.2. Utredningens förslag om en underrättelseverksamhet vid Försäk- ringskassan innebär att myndigheten ges befogenheter att vidta åtgärder för att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verk- samhet som i huvudsak rör bidragsbrott och vissa andra uppräknade brott, se avsnitt 3.7. Den närmare omfattningen av en underrättelseverksamhet vid Försäkringskassan bestäms främst av antalet anställda som verk- samheten bedöms ha behov av. En underrättelseverksamhets storlek styrs i princip uteslutande av ambitionsnivån. Nedan redogörs för ett antal scenarion i fråga om underrättelseverksamhetens storlek för att ge en bild av kostnaderna för verksamheten. Inledningsvis behandlas också frågan om kostnaderna för it-system. Konsekvenser Ds 2026:4 Kostnader för it-system Oavsett antalet anställda kommer underrättelseverksamheten att vara bunden till vissa it-system för att tillgodose de krav på säkerhet som ställs i en underrättelseverksamhet. En förutsättning för att Försäkringskassan ska kunna bedriva ett effektivt underrättelse- arbete är att underrättelser enkelt kan lämnas till och från verksamheten. Enligt Försäkringskassan behöver ett it-system för detta utvecklas eller upphandlas, till vilket andra brottsbekämpande myndigheter kan anslutas och där ett grafiskt användarsnitt visar de uppgifter som delas i systemet. Enligt Försäkringskassan kostar detta omkring 4 miljoner kronor per brottsbekämpande myndig- het.273 Utöver detta tillkommer kostnader för Pensionsmyn- dighetens anslutning, vilken Försäkringskassan uppskattat till omkring 3 miljoner kronor. Anslutning för Försäkringskassans verksamhet som avser förmåner och stöd är också nödvändig för att säkra enkel informationsöverföring. Enligt Försäkringskassan kommer det kosta 3 miljoner kronor för en sådan anslutning. Sammantaget rör det sig alltså om 26 miljoner kronor för utveck- lingen av ett it-system som möjliggör nödvändig informations- delning till och från Försäkringskassans underrättelseverksamhet. Från denna så kallade vita miljö ska information kunna föras vidare till en miljö i underrättelseverksamheten med en högre nivå av informationssäkerhet, en så kallad röd miljö. De it-system som i dag nyttjas för Skatteverkets underrättelseverksamhet är också upp- delade i två delar, där den ena har en högre nivå av informations- säkerhet. Försäkringskassan behöver också utveckla ett it-system för den röda miljön. I denna säkra miljö ska uppgifter som bedömts vara av relevans för underrättelsearbetet hanteras och analyseras. Det över- gripande syftet med arbetet i denna miljö är att bearbeta och analysera information i syfte att upptäcka eller förhindra brottslig verksamhet. Enligt Försäkringskassan behövs dels en miljö där samtliga uppgifter kan lagras och behandlas, dels omfattande analys- verktyg. För att uppnå en högre grad av säkerhet behövs egna servrar vars kapacitet behöver vara så pass stor att den kan tillgodose behoven på minst 10 års sikt. 273 Ekobrottsmyndigheten, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket och Tullverket. Ds 2026:4 Konsekvenser I tabell 12.4 lämnas uppskattningar för kostnaderna för de it-system som kan komma att behövas i Försäkringskassans under- rättelseverksamhet. En analys av vilka system och verktyg som krävs kan, enligt Försäkringskassan, ta upp emot 9 månader och kosta omkring 3 miljoner kronor. Innan en sådan analys har genomförts är en uppskattning av kostnaderna för en röd miljö förenade med ett stort mått av osäkerhet. Försäkringskassan har dock uppskattat kostnaden för den säkerhetsnivå som kan komma att krävas för den röda miljön till 60 miljoner kronor. Därutöver tillkommer en löpande kostnad för analysverktyg på omkring 10 miljoner kronor. Även uppskattningen för den kostnaden omges av osäkerhet, med anledning av att nämnda analys inte har genomförts. Tabell 12.4 Försäkringskassans kostnader för it-system i underrättelseverksamheten I mnkr 2027 2028 2029 2030 2031 2032 Införandekostnad Införande vit miljö 5 Analys 3 Införande, röd miljö 12 Avskrivningar och räntor 1 16 16 16 15 15 Löpande kostnad Analysverktyg 5 10 10 10 10 10 Övrigt 14 17 17 17 17 Summa 26 40 43 43 42 42 Anm: Utredningens uppskattning utifrån underlag från Försäkringskassan. Avrundat till hela miljontals kronor. Införandekostnaderna i tabellen för it-system avser de uppskattningsvis 20 procent av it-investeringarna som belastar anslagen direkt 2027. Övriga 80 procent av investeringen låne- finansieras och avskrivs på 5 år. Övriga löpande kostnader avser förvaltning av utvecklat it-system. Löpande it-utveckling beräknas först från 2029. 2024 års kostnadsnivå. Storleken på övriga kostnader är beroende av verksamhetens ambitionsnivå Försäkringskassans uppskattar att en underrättelseverksamhet i vart fall behöver bemannas av omkring 20 årsarbetare för att uppnå tillräcklig initial effekt. Enligt Försäkringskassan kan en mindre underrättelseverksamhet främst omhänderta inkommande infor- mation, utgöra övergripande overheadfunktioner och delta i olika former av samverkan i syfte att minska den organiserade brotts- Konsekvenser Ds 2026:4 ligheten. För att kunna bedriva ett underrättelsearbete som kan identifiera mönster, aktörer och tillvägagångssätt med mera upp- skattar Försäkringskassan att verksamheten bör bestå av 40–70 årsarbetare, varav den senare siffran speglar en hög ambitionsnivå på längre sikt. Försäkringskassan uppskattar att verksamheten initialt behöver bestå av 15 årsarbetare för att sedan växa i omfattning under de första åren. Verksamhetens omfattning beror alltså på vilken typ av arbete som ska bedrivas och vilka effekter som ska uppnås. Det är svårt att uppskatta den potentiella effekten av den under- rättelseverksamhet som föreslås, dels då den styrs av ambitionsnivån vid ett genomförande, dels då de underrättelseverksamheter som bedrivs i dag rapporterar utfall på skilda sätt. Det är dock tydligt att en underrättelseverksamhet med fördel byggs ut över tid eftersom det alltid finns mer underrättelser att analysera. Försäkringskassans uppskattning av antalet anställda i underrättelseverksamheten kan jämföras med Skatteverkets underrättelseverksamhet som i dag uppgår till omkring 50–60 årsarbetare. Tabell 12.5 visar tre tänkbara scenarion över förvaltningskost- nader för Försäkringskassans underrättelseverksamhet. I de kost- nader som anges i tabellen ingår inte införandekostnader för it-system, vilka i stället har presenterats i tabell 12.4. Givet de många osäkerhetsfaktorerna lämnas inga prognoser på medel eller lång sikt. Utredningen ser inte heller skäl att anta att omfattningen av underrättelseverksamheten kommer att behöva förändras på kort sikt. Efter en fullständig uppbyggnad av verksamheten är kostnader därför konstanta på kort sikt. Ds 2026:4 Konsekvenser Tabell 12.5 Försäkringskassans övriga kostnader för underrättelseverksamheten I mnkr 2027 2028 2029 2030 2031 2032 Införandekostnad 10 Personalkostnader, 2 18 18 18 18 18 låg nivå Personalkostnader, 3 22 35 35 35 35 mellannivå Personalkostnader, 3 26 48 61 61 61 hög nivå Anm: Utredningens uppskattning utifrån underlag från Försäkringskassan. 2024 års kostnadsnivå. Uppgifterna i tabellen utgår från att verksamheten i ett lågt, mellan och högt scenario uppskattas vara fullt utbyggd 2028, 2029 respektive 2030. Införandekostnader avse kostnader för verksamhetsutveckling och utbildning med mera. 12.5.4 Sammantagna uppskattade kostnader för Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet Sammantaget uppskattas införandekostnaderna för it-system för den brottsbekämpande verksamheten till 99 miljoner kronor. Av dessa uppskattas 20 procent belasta anslaget 2027 medan resterande del lånefinansieras. Därutöver tillkommer införandekostnader för bland annat it-analys, verksamhetsutveckling och utbildningar med mera. Sammantaget uppskattas införandekostnaderna till 132 miljoner kronor. Förslagen medför även löpande kostnader. De löpande kostnaderna, liksom införandekostnaderna, finns återgivna i tabell 12.6. Konsekvenser Ds 2026:4 Tabell 12.6 Försäkringskassans samlade kostnader I mnkr 2027 2028 2029 2030 2031 2032 Införandekostnader Lokalanpassning 5 Analys 6 Brottsutredande 11 2 verksamhet It-system, 3 brottsutredande verksamhet Underrättelseverksamhet 10 It-system, 17 underrättelseverksamhet Avskrivningar och räntor 1 18 18 18 17 17 Löpande kostnader Brottsutredande 9 54 54 54 54 54 verksamhet Underrättelseverksamhet, 3 22 35 35 35 35 mellannivå Analysverktyg, 5 10 10 10 10 10 underrättelseverksamhet Övrigt 1 19 27 27 27 27 Summa 71 125 144 144 143 143 Anm: Utredningens uppskattning utifrån underlag från Försäkringskassan. 2024 års kostnadsnivå. Avskrivningar och räntor har summerats utifrån tabell 12.3 och 12.4. Övriga löpande kostnader har summerats utifrån tabell 12.3 och 12.4. En storlek på mellannivå för underrättelseverksamheten är den enda nivå som avspeglas i tabellen, se tabell 12.5. Det bör påpekas att de uppskattade löpande kostnaderna utgår från en underrättelseverksamhet som storleksmässigt uppgår till mellan- nivå. Alternativa nivåer finns återgivna i tabell 12.5. I de uppskattade kostnaderna för personal ingår overheadkostnader, det vill säga stödjande funktioner som chefer och administration med mera. Vissa personalkostnader uppstår redan 2027. De löpande kost- naderna för Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet upp- skattas uppgå till omkring 144 miljoner kronor årligen från och med 2029. Ds 2026:4 Konsekvenser 12.5.5 Pensionsmyndigheten Bedömning Pensionsmyndigheten får ökade kostnader till följd av den brottsbekämpande verksamheten vid Försäkringskassan. De ökade kostnaderna utgörs av införandekostnader för it-system för informationsutbyte. Skälen för utredningens bedömning Förslagen innebär att Försäkringskassan ska bedriva brottsbekämp- ande verksamhet. Den brottsbekämpande verksamheten föreslås omfatta bidragsbrott som avser förmåner och stöd som Försäk- ringskassan och Pensionsmyndigheten beslutar om och vissa andra brott med koppling till Försäkringskassans och Pensionsmyn- dighetens verksamheter som avser förmåner och stöd. För att Pensionsmyndigheten på ett effektivt sätt ska kunna utbyta information med Försäkringskassans underrättelseverksam- het krävs tillgång till ett gemensamt it-system. En kostnad för Pensionsmyndigheten kan uppkomma vid anslutning till det it-system som Försäkringskassan kommer att använda sig av. Försäkringskassan har uppgett att det kostar den myndigheten 3 miljoner kronor för en anslutning av Pensionsmyndigheten. Det är därför rimligt att anta att en anslutning av Pensionsmyndigheten till det system Försäkringskassan kommer att använda sig av kommer att kosta myndigheten 3 miljoner kronor. Förslagen medför också löpande kostnader för att lämna och ta emot underrättelseinformation. Det ingår dock redan i dagsläget i myndighetens uppdrag att säkerställa att felaktiga utbetalningar inte görs och motverka bidragsbrott. Det informationsutbyte som kan förväntas ske mellan Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten med anledning av Försäkringskassans brottsbekämpande verksam- het bedöms i huvudsak motsvara det utbyte som i dag sker mellan Pensionsmyndigheten och Polismyndigheten. Sammanfattningsvis uppskattas alltså förslagen medföra en införandekostnad om 3 miljoner kronor för Pensionsmyndigheten. Konsekvenser Ds 2026:4 12.5.6 Polismyndigheten Bedömning Polismyndigheten bedöms i mindre utsträckning än i dag bistå åklagare med att utreda bidragsbrott när Försäkringskassan får en brottsutredande verksamhet. Detta kan innebära minskade kostnader för Polismyndigheten. Skälen för utredningens bedömning Polismyndighetens fortsatta arbete med att utreda bidragsbrott I dagsläget bedöms merparten av vårdslösa bidragsbrott, ringa bidragsbrott och bidragsbrott av normalgraden vara av enkel beskaffenhet. Förundersökningen avseende dessa brott leds därför som utgångspunkt av Polismyndigheten.274 Ett införande av administrativa sanktionsavgifter i socialförsäk- ringen, i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten och i arbetslös- hetsförsäkringen innebär att det kommer att krävas särskilda skäl för att anmäla vårdslöst bidragsbrott, ringa bidragsbrott eller bidrags- brott av normalgraden inom dessa områden. Utredningens bedöm- ning är att de bidragsbrott som det kommer att finnas särskilda skäl att anmäla till Polismyndigheten i regel kommer att vara av sådan karaktär att de inte kommer att anses vara av enkel beskaffenhet. Utredningen bedömer därmed att åklagare huvudsakligen kommer att leda förundersökningen i ärenden om bidragsbrott som har anmälts på grund av särskilda skäl. Åklagare kommer att kunna anlita biträde av Försäkringskassan i arbetet med att utreda bidragsbrott som rör de förmåner och stöd som beslutas av Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten. Det kan i sammanhanget påpekas att utredningens förslag inte hindrar att åklagare anlitar biträde av Polismyndigheten i dessa utredningar. Det kommer att vara upp till åklagaren att avgöra vilken myndighet som ska genomföra en utredning. Möjligheten för åklagare att anlita biträde av Försäk- 274 Se 23 kap. 3 § första stycket 3 rättegångsbalken och 4 § ÅFS 2005:9. Ds 2026:4 Konsekvenser ringskassan bedöms dock innebära att Polismyndigheten kan komma att avlastas i arbetet med att utreda grova bidragsbrott som rör förmåner eller stöd som beslutas av Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten. Förslagen innebär också att Polismyndig- heten kan komma att avlastas i fråga om sådana bidragsbrott som anmäls på grund av särskilda skäl. Det rör sig om uppskattningsvis 150 respektive 800 ärenden årligen på kort sikt, beroende på hur lång tid det tar för Försäkringskassan att etablera en effektiv brotts- utredande verksamhet. I teorin skulle en avlastning i dessa ärenden kunna medföra en besparing för Polismyndigheten. Enligt utredningens uppskattning kan denna besparing komma att uppgå till maximalt omkring 37 miljoner kronor årligen. Den siffran baseras på kostnaden som Polismyndigheten hade 2024 för att utreda bidragsbrott.275 Upp- skattningen speglar således 2024 års kostnadsläge. Det framgår inte av Polismyndighetens underlag om kostnaden inkluderar omkring- liggande kostnader eller kostnader för exempelvis it-stöd. Uppskatt- ningen grundar sig vidare på antagandet att hela kostnaden kan avlastas Polismyndigheten. Det bör dock framhållas att Polismyndigheten även fortsätt- ningsvis kommer att vara involverad i utredningar om bidragsbrott som genomförs av Försäkringskassan och som exempelvis kräver flera olika expertisområden, verkställande av hemliga tvångsmedel eller verkställande av andra tvångsmedel som Försäkringskassan inte har befogenhet att verkställa. Därtill kommer Polismyndigheten även på andra sätt att vara inblandad i hanteringen av de bidragsbrott som omfattas av Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Polismyndigheten kommer bland annat att ta emot anmälningar om bidragsbrott och bistå Försäkringskassan med handräckning. En genomsnittlig handräckning av Polismyndigheten uppskattas till en kostnad om 3 717 kronor.276 Handräckning aktualiseras bland annat i samband med hämtning till förhör, eller i det fall Polismyn- dighetens lokaler behöver nyttjas, när det föreligger risk för våld. Eftersom förslagen innebär att Polismyndigheten även fortsätt- ningsvis kommer att ta emot samtliga anmälningar om bidragsbrott kommer myndigheten som utgångspunkt att vara den som beslutar om en anmälan ska skrivas av eller om förundersökning ska inledas. 275 Utredningens uppskattning utifrån underlag från Polismyndigheten. 276 Enligt underlag från Polismyndigheten. Konsekvenser Ds 2026:4 Polismyndigheten kommer även att genomföra så kallade förutred- ningar och ha möjlighet att anlita biträde av Försäkringskassan för att genomföra dessa. Denna ordning medför att Polismyndigheten kommer att behöva lägga resurser på att administrera anmälningar och inleda förunder- sökningar om bidragsbrott som senare kommer att utredas av Försäkringskassan. Många ärenden om bidragsbrott kommer dock att innehålla kopplingar till annan brottslighet eller bidragsbrotts- lighet inom andra delar av välfärden. Därmed kan det vara en fördel att Polismyndigheten även fortsättningsvis tar emot anmälningarna, så att samband mellan olika brott inte tappas bort. Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att Polismyndigheten även fortsättningsvis kommer att vara involverad i hanteringen av de bidragsbrott som omfattas Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. När det gäller bidragsbrott som avser andra förmåner eller stöd, än sådana som beslutas av Försäkringskassan eller Pensionsmyn- digheten, kommer förslagen inte innebära någon förändring för Polismyndighetens arbete med bidragsbrott. Dessa bidragsbrott ska således även fortsättningsvis utredas av Polismyndigheten. Särskilt om Polismyndighetens fortsatta arbete med att verkställa vissa tvångsmedel Även i de förundersökningar där åklagare kan anlita biträde av Försäkringskassan kommer åklagaren ofta behöva biträde av Polis- myndigheten för att verkställa beslut om tvångsmedel. Försäkrings- kassan föreslås endast få befogenhet att självständigt verkställa vissa tvångsmedel så som beslag och genomsökning på distans, i de fall våld mot person inte behöver användas, se avsnitt 3.6.1. Hanteringen av ärenden i Försäkringskassans brottsutredande verksamhet kom- mer i förekommande fall att behöva samordnas mellan Försäkrings- kassan, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten. Även om Försäkringskassan föreslås få befogenhet att självständigt verkställa vissa tvångsmedel är bedömningen att även Polismyndigheten kommer att behöva verkställa beslut om tvångsmedel i många situationer. Ds 2026:4 Konsekvenser Möjliga besparingar och kostnadsdrivande faktorer Utifrån de förslag som lämnas kan det sammanfattningsvis konstateras att Polismyndigheten kommer att avlastas i arbetet med bidragsbrott som avser förmåner och stöd som beslutas av Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten till viss del. Polismyn- digheten kommer dock även fortsättningsvis att behöva delta i arbetet med dessa brott i den utsträckning som har beskrivits ovan. Det är inte möjligt att kvantifiera Polismyndighetens arbete med exempelvis inkommande anmälningar och verkställandet av tvångs- medel. Det går inte heller att närmare uppskatta antalet ärenden i vilka Polismyndigheten även fortsättningsvis kommer att biträda åklagare i utredning av bidragsbrottslighet. Den uppskattade bespa- ringen utgår från ett scenario där Polismyndigheten till fullo avlastas samtliga arbetsmoment kopplade till utredning av bidragsbrott som omfattas av Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Detta kommer dock inte att bli fallet i verkligheten. Givet de många osäkerhetsfaktorerna går det alltså inte att närmare precisera den möjliga besparingen för Polismyndigheten med anledning av utredningens förslag. Utredningens förslag kommer även att medföra vissa kostnader för Polismyndigheten. Den föreslagna brottsbekämpande verksam- heten vid Försäkringskassan kommer i stor utsträckning att behöva samverka med Polismyndigheten, vilket är kostnadsdrivande. Det går dock inte att i nuläget precisera omfattningen av dessa kostnader. 12.5.7 Åklagarmyndigheten Bedömning Åklagarmyndigheten får ökade kostnader till följd av förslaget om en brottsutredande verksamhet vid Försäkringskassan. De ökade kostnaderna utgörs av införandekostnader för it-system för informationsutbyte, personalkostnader och organisatoriska förändringar. Konsekvenser Ds 2026:4 Skälen för utredningens bedömning När förslagen har trätt i kraft kommer Åklagarmyndigheten att kunna anlita biträde av Försäkringskassan i utredningar om bidrags- brott som rör förmåner och stöd som beslutas av Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Detta kommer att kräva en ny typ av informationsutbyte mellan Försäkringskassan och Åklagarmyn- digheten. Det sker redan i dag ett informationsutbyte mellan brotts- bekämpande myndigheter i samband med brottsutredningar. Åklagarmyndigheten har uppgett att informationsutbytet med Försäkringskassan kan hanteras på ett liknande sätt. För att uppnå effektivitet i Försäkringskassans brottsutredande verksamhet krävs att informationsutbytet i största möjliga mån är enkelt. Åklagar- myndighetens nuvarande ärendehanteringssystem bör därför utvecklas till att omfatta ett så kallat strukturerat utbyte med Försäkringskassan, det vill säga att Försäkringskassan ska kunna utbyta information med Åklagarmyndigheten genom det ärende- hanteringssystem som Åklagarmyndigheten i dag nyttjar. Detta arbetssätt motsvarar det som i dag är gällande mellan Polis- myndigheten och Åklagarmyndigheten. Enligt Åklagarmyndigheten uppskattas kostnaden för detta uppgå till omkring 1,5 miljoner kronor, i 2024 års kostnadsnivå. I denna siffra ingår såväl utvecklingskostnader som införandekostnader. Utredningens förslag innebär att Åklagarmyndigheten kommer att förundersökningsleda ärenden med biträde från en myndighet som initialt inte har någon erfarenhet av brottsutredning. Därtill behöver Åklagarmyndigheten göra vissa organisatoriska föränd- ringar och utbildningsinsatser med anledning av att åklagare i före- kommande fall ska anlita biträde av Försäkringskassan i stället för Polismyndigheten. Enligt uppgift från Åklagarmyndigheten krävs uppskattningsvis ytterligare tio årsarbetare för att genomföra utredningens förslag, från och med det år förslagen träder i kraft. Detta medför en årlig kostnad om knappt 16 miljoner kronor277 Åklagarmyndigheten har bedömt att förslagen om den särskilda åtalsprövningsregeln i sig inte kommer att föranleda några ökade kostnader. 277 Denna siffra utgår från att en årsarbetskraft kostade 1,2 miljoner kronor 2024 och att kostnaden för en årsarbetskraft vid Åklagarmyndigheten ökar med omkring 55 000 kr årligen. Ds 2026:4 Konsekvenser Bedömningen är att förslagen kommer att leda till fler åtal för bidragsbrott inom de förmåner och stöd som Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten beslutar om. Detta åstadkoms bland annat genom att Polismyndigheten snabbare överlämnar ett ärende till Åklagarmyndigheten, som därefter kan anlita biträde av en myndighet som har god kunskap om de förmåner eller stöd som brottet avser och som därtill har fredade resurser för att genomföra förundersökningen. Utredningens bedömning är även att förunder- sökningar kommer att genomföras i närmare anslutning till anmälan än vad som sker i dag, vilket är till fördel för brottsutredningen. Sammantaget uppskattas utredningens förslag medföra en införandekostnad om 1,5 miljoner kronor och löpande kostnader på omkring 16 miljoner kronor årligen för Åklagarmyndigheten. 12.5.8 De allmänna domstolarna Bedömning De allmänna domstolarna kan komma att få ökade kostnader till följd av utredningens förslag. Skälen för utredningens bedömning Bedömningen är att förslagen kan komma att leda till ökade kostnader för fler mål om bidragsbrott i allmän domstol. Detta med anledning av den effektivitetshöjning som förslagen kan medföra för arbetet med att upptäcka och utreda vissa brott. Det går dock inte att närmare precisera hur många fler mål som kan bli föremål för prövning i domstol. I tabell 12.7 redovisas ett antal scenarion över ökade kostnader till följd av fler mål i allmän domstol. Grunden för uppskattningarna är snittkostnaden för ett brottmål i tingsrätt om 15 548 kronor 2024, som förefaller öka med omkring 600 kronor per år.278 Uppräknat med en årlig ökning på omkring 600 kronor skulle förslagen kunna leda till en kostnadsökning för de allmänna domstolarna om cirka en 278 Domstolsverkets årsredovisning 2024, s. 158. Konsekvenser Ds 2026:4 till tre miljoner kronor 2029. De uppskattade kostnaderna utgår från att samtliga mål avgörs slutligt i tingsrätt och ökningen av antalet mål har uppskattats skönsmässigt. Med anledning av den stora osäkerheten i att uppskatta hur många mål som kan komma att överklagas lämnas inga vidare uppskattningar för antal mål och associerade kostnader för överklagande till högre instans (hovrätt eller Högsta domstolen). Tabell 12.7 Scenarion om ökade kostnader i tingsrätt 2029 I mnkr Ökning av antal mål 50 mål 100 mål 150 mål Kostnadsökning 1 2 3 Anm: Utredningens uppskattning utifrån 2024 års uppskattade snittkostnad för ett brottsmål i tingsrätt på 15 548 kronor, uppräknat med omkring 600 kronor per år. 12.5.9 Statskontoret Bedömning Statskontoret får ökade kostnader för att utvärdera och följa upp effekterna av utredningens förslag. Skälen för utredningens bedömning Statskontoret föreslås utvärdera och följa upp effekterna av införandet av administrativa sanktioner i socialförsäkringen, i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten och i arbetslöshetsförsäk- ringen, se kapitel 10. Statskontoret föreslås även bistå Brottsföre- byggande rådet vid utvärderingen och uppföljningen av Försäkrings- kassans brottsbekämpande verksamhet. Förslagen medför ökade kostnader för Statskontoret. Kostnaderna återspeglar i huvudsak den analysfas som behövs inför en utvärdering liksom de fortsatta kostnaderna för att följa upp utredningens förslag över tid. I tabell 12.8 framgår kostnadsuppskattningarna för utvärderingen och uppföljningen. Ds 2026:4 Konsekvenser Tabell 12.8 Statskontorets kostnader för uppföljning och utvärdering I mnkr Område 2027 2028 2029 2030 2031 2032 Administrativa 1 3 3 0,5 0,5 0,5 sanktioner Brottsbekämpande 0,3 0,2 0,1 verksamhet Summa 1 3 3 0,8 0,7 0,6 Anm: Utredningens uppskattning utifrån underlag från Brottsförebyggande rådet. Statskontoret har getts möjlighet att inkomma med kostnadsuppskattningar, men valt att avstå. 12.5.10 Brottsförebyggande rådet Bedömning Brottsförebyggande rådet får ökade kostnader för att utvärdera och följa upp effekterna av utredningens förslag. Skälen för utredningens bedömning Brottsförebyggande rådet föreslås utvärdera och följa upp effekterna av Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet, se kapitel 10. Brottsförebyggande rådet föreslås även bistå Statskontoret vid utvärderingen och uppföljningen av effekterna av administrativa sanktioner i socialförsäkringen, i den arbetsmarknadspolitiska verk- samheten och i arbetslöshetsförsäkringen. Förslagen medför ökade kostnader för Brottsförebyggande rådet. Kostnaderna återspeglar i huvudsak den analysfas som behövs inför en utvärdering liksom de fortsatta kostnaderna för att följa upp utredningens förslag över tid. I tabell 12.9 framgår kostnadsuppskattningarna för utvärderingen och uppföljningen. Konsekvenser Ds 2026:4 Tabell 12.9 Brottsförebyggande rådets kostnader för uppföljning och utvärdering I mnkr Område 2027 2028 2029 2030 2031 2032 Brottsbekämpande 0,5 0,35 0,2 2,4 2,4 0,2 verksamhet Administrativa 0,2 0,3 0,1 0,1 0,1 0,1 sanktioner Summa 0,7 0,65 0,3 2,5 2,5 0,3 Anm: Utredningens uppskattning utifrån underlag från Brottsförebyggande rådet. 12.5.11 Övriga förvaltningsmyndigheter Bedömning Konsekvenserna för övriga förvaltningsmyndigheter med anled- ning av förslagen bedöms bli begränsade. Skälen för utredningens bedömning Att Försäkringskassan blir en brottsbekämpande myndighet medför att övriga förvaltningsmyndigheter i större utsträckning än i dag kommer att lämna uppgifter till Försäkringskassan. Myndigheterna har dock redan i dag en skyldighet att lämna motsvarande uppgifter till andra brottsbekämpande myndigheter. Förslagen förväntas därför få begränsade konsekvenser och inte leda till någon ytterligare administration eller betydande kostnad för dem. Förslagen kan innebära att något fler enskilda kan komma att dömas till fängelsestraff, vilket ger konsekvenser för Kriminal- vården. Dessa konsekvenser bedöms dock bli begränsade och kostnaderna kommer inte ge några nämnvärda budgetmässiga konsekvenser. Ds 2026:4 Konsekvenser 12.5.12 Kommunerna Bedömning Konsekvenserna för kommunerna med anledning av förslagen bedöms bli begränsade. Skälen för utredningens bedömning Att Försäkringskassan blir en brottsbekämpande myndighet medför att kommunerna i större utsträckning än i dag kommer att lämna uppgifter till Försäkringskassan. Kommunerna har dock redan i dag en skyldighet att lämna motsvarande uppgifter till andra brotts- bekämpande myndigheter. Förslagen förväntas därför få begränsade konsekvenser för kommunerna och inte leda till någon ytterligare administration eller betydande kostnad för dem. 12.5.13 Sammantagna ekonomiska och administrativa konsekvenser Sammantaget medför utredningens förslag införandekostnader för Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Åklagarmyndig- heten. De totala införandekostnaderna uppskattas till knappt 137 miljoner kronor. Förslagen medför också löpande förvaltnings- kostnader för Brottsförebyggande rådet, Försäkringskassan, Stats- kontoret, Åklagarmyndigheten och de allmänna domstolarna. Den sammantagna löpande förvaltningskostnaden för dessa myndigheter 2029 uppskattas till omkring 165 miljoner kronor. Uppskattningen utgår från en underrättelseverksamhet som storleksmässigt uppgår till mellannivå, se avsnitt 12.5.4. Den bygger också på ett antagande om en ökad måltillströmning till tingsrätterna om 100 mål, se avsnitt 12.5.8. Det bör i sammanhanget påpekas att kostnaderna för Brotts- förebyggande rådet och Statskontoret varierar från år till år. Förslagen bedöms inte medföra några besparingar för Polismyn- digheten vid ikraftträdandet eller på kort sikt. Förslagen väntas dock medföra att de felaktiga utbetalningarna kan minska med mellan en Konsekvenser Ds 2026:4 till fem procent vilket ger en besparing på mellan 110 och 550 miljoner kronor. 12.6 Finansiering av förslagen Bedömning Förslagen medför införandekostnader och löpande kostnader för Försäkringskassan. Även Brottsförebyggande rådet, Statskontoret, Pensionsmyn- digheten, Åklagarmyndigheten och de allmänna domstolarna får ökade kostnader. För att finansiera de initiala investeringskostnaderna kan Försäkringskassan nyttja sin låneram. Detsamma gäller för övriga myndigheter. Införandekostnader och löpande kostnader för Försäkringskassan bör finansieras genom en förstärkning av anslaget. De löpande förvaltningskostnaderna för övriga myndig- heter kan finansieras genom ökade anslag eller genom omför- delning inom respektive ram. Skälen för utredningens bedömning Förslagen medför en investeringskostnad för Försäkringskassan som kan hanteras genom låneram Förslagen medför att Försäkringskassan får i uppgift att bedriva brottsbekämpande verksamhet. För att förslagen ska kunna genom- föras behövs en initial investering. Försäkringskassan bör kunna nyttja sin låneram för att göra nödvändiga investeringar under 2027. Investeringskostnader för Pensionsmyndigheten och Åklagarmyndigheten kan tas via låneram Förslagen medför mindre införandekostnader för Pensionsmyndig- heten och Åklagarmyndigheten. Myndigheterna bör kunna nyttja Ds 2026:4 Konsekvenser sina respektive låneramar för att göra nödvändiga investeringar under 2027. Införandekostnader och löpande kostnader för Försäkringskassan bör finansieras genom anslagsförstärkning Införandekostnader och löpande kostnaderna för utredningens förslag belastar myndighetens anslag. Förslagen bör finansieras genom en ökning av anslagen eftersom myndigheten får en helt ny uppgift. Förslagen bedöms innebära en minskning av de felaktiga utbetal- ningarna. Redan vid en tvåprocentig minskning av de felaktiga utbetalningarna överstiger denna besparing de uppskattade kostnaderna för staten i detta hänseende. Löpande kostnader för Brottsförebyggande rådet, Statskontoret, Åklagarmyndigheten och de allmänna domstolarna kan tas via ram De löpande kostnaderna för utredningens förslag belastar myndig- heternas anslag. Förslagen kan finansieras genom omfördelning inom respektive ram. Omfördelningar inom befintlig ram kan innebära att verksamhet som bedrivs hos myndigheterna inte längre kommer kunna bedrivas på samma sätt som i dag. Alternativet är att myndigheterna, om möjligt, genom effektiviseringar frigör resurser för tillkommande uppgifter. 12.7 Konsekvenser för det kommunala självstyret Bedömning Förslagen innebär inte någon inskränkning av det kommunala självstyret. Konsekvenser Ds 2026:4 Skälen för utredningens bedömning Det kommunala självstyret är en grundlagsfäst del av Sveriges demokratiska system och innebär att det ska finnas en självständig och, inom vissa ramar, fri bestämmanderätt för kommuner. Förslagen berör inte den grundläggande ansvarsfördelningen mellan staten och kommuner, och inte heller i något annat avseende kommuner på ett sådant sätt att de bedöms påverka det kommunala självstyret. 12.8 Konsekvenser för företag Bedömning Förslagen bedöms medföra en effektivare ordning för att bekämpa bidragsbrott vilket kan få en positiv effekt för företag som gör rätt för sig. En mer effektiv brottsbekämpning kan avskräcka individer som bedriver oseriösa företag och därmed leda till bättre konkurrensvillkor för andra företag. Förslagen kan dock samtidigt medföra att oseriösa aktörer i större utsträckning försöker missbruka de välfärdsområden som inte omfattas av utredningens förslag. Förslagen bedöms innebära en viss utökad administration för banker och andra finansiella företag. Skälen för utredningens bedömning För företag som gör rätt för sig kan förslagen leda till positiva effekter. Detta genom att de avskräcker individer som bedriver oseriösa företag som snedvrider konkurrensen, exempelvis inom personlig assistans eller tandvård. Samtidigt medför förslagen en risk för att bidragsbrottsligheten kan öka inom de delar av välfärden som inte omfattas av utred- ningens förslag, se avsnitt 12.4. I ett scenario där det av allmänheten upplevs som att bidragsbrott som inte omfattas av Försäkrings- kassans brottsbekämpande verksamhet inte möts av en konsekvens kan det också tänkas att fler oseriösa företag kommer försöka Ds 2026:4 Konsekvenser tillskansa sig medel de inte har rätt till genom att begå bidragsbrott. Ett exempel på ett område som är särskilt utsatt för bidrags- brottslighet är subventionerade anställningar. Sådana anställningar är en del av många upplägg inom arbetslivskriminalitet.279 Uppskatt- ningsvis omkring 1,2 miljarder kronor betalades felaktigt ut i löne- och nystartsjobbersättning 2021, där huvudparten av de felaktiga utbetalningarna var orsakade av den som sökt stödet.280 Om oseriösa aktörer i större utsträckning försöker missbruka detta eller andra välfärdsområden som inte omfattas av förslagen riskerar konkurrensen att snedvridas. Banker och andra finansiella företag ska i vissa fall på begäran från Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet lämna ut finansiell information som rör enskildas förhållanden till företaget, se avsnitt 7.5.1. En sådan uppgiftsskyldighet har banker och andra finansiella företag redan i förhållande till andra brottsbekämpande myndigheter. Att denna uppgiftsskyldighet nu vidgas till att även gälla gentemot Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet förväntas endast innebära en viss utökad administration men ingen kostnad av betydelse för banker och andra finansiella företag. 12.9 Konsekvenser för enskilda Bedömning Förslagen riskerar att medföra att enskildas förtroende för Försäkringskassan påverkas. Förslagen innebär också att person- uppgifter, som ofta kan vara av känslig karaktär, kommer att hanteras i den brottsbekämpande verksamheten. Det medför en ökad risk för intrång i enskildas personliga integritet. Konsekvenserna för enskilda bedöms dock vara godtagbara i förhållande till intresset av att förbättra effektiviteten i arbetet med att bekämpa bidragsbrott. 279 Riksrevisionen (2023), Subventionerade anställningar – att motverka fel i ett system med allvarliga risker, RIR 2023:17. 280 Ibid. Konsekvenser Ds 2026:4 Skälen för utredningens bedömning I avsnitt 12.2.6 görs bedömningen att det finns risk för att förtroendet för Försäkringskassan påverkas negativt när en myndig- het som många människor är beroende av för sin försörjning får en brottsbekämpande uppgift. Om allmänhetens förtroende för myn- digheten minskar kan det få konsekvenser för de grupper som är mest beroende av socialförsäkringen, häribland personer med funktionsnedsättning. Ett minskat förtroende för Försäkrings- kassan kan exempelvis leda till underutnyttjande av socialförsäk- ringen eller rädsla för att anmäla förändrade behov. Samtidigt kan förslagen få positiva konsekvenser för samma personer om den föreslagna verksamheten uppfattas som legitim och om förslagen leder till ett ökat förtroende för Försäkringskassan och välfärds- systemen i stort. Förtroendet för Försäkringskassan kommer att vara avhängigt av hur den brottsutredande verksamheten och underrättelseverksam- hetens arbete bedrivs och uppfattas av enskilda. Förslagen är utform- ade för att den brottsbekämpande verksamheten ska kunna bedrivas på ett rättssäkert sätt, vilket bör kunna bidra till att enskilda känner förtroende för verksamheten. Om det även säkerställs att den information som hanteras i underrättelseverksamheten bidrar till en effektivare brottsbekämp- ning och minskad bidragsbrottslighet kan enskildas förtroende för myndigheten tänkas öka. På så sätt kan också förtroendet för välfärdssystemen stärkas. Förslagen om att Försäkringskassan ska få en brottsbekämpande verksamhet medför att personuppgifter kommer att behandlas i den nya verksamheten. Det innebär i sin tur en risk för enskildas personliga integritet. I kapitel 9 redogörs utförligt för integritets- skyddsfrågor. Konsekvenserna för enskilda, inklusive personer med funktions- nedsättning bedöms mot bakgrund av ovanstående vara godtagbara. Ds 2026:4 Konsekvenser 12.9.1 Konsekvenser för barn Bedömning Barn kan påverkas negativt av förslagen om de leder till att vårdnadshavare avstår från att söka om en förmån eller stöd. Sammantaget bedöms konsekvenserna dock vara proportion- erliga. Skälen för utredningens bedömning Enligt barnkonventionen281 ska det vid åtgärder som rör barn i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Därtill har barn, enligt barnkonventionen, rätt till en viss levnadsstandard. Förslagen kan leda till negativa konsekvenser för barn i det enskilda fallet. Om förslagen leder till ett minskat förtroende för Försäkringskassan kan det leda till att en vårdnadshavare inte ansöker om en förmån som denne har behov av, eller på grund av rädsla för att göra fel avstår från att anmäla ändrade behov eller liknande. Det kan i sin tur påverka ett barn, om det exempelvis leder till att vårdnadshavarens förmåga att försörja sig och sitt barn minskar. Det kan då finnas en risk för att barnets basala behov inte blir tillgodosedda. Samtidigt kan förslagen få positiva konsekvenser för barn om den föreslagna verksamheten lyckas skapa en högre legitimitet och ett ökat förtroende för Försäkringskassan och välfärdssystemen i stort. Den sammantagna bedömningen är att oproportionerliga konsekvenser både för barn som grupp och för ett barn i det enskilda fallet kan undvikas. Förslagen bedöms vara förenliga med barnkonventionen. 281 Förenta nationerna (1989), Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter. Konsekvenser Ds 2026:4 12.10 Konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män Bedömning Förslagen bedöms inte i sig innebära några generella konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män. Skälen för utredningens bedömning Förslagen kommer att träffa både kvinnor och män. Den samman- tagna bedömningen är att förslagen inte har några generella, varken positiva eller negativa, konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män. 12.11 Skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen m.m. Bedömning Förslagen bryter inte mot de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen eller till Europakonventionen. Skälen för utredningens bedömning Förslagen har utformats för att uppfylla kraven på rättssäkerhet enligt Europakonventionen. I arbetet har även förslagens förenlighet med de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen beaktats. Den sammantagna bedömningen är att förslagen inte strider mot eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. 13 Författningskommentar 13.1 Förslaget till lag om Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet Det införs en ny lag om Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Lagens innehåll

3 § Följande myndigheter har rätt att ta del av uppgifter genom konto- och värdefackssystemet: 1. Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, en åklagarmyndighet, Tullverket, Kustbevakningen, Försäkringskassan och Skatteverket, om uppgifterna behövs i en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål eller för att besvara en begäran från Europol, 2. Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, en åklagarmyndighet, Försäkringskassan och Skatteverket, om uppgifterna behövs i en utredning om självständigt förverkande, Författningskommentar Ds 2026:4 3. Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Tullverket, Försäkrings- kassan och Skatteverket, om uppgifterna behövs i verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka sådan brottslighet som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF, 4. en åklagarmyndighet, om uppgifterna behövs i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder, och 5. Polismyndigheten och Ekobrottsmyndigheten, om uppgift- erna behövs i deras verksamhet som kontor för återvinning av tillgångar enligt rådets beslut 2007/845/RIF av den 6 december 2007 om samarbete mellan medlemsstaternas kontor för återvinning av tillgångar när det gäller att spåra och identifiera vinning eller annan egendom som härrör från brott. Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka myndigheter som har rätt att ta del av uppgifter i konto- och värdefackssystemet. Paragrafen ändras på det sättet att Försäkringskassan blir en av de myndigheter som har rätt att ta del av uppgifter i systemet. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.3. I första punkten läggs Försäkringskassan till uppräkningen av de myndigheter som har rätt att ta del av uppgifter enligt den punkten. Ändringen innebär att Försäkringskassan får söka i konto- och värdefackssystemet om det behövs under en förundersökning. Försäkringskassan får också söka i systemet för att besvara en begäran från Europol. Ändringen i andra punkten innebär att Försäkringskassan läggs till i uppräkningen av de myndigheter som har rätt att ta del av uppgifter enligt den punkten. Genom tillägget ges Försäkrings- kassan rätt att ta del av uppgifter genom konto- och värdefacks- systemet vid en utredning om självständigt förverkande. Slutligen ändras tredje punkten genom att Försäkringskassan läggs till i uppräkningen av de myndigheter som har rätt att ta del av uppgifter enligt den punkten. Genom tillägget ges Försäkrings- kassan rätt att söka i konto- och värdefackssystemet om det behövs Ds 2026:4 Författningskommentar i verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brott sådana brott som anges i punkten. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. Av bestämmelsen framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2028. Övervägandena finns i kapitel 11. 13.20 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder Ändringarna i lagen (2004:46) om värdepappersfonder innebär att 2 kap. 19 § ändras. 2 kap. 19 a § Ett fondbolag och ett förvaringsinstitut ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Försäkrings- kassan eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form. Ett fondbolag eller ett förvaringsinstitut eller den som är verksam i någon av de verksamheterna får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket. Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken. Paragrafen innehåller bland annat en bestämmelse om uppgifts- skyldighet. Paragrafens första stycke har ändrats på så sätt att Försäkringskassan läggs till som en av de brottsbekämpande Författningskommentar Ds 2026:4 myndigheter som omfattas av bestämmelsen. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.1. Ändringen i första stycket innebär att den uppgiftsskyldighet som regleras där ska gälla i förhållande till Försäkringskassan, om Försäk- ringskassan begär uppgifter och uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. Av bestämmelsen framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2028. Övervägandena finns i kapitel 11. 13.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument Ändringarna i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument innebär att 8 kap. 2 a § ändras. 8 kap. 2 a § En svensk värdepapperscentral och ett kontoförande institut ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Försäkringskassan eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form. En svensk värdepapperscentral eller ett kontoförande institut eller den som är verksam i någon av de verksamheterna får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en Ds 2026:4 Författningskommentar myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket. Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur uppgifter enligt första stycket ska lämnas. Paragrafen innehåller bland annat en bestämmelse om uppgifts- skyldighet. Paragrafen ändras på så sätt att Försäkringskassan läggs till i uppräkningen av brottsbekämpande myndigheter i första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.1. Ändringen i första stycket innebär att den uppgiftsskyldighet som regleras i stycket även gäller i förhållande till Försäkringskassan. Uppgiftsskyldigheten gäller därmed om Försäkringskassan begär uppgifter och uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. Av bestämmelsen framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2028. Övervägandena finns i kapitel 11. 13.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse Ändringarna i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse innebär att 1 kap. 10 b § ändras. 1 kap. 10 b § Ett kreditinstitut ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Försäkringskassan eller Tullverket Författningskommentar Ds 2026:4 lämna uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form. Ett kreditinstitut eller den som är verksam i den verksamheten får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket. Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken. Paragrafen innehåller bland annat en bestämmelse om uppgifts- skyldighet. Paragrafen ändras på så sätt att Försäkringskassan läggs till bland de brottsbekämpande myndigheter som räknas upp i första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.1. Ändringen i första stycket innebär att den uppgiftsskyldighet som regleras i stycket gäller även i förhållande till Försäkringskassan. För att ett kreditinstitut ska vara skyldigt att lämna uppgifter krävs att Försäkringskassan har begärt uppgifter och att uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. Av bestämmelsen framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2028. Övervägandena finns i kapitel 11. 13.23 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat Ändringarna i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat innebär att 6 kap. 7 a § ändras. Ds 2026:4 Författningskommentar 6 kap. 7 a § Ett försäkringsföretag, ett tjänstepensionsföretag och ett blandat finansiellt holdingföretag ska på begäran av Polismyn- digheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Försäkringskassan eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form. Ett försäkringsföretag, ett tjänstepensionsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag eller den som är verksam i någon av de verksamheterna får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket. Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken. Paragrafen innehåller bland annat en bestämmelse om uppgifts- skyldighet. Paragrafen ändras på så sätt att Försäkringskassan läggs till som en av de brottsbekämpande myndigheter som räknas upp i första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.1. Ändringen i första stycket innebär att den uppgiftsskyldighet som regleras i stycket gäller även i förhållande till Försäkringskassan. Uppgiftsskyldighet gäller om Försäkringskassan begär uppgifter och uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. Av bestämmelsen framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2028. Övervägandena finns i kapitel 11. Författningskommentar Ds 2026:4 13.24 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden Ändringarna i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden innebär att 1 kap. 11 b § ändras. 1 kap. 11 b § Ett värdepappersbolag, en börs och en central motpart ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Försäkringskassan eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upp- täcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form. Ett värdepappersbolag, en börs eller en central motpart eller den som är verksam i någon av de verksamheterna får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket. Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken. Paragrafen innehåller bland annat en bestämmelse om uppgifts- skyldighet. Paragrafen ändras på så sätt att Försäkringskassan läggs till som en av de brottsbekämpande myndigheter som räknas upp i första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.1. Ändringen i första stycket innebär att den uppgiftsskyldighet som regleras i stycket gäller även i förhållande till Försäkringskassan. Uppgiftsskyldighet gäller om Försäkringskassan begär uppgifter och uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. Ds 2026:4 Författningskommentar Av bestämmelsen framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2028. Övervägandena finns i kapitel 11. 13.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster Ändringarna i lagen (2010:751) om betaltjänster innebär att 3 kap. 13 a § ändras. 3 kap. 13 a § Betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Försäkringskassan eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upp- täcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form. Ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör eller den som är verksam i någon av de verksamheterna får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket. Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken. Paragrafen innehåller bland annat en bestämmelse om uppgifts- skyldighet. Paragrafen ändras på så sätt att Försäkringskassan läggs till som en av de brottsbekämpande myndigheter som räknas upp i första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.1. Ändringen i första stycket innebär att den uppgiftsskyldighet som regleras i stycket gäller även i förhållande till Försäkringskassan. Uppgiftsskyldighet gäller om Försäkringskassan begär uppgifter och uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Författningskommentar Ds 2026:4 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. Av bestämmelsen framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2028. Övervägandena finns i kapitel 11. 13.26 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) Ändringarna i försäkringsrörelselagen (2010:2043) innebär att 19 kap. 45 a § ändras. 19 kap. 45 a § Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 45 § ska på begäran av Polis- myndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Försäkringskassan eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form. Ett företag som omfattas av uppgiftsskyldigheten i första stycket eller den som är verksam i ett sådant företag får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket. Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken. Paragrafen innehåller bland annat en bestämmelse om uppgifts- skyldighet. Paragrafen ändras på så sätt att Försäkringskassan läggs till som en av de brottsbekämpande myndigheter som räknas upp i första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.1. Ändringen i första stycket innebär att den uppgiftsskyldighet som regleras i stycket gäller även i förhållande till Försäkringskassan. Uppgiftsskyldighet gäller om Försäkringskassan begär uppgifter Ds 2026:4 Författningskommentar och uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. Av bestämmelsen framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2028. Övervägandena finns i kapitel 11. 13.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar Ändringarna i lagen (2011:755) om elektroniska pengar innebär att 3 kap. 13 a § ändras. 3 kap. 13 a § Institut för elektroniska pengar och registrerade utgivare ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Försäkringskassan eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form. Ett institut för elektroniska pengar eller en registrerad utgivare eller den som är verksam i någon av de verksamheterna får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket. Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken. Författningskommentar Ds 2026:4 Paragrafen innehåller bland annat en bestämmelse om uppgifts- skyldighet. Paragrafen ändras på så sätt att Försäkringskassan läggs till som en av de brottsbekämpande myndigheter som räknas upp i första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.1. Ändringen i första stycket innebär att den uppgiftsskyldighet som regleras i stycket gäller även i förhållande till Försäkringskassan. Uppgiftsskyldighet gäller om Försäkringskassan begär uppgifter och uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. Av bestämmelsen framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2028. Övervägandena finns i kapitel 11. 13.28 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Ändringarna i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder innebär att 8 kap. 24 a § ändras. 8 kap. 24 a § En AIF-förvaltare och ett förvaringsinstitut ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Försäkrings- kassan eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form. En AIF-förvaltare eller ett förvaringsinstitut eller den som är verksam i någon av de verksamheterna får inte obehörigen röja för Ds 2026:4 Författningskommentar kunden eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket. Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken. Paragrafen innehåller bland annat en bestämmelse om uppgifts- skyldighet. Paragrafen ändras på så sätt att Försäkringskassan läggs till som en av de brottsbekämpande myndigheter som räknas upp i första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.1. Ändringen i första stycket innebär att den uppgiftsskyldighet som regleras i stycket gäller även i förhållande till Försäkringskassan. Uppgiftsskyldighet gäller om Försäkringskassan begär uppgifter och uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. Av bestämmelsen framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2028. Övervägandena finns i kapitel 11. 13.29 Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag Ändringarna i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kredit- institut och värdepappersbolag innebär att 6 kap. 10 a § ändras. 6 kap. 10 a § Ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holding- företag och ett värdepappersinriktat holdingföretag ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Försäkrings- kassan eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till Författningskommentar Ds 2026:4 företaget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form. Ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holding- företag eller ett värdepappersinriktat holdingföretag eller den som är verksam i någon av de verksamheterna får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket. Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken. Paragrafen innehåller bland annat en bestämmelse om uppgifts- skyldighet. Paragrafen ändras på så sätt att Försäkringskassan läggs till som en av de brottsbekämpande myndigheter som räknas upp i första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.1. Ändringen i första stycket innebär att den uppgiftsskyldighet som regleras i stycket gäller även i förhållande till Försäkringskassan. Uppgiftsskyldigheten gäller om Försäkringskassan begär uppgifter och uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. Av bestämmelsen framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2028. Övervägandena finns i kapitel 11. 13.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag Ändringarna i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag innebär att 16 kap. 36 a § ändras. Ds 2026:4 Författningskommentar 16 kap. 36 a § Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 36 § ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Försäkrings- kassan eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form. Ett företag som omfattas av uppgiftsskyldigheten i första stycket eller den som är verksam i ett sådant företag får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket. Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken. Paragrafen innehåller bland annat en bestämmelse om uppgifts- skyldighet. Paragrafen ändras på så sätt att Försäkringskassan läggs till som en av de brottsbekämpande myndigheter som räknas upp i första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.1. Ändringen i första stycket innebär att den uppgiftsskyldighet som regleras i stycket gäller även i förhållande till Försäkringskassan. Uppgiftsskyldighet gäller om Försäkringskassan begär uppgifter och uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. Av bestämmelsen framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2028. Övervägandena finns i kapitel 11. Författningskommentar Ds 2026:4 13.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering Ändringarna i lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering innebär att 1 kap. 6 a § ändras. 1 kap. 6 a § En leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Försäkrings- kassan eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form. En leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster eller den som är verksam i en sådan verksamhet får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket. Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur uppgifter enligt första stycket ska lämnas. Paragrafen innehåller bland annat en bestämmelse om uppgifts- skyldighet. Paragrafen ändras på så sätt att Försäkringskassan läggs till som en av de brottsbekämpande myndigheter som räknas upp i första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.1. Ändringen i första stycket innebär att den uppgiftsskyldighet som regleras i stycket gäller även i förhållande till Försäkringskassan. Uppgiftsskyldighet gäller om Försäkringskassan begär uppgifter och uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som Ds 2026:4 Författningskommentar innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. Av bestämmelsen framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2028. Övervägandena finns i kapitel 11. 13.32 Förslaget till lag om ändring i lagen (2022:1746) med kompletterande bestäm- melser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) Ändringarna i lagen (2022:1746) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) innebär att 1 kap. 5 a § ändras. 1 kap. 5 a § Ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör och ett förvarings- institut som avses i 5 § ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Försäkringskassan eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form. Ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör och ett förvarings- institut som avses i 5 § eller den som är verksam i någon av de verksamheterna får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket. Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken. Författningskommentar Ds 2026:4 Paragrafen innehåller bland annat en bestämmelse om uppgifts- skyldighet. Paragrafen ändras på så sätt att Försäkringskassan läggs till som en av de brottsbekämpande myndigheter som räknas upp i första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.1. Ändringen i första stycket innebär att den uppgiftsskyldighet som regleras i stycket gäller även i förhållande till Försäkringskassan. Uppgiftsskyldighet gäller om Försäkringskassan begär uppgifter och uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. Av bestämmelsen framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2028. Övervägandena finns i kapitel 11. 13.33 Förslaget till lag om ändring i lagen (2024:114) om clearing och avveckling av betalningar Ändringarna i lagen (2024:114) om clearing och avveckling av betalningar innebär att 1 kap. 3 a § ändras. 1 kap. 3 a § Ett clearingbolag ska på begäran av Polismyndigheten, Skatte- verket, Säkerhetspolisen, Försäkringskassan eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till bolaget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form. Ett clearingbolag eller den som är verksam i den verksamheten får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en Ds 2026:4 Författningskommentar myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket. Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken. Paragrafen innehåller bland annat en bestämmelse om uppgifts- skyldighet. Paragrafen ändras på så sätt att Försäkringskassan läggs till som en av de brottsbekämpande myndigheter som räknas upp i första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.1. Ändringen i första stycket innebär att den uppgiftsskyldighet som regleras i stycket gäller även i förhållande till Försäkringskassan. Uppgiftsskyldighet gäller om Försäkringskassan begär uppgifter och uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. Av bestämmelsen framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2028. Övervägandena finns i kapitel 11. 13.34 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (2025:400) Ändringarna i socialtjänstlagen (2025:400) innebär att 15 kap. 7 § ändras. 15 kap.

4 § Om en förundersökning har lett till åtal eller annan domstols- prövning, får personuppgifter som finns i förundersökningen och som har gjorts gemensamt tillgängliga inte behandlas för ändamål inom Ds 2026:4 Författningskommentar denna lags tillämpningsområde längre än fem år efter utgången av det kalenderår då domstolens avgörande fick laga kraft. Om en förundersökning har lagts ner eller avslutats på annat sätt än genom åtal, får personuppgifterna i förundersökningen inte behandlas för ändamål inom denna lags tillämpningsområde längre än fem år efter utgången av det kalenderår då åklagarens eller förundersöknings- ledarens beslut meddelades. Första och andra styckena gäller även personuppgifter i andra utredningar som handläggs enligt bestämmelser i 23 kap. rättegångs- balken. I paragrafen regleras hur länge personuppgifter i förundersökningar och andra utredningar som handläggs enligt bestämmelserna i 23 kap. rättegångsbalken får behandlas. Paragrafen är utformad efter förebild av 4 kap. 4 § lagen (2018:1696) om Skatteverkets behand- ling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Överväg- andena finns i avsnitt 6.11.4. Personuppgifter i en förundersökning som har lett till åtal eller annan domstolsprövning får enligt första stycket bli föremål för fortsatt behandling även under viss tid efter det att saken har avslutats. I fråga om sådana förundersökningar räknas tiden om fem år från utgången av det kalenderår då domstolens dom eller beslut fick laga kraft. I andra stycket regleras förundersökningar som inte har lett till domstolsprövning. Hit hör bland annat nedlagda förundersökningar och förundersökningar om brott som har lagförts genom strafföreläggande. I dessa fall räknas femårsfristen från utgången av det kalenderår då förundersökningen avslutades. Enligt bestämmelsen i tredje stycket gäller vad som föreskrivs i första och andra stycket även för behandling av personuppgifter i andra utredningar som handläggs enligt bestämmelserna i 23 kap. rättegångsbalken. Exempel på sådana utredningar är så kallade förutredningar (jfr 23 kap. 4 § tredje stycket rättegångsbalken) och utredningar om självständigt förverkande som handläggs enligt vissa bestämmelser i rättegångsbalken, se 2 kap. 5 § lagen (2024:782) om förfarandet vid förverkande av egendom och åläggande av företagsbot. Författningskommentar Ds 2026:4

5 § ska på begäran av Polis- 5 § ska på begäran av Polis- myndigheten, Skatteverket, myndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen eller Tull- Säkerhetspolisen, Försäk- verket lämna uppgifter om ringskassan eller Tullverket enskildas förhållanden till före- lämna uppgifter om enskildas taget, om uppgifterna behövs i förhållanden till företaget, om ett enskilt fall i myndighetens uppgifterna behövs i ett enskilt verksamhet för att förebygga, fall i myndighetens verksamhet förhindra eller upptäcka för att förebygga, förhindra brottslig verksamhet som eller upptäcka brottslig verk- innefattar brott för vilket det i samhet som innefattar brott straffskalan ingår fängelse i ett för vilket det i straffskalan år eller mer. Uppgifterna ska ingår fängelse i ett år eller mer. lämnas utan dröjsmål och i Uppgifterna ska lämnas utan elektronisk form. dröjsmål och i elektronisk form. Ett PEPP-sparinstitut, en PEPP-distributör och ett förvaringsinstitut som avses i 5 § eller den som är verksam i någon av de verksamheterna får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket. 41 Senaste lydelse 2025:192. Författningsförslag Ds 2026:4 Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnads- plikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. Ds 2026:4 Författningsförslag 1.34 Förslag till lag om ändring i lagen (2024:114) om clearing och avveckling av betalningar Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 a § lagen (2024:114) om clearing och avveckling av betalningar ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 3 a §42 Ett clearingbolag ska på begäran Ett clearingbolag ska på begäran av Polismyndigheten, Skatte- av Polismyndigheten, Skatte- verket, Säkerhetspolisen eller verket, Säkerhetspolisen, För- Tullverket lämna uppgifter om säkringskassan eller Tullverket enskildas förhållanden till lämna uppgifter om enskildas bolaget, om uppgifterna behövs i förhållanden till bolaget, om ett enskilt fall i myndighetens uppgifterna behövs i ett enskilt verksamhet för att förebygga, fall i myndighetens verksamhet förhindra eller upptäcka för att förebygga, förhindra eller brottslig verksamhet som upptäcka brottslig verksamhet innefattar brott för vilket det i som innefattar brott för vilket straffskalan ingår fängelse i ett år det i straffskalan ingår fängelse i eller mer. Uppgifterna ska ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form. elektronisk form. Ett clearingbolag eller den som är verksam i den verksamheten får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket. Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnads- plikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. 42 Senaste lydelse 2025:193. Författningsförslag Ds 2026:4 1.35 Förslag till lag om ändring i lagen (2024:782) om förfarandet vid förverkande av egendom och åläggande av företagsbot Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (2024:782) om förfarandet vid förverkande av egendom och åläggande av företagsbot ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 4 §43 För att genomföra en utredning För att genomföra en utredning om självständigt förverkande får om självständigt förverkande får åklagaren anlita biträde av en åklagaren anlita biträde av en polisman eller någon annan polisman eller någon annan anställd vid Polismyndigheten, anställd vid Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen Skatteverket, Säkerhetspolisen, eller Tullverket som respektive Tullverket eller Försäkrings- myndighet har utsett. kassan som respektive myndig- het har utsett. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. 43 Senaste lydelse 2025:649. Ds 2026:4 Författningsförslag 1.36 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism Härigenom föreskrivs att 4 a kap. 1 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 a kap. 1 §44 Samverkan enligt detta kapitel får ske för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt och finansiering av terrorism. I sam- verkan får delta 1. brottsbekämpande myndigheter, Finansinspektionen och verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1 (kreditinstitut), eller 2. brottsbekämpande myndigheter och tillsynsmyndigheter. Med brottsbekämpande Med brottsbekämpande myndigheter avses Ekobrotts- myndigheter avses Ekobrotts- myndigheten, Polismyndig- myndigheten, Polismyndig- heten, Skatteverket, Säkerhets- heten, Skatteverket, Säkerhets- polisen, Tullverket och Åklagar- polisen, Tullverket, Försäkrings- myndigheten. kassan och Åklagarmyndig- heten. Med tillsynsmyndigheter avses myndigheter som utövar tillsyn enligt denna lag. D enna lag träder i kraft den 1 ja nuari 2028. 44 Senaste lydelse 2022:1537. Författningsförslag Ds 2026:4 1.37 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2025:400) Härigenom föreskrivs att 15 kap. 7 § socialtjänstlagen (2025:400) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15 kap.

6 § rättegångsbalken. Åtalsplikten innebär att när en anmälan om brott har gjorts är åklagaren skyldig att väcka åtal om det finns tillräcklig bevisning för en fällande dom. Mot bakgrund av att myndigheterna kan göra olika bedömningar av vilka överträdelser som ska anmälas, och att anmälningar kan komma från annat håll, finns det därför en risk för att likartade överträdelser kan komma att bestraffas på olika sätt. En person kan komma att påföras en sanktionsavgift, medan en annan får en straffrättslig påföljd, trots att de har gjort sig skyldiga till likartade överträdelser. Rättssäkerheten kräver dock att likartade överträdelser ska mötas av samma konsekvens. Det bedöms mot den bakgrunden finnas ett behov av en mekanism som säkerställer en större likformighet och förutsebarhet i fråga om vilka överträdelser som hanteras genom en sanktions- avgift, och vilka som hanteras genom ett straffrättsligt förfarande. Ett sätt att få till detta är att myndigheterna och arbetslöshets- kassorna samverkar med varandra och tar fram vägledningar och liknande underlag för att säkerställa en likformig bedömning av om en brottsmisstanke avser grovt bidragsbrott och av vad som utgör särskilda skäl för att anmäla en misstanke om bidragsbrott. Sådant stöd vid tillämpningen av den begränsade anmälningsskyldigheten tar dock inte helt bort risken för att myndigheter och arbetslös- hetskassor gör olika bedömningar i frågan om en överträdelse ska anmälas till Polismyndigheten eller inte. Även vägledningar kan komma att tillämpas på olika sätt av olika aktörer. Stöd till de aktörer som ska tillämpa den begränsade anmälningsskyldigheten löser inte heller problemet med att anmälningar om bidragsbrott kan komma till Polismyndigheten från annat håll än från den myndighet eller arbetslöshetskassa som beslutar om förmånen eller stödet. Ds 2026:4 Särskild åtalsprövning för bidragsbrott Det mest ändamålsenliga sättet att åstadkomma en mekanism för att säkerställa en större likformighet och förutsebarhet är därför att införa en särskild åtalsprövning som innebär att åklagare ska väcka åtal för andra bidragsbrott än grova brott endast om det är påkallat av särskilda skäl. På så sätt kommer bedömningen av om det finns särskilda skäl för ett straffrättsligt förfarande att göras i två steg. Till att börja med kommer den anmälande myndigheten eller arbetslös- hetskassan bedöma om det finns särskilda skäl att göra en anmälan, trots att den bedömt att det inte är fråga om ett grovt bidragsbrott. Om det görs en anmälan om brott kommer åklagaren att bedöma om det finns särskilda skäl för att väcka åtal. Om åklagaren inte finner att det finns särskilda skäl för åtal kommer åklagaren att avsluta förundersökningen utan att väcka åtal. En underrättelse om detta ska åklagaren göra till den myndighet eller arbetslöshetskassa som skulle kunna besluta om en sanktionsavgift med anledning av överträdelsen. Därigenom får myndigheten eller arbetslöshetskassan information om att det finns förutsättningar att pröva om över- trädelsen ska leda till en sanktionsavgift. På så sätt bidrar en särskild åtalsprövning till likformighet och förutsebarhet i fråga om vilka överträdelser som blir föremål för ett brottmålsförfarande. Därmed kan lika fall i så stor utsträckning som möjligt behandlas lika. Genom att införa en åtalsprövningsregel skapas också bättre förutsättningar för att upprätthålla huvudregeln om att det i princip bara är grova bidragsbrott som ska hanteras i ett straffrättsligt förfarande. Om myndigheterna eller arbetslöshetskassorna anmäler något som grovt bidragsbrott, men åklagaren bedömer att det inte är fråga om något grovt brott innebär en åtalsprövningsregel att åklagaren inte ska väcka åtal för bidragsbrott, om det inte är påkallat av särskilda skäl. På så sätt blir myndighetens, eller arbetslöshets- kassans, bedömning av vad som utgör ett grovt brott inte ensamt avgörande för om något ska hanteras i ett brottmålsförfarande eller inte. Det är en rimlig ordning, med hänsyn till att åklagaren har större vana av att göra den typen av bedömning. Även med en bestämmelse om särskild åtalsprövning är det givetvis viktigt att de beslutande myndigheterna och arbetslöshets- kassorna å ena sidan och Åklagarmyndigheten å andra sidan kom- municerar med varandra och att det finns ett kunskapsutbyte och en samsyn vad gäller frågan om vad som utgör särskilda skäl. Det vore därför ändamålsenligt om det tas fram gemensamma vägledningar Särskild åtalsprövning för bidragsbrott Ds 2026:4 för bedömningen av vad som utgör särskilda skäl för att anmäla misstanke om bidragsbrott som inte är grovt. En särskild åtalsprövning görs av åklagare vid slutförd utredning. En särskild åtalsprövningsregel innebär en presumtion för att åklagaren inte ska väcka åtal. Att det föreskrivs om särskild åtals- prövning för ett brott får även betydelse för utredningen av brottet. Om det kan antas att åklagare inte kommer att väcka åtal till följd av en bestämmelse om särskild åtalsprövning kan Polismyndigheten eller åklagare besluta att inte inleda någon förundersökning eller att lägga ned en inledd förundersökning, se 23 kap. 4 a § rättegångs- balken. Även i dessa fall ska anmälan skickas tillbaka till myn- digheten eller arbetslöshetskassan som får pröva förutsättningarna för att besluta om en sanktionsavgift. Brott som ska omfattas av en bestämmelse om särskild åtalsprövning Tillämpningsområdet för en bestämmelse om särskild åtalsprövning ska spegla tillämpningsområdet för sanktionsavgifter. En särskild åtalsprövning ska därmed gälla för vårdslöst bidragsbrott, ringa bidragsbrott och bidragsbrott av normalgraden, om det oriktiga uppgiftslämnandet eller underlåtenheten att anmäla ändrade förhållanden även kan ligga till grund för ett beslut om en sanktionsavgift för samma person som ett åtal skulle avse. Om det inte finns förutsättningar att lägga en överträdelse till grund för ett beslut om sanktionsavgift ska den allmänna åtals- plikten enligt 20 kap. 6 § rättegångsbalken gälla. Att införa en särskild åtalsprövning för alla fall av vårdslöst bidragsbrott, ringa bidragsbrott och bidragsbrott av normalgraden, oberoende av om överträdelsen kan ligga till grund för en sanktionsavgift, skulle riskera att innebära straffrihet för överträdelser som inte kan ligga till grund för någon sanktionsavgift. Det ligger utanför utredningens uppdrag att lämna ett sådant förslag. Den särskilda åtalsprövning som föreslås kommer alltså inte att gälla bidragsbrott inom de delar av välfärdssystemen där det saknas administrativa sanktionsavgifter. Inom de delar av välfärdssystemen där det finns sanktionsavgifter kommer kravet på särskild åtalsprövning inte gälla för överträdelser som inte kan ligga till grund för en sanktionsavgift, till exempel på grund av att överträdelsen inte har lett till någon felaktig utbetalning. Ds 2026:4 Särskild åtalsprövning för bidragsbrott Åtal ska väckas om det är påkallat av särskilda skäl Den särskilda åtalsprövningen ska säkerställa att vårdslöst bidrags- brott, ringa bidragsbrott och bidragsbrott av normalgraden som huvudregel ska leda till en sanktionsavgift och inte en straffrättslig påföljd. Om en gärning kan ligga till grund för en administrativ sanktionsavgift ska åtal för brott därför bara väckas om det är påkallat av särskilda skäl. Vad som är särskilda skäl för att väcka åtal bör överensstämma med vad som har angetts som särskilda skäl för att myndigheterna eller arbetslöshetskassorna ska anmäla misstanke om bidragsbrott. Det innebär att det kan finnas särskilda skäl för åtal om ett brott utgör ett led i systematisk eller organiserad brottslighet. Åtal kan också vara påkallat av särskilda skäl om det rör sig om upprepad brottslighet eller om bidragsbrottet även innefattar annat brott, till exempel folkbokföringsbrott. Om ett brott innebär utnyttjande av någons särskilt utsatta situation kan det också finnas särskilda skäl att väcka åtal. Det är inte möjligt att på ett uttömmande sätt beskriva när det av särskilda skäl är påkallat att väcka åtal. Utgångspunkten är att det råder en presumtion för att ett åtal inte ska väckas, om ett brott kan ligga till grund för en administrativ sanktionsavgift. Därutöver ger den särskilda åtalsprövningen utrymme för åklagare att göra en nyanserad bedömning av åtalsfrågan utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. 5.3 Underrättelseskyldighet för åklagare Förslag I fråga om en överträdelse som rör bidragsbrott ska åklagare, om överträdelsen skulle kunna ligga till grund för en administrativ sanktionsavgift, underrätta den myndighet eller arbetslöshets- kassa som skulle kunna besluta om en sanktionsavgift med anledning av överträdelsen, om att en förundersökning har avslutats utan att åtal har väckts. Särskild åtalsprövning för bidragsbrott Ds 2026:4 Skälen för utredningens förslag I föregående avsnitt föreslås att det ska införas en bestämmelse om särskild åtalsprövning för vårdslöst bidragsbrott, ringa bidragsbrott och bidragsbrott av normalgraden. Åtal för sådana brott ska väckas endast om det är påkallat av särskilda skäl. Kravet på särskild åtalsprövning ska gälla om det oriktiga uppgiftslämnande eller den underlåtenhet att anmäla ändrade förhållanden, som skulle omfattas av åtalet, även kan ligga till grund för ett beslut om en sanktions- avgift för samma person som åtalet skulle avse. En särskild åtalsprövning görs av åklagare när utredningen av brottet är slutförd. Om åklagare inte finner att det finns särskilda skäl för att väcka åtal för bidragsbrott medför det att förunder- sökningen avslutas utan att något åtal väcks. Det är viktigt att den myndighet eller arbetslöshetskassa som skulle kunna besluta om en sanktionsavgift med anledning av överträdelsen får information om att brottsutredningen har avslutats utan att åklagare har väckt åtal. I en sådan situation ska myndigheten eller arbetslöshetskassan nämligen pröva om det finns förutsättningar att besluta om en sanktionsavgift för överträdelsen. I Ds 2025:8 och Ds 2025:26 har föreslagits en förordning om underrättelseskyldighet för Polismyndigheten, åklagare och domstolar i fråga om överträdelser som rör bidragsbrott. Syftet med underrättelseskyldigheten är att efterleva förbudet mot dubbla förfaranden. Detta förbud kommer till uttryck i artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 till europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europa- konventionen, och innebär ett förbud mot att någon genom två olika prövningar drabbas av både en straffrättslig påföljd och en administrativ sanktion. Den underrättelseskyldighet som har föreslagits för Polismyndigheten och åklagare syftar alltså till att undvika att en myndighet eller arbetslöshetskassa beslutar om en sanktionsavgift samtidigt som överträdelsen är föremål för en brottsutredning hos Polismyndigheten eller åklagare eller omfattas av ett åtal som åklagare har väckt i domstol eller ett utfärdat strafföreläggande. När en överträdelse inte längre är föremål för någon brotts- utredning, och frågan om ansvar inte heller har prövats slutligt, hindrar förbudet mot dubbla förfaranden inte längre att en Ds 2026:4 Särskild åtalsprövning för bidragsbrott myndighet eller arbetslöshetskassa prövar om överträdelsen ska leda till en administrativ sanktionsavgift. Den underrättelseskyldighet som har föreslagits i Ds 2025:8 och Ds 2025:26 syftar också till att en myndighet eller arbetslöshetskassa ska få information om när ett hinder för att pröva frågan om sanktionsavgift har upphört. Det har därför föreslagits att Polismyndigheten eller åklagare ska underrätta berörd myndighet eller arbetslöshetskassa om att någon förunder- sökning inte kommer att inledas, att en förundersökning har lagts ned och att ett beslut om åtalsunderlåtelse har fattats. I dessa fall kan myndigheten eller arbetslöshetskassan pröva om överträdelsen i stället kan ligga till grund för en sanktionsavgift. Det bör förtydligas att det också ska gälla en underrättelseskyl- dighet för åklagare i det fallet att en förundersökning har avslutats utan att åtal har väckts. Exempel på en sådan situation är när för- undersökningen avslutas med en sådan särskild åtalsprövning som föreslås i föregående avsnitt och den prövningen resulterar i att åklagaren inte finner att det finns särskilda skäl för att väcka åtal. En förundersökning kan såklart också avslutas utan att åtal väcks av den anledningen att åklagaren anser att bevisningen inte är tillräcklig för att den misstänkte ska kunna dömas i domstol för brott. I båda dessa fall innebär åklagarens beslut att en brottsutredning inte längre hindrar att en myndighet eller arbetslöshetskassa prövar om över- trädelsen i stället ska ligga till grund för ett beslut om sanktions- avgift. 5.4 Sekretess hindrar inte uppgiftslämnandet Bedömning Sekretess hindrar inte att åklagare lämnar uppgift om att en förundersökning har avslutats utan att åtal har väckts. Skälen för utredningens bedömning I föregående avsnitt föreslås att åklagare i mål som rör bidragsbrott, om överträdelsen skulle kunna ligga till grund för en administrativ Särskild åtalsprövning för bidragsbrott Ds 2026:4 sanktionsavgift, ska underrätta den myndighet eller arbetslöshets- kassa som skulle kunna besluta om en sanktionsavgift med anledning av överträdelsen om att en förundersökning har avslutats utan att åtal har väckts. Den som kan komma att motta en sådan underrättelse är Försäk- ringskassan, Pensionsmyndigheten, Arbetsförmedlingen eller en arbetslöshetskassa. Det är nämligen dessa organ som ska besluta om de sanktionsavgifter som utredningen i tidigare promemorior har föreslagit ska införas i socialförsäkringen, i den arbetsmarknads- politiska verksamheten och i arbetslöshetsförsäkringen. De uppgifter som åklagare kommer behöva lämna till Försäk- ringskassan, Pensionsmyndigheten, Arbetsförmedlingen och arbets- löshetskassorna är uppgifter som har med Polismyndighetens och åklagares brottsutredande verksamhet att göra. Sekretess för sådana uppgifter regleras bland annat i 18 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. Där anges att sekretess gäller för uppgifter som hänför sig till bland annat förundersökning i brottmål eller verksamhet som syftar till att utreda eller beivra brott och som bedrivs av bland annat Polismyndigheten eller åklagare, givet att förutsättningarna i bestämmelsen är uppfyllda. Därutöver finns en bestämmelse i 35 kap. 1 § OSL om sekretess för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden om sådana uppgifter förekommer i en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål. Gäller sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen innebär det att en uppgift inte får röjas för enskilda eller för andra myndigheter, om inte annat anges i den lagen eller i lag eller förordning som den lagen hänvisar till, se 8 kap. 1 § OSL. Enligt 10 kap. 28 § OSL får en sekretessbelagd uppgift lämnas till annan myndighet om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Vid tillämpningen av offentlighets- och sekretesslagen jämställs de organ som anges i bilagan till lagen med myndigheter, se 2 kap. 4 § OSL. I Ds 2025:26 har föreslagits en ändring av bilagan som innebär att arbetslöshetskassor jämställs med myndigheter i ärenden om sanktionsavgift, se avsnitt 9.4.4 i Ds 2025:26. Den underrättelseskyldighet för åklagare som föreslås här inne- bär att sekretessbestämmelserna i 18 kap. 1 § och 35 kap. 1 § OSL inte kommer att innebära något hinder för åklagare att lämna de uppgifter som omfattas av underrättelseskyldigheten till Försäk- Ds 2026:4 Särskild åtalsprövning för bidragsbrott ringskassan, Pensionsmyndigheten, Arbetsförmedlingen eller en arbetslöshetskassa. Om åklagare lämnar uppgifter som omfattas av sekretess enligt 18 kap. 1 § OSL kommer uppgifterna omfattas av sekretess även hos Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassorna, eftersom sekretessen enligt den aktuella bestämmelsen inte är beroende av hos vilken myndighet eller organ en uppgift finns. Sekretessen till skydd för uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden enligt 35 kap. 1 § OSL gäller däremot inte hos Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Arbetsförmedlingen eller arbetslöshetskassorna. Hos Försäkringskassan och Pensions- myndigheten skyddas sådana uppgifter i stället genom sekretess- bestämmelsen i 28 kap. 1 § OSL som gäller uppgifter i ett ärende om sanktionsavgift i socialförsäkringen. Uppgifter om enskildas person- liga förhållanden som finns i ett ärende om sanktionsavgift i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten skyddas av den sekretess- bestämmelse i 28 kap. 11 a § OSL som föreslås i avsnitt 9.4.1 i Ds 2025:26. När det gäller uppgifter om enskildas personliga förhåll- anden som finns i ett ärende om sanktionsavgift i arbetslöshets- försäkringen så skyddas de av den sekretessbestämmelse i 28 kap. 13 § OSL som föreslås i avsnitt 9.4.2 i Ds 2025:26. Om de uppgifter som åklagare lämnar till Försäkringskassan, Pensionsmyn- digheten, Arbetsförmedlingen eller en arbetslöshetskassa omfattas av sekretess enligt 35 kap. 1 § OSL skyddas alltså den enskildes integritet genom att uppgifterna kommer att omfattas av sekretess till skydd för den enskilde även i ärendet om sanktionsavgift hos myndigheten eller arbetslöshetskassan. 6 En brottsdatalag för Försäkringskassan 6.1 Inledning I denna promemoria föreslås att Försäkringskassan ska få brotts- bekämpande uppgifter och därmed bedriva brottsbekämpande verk- samhet. Förslagen innebär att Försäkringskassan ska behandla personuppgifter i en ny typ av verksamhet, som i väsentliga delar skiljer sig från den verksamhet som myndigheten bedriver i dagsläget. I det här kapitlet behandlas därför frågan om en ny data- skyddsreglering för Försäkringskassans brottsbekämpande verk- samhet och hur en sådan reglering bör utformas. Kapitlet inleds med att det konstateras att det finns behov av ytterligare dataskyddsreglering för Försäkringskassan. Det redogörs också för några utgångspunkter vid utformningen av en sådan reglering. Därefter lämnas förslag om att en ny brottsdatalag för Försäkringskassan bör införas. Kapitlet innehåller huvudsakligen en beskrivning av den brotts- datalag som föreslås för Försäkringskassan. Till att börja med beskrivs hur lagens tillämpningsområde ska se ut och vem som ska vara personuppgiftsansvarig. Därefter lämnas förslag om grund- läggande bestämmelser om behandling av personuppgifter, däribland i vilken mån känsliga personuppgifter får behandlas. Det lämnas också förslag om bestämmelser om internationellt informations- utbyte för att bekämpa brott, gemensamt tillgängliga uppgifter, elektroniskt utlämnande och längsta tid som personuppgifter får behandlas. Slutligen redogörs för vissa övriga förslag, som bland annat rör behandling av uppgifter om juridiska personer, administrativa sanktionsavgifter och överklagande. Avslutningsvis innehåller kapitlet ett avsnitt med den kompletterande reglering som föreslås ska finnas i en förordning. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 6.2 Det finns behov av en ytterligare dataskyddsreglering för Försäkringskassan Bedömning Det finns behov av en ny dataskyddsreglering för Försäkrings- kassans behandling av personuppgifter i den brottsbekämpande verksamheten. Förslag Det ska tas in en bestämmelse i 114 kap. socialförsäkringsbalken som upplyser om att de bestämmelser om personuppgifts- behandling som finns där inte ska tillämpas i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Skälen för utredningens bedömning och förslag Försäkringskassans verksamhet består i dagsläget huvudsakligen av att besluta om och betala ut förmåner och stöd. För den verksam- heten finns det i 114 kap. socialförsäkringsbalken bestämmelser om hur Försäkringskassan får behandla personuppgifter. Bestämmel- serna kompletterar EU:s dataskyddsförordning114 och lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskydds- förordning, dataskyddslagen. Försäkringskassan föreslås få en ny brottsbekämpande uppgift. Den brottsbekämpande verksamheten föreslås regleras i en egen lag, se avsnitt 3.2.2. Bestämmelserna om personuppgiftsbehandling i 114 kap. socialförsäkringsbalken kommer inte att gälla vid Försäk- ringskassans behandling av personuppgifter i den brottsbekämpande verksamheten. Inte heller dataskyddslagen eller dataskyddsförord- ningen kommer att gälla för sådan personuppgiftsbehandling. För behandling av personuppgifter som utförs i en brottsbekämpande verksamhet gäller brottsdatalagen (2018:1177). Utöver den generella 114 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan brottsdatalagen behövs en ny dataskyddsreglering som kan utformas med hänsyn till de behov som gör sig gällande vid behandling av personuppgifter i Försäkringskassans brottsbekämpande verksam- het. För att tydliggöra att bestämmelserna om personuppgifts- behandling i 114 kap. socialförsäkringsbalken inte ska tillämpas i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet föreslås att det tas in en upplysningsbestämmelse om detta i 114 kap. 2 §. 6.3 Utgångspunkter vid utformningen av en ny brottsdatalag för Försäkringskassan 6.3.1 Den enskildes integritet ska värnas samtidigt som Försäkringskassan har rättsligt stöd för sin personuppgiftsbehandling En enskild har rätt till skydd för sin personliga integritet. Det följer av ett flertal rättsakter till skydd för mänskliga rättigheter. Av Europakonventionen följer att individen har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv och att ingen ska behöva utsättas för godtyckliga eller olagliga inskränkningar i sitt privatliv. I Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna föreskrivs också att var och en har rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne. Skyddet för den personliga integriteten regleras också i svensk grundlag. I regeringsformen anges att var och en gentemot det allmänna är skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Gemensamt för dessa rättsakter är att inskränkningar i skyddet för den personliga integriteten bara får ske om en sådan inskränk- ning är proportionerlig. En inskränkning är proportionerlig om den inte går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den.115 115 2 kap. 21 § regeringsformen, artikel 8 i Europakonventionen och artikel 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 Vid utformningen av en brottsdatalag för Försäkringskassan är det centralt att den enskildes integritet värnas och att lagen inte leder till fler eller mer omfattande ingrepp i den personliga integriteten än vad som är nödvändigt. Samtidigt är det viktigt att Försäkrings- kassan får ett tydligt rättsligt stöd och ramar för den person- uppgiftsbehandling som myndigheten behöver utföra för att kunna fullgöra sitt nya brottsbekämpande uppdrag. 6.3.2 Lagen ska utformas med beaktande av den generella brottsdatalagen och de brottsbekämpande myndigheternas brottsdatalagar I EU:s dataskyddsdirektiv finns bestämmelser om hur person- uppgifter får behandlas av myndigheter i deras brottsbekämpande verksamhet. Dataskyddsdirektivet är implementerat i svensk rätt genom brottsdatalagen. Av 1 kap. 2 § brottsdatalagen framgår att lagen gäller vid behand- ling av personuppgifter som utförs av behöriga myndigheter i syfte att bland annat förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder. I 1 kap. 6 § anges vad som menas med en behörig myndig- het. Enligt den bestämmelsen är bland annat en myndighet som har till uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verk- samhet eller utreda brott behörig myndighet. Försäkringskassan föreslås få en brottsbekämpande uppgift som innebär att myndigheten ska bedriva verksamhet som består i både att utreda brott samt att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet. Om förslagen genomförs kommer Försäkringskassan därmed bli en sådan behörig myndighet som har att tillämpa brotts- datalagen. En brottsdatalag för Försäkringskassan bör därför utformas med utgångspunkt i EU:s dataskyddsdirektiv och brottsdatalagen. I sammanhanget är värt att nämna att det av 1 kap. 5 § brottsdatalagen följer att lagen är subsidiär till annan lagstiftning. Det innebär att om en bestämmelse i Försäkringskassans brottsdatalag avviker från en bestämmelse i brottsdatalagen, ska bestämmelsen i Försäkrings- kassans brottsdatalag tillämpas. De flesta myndigheter som omfattas av brottsdatalagens tillämp- ningsområde har egna lagar som särskilt reglerar hur personupp- Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan gifter hanteras i deras respektive verksamheter. Ett exempel på det är lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, polisens brottsdatalag. Den lagen gäller för Polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Säkerhets- polisen. Även myndigheter vars huvudsakliga verksamhet inte faller inom ramen för brottsdatalagen, men som också har en brottsbekämpande uppgift där brottsdatalagen är tillämplig, har egna brottsdatalagar. Exempel på sådana myndigheter är Skatteverket och Tullverket. För Skatteverket finns lagen (2018:1696) om Skatteverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, Skatteverkets brottsdatalag, och för Tullverket finns lagen (2018:1694) om Tullverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, Tullverkets brottsdatalag. I förarbetena till de olika myndighetsspecifika brottsdatalagarna anges att regleringen i de olika lagarna bör vara densamma, om det inte finns några sakliga skäl för särlösningar. En mer enhetlig reglering underlättar informationsutbytet, vilket är ett övergripande syfte med dataskyddsdirektivet.116 Vid utformningen av en brotts- datalag för Försäkringskassan finns därför anledning att ta ledning av hur övriga brottsdatalagar är utformade. På så sätt blir det också liknande regler som gäller i fråga om vilka personuppgifter som får behandlas och hur, oavsett vilken brottsbekämpande myndighet det är som behandlar uppgifterna. 6.3.3 En ny lag om Försäkringskassans behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område Förslag Den ytterligare dataskyddsreglering som krävs med anledning av förslagen i denna promemoria ska tas in i en ny lag: lagen om Försäkringskassans behandling av personuppgifter inom brotts- datalagens område. 116 Prop. 2017/18:269 s. 96. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 Skälen för utredningens förslag De befintliga brottsbekämpande myndigheterna har egna brotts- datalagar som särskilt reglerar hur personuppgifter får behandlas i deras respektive verksamheter. Den dataskyddsreglering som, utöver bestämmelserna i brottsdatalagen, behövs för att reglera behandlingen av personuppgifter i Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet bör också tas in i en egen lag. De myndighetsspecifika brottsdatalagarna som, utöver den generella brottsdatalagen, gäller för de brottsbekämpande myndig- heterna har enhetliga benämningar som knyter an till brottsdata- lagen, till exempel lagen (2018:1696) om Skatteverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Det föreslås därför att den nya lagen som ska gälla för Försäkringskassan ska benämnas lagen om Försäkringskassans behandling av person- uppgifter inom brottsdatalagens område. När det i denna promemoria hänvisas till lagen används dock en kortare benämning, Försäkringskassans brottsdatalag. 6.4 Lagens tillämpningsområde Förslag Den nya lagen ska gälla utöver brottsdatalagen när Försäkrings- kassan i egenskap av behörig myndighet behandlar person- uppgifter i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda brott. Skälen för utredningens förslag Som anges i avsnitt 6.3.2 kommer Försäkringskassan att vara en behörig myndighet enligt brottsdatalagen när Försäkringskassan fått till uppgift att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksam- het samt utreda brott. I 1 kap. 2 § brottsdatalagen anges att den lagen gäller vid behandling av personuppgifter som utförs av behöriga myndigheter i syfte att bland annat förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda brott. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan Brottsdatalagen gäller alltså när Försäkringskassan behandlar personuppgifter i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda brott. Brottsdatalagen är anpassad till de brottsbekämpande myndigheternas verksamhet. Den nya lagen, det vill säga Försäkringskassans brottsdatalag, bör liksom övriga myndighetsspecifika brottsdatalagar endast innehålla de bestämmelser som krävs för att regleringen ska passa för myn- dighetens verksamhet. Den nya lagen ska därför gälla utöver brotts- datalagen när Försäkringskassan i egenskap av behörig myndighet behandlar personuppgifter i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda brott. I brottsdatalagen finns alla grundläggande bestämmelser om hur personuppgifter får behandlas. Där regleras också den person- uppgiftsansvariges skyldigheter, enskildas rättigheter och tillsynen över personuppgiftsbehandling. Brottsdatalagen innehåller vidare bestämmelser om administrativa sanktionsavgifter, skadestånd och överklagande. Där anges också vad som gäller för överföring av personuppgifter till tredjeland. Att den nya lagen föreslås gälla utöver brottsdatalagen innebär att den framför allt bör innehålla bestämmelser som innebär preciseringar, undantag eller avvikelser från bestämmelserna i brottsdatalagen. I den mån en fråga regleras i brottsdatalagen men inte i Försäkringskassans egen brottsdatalag ska alltså den generella brottsdatalagen tillämpas. Det innebär vidare att de bestämmelser som finns i den nya lagen ska läsas tillsammans med regleringen i brottsdatalagen. Det kan vara fråga om bestäm- melser som till exempel preciserar vilka särskilda krav som gäller vid behandling av en viss typ av personuppgifter eller hur länge en viss typ av personuppgifter får behandlas. Det kan även finnas bestäm- melser som inskränker möjligheten att behandla vissa person- uppgifter. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 6.5 Lagen (2022:613) om finansiell information i brottsbekämpningen ska ha företräde Förslag Om det i lagen (2022:613) om finansiell information i brotts- bekämpningen, eller i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till den lagen, finns bestämmelser om behandling av personuppgifter som avviker från vad som föreskrivs i Försäk- ringskassans brottsdatalag ska de bestämmelserna tillämpas i stället för vad som föreskrivs i den senare lagen. Skälen för utredningens förslag I avsnitt 7.5.2 föreslås att Försäkringskassan ska utses till behörig myndighet enligt lagen (2022:613) om finansiell information i brottsbekämpningen. Det innebär att Försäkringskassan kan begära och ta emot finansiell information eller finansiella analyser från finansunderrättelseenheten, det vill säga Finanspolissektionen vid Polismyndigheten. Brottsdatalagarna för övriga behöriga myndigheter enligt lagen om finansiell information i brottsbekämpningen, till exempel polisens brottsdatalag och Skatteverkets brottsdatalag, innehåller en upplysning om att det i lagen om finansiell information i brotts- bekämpningen, samt i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till den lagen, finns särskilda bestämmelser om behand- ling av personuppgifter. Det föreskrivs att om dessa avviker från bestämmelserna i de myndighetsspecifika brottsdatalagarna, ska de förra tillämpas i stället. Bestämmelser om behandling av person- uppgifter som finns i lagen om finansiell information i brotts- bekämpningen, och i anslutande föreskrifter på lägre nivå, har alltså företräde framför bestämmelserna i de myndighetsspecifika brotts- datalagarna. Motsvarande bör gälla i fråga om Försäkringskassans brottsdatalag. I nuläget finns det emellertid inga bestämmelser om behandling av personuppgifter i lagen om finansiell information i brotts- bekämpningen och inte heller i den anslutande förordningen Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan (2022:620) om finansiell information i brottsbekämpningen. Om det införs bestämmelser om behandling av personuppgifter i lagen om finansiell information i brottsbekämpningen, eller i föreskrifter som meddelas i anslutning till den, bör det emellertid säkerställas att de också har företräde framför vad som föreskrivs i Försäkrings- kassans brottsdatalag. I Försäkringskassans brottsdatalag bör det därför föreskrivas att om det i lagen om finansiell information i brottsbekämpningen, eller i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till den lagen, finns bestämmelser om behandling av personuppgifter som avviker från vad som föreskrivs i Försäkringskassans brottsdatalag ska de bestämmelserna tillämpas i stället för vad som föreskrivs i Försäkringskassans brottsdatalag. 6.6 Försäkringskassan är personuppgiftsansvarig Förslag Försäkringskassan ska vara personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför i den brottsbekämpande verksamheten. Skälen för utredningens förslag I 3 kap. 1 § brottsdatalagen anges den personuppgiftsansvariges skyldigheter. Den personansvarige är ansvarig för all behandling av personuppgifter som utförs under dennes ledning eller på dennes vägnar. Försäkringskassan ska ha detta helhetsansvar för person- uppgiftsbehandlingen i den brottsbekämpande verksamheten. Försäkringskassan ska därför vara personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför i den brotts- bekämpande verksamheten. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 6.7 Grundläggande bestämmelser om behandling av personuppgifter 6.7.1 Rättsliga grunder Förslag Försäkringskassan ska få behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att myndigheten ska kunna utföra följande uppgifter: 1. förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, 2. utreda brott, eller 3. fullgöra förpliktelser som följer av internationella åtagan- den. Skälen för utredningens förslag Dataskyddsdirektivet ställer krav på att den rättsliga grunden för behandling av personuppgifter ska vara tydlig, precis och förutsäg- bar. De myndighetsspecifika brottsdatalagarna anger de rättsliga grunderna för behandlingen av personuppgifter. Även de rättsliga grunderna för Försäkringskassans behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens tillämpningsområde bör anges särskilt. Den rättsliga grunden för behandlingen är Försäkringskassans brottsbekämpande uppgift att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet samt att utreda brott. Enligt Skatteverkets brottsdatalag får myndigheten behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att den ska kunna fullgöra förpliktelser som följer av internationella åtaganden. Denna rättsliga grund förutsätter således en internationell överenskommelse. I förarbetena till Skatteverkets brottsdatalag anges att det före- kommer att Skatteverket biträder åklagare i ett ärende om rättslig hjälp åt utländsk myndighet och att sådan behandling är tillåten med hänvisning till denna rättsliga grund.117 Denna grund för att behandla personuppgifter avser förpliktelser som syftar till att 117 Se prop. 2016/17:89 s. 139. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan främja utländsk brottsbekämpande verksamhet.118 Försäkringskassan bör ha möjlighet att behandla personuppgifter med stöd av samma rättsliga grund. Därmed får myndigheten också en rättslig grund för den behandling av personuppgifter som krävs för att Försäkringskassan ska kunna delta i det internationella utbytet av underrättelseinformation mellan brottsbekämpande myndigheter, se avsnitt 6.8 och 6.9.6. 6.7.2 Behandling för nya ändamål Förslag Personuppgifter ska få behandlas för nya ändamål i enlighet med vad som följer av bestämmelserna i brottsdatalagen. Detta gäller även ändamål utanför brottsdatalagens tillämpningsområde. Skälen för utredningens förslag Personuppgiftsbehandling ska ha ett ändamål När Försäkringskassan behandlar personuppgifter måste varje behandling vila på en rättslig grund för att vara laglig. Utöver kravet på rättslig grund är det en grundläggande princip för all person- uppgiftsbehandling att personuppgifter bara får samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål. De får inte heller behandlas för något ändamål som är oförenligt med det ändamål för vilket de samlades in. Syftet med att ange ett ändamål för personuppgiftsbehandlingen är att ange ramen för vilken behandling som är tillåten. På så sätt kan användning och spridning av personuppgifter begränsas. Att personuppgiftsbehandling bara får ske för särskilda, uttryck- ligt angivna och berättigade ändamål anges i 2 kap. 3 § brotts- datalagen. Den bestämmelsen gäller även för Försäkringskassans 118 Se prop. 2017/18:269 s. 295. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 personuppgiftsbehandling som sker i syfte att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet. Personuppgiftsbehandling för nya ändamål Som angetts ska det alltid finnas en rättslig grund och särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål för den personuppgifts- behandling som utförs. Ändamålen har framför allt betydelse för att kunna kontrollera att de personuppgifter som behandlas är relevanta och adekvata för behandlingen och att inte för många person- uppgifter behandlas. Enligt brottsdatalagen är det tillåtet att behandla personuppgifter för nya ändamål. Skälet för detta är att det är viktigt att myndig- heterna ges möjlighet att använda insamlad information på ett effektivt sätt. Att myndigheterna kan använda information på ett effektivt sätt och även samverka och utbyta information med varandra är viktigt i arbetet mot bland annat grov organiserad brottslighet.119 Om personuppgifter behandlas för nya ändamål kan det dock leda till ökad spridning av uppgifterna genom att fler får tillgång till dem. Det kan också leda till att uppgifterna behandlas under längre tid än vad som var avsett från början. Behandling för nya ändamål kan därmed medföra ökat intrång i enskildas personliga integritet. I brottsdatalagen finns därför en bestämmelse i 2 kap. 4 § om den prövning som ska ske innan personuppgifter behandlas för ett nytt ändamål. Bestämmelsen innebär att det först och främst ska säkerställas att det finns en rättslig grund för den nya behandlingen. Den nya behandlingen måste alltså vila på någon av de rättsliga grunder som anges i avsnitt 6.7.1. Prövningen ska därutöver ta sikte på om det är nödvändigt och proportionerligt att de redan insamlade uppgifterna behandlas för ett nytt ändamål. Innebörden av den prövning som ska ske innan personuppgifter behandlas för ett nytt ändamål beskrivs i förarbetena till 2 kap. 4 § brottsdatalagen.120 Om behandlingen av personuppgifter sker för att uppfylla en uppgifts- skyldighet som den brottsbekämpande myndigheten har enligt lag eller förordning ska myndigheten dock inte göra någon prövning av 119 Se prop. 2017/18:232 s. 127. 120 Ibid. s. 126–130. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan tillåtligheten av behandlingen för det nya ändamålet. Detta följer av 2 kap. 4 § andra stycket brottsdatalagen. Vad som nu angetts angående behandling för nya ändamål gäller när behandlingen sker för syften som faller inom brottsdatalagens tillämpningsområde, det vill säga för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda brott. Personuppgifter, som samlats in i den brottsbekämpande och brottsutredande verk- samheten, kan behandlas för nya ändamål och för syften som faller utanför brottsdatalagens tillämpningsområde. Det handlar främst om behandling för att uppfylla rättsliga förpliktelser eller utföra uppgifter av allmänt intresse. Sådan behandling av personuppgifter regleras av EU:s dataskyddsförordning och dataskyddslagen. För Försäkringskassans behandling av personuppgifter utanför tillämp- ningsområdet för brottsdatalagen gäller dessutom bestämmelserna i 114 kap. socialförsäkringsbalken. När det gäller behandling av personuppgifter för nya ändamål som faller utanför brottsdatalagens tillämpningsområde anger brottsdatalagen att det ska göras en särskild prövning innan personuppgifter som behandlas med stöd av den lagen behandlas för ett ändamål som faller utanför lagens tillämpningsområde. Prövningen ska säkerställa att det är nödvändigt och proportionerligt att personuppgifterna behandlas för det nya ändamålet, se 2 kap. 22 § brottsdatalagen. Förarbetena till bestämmelsen beskriver närmare vad som avses med denna prövning.121 I den utsträckning skyldighet att lämna uppgifter följer av lag eller förordning ska dock någon sådan prövning inte göras. Detta följer av 2 kap. 22 § andra stycket brottsdatalagen. Brottsdatalagarna för övriga brottsbekämpande myndigheter hänvisar till bestämmelserna i brottsdatalagen om behandling för nya ändamål. Därigenom blir det tydligt att behandling för nya ändamål, såväl inom som utanför brottsdatalagens tillämpningsområde, kräver en prövning av om behandlingen för det nya ändamålet är nödvändig och proportionerlig. Även Försäkringskassan bör ha möjlighet att behandla personuppgifter för nya ändamål, både inom och utanför brottsdatalagens tillämpningsområde. För att göra det tydligt att en sådan behandling förutsätter en särskild prövning bör Försäkrings- kassans brottsdatalag också innehålla en hänvisning till brottsdata- lagens bestämmelser om behandling för nya ändamål. 121 Se prop. 2017/18:232 s. 135–137. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 6.7.3 Behandling av känsliga personuppgifter Bedömning Försäkringskassans behov av att behandla känsliga person- uppgifter ryms inom de ramar att behandla sådana person- uppgifter som brottsdatalagen ger. Skälen för utredningens bedömning Enligt brottsdatalagen är det inte tillåtet att behandla personupp- gifter som avslöjar ras, etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening eller som rör hälsa, sexualliv eller sexuell läggning. Detta följer av 2 kap. 11 § första stycket brottsdatalagen. Enligt 2 kap. 11 § andra stycket gäller dock att om uppgifter om en person behandlas får de kompletteras med sådana känsliga personuppgifter när det är absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen. Känsliga personuppgifter får alltså behandlas om myndigheten samtidigt behandlar andra uppgifter om personen och det är absolut nödvändigt för ändamålet med behand- lingen att den även innefattar behandling av känsliga personupp- gifter. Här kan erinras om att personuppgifter bara får behandlas för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Detta följer av 2 kap. 3 § brottsdatalagen. De brottsbekämpande myndigheterna fick genom brottsdata- lagen en viss ökad möjlighet att behandla känsliga personuppgifter i jämförelse med vad som hade gällt tidigare. I förarbetena till brotts- datalagen framhålls dock att känsliga personuppgifter även fortsätt- ningsvis ska användas restriktivt och en bedömning av om kravet är uppfyllt ska göras i det enskilda fallet. Där anges vidare att den närmare innebörden av vad som är absolut nödvändigt kan variera mellan myndigheterna, eftersom deras verksamheter och behov av att behandla känsliga personuppgifter skiljer sig åt.122 Ordet ”nödvändigt” bör tolkas som att det är fråga om något som behövs för att på ett effektivt sätt kunna utföra arbetsuppgiften.123 122 Se prop. 2017/18:232 s. 153. 123 Ibid. s. 117. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan Det kan vara absolut nödvändigt att behandla känsliga person- uppgifter, till exempel uppgifter om hälsa, i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Sådan behandling gäller inte att bygga upp register med utgångspunkt i känsliga personuppgifter utan om att komplettera andra typer av personuppgifter som är föremål för behandling. Bedömningen är att Försäkringskassans behov av att behandla känsliga personuppgifter ryms inom det utrymme att behandla sådana personuppgifter som brottsdatalagen ger. Det krävs alltså ingen ytterligare reglering. Brottsdatalagen ger de brottsbekämpande myndigheterna rätt att behandla personuppgifter för att diarieföra och handlägga in- kommande anmälningar, ansökningar och andra liknande hand- lingar. Det gäller även i det fall där sådana handlingar innehåller känsliga personuppgifter, eftersom det ligger utanför myndighetens kontroll om sådana uppgifter finns i handlingarna. Att känsliga personuppgifter får behandlas för diarieföring och handläggning av inkommande handlingar följer av 2 kap. 13 § brottsdatalagen. 6.7.4 Sökning och känsliga personuppgifter Förslag Sökningar ska få utföras i syfte att få fram ett urval av personer grundat på uppgifter som rör hälsa. Skälen för utredningens förslag Det är förbjudet att utföra sökningar i en samling av personuppgifter i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga person- uppgifter. Detta framgår av 2 kap. 14 § brottsdatalagen. Som anges i föregående avsnitt kan det vara absolut nödvändigt att behandla känsliga personuppgifter, till exempel uppgifter om hälsa, i Försäk- ringskassans brottsbekämpande verksamhet. Sådan behandling syftar inte till att bygga upp register med utgångspunkt i känsliga personuppgifter utan om att komplettera andra typer av person- En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 uppgifter, som är föremål för behandling, med ytterligare informa- tion. För att effektivt kunna bekämpa brott behöver Försäkrings- kassan också kunna göra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på uppgifter om hälsa. Detta gäller framför allt i underrättelseverksamheten. Där kan Försäkringskassan till exempel behöva undersöka om det finns mönster i misstänkt brottslig verk- samhet som går att koppla till uppgifter om hälsa. Det finns därför skäl att göra ett undantag från det generella sökförbudet enligt brottsdatalagen i fråga om uppgifter som rör hälsa. Det har inte kommit fram att Försäkringskassan i övrigt har behov av att kunna ta fram urval av personer grundade på känsliga personuppgifter. Undantaget från sökförbudet bör därför utformas så att sökning endast möjliggörs för att få fram ett urval av personer grundat på uppgifter som rör hälsa. Undantaget ska gälla även vid sökning i personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga. 6.8 En sekretessbrytande bestämmelse för internationellt informationsutbyte Förslag Om det är förenligt med svenska intressen ska personuppgifter få lämnas ut till Interpol, Europol eller en polismyndighet eller åklagarmyndighet i en stat som är ansluten till Interpol. Ett utlämnande ska dock bara få ske om mottagaren behöver uppgifterna för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda brott eller fullgöra förpliktelser som följer av internationella åtaganden. Personuppgifter ska vidare få lämnas ut till en utländsk myn- dighet eller mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt efter riksdagens godkännande. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan Skälen för utredningens förslag De grova bidragsbrott som Försäkringskassan brottsbekämpande verksamhet kommer att hantera kan innefatta avancerade upplägg och utgöra led i organiserad brottslighet. Det innebär att den brotts- bekämpande verksamheten kan komma att omfatta både allvarlig och gränsöverskridande brottslighet. Försäkringskassan behöver därför kunna delta i det internationella informationsutbytet mellan brottsbekämpande myndigheter och organisationer. I avsnitt 7.6.3 föreslås att Försäkringskassan ska pekas ut som behörig myndighet enligt informationsutbytesdirektivet som reglerar informationsutbytet mellan de brottsbekämpande myndig- heterna i de olika medlemsstaterna i Europeiska unionen. Det sker också ett informationsutbyte inom Europol enligt Europolförord- ningen124. Polismyndigheten har i ett beslut av den 11 januari 2019 bestämt vilka myndigheter, utöver Polismyndigheten, som är svenska behöriga myndigheter enligt Europolförordningen.125 För att Försäkringskassan ska kunna delta i informationsutbytet i Europol krävs alltså att Polismyndigheten utser Försäkringskassan till behörig myndighet. Inom medlemsländerna i den mellanstatliga organisationen Inter- pol sker också ett informationsutbyte. Sverige är medlem i Interpol och när Försäkringskassan blir en brottsbekämpande myndighet finns förutsättningar för Försäkringskassan att delta i det samarbetet. Det finns bestämmelser om sekretess som innebär begränsningar i vilka uppgifter som Försäkringskassan får lämna ut. Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål eller till angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i brottmål. Detta följer av bestämmelsen i 18 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. I avsnitt 8.4.2 föreslås att sekretessen i underrättelseverksamhet enligt 18 kap. 2 § OSL ska gälla för uppgift som hänför sig till Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. I avsnitt 8.5.1 föreslås att sekretessen till skydd för uppgift om en enskilds personliga eller 124 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF. 125 Se Polismyndighetens beslut med dnr A033.183/2019. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 ekonomiska förhållanden enligt 35 kap. 1 § OSL ska gälla om uppgiften förekommer i Försäkringskassans verksamhet för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. En uppgift för vilken det gäller sekretess får inte lämnas ut till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation. För att en uppgift som omfattas av sekretess ska kunna lämnas ut krävs därför en tillämplig sekretessbrytande bestämmelse. De grundläggande förutsättningarna för en svensk myndighet att lämna ut sekretess- belagda uppgifter till utländska aktörer regleras i 8 kap. 3 § OSL. Som utgångspunkt får en uppgift som omfattas av sekretess inte röjas för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation. Enligt bestämmelsen får dock en sekretessbelagd uppgift lämnas ut i två situationer. Den ena är när utlämnandet sker i enlighet med en särskild föreskrift i lag eller förordning (punkt 1). En uttrycklig bestämmelse om att uppgifter som omfattas av sekretess får lämnas till en utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation bryter alltså sekretessen. Den andra situationen är om uppgiften i mots- varande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas ut (punkt 2). I 10 kap. OSL finns ett antal bestämmelser, bland annat 10 kap. 2, 24 och 27 §§ OSL, som reglerar när svenska myndigheter får lämna uppgifter till andra myndigheter. Bestämmelserna syftar till att hantera situationer där intresset av sekretess ställs mot ett annat intresse som bör ges företräde. Dessa bestämmelser är inte direkt tillämpliga i förhållande till utländska myndigheter eller mellanfolkliga organisationer, men blir ändå aktuella genom 8 kap. 3 § 2 OSL. Det utrymme att lämna ut uppgifter som finns genom bestämmelserna i OSL har inte bedömts vara tillräckligt för de brottsbekämpande myndigheternas behov för att kunna delta i det internationella informationsutbytet för att bekämpa brott.126 Detta beror bland annat på att ett uppgiftslämnande med stöd av 8 kap. 3 § 2 OSL förutsätter en prövning i det enskilda fallet. Den prövningen kan dessutom vara komplicerad. En sådan sekretess- prövning blir ett hinder för ett rutinmässigt utbyte av information. För att underlätta det internationella informationsutbytet har det införts en tydlig sekretessbrytande reglering i brottsdatalagarna för de brottsbekämpande myndigheterna. 126 Se prop. 2022/23:104 s. 23 ff. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan I 10 kap. 15 a § OSL finns en ny sekretessbrytande bestämmelse som bland annat syftar till att underlätta det informationsutbyte mellan svenska myndigheter som behövs för den brottsbekämpande verksamheten. Bestämmelsen bryter sekretessen till skydd för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Den nya sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 15 a § OSL innebär dock ingen förändring i fråga om behovet av en sådan sekretessbrytande reglering för det internationella informationsutbytet som finns i de myndighetsspecifika brottsdatalagarna. Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet bedöms därför också behöva en tydlig sekretessbrytande bestämmelse som gör det möjligt att under vissa förutsättningar lämna person- uppgifter till Interpol och Europol samt till särskilt uppräknade utländska myndigheter. Bedömningen är dock att en sekretess- brytande bestämmelse för Försäkringskassan, till skillnad från den bestämmelse som gäller för Skatteverket, inte behöver omfatta en tullmyndighet eller skattemyndighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Det skulle kunna uppkomma situationer där det blir aktuellt för Försäkringskassan att lämna ut uppgifter till en sådan myndighet, eller till en annan utländsk myndighet som inte räknas upp i den föreslagna regleringen. Försäkringskassan får då göra en bedömning om sekretessen kan brytas med stöd av 8 kap. 3 § 2 OSL. Den sekretessbrytande bestämmelse som föreslås ska därför omfatta Interpol, Europol samt polismyndigheter och åklagarmyn- digheter i stater som är anslutna till Interpol. En förutsättning för utlämnande av personuppgifter bör vara att det behövs för att mottagande myndighet eller organisation ska kunna förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda brott eller fullgöra förpliktelser som följer av internationella åtaganden. En grundläggande förutsättning för uppgiftslämnande enligt den föreslagna bestämmelsen bör vidare vara att utlämnandet är förenligt med svenska intressen. I likhet med övriga brottsbekämpande myndigheter bör Försäk- ringskassan även få lämna ut personuppgifter till en utländsk myn- dighet eller mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt efter riksdagens godkännande. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 Det informationsutbyte som kan komma till stånd genom den sekretessbrytande bestämmelse som föreslås kan gälla uppgifter om en person som är bosatt i ett annat land. Det kan även röra uppgifter om en person som är bosatt i Sverige men som har varit bosatt i ett annat land. De uppgifter som kan lämnas ut är identitetsuppgifter samt uppgifter om mobilnummer, ip-adresser och bankkonton. Även uppgifter om utbetalningar och andra penningflöden kan lämnas ut. Det är inte ovanligt att falska identiteter används eller att utländska identiteter utnyttjas som verktyg för ekonomisk brottslighet och det kan även förekomma i anslutning till bidrags- brott. För att kunna kartlägga sådan brottslighet är det nödvändigt med ett direkt och kontinuerligt informationsutbyte med brotts- bekämpande myndigheter i andra länder och med internationella organisationer. Den föreslagna sekretessbrytande bestämmelsen innebär inte ett sådant intrång i den personliga integriteten som går utöver vad som är godtagbart för att bekämpa bidragsbrott och annan brottslighet med anknytning till bidragsbrott. 6.9 Gemensamt tillgängliga uppgifter 6.9.1 Bestämmelser om gemensamt tillgängliga uppgifter Förslag Den nya lagen ska innehålla bestämmelser om behandling av personuppgifter som görs eller har gjorts gemensamt tillgängliga. Uppgifter som endast ett fåtal personer har rätt att ta del av ska inte anses som gemensamt tillgängliga. Bestämmelserna om gemensamt tillgängliga uppgifter ska inte gälla vid behandling för diarieföring. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan Skälen för utredningens förslag Det bör finnas bestämmelser för uppgifter som flera personer har tillgång till Brottsdatalagarna för de brottsbekämpande myndigheterna skiljer mellan personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga och personuppgifter som endast ett fåtal har rätt att ta del av. Det gäller särskilda krav för att få göra uppgifter gemensamt tillgängliga. Det ställs också högre krav vid behandling av personuppgifter som görs eller har gjorts gemensamt tillgängliga än vid behandling av uppgifter som endast ett fåtal har rätt att ta del av. Skälet till detta är att risken för otillbörliga intrång i den personliga integriteten är större när personuppgifter används av flera gemensamt i verksamheten än när personuppgifter behandlas av en enskild tjänsteman vid den egna datorn utan att någon annan har åtkomst till uppgifterna. I brotts- datalagarna för de brottsbekämpande myndigheterna har det därför införts särskilda och mer begränsande regler för behandling av upp- gifter som används av eller i vart fall är tillgängliga för fler än ett fåtal personer. Försäkringskassans brottsdatalag bör också innehålla bestämmelser om personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga. Gränsdragningen mellan gemensamt tillgängliga uppgifter och andra personuppgifter Polisdatalagen (2010:361) och kustbevakningsdatalagen (2012:145) föregick myndigheternas nuvarande brottsdatalagar. I förarbetena till de numera upphävda polisdatalagen127 och kustbevakningsdata- lagen128 förklaras den närmare gränsdragningen mellan behandling av personuppgifter som görs eller har gjorts gemensamt tillgängliga och annan behandling. Att en uppgift ”är tillgänglig” för en viss person bör förstås så att personen har såväl faktisk möjlighet att ta del av uppgiften som rättslig behörighet till det. Det bör däremot inte spela någon roll hur många personer som faktiskt tar del av de 127 Prop. 2009/10:85 s. 127 f. 128 Prop. 2011/12:45 s. 73 f. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 aktuella uppgifterna. Det bör inte heller ha någon betydelse om den som har tillgång till uppgiften kan påverka den eller bara läsa den. Detta innebär till att börja med att personuppgifter blir att anse som gemensamt tillgängliga om de behandlas för att en obestämd krets ska kunna ta del av uppgifterna. Om den införda uppgiften genom tekniska begränsningar har åtkomstskyddats i sådan utsträckning så att den rent faktiskt inte är tillgänglig för fler än en eller ett fåtal tjänstemän är uppgiften inte att anse som gemensamt tillgänglig. Även i vissa fall där den personkrets som har tillgång till uppgifterna är bestämd och avgränsad bör personuppgifterna anses vara gemensamt tillgängliga. Det gäller till exempel då uppgifterna är tillgängliga för ett större antal bestämda personer. De person- uppgifter som behandlas i brottsbekämpande verksamhet som involverar ett flertal tjänstemän som gemensamt behandlar viss information bör alltså regelmässigt anses som gemensamt tillgäng- liga. Uppgifter bör dock inte anses som gemensamt tillgängliga enbart därför att två eller flera personer har tillgång till dem. Kan man redan från början konstatera att personuppgifterna endast kommer att vara tillgängliga för en avgränsad krets bestående av en handfull personer, bör uppgifterna alltså inte anses som gemensamt tillgängliga. Om en förundersökning eller ett annat ärende enbart engagerar en avgränsad krets, bestående av ett fåtal på förhand utpekade personer eller funktioner, bör de uppgifter som behandlas inom ramen för projektet normalt inte betraktas som gemensamt tillgängliga. Så kan vara fallet till exempel vid en starkt åtkomst- begränsad förundersökning. Så snart det är fråga om fler än ett fåtal personer som har tillgång till uppgifterna bör utgångspunkten vara att uppgifterna anses vara gemensamt tillgängliga. När det gäller gränsdragningen mellan gemensamt tillgängliga uppgifter och andra personuppgifter har det skett en ändring i lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. I stället för ”fåtalsregeln” gäller sedan den 1 december 2025 för Polismyndigheten att uppgifter som endast en särskilt avgränsad krets personer har rätt att ta del av inte anses som gemensamt tillgängliga. Den ändringen motiverades av ett behov hos Polis- myndigheten av ett effektivare regelverk för att hantera information. Fåtalsregeln var inte praktisk hållbar i Polismyndighetens brotts- bekämpande verksamhet med hänsyn till den stora mängd Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan information som behöver hanteras i den verksamheten.129 I förarbetena till ändringen i polisens brottsdatalag anges att det inte fanns förutsättningar att avvakta med ändringen för Polismyn- digheten för att överväga behovet av motsvarande ändring för andra brottsbekämpande myndigheter.130 I brottsdatalagarna för övriga brottsbekämpande myndigheter gäller fortfarande ”fåtalsregeln”, det vill säga att uppgifter som endast ett fåtal personer har rätt att ta del av inte anses som gemensamt tillgängliga. Den mängd personuppgifter som kan förväntas komma att behandlas i Försäkringskassans brottsbekämp- ande verksamhet kommer inte att vara lika stor som den informationsmängd som behöver hanteras hos Polismyndigheten. I stället kommer informationshanteringen i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet att mer likna den som sker hos övriga brottsbekämpande myndigheter. Fåtalsregeln bör därför avgöra när uppgifter ska anses ha gjorts gemensamt tillgängliga i Försäkrings- kassans brottsbekämpande verksamhet. I Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet ska alltså uppgifter som endast ett fåtal personer har rätt att ta del av inte anses som gemensamt tillgängliga. I förarbetena till den numera upphävda polisdatalagen uttalade regeringen att det i lag inte bör anges någon exakt gräns för när personkretsen är så stor att personuppgifterna som behandlas anses vara gemensamt tillgängliga. Regeringen ansåg dock att det var lämpligt att ange en tumregel för hur många personer ett fåtal kunde anses utgöra i den polisiära verksamheten och uttalade att ett tiotal personer var väl avvägt.131 Samma bedömning gjordes i förarbetena till den numera upphävda kustbevakningsdatalagen.132 Regeringen fann inte heller skäl att avvika från bedömningen när det gäller behandling av personuppgifter i Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet.133 Samma tumregel bör därför kunna tillämpas även i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. I viss utsträckning kan tidsaspekten ha betydelse för om upp- gifter ska anses vara gemensamt tillgängliga eller inte. En del verk- samheter, främst underrättelseverksamhet inom ramen för brotts- 129 Prop. 2024/25:190 s. 12 ff. 130 Ibid. s. 17. 131 Prop. 2009/10:85 s. 129. 132 Prop. 2011/12:45 s. 74. 133 Prop. 2016/17:89 s. 86 f. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 bekämpningen, leder inte alltid till ett bestämt avslut av ett visst konkret ärende. Ett underrättelseprojekt har inte sällan en obestämd varaktighet och kan därför komma att löpa över en längre tid. I sådana långvariga projekt kan den personal som sysslar med projektet komma att bytas ut under arbetets gång. Även om tanken från början har varit att endast en liten avgränsad krets ska syssla med projektet, är det därför inte alltid möjligt att upprätthålla det kravet. Underrättelsematerial som tas fram i ett sådant projekt bör därför också anses som gemensamt tillgängliga uppgifter. Mot- svarande bör i princip gälla andra typer av uppgifter som behandlas för att användas under en längre tid. Givetvis bör detta inte gälla undantagslöst. Om en enskild tjänsteman gör sammanställningar av olika slag för eget bruk, bör detta inte göra att uppgifterna anses vara gemensamt tillgängliga. Undantag från reglerna om gemensamt tillgängliga uppgifter Enligt 2 kap. 2 § 1 brottsdatalagen får personuppgifter behandlas om det är nödvändigt för diarieföring. Personuppgifter som behandlas för diarieföring kommer i vissa fall att bli tillgängliga för en större krets personer, till exempel i diarier. De skulle därmed i och för sig kunna sägas utgöra gemensamt tillgängliga uppgifter. Bestämmel- serna för gemensamt tillgängliga uppgifter har till syfte att reglera sådan behandling som sker i för verksamheten gemensamma uppgiftssamlingar. Syftet med brottsdatalagens bestämmelse om att det är tillåtet att behandla personuppgifter för diarieföring är dock inte att möjliggöra behandling av personuppgifter som sker som ett led i utförandet myndighetens brottsbekämpande uppdrag. Det är i stället fråga om en särreglering som tar sikte på sådan behandling av personuppgifter som visserligen inte sker i den operativa verksam- heten men som ändå måste kunna utföras i den brottsbekämpande verksamheten för att hantera inkommande handlingar och tillgodose tryckfrihetsförordningens krav på att allmänheten ska ha tillgång till allmänna handlingar. Flera av de bestämmelser som föreslås gälla vid behandling av gemensamt tillgängliga uppgifter, till exempel bestäm- melserna om särskilda upplysningar och sökbegränsningar, bör inte tillämpas vid behandling av personuppgifter i diarier. I brottsdata- lagarna för de övriga brottsbekämpande myndigheterna finns en Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan bestämmelse om att behandling av personuppgifter för diarieföring undantas från tillämpningsområdet för bestämmelserna om gemen- samt tillgängliga uppgifter. Undantagsbestämmelsen gäller även för behandling av personuppgifter som sker för att handlägga en anmälan, ansökan eller en liknande framställning som lämnats till myndigheten. Sådan behandling sker med stöd av 2 kap. 2 § 2 brottsdatalagen. Försäkringskassans brottsdatalag bör också inne- hålla en likadan bestämmelse om undantag från tillämpningsområdet för reglerna om gemensamt tillgängliga uppgifter. 6.9.2 Uppgifter som får göras gemensamt tillgängliga Förslag Följande personuppgifter ska få göras gemensamt tillgängliga: 1. Uppgifter som kan antas ha samband med misstänkt brottslig verksamhet, om den misstänkta verksamheten a) innefattar brott för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver, eller b) sker systematiskt. 2. Uppgifter som förekommer i ett ärende om utredning av brott. 3. Uppgifter som behövs för att fullgöra internationella åtaganden, om det krävs för att den aktuella förpliktelsen ska kunna fullgöras. Skälen för utredningens förslag Begränsning av vilka uppgifter som får göras gemensamt tillgängliga Behandling av gemensamt tillgängliga uppgifter medför ökade risker för intrång i enskildas personliga integritet jämfört med behandling av personuppgifter som endast är tillgängliga för ett fåtal personer. Därför är det viktigt att begränsa möjligheten att göra person- uppgifter gemensamt tillgängliga till de fall där behovet att göra En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 informationen gemensamt tillgänglig motiverar den integritetsrisk som detta innebär. Uppgifter som kan antas ha samband med misstänkt brottslig verksamhet Det finns behov av att få göra uppgifter gemensamt tillgängliga i arbete som avser att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet. Detta arbete, främst underrättelseverksamheten, kännetecknas av att det inte ännu föreligger konkreta misstankar om att ett specifikt brott har begåtts. Enligt Skatteverkets brottsdatalag får Skatteverket göra uppgifter som kan antas ha samband med misstänkt brottslig verksamhet gemensamt tillgängliga. Enligt förarbetena till bestämmelsen är det självklart att uppgifter om brottsmisstankar och om de personer som är misstänkta för delaktighet i brottslig verksamhet ska få behandlas.134 Även uppgifter om personer som inte misstänkts måste få behandlas. Som exempel på detta nämns bland annat den som har informerat myndigheten om den misstänkta brottsliga verksam- heten och personer som är eller har varit registrerade som funktionärer i bolag som misstänks användas i brottslig verksamhet. I detta sammanhang framhålls i förarbetena att det för gemensamt tillgängliga uppgifter ska krävas att det genom en särskild upplys- ning eller på annat sätt framgår bland annat om en uppgift kan hänföras till en person som inte är misstänkt för brott eller för att ha utövat eller för att komma att utöva brottslig verksamhet. Motsvarande krav på upplysningar föreslås gälla även för uppgifter som Försäkringskassan gör gemensamt tillgängliga i underrättelse- verksamheten, se avsnitt 6.9.3. För att Skatteverket ska få göra uppgifter som kan antas ha samband med misstänkt brottslighet gemensamt tillgängliga krävs att den misstänkta verksamheten innefattar brott för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller mer, eller att den misstänkta brott- sligheten sker systematiskt. Motsvarande krav ställs även för att Tullverket och Kustbevakningen ska få göra uppgifter om misstänkt brottslig verksamhet gemensamt tillgängliga. För att Polismyn- digheten ska få göra uppgifter som kan antas ha samband med 134 Prop. 2016/17:89 s. 89 f. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan misstänkt brottslig verksamhet gemensamt tillgängliga krävs sedan den 1 december 2025 inte längre att den misstänkta brottsligheten innefattar brott för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller mer, eller att det är fråga om brottslig verksamhet som sker systematiskt. Polismyndigheten har fått mandat att göra uppgifter gemensamt tillgängliga i fler fall. Polismyndigheten får göra uppgifter som kan antas ha samband med misstänkt brottslighet gemensamt tillgängliga om det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet. Ändringen av regelverket för Polismyndigheten har gjorts för att motsvara Polismyndighetens behov.135 I motiven till Polismyndighetens utökade mandat att göra upp- gifter i underrättelseverksamheten gemensamt tillgängliga anges att den tidigare bestämmelsen om när Polismyndigheten fick göra personuppgifter gemensamt tillgängliga i underrättelsesyfte, som alltså fortfarande gäller för övriga brottsbekämpande myndigheter, gav upphov till tillämpnings- och tolkningsproblem. Frågan om hur stark koppling misstänkt brottslighet av lindrig art ska ha till brottslighet som är tillräckligt kvalificerad för att göra bestämmelsen tillämplig har visat sig svår att avgöra i praktiken. Detsamma gäller bedömningen av när brottslighet är systematisk. Skälen för att ge Polismyndigheten ökade möjligheter att göra information gemensamt tillgänglig i underrättelseverksamheten kan också anföras som stöd för att ge Försäkringskassan motsvarande möjlighet att dela information i sin underrättelseverksamhet. Som angetts tidigare bör emellertid regleringen av Försäkringskassans behandling av personuppgifter i den brottsbekämpande verksam- heten överensstämma med brottsdatalagarna för de övriga brotts- bekämpande myndigheterna Skatteverket, Tullverket och Kust- bevakningen. För att Försäkringskassan ska få göra uppgifter i underrättelse- verksamheten, det vill säga uppgifter som kan antas ha samband med misstänkt brottslighet, gemensamt tillgängliga bör det gälla samma krav som för Skatteverket, Tullverket och Kustbevakningen. Det ska alltså krävas att det är fråga om misstänkt brottslighet som innefattar brott för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller mer. Bidragsbrott av normalgraden och grova bidragsbrott har en straff- skala som innefattar fängelse i ett år eller mer. Detsamma gäller flera av de övriga brott som Försäkringskassans brottsbekämpande verk- 135 Se prop. 2024/25:190 s. 17 ff. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 samhet omfattar, se avsnitt 3.3.2. Det kommer alltså i de allra flesta fall att vara tillåtet att göra personuppgifter som har samband med misstänkt brottslig verksamhet gemensamt tillgängliga på den grunden att misstankarna innefattar brott för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller mer. Det är viktigt att Försäkringskassan på ett effektivt sätt ska kunna bekämpa också sådan brottslighet för vilken straffskalan inte når upp till fängelse i ett år. För att det ska vara tillåtet att göra personuppgifter, som kan antas ha samband med misstankar om sådan mindre allvarlig brottslighet, gemensamt tillgängliga ska det vara fråga om brottslig verksamhet som sker systematiskt. Med brottslighet som sker systematiskt avses främst upprepad brottslig verksamhet.136 Därför ska Försäkringskassan även kunna göra uppgifter som kan antas ha samband med misstänkt brottslighet gemensamt tillgängliga om den misstänkta brottsligheten sker systematiskt. Denna grund för gemensamt tillgängliggörande gör det till exempel möjligt att kartlägga misstänkt brottslighet i form av osant intygande av samma person vid upprepade tillfällen. Uppgifter som förekommer i ett ärende om utredning av brott Det finns ett behov för Försäkringskassan att kunna göra uppgifter som behandlas för att utreda brott tillgängliga för de tjänstemän som arbetar med utredningen. I en brottsutredning kan det vara av avgörande betydelse att uppgifter snabbt kan inhämtas från andra brottsutredningar, så att det blir möjligt att bedöma om det finns några samband mellan utredningarna. Uppgifter i en förunder- sökning eller brottsanmälan behöver således kunna göras gemen- samt tillgängliga för andra än de som arbetar med förundersök- ningen. Av lagen bör det mot den bakgrunden framgå att samtliga uppgifter som förekommer i ett ärende som avser utredning av brott får göras gemensamt tillgängliga. Uppgifter som behövs för att fullgöra internationella åtaganden I brottsdatalagarna för de övriga brottsbekämpande myndigheterna finns bestämmelser om att uppgifter som behandlas för att fullgöra 136 Jfr prop. 2009/10:85 s. 336 f. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan internationella åtaganden får göras gemensamt tillgängliga. Om Försäkringskassan skulle ges en skyldighet att behandla uppgifter enligt sådana överenskommelser bör myndigheten få göra upp- gifterna gemensamt tillgängliga i samma utsträckning som andra brottsbekämpande myndigheter. Det bör därför införas en bestäm- melse i Försäkringskassans brottsdatalag om att uppgifter som behövs för att uppfylla internationella åtaganden får göras gemen- samt tillgängliga. Precis som för övriga brottsbekämpande myndig- heter ska ett sådant tillgängliggörande få ske endast om det krävs för att förpliktelsen ska kunna fullgöras. 6.9.3 Särskilda upplysningar för personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga Förslag När Försäkringskassan behandlar personuppgifter i sin brotts- bekämpande verksamhet ska brottsdatalagens krav på särskilda upplysningar endast gälla vid behandling av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga. Om uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga i Försäkringskassans underrättelseverksamhet direkt kan hänföras till en person som inte är misstänkt för att ha utövat eller för att komma att utöva brottslig verksamhet, ska det genom en särskild upplysning eller på något annat sätt framgå att personen inte är misstänkt. Om uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga i Försäkringskassans underrättelseverksamhet direkt kan hänföras till en person, som kan antas ha direkt samband med brottslig verksamhet, ska uppgifterna förses med en upplysning om uppgiftslämnarens trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak. Detta ska gälla om det inte på grund av omständigheterna är onödigt. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 Skälen för utredningens förslag Brottsdatalagens krav på särskilda upplysningar ska gälla för personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga Enligt 2 kap. 3 § andra stycket brottsdatalagen ska det ändamål som personuppgifter behandlas för tydliggöras genom en särskild upplysning, om det inte framgår av sammanhanget eller på annat sätt. I 2 kap. 9 § brottsdatalagen föreskrivs att personuppgifter som rör olika kategorier av registrerade så långt det är möjligt ska särskiljas, till exempel personer som är misstänkta eller dömda för brott, brottsoffer eller andra som berörs av ett brott. Om det inte framgår av sammanhanget eller på annat sätt vilken kategori personen tillhör, ska det tydliggöras genom en särskild upplysning. Enligt 2 kap. 10 § brottsdatalagen ska vidare personuppgifter som grundar sig på fakta så långt det är möjligt skiljas från person- uppgifter som grundar sig på personliga bedömningar. Om grunden inte framgår av sammanhanget eller på något annat sätt ska den tydliggöras genom en särskild upplysning. Enligt brottsdatalagarna för övriga brottsbekämpande myndig- heter gäller brottsdatalagens bestämmelser om särskilda upplys- ningar endast för personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga. Detta har motiverats med att behovet av särskilda upplysningar framför allt gör sig gällande om personuppgifter behandlas utanför sitt ursprungliga sammanhang. När ett fåtal personer behandlar uppgifterna och är införstådda med varför det görs finns det däremot inget behov av särskilda upplysningar.137 Motsvarande bör gälla även för personuppgifter i Försäkrings- kassans brottsbekämpande verksamhet. Brottsdatalagens bestäm- melser om särskilda upplysningar om ändamålet med en behandling samt om åtskillnad mellan olika slag av personuppgifter ska alltså gälla för personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga. Särskilda upplysningar i underrättelseverksamheten Brottsdatalagen ställer alltså krav på åtskillnad mellan olika slag av personuppgifter. Lagens bestämmelser om åtskillnad mellan olika 137 Se prop. 2017/18:269 s. 109. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan slag av personuppgifter och särskilda upplysningar gäller i en brotts- bekämpande myndighets brottsutredande verksamhet för person- uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga. Frågan om särskilda upplysningar för personuppgifter som har gjorts gemen- samt tillgängliga i de brottsbekämpande myndigheternas under- rättelseverksamhet regleras i de brottsbekämpande myndigheternas egna brottsdatalagar. Enligt Skatteverkets brottsdatalag ska det, i fråga om person- uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga i underrättelse- verksamheten och som direkt kan hänföras till en person som inte är misstänkt för att ha utövat eller komma att utöva brottslig verk- samhet, genom en särskild upplysning eller på något annat sätt framgå att personen inte är misstänkt. Motsvarande bestämmelse finns i brottsdatalagarna för Tullverket och Kustbevakningen. Termen misstänkt används i detta sammanhang för att skilja ut personer som kan ha direkt samband med den brottsliga verksam- heten från andra. Till skillnad mot vad som gäller i den brotts- utredande verksamheten förutsätts alltså inte att något konkret brott har begåtts för att någon ska kunna betecknas som misstänkt i underrättelseverksamheten. Kravet på särskild upplysning avseende personer som inte är misstänkta tar sikte på personer som inte är misstänkta för den brottsliga verksamhet som undersöks.138 Till exempel bör uppgifter om en person som är misstänkt för brukande av osann urkund i många fall kunna förses med särskild upplysning om att han eller hon inte är misstänkt då uppgifterna behandlas för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvättsbrott. Enligt Skatteverkets brottsdatalag ska det vidare, i fråga om personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga i under- rättelseverksamheten och som direkt kan hänföras till en person som kan antas ha direkt samband med brottslig verksamhet, finnas en upplysning om uppgiftslämnarens trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak. Detta gäller om det inte på grund av omständig- heterna är onödigt. I förarbetena anges att det är särskilt angeläget av integritetsskyddsskäl att det av uppgifter som behandlas i underrättelsesyfte går att utläsa om den som har lämnat uppgifterna kan anses vara tillförlitlig samt graden av riktighet i sak. Där anges vidare att det till exempel är viktigt att veta om informationen består 138 Se prop. 2017/18:269 s. 110. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 av kontrollerade fakta eller endast icke styrkta påståenden.139 Det görs undantag från kravet på särskild upplysning om det inte finns något behov av en sådan därför att det framgår av sammanhanget vem som är uppgiftslämnare och hur trovärdig uppgiften är eller det av annat skäl är onödigt med en sådan upplysning. Om det till exempel är fråga om uppgifter som hämtas från förundersökningar eller domar är en särskild upplysning som regel onödig om källan framgår. Enligt förarbetena till den numera upphävda polisdatalagen anses det vara onödigt att bedöma trovärdigheten om uppgifts- lämnaren är en polisman. Detsamma bör gälla andra tjänstemän med brottsbekämpande uppgifter. Däremot kan det även i ett sådant fall behövas en upplysning om uppgiftens riktighet i sak, eftersom förutsättningarna för att göra en viss iakttagelse kan behöva belysas.140 Om de samlade omständigheterna gör att trovärdigheten och riktigheten kan bedömas bör det vara tillräckligt och i ett sådant fall är särskilda upplysningar onödigt.141 Bestämmelserna i myndigheternas brottsdatalagar om att upp- gifter om en person, som kan antas ha samband med misstänkt brottslig verksamhet, ska förses med upplysning om uppgifts- lämnarens trovärdighet och uppgifternas riktighet gäller i stället för det allmänna kravet enligt 2 kap. 10 § brottsdatalagen att fakta ska skiljas från bedömningar. För Polismyndigheten gäller de generella upplysningskraven i underrättelseverksamhet med vissa begränsningar. Kravet på upplys- ning om att en person inte är misstänkt för att ha utövat eller komma att utöva brottslig verksamhet och om uppgiftslämnarens trovärdig- het och uppgifternas riktighet i sak gäller så långt det är möjligt. Därutöver gäller även vissa andra begränsningar av upplysnings- kraven i Polismyndighetens underrättelseverksamhet. Begränsning- arna för Polismyndigheten motiveras av den stora mängd uppgifter som kommer in till Polismyndighetens underrättelseverksamhet.142 Försäkringskassans underrättelseverksamhet kommer inte att hantera samma mängd information. Det finns inte anledning att begränsa upplysningskraven för Försäkringskassan i förhållande till vad som gäller för Skatteverket, Tullverket och Kustbevakningen. 139 Prop. 2017/18:269 s. 111. 140 Ibid. s. 111. 141 Ibid. s. 112. 142 Prop. 2024/25:190 s. 21-26. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan I Försäkringskassans underrättelseverksamhet ska därför gälla att om uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga direkt kan hänföras till en person som inte är misstänkt för att ha utövat eller för att komma att utöva brottslig verksamhet, ska det genom en särskild upplysning eller på något annat sätt framgå att personen inte är misstänkt. Uppgifter om en person som kan antas ha direkt samband med brottslig verksamhet ska förses med en upplysning om uppgiftslämnarens trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak, om det inte på grund av omständigheterna är onödigt. 6.9.4 Sökning Förslag Vid sökning i automatiserade behandlingssystem på namn, personnummer, samordningsnummer eller andra liknande identitetsbeteckningar i uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga, ska endast sådana uppgifter få tas fram som anger att den sökta personen 1. är anmäld för brott, 2. är eller har varit misstänkt för brott, 3. är misstänkt för att ha utövat eller för att komma att utöva viss brottslig verksamhet, 4. har anmält ett brott, 5. är målsägande i ett ärende som rör ansvar för brott, 6. förekommer i ett ärende som vittne eller annan som lämnar eller har lämnat uppgifter eller yttrande, 7. har gett in eller tillhandahållits en handling, 8. har bedömts kunna komma att möta ett ingripande med grovt våld, eller 9. är eller har varit registrerad som funktionär i en eller flera juridiska personer som kan antas ha samband med brottslig verksamhet. I lagen ska det upplysas om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av 8 kap. 7 § regerings- formen kan meddela föreskrifter om begränsning av tillgången till uppgifterna. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 Sökbegränsningarna ska inte gälla vid sökning i en viss handling eller i ett visst ärende. Begränsningarna ska inte heller gälla vid sökning som utförs av särskilt angivna tjänstemän 1. när de utför beredningsuppgifter i underrättelseverksamhet och arbetet befinner sig i ett inledande skede, 2. i syfte att i underrättelseverksamhet bearbeta och analysera personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga och som enbart dessa tjänstemän har tillgång till, eller 3. för att utreda brott för vilket det är föreskrivet fängelse i fyra år eller mer. I lagen ska det upplysas om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av 8 kap. 7 § regerings- formen kan meddela föreskrifter om under vilka förutsättningar sökning får äga rum med stöd av dessa undantagsbestämmelser och om ytterligare undantag från sökbegränsningarna. Skälen för utredningens förslag Begränsning av möjligheten att söka i personuppgifter Från integritetssynpunkt är en av de viktigaste aspekterna med behandling av personuppgifter i vilken utsträckning uppgifter kan sökas och sammanställas. För att värna den personliga integriteten innehåller de brottsbekämpande myndigheternas brottsdatalagar begränsningar i fråga om vilka uppgifter som får tas fram vid sökning i gemensamt tillgängliga uppgifter. Sökbegränsningarna gäller inte alla uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga. Begränsning- arna gäller enbart i automatiserade behandlingssystem. Därmed omfattas inte sökningar i standardprogram som Word, Outlook och Excel. Det innebär dock inte att det saknas integritetsskyddande regler för personuppgiftsbehandling som inte sker i automatiserade behandlingssystem. De grundläggande kraven på personuppgifts- behandling i brottsdatalagen och i tillämpliga myndighetsspecifika brottsdatalagar gäller även vid sådan behandling. Detta innebär att en sökning bara får göras om den har stöd i en rättslig grund och om den sker för ett uttryckligt angivet och berättigat ändamål. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan Försäkringskassan behöver, liksom övriga brottsbekämpande myndigheter, kunna göra sökningar i gemensamt tillgängliga personuppgifter med hjälp av bland annat personnummer. Namn och personnummer är viktiga för identifieringen av en person och kontrolleras regelmässigt i samband med brottsutredningar och annat brottsbekämpande arbete. Detsamma gäller samordnings- nummer, det vill säga sådana identitetsbeteckningar som enligt lagen (2022:1697) om samordningsnummer kan tilldelas personer som inte är eller har varit folkbokförda i Sverige. Personuppgifter av detta slag måste i stor utsträckning användas i brottsutredningar för att undanröja risken för personförväxling. Möjligheten att göra sökningar på sådana uppgifter är även av stor betydelse vid underrättelseverksamhet. Det bör alltså i Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet, liksom i övriga brottsbekämpande myn- digheters verksamhet, till exempel vara möjligt att i en undersökning som avser viss misstänkt brottslig verksamhet söka fram uppgifter om de personer som figurerar i det ärendet är eller har varit misstänkta i andra ärenden. Det ökar väsentligt möjligheterna att förhindra, upptäcka och beivra brott. I Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet bör därför sökning få ske i automatiserade behandlingssystem på namn, personnummer, samordningsnummer eller andra liknande identitetsbeteckningar i uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt brottsdatalagarna för övriga brottsbekämpande myndigheter. Att använda sådana identitetsbeteckningar som avses här för att söka i personuppgifter innebär risker ur integritetssynpunkt. En sökning på exempelvis ett personnummer ger, om den sker i en sådan stor informationsmängd som kan finnas hos en brotts- bekämpande verksamhet, möjlighet att kartlägga en individs privata förhållanden. Mot den bakgrunden bör även Försäkringskassans brottsdatalag begränsa möjligheten att söka fram information med användande av identitetsbeteckningar. Begränsningen av vilka sökningar som är tillåtna i Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet har gjorts genom en avvägning mellan Skatteverkets behov av att kunna söka fram uppgifter och den enskildes integritet.143 Samma tillvägagångssätt bör användas för att begränsa sökmöjligheterna i de personuppgifter som har gjorts 143 Se prop. 2016/17:89 s. 98 f. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 gemensamt tillgängliga i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Först och främst finns det ett stort behov av att ta fram uppgifter om en viss person har anmälts för brott, är eller har varit misstänkt för brott. I underrättelseverksamhet finns också behov av att ta fram uppgifter om en viss person är misstänkt för att ha utövat, eller för att komma att utöva, allvarlig brottslig verksamhet eller systematisk brottslighet. Med allvarlig brottslighet avses verksamhet som inne- fattar brott för vilket kan följa fängelse i ett år eller däröver. Det intrång som möjligheten att söka i de gemensamt tillgängliga upp- gifterna leder till, får anses acceptabelt sett i ljuset av den ökade effektivitet i brottsbekämpningen som regleringen avser att tillgodose. Vidare har även Försäkringskassan i den brottsbekämpande verk- samheten behov av att få fram uppgifter rörande om en person har anmält ett brott eller om han eller hon är målsägande. Det bör också vara möjligt att ta fram uppgift om en viss person förekommer i ett ärende som vittne eller som någon som lämnar eller har lämnat uppgifter eller yttrande. Vidare kan det finnas behov av att söka fram uppgift om en handling har lämnats in av eller expedierats till personen i fråga. Uppgifterna är typiskt sett mindre integritets- känsliga än uppgifter om dem som misstänks för brott. Sökmöjlig- heterna är samtidigt nödvändiga för att verksamheten ska kunna bedrivas på ett rationellt och ändamålsenligt sätt. Sådana sökningar bör därför vara tillåtna. En uppgift om att en person har bedömts kunna möta ett ingripande med grovt våld är viktig information för Försäkringskassan och bör få tas fram vid sökning. I Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet finns vidare behov av att söka fram uppgifter om att en viss person är eller har varit registrerad som funktionär i en eller flera juridiska personer vilka kan antas ha samband med brottslig verksamhet. Juridiska personer kan användas som brottsverktyg inom den brottslighet som omfattas av Försäkringskassans verksamhet. Det kan gälla bidragsbrott som rör assistansersättning eller penningtvättsbrott. Det är av stor betydelse att gemensamma nämnare i dessa företag kan kartläggas. Sökningar som sker i syfte att ta fram dessa uppgifter behöver därför få göras. Möjligheten att vid en sökning få fram vissa typer av person- uppgifter kan behöva begränsas ytterligare. Det kan till exempel Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan handla om personuppgifter av vilka det framgår att någon är eller har varit misstänkt för brott som förekommer i en nedlagd förunder- sökning. Sådana föreskrifter kan regeringen meddela med stöd av sin restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen, om lagen inte utesluter det. I lagen bör därför införas en bestämmelse som upplyser om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om ytterligare begränsningar av tillgången till sådana uppgifter. Sökningar som inte bör omfattas av sökbegränsningarna De integritetsrisker som motiverar inskränkningar i fråga om vilka uppgifter som får tas fram vid sökning på namn och andra direkta personuppgifter gör sig inte gällande i samma utsträckning när det är fråga om sökningar i ett begränsat material, till exempel en viss handling eller ett visst ärende. Det är från effektivitetssynpunkt dessutom rimligt att en tjänsteman som arbetar i ett elektroniskt dokument får söka fritt i det dokumentet genom att till exempel använda vanliga sökfunktioner i ett ordbehandlingsprogram. Begränsningarna i fråga om vilka uppgifter som får tas fram bör därför inte gälla vid sökning i en viss handling eller i ett visst ärende. En reglering med sådan innebörd bör därför gälla i Försäkrings- kassans brottsbekämpande verksamhet, i likhet med vad som gäller i övriga brottsbekämpande myndigheters verksamhet. För vissa delar av den brottsbekämpande verksamheten kan begränsningar i sökmöjligheterna leda till problem som motiverar att den personliga integriteten i viss mån får stå tillbaka för kravet på en effektiv brottsbekämpning. I bland annat Polismyndighetens och Skatteverkets brottsdata- lagar görs undantag från sökbegränsningarna för sökningar som görs av särskilt angivna tjänstemän för att utföra beredningsuppgifter inom underrättelseverksamhet. Syftet med ett sådant undantag är att möjliggöra att fler uppgifter kan tas fram i det inledande skedet av ett underrättelsearbete.144 Försäkringskassan bör få samma möjlighet till sökningar i ett inledande skede i underrättelsearbete. I Polismyndighetens och Skatteverkets underrättelseverksamhet gäller inte heller sökbegränsningarna när särskilt angivna tjänstemän 144 Se prop. 2017/18:269 s. 167. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 gör sökningar för att bearbeta och analysera personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga och som enbart dessa tjänstemän har tillgång till. En sådan möjlighet att ta fram uppgifter i Polis- myndighetens och Skatteverkets underrättelseverksamhet anses innebära en rimlig avvägning mellan brottsbekämpningens behov och skyddet för den personliga integriteten.145 Ett sådant undantag bör gälla även i Försäkringskassans underrättelseverksamhet. I detta sammanhang finns det anledning att erinra om den så kallade fåtalsregeln som används för att avgöra om personuppgifter har gjorts gemensamt tillgängliga eller inte, se avsnitt 6.9.1. Fåtalsregeln innebär att personuppgifter kan ha gjort gemensamt tillgängliga även om uppgifterna endast är tillgängliga för en avgränsad krets av personer. Fåtalsregeln är en tumregel som innebär att person- uppgifter har gjorts gemensamt tillgängliga om de har gjorts tillgängliga för fler än tio personer. Därför behövs ett undantag från sökbegränsningarna även i det fallet att det endast är särskilt angivna tjänstemän som har tillgång till personuppgifterna. Ibland kan det också finnas behov av att göra mer omfattande sökningar inom ramen för en förundersökning om ett allvarligt brott. I likhet med vad som gäller enligt Polismyndighetens och Skatteverkets brottsdatalagar bör begränsningarna i möjligheten att söka på namn, personnummer, samordningsnummer eller andra liknande identitetsbeteckningar inte gälla vid sökning som utförs av särskilt angivna tjänstemän och som görs för att utreda brott för vilket det är föreskrivet fängelse i fyra år eller mer.146 Detta gäller till exempel i en förundersökning om grovt bidragsbrott eller grovt penningtvättsbrott. Det kan inte uteslutas att det finns andra situationer än de nu nämnda där Försäkringskassan har särskilda behov av att kunna söka och sammanställa information, till exempel för att upprätthålla vissa specifika funktioner inom klart avgränsade områden. Mot denna bakgrund bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, i likhet med vad som gäller enligt brottsdatalagarna för Polismyndigheten och Skatteverket, ha möjlighet att meddela föreskrifter om ytterligare undantag från de föreslagna sök- begränsningarna. Regeringen bör också, i överensstämmelse med de 145 Se prop. 2017/18:269 s. 166. 146 Se prop. 2016/17:89 s. 100. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan nämnda lagarna, ha möjlighet att meddela föreskrifter om under vilka förutsättningar sökning får äga rum. 6.9.5 En sekretessbrytande bestämmelse för uppgiftslämnande till brottsbekämpande myndigheter Förslag Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Kustbevakningen, Tullverket och Skatte- verket ska, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen, ha rätt att ta del av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga i Försäk- ringskassans brottsbekämpande verksamhet, om den mottagande myndigheten behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verk- samhet. I lagen ska det upplysas om att regeringen har möjlighet att meddela föreskrifter om att uppgifter får lämnas ut även i andra fall. Skälen för utredningens förslag Utgångspunkter för en sekretessbrytande bestämmelse För att underlätta informationsutbytet mellan de brottsbekämpande myndigheterna innehåller deras brottsdatalagar sekretessbrytande bestämmelser, se till exempel 2 kap. 8 § polisens brottsdatalag och 2 kap. 8 § Skatteverkets brottsdatalag. De sekretessbrytande bestäm- melserna innebär att en brottsbekämpande myndighet har rätt att ta del av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga hos andra brottsbekämpande myndigheter, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 § OSL. Även Försäk- ringskassans brottsbekämpande verksamhet behöver sekretess- brytande bestämmelser för att kunna medge andra brottsbekämp- ande myndigheter åtkomst till sekretessbelagda uppgifter. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 När det gäller hur sekretessbrytande bestämmelser ska utformas har de sekretessbrytande bestämmelserna för övriga brottsbekämp- ande myndigheter utformats för att möjliggöra direktåtkomst för brottsbekämpande myndigheter samtidigt som hänsyn har tagits till intresset av att skydda den personliga integriteten. I förarbetena till Skatteverkets sekretessbrytande bestämmelser framhålls att uppgifter som omfattas av sekretess till skydd för enskild kan vara mycket integritetskänsliga.147 Därför är det viktigt att tjänstemän vid andra brottsbekämpande myndigheter får tillgång till sådana uppgifter bara när de behöver det för att kunna bedriva den brottsbekämpande verksamhet som de är ålagda. Detta behov bör därför utgöra det rekvisit som begränsar den sekretessbrytande bestämmelsen, på motsvarande sätt som i de övriga brottsbekämp- ande myndigheternas brottsdatalagar. Syftet med en sekretessbrytande bestämmelse är att tillåta frek- vent utlämnande av personuppgifter. Behovsbedömningen behöver därför göras inom tämligen vida ramar. Bedömningen av vad mot- tagaren behöver får göras främst utifrån myndighetens brotts- bekämpande uppgifter och med utgångspunkt i de behov som typiskt sett föreligger. Personuppgifter som en myndighet typiskt sett inte behöver bör alltså inte vara åtkomliga för den myndig- heten.148 Det kan dock finnas situationer där en brottsbekämpande myndighet i ett enskilt fall har behov av uppgifter som ligger utanför det normala i den brottsbekämpande verksamheten. En prövning får i så fall göras i det enskilda fallet med stöd av andra sekretess- brytande bestämmelser. Mot bakgrund av detta bör den sekretessbrytande bestämmelsen för Försäkringskassan utformas så att uppgifter i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet, som omfattas av sekretess, ska kunna lämnas ut till Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket. För att sekretessen ska brytas behöver dock två förutsättningar vara uppfyllda. Den ena är att personuppgifterna är gemensamt tillgängliga. Samma begränsning gäller för den före- slagna direktåtkomsten, se avsnitt 6.10.1. Personuppgifter som inte är gemensamt tillgängliga omfattas således inte av bestämmelsen. Sådana uppgifter kan dock komma att lämnas ut efter en sekretess- 147 Se prop. 2016/17:89 s. 111. 148 Se bland annat prop. 2009/10:85 s. 192 f. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan prövning i det enskilda fallet med stöd av andra bestämmelser. Den andra förutsättningen är att den mottagande myndigheten behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet. Detta överens- stämmer med förutsättningarna för utlämnande enligt motsvarande bestämmelse för övriga brottsbekämpande myndigheter. Vilka sekretessbestämmelser bör bestämmelsen omfatta? De sekretessbrytande bestämmelserna i de övriga brottsbekämpande myndigheternas brottsdatalagar bryter endast viss sekretess. Bestämmelserna bryter sekretess till skydd för enskild enligt 35 kap. 1 § OSL. De flesta pågående eller avslutade förundersök- ningar som inte har lett till åtal, och flertalet uppgifter i under- rättelseverksamhet, omfattas av sekretess enligt den bestämmelsen. Sedan den 1 december 2025 finns det en bestämmelse i 10 kap. 15 a § OSL som innebär att sekretess till skydd för enskild inte hindrar att myndigheter utbyter information om det behövs för att bland annat förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verk- samhet eller utreda brott. Den sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 15 a § OSL ställer dock krav på att den utlämnande myn- digheten gör en intresseavvägning i det enskilda fallet. En uppgift får inte lämnas om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Utan en sådan sekretessbrytande bestämmelse som finns i de övriga brottsbekämpande myndigheternas brotts- datalagar krävs det därför en sekretessprövning innan en uppgift kan lämnas ut till en annan brottsbekämpande myndighet. Även om uppgifterna kan lämnas ut efter en sådan prövning måste den ändå göras vid varje utlämnande. En sekretessbrytande regel utan någon intresseavvägning i det enskilda fallet underlättar därför informa- tionsutbytet. I detta sammanhang kan framhållas att informations- utbytet mellan de brottsbekämpande myndigheterna sker regel- mässigt och avser stora mängder information. En regel som bryter sekretessen enligt 35 kap. 1 § OSL förenklar alltså lämnandet av information till andra brottsbekämpande myndigheter. En sådan sekretessbrytande regel bör därför införas även för Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Sekretessen enligt 35 kap. 1 § OSL är tillämplig hos alla brotts- En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 bekämpande myndigheter, vilket innebär att uppgifterna har samma skydd gentemot utomstående hos den mottagande myndigheten som hos den utlämnande myndigheten. I övrigt finns det inte anledning att låta sekretessgenombrottet omfatta fler bestämmelser i 35 kap. OSL än 35 kap. 1 §. Motsvarande överväganden har gjorts när det gäller sekretessbrytande regler för de övriga brottsbekämpande myndigheterna.149 I den mån andra sekretessbestämmelser i 35 kap. OSL är tillämpliga får det göras en bedömning i det enskilda fallet av om sekretessen hindrar att uppgifterna lämnas ut till en annan brottsbekämpande myndighet. De sekretessbrytande bestämmelserna för de övriga brotts- bekämpande myndigheterna avser även sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket OSL. Enligt den bestämmelsen gäller sekretess för uppgift om enskilds bostadsadress, telefonnummer och andra jämförbara uppgifter som kan användas för att komma i kontakt med den enskilde, om det finns särskild anledning att anta att han eller hon, eller någon närstående, kan komma att utsättas för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket OSL gäller hos alla myndigheter för att skydda s.k. skyddade adresser. Det innebär att en uppgift som lämnas till en annan brottsbekämpande myndighet har samma skydd gentemot allmänheten hos den mottagande myndigheten. I förarbetena till Skatteverkets sekretessbrytande bestämmelse framhålls att de brottsbekämpande myndigheterna är vana vid att hantera denna sekretess.150 Mot den nu angivna bakgrunden bör uppgifter som omfattas av sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket OSL kunna lämnas vidare till andra brottsbekämpande myndigheter utan hinder av sekretessen. Även andra sekretessbestämmelser till skydd för enskilda kan aktualiseras i den brottsbekämpande verksamheten. Exempel på en sådan bestämmelse är 21 kap. 1 § OSL som innebär att det gäller sekretess för uppgift som rör en enskilds hälsa eller sexualliv. När det gäller den sekretess som till skydd för enskild följer av andra bestämmelser har det, i fråga om sekretessbrytande bestämmelser för de brottsbekämpande myndigheterna, bedömts att den enskildes behov av skydd för sin integritet väger tyngre än det behov som kan finnas av ett generellt sekretessgenombrott. Samma bedömning görs 149 Se prop. 2016/17:89 s. 113. 150 Ibid. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan i fråga om behovet av en generell sekretessbrytande bestämmelse för Försäkringskassan. I dessa fall får det i stället göras en bedömning i det enskilda fallet av om sekretessen hindrar att uppgifterna lämnas ut till en annan brottsbekämpande myndighet. Här finns det anledning att framhålla att den sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 15 a § OSL innebär en presumtion för att uppgifter, som omfattas av sekretess till skydd för enskild, kan lämnas ut till en annan brottsbekämpande myndighet. Sekretessbestämmelserna i 18 kap. 1 och 2 §§ OSL avser att skydda intresset av att förebygga eller beivra brott. Dessa sekretess- bestämmelser är tillämpliga hos alla brottsbekämpande myndig- heter. Därför bör det i regel inte finnas någon risk för skada om Försäkringskassan lämnar ut uppgifter som omfattas av sådan sekretess till en annan brottsbekämpande myndighet. Något generellt behov av att bryta den sekretess som kan gälla enligt 18 kap. 1 och 2 §§ finns alltså inte. I de fall där utlämnandet av en uppgift till en annan brottsbekämpande myndighet skulle innebära att Försäkringskassans egen brottsbekämpande verksamhet riskerar att skadas, bör direktåtkomst givetvis inte komma i fråga. Det sagda gäller även övriga bestämmelser i 18 kap. OSL. I sådana fall får det i stället bedömas om uppgiften kan lämnas ut med stöd av någon annan sekretessbrytande bestämmelse, till exempel 10 kap. 2 eller

7 § Polismyndigheten, Säkerhets- Polismyndigheten, Säkerhets- polisen, Ekobrottsmyndigheten, polisen, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverk- Åklagarmyndigheten, Tullverk- et, Kustbevakningen och Skatte- et, Kustbevakningen, Försäk- verket får för ett syfte som anges ringskassan och Skatteverket får i 1 kap. 2 § brottsdatalagen för ett syfte som anges i 1 kap. (2018:1177) medges direkt- 2 § brottsdatalagen (2018:1177) åtkomst till personuppgifter medges direktåtkomst till som har gjorts gemensamt personuppgifter som har gjorts tillgängliga med stöd av 2 §. gemensamt tillgängliga med stöd av 2 §. 14 Senaste lydelse 2025:135. Ds 2026:4 Författningsförslag 5 kap. 16 §15 Säkerhetspolisen, Ekobrotts- Säkerhetspolisen, Ekobrotts- myndigheten, Åklagarmyndig- myndigheten, Åklagarmyndig- heten, Tullverket, Kustbevak- heten, Tullverket, Kustbevak- ningen, Skatteverket och ningen, Skatteverket, Försäk- Kriminalvården får för ett syfte ringskassan och Kriminalvården som anges i 1 kap. 2 § får för ett syfte som anges i brottsdatalagen (2018:1177) 1 kap. 2 § brottsdatalagen medges direktåtkomst till (2018:1177) medges direkt- uppgifter i biometriregister. åtkomst till uppgifter i biometriregister. 6 kap. 1 §16 Vid Nationellt forensiskt Vid Nationellt forensiskt centrum får personuppgifter centrum får personuppgifter behandlas om det behövs för att behandlas om det behövs för att 1. sammanställa det underlag 1. sammanställa det underlag i form av insamlade spår eller i form av insamlade spår eller annat som krävs för att sådana annat som krävs för att sådana forensiska åtgärder som anges i 2 forensiska åtgärder som anges i 2 ska kunna utföras, ska kunna utföras, 2. utföra forensiska analyser, 2. utföra forensiska analyser, undersökningar eller jämförelser undersökningar eller jämförelser åt den egna myndigheten eller åt åt den egna myndigheten eller åt Säkerhetspolisen, Ekobrotts- Säkerhetspolisen, Ekobrotts- myndigheten, Åklagarmyndig- myndigheten, Åklagarmyndig- heten, Tullverket, Kustbevak- heten, Tullverket, Kustbevak- ningen, Skatteverket eller allmän ningen, Skatteverket, Försäk- domstol, ringskassan eller allmän domstol, 3. begära forensiska analyser, 3. begära forensiska analyser, undersökningar eller jämförelser undersökningar eller jämförelser av eller utföra sådana åtgärder åt av eller utföra sådana åtgärder åt a) Rättsmedicinalverket, a) Rättsmedicinalverket, b) ett utländskt forensiskt b) ett utländskt forensiskt laboratorium, eller laboratorium, eller 15 Senaste lydelse 2025:135. 16 Senaste lydelse 2025:135. Författningsförslag Ds 2026:4 c) en utländsk brottsbekämp- c) en utländsk brottsbekämp- ande myndighet eller en mellan- ande myndighet eller en mellan- folklig organisation eller ett EU- folklig organisation eller ett EU- organ med brottsbekämpande organ med brottsbekämpande uppgifter, uppgifter, 4. begära forensiska analyser 4. begära forensiska analyser eller undersökningar av andra eller undersökningar av andra svenska expertorgan, svenska expertorgan, 5. ta fram uppslag i syfte att 5. ta fram uppslag i syfte att underlätta arbetet med att för- underlätta arbetet med att för- hindra eller upptäcka brottslig hindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda och verksamhet eller utreda och beivra brott, genom att använda beivra brott, genom att använda resultat från sådana åtgärder som resultat från sådana åtgärder som anges i 2 eller i 2 § andra stycket, anges i 2 eller i 2 § andra stycket, 6. utföra jämförelser enligt 6 6. utföra jämförelser enligt 6 a kap., eller a kap., eller 7. använda en dna-baserad 7. använda en dna-baserad släktforskningsdatabas för att släktforskningsdatabas för att utföra jämförelser enligt 6 b kap. utföra jämförelser enligt 6 b kap. Personuppgifter får också behandlas vid Nationellt forensiskt centrum om det behövs för 1. forskning och statistik, eller 2. kvaliteten i den forensiska verksamheten. 7 § Säkerhetspolisen, Ekobrotts- Säkerhetspolisen, Ekobrotts- myndigheten, Åklagarmyndig- myndigheten, Åklagarmyndig- heten, Tullverket, Kustbevak- heten, Tullverket, Kustbevak- ningen och Skatteverket har, ningen, Försäkringskassan och trots sekretess enligt 21 kap. 3 § Skatteverket har, trots sekretess första stycket och 35 kap. 1 § enligt 21 kap. 3 § första stycket offentlighets- och sekretess- och 35 kap. 1 § offentlighets- lagen (2009:400), rätt att ta del och sekretesslagen (2009:400), av personuppgifter som rätt att ta del av personuppgifter behandlas enligt 1 § första som behandlas enligt 1 § första stycket 5, om den mottagande stycket 5, om den mottagande myndigheten behöver upp- myndigheten behöver upp- gifterna för ett syfte som anges i gifterna för ett syfte som anges i Ds 2026:4 Författningsförslag 1 kap. 2 § brottsdatalagen 1 kap. 2 § brottsdatalagen (2018:1177). (2018:1177). Första stycket gäller inte uppgifter som behandlas i särskilda register enligt 5 kap. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. Författningsförslag Ds 2026:4 1.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1696) om Skatteverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område Härigenom föreskrivs att 2 kap. 8 § och 3 kap. 6 § lagen (2018:1696) om Skatteverkets behandling av personuppgifter inom brottsdata- lagens område ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 8 §17 Polismyndigheten, Säkerhets- Polismyndigheten, Säkerhets- polisen, Ekobrottsmyndigheten, polisen, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Kust- Åklagarmyndigheten, Kust- bevakningen och Tullverket har, bevakningen, Försäkringskassan trots sekretess enligt 21 kap. 3 § och Tullverket har, trots första stycket och 35 kap. 1 § sekretess enligt 21 kap. 3 § första offentlighets- och sekretess- stycket och 35 kap. 1 § lagen (2009:400), rätt att ta del offentlighets- och sekretess- av personuppgifter som har lagen (2009:400), rätt att ta del gjorts gemensamt tillgängliga av personuppgifter som har med stöd av 3 kap. 2 §, om den gjorts gemensamt tillgängliga mottagande myndigheten med stöd av 3 kap. 2 §, om den behöver uppgifterna för ett syfte mottagande myndigheten som anges i 1 kap. 2 § behöver uppgifterna för ett syfte brottsdatalagen (2018:1177). som anges i 1 kap. 2 § brottsdatalagen (2018:1177). Europeiska åklagarmyndigheten har enligt 4 § lagen (2024:461) om Sveriges deltagande i Europeiska åklagarmyndigheten rätt att ta del av uppgifterna enligt första stycket. Denna rätt inskränks inte av vad som anges i 18 kap. 1 och 17 §§ offentlighets- och sekretesslagen. 3 kap.

8 § Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen, Försäkrings- kassan och Skatteverket har, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), rätt att ta del av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga med stöd av 3 kap. 2 §, om den mottagande myndigheten behöver uppgifterna för ett syfte som anges i 1 kap. 2 § brotts- datalagen (2018:1177). Författningskommentar Ds 2026:4 Europeiska åklagarmyndigheten har enligt 4 § lagen (2024:461) om Sveriges deltagande i Europeiska åklagarmyndigheten rätt att ta del av uppgifterna enligt första stycket. Denna rätt inskränks inte av vad som anges i 18 kap. 1 och 17 §§ offentlighets- och sekretesslagen. Första och andra styckena gäller inte uppgifter som behandlas i särskilda register enligt 5 kap. Genom paragrafen bryts viss sekretess som annars skulle ha gällt gentemot andra brottsbekämpande myndigheter. Paragrafen ändras på så sätt att Försäkringskassan läggs till i uppräkningen av brotts- bekämpande myndigheter i första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.1. I första stycket regleras brottsbekämpande myndigheters rätt att, trots viss i paragrafen angiven sekretess till skydd för enskild, i den brottsbekämpande verksamheten få del av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga inom lagens tillämpningsområde. Ändringen innebär att Försäkringskassan ingår bland de brotts- bekämpande myndigheter som trots sekretess har rätt att få del av uppgifter enligt bestämmelsen. Försäkringskassan har rätt att ta del av uppgifter enligt bestämmelsen om myndigheten behöver upp- gifterna i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda brott.

9 § andra stycket och 10–49 §§. åklagarmyndighet tillämpas inte 9 § andra stycket och 10–49 §§. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. Författningsförslag Ds 2026:4 1.7 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att 18 kap. 1, 2 och 3 §§, 32 kap. 3 a § och 35 kap. 1 och 10 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 kap. 1 §5 Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål eller till angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller i ärende enligt lagen (2024:326) om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Sekretess gäller, under Sekretess gäller, under motsvarande förutsättningar motsvarande förutsättningar som anges i första stycket, för som anges i första stycket, för uppgift som hänför sig till uppgift som hänför sig till 1. verksamhet som rör 1. verksamhet som rör utredning i frågor om närings- utredning i frågor om närings- förbud eller förbud att lämna förbud eller förbud att lämna juridiskt eller ekonomiskt juridiskt eller ekonomiskt biträde, eller biträde, eller 2. annan verksamhet än sådan 2. annan verksamhet än sådan som avses i 1 eller i första stycket som avses i 1 eller i första stycket som syftar till att förebygga, som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra uppdaga, utreda eller beivra brott och som bedrivs av en brott och som bedrivs av en åklagarmyndighet, Polismyndig- åklagarmyndighet, Polismyndig- heten, Säkerhetspolisen, Skatte- heten, Säkerhetspolisen, Skatte- verket, Tullverket eller Kust- verket, Tullverket, Försäkrings- bevakningen. kassan eller Kustbevakningen. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år. 5 Senaste lydelse 2024:328. Ds 2026:4 Författningsförslag 2 §6 Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till sådan verksamhet som avses i 2 kap. 1 § 1 lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas. Sekretess gäller, under Sekretess gäller, under motsvarande förutsättningar motsvarande förutsättningar som anges i första stycket, för som anges i första stycket, för uppgift som hänför sig till sådan uppgift som hänför sig till sådan verksamhet som avses i verksamhet som avses i 1. 2 kap. 1 § 1 lagen 1. 2 kap. 1 § 1 lagen (2018:1694) om Tullverkets (2018:1694) om Tullverkets behandling av personuppgifter behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, inom brottsdatalagens område, 2. 2 kap. 1 § 1 lagen 2. 2 kap. 1 § 1 lagen (2018:1695) om Kustbevak- (2018:1695) om Kustbevak- ningens behandling av person- ningens behandling av person- uppgifter inom brottsdatalagens uppgifter inom brottsdatalagens område, område, 3. 2 kap. 1 § 1 lagen 3. 2 kap. 1 § 1 lagen (2018:1696) om Skatteverkets (2018:1696) om Skatteverkets behandling av personuppgifter behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, inom brottsdatalagens område, eller 4. 2 kap. 1 § 1 lagen 4. 2 kap. 1 § 1 lagen (2019:1182) om Säkerhets- (2019:1182) om Säkerhets- polisens behandling av person- polisens behandling av person- uppgifter, eller uppgifter. 5. 2 kap. 1 § 1 lagen (2026:000) om Försäkrings- kassans behandling av person- uppgifter inom brottsdatalagens område. Sekretess enligt första stycket gäller inte för uppgift som hänför sig till verksamhet hos Säkerhetspolisen och som har förts in i en allmän handling före år 1949. 6 Senaste lydelse 2019:1184. Författningsförslag Ds 2026:4 För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. 3 §7 Sekretessen enligt 1 och 2 §§ Sekretessen enligt 1 och 2 §§ gäller i annan verksamhet än gäller i annan verksamhet än sådan som där avses hos en sådan som där avses hos en myndighet för att biträda en myndighet för att biträda en åklagarmyndighet, Polismyndig- åklagarmyndighet, Polismyndig- heten, Säkerhetspolisen, Skatte- heten, Säkerhetspolisen, Skatte- verket, Tullverket eller Kust- verket, Tullverket, Försäkrings- bevakningen med att förebygga, kassan eller Kustbevakningen uppdaga, utreda eller beivra med att förebygga, uppdaga, brott. Sekretessen gäller också utreda eller beivra brott. hos tillsynsmyndigheten i Sekretessen gäller också hos konkurs och hos Kronofogde- tillsynsmyndigheten i konkurs myndigheten för uppgift som och hos Kronofogdemyndig- gäller misstanke om brott. heten för uppgift som gäller misstanke om brott. Sekretessen enligt 1 a § gäller i annan verksamhet än sådan som där avses hos en myndighet för att biträda en åklagarmyndighet med en utredning om självständigt förverkande. 17 §8 Sekretess gäller i verksamhet som avser rättsligt samarbete på begäran av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, för uppgift som hänför sig till en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål eller en angelägenhet som angår tvångsmedel, om det kan antas att det varit en förutsättning för den andra statens eller den mellanfolkliga domstolens begäran att uppgiften inte skulle röjas. Motsvarande sekretess gäller Motsvarande sekretess gäller hos Polismyndigheten, Säker- hos Polismyndigheten, Säker- hetspolisen, en åklagarmyndig- hetspolisen, en åklagarmyndig- het, Tullverket, Kustbevakning- het, Tullverket, Kustbevakning- en, Skatteverket, Migrations- en, Skatteverket, Migrations- verket, Regeringskansliet och en verket, Försäkringskassan, 7 Senaste lydelse 2024:788. 8 Senaste lydelse 2021:1190. Ds 2026:4 Författningsförslag utlandsmyndighet för uppgift Regeringskansliet och en som avser en registrering i utlandsmyndighet för uppgift Schengens informationssystem som avser en registrering i om Schengens informationssystem 1. omhändertagande av en om person som har efterlysts för 1. omhändertagande av en överlämnande eller utlämning, person som har efterlysts för 2. diskreta kontroller, överlämnande eller utlämning, undersökningskontroller eller 2. diskreta kontroller, särskilda kontroller, eller undersökningskontroller eller 3. okända efterlysta personer särskilda kontroller, eller som söks för identifiering. 3. okända efterlysta personer som söks för identifiering. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år. 32 kap. 3 a §9 Sekretessen enligt 3 § hindrar Sekretessen enligt 3 § hindrar inte att uppgift om en enskilds inte att uppgift om en enskilds personliga förhållanden lämnas personliga förhållanden lämnas till till 1. en åklagarmyndighet, 1. en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhets- Polismyndigheten, Säkerhets- polisen, Tullverket, Kustbevak- polisen, Tullverket, Kustbevak- ningen eller Skatteverket, om ningen, Försäkringskassan eller uppgiften behövs för att utreda Skatteverket, om uppgiften ett begånget brott för vilket behövs för att utreda ett fängelse är föreskrivet eller för begånget brott för vilket att förebygga, förhindra eller fängelse är föreskrivet eller för upptäcka brottslig verksamhet att förebygga, förhindra eller som innefattar brott för vilket upptäcka brottslig verksamhet fängelse är föreskrivet, eller som innefattar brott för vilket 2. en kommun eller en fängelse är föreskrivet, eller myndighet som ansvarar för 2. en kommun eller en räddningstjänst enligt lagen myndighet som ansvarar för (2003:778) om skydd mot räddningstjänst enligt lagen olyckor, om uppgiften behövs (2003:778) om skydd mot 9 Senaste lydelse 2014:633. Författningsförslag Ds 2026:4 för att förebygga en hotande olyckor, om uppgiften behövs olycka eller för att begränsa för att förebygga en hotande verkningarna av en redan olycka eller för att begränsa inträffad olycka. verkningarna av en redan inträffad olycka. 35 kap. 1 §10 Sekretess gäller för uppgift om Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga och en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, om ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till eller någon närstående till honom eller henne lider skada honom eller henne lider skada eller men och uppgiften före- eller men och uppgiften före- kommer i kommer i 1. utredning enligt bestäm- 1. utredning enligt bestäm- melserna om förundersökning i melserna om förundersökning i brottmål, brottmål, 2. angelägenhet som avser 2. angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i användning av tvångsmedel i brottmål eller i annan verk- brottmål eller i annan verk- samhet för att förebygga brott samhet för att förebygga brott eller i ärende enligt lagen eller i ärende enligt lagen (2024:326) om hemliga tvång- (2024:326) om hemliga tvångs- smedel i syfte att verkställa medel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder, frihetsberövande påföljder, 3. angelägenhet som avser 3. angelägenhet som avser säkerhetsprövning enligt säker- säkerhetsprövning enligt säker- hetsskyddslagen (2018:585), hetsskyddslagen (2018:585), 4. annan verksamhet som 4. annan verksamhet som syftar till att förebygga, upp- syftar till att förebygga, upp- daga, utreda eller beivra brott daga, utreda eller beivra brott eller verkställa uppbörd och som eller verkställa uppbörd och som bedrivs av en åklagarmyndighet, bedrivs av en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhets- Polismyndigheten, Säkerhets- polisen, Skatteverket, Tullverk- 10 Senaste lydelse 2024:788. Ds 2026:4 Författningsförslag polisen, Skatteverket, Tullverket et, Försäkringskassan eller Kust- eller Kustbevakningen, bevakningen, 5. register som förs av Polis- 5. register som förs av Polis- myndigheten enligt 5 kap. lagen myndigheten enligt 5 kap. lagen (2018:1693) om polisens (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område inom brottsdatalagens område eller som annars behandlas med eller som annars behandlas med stöd av de bestämmelserna, eller stöd av de bestämmelserna, eller uppgifter som behandlas av uppgifter som behandlas av Säkerhetspolisen eller Polismyn- Säkerhetspolisen eller Polismyn- digheten med stöd av lagen digheten med stöd av lagen (2019:1182) om Säkerhets- (2019:1182) om Säkerhets- polisens behandling av person- polisens behandling av person- uppgifter, uppgifter, 6. register som förs enligt 6. register som förs enligt lagen (1998:621) om misstanke- lagen (1998:621) om misstanke- register, register, 7. register som förs av 7. register som förs av Skatteverket enligt lagen Skatteverket enligt lagen (2018:1696) om Skatteverkets (2018:1696) om Skatteverkets behandling av personuppgifter behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område inom brottsdatalagens område eller som annars behandlas där eller som annars behandlas där med stöd av samma lag, med stöd av samma lag, 8. särskilt ärenderegister över 8. särskilt ärenderegister över brottmål som förs av åklagar- brottmål som förs av åklagar- myndighet, om uppgiften inte myndighet, om uppgiften inte hänför sig till registrering som hänför sig till registrering som avses i 5 kap. 1 §, avses i 5 kap. 1 §, 9. register som förs av Tull- 9. register som förs av Tull- verket enligt lagen (2018:1694) verket enligt lagen (2018:1694) om Tullverkets behandling av om Tullverkets behandling av personuppgifter inom brotts- personuppgifter inom brotts- datalagens område eller som datalagens område eller som annars behandlas där med stöd annars behandlas där med stöd av samma lag, eller av samma lag, 10. utredning om 10. utredning om självständigt förverkande. självständigt förverkande, eller Författningsförslag Ds 2026:4 11. register som förs av Försäkringskassan enligt lagen (2026:000) om Försäkrings- kassans behandling av person- uppgifter inom brottsdatalagens område eller som annars behandlas där med stöd av samma lag. Sekretessen enligt första stycket 2 gäller hos domstol i dess rättskipande eller rättsvårdande verksamhet endast om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men om uppgiften röjs. Vid förhandling om användning av tvångsmedel gäller sekretess för uppgift om vem som är misstänkt endast om det kan antas att fara uppkommer för att den misstänkte eller någon närstående till honom eller henne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Första stycket gäller inte om annat följer av 2, 6 eller 7 §. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. 10 §11 Sekretessen enligt 1 § hindrar Sekretessen enligt 1 § hindrar inte att en uppgift lämnas ut inte att en uppgift lämnas ut 1. till en enskild enligt vad 1. till en enskild enligt vad som föreskrivs i lagen som föreskrivs i lagen (1964:167) med särskilda (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga bestämmelser om unga lagöverträdare, lagöverträdare, 2. till en enskild enligt vad 2. till en enskild enligt vad som föreskrivs i säkerhets- som föreskrivs i säkerhets- skyddslagen (2018:585) och i skyddslagen (2018:585) och i förordning som har meddelats förordning som har meddelats med stöd i den lagen, med stöd i den lagen, 3. till en enskild enligt vad 3. till en enskild enligt vad som föreskrivs i 27 kap. 8 § som föreskrivs i 27 kap. 8 § rättegångsbalken, rättegångsbalken, 4. enligt vad som föreskrivs i 4. enligt vad som föreskrivs i 11 Senaste lydelse 2019:1184. Ds 2026:4 Författningsförslag – lagen (1998:621) om – lagen (1998:621) om misstankeregister, misstankeregister, – lagen (2018:1693) om – lagen (2018:1693) om polisens behandling av person- polisens behandling av person- uppgifter inom brottsdatalagens uppgifter inom brottsdatalagens område, område, – lagen (2018:1694) om Tull- – lagen (2018:1694) om Tull- verkets behandling av person- verkets behandling av person- uppgifter inom brottsdatalagens uppgifter inom brottsdatalagens område, område, – lagen (2018:1695) om – lagen (2018:1695) om Kustbevakningens behandling Kustbevakningens behandling av av personuppgifter inom brotts- personuppgifter inom brotts- datalagens område, datalagens område, – lagen (2018:1696) om – lagen (2018:1696) om Skatteverkets behandling av Skatteverkets behandling av personuppgifter inom brotts- personuppgifter inom brotts- datalagens område, datalagens område, – lagen (2018:1697) om – lagen (2018:1697) om åklagarväsendets behandling av åklagarväsendets behandling av personuppgifter inom brotts- personuppgifter inom brotts- datalagens område, datalagens område, – lagen (2019:1182) om – lagen (2019:1182) om Säkerhetspolisens behandling av Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter, eller personuppgifter, – förordningar som har stöd i – lagen (2026:000) om dessa lagar. Försäkringskassans behandling av personuppgifter inom brottsdata- lagens område, eller – förordningar som har stöd i dessa lagar. 37 kap. 6 §12 Sekretess gäller hos Polis- Sekretess gäller hos Polis- myndigheten, Säkerhetspolisen, myndigheten, Säkerhetspolisen, en åklagarmyndighet, Tullverk- en åklagarmyndighet, Tullverk- et, Kustbevakningen, Skatte- et, Kustbevakningen, Skatte- 12 Senaste lydelse 2021:1190. Författningsförslag Ds 2026:4 verket och Migrationsverket för verket, Försäkringskassan och uppgift om en enskilds Migrationsverket för uppgift om personliga förhållanden, om det en enskilds personliga inte står klart att uppgiften kan förhållanden, om det inte står lämnas ut utan att den enskilde klart att uppgiften kan lämnas ut eller någon närstående till utan att den enskilde eller någon honom eller henne lider men och närstående till honom eller uppgiften förekommer i en henne lider men och uppgiften angelägenhet som avser en förekommer i en angelägenhet registrering i Schengens som avser en registrering i informationssystem om Schengens informationssystem 1. omhändertagande av en om person som har efterlysts för 1. omhändertagande av en överlämnande eller utlämning, person som har efterlysts för 2. en försvunnen person eller överlämnande eller utlämning, en sårbar person som behöver 2. en försvunnen person eller hindras från att resa, en sårbar person som behöver 3. diskreta kontroller, under- hindras från att resa, sökningskontroller eller 3. diskreta kontroller, under- särskilda kontroller, sökningskontroller eller 4. en okänd efterlyst person särskilda kontroller, som söks för identifiering, 4. en okänd efterlyst person 5. nekad inresa och vistelse, som söks för identifiering, eller 5. nekad inresa och vistelse, 6. återvändande. eller 6. återvändande. Motsvarande sekretess gäller hos en myndighet som prövar ansökningar om visering, uppehållstillstånd eller medborgarskap. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. D enna lag träder i kraft den 1 ja nuari 2028. Ds 2026:4 Författningsförslag 1.8 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område Härigenom föreskrivs att 2 kap. 8 och 9 §§, 3 kap 7 §, 5 kap. 16 § samt 6 kap. 1 och 7 §§ lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 8 §13 Polismyndigheten, Säkerhets- Polismyndigheten, Säkerhets- polisen, Ekobrottsmyndigheten, polisen, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverk- Åklagarmyndigheten, Tullverk- et, Kustbevakningen och Skatte- et, Kustbevakningen, Försäk- verket har, trots sekretess enligt ringskassan och Skatteverket har, 21 kap. 3 § första stycket och trots sekretess enligt 21 kap. 3 § 35 kap. 1 § offentlighets- och första stycket och 35 kap. 1 § sekretesslagen (2009:400), rätt offentlighets- och sekretess- att ta del av personuppgifter som lagen (2009:400), rätt att ta del har gjorts gemensamt tillgäng- av personuppgifter som har liga med stöd av 3 kap. 2 §, om gjorts gemensamt tillgängliga den mottagande myndigheten med stöd av 3 kap. 2 §, om den behöver uppgifterna för ett syfte mottagande myndigheten som anges i 1 kap. 2 § behöver uppgifterna för ett syfte brottsdatalagen (2018:1177). som anges i 1 kap. 2 § brottsdatalagen (2018:1177). Europeiska åklagarmyndigheten har enligt 4 § lagen (2024:461) om Sveriges deltagande i Europeiska åklagarmyndigheten rätt att ta del av uppgifterna enligt första stycket. Denna rätt inskränks inte av vad som anges i 18 kap. 1 och 17 §§ offentlighets- och sekretesslagen. Första och andra styckena gäller inte uppgifter som behandlas i särskilda register enligt 5 kap. 13 Senaste lydelse 2024:466. Författningsförslag Ds 2026:4 9 §14 Säkerhetspolisen, Ekobrotts- Säkerhetspolisen, Ekobrotts- myndigheten, Åklagarmyndig- myndigheten, Åklagarmyndig- heten, Tullverket, Kustbevak- heten, Tullverket, Kustbevak- ningen, Skatteverket och ningen, Skatteverket, Försäk- Kriminalvården har, trots ringskassan och Kriminalvården sekretess enligt 21 kap. 3 § första har, trots sekretess enligt 21 kap. stycket och 35 kap. 1 § 3 § första stycket och 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretess- offentlighets- och sekretess- lagen (2009:400), rätt att ta del lagen (2009:400), rätt att ta del av uppgifter i biometriregister av uppgifter i biometriregister som förs enligt 5 kap., om den som förs enligt 5 kap., om den mottagande myndigheten mottagande myndigheten behöver uppgifterna för ett syfte behöver uppgifterna för ett syfte som anges i 1 kap. 2 § brotts- som anges i 1 kap. 2 § brotts- datalagen (2018:1177). datalagen (2018:1177). Europeiska åklagarmyndigheten har enligt 4 § lagen (2024:461) om Sveriges deltagande i Europeiska åklagarmyndigheten rätt att ta del av uppgifterna enligt första stycket. Denna rätt inskränks inte av vad som anges i 18 kap. 1 och 17 §§ offentlighets- och sekretesslagen. 3 kap.

10 § ska Integritetsskyddsmyndigheten ges tillfälle att yttra sig över Försäkringskassans förslag. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2028. Ds 2026:4 Författningsförslag 1.41 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2009:1174) med instruktion för Försäkringskassan Härigenom föreskrivs att det ska införas en ny paragraf 2 b § i förordningen (2009:1174) med instruktion för Försäkringskassan av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 b § Myndigheten ska bedriva brotts- bekämpande verksamhet enligt lagen (2026:000) om Försäkr- ingskassans brottsbekämpande verksamhet. Den brottsbekämpande verk- samheten ska bedrivas avskilt från övriga verksamhet. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2028. Författningsförslag Ds 2026:4 1.42 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2018:1942) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område Härigenom föreskrivs att 8 a § förordningen (2018:1942) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 a §46 Skatteverkets direktåtkomst till Skatteverkets och Försäkrings- uppgifter i biometriregister kassans direktåtkomst till upp- enligt 5 kap. 16 § lagen gifter i biometriregister enligt 5 (2018:1693) om polisens kap. 16 § lagen (2018:1693) om behandling av personuppgifter polisens behandling av person- inom brottsdatalagens område uppgifter inom brottsdatalagens ska begränsas till fingeravtryck, område ska begränsas till finger- fotografier och signalement. När avtryck, fotografier och signal- det gäller fingeravtryck ska ement. När det gäller finger- åtkomsten begränsas till upp- avtryck ska åtkomsten begränsas gifter om huruvida någon till uppgifter om huruvida någon förekommer i registren. förekommer i registren. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2028. 46 Senaste lydelse 2025:150. Ds 2026:4 Författningsförslag 1.43 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2020:208) om stöd vid korttidsarbete Härigenom föreskrivs att 8 a § förordningen (2020:208) om stöd vid korttidsarbete ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 a §47 Arbetsförmedlingen, Försäk- Arbetsförmedlingen, Försäk- ringskassan, Kronofogdemyn- ringskassan, Kronofogdemyn- digheten, Migrationsverket, digheten, Migrationsverket, Pensionsmyndigheten, Skatte- Pensionsmyndigheten, Skatte- verket och Tillväxtverket ska verket och Tillväxtverket ska underrätta handläggande myn- underrätta handläggande myn- dighet om det i fråga om arbets- dighet om det i fråga om arbets- givare kan antas att godkännande givare kan antas att godkännande enligt 5 a § lagen (2013:948) om enligt 5 a § lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete har stöd vid korttidsarbete har beslutats felaktigt eller att stöd beslutats felaktigt eller att stöd enligt den lagen eller lagen enligt den lagen eller lagen (2021:937) om ny anmälan om (2021:937) om ny anmälan om avstämning av stöd vid korttids- avstämning av stöd vid korttids- arbete har beslutats eller betalats arbete har beslutats eller betalats ut felaktigt eller med ett för högt ut felaktigt eller med ett för högt belopp. Skyldigheten gäller dock belopp. Skyldigheten gäller dock inte i Skatteverkets brottsbe- inte i Skatteverkets eller Försäk- kämpande verksamhet. ringskassans brottsbekämpande verksamhet. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2028. 47 Senaste lydelse 2021:940. Författningsförslag Ds 2026:4 1.44 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2022:620) om finansiell information i brottsbekämpningen Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (2022:620) om finansiell information i brottsbekämpningen ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 § Följande myndigheter ska ha Följande myndigheter ska ha åtkomst till uppgifter som förts åtkomst till uppgifter som förts in i SIS och rätt att söka i sådana in i SIS och rätt att söka i sådana uppgifter direkt eller i en kopia uppgifter direkt eller i en kopia för följande syften: för följande syften: 1. Polismyndigheten, Tull- 1. Polismyndigheten, Tull- verket, Kustbevakningen och verket, Kustbevakningen och Migrationsverket när de utför Migrationsverket när de utför gränskontroller eller bistår vid gränskontroller eller bistår vid sådan verksamhet. sådan verksamhet. 2. Polismyndigheten, Säker- 2. Polismyndigheten, Säker- hetspolisen, åklagarmyndig- hetspolisen, åklagarmyndig- heter, Tullverket och Kustbe- heter, Tullverket och Kustbe- vakningen när de utför andra vakningen när de utför andra kontroller än gränskontroller. kontroller än gränskontroller. 3. Polismyndigheten, Säker- 3. Polismyndigheten, Säker- hetspolisen, åklagarmyndig- hetspolisen, åklagarmyndig- heter, Tullverket, Kustbevak- heter, Tullverket, Kustbevak- ningen och Skatteverket när de ningen, Försäkringskassan och vidtar åtgärder i sin verksamhet Skatteverket när de vidtar för att förebygga, förhindra, åtgärder i sin verksamhet för att avslöja, utreda eller lagföra förebygga, förhindra, avslöja, terroristbrott eller andra grova utreda eller lagföra terroristbrott brott. eller andra grova brott. 4. Polismyndigheten, Migra- 4. Polismyndigheten, Migra- tionsverket, Regeringskansliet tionsverket, Regeringskansliet och utlandsmyndigheter när de och utlandsmyndigheter när de Ds 2026:4 Författningsförslag prövar ärenden om tredjelands- prövar ärenden om tredjelands- medborgares inresa och vistelse i medborgares inresa och vistelse i Sverige, även när det gäller Sverige, även när det gäller ärenden om uppehållstillstånd, ärenden om uppehållstillstånd, nationella viseringar, utvisning, nationella viseringar, utvisning, avvisning och återreseförbud, avvisning och återreseförbud, och när dessa myndigheter utför och när dessa myndigheter utför kontroller av tredjelandsmed- kontroller av tredjelandsmed- borgare som olagligen reser in i borgare som olagligen reser in i eller vistas i Sverige. eller vistas i Sverige. 5. Säkerhetspolisen när myn- 5. Säkerhetspolisen när myn- digheten utför säkerhets- digheten utför säkerhets- kontroller av tredjelandsmed- kontroller av tredjelandsmed- borgare som ansöker om inter- borgare som ansöker om inter- nationellt skydd. nationellt skydd. 6. Migrationsverket och 6. Migrationsverket och utlandsmyndigheter när de utlandsmyndigheter när de prövar ärenden om Schengen- prövar ärenden om Schengen- viseringar. Denna rätt inkluderar viseringar. Denna rätt inkluderar rätt till åtkomst till registreringar rätt till åtkomst till registreringar i SIS om eftersökta handlingar i SIS om eftersökta handlingar enligt artikel 38.2 k och l i enligt artikel 38.2 k och l i polisförordningen. polisförordningen. 7. Migrationsverket när myn- 7. Migrationsverket när myn- digheten prövar ansökningar om digheten prövar ansökningar om medborgarskap. medborgarskap. 8. Transportstyrelsen, i 8. Transportstyrelsen, i egenskap av fordonsregist- egenskap av fordonsregist- reringsenhet och registrerings- reringsenhet och registrerings- enhet för fartyg och luftfartyg, enhet för fartyg och luftfartyg, för sådana uppgifter och för de för sådana uppgifter och för de syften som anges i artikel 45 och syften som anges i artikel 45 och 46 i polisförordningen. 46 i polisförordningen. 9. Polismyndigheten, i egen- 9. Polismyndigheten, i egen- skap av registreringsmyndighet skap av registreringsmyndighet för skjutvapen, för sådana för skjutvapen, för sådana uppgifter och för de syften som uppgifter och för de syften som anges i artikel 47 i polis- anges i artikel 47 i polis- förordningen. förordningen. Författningsförslag Ds 2026:4 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2028. Ds 2026:4 Författningsförslag 1.47 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:1134) om belastningsregister Härigenom föreskrivs att 19 § förordningen (1999:1134) om belastningsregister ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 §49 Säkerhetspolisen, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Skatteverket, Tullverket, Kustbevakningen, Tullverket, Kustbevakningen, åklagarmyndigheter, Kriminal- Försäkringskassan, åklagar- vården, Migrationsverket, Dom- myndigheter, Kriminalvården, stolsverket, allmänna domstolar Migrationsverket, Domstols- och allmänna förvaltningsdom- verket, allmänna domstolar och stolar får ha direktåtkomst till allmänna förvaltningsdomstolar uppgifter i belastningsregistret. får ha direktåtkomst till upp- Direktåtkomsten ska begränsas gifter i belastningsregistret. till att endast gälla sådana upp- Direktåtkomsten ska begränsas gifter som myndigheterna har till att endast gälla sådana upp- rätt att få ut enligt lagen gifter som myndigheterna har (1998:620) om belastnings- rätt att få ut enligt lagen register eller denna förordning. (1998:620) om belastnings- register eller denna förordning. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2028. 49 Senaste lydelse 2025:339. Författningsförslag Ds 2026:4 1.48 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:1135) om misstankeregister Härigenom föreskrivs att 6 § förordningen (1999:1135) om misstankeregister ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 §50 Säkerhetspolisen, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Skatteverket, Tullverket, Kustbevakningen, Tullverket, Kustbevakningen, åklagarmyndigheter, Kriminal- Försäkringskassan, åklagarmyn- vården, Domstolsverket, allmän- digheter, Kriminalvården, Dom- na domstolar, allmänna förvalt- stolsverket, allmänna domstolar, ningsdomstolar och Migrations- allmänna förvaltningsdomstolar verket får ha direktåtkomst till och Migrationsverket får ha uppgifter i misstankeregistret. direktåtkomst till uppgifter i Direktåtkomsten ska begränsas misstankeregistret. Direktåt- till att endast gälla sådana upp- komsten ska begränsas till att gifter som myndigheterna har endast gälla sådana uppgifter rätt att få ut enligt lagen som myndigheterna har rätt att (1998:621) om misstankeregister få ut enligt lagen (1998:621) om eller denna förordning. misstankeregister eller denna förordning. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2028. 50 Senaste lydelse 2025:340. Ds 2026:4 Författningsförslag 1.49 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet Härigenom föreskrivs att 8 l § förordningen (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 l §51 På begäran av Ekobrottsmyn- På begäran av Ekobrottsmyn- digheten, Kustbevakningen, digheten, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Säkerhets- Polismyndigheten, Säkerhets- polisen, Tullverket eller polisen, Tullverket, Försäk- Åklagarmyndigheten ska ringskassan eller Åklagarmyn- uppgifter lämnas ut från beskatt- digheten ska uppgifter lämnas ut ningsdatabasen i den utsträck- från beskattningsdatabasen i den ning det behövs för att före- utsträckning det behövs för att bygga, förhindra eller upptäcka förebygga, förhindra eller upp- brottslig verksamhet eller utreda täcka brottslig verksamhet eller eller lagföra brott. utreda eller lagföra brott. De uppgifter som ska lämnas ut med stöd av första stycket är 1. uppgifter per betalningsmottagare i en sådan arbetsgivar- deklaration eller förenklad arbetsgivardeklaration som avses i 26 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244), 2. identifikationsuppgifter för den uppgiftsskyldige och betalningsmottagaren, och 3. uppgift om den redovisningsperiod som deklarationen avser. På begäran av Ekobrotts- På begäran av Ekobrotts- myndigheten, Polismyndig- myndigheten, Polismyndig- heten, Säkerhetspolisen, Tull- heten, Säkerhetspolisen, Tull- verket eller Åklagarmyndig- verket, Försäkringskassan eller heten ska sådana uppgifter som Åklagarmyndigheten ska sådana avses i 2 kap. 3 § första stycket uppgifter som avses i 2 kap. 3 § 1–6, 8 och 11 lagen (2001:181) första stycket 1–6, 8 och 11 lagen om behandling av uppgifter i (2001:181) om behandling av Skatteverkets beskattnings- uppgifter i Skatteverkets 51 Senaste lydelse 2025:654. Författningsförslag Ds 2026:4 verksamhet lämnas ut från beskattningsverksamhet lämnas beskattningsdatabasen om upp- ut från beskattningsdatabasen gifterna behövs i en utredning om uppgifterna behövs i en om självständigt förverkande. utredning om självständigt förverkande. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2028. Ds 2026:4 Författningsförslag 1.50 Förslag till förordning om ändring i förordning (2017:504) om internationellt polisiärt samarbete Härigenom föreskrivs att 5 kap. 3 § och 10 kap. 4 § förordningen (2017:504) om internationellt polisiärt samarbete ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 3 §52 Det svenska kontaktstället ska bistå den egna myndigheten och de myndigheter som anges i andra stycket med att söka uppgifter i utländska dna-register, fingeravtrycksregister och fordonsregister enligt de förutsättningar som anges i 7 kap. 2 § första stycket och 4 eller 6 § lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete. Myndigheter som får begära Myndigheter som får begära sökningar är sökningar är 1. Säkerhetspolisen, Eko- 1. Säkerhetspolisen, Eko- brottsmyndigheten, Åklagar- brottsmyndigheten, Åklagar- myndigheten, Tullverket och myndigheten, Tullverket och Kustbevakningen när det gäller Kustbevakningen när det gäller dna-register, dna-register, 2. Säkerhetspolisen, 2. Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen Tullverket, Kustbevakningen, och Skatteverket när det gäller Försäkringskassan och Skatte- fingeravtrycksregister, och verket när det gäller finger- 3. Säkerhetspolisen, Åklagar- avtrycksregister, och myndigheten, Ekobrottsmyn- 3. Säkerhetspolisen, Åklagar- digheten, Europeiska åklagar- myndigheten, Ekobrottsmyn- myndigheten och Tullverket när digheten, Europeiska åklagar- det gäller fordonsregister. myndigheten och Tullverket när det gäller fordonsregister. 52 Senaste lydelse 2025:148. Författningsförslag Ds 2026:4 Polismyndigheten är svenskt kontaktställe vid utbyte av dna- profiler, fingeravtryck och fordonsuppgifter enligt Prümråds- beslutet. 10 kap. 4 §53 Svenska behöriga brottsbekämp- Svenska behöriga brottsbekämp- ande myndigheter enligt inform- ande myndigheter enligt inform- ationsutbytesdirektivet är ationsutbytesdirektivet är – Polismyndigheten, – Polismyndigheten, – Ekobrottsmyndigheten i – Ekobrottsmyndigheten i den polisverksamhet som den polisverksamhet som bedrivs vid myndigheten, bedrivs vid myndigheten, – Tullverket, – Tullverket, – Kustbevakningen, och – Kustbevakningen, – Skatteverket i dess brotts- – Skatteverket i dess brotts- bekämpande verksamhet. bekämpande verksamhet, och – Försäkringskassan i dess brottsbekämpande verksamhet. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2028. 53 Senaste lydelse 2024:991. Ds 2026:4 Författningsförslag 1.51 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1980:995) om skyldighet för Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten att lämna uppgifter till andra myndigheter Härigenom föreskrivs att 1 § förordningen (1980:995) om skyldighet för Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten att lämna uppgifter till andra myndigheter ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §54 Utöver vad som annars följer av Utöver vad som annars följer av lag eller förordning är Försäk- lag eller förordning är Försäk- ringskassan och Pensionsmyn- ringskassan och Pensionsmyn- digheten skyldiga att lämna upp- digheten skyldiga att lämna upp- gifter till andra myndigheter gifter till andra myndigheter enligt denna förordning. enligt denna förordning. Skyldigheten gäller dock inte i Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2028. 54 Senaste lydelse 2009:1180. Författningsförslag Ds 2026:4 1.52 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2025:000) om underrättelseskyldighet för Polismyndigheten, åklagare och domstolar i fråga om överträdelser som rör bidragsbrott Härigenom föreskrivs att 1 § förordningen (2025:000) om underrättelseskyldighet för Polismyndigheten, åklagare och domstolar i fråga om överträdelser som rör bidragsbrott ska ha följande lydelse. Lydelse enligt Ds 2025:26 Föreslagen lydelse

12 § När Försäkringskassan verkställer beslut om genomsökning på distans får Försäkringskassan uppmana den som närvarar vid åtgärden att tillfälligt lämna ifrån sig elektronisk kommunikationsutrustning enligt 28 kap. 10 f § rättegångsbalken. I paragrafen regleras Försäkringskassans befogenhet att uppmana den som närvarar vid en genomsökning på distans att tillfälligt lämna ifrån sig elektronisk kommunikationsutrustning. Övervägandena finns i avsnitt 3.6.1. I paragrafen ges Försäkringskassan en möjlighet att uppmana den som närvarar vid en genomsökning på distans att tillfälligt lämna Författningskommentar Ds 2026:4 ifrån sig sin mobiltelefon eller annan kommunikationsutrustning. Den rätten gäller när Försäkringskassan verkställer en sådan genom- sökning. Den som närvarar vid en genomsökning på distans är enligt 28 kap. 10 f § rättegångsbalken skyldig att på tillsägelse tillfälligt lämna ifrån sig egendomen om det kan antas att utredningen annars försvåras. Om den som närvarar motsätter sig detta kan våld behöva användas och egendomen får i sådant fall omhändertas av en polisman i enlighet med 28 kap. 10 f § rättegångsbalken. Försäk- ringskassan kan endast uppmana den som ska närvara vid åtgärden att lämna ifrån sig utrustningen på frivillig väg.

13 § Försäkringskassan får inte, utöver vad som följer av 6–12 §§, besluta om eller verkställa beslut om tvångsmedel. Paragrafen innehåller en förtydligande bestämmelse om att Försäk- ringskassans befogenhet att besluta om eller verkställa tvångsmedel inte får gå utöver vad som anges i denna lag. Övervägandena finns i avsnitt 3.6.1. Om det i en förundersökning uppstår behov av att använda andra tvångsmedel, än de som Försäkringskassan får verkställa, innebär det att åklagaren kommer att behöva anlita biträde av Polismyndigheten för verkställande av tvångsmedlet. Detta gäller även om förunder- sökningen i övrigt genomförs med Försäkringskassans biträde. Förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet

14 § brottsdatalagen (2018:1177). Övervägandena finns i avsnitt 6.7.4. I 2 kap. 14 § brottsdatalagen föreskrivs att det är förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter. Se vidare författningskommentaren till den bestämmelsen (prop. 2017/18:232 s. 155 ff. och 448). Undan- taget från det generella sökförbudet gäller vid sökning i alla slags personuppgifter, dvs. både personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga och personuppgifter som inte har det. Undantaget från sökförbudet medger att uppgifter som rör hälsa används som sökbegrepp, även om det skulle leda till ett urval av personer grundat på känsliga uppgifter. I vilken utsträckning det är tillåtet att behandla någon eller några av de personuppgifter i det urval som sökningen resulterat i får prövas mot huvudregeln om behandling av känsliga personuppgifter i 2 kap. 11 § brottsdatalagen. Rätten att göra sökning enligt denna paragraf medför således inte en generell rätt att fortsätta att behandla uppgifterna. Ds 2026:4 Författningskommentar Utlämnande av personuppgifter

15 § Utöver vad som annars följer av lag eller förordning är hälso- och sjukvårdspersonalen skyldig att lämna ut sådana uppgifter som 1. gäller huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning om upp- gifterna i ett enskilt fall begärs av en domstol, en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kronofogdemyndigheten, Skatteverket, Tullverket, Försäkringskassan i dess verksamhet enligt lagen (2026:000) om Försäkringskassans brottsbekämpande verksam- het eller, under höjd beredskap, av Försvarsmakten, 2. begärs av Säkerhetspolisen i ett enskilt fall och behövs i myndighetens verksamhet för personskydd för a. statschefen, tronföljaren, en annan medlem av kungahuset, en talman, en riksdagsledamot, statsministern, ett statsråd, en stats- sekreterare eller kabinettssekreteraren, b. en person vars personskydd Säkerhetspolisen ansvarar för i samband med statsbesök och liknande händelser, eller c. en person som Säkerhetspolisen i ett enskilt fall har beslutat om personskydd för, 3. begärs av Säkerhetspolisen i ett enskilt fall och behövs i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upp- täcka brottslig verksamhet som innefattar terroristbrottslighet eller brott enligt 18 eller 19 kap. brottsbalken eller annat brott mot Sveriges säkerhet, 4. behövs för en rättsmedicinsk undersökning, 5. Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor behöver för sin verksamhet, 6. behövs för prövning av ett ärende om att avskilja en studerande från högskoleutbildning eller polisprogrammet, eller 7. behövs för prövning av någons lämplighet att ha körkort, traktorkort eller taxiförarlegitimation enligt taxitrafiklagen (2012:211). Paragrafen innehåller bestämmelser som anger i vilken utsträckning hälso- och sjukvårdspersonal är skyldig att lämna ut uppgifter. Paragrafen ändras genom att Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet läggs till de myndigheter som hälso- och sjukvårds- personal är skyldiga att lämna uppgifter till enligt första punkten. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.3. Författningskommentar Ds 2026:4 Ändringen i första punkten innebär att hälso- och sjukvårds- personalens skyldighet att lämna ut uppgifter även ska omfatta Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Hälso- och sjukvårdspersonal är därmed skyldig att lämna ut uppgifter som gäller huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning, om upp- gifterna i ett enskilt fall begärs av Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. Av bestämmelsen framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2028. Övervägandena finns i kapitel 11. 13.36 Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism Ändringarna i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism innebär att 4 a kap. 1 § ändras. 4 a kap.

16 § folkbokföringslagen verksamhet, (1991:481), eller 2. uppgifter som behövs i ett 3. uppgifter om en studer- ärende hos Skatteverket om ande, om uppgifterna behövs för skyddad folkbokföring enligt prövning av ett ärende om att 16 § folkbokföringslagen avskilja denne från högskole- (1991:481), eller utbildning eller polisprogram- 3. uppgifter om en studer- met. ande, om uppgifterna behövs för prövning av ett ärende om att avskilja denne från högskole- utbildning eller polisprogram- met. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. Ds 2026:4 Författningsförslag 1.38 Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659) Härigenom föreskrivs att 6 kap. 15 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 15 §45 Utöver vad som annars följer av Utöver vad som annars följer av lag eller förordning är hälso- och lag eller förordning är hälso- och sjukvårdspersonalen skyldig att sjukvårdspersonalen skyldig att lämna ut sådana uppgifter som lämna ut sådana uppgifter som 1. gäller huruvida någon 1. gäller huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning, vistas på en sjukvårdsinrättning, om uppgifterna i ett enskilt fall om uppgifterna i ett enskilt fall begärs av en domstol, en åklagar- begärs av en domstol, en åklagar- myndighet, Polismyndigheten, myndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kronofogde- Säkerhetspolisen, Kronofogde- myndigheten, Skatteverket myndigheten, Skatteverket, Tullverket eller, under höjd Tullverket, Försäkringskassan i beredskap, av Försvarsmakten, dess verksamhet enligt lagen 2. begärs av Säkerhetspolisen (2026:000) om Försäkrings- i ett enskilt fall och behövs i kassans brottsbekämpande verk- myndighetens verksamhet för samhet eller, under höjd personskydd för beredskap, av Försvarsmakten, a) statschefen, tronföljaren, 2. begärs av Säkerhetspolisen en annan medlem av kungahuset, i ett enskilt fall och behövs i en talman, en riksdagsledamot, myndighetens verksamhet för statsministern, ett statsråd, en personskydd för statssekreterare eller kabinetts- a) statschefen, tronföljaren, sekreteraren, en annan medlem av kungahuset, b) en person vars person- en talman, en riksdagsledamot, skydd Säkerhetspolisen ansvarar statsministern, ett statsråd, en för i samband med statsbesök statssekreterare eller kabinetts- och liknande händelser, eller sekreteraren, 45 Senaste lydelse 2025:1398. Författningsförslag Ds 2026:4 c) en person som Säkerhets- b) en person vars person- polisen i ett enskilt fall har skydd Säkerhetspolisen ansvarar beslutat om personskydd för, för i samband med statsbesök 3. begärs av Säkerhetspolisen och liknande händelser, eller i ett enskilt fall och behövs i c) en person som Säkerhets- myndighetens verksamhet för polisen i ett enskilt fall har att förebygga, förhindra eller beslutat om personskydd för, upptäcka brottslig verksamhet 3. begärs av Säkerhetspolisen som innefattar terrorist- i ett enskilt fall och behövs i brottslighet eller brott enligt 18 myndighetens verksamhet för eller 19 kap. brottsbalken eller att förebygga, förhindra eller annat brott mot Sveriges upptäcka brottslig verksamhet säkerhet, som innefattar terrorist- 4. behövs för en rättsmedi- brottslighet eller brott enligt 18 cinsk undersökning, eller 19 kap. brottsbalken eller 5. Socialstyrelsens råd för annat brott mot Sveriges vissa rättsliga, sociala och medi- säkerhet, cinska frågor behöver för sin 4. behövs för en rättsmedi- verksamhet, cinsk undersökning, 6. behövs för prövning av ett 5. Socialstyrelsens råd för ärende om att avskilja en studer- vissa rättsliga, sociala och medi- ande från högskoleutbildning cinska frågor behöver för sin eller polisprogrammet, eller verksamhet, 7. behövs för prövning av 6. behövs för prövning av ett någons lämplighet att ha kör- ärende om att avskilja en studer- kort, traktorkort eller taxiförar- ande från högskoleutbildning legitimation enligt taxitrafik- eller polisprogrammet, eller lagen (2012:211). 7. behövs för prövning av någons lämplighet att ha kör- kort, traktorkort eller taxiförar- legitimation enligt taxitrafik- lagen (2012:211). Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028. Ds 2026:4 Författningsförslag 1.39 Förslag till förordning (2026:000) om Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet Härigenom föreskrivs följande. Förordningens innehåll

17 § Sekretess gäller i verksamhet som avser rättsligt samarbete på begäran av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, för uppgift som hänför sig till en utredning enligt bestämmelserna om förunder- sökning i brottmål eller en angelägenhet som angår tvångsmedel, om det kan antas att det varit en förutsättning för den andra statens eller den mellanfolkliga domstolens begäran att uppgiften inte skulle röjas. Motsvarande sekretess gäller hos Polismyndigheten, Säkerhets- polisen, en åklagarmyndighet, Tullverket, Kustbevakningen, Skatte- verket, Migrationsverket, Försäkringskassan, Regeringskansliet och en utlandsmyndighet för uppgift som avser en registrering i Schengens informationssystem om 1. omhändertagande av en person som har efterlysts för överlämnande eller utlämning, 2. diskreta kontroller, undersökningskontroller eller särskilda kontroller, eller 3. okända efterlysta personer som söks för identifiering. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år. Paragrafen reglerar sekretess till skydd för uppgifter i utländska brottsutredningar när dessa förekommer hos svenska myndigheter. Paragrafens andra stycke ändras på så sätt att sekretess enligt det stycket ska gälla även hos Försäkringskassan. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.4. Ändringen i andra stycket innebär att sekretess gäller hos Försäk- ringskassan för uppgift som avser en registrering i Schengens Ds 2026:4 Författningskommentar informationssystem enligt vad som framgår av punkterna 1–3. Sekretess gäller under de förutsättningar som anges i första stycket. 32 kap. 3 a § Sekretessen enligt 3 § hindrar inte att uppgift om en enskilds personliga förhållanden lämnas till 1. en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Tullverket, Kustbevakningen, Försäkringskassan eller Skatteverket, om uppgiften behövs för att utreda ett begånget brott för vilket fängelse är föreskrivet eller för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket fängelse är föreskrivet, eller 2. en kommun eller en myndighet som ansvarar för räddnings- tjänst enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, om uppgiften behövs för att förebygga en hotande olycka eller för att begränsa verkningarna av en redan inträffad olycka. Paragrafen bryter sekretessen för uppgifter som har inhämtats genom kameraövervakning i förhållande till vissa myndigheter. Första punkten har ändrats. Ändringen innebär att Försäkrings- kassan anges som en av de myndigheter som sekretessen bryts i förhållande till. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.1. Ändringen innebär att sekretess enligt 3 § inte hindrar att en uppgift om enskilds personliga förhållanden lämnas till Försäkrings- kassan, om uppgiften behövs för att utreda ett begånget brott för vilket fängelse är föreskrivet eller för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket fängelse är föreskrivet. 35 kap.

22 §§ brottsdatalagen (2018:1177). De nu angivna bestämmelserna sätter gränser för när behandling som har till ändamål att överföra information till en utländsk myndighet eller organisation över huvud taget får förekomma. Vid överföring av personuppgifter till tredjeland ska regleringen i 8 kap. brottsdatalagen också tillämpas. För att utlämnande ska få ske krävs därutöver att det inte på grund av sekretess finns hinder mot att lämna över uppgifter till den utländska mottagaren, vilket nu aktuell paragraf tar sikte på. Enligt första stycket får personuppgifter lämnas till Interpol, Europol eller en polismyndighet eller åklagarmyndighet i en stat som är ansluten till Interpol. Av andra stycket framgår att en förutsättning för att personuppgifter ska få lämnas ut enligt första stycket är att mottagaren behöver uppgifterna för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda brott eller fullgöra för- pliktelser som följer av internationella åtaganden. Bestämmelserna ger utrymme för att lämna ut uppgifter såväl på begäran som utan föregående framställning. I tredje stycket anges att personuppgifter får lämnas ut till en utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt. Bestämmelsen är tillämplig när den internationella överenskommelsen ålägger Sverige att lämna ut vissa slag av uppgifter. Däremot gäller den inte för överenskommelser där det enbart sägs att utlämnande får ske. I sådana fall kan en prövning göras enligt 8 kap. 3 § 2 offentlighets- och sekretesslagen.

27 § OSL. Integritetsskyddet Den nu föreslagna regleringen motsvarar de sekretessbrytande bestämmelserna i brottsdatalagarna för de övriga brottskämpande myndigheterna. Den innebär alltså att ett sekretessgenombrott tillåts endast i vissa fall. Ytterligare en begränsning är, som nämnts ovan, att bestämmelsen endast avser uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga. Bestämmelsen om utlämnande ska också ses tillsammans med övriga regler för behandling av personuppgifter på brottsdatalagens område. För behandling av gemensamt tillgängliga uppgifter ska gälla särskilda begränsningar. Bland annat ska bara vissa typer av uppgifter vara åtkomliga vid sökning. Vidare ska det framgå för vilket ändamål uppgiften behandlas. Detta följer av 2 kap. 3 § brottsdatalagen. Upplysningar som rör misstänkt brottslig En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 verksamhet ska förses med upplysning om källans tillförlitlighet och uppgifternas riktighet i sak. Om direktåtkomst beviljas och den mottagande myndigheten använder den för att hämta uppgifter till sina system, kommer även den mottagande myndighetens brotts- datalag att bli tillämplig. En viktig del i integritetsskyddet är att en personuppgiftsansvarig är skyldig att se till att tillgången till person- uppgifter begränsas till vad var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter, se 3 kap. 6 § brottsdatalagen. Upplysningsbestämmelse Försäkringskassans brottsdatalag bör innehålla en upplysning om att regeringen har möjlighet enligt 8 kap. 7 § regeringsformen att meddela föreskrifter om att uppgifter får lämnas ut även i andra fall än de som nu angetts. En sådan upplysningsbestämmelse finns till exempel i 2 kap. 16 § 1 polisens brottsdatalag och 2 kap. 10 § 1 Skatteverkets brottsdatalag. Sammanfattning Sammanfattningsvis föreslås alltså att Polismyndigheten, Säkerhets- polisen, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Kustbevak- ningen, Tullverket och Skatteverket, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 § OSL, ska ha rätt att ta del av personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga i Försäk- ringskassans brottsbekämpande verksamhet, om den mottagande myndigheten behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verk- samhet. Det ska upplysas om att regeringen har möjlighet att meddela föreskrifter om att uppgifter får lämnas ut även i andra fall. 6.9.6 Uppgiftslämnande till Europeiska åklagarmyndigheten Förslag Europeiska åklagarmyndigheten ska ha samma tillgång till relevanta personuppgifter i Försäkringskassans brottsbekämp- Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan ande verksamhet som en svensk åklagarmyndighet. Ett uppgifts- lämnande till Europeiska åklagarmyndigheten ska inte hindras av förundersökningssekretess eller sekretess i internationellt rättsligt samarbete. Skälen för utredningens bedömning Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) är en EU-myndighet med uppgift att utreda, lagföra och väcka talan för brott som skadar EU:s ekonomiska intressen. Sverige deltar i Eppo. Eppos behörighet omfattar i första hand brott enligt Europa- parlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (SEFI-direktivet). Exempel på brott som kan omfattas av behörigheten är bedrägeri, penningtvätt, korruption och mutbrott. De medlemsstater som deltar i Eppo avsäger sig sin primära behörighet när det gäller utredning och lagföring av brott som omfattas av Eppos materiella och territoriella behörighet. Eppo har alltså rätt att inleda, ta över och genomföra förundersökningar i de deltagande medlemsstaterna för sådana brott, om dessa riktar sig mot EU:s finansiella intressen. Nationella åklagare i medlemsstaterna får inleda förundersökning för brott som ligger inom Eppos behörighet, men Eppo måste då informeras och har därefter rätt att ta över utredningen. Samarbetet inom Eppo regleras genom förordningen (EU) 2017/1939 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten. Lagen (2024:461) om Sveriges deltagande i Europeiska åklagarmyndigheten innehåller kompletter- ande bestämmelser till EU-förordningen. En uppgift för vilken sekretess gäller enligt offentlighets- och sekretesslagen får lämnas ut till Eppo om uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk åklagarmyndighet. När det gäller tillgången till person- uppgifter jämställs alltså Eppo med en svensk åklagarmyndighet. Brottsdatalagarna för de olika brottsbekämpande myndigheterna innehåller en sekretessbrytande bestämmelse som möjliggör detta. Att Eppo ska ha samma tillgång till personuppgifter som en svensk åklagarmyndighet innebär att sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 § OSL inte ska hindra att uppgifter i En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet lämnas till Eppo, om övriga förutsättningar för ett utlämnande är uppfyllda enligt vad som föreslås i avsnitt 6.9.5. Den sekretessbrytande bestämmelsen som föreslås i avsnitt 6.9.5 gäller vid utlämnande till andra svenska brottsbekämpande myndig- heter. Som angetts behöver en sådan sekretessbrytande bestämmelse inte omfatta förundersökningssekretess enligt 18 kap. 1 § OSL. Det beror på att sådan sekretess gäller för en uppgift även när den lämnats ut till en annan brottsbekämpande myndighet. Förunder- sökningssekretess hindrar därmed i princip inte att en uppgift lämnas till en annan brottsbekämpande myndighet, till exempel Åklagarmyndigheten. Därför har det inte funnits något generellt behov av att bryta sekretessen enligt 18 kap. 1 § OSL. De svenska bestämmelserna om handlingsoffentlighet och sekretess gäller dock inte för handlingar och uppgifter hos Eppo, även om de förvaras i Sverige.151 Sekretess enligt 18 kap. 1 § OSL skulle därför kunna hindra att uppgifter lämnas till Eppo. Därför har i brottsdatalagarna för de övriga brottsbekämpande myndigheterna tagits in en bestämmelse som bryter sekretessen enligt 18 kap. 1 § OSL för att möjliggöra för en brottsbekämpande myndighet att lämna uppgifter till Eppo. I fråga om övriga brottsbekämpande myndigheter har bedöm- ningen gjorts att det även behövs ett undantag från sekretess enligt 8 kap. 17 § OSL för att Eppo-åklagare ska kunna ta del av samma information under förundersökning som nationella åklagare. Den brottslighet som Eppo arbetar med kommer i många fall att vara gränsöverskridande och sekretess kan då gälla enligt 18 kap. 17 § OSL.152 Brottsdatalagarna för övriga brottsbekämpande myndigheter anger alltså att rätten för Eppo att ta del av personuppgifter i samma utsträckning som en svensk åklagarmyndighet inte inskränks av sekretess enligt 18 kap. 1 eller 17 § OSL. Personuppgifter i Försäk- ringskassans brottsbekämpande verksamhet kan också vara relevanta för åklagarna i Eppo. Till exempel omfattar Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet penningtvättsbrott. En motsvarande sekretessbrytande bestämmelse som finns i brottsdatalagarna för 151 Se prop. 2023/24:87 s. 55-61. 152 Se prop. 2023/24:87 s. 74 f. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan övriga brottsbekämpande myndigheter ska därför finnas i Försäk- ringskassans brottsdatalag. 6.10 Elektroniskt utlämnande 6.10.1 Direktåtkomst Förslag Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatte- verket ska få medges direktåtkomst till personuppgifter i Försäk- ringskassans brottsbekämpande verksamhet. Direktåtkomsten ska endast få avse personuppgifter som är gemensamt tillgängliga. I lagen ska det upplysas om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av 8 kap. 7 § regerings- formen kan meddela närmare föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten samt om behörighet och säkerhet. Skälen för utredningens förslag Det är viktigt med ett effektivt informationsutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna. I avsnitt 6.9.5 föreslås en sekretessbrytande bestämmelse för att underlätta informations- utbytet. Den föreslagna bestämmelsen har sin motsvarighet i brotts- datalagarna för övriga brottsbekämpande myndigheter. För att bidra till ett effektivt informationsutbyte innehåller brottsdatalagarna för de brottsbekämpande myndigheterna en rätt till direktåtkomst till personuppgifter hos övriga brottsbekämpande myndigheter. Ett elektroniskt utlämnande genom direktåtkomst ska skiljas från andra former av elektroniskt utlämnande. Utlämnande av personuppgifter på medium för automatiserad behandling kan göras på många olika sätt. Det kan vara fråga om att personuppgifter lämnas genom till exempel ett e-postmeddelande eller ett En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 usb-minne. Med direktåtkomst avses vanligtvis att någon har direkt tillgång till någon annans register eller databas och på egen hand kan söka efter informationen där, dock utan att kunna påverka inne- hållet. Vid direktåtkomst fattas beslutet om överföring i varje enskilt fall av mottagaren. Den faktiska begränsningen av direktåtkomsten görs med hjälp av olika tekniska lösningar, beroende på hur omfatt- ningen av direktåtkomsten har begränsats i det enskilda fallet. Den myndighet som har medgetts direktåtkomst ska se till att åtkomsten till personuppgifterna hos den myndigheten begränsas till vad var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Detta är viktigt för att uppfylla kravet enligt 3 kap. 6 § brottsdatalagen. Att de brottsbekämpande myndigheterna har direktåtkomst till varandras personuppgifter ökar möjligheterna att skapa överblick och samordning i det brottsbekämpande arbetet och att utnyttja tillgänglig information på ett effektivt sätt. Detta är av stor betydelse eftersom de brottsbekämpande myndigheterna ofta har behov av att på ett snabbt och enkelt sätt få omedelbar tillgång till information, något som är möjligt genom direktåtkomst. Det behov av informa- tionsutbyte som har motiverat direktåtkomst till personuppgifterna hos de nuvarande brottsbekämpande myndigheterna gör sig även gällande beträffande de personuppgifter som kommer att behandlas i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. I förarbetena till bestämmelserna om direktåtkomst i de övriga brottsbekämpande myndigheternas brottsdatalagar har myndig- heternas behov av information vägts mot hänsynen till enskildas integritet.153 En sådan intresseavvägning måste också göras inför att medge övriga brottsbekämpande myndigheter direktåtkomst till personuppgifter i Försäkringskassans brottsbekämpande verksam- het. En viktig aspekt som bör beaktas vid den avvägning som måste göras är om det, när det är fråga om direktåtkomst till sekretess- reglerade uppgifter, gäller sekretess för uppgifterna hos den mot- tagande myndigheten. En annan viktig aspekt är hur uppgifterna sprids och används inom den mottagande myndigheten. Om användandet av uppgifterna inom den myndigheten kan begränsas till en liten krets, är integritetsriskerna mindre än om uppgifterna ges en vid spridning. En tredje aspekt är vilka bestämmelser om informationssäkerhet som gäller hos den mottagande myndigheten. 153 Prop. 2016/17:89 s. 105 ff. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan Det kan till exempel gälla system för behörighet, loggning och tillsyn. Sådant kan säkerställa att informationen endast når dem som har behov av den. Om informationssäkerheten hos den mottagande myndigheten är hög inger möjligheten till direktåtkomst mindre betänkligheter från integritetssynpunkt än vad som annars hade varit fallet. En fjärde aspekt är att möjligheterna att göra integritets- känsliga sökningar bland personuppgifterna inte ska öka bara för att dessa är föremål för direktåtkomst. Det kan anmärkas att de brottsbekämpande myndigheterna har författningar som reglerar behandlingen av personuppgifter på ett likartat sätt. Sekretessregleringen ger också i princip samma skydd för uppgifter i brottsbekämpningen hos samtliga brottsbekämpande myndigheter. Myndigheterna omfattas således av bland annat bestämmelserna om sekretess till skydd för brottsbekämpningen i 18 kap. 1 och 2 §§ OSL och bestämmelserna om sekretess till skydd för enskildas personliga och ekonomiska förhållanden i sådan verk- samhet, som regleras i 35 kap. samma lag. Det finns också en särskild bestämmelse, 11 kap. 4 § OSL, om överföring av sekretess vid direkt- åtkomst. Den bestämmelsen innebär att om en myndighet har elektronisk tillgång till en annan myndighets upptagning för automatiserad behandling och en uppgift i denna upptagning är sekretessreglerad hos den andra myndigheten, blir sekretess- bestämmelsen tillämplig också hos den mottagande myndigheten. Detta gäller dock inte om uppgiften ingår i ett beslut hos den mottagande myndigheten. Det finns även en särskild bestämmelse i 11 kap. 8 § OSL om vad som gäller vid konkurrens mellan den överförda sekretessen och sådan sekretess som är direkt tillämplig hos den mottagande myndigheten. Om de brottsbekämpande myndigheterna ska ges möjlighet till direktåtkomst till varandras personuppgifter, bör den myndighet som beslutar om sådan åtkomst vara skyldig att försäkra sig om att den mottagande myndigheten har en acceptabel säkerhetsnivå, till exempel vad gäller system för utlämnande av behörighet och loggning av transaktioner samt tillsyn. Det kan i sammanhanget noteras att den tekniska utvecklingen fortlöpande ger bättre möjligheter att begränsa tillgången till olika uppgifter och att i efterhand genom bland annat loggningsuppgifter kontrollera hur tillgången har utnyttjats. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 De ökade integritetsrisker som en möjlighet till direktåtkomst kan medföra kan alltså motverkas genom bestämmelser av annat slag, såsom befintliga bestämmelser om sekretess, bestämmelser om tillgång till och sökning bland uppgifter och bestämmelser om informationssäkerhet. Övriga brottsbekämpande myndigheter bör därför ges direktåtkomst till personuppgifter i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Direktåtkomsten bör dock endast få avse personuppgifter som är gemensamt tillgängliga. Direktåtkomst innebär att uppgifter som behandlas av Försäkringskassan blir till- gängliga utanför det sammanhang där de ursprungligen har behand- lats. Det är då ur ett integritetsperspektiv rimligt att de särskilda, mer begränsande reglerna om gemensamt tillgängliga uppgifter, exempelvis särskilda upplysningar och sökbegränsningar, alltid tillämpas. Motsvarande överväganden har gjorts i förarbetena till Skatteverkets brottsdatalag.154 I Försäkringskassans brottsdatalag bör det upplysas om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen kan meddela närmare föreskrifter om omfattningen av direktåtkomst och om behörighet och säkerhet. 6.10.2 Elektroniskt utlämnande på annat sätt Förslag Personuppgifter ska få lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst om det inte är olämpligt. Det ska tas in en upplysningsbestämmelse om att regeringen kan meddela föreskrifter som begränsar möjligheten till ett sådant elektroniskt utlämnande. Skälen för utredningens förslag Elektroniskt utlämnande av personuppgifter på annat sätt än genom direktåtkomst kan göras på många olika sätt. Det kan vara fråga om 154 Se prop. 2016/17:89 s. 107. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan att personuppgifter överlämnas till exempel i e-post eller på ett usb-minne. Att lämna ut personuppgifter elektroniskt innebär behandling av personuppgifter och ett utlämnande förutsätter därmed att reglerna om behandling av personuppgifter följs och att inte annan lagstift- ning hindrar utlämnandet. De brottsbekämpande myndigheterna får lämna ut personupp- gifter elektroniskt om det inte är olämpligt. Som skäl för det har angetts att även om det i relativt stor utsträckning förekommer integritetskänsliga personuppgifter i framför allt brottsbekämpande verksamhet och vid straffverkställighet måste riskerna med att över- föra sådana uppgifter elektroniskt vägas mot behovet av snabb och effektiv kommunikation. Sekretessbestämmelserna tillsammans med regleringen av personuppgiftsbehandling har bedömts skydda enskilda mot att möjligheten att lämna ut personuppgifter elektroniskt missbrukas. Den som överväger att lämna ut person- uppgifter, oavsett i vilken form det görs, måste alltid överväga om sekretessregleringen lägger hinder i vägen och, om så inte är fallet, om regelverket för personuppgiftsbehandling gör det möjligt att lämna uppgifterna i elektronisk form. Mottagaren måste dessutom alltid ha rättslig grund för behandlingen och är även i övrigt skyldig att leva upp till de krav som finns i reglerna om personuppgifts- behandling.155 När Försäkringskassan blir en brottsbekämpande myndighet bör Försäkringskassan i samma utsträckning som andra brottsbekämp- ande myndigheter få lämna ut personuppgifter elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst. Myndigheten bör alltså få lämna ut personuppgifter elektroniskt om det inte är olämpligt. I fråga om elektroniskt utlämnande på annat sätt än genom direktåtkomst bör skillnad göras mellan utlämnande till myndig- heter och utlämnande till enskilda. Det bör normalt inte anses olämpligt att lämna personuppgifter elektroniskt till myndigheter.156 Om det i ett enskilt fall skulle bedömas vara olämpligt bör emellertid personuppgifterna lämnas på annat sätt. När det gäller elektroniskt utlämnande till enskilda kan det krävas närmare överväganden bland annat med hänsyn till vem mottagaren är och vilken säkerhet mottagaren har för sin personuppgifts- 155 Se prop. 2017/18:269 s. 135 f. 156 Jfr SOU 2025:45 s. 294 ff. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 behandling. I de fallen är det svårare att göra en generell bedömning av om elektroniskt utlämnande kan vara lämpligt. När ett elektron- iskt utlämnande är att anse som olämpligt får utvecklas genom tillsynsmyndighetens arbete och i domstolspraxis. Det bör också finnas utrymme för regeringen att meddela föreskrifter som begränsar möjligheten att lämna ut personuppgifter elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst. Försäkrings- kassans brottsdatalag bör innehålla en upplysning om att regeringen kan meddela sådana föreskrifter. 6.11 Längsta tid som personuppgifter får behandlas 6.11.1 Bestämmelser om längsta tid som personuppgifter får behandlas Förslag Försäkringskassans brottsdatalag ska innehålla bestämmelser om längsta tid som personuppgifter får behandlas. Bestämmelserna ska bara gälla uppgifter som behandlas automatiserat. Det ska tas in en upplysningsbestämmelse som anger att det av brottsdatalagen framgår att personuppgifter inte får behandlas under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Skälen för utredningens förslag I övriga brottsbekämpande myndigheters brottsdatalagar finns bestämmelser om längsta tid för behandling av personuppgifter. Bestämmelser om hur länge uppgifter får behandlas finns i särskilda kapitel i brottsdatalagarna. Samma sak bör gälla i Försäkringskassans brottsdatalag. Det föreslås därför att det ska införas regler om hur länge uppgifter får behandlas i den nya brottsdatalagen och att bestämmelserna ska samlas i ett särskilt kapitel. Bestämmelserna ska bara gälla för automatiserad behandling. Det innebär att bestäm- Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan melserna inte ska tillämpas på exempelvis uppgifter på papper. Samma sak gäller enligt de andra brottsbekämpande myndigheternas brottsdatalagar. I 2 kap. 17 § brottsdatalagen anges att personuppgifter inte får behandlas under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. I likhet med hur Skatteverkets brotts- datalag är utformad, föreslås att det i Försäkringskassans brotts- datalag tas in en bestämmelse som hänvisar till 2 kap. 17 § brottsdata- lagen. På så sätt tydliggörs att personuppgifter inte får behandlas under längre tid än vad som är nödvändigt, utan att det behöver införas någon egen bestämmelse om detta i den nya lagen. I övriga bestämmelser som föreslås införas i kapitlet anges hur länge vissa typer av personuppgifter får behandlas inom den ram som sätts av denna huvudregel. Oavsett vilken bedömning som görs av nyttan med behandlingen av en viss personuppgift får den alltså inte behandlas längre än vad som anges i respektive bestämmelse. 6.11.2 Personuppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga Förslag Personuppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga ska inte få behandlas längre än ett år efter det att ärendet avslutades. Om personuppgifterna inte kan hänföras till ett ärende får de inte behandlas längre än ett år efter det att de behandlades automatiserat första gången. Därefter ska all behandling av personuppgifterna upphöra. Bestämmelsen i brottsdatalagen som medger längre automatiserad behandling för arkivering och bevarande av allmänna handlingar ska inte gälla för personuppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga. Den längsta tiden för behandling ska inte gälla person- uppgifter i ärenden om utredning av brott. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 Skälen för utredningens förslag Längsta tid I samband med att Skatteverkets brottsdatalag infördes framhölls att det fanns anledning att göra skillnad mellan uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga och andra uppgifter, vid bestämmande av längsta tid som uppgifter får behandlas. När det gäller uppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga, bedömdes behovet att av verksamhetsskäl behandla dem under längre tid typiskt sett vara begränsat. Dessutom anfördes att det från integritetssynpunkt är särskilt angeläget att sådana uppgifter inte behandlas under längre tid, eftersom det endast skulle gälla ett fåtal begränsningar för behandlingen av dem.157 I 4 kap. 2 § Skatteverkets brottsdatalag finns en bestämmelse om längsta tid som personuppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga får behandlas. Av bestämmelsen framgår att sådana uppgifter inte får behandlas längre än ett år efter det att ärendet avslutades, om de behandlas i ett ärende, eller ett år efter det att de behandlades automatiserat första gången, om de inte kan hänföras till ett ärende. I 4 kap. 2 § Tullverkets brottsdatalag finns en bestämmelse med motsvarande innehåll. Även i Försäkringskassans brottsdatalag finns det anledning att göra en åtskillnad mellan uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga respektive andra uppgifter vid bedömningen av hur lång tid uppgifter ska få behandlas. Eftersom det ställs lägre krav vid behandling av personuppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga, än för uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga, bör sådana uppgifter få behandlas under kortare tid än uppgifter som har gjort gemensamt tillgängliga. Samma längsta tid som gäller enligt både Skatteverkets och Tullverkets brottsdatalagar bör gälla enligt Försäkringskassans brottsdatalag. Det föreslås därför att person- uppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga ska få behandlas i högst ett år efter det att ärendet avslutades. Uppgifter som inte kan hänföras till ett ärende får i stället behandlas i längst ett år från det att de behandlade automatiserat första gången. 157 Prop. 2016/17:89 s. 120. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan Undantag från bestämmelse om arkivering Enligt 2 kap. 17 § första stycket brottsdatalagen får personuppgifter inte behandlas under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Det hindrar enligt andra stycket inte att en behörig myndighet arkiverar och bevarar allmänna handlingar eller att arkivmaterial lämnas till en arkivmyndighet. Enligt både Skatteverkets och Tullverkets brottsdatalagar gäller att all automatiserad behandling av personuppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga ska upphöra när den längsta tiden för behandling har löpt ut. Det görs därför undantag från bestämmelsen om arkivering i 2 kap. 17 § andra stycket brottsdatalagen, se 4 kap. 2 § andra stycket Skatteverkets brottsdatalag och 4 kap. 2 § andra stycket Tullverkets brottsdatalag. Samma sak bör gälla enligt Försäkringskassans brottsdatalag. På så sätt ges dataskyddsreglerna, som syftar till att skydda enskildas integritet, företräde gentemot arkivlagstiftning. Det föreslås därför att bestämmelsen i 2 kap. 17 § andra stycket brottsdatalagen inte ska gälla vid tillämpning av bestämmelsen om längsta tid för behandling av personuppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga. Det innebär att uppgifter som avses i bestämmelsen inte får arkiveras digitalt under längre tid än vad som anges i bestämmelsen. Uppgifterna får dock behandlas för arkivändamål om de överförs till pappersform. Personuppgifter i ärenden om utredning av brott När uppgifter behandlas i ärenden om utredning av brott, finns särskilda skäl för att uppgifter ska få behandlas längre tid än den längsta tid som annars ska gälla för personuppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga.158 Det föreslås därför att bestäm- melsen om längsta tid för behandling inte ska gälla personuppgifter i ärenden om utredning av brott. Motsvarande ordning gäller enligt både Skatteverkets och Tullverkets brottsdatalagar, se 4 kap. 2 § tredje stycket i respektive lag. 158 Jfr prop. 2016/17:89 s. 120. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 6.11.3 Gemensamt tillgängliga personuppgifter i en brottsanmälan som inte har lett till någon utredning om brott Förslag Om en brottsanmälan avskrivs på grund av att den påstådda gärningen inte utgör ett brott, får personuppgifter som finns i anmälan och som har gjorts gemensamt tillgängliga inte längre behandlas för ändamål inom tillämpningsområdet för Försäk- ringskassans brottsdatalag. Om en brottsanmälan i annat fall inte har lett till förundersökning eller annan motsvarande utredning, får personuppgifterna inte behandlas för ändamål inom tillämp- ningsområdet för Försäkringskassans brottsdatalag när åtal inte längre får väckas för brottet. Skälen för utredningens förslag I samband med att den tidigare gällande skattebrottsdatalagen (2017:452) infördes framhöll lagstiftaren att det från integritets- skyddssynpunkt är viktigt att personuppgifter i brottsanmälningar och brottsutredningar inte behandlas i den brottsbekämpande verksamheten sedan det konstaterats att det inte går att komma vidare med brottsmisstankarna. Det bedömdes vara viktigt att det i den brottsbekämpande verksamheten inte framstår som att någon är brottsmisstänkt trots att han eller hon inte längre med fog kan sägas vara det. Å andra sidan konstaterades att information i anmälningar och utredningar som inte lett till att de dåvarande brottsmiss- tankarna bekräftats kan utgöra viktiga pusselbitar i underrättelse- verksamheten och vid utredning av nya brottsmisstankar. Det kan därför finnas ett latent behov av att bevara en brottsanmälan som inte har lett till förundersökning eller annan utredning, åtminstone fram till dess att det brott som anmälan avser har preskriberats. En anmälan som skrivs av på grund av att det inte har förekommit något brott bedömdes dock inte få behandlas längre än vad som behövs för Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan handläggningen.159 Bestämmelserna som infördes i skattebrottsdata- lagen överfördes senare till Skatteverkets brottsdatalag. I den brottsbekämpande verksamhet som Försäkringskassan föreslås få kommer det på samma sätt som i Skatteverkets brotts- bekämpande verksamhet att vara viktigt att skyddet för den enskildes integritet värnas, samtidigt som uppgifter som kan vara viktiga i verksamheten måste kunna behandlas. Det föreslås därför att det införs motsvarande bestämmelser för Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet som finns i Skatteverkets brotts- datalag, vad gäller längsta tid för behandling av personuppgifter i en brottsanmälan som inte har lett till någon förundersökning. Det innebär att personuppgifter i en brottsanmälan som inte har lett till förundersökning eller annan motsvarande utredning får vara tillgängliga i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet även efter det att det fattats beslut om att inte inleda förunder- sökning eller annan utredning med anledning av brottsanmälan. Efter det att det brott som anmälan avser har preskriberats får dock uppgifterna inte längre behandlas automatiserat i den brottsbekämp- ande verksamheten. Anmälningar som skrivs av på grund av att det inte har förekommit något brott föreslås inte få behandlas längre än vad som behövs för handläggningen. 6.11.4 Gemensamt tillgängliga personuppgifter i utredningar om brott Förslag Om en förundersökning har lett till åtal eller annan domstols- prövning, ska personuppgifter som finns i förundersökningen och som har gjorts gemensamt tillgängliga inte få behandlas för ändamål inom den brottsdatalag som föreslås för Försäkrings- kassan längre än fem år efter utgången av det kalenderår då domstolens avgörande fick laga kraft. Om en förundersökning har lagts ner eller avslutats på annat sätt än genom åtal, ska personuppgifterna i förundersökningen inte få behandlas för ändamål inom Försäkringskassans brotts- 159 Prop. 2016/17:89 s. 125 f. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 datalags tillämpningsområde längre än fem år efter utgången av det kalenderår då åklagarens eller förundersökningsledarens beslut meddelades. Detta ska även gälla i fråga om person- uppgifter i andra utredningar som handläggs enligt bestämmelser i 23 kap. rättegångsbalken. Om en förundersökning mot en person har lagts ned, om ett åtal har lagts ned eller om en frikännande dom har fått laga kraft, ska personen inte längre vara sökbar som misstänkt. Skälen för utredningens förslag I en pågående brottsutredning kan uppgifter i tidigare brottsutred- ningar vara av intresse. Så kan till exempel vara fallet om någon återfaller i brott. Omständigheter i en tidigare brottsutredning rörande samma person kan då vara viktiga för den pågående utred- ningen, exempelvis för att få information om tidigare medbrott- slingar eller tillvägagångssätt. Det är därför viktigt att uppgifter ur tidigare förundersökningar får vara tillgängliga även en viss tid efter det att saken har avslutats. Denna tid bör dock inte vara för lång. Fem år har i tidigare lagstift- ningsärenden ansetts utgöra en rimlig avvägning mellan intresset för skydd för enskildas integritet och verksamhetsbehoven.160 Samma tid bör gälla för behandling av personuppgifter i den brotts- bekämpande verksamhet som Försäkringskassan föreslås få. Femårsfristen bör också beräknas på samma sätt. Femårsfristen beräknas med olika utgångspunkt beroende på om personuppgifterna finns i en förundersökning som har lett till åtal eller annan domstolsprövning, eller i en förundersökning som har lagts ned eller avslutats på annat sätt än genom åtal. När person- uppgifterna finns i en förundersökning som har lett till åtal eller annan domstolsprövning räknas femårsfristen från utgången av det kalenderår då domstolens avgörande fick laga kraft. Om uppgifterna finns i en förundersökning som har lagts ned eller avslutats på annat sätt än genom åtal, räknas fristen från utgången av det kalenderår då åklagarens eller förundersökningsledarens beslut meddelades. Samma längsta tid för behandling av personuppgifter föreslås gälla i andra utredningar som handläggs enligt bestämmelserna i 160 Prop. 2009/10:85 s. 226, prop. 2011/12:45 s. 185 och prop. 2016/17:89 s. 126. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan 23 kap. rättegångsbalken. Exempel på detta är en så kallad förutred- ning. Reglerna om förundersökning tillämpas i viss utsträckning analogt på en sådan utredning. En person bör inte längre vara sökbar som misstänkt om en för- undersökning mot personen har lagts ned, om ett åtal har lagts ned eller om en frikännande dom har fått laga kraft. Detta med hänsyn till den enskildes integritet. Det föreslås därför att personen inte längre får vara sökbar som misstänkt i en sådan situation. Mot- svarande ordning gäller enligt Skatteverkets och Tullverkets brotts- datalagar. Detta innebär inte att alla handlingar som rör brotts- misstanken måste rensas ut, utan enbart att personen inte får utpekas som misstänkt och att man vid olika typer av sökningar inte ska få träff på honom eller henne i egenskap av misstänkt.161 6.11.5 Gemensamt tillgängliga personuppgifter i underrättelseverksamhet Förslag Personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga och som kan antas ha samband med sådan brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller mer eller som sker systematiskt, ska inte få behandlas längre än tre år efter utgången av det kalenderår då registreringen avseende personen gjordes. Personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga och som kan antas ha samband med brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det är föreskrivet fängelse i två år eller mer ska inte få behandlas längre än fem år efter utgången av det kalenderår då registreringen gjordes. Om en ny registrering beträffande personens anknytning till brottslig verksamhet görs före utgången av dessa tidsfrister, ska de uppgifter som redan finns om personen få fortsätta att behandlas så länge någon av uppgifterna behandlas. 161 Prop. 2016/17:89 s. 126. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 Skälen för utredningens förslag I Skatteverkets, Tullverkets och Kustbevakningens brottsdatalagar finns bestämmelser om längsta tid för behandling av gemensamt till- gängliga personuppgifter i myndigheternas underrättelseverksam- heter. I samtliga dessa lagar finns en bestämmelse om att person- uppgifter som kan antas ha samband med viss brottslig verksamhet inte får behandlas längre än tre år efter utgången av det kalenderår då registreringen avseende personen gjordes. Om personuppgifterna kan antas ha samband med brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det är föreskriver fängelse i två år eller mer får de behandlas som längst fem år efter utgången av det kalenderår då registreringen gjordes. Samma längsta tid för behandling av gemensamt tillgängliga personuppgifter bör gälla i den underrättelseverksamhet som Försäkringskassan föreslås få bedriva. I likhet med vad som gäller i de övriga myndigheternas brottsdatalagar bör det också föreskrivas att de uppgifter som redan finns om en person får fortsätta att behandlas, om en ny registrering beträffande personens anknytning till brottslig verksamhet görs före utgången av de ovan beskrivna tidsfristerna, så länge någon av uppgifterna får behandlas. Det inne- bär att fristen för hur länge personuppgifter får behandlas kan för- längas, om en ny registrering för samma person görs. Endast sådana omständigheter som har betydelse för personens anknytning till brottslig verksamhet ska påverka hur länge personuppgifterna får behandlas. En sådan omständighet kan vara att personen har begått brott, om det är fråga om ett brott som har någon anknytning till den brottsliga verksamheten. Att en person gör sig skyldig till en helt annan typ av brottslighet torde sällan ha en sådan betydelse. I förarbetena till Skatteverkets brottsdatalag anges också att det inte är uteslutet att en ny registrering som gäller en person kan förlänga tiden för behandling även för andra personer med anknytning till samma brottsliga verksamhet. Till exempel kan ett brott begånget av en person innebära att misstankarna mot en annan person stärks eftersom det tydliggör att båda har starka kopplingar till en viss plats, en viss annan person eller en viss företeelse. I vilka fall en ny registrering avseende en person ska påverka tiden för behandling Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan avseende personer som har anknytning till samma brottsliga verksamhet måste dock avgöras från fall till fall.162 6.11.6 Gemensamt tillgängliga personuppgifter som behandlas för att fullgöra internationella åtaganden Förslag Personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga och som behandlas i syfte att fullgöra internationella åtaganden, ska inte få behandlas längre än ett år efter utgången av det kalenderår då ärendet som uppgifterna behandlades i avslutades. Skälen för utredningens förslag I avsnitt 6.9.2 föreslås att Försäkringskassan ska få göra personupp- gifter som behövs för att fullgöra internationella åtaganden gemen- samt tillgängliga, om det krävs för att den aktuella förpliktelsen ska kunna fullgöras. I samband med att den numera upphävda skattebrottsdatalagen infördes uttalade lagstiftaren att allt arbete som sker för att fullgöra internationella åtaganden i princip är ärendebaserat. När en för- frågan kommer från ett annat land hanteras denna i någon form av ärende. Det bedömdes dock finnas ett behov av att bevara ärenden en tid efter det att de avslutats, bland annat för att i efterhand kunna svara på frågor om vidtagna åtgärder. När ett år har gått efter att ett ärende har avslutats bedömdes dock i allmänhet behovet inte anses vara så stort att det motiverar en fortsatt behandling. 163 Det infördes därför en bestämmelse om att uppgifter som behandlas för att fullgöra internationella åtaganden skulle gallras senast ett år efter utgången av det kalenderår då ärendet som uppgifterna behandlades i avslutades. Samma tidsfrist för längsta behandling av person- uppgifter gäller i dag enligt 4 kap. 8 § Skatteverkets brottsdatalag. 162 Jfr prop. 2017/18:269 s. 129. 163 Prop. 2016/17:89 s. 122. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 Även i den brottsbekämpande verksamhet som Försäkrings- kassan föreslås få borde det eventuella arbete som kommer utföras i syfte att fullgöra internationella åtaganden vara ärendebaserat. Det bör därför införas en bestämmelse i Försäkringskassans brottsdata- lag som motsvarar den i Skatteverkets. Det innebär att person- uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga och som behandlas i syfte att fullgöra internationella åtaganden, inte får behandlas längre än ett år efter utgången av det kalenderår då ärendet som uppgifterna behandlades i avslutades. 6.11.7 Undantag från bestämmelsen som tillåter fortsatt behandling för arkivering Förslag Bestämmelsen i brottsdatalagen som tillåter fortsatt behandling av personuppgifter för arkivering och bevarande av allmänna handlingar ska inte gälla för gemensamt tillgängliga person- uppgifter i underrättelseverksamhet eller för gemensamt tillgäng- liga personuppgifter som behandlas för att fullgöra inter- nationella åtaganden. Skälen för utredningens förslag Som tidigare har redogjorts för finns i 2 kap. 17 § första stycket brottsdatalagen en bestämmelse enligt vilken personuppgifter inte får behandlas under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Det hindrar enligt andra stycket inte att en behörig myndighet arkiverar och bevarar allmänna handlingar eller att arkivmaterial lämnas till en arkivmyndighet. I Skatteverkets brottsdatalag görs undantag från bestämmelsen om arkivering i 2 kap. 17 § andra stycket när det är fråga om behandling av gemensamt tillgängliga personuppgifter i under- rättelseverksamhet eller sådana personuppgifter som behandlas för att fullgöra internationella åtaganden. Sådana uppgifter får alltså inte arkiveras digitalt under längre tid än vad som anges i bestämmelserna Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan om längsta tid för behandling. Uppgifterna får dock behandlas för arkivändamål om de överförs till pappersform. Det finns inte skäl för att någon annan ordning ska gälla enligt Försäkringskassans brottsdatalag. Det bör därför införas en bestäm- melse om att 2 kap. 17 § andra stycket brottsdatalagen inte ska gälla vid tillämpningen av bestämmelserna om längsta tid för behandling av gemensamt tillgängliga personuppgifter i underrättelseverksam- het eller gemensamt tillgängliga personuppgifter som behandlas för att fullgöra internationella åtaganden. 6.11.8 Rätt att meddela föreskrifter Förslag I lagen ska det upplysas om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har rätt att med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om 1. att vissa kategorier av personuppgifter får fortsätta behand- las under längre tid än vad som anges i bestämmelserna i lagen, 2. att personuppgifter får behandlas för arkivändamål av all- mänt intresse eller vetenskapliga, statistiska eller historiska ända- mål under längre tid än vad som anges i bestämmelserna i lagen, och 3. begränsning av behandlingen av personuppgifter vid digital arkivering. Skälen för utredningens förslag I 4 kap. 9 § Skatteverkets brottsdatalag finns en upplysnings- bestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om att personuppgifter får fortsätta behandlas under längre tid än vad som anges i lagen samt föreskrifter om begränsning av behandling av personuppgifter vid digital arkivering. Denna föreskriftsrätt har regeringen med stöd av En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 sin restkompetens enligt 8 kap. 7 § första stycket 2 regerings- formen.164 För att tillgodose intresset av offentlighet och insyn kan det finnas behov av föreskrifter om bevarande för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål. Det kan dessutom finnas skäl för att vissa kategorier av uppgifter ska få behandlas och bevaras under längre tid.165 Vad gäller uppgifter som har arkiverats digitalt kan sådana uppgifter vara sökbara och tillgängliga för vissa tjänstemän. Det kan därför finnas behov av föreskrifter som närmare anger ramen för sådan fortsatt behandling. Syftet med sådana föreskrifter kan vara att förhindra att digitalt arkiverade uppgifter fortsatt behandlas på samma sätt som tidigare i den brottsbekämpande verksamheten, trots att bevarandet inte längre sker för verksamhetsändamål utan för arkivändamål.166 Det finns motsvarande behov av kompletterande föreskrifter i fråga om längsta tid för behandling av personuppgifter i Försäk- ringskassans brottsbekämpande verksamhet. Det bör därför tas in en bestämmelse i lagen som upplyser om att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, har möjlighet att meddela föreskrifter om att personuppgifter får fortsätta behandlas under längre tid än vad som anges i lagen samt föreskrifter om begränsning av behandling av personuppgifter vid digital arkivering. 6.12 Behandling av uppgifter om juridiska personer Förslag Det ska finnas en bestämmelse i Försäkringskassans brottsdata- lag av vilken det framgår att vissa bestämmelser i lagen och vissa bestämmelser i den generella brottsdatalagen ska gälla också vid behandling av uppgifter om juridiska personer. 164 Se prop. 2017/18:269 s. 138. 165 Se prop. 2016/17:89 s. 119. 166 Ibid. s. 120. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan Skälen för utredningens förslag Dataskyddsdirektivet och brottsdatalagen gäller enbart till skydd för fysiska personer. Det har tidigare ansetts att det finns goda skäl att ge visst skydd även för uppgifter om juridiska personer, trots att sådana uppgifter allmänt sett inte är lika angelägna att skydda som uppgifter om fysiska personer. I övriga brottsbekämpande myn- digheters brottsdatalagar finns därför bestämmelser om att vissa bestämmelser även ska tillämpas på uppgifter om juridiska personer. Det finns inte skäl att göra en annan bedömning av behovet av skydd för juridiska personer på området för Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Det bör därför införas en bestäm- melse i Försäkringskassans brottsdatalag om att vissa bestämmelser i den lagen och vissa bestämmelser i brottsdatalagen ska vara tillämpliga vid behandling av uppgifter om juridiska personer. Till att börja med bör bestämmelserna i Försäkringskassans brottsdatalag om personuppgiftsansvar, rättsliga grunder för behandling av personuppgifter och utlämnande av personuppgifter vara tillämpliga. Därutöver bör bestämmelserna om gemensamt till- gängliga uppgifter och om längsta tid som personuppgifter får behandlas gälla även vid sådan behandling. Det föreslås därutöver att följande bestämmelser i den generella brottsdatalagen ska vara tillämpliga vid behandling av uppgifter om juridiska personer: 2 kap. 2 § om diarieföring och handläggning i vissa fall, 2 kap. 3 § andra stycket om ändamålet med behandlingen, 2 kap. 17 § om längsta tid som personuppgifter får behandlas, 2 kap. 4 och 22 §§ om behandling för nya ändamål, och 3 kap. 6 § om att tillgången till personuppgifter ska begränsas. 6.13 Övrigt 6.13.1 Administrativa sanktionsavgifter Förslag En sanktionsavgift ska få tas ut av Försäkringskassan, i egenskap av personuppgiftsansvarig, vid överträdelse av bestämmelserna En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 om rättslig grund för behandling av personuppgifter, bestäm- melsen om särskilda upplysningar eller bestämmelserna om längsta tid för behandling av personuppgifter. Sanktionsavgiften ska bestämmas till högst 10 000 000 kronor. Skälen för utredningens förslag I 6 kap. brottsdatalagen finns bestämmelser om administrativa sanktionsavgifter. Av bestämmelserna följer att en sanktionsavgift kan tas ut av en personuppgiftsansvarig vid överträdelser av vissa bestämmelser i lagen. I samband med att brottsdatalagen infördes, utformades också särskilda brottsdatalagar för de olika brottsbekämpande myndig- heterna. Det ansågs inte finnas skäl att välja någon annan lösning i fråga om sanktioner vid överträdelser av bestämmelser i de nya brottsdatalagarna än den som valts för överträdelser av bestäm- melserna i brottsdatalagen. I förarbetena anges att om en bestäm- melse i en myndighets brottsdatalag ersätter, preciserar eller på annat sätt kompletterar en bestämmelse i brottsdatalagen som kan föran- leda en sanktionsavgift, bör även en överträdelse av den bestäm- melsen kunna föranleda en sanktionsavgift.167 Det finns av den anledningen bestämmelser i respektive myndighets brottsdatalag om vilka överträdelser som kan föranleda sanktionsavgift. Samma ordn- ing bör gälla i Försäkringskassans brottsdatalag. I likhet med vad som gäller i polisens, Kustbevakningens, Tull- verkets och Skatteverkets brottsdatalagar föreslås därför att det ska anges att följande överträdelser kan leda till en sanktionsavgift: överträdelser av bestämmelserna om rättslig grund för behandling av personuppgifter, överträdelser av bestämmelsen om särskilda upp- lysningar och överträdelser av bestämmelserna om längsta tid för behandling av personuppgifter. Någon sanktionsavgift ska dock inte tas ut för en överträdelse som gäller behandling av uppgifter om juridiska personer. Det föreslås att sanktionsavgiften ska bestämmas till högst 10 000 000 kronor, det vill säga samma högsta belopp som anges i 6 kap. 3 § brottsdatalagen. Sanktionsavgiften ska tas ut av den 167 Prop. 2017/18:269 s. 114. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan personuppgiftsansvarige, i likhet med vad som gäller enligt 6 kap. 1 § brottsdatalagen. Försäkringskassan är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför, se avsnitt 6.6. De bestämmelser om handläggningen av ett ärende om sanktionsavgift som finns i brottsdatalagen kommer vara tillämpliga och det behöver därför inte tas in några särskilda bestämmelser om handläggning i Försäkringskassans brottsdatalag. 6.13.2 Skadestånd Förslag Bestämmelsen om skadestånd i 7 kap. 1 § brottsdatalagen ska tillämpas vid behandling av personuppgifter i strid med Försäk- ringskassans brottsdatalag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till den. Skälen för utredningens förslag Enligt 7 kap. 1 § brottsdatalagen ska den personuppgiftsansvarige ersätta den registrerade för den skada och kränkning av den personliga integriteten som personuppgiftsbehandling i strid med brottsdatalagen, eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till den, har orsakat. Rätten till skadestånd vid skada och kränkning gäller också vid behandling i strid med bestämmelser i de brottsbekämpande myn- digheternas brottsdatalagar. Samma sak bör gälla vid behandling i strid med bestämmelser i Försäkringskassans brottsdatalag. Det bör därför anges i den lagen att bestämmelsen om skadestånd i 7 kap. 1 § brottsdatalagen ska tillämpas vid behandling av personuppgifter i strid med Försäkringskassans brottsdatalag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till den. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 6.13.3 Överklagande Förslag Det ska tas in en upplysningsbestämmelse om att bestämmelser om överklagande finns i 7 kap. brottsdatalagen. Skälen för utredningens förslag I 7 kap. brottsdatalagen finns bestämmelser om överklagande av personuppgiftsansvariga myndigheters beslut. Där anges uttöm- mande vilka beslut av behöriga myndigheter som får överklagas. Rätten att överklaga omfattar enbart sådana beslut som en myn- dighet har fattat i egenskap av personuppgiftsansvarig och som berör den enskilde och går honom eller henne emot. Några andra beslut av en behörig myndighet får inte överklagas. Försäkringskassan kommer att fatta beslut om exempelvis rättelse, radering eller begränsning av behandlingen med stöd av brottsdatalagen. Myndig- hetens egen brottsdatalag kommer alltså inte ligga till grund för beslut som rör enskilda som de bör ha rätt att överklaga. Enligt vad som föreslås i avsnitt 6.13.1 ska det i lagen anges vilka överträdelser som kan föranleda sanktionsavgift. Tillsynsmyndigheten beslutar om sanktionsavgift med stöd av 5 kap. 7 § och 6 kap. 6 § brottsdata- lagen även när det gäller överträdelser av bestämmelserna i de myn- dighetsspecifika brottsdatalagarna. Tillsynsmyndighetens beslut om sanktionsavgifter vid dessa överträdelser får därför överklagas enligt brottsdatalagen och någon särskild reglering avseende rätten att överklaga sådana beslut behövs således inte.168 Det finns alltså inte skäl att införa bestämmelser om överklagande i Försäkringskassans brottsdatalag. I stället bör det tas in en upplysningsbestämmelse om att bestämmelser om överklagande finns i 7 kap. brottsdatalagen. Sådana upplysningsbestämmelser finns även i övriga brotts- bekämpande myndigheters brottsdatalagar. 168 Se prop. 2017/18:269 s. 117. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan 6.14 Kompletterande reglering i förordning 6.14.1 Inledning I tidigare avsnitt i detta kapitel föreslås att Försäkringskassans brottsdatalag ska innehålla bestämmelser som upplyser om att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter i olika frågor. Regeringen meddelar sådana föreskrifter med stöd av sin restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. I det följande lämnas förslag om den komplett- erande reglering som ska lämnas i förordning. 6.14.2 Begränsning av uppgifter som kan tas fram vid sökning Förslag Vid sökning i automatiserade behandlingssystem får uppgifter som visar att den sökta personen tidigare har varit misstänkt för ett visst brott inte tas fram om en domstol, genom ett avgörande som har fått laga kraft, – har ogillat åtalet, eller – har avskrivit målet sedan åtalet lagts ner. Skälen för utredningens förslag Från integritetssynpunkt är en av de viktigaste aspekterna med automatiserad behandling av personuppgifter i vilken utsträckning det är möjligt att söka bland personuppgifterna och att sammanställa information om en enskild person. För att värna den personliga integriteten ska Försäkringskassans brottsdatalag innehålla en allmän begränsning av vilka uppgifter om får tas fram vid sökning i gemensamt tillgängliga uppgifter på namn, personnummer, samord- ningsnummer eller liknande identitetsbeteckningar. I avsnitt 6.9.4 föreslås att det ska vara tillåtet att ta fram uppgifter om att den sökta personen är eller har varit misstänkt för brott. Sådana uppgifter är integritetskänsliga. De bör därför inte vara En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 möjliga att ta fram när brottsmisstankarna prövats i domstol och domstolen har ogillat åtalet. Inte heller bör det vara möjligt att söka fram en uppgift om att någon har varit misstänkt för brott i det fall åklagare har lagt ned ett åtal som avser brottsmisstankarna och domstolen därför skrivit av målet. En sådan begränsning av möjlig- heten att ta fram uppgifter bör dock förutsätta att domstolens avgörande inte är möjligt att ändra, det vill säga att det har fått laga kraft och därmed inte längre är möjligt att överklaga. Det föreslås därför att det i förordning ska föreskrivas en begränsning av möjligheten att söka fram uppgifter om att en person tidigare har varit misstänkt för ett visst brott. Sådana uppgifter ska inte vara möjliga att ta fram om en domstol, genom ett avgörande som fått laga kraft, har ogillat åtalet eller har avskrivit målet sedan åtalet lagts ned. Den föreslagna regleringen är en sådan föreskrift om begränsning av tillgången till personuppgifter som det i avsnitt 6.9.4 föreslås upplysas om i Försäkringskassans brottsdatalag att regeringen kan meddela genom sin restkompetens enligt 8 kap. 7 § 2 regerings- formen. 6.14.3 Förteckning över tjänstemän Förslag Försäkringskassan ska löpande föra en förteckning över de tjänstemän för vilka begränsningen av tillgången till uppgifter vid sökning i automatiserade behandlingssystem inte gäller. Skälen för utredningens förslag I avsnitt 6.9.4 föreslås en begränsning av vilka uppgifter det ska vara möjligt att ta fram om en person vid en sökning i gemensamt tillgängliga personuppgifter. Det föreslås att denna begränsning inte ska gälla vid en sökning som görs av särskilt angivna tjänstemän när de utför beredningsuppgifter i underrättelseverksamhet och arbetet befinner sig i ett inledande skede, eller när de gör en sökning för Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan vissa närmare angivna syften. Detta gör det alltså möjligt att låta vissa tjänstemän utföra sökningar för att ta fram fler uppgifter än vad som är tillåtet enligt den begränsning av möjligheten att söka i gemensamt tillgängliga personuppgifter som föreslås i avsnitt 6.9.4. Det är viktigt med en korrekt tillämpning av undantaget från begränsningen i möjligheten att söka fram uppgifter om en viss person. Det är också viktigt att det vid varje tidpunkt är möjligt att ta reda på vilka tjänstemän som är undantagna från sökbegräns- ningen i Försäkringskassans brottsdatalag. Därför behövs en verkställighetsföreskrift om att Försäkringskassan löpande ska föra en förteckning över de tjänstemän för vilka begränsningen vid sökningar i automatiserade behandlingssystem inte gäller, när de utför beredningsuppgifter i underrättelseverksamhet eller när de utför sökningar för vissa syften. 6.14.4 Krav för direktåtkomst Förslag Försäkringskassan ska få ställa villkor i fråga om behörighet och säkerhet för att myndigheten ska medge en annan brotts- bekämpande myndighet direktåtkomst till personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga i Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet. Om Försäkringskassan ställer villkor för direktåtkomst får myndigheten medge direktåtkomst först när den har försäkrat sig om att den mottagande myndigheten uppfyller kraven på behörighet och säkerhet. Skälen för utredningens förslag I avsnitt 6.10.1 föreslås att Försäkringskassan ska få medge övriga brottsbekämpande myndigheter direktåtkomst till personuppgifter om har gjorts gemensamt tillgängliga i Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet. Vid direktåtkomst till personuppgifter är informationssäkerheten hos den mottagande myndigheten viktig för En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 skyddet av den personliga integriteten. Informationssäkerhet kan bestå i system som säkerställer att endast personer med viss behörighet får ta del av uppgifterna. Andra åtgärder för ökad informationssäkerhet är till exempel loggning och tillsyn. Om informationssäkerheten är hög hos den mottagande myndigheten minskar riskerna för den personliga integriteten. Försäkringskassan bör därför få ställa villkor i fråga om behörighet och säkerhet för att myndigheten ska medge en annan brottsbekämpande myndighet direktåtkomst till personuppgifter i Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet. Om Försäkringskassan ställer villkor för att ge en annan brotts- bekämpande myndighet direktåtkomst är det viktigt att den mot- tagande myndigheten också uppfyller kraven. I det fall Försäkrings- kassan har ställt villkor för direktåtkomst bör myndigheten därför få medge direktåtkomst först när den har försäkrat sig om att den mottagande myndigheten uppfyller kraven. Den föreslagna regleringen är föreskrifter om behörighet och säkerhet vid direktåtkomst. Enligt vad som föreslås i avsnitt 6.10.1 ska Försäkringskassans brottsdatalag innehålla en bestämmelse som upplyser om att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen kan meddela sådana föreskrifter. 6.14.5 Avskiljande för digital arkivering Förslag När uppgifter och handlingar arkiveras digitalt ska de avskiljas så att de inte kan behandlas för att utföra en uppgift i den brotts- bekämpande verksamheten. Åtkomsten till digitalt arkiverade uppgifter och handlingar ska begränsas till särskilt angivna tjänstemän. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan Skälen för utredningens förslag I avsnitt 6.11 föreslås bestämmelser om längsta tid som person- uppgifter får behandlas för ändamål inom tillämpningsområdet för Försäkringskassans brottsdatalag. De bestämmelser som föreslås innebär att personuppgifter därefter inte får behandlas för ett ända- mål som avser en uppgift i den brottsbekämpande verksamheten. När det gäller personuppgifter som har gjorts gemensamt till- gängliga gäller dock att de får fortsätta att behandlas även därefter, om det sker för arkivering. Detta följer av 2 kap. 17 § andra stycket brottsdatalagen. I fråga om personuppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga föreslås i avsnitt 6.11.2 att bestämmelserna i brottsdatalagen som medger längre automatiserad behandling för arkivering inte ska gälla för dem. I fråga om personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga föreslås alltså att de ska få behandlas automatiserat för arkivändamål även efter det att uppgifterna inte längre får behandlas för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda brott. Det är viktigt att säkerställa att den behandling som sker av en personuppgift, när den inte längre får behandlas för brottsbekämp- ande ändamål, endast sker för arkivering. När uppgifter och handlingar arkiveras digitalt bör de därför avskiljas på ett sätt som innebär att det inte längre är möjligt att behandla uppgifterna för att utföra en uppgift i den brottsbekämpande verksamheten. För att skapa ytterligare ett skydd mot att personuppgifter blir föremål för fortsatt behandling i den brottsbekämpande verksamheten bör åtkomsten till digitalt arkiverade uppgifter och handlingar därtill begränsas till särskilt angivna tjänstemän. Den reglering som föreslås här är föreskrifter om begränsning av behandlingen av personuppgifter vid digital arkivering. I avsnitt 6.11.8 föreslås att det i Försäkringskassans brottsdatalag ska upplysas om att regeringen med stöd av sin restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen kan meddela sådana föreskrifter. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 6.14.6 Fortsatt behandling av vissa personuppgifter Förslag Följande kategorier av personuppgifter i avslutade förunder- sökningar ska få behandlas för ändamål i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet, trots att den längsta tiden för sådan behandling, enligt föreskrifter i Försäkringskassans brottsdatalag, har löpt ut: – Uppgifter om den dömde i en förundersökning som har lett till en fällande dom, om behandlingen av särskilda skäl är nödvändig för att finna samband mellan olika brott eller mellan tänkbara gärningsmän. Behandlingen ska dock upphöra senast i samband med att uppgifterna om den dömde tas bort ur belastningsregistret enligt lagen (1998:620) om belastnings- register. – Uppgifter om en person som har varit misstänkt i en förundersökning som har lagts ner eller avslutats på annat sätt än genom åtal, om behandlingen är nödvändig för att personen ska kunna lagföras. Behandlingen ska dock upphöra senast då åtal inte längre får väckas för brottet. Motsvarande ska gälla även i fråga om personuppgifter i andra utredningar som handläggs enligt 23 kap. rättegångsbalken. När personuppgifter får behandlas ska dessutom följande uppgifter i utredningen få behandlas: 1. ärendenummer eller likande referensuppgifter, 2. brottskoder, och 3. uppgifter om omständigheterna kring brottet. Skälen för utredningens förslag I avsnitt 6.11.4 lämnas förslag i fråga om den längsta tid som det ska vara tillåtet att behandla personuppgifter i utredningar om brott för ändamål i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. I korthet föreslås att personuppgifter i en förundersökning som har legat till grund för ett åtal, eller för annan domstolsprövning, ska få behandlas som längst fem år efter utgången av det kalenderår då Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan domstolens avgörande fick laga kraft. Personuppgifter i en förunder- sökning som har lagts ned, eller avslutats på annat sätt än genom åtal, ska få behandlas som längst fem år efter utgången av det kalenderår då åklagarens eller förundersökningsledarens beslut meddelades. Motsvarande föreslås gälla för behandling av personuppgifter i andra utredningar som handläggs enligt bestämmelserna i 23 kap. rätte- gångsbalken. Exempel på en sådan utredning är en så kallad förutred- ning som kan föregå en förundersökning. En bortre gräns för hur länge det ska vara tillåtet att behandla personuppgifter som finns i en utredning om brott skapar ett integritetsskydd för de personer som förekommer i utredningen. Det bör dock vara möjligt att fortsätta att behandla vissa person- uppgifter under en längre tid än vad som medges enligt bestäm- melserna i Försäkringskassans brottsdatalag, om det krävs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda brott. Därför föreslås att uppgifter om den dömde i en förunder- sökning som har lett till fällande dom ska få behandlas även efter det att den längsta tid som föreslås i avsnitt 6.11.4 har löpt ut. En förutsättning för att personuppgifterna ska få behandlas under en längre tid ska dock vara att behandlingen av särskilda skäl är nödvändig för att finna samband mellan olika brott eller mellan tänkbara gärningsmän. Behandlingen ska upphöra senast i samband med att uppgifterna om den dömde tas bort ur belastningsregistret enligt lagen (1998:620) om belastningsregister. Det föreslås vidare att uppgifter om en person som har varit misstänkt i en förundersökning som har lagts ned eller avslutats på annat sätt än genom åtal, i ett enskilt fall ska få behandlas även efter det att den längsta tid som föreslås i avsnitt 6.11.4 har löpt ut. En förutsättning för att sådana personuppgifter ska få behandlas under en längre tid ska dock vara att behandlingen är nödvändig för att personen ska kunna lagföras, det vill säga åtalas för brottet. Behand- lingen ska upphöra senast då åtal inte längre får väckas för brottet. Vad som nu har föreslagits bör gälla på motsvarande sätt för personuppgifter i Försäkringskassans brottsutredande verksamhet som hör till andra utredningar som handläggs enligt 23 kap. rättegångsbalken. När vissa kategorier personuppgifter i en brottsutredning får behandlas under en längre tid föreslås dessutom att vissa andra uppgifter i utredningen ska få behandlas under samma tid. Det gäller En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 uppgifter om ärendenummer eller likande referensuppgifter, brotts- koder och uppgifter om omständigheterna kring brottet. Den föreslagna regleringen är föreskrifter om att vissa kategorier av personuppgifter får fortsätta att behandlas under längre tid än vad som följer av bestämmelserna i den nya brottsdatalag som föreslås för Försäkringskassan. I avsnitt 6.11.8 föreslås att det i Försäkrings- kassans brottsdatalag ska upplysas om att regeringen med stöd av sin restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen kan meddela sådana föreskrifter. 6.14.7 Rätt för Riksarkivet att meddela föreskrifter Förslag Riksarkivet ska få rätt att, efter att ha gett Försäkringskassan tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om att följande person- uppgifter får behandlas under längre tid för arkivändamål av allmänt intresse och vetenskapliga, statistiska eller historiska ändamål: – personuppgifter som behandlas i Försäkringskassans under- rättelseverksamhet, och – personuppgifter som behandlas i Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet för att fullgöra internationella åtaganden. Skälen för utredningens förslag I avsnitt 6.11.2 föreslås en längsta tid för när det ska vara tillåtet att behandla personuppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgäng- liga. Där föreslås också att bestämmelsen i 2 kap. 17 § andra stycket brottsdatalagen som medger längre automatiserad behandling för arkivering och bevarande av allmänna handlingar inte ska gälla för personuppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga. För- slagen i avsnittet gäller emellertid inte för behandling av person- uppgifter i ärenden om utredning av brott. Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan I avsnitt 6.11.5 föreslås en längsta tid för behandling av gemen- samt tillgängliga personuppgifter i underrättelseverksamheten. I avsnitt 6.11.6 föreslås en längsta tid för behandling av person- uppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga och som behandlas i syfte att fullgöra internationella åtaganden. I avsnitt 6.11.7 föreslås att bestämmelsen i brottsdatalagen som tillåter fortsatt behandling av personuppgifter för arkivering och bevarande av allmänna hand- lingar inte ska gälla för gemensamt tillgängliga personuppgifter i Försäkringskassans underrättelseverksamhet eller för gemensamt tillgängliga personuppgifter som behandlas för att fullgöra internationella åtaganden. De förslagna bestämmelserna i Försäkringskassans brottsdatalag som nu angetts omfattar alla personuppgifter i Försäkringskassans underrättelseverksamhet och alla personuppgifter som behandlas i den brottsbekämpande verksamheten för att fullgöra internationella åtaganden. Dessa personuppgifter får alltså inte arkiveras digitalt under en längre tid än vad som föreslås som längsta tid för behand- ling i den brottsbekämpande verksamheten. Detta innebär att data- skyddsreglerna i fråga om dessa personuppgifter som utgångspunkt har getts företräde i förhållande till arkivlagstiftningen. För att tillgodose det allmänna intresset av offentlighet och insyn och för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål kan det dock finnas behov av bevarande i elektronisk form. Ett sådant bevarande förutsätter behandling av personuppgifter under längre tid än vad som är tillåtet enligt den reglering som föreslås i Försäk- ringskassans brottsdatalag. Riksarkivet bör därför ges rätt att meddela föreskrifter om att personuppgifter i Försäkringskassans underrättelseverksamhet, och personuppgifter som behandlas i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet för att fullgöra internationella åtaganden, får behandlas under längre tid för arkivändamål av allmänt intresse och vetenskapliga, statistiska eller historiska ändamål. Innan Riksarkivet meddelar sådana föreskrifter ska myndigheten ha gett Försäkringskassan tillfälle att yttra sig. I avsnitt 6.11.8 föreslås att det i Försäkringskassans brottsdatalag ska tas in en bestämmelse som upplyser om att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen kan meddela sådana föreskrifter. En brottsdatalag för Försäkringskassan Ds 2026:4 6.14.8 Rätt för Försäkringskassan att meddela verkställighetsföreskrifter Förslag Försäkringskassan ska, efter att ha gett Riksarkivet tillfälle att yttra sig, få meddela närmare föreskrifter om digital arkivering. Försäkringskassan ska även i övrigt få meddela föreskrifter om verkställigheten av Försäkringskassans brottsdatalag och av den tillhörande förordningen. Innan Försäkringskassan meddelar föreskrifter ska myndig- heten ge Integritetsskyddsmyndigheten tillfälle att yttra sig över Försäkringskassans förslag. Skälen för utredningens förslag Det kan finnas behov av verkställighetsföreskrifter till lagen om Försäkringskassans behandling av personuppgifter inom brottsdata- lagens område. Det kan även finnas behov av verkställighets- föreskrifter till den förordning som föreslås här och som kompletterar regleringen i lagen. Sådana föreskrifter kan avse på vilket sätt information ska avskiljas för digital arkivering så att uppgifterna inte längre kan behandlas för ändamål i den brotts- bekämpande verksamheten. Det kan även behövas föreskrifter som rör krav på informationssäkerhet för att en annan brottsbekämpande myndighet ska få direktåtkomst till personuppgifter i Försäkrings- kassans brottsbekämpande verksamhet. Regeringen kan meddela verkställighetsföreskrifter med stöd av sin restkompetens enligt 8 kap. 7 § första stycket 1 regeringsformen. Regeringen får även enligt 8 kap. 11 § regeringsformen bemyndiga en myndighet att meddela sådana föreskrifter. Det bedöms lämpligt att Försäkringskassan får ett bemyndigande att meddela föreskrifter om verkställigheten av den reglering som föreslås. Föreskrifter som gäller digital arkivering bör Försäkrings- kassan få meddela först efter det att myndigheten har gett Riks- arkivet tillfälle att yttra sig. De föreskrifter som Försäkringskassan kan komma att meddela med stöd av bemyndigandet gäller Ds 2026:4 En brottsdatalag för Försäkringskassan personuppgiftsbehandling. Innan Försäkringskassan meddelar före- skrifter bör myndigheten därför alltid ge Integritetsskyddsmyn- digheten tillfälle att yttra sig över Försäkringskassans förslag. 7 Informationstillgång och uppgiftsskyldigheter 7.1 Inledning I denna promemoria lämnas förslag om att Försäkringskassan ska få en ny brottsbekämpande uppgift och därmed bedriva brotts- bekämpande verksamhet. I den brottsbekämpande verksamheten ska Försäkringskassan dels utreda brott genom att biträda en åklagare vid verkställande av en förundersökning om vissa brott, dels bedriva underrättelseverksamhet i syfte att förebygga, förhindra och upptäcka viss brottslighet. Effektiv tillgång till information från andra myndigheter och vissa enskilda bedöms vara av avgörande betydelse för att den brottsbekämpande verksamheten ska kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt. Redan utan några ytterligare författningsändringar än de som föreslås i kapitel 3 kan Försäkringskassan inhämta viss information i sin brottsutredande verksamhet. När förundersökning har inletts kan information tillföras en utredning genom att Försäkringskassan håller förhör med den som kan antas kunna lämna upplysningar av betydelse för utredningen, se 23 kap. 6 § rättegångsbalken. Förhör kan dock inte hållas inom ramen för underrättelseverksamheten. Möjligheten till förhör kan därutöver endast tillgodose en begränsad del av den brottsbekämpande verksamhetens samlade informations- behov och är vidare inte något effektivt verktyg för överföring av information. Försäkringskassan behöver därför även andra verktyg för att effektivt kunna få tillgång till information som behövs i den brottsbekämpande verksamheten. När det kommer till informationsutbyte mellan myndigheter måste regler om sekretess beaktas. I offentlighets- och sekretess- lagen (2009:400), OSL, finns bestämmelser om sekretess som begränsar rätten att ta del av allmänna handlingar och som reglerar Informationstillgång och uppgiftsskyldigheter Ds 2026:4 tystnadsplikt i det allmännas verksamhet. En sekretessbelagd upp- gift får som utgångspunkt inte lämnas från en myndighet till en annan, eller mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet när de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra, se 8 kap. 1 och 2 §§ OSL. För att ändå möjliggöra ett informations- utbyte mellan myndigheter, och olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet, finns det bestämmelser som i olika situationer bryter sekretess. I 10 kap. 15 a § OSL finns en sekretessbrytande bestämmelse som innebär att sekretess enligt ett flertal bestämmelser till skydd för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som utgångspunkt inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan myndighet om det behövs för att bland annat förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda brott. En uppgift får dock inte lämnas ut med stöd av denna bestämmelse om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Av 10 kap. 23–24 §§ OSL följer även att sekretess i många fall inte hindrar att en uppgift av betydelse för utredningen av ett begånget brott lämnas till en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säker- hetspolisen eller någon annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet, om fängelse ingår i straffskalan för brottet. I vissa fall ska även ett visst lägsta fängelsestraff gälla enligt straffskalan för brottet. I 10 kap. 27 § OSL finns den så kallade generalklausulen som innebär att sekretess inte hindrar att uppgifter lämnas till en annan myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgifterna lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Av 10 kap. 28 § OSL följer därutöver att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om det finns en uppgifts- skyldighet som följer av lag eller förordning. Med uppgiftsskyldig- het avses att det av lag eller förordning följer att uppgift ska lämnas.169 Det är alltså fråga om en skyldighet som är tvingande för den utlämnande myndigheten att följa. Sekretessbrytande uppgifts- skyldigheter grundar sig på överväganden om att den mottagande myndighetens behov av information generellt sett kan anses väga tyngre än det intresse som viss sekretess eller tystnadsplikt är tänkt att skydda. Bestämmelser om uppgiftsskyldigheter är alltså ett sätt 169 Prop. 1979/80:2 del A s. 322. Ds 2026:4 Informationstillgång och uppgiftsskyldigheter för lagstiftaren att säkerställa att en viss myndighet får de uppgifter som den behöver.170 En uppgiftsskyldighet kan i det syftet vara utformad som en skyldighet för en aktör att på eget initiativ lämna ut uppgifter, även utan en föregående begäran från den myndighet som är mottagare av uppgifterna. I sammanhanget bör påminnas om att Försäkringskassans brotts- bekämpande verksamhet kommer att bedrivas organisatoriskt avgränsat från myndighetens verksamhet som avser förmåner och stöd. I den brottsbekämpande verksamheten kommer det inte före- komma någon ärendehandläggning enligt socialförsäkringsbalken. Det innebär att de regler om uppgiftsskyldighet som finns i 110 kap. socialförsäkringsbalken, det vill säga de verktyg som den verksamhet som avser förmåner och stöd har att tillgå för att samla in information från myndigheter och andra aktörer, inte kan tillämpas i den brottsbekämpande verksamheten. I andra lagar finns dock regler om uppgiftsskyldighet som bryter sekretess på ett sådant sätt att uppgifter kan lämnas över till myndigheter som bedriver brottsbekämpande verksamhet. Dessa uppgiftsskyldigheter möjlig- gör alltså sekretessgenombrott i förhållande till brottsbekämpande myndigheter i fler fall än vad som följer direkt av offentlighets- och sekretesslagen. Det finns även regler om uppgiftsskyldighet till brottsbekämpande myndigheter som gäller för vissa enskilda aktörer, trots att enskilda som utgångspunkt inte omfattas av regler om offentlighet och sekretess. Sådana regler kan fylla en funktion bland annat när uppgifter som behövs i brottsbekämpande verksamhet skyddas av lagstadgad tystnadsplikt. Många bestämmelser om uppgiftsskyldighet möjliggör över- föring av information till samtliga brottsbekämpande myndigheter, medan några endast medför att information kan lämnas till vissa av de brottsbekämpande myndigheterna. Andra bestämmelser om uppgiftsskyldighet förutsätter att det finns viss samverkan mellan myndigheter, eller myndigheter och andra aktörer. I detta kapitel lämnas förslag om att Försäkringskassans brottsbekämpande verk- samhet ska kunna ta emot uppgifter enligt ett flertal av dessa bestäm- melser om uppgiftsskyldighet. I vissa fall har bestämmelser om skyldigheter att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna inte ansetts utgöra ett tillräckligt effektivt medel för informationstillgång. Det finns därför 170 Se prop. 2024/25:65 s. 61–62. Informationstillgång och uppgiftsskyldigheter Ds 2026:4 regler om direktåtkomst som i vissa situationer möjliggör för brotts- bekämpande myndigheter att självständigt söka efter och ta del av information direkt från en annan myndighet. På så sätt har den brottsbekämpande myndigheten alltid tillgång till uppdaterad och aktuell information som finns hos den andra myndigheten. Bestäm- melser om direktåtkomst reglerar endast hur det i vissa fall är tillåtet att lämna ut uppgifter. En sådan bestämmelse har alltså inte någon självständig sekretessbrytande effekt. En myndighet kan därför inte tillåta en annan myndighet direktåtkomst till uppgifter som, vid en sekretessprövning, den senare myndigheten inte med säkerhet skulle ha rätt att ta del av. Av den anledningen kräver en bestämmelse som medger direktåtkomst även en bestämmelse om sekretessgenom- brott som möjliggör att vissa uppgifter lämnas ut till den brottsbe- kämpande myndigheten utan någon föregående sekretessprövning. I detta kapitel lämnas förslag om att Försäkringskassan ska omfattas av ett antal sådana bestämmelser om direktåtkomst och sekretess- genombrott. De förslag som lämnas i denna promemoria innebär inte att Polismyndigheten ska fråntas befogenheter i sin brottsbekämpande verksamhet. Oaktat detta innebär förslagen att visst brottsbekämp- ande arbete som i dag utförs av Polismyndigheten i stället kommer att utföras av Försäkringskassan. Vid bedömningen av i vilken mån Försäkringskassan ska omfattas av bestämmelser som på olika sätt möjliggör tillgång till information har en utgångspunkt varit att Försäkringskassan i många avseenden ska ha samma förutsättningar i sin brottsbekämpande verksamhet som Polismyndigheten har i motsvarande verksamhet i dag. Detta bedöms vara av vikt för att undvika att den nya verksamheten kringskärs på ett sätt som skulle kunna leda till att den blir mindre effektiv än dagens motsvarande verksamhet hos Polismyndigheten. Till detta tillkommer att det finns vissa svårigheter att på förhand avgöra exakt hur informations- behoven i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet kommer att se ut. Det kan därför finnas skäl att låta reglerna om informationstillgång vara förhållandevis breda och flexibla för att det inte ska uppstå onödiga hinder för Försäkringskassans möjligheter att tillgå information som myndigheten bedömer att den i ett visst fall behöver i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller för att utreda brott. Ds 2026:4 Informationstillgång och uppgiftsskyldigheter Samtidigt ska varje förslag utformas med beaktande av enskildas personliga integritet. Genom att sekretess till skydd för enskilda som utgångspunkt råder mellan olika myndigheter kan enskildas integritet värnas. För att det ska vara motiverat att låta Försäkrings- kassan omfattas av bestämmelser om uppgiftsskyldighet, direkt- åtkomst och sekretessgenombrott krävs att det inte bedöms med- föra oproportionerliga intrång i den personliga integriteten. Det innebär att det måste finnas ett intresse som motiverar att Försäk- ringskassan omfattas av en viss bestämmelse, och att det intresset bedöms väga tyngre än integritetsintrånget som ett förslag bedöms innebära. 7.2 Uppgiftsskyldigheter för myndigheter och vissa andra 7.2.1 Uppgiftsskyldighet enligt lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna Förslag Försäkringskassan ska anges som en av de brottsbekämpande myndigheter som avses i lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna. Statliga myndigheter, kommuner, regioner och vissa andra ska därmed, givet att förut- sättningarna i lagen är uppfyllda, lämna uppgifter till Försäk- ringskassan om uppgifterna behövs i myndighetens brottsbe- kämpande verksamhet. Skälen för utredningens förslag Lagen (2025:170) om skyldighet att lämna uppgifter till de brotts- bekämpande myndigheterna innehåller bestämmelser om skyldig- heter för statliga myndigheter, kommuner, regioner och vissa enskilda verksamheter inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och Informationstillgång och uppgiftsskyldigheter Ds 2026:4 skola att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna i deras brottsbekämpande verksamhet. Lagen gäller vid sidan av andra författningar som innefattar en skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna. I förarbetena konstaterades att detta innebär att lagen i vissa situationer kommer att överlappa uppgiftsskyldigheter som följer av annan lagstiftning. Det bedömdes dock inte finnas någon motsättning i att flera bestämmelser om uppgiftsskyldigheter kan vara tillämpliga samtidigt.171 I förarbetena till lagen fördes därutöver resonemang om att ett framgångsrikt brottsbekämpande arbete förutsätter en väl funger- ande samverkan mellan relevanta myndigheter och andra aktörer. En sådan samverkan bedömdes i sin tur förutsätta att det finns ett regelverk som gör det möjligt att utbyta information på ett effektivt och rättssäkert sätt. Mot den bakgrunden bedömdes det finnas ett behov av att i en ny lag införa särskilda uppgiftsskyldigheter som kan bryta sekretess gentemot brottsbekämpande myndigheter.172 En skyldighet att lämna ut en uppgift enligt lagen gäller som huvudregel oavsett om uppgiften är offentlig eller omfattas av sekretess eller tystnadsplikt. Lagen innehåller dock även regler om intresseavvägningar som ger utrymme för den utlämnande verksam- heten att avstå från att lämna ut uppgifter i vissa fall. Så kan exempel- vis vara fallet om det finns en sekretessbestämmelse som är tillämplig på uppgiften och det står klart att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Intresseavvägningarna i lagen är dock utformade med vissa variationer. Det finns därutöver undantag från vissa uppgiftsskyldigheter enligt lagen. Vissa uppgiftsskyldigheter gäller inte för sådana upp- gifter som omfattas av ett antal uppräknade sekretessbestämmelser som rör bland annat hälso- och sjukvårdssekretess och socialtjänst- sekretess. Undantaget från vissa uppgiftsskyldigheter gäller även för uppgifter som omfattas av tystnadsplikt enligt vissa bestämmelser i patientsäkerhetslagen (2010:659). Av 2 § lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brotts- bekämpande myndigheterna följer att det är Ekobrottsmyndigheten, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhets- polisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten som avses när 171 Prop. 2024/25:65 s. 72. 172 Ibid. s. 68 ff. Ds 2026:4 Informationstillgång och uppgiftsskyldigheter begreppet brottsbekämpande myndigheter används i lagen. Av 3 § framgår att med brottsbekämpande verksamhet avses sådan verk- samhet som en brottsbekämpande myndighet bedriver för att före- bygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller för att utreda eller lagföra brott. Försäkringskassan ska enligt förslagen i denna promemoria bedriva sådan brottsbekämpande verksamhet som avses i 3 § lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndig- heterna. I förarbetena till lagen fördes inga resonemang om att det skulle kunna finnas skäl för att begränsa skyldigheten att lämna uppgifter på ett sådant sätt att den endast skulle gälla i förhållande till vissa myndigheter som bedriver brottsbekämpande verksamhet. Detta talar för att även Försäkringskassan ska anges som en av de brottsbekämpande myndigheterna i 2 §. Försäkringskassan bedöms även ha motsvarande behov som de andra brottsbekämpande myndigheterna av att i sin brottsbekämp- ande verksamhet kunna få tillgång sådana uppgifter som kan lämnas ut med stöd av uppgiftsskyldigheterna i lagen. Lagens breda tillämp- ningsområde medför att många olika typer av uppgifter kan lämnas ut med stöd av lagen, förutsatt att uppgiften behövs i den brotts- bekämpande verksamhet. Det är därför inte möjligt att redogöra för exakt vilken typ av uppgifter det skulle kunna handla om i det enskilda fallet. Av förarbetena framgår dock att de brottsbekämp- ande myndigheterna har fört fram att de, för att kunna utföra sina uppdrag, har behov av olika typer av uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden som skyddas av olika slags sekretess. Det kan röra sig om uppgifter på individnivå, till exempel kontaktuppgifter, eller uppgifter på en mer övergripande nivå som är av betydelse för att skapa lägesbilder eller förståelse för nya brottsupplägg. Det kan även handla om uppgifter som finns i underlag till beslut eller förelägganden, uppgifter om en enskilds umgänge och släkt eller uppgifter om oro kring en enskild som misstänks vara på väg in i kriminalitet. Det kan också handla om finansiella uppgifter.173 De bidragsbrott som Försäkringskassan kommer att hantera i sin brottsbekämpande verksamhet kan omfatta avancerade upplägg som involverar flera myndigheter och olika individer. För att utreda eller förhindra sådana brott kan uppgifter som finns hos andra myn- 173 Prop. 2024/25:65 s. 70. Informationstillgång och uppgiftsskyldigheter Ds 2026:4 digheter och som rör exempelvis förmåner och stöd eller tillstånd att bedriva verksamhet vara av betydelse. Försäkringskassan kan även behöva få tillgång till uppgifter om personer inom yrken som kräver legitimation, uppgifter om fysiska och juridiska personer som skulle kunna användas som en del i brottsliga upplägg, uppgifter om ett företags finansiering och ekonomiska förhållanden eller uppgifter kopplade till orosanmälningar som rör brukare, assistansbolag eller vårdgivare.174 Om Försäkringskassan anges som en brottsbekämpande myndig- het enligt lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brotts- bekämpande myndigheterna innebär det att uppgiftsskyldigheten kommer att gälla gentemot ytterligare en myndighet, jämfört med vad som är fallet i dag. Det innebär i sin tur att uppgiftsskyldigheten enligt lagen utökas något och att uppgifter sannolikt kommer att lämnas mellan myndigheter i större omfattning än i dag. De uppgifter som lämnas kommer ofta röra enskilda personer. Att uppgifter om enskilda lämnas i större omfattning och i en större krets aktörer medför att riskerna för enskildas integritet ökar. Skälen för att Försäkringskassan ska anges som en brottsbekämpande myndighet enligt lagen är dock att ge Försäkringskassan förut- sättningar för att bedriva ett effektivt brottsbekämpande arbete. I likhet med vad som anfördes i samband med att lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna infördes bedöms därför att integritetsintrånget är motiverat.175 Det samhällsintresse som brottsbekämpning utgör överväger det integritetsintrång som det innebär att utöka uppgiftsskyldigheten till att gälla även gentemot Försäkringskassan. Sammantaget bedöms det finnas skäl att ange Försäkringskassan som en av de brottsbekämpande myndigheter som avses i lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndig- heterna. Om Försäkringskassan anges som en av de brotts- bekämpande myndigheterna innebär det att statliga myndigheter, kommuner, regioner och vissa enskilda verksamheter inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och skola ska, givet att vissa förutsätt- ningar är uppfyllda, lämna uppgifter till Försäkringskassan om uppgifterna behövs i myndighetens brottsbekämpande verksamhet. 174 För ytterligare exempel på uppgifter av betydelse för brottsbekämpningen som kan finnas hos de myndigheter som omfattas av uppgiftsskyldigheterna, se SOU 2023:69. 175 Prop. 2024/25:65 s. 189 f. Ds 2026:4 Informationstillgång och uppgiftsskyldigheter De närmare försättningarna för uppgiftsskyldigheterna framgår av 4–8 §§ lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämp- ande myndigheterna. Att Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet omfattas av lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna medför även en skyldighet för Försäkringskassans verksamhet som avser förmåner och stöd att lämna uppgifter till Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet, om uppgifterna behövs där, se avsnitt 3.8.2. Detta bedöms vara av särskild betydelse för att möta den nya brottsbekämpande verksamhetens behov av uppgifter. 7.2.2 Uppgiftsskyldighet vid samverkan mot penningtvätt eller finansiering av terrorism Förslag Försäkringskassan ska anges som en sådan brottsbekämpande myndighet som får delta i samverkan för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt 4 a kap. penningtvättslagen. Skälen för utredningens förslag I 4 a kap. lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, penningtvättslagen, finns bestämmelser om samverkan mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Syftet med bestämmelserna är att underlätta informationsutbytet mellan brottsbekämpande myndigheter och banker i arbetet mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Av bestämmelserna följer att vissa myndigheter och banker, eller brottsbekämpande myndigheter och tillsynsmyndigheter, får sam- verka i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt och finansiering av terrorism. Inom ramen för samverkan ska uppgifter lämnas mellan deltagarna i samverkan, utan hinder av eventuella bestämmelser om sekretess eller tystnadsplikt. En uppgift ska dock Informationstillgång och uppgiftsskyldigheter Ds 2026:4 inte lämnas om det finns en bestämmelse om sekretess eller tystnadsplikt som är tillämplig på uppgiften och om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen eller tystnadsplikten ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. För att samverkan ska få ske krävs att det fattas ett beslut om samverkan. Beslut om samverkan fattas enligt 4 a kap. 4 § penning- tvättslagen av den myndighet eller de myndigheter som deltar i samverkan. I 4 a kap. 1 § penningtvättslagen anges att bland annat brotts- bekämpande myndigheter får delta i samverkan enligt kapitlet. I bestämmelsens andra stycke anges att med brottsbekämpande myndigheter avses Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndig- heten. De uppräknade brottsbekämpande myndigheterna är i huvudsak sådana som har uppgifter som anknyter till syftet med samverkan – det vill säga underrättelseverksamhet som avser penningtvätt eller finansiering av terrorism. I avsnitt 3.3.2 föreslås att Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet ska omfatta bland annat brott enligt lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott. Det föreslås också att Försäkrings- kassan ska bedriva underrättelseverksamhet, se avsnitt 3.7. Försäkringskassan föreslås alltså få sådana uppgifter som knyter an till syftet med samverkan enligt penningtvättslagen – alltså under- rättelseverksamhet som avser penningtvätt. Försäkringskassan bör mot den bakgrunden anges som en sådan brottsbekämpande myndighet som får delta i samverkan enligt 4 a kap. penningtvätts- lagen. På så sätt kan Försäkringskassan få tillgång till uppgifter som behövs i myndighetens underrättelseverksamhet som avser penning- tvätt utan hinder av sekretess, om förutsättningarna för samverkan och uppgiftsskyldighet är uppfyllda. De uppgifter som Försäkringskassan får tillgång till genom att anges som en sådan brottsbekämpande myndighet som får delta i samverkan enligt penningtvättslagen kan ofta antas röra enskilda personer. Förslaget innebär därmed att uppgifter om enskilda kan komma att lämnas mellan myndigheter och andra aktörer i ökad utsträckning, jämfört med i dag. Det medför i sin tur ökade risker för integritetsintrång. Utredningen anser dock att intresset av att kunna förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt väger tyngre Ds 2026:4 Informationstillgång och uppgiftsskyldigheter än det integritetsintrång som förslaget bedöms medföra. Förslaget om att Försäkringskassan ska anges som en sådan brottsbekämpande myndighet som får delta i samverkan enligt penningtvättslagen bedöms därför utgöra ett proportionerligt intrång i den personliga integriteten. 7.2.3 Uppgiftsskyldighet för socialnämnden och hälso- och sjukvårdspersonal Förslag En socialnämnd ska lämna uppgifter om huruvida någon vistas i ett familjehem, stödboende, skyddat boende eller hem för vård eller boende, om uppgifterna i ett enskilt fall begärs av Försäkr- ingskassan inom ramen för den brottsbekämpande verksam- heten. Hälso- och sjukvårdspersonal ska lämna uppgifter om huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning, om uppgifterna i ett enskilt fall begärs av Försäkringskassan inom ramen för den brottsbekämpande verksamheten. Skälen för utredningens förslag I 15 kap. 7 § 1 socialtjänstlagen (2025:400) finns en sekretess- brytande uppgiftsskyldighet som innebär att en socialnämnd ska lämna uppgifter om huruvida någon vistas i ett familjehem, stöd- boende, skyddat boende eller hem för vård eller boende, om upp- gifterna i ett enskilt fall begärs av en domstol, en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kronofogdemyndigheten, Skatteverket eller Tullverket. I 6 kap. 15 § 1 patientsäkerhetslagen finns en liknande uppgiftsskyldighet som innebär att hälso- och sjukvårdspersonal är skyldig att lämna ut sådana uppgifter som gäller om någon vistas på en sjukvårdsinrättning om uppgifterna i ett enskilt fall begärs av en domstol, en åklagarmyndighet, Polis- myndigheten, Säkerhetspolisen, Kronofogdemyndigheten, Skatte- verket eller Tullverket. Dessa uppgiftsskyldigheter har i förarbeten Informationstillgång och uppgiftsskyldigheter Ds 2026:4 bedömts vara av betydelse vid exempelvis delgivning eller spaning.176 Korrekta uppgifter om var en person är placerad har även ansetts vara av betydelse inom ramen för en förundersökning när det är fråga om förhör med en misstänkt person eller med vittnen.177 Det framstår som nödvändigt att Försäkringskassan i sin brottsbekämpande verksamhet ska ha motsvarande möjlighet som de i bestämmelserna uppräknade myndigheterna att få information om var en enskild befinner sig i ett enskilt fall, för på så sätt kunna nå motsvarande effektivitet i verksamheten. Samma skäl som görs gällande till stöd för andra brottsbekämpande myndigheters behov av uppgifterna gör sig alltså gällande också i förhållande till Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet. Det föreslås därför att socialnämnden ska lämna uppgifter om huruvida någon vistas i ett familjehem, stödboende, skyddat boende eller hem för vård eller boende, om uppgifterna i ett enskilt fall begärs av Försäkringskassan inom ramen för den brottsbekämpande verk- samheten. På motsvarande sätt föreslås att hälso- och sjukvårds- personal ska vara skyldig att lämna ut uppgifter om huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning, om uppgifterna i ett enskilt fall begärs av Försäkringskassan inom ramen för den brottsbekämpande verksamheten. Förslagen innebär att uppgifter om enskilda kan komma att lämnas ut från socialnämnden och hälso- och sjukvården i något större utsträckning än i dag. Vanligtvis borde det dock röra sig om uppgifter som i annat fall hade lämnats till Polismyndigheten, men som nu i stället ska lämnas till Försäkringskassan. Att uppgifts- skyldigheten utvidgas till att gälla gentemot ytterligare en myndig- het innebär oavsett att uppgifter kommer att lämnas till fler aktörer än i dag. Att uppgifter som rör enskilda lämnas mellan fler aktörer innebär i sig en risk för enskildas integritet. Integritetsintrånget bedöms dock som proportionerligt i förhållande till det intresse som förslagen ska tillgodose. Utan tillgång till information om var en enskild befinner sig kan det nämligen bli svårt för Försäkringskassan att i ett enskilt fall bedriva förundersökning eller vidta åtgärder i sin brottsbekämpande verksamhet. Intresset av att de aktuella uppgifts- skyldigheterna ska gälla gentemot Försäkringskassan väger därför tyngre än det integritetsintrång som förslagen innebär. 176 Prop. 2024/25:89 s. 406. 177 Prop. 2024/25:65 s. 154. Ds 2026:4 Informationstillgång och uppgiftsskyldigheter Det kan i sammanhanget noteras att uppgifter som ska lämnas ut med stöd av bestämmelserna i stor utsträckning också skulle kunna begäras ut med stöd av den uppgiftsskyldighet för kontaktuppgifter som regleras i lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brotts- bekämpande myndigheterna, se avsnitt 7.2.1. Det kan dock uppstå situationer då exempelvis intresseavvägningen i den lagen hindrar en utlämning.178 Det finns därför alltjämt skäl för att låta Försäkrings- kassan omfattas av bestämmelserna. Slutligen ska framhållas att de nuvarande uppgiftsskyldigheterna i 15 kap. 7 § 1 socialtjänstlagen och 6 kap. 15 § 1 patientsäkerhets- lagen är formulerade så att de gäller i förhållande till de uppräknade myndigheterna i sin helhet. Uppgiftsskyldigheterna är alltså inte begränsade till att gälla i förhållande till myndigheternas brotts- bekämpande verksamhet. Det bedöms, trots detta, finnas skäl för att uppgiftsskyldigheten i förhållande till Försäkringskassan endast ska gälla i relation till Försäkringskassans brottsbekämpande verksam- het. Till att börja med är bestämmelserna motiverade utifrån intresset av att korrekta uppgifter om var en person befinner sig ska vara tillgängliga exempelvis när någon ska kallas till förhör inom ramen för en förundersökning, det vill säga inom ramen för brottsbekämpande verksamhet. Det ligger dessutom utanför utred- ningens uppdrag att utreda huruvida det finns behov av ytterligare uppgiftsskyldigheter i förhållande till annan verksamhet hos Försäkringskassan än den brottsbekämpande. Genom att begränsa uppgiftsskyldigheten till att gälla gentemot Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet kan också integritetsintrånget som uppgiftsskyldigheten medför minimeras. 7.2.4 Uppgifter i beskattningsdatabasen Förslag Uppgifter i beskattningsdatabasen ska lämnas ut på begäran av Försäkringskassan i den utsträckning det behövs för att före- bygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda brott. De uppgifter som ska lämnas ut ska omfatta uppgifter per 178 Se SOU 2023:69 s. 510. Informationstillgång och uppgiftsskyldigheter Ds 2026:4 betalningsmottagare i en sådan arbetsgivardeklaration eller förenklad arbetsgivardeklaration som avses i 26 kap. skatteför- farandelagen, identifikationsuppgifter för den uppgiftsskyldige och betalningsmottagaren, och uppgift om den redovisnings- period som deklarationen avser. Uppgifter i beskattningsdatabasen som avses i 2 kap. 3 § första stycket punkt 1–6, 8 och 11 lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet ska lämnas ut på begäran av Försäkringskassan om uppgifterna behövs i en utredning om självständigt förverkande. Skälen för utredningens förslag Uppgiftsskyldigheter för Skatteverket gentemot brottsbekämpande myndigheter finns i 8 l § förordningen (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet. Enligt paragraf- ens första stycke ska uppgifter från beskattningsdatabasen, på begäran av Ekobrottsmyndigheten, Kustbevakningen, Polismyn- digheten, Säkerhetspolisen, Tullverket eller Åklagarmyndigheten, lämnas ut i den utsträckning det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda eller lagföra brott. Av andra stycket följer att de uppgifter som ska lämnas ut är uppgifter per betalningsmottagare i en sådan arbetsgivardeklaration eller förenklad arbetsgivardeklaration som avses i 26 kap. skatte- förfarandelagen (2011:1244), identifikationsuppgifter för den uppgiftsskyldige och betalningsmottagaren, och uppgift om den redovisningsperiod som deklarationen avser. Den typ av uppgifter som kan lämnas ut enligt bestämmelsen kommer i många fall vara av central betydelse i Försäkringskassans brottsbekämpande verksamhet eftersom förmåner och stöd i många avseenden bygger på sakförhållanden om olika inkomstuppgifter. I en utredning om bidragsbrott skulle uppgifterna även kunna användas för att exempelvis reda ut anställningsförhållanden inom ett assistansbolag och i vilken mån bolaget har betalat ut ersättning till sina anställda. Det framstår vidare som rimligt att Försäkrings- kassan i sin brottsbekämpande verksamhet ska ha möjlighet att ta del av uppgifter i beskattningsdatabasen i motsvarande mån som övriga brottsbekämpande myndigheter för att verksamheten ska kunna Ds 2026:4 Informationstillgång och uppgiftsskyldigheter bedrivas effektivt. Det föreslås därför att sådana uppgifter i beskatt- ningsdatabasen som anges i 8 l § andra stycket förordningen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet ska lämnas ut på begäran av Försäkringskassan i den utsträckning det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksam- het eller utreda brott. Av 8 l § tredje stycket förordningen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet följer att sådana uppgifter som avses i 2 kap. 3 § första stycket punkt 1–6, 8 och 11 lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattnings- verksamhet, på begäran av Ekobrottsmyndigheten, Polismyndig- heten, Säkerhetspolisen, Tullverket eller Åklagarmyndigheten, ska lämnas ut från beskattningsdatabasen om uppgifterna behövs i en utredning om självständigt förverkande. De uppgifter som kan lämnas ut med stöd av bestämmelsen är sådana som kan behövas för att möjliggöra en bedömning av om en enskilds tillgångar inte står i proportion till dennes legitima förvärvskällor eller förmögenhets- förhållanden i övrigt.179 Åklagare ska enligt förslaget i avsnitt 3.5 få anlita biträde av Försäkringskassan i fråga om utredning om självständigt förver- kande. Det framstår därför som ändamålsenligt att Försäkrings- kassan ska vara en av de myndigheter som kan begära ut uppgifter enligt bestämmelsen. På så sätt kan en utredning om självständigt förverkande bedrivas med samma effektivitet hos Försäkringskassan som hos andra brottsbekämpande myndigheter. Det föreslås därmed att sådana uppgifter som avses i 2 kap. 3 § första stycket punkt 1–6, 8 och 11 lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet, på begäran av Försäkringskassan, ska lämnas ut från beskattningsdatabasen om uppgifterna behövs i en utredning om självständigt förverkande. De uppgiftsskyldigheter som följer av förordningen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet är mer långtgående än den skyldighet för Skatteverket att lämna ut motsvarande uppgifter som föreskrivs i lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna, se avsnitt 7.2.1 Detta följer av att uppgiftsskyldigheterna i förordningen inte kräver någon intresseavvägning. Uppgiftsskyldigheterna i förord- 179 Se Ju2024/01517 s. 38–39. Informationstillgång och uppgiftsskyldigheter Ds 2026:4 ningen fyller därmed en funktion vid sidan av lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna. Genom att de aktuella uppgiftsskyldigheterna föreslås gälla gentemot Försäkringskassan utökas Skatteverkets skyldighet att lämna uppgifter till att gälla gentemot ytterligare en myndighet. Det innebär att uppgifter om enskilda kan komma att lämnas från Skatteverket i större utsträckning än i dag, eller åtminstone till fler myndigheter än i dag. Det innebär i sig en ökad risk för enskildas integritet. De uppgifter som kan komma att lämnas till Försäkrings- kassan till följd av förslagen är dock sådana som i annat fall hade kunnat lämnas till Polismyndigheten. Förslagen är dessutom motiverade av att Försäkringskassan på ett ändamålsenligt sätt ska kunna bedriva verksamhet i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda brott eller bedriva utredning om självständigt förverkande. Det bedöms att intresset av att Försäkringskassan får ta del av de aktuella uppgifterna väger tyngre än det integritetsintrång som förslagen medför. Förslagen bedöms därmed vara proportionerliga i förhållande till det integritetsintrång som de medför för enskilda. 7.3 Tillgång till uppgifter enligt de brotts- bekämpande myndigheternas brottsdatalagar 7.3.1 Gemensamt tillgängliga personuppgifter Förslag Försäkringskassan ska, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen, ha rätt att ta del av personuppgifter som har gjorts gemensamt till- gängliga i Polismyndighetens, Ekobrottsmyndighetens, Åklagar- myndighetens, Kustbevakningens, Skatteverkets och Tullverkets brottsbekämpande verksamheter, om Försäkringskassan behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet. Detsamma ska gälla för personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga i Ds 2026:4 Informationstillgång och uppgiftsskyldigheter Säkerhetspolisens brottsbekämpande verksamhet och som inte rör nationell säkerhet. Försäkringskassan ska i sin brottsbekämpande verksamhet få medges direktåtkomst till personuppgifter som har gjorts gemen- samt tillgängliga i Polismyndighetens, Ekobrottsmyndighetens, Åklagarmyndighetens, Kustbevakningens, Skatteverkets och Tullverkets brottsbekämpande verksamheter. Detsamma ska gälla för personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga i Säkerhetspolisens brottsbekämpande verksamhet och som inte rör nationell säkerhet. Skälen för utredningens förslag I 2 kap. 8 § första stycket polisens brottsdatalag180 ges Polismyndig- heten, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndig- heten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket rätt att ta del av personuppgifter hos polisen som har gjorts gemensamt tillgäng- liga i polisorganisationen. Bestämmelsen bryter sekretessen enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 § OSL gentemot de upp- räknade myndigheterna, om en personuppgift som har gjorts gemensamt tillgänglig behövs för ett syfte som anges i 1 kap. 2 § brottsdatalagen (2018:1177), det vill säga i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verkställa straffrättsliga påföljder eller för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Bestämmelsen gäller även för gemen- samt tillgängliga uppgifter hos Ekobrottsmyndigheten, om upp- gifterna behandlas i syfte att utreda brott och det inte är fråga om åklagarverksamhet, och hos Säkerhetspolisen i brottsbekämpande och lagförande verksamhet som inte rör nationell säkerhet, se 1 kap.

§ 102 2024-04-05 Socialdepartementet Uppdragsbeskrivning En effektivare ordning för att bekämpa bidragsbrott Sammanfattning En utredare ska se över 2021 års bidragsbrottsutrednings (S 2021:03) förslag om ett administrativt sanktionssystem och förslag om en bidragsspärr. Utredaren ska också lämna förslag om att ge Försäkringskassan brottsbekämpande befogenheter och förutsättningar att inrätta en särskild avgränsad verksamhet för utredning av bidragsbrott vid myndigheten. Syftet är att effektivisera arbetet med att bekämpa bidragsbrott och motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Utredaren ska bl.a. • analysera och bedöma hur 2021 års bidragsbrottsutrednings förslag om ett administrativt sanktionssystem, inklusive justeringar som följer av denna uppdragsbeskrivning, kan konstrueras så att det blir kostnadseffektivt samtidigt som rättssäkerheten värnas och lämna ett sådant förslag, • analysera remissutfallet för 2021 års bidragsbrottsutrednings förslag om en bidragsspärr och vid behov se över och justera den närmare utformningen av förslaget, • analysera och föreslå hur en särskild avgränsad verksamhet för utredning av bidragsbrott vid Försäkringskassan ska utformas och vilka brottsbekämpande befogenheter myndigheten ska ha, och • lämna nödvändiga författningsförslag. Bilaga Ds 2026:4 Uppdraget att se över det föreslagna administrativa sanktionssystemet och uppdraget att se över förslaget om en bidragsspärr ska redovisas senast den 3 mars 2025. Uppdraget ska slutredovisas senast den 2 mars 2026. Uppdraget att se över förslaget om ett administrativt sanktionssystem I betänkandet Stärkt arbete med att bekämpa bidragsbrott – Administrativt sanktionssystem och effektivare hantering av misstänkta brott (SOU 2022:37) föreslår 2021 års bidragsbrottsutredning bl.a. att det ska införas ett administrativt sanktionssystem för vissa felaktiga utbetalningar av ekonomiska förmåner och stöd enligt bidragsbrottslagen (2007:612), nedan benämnt ersättningar, inom välfärdssystemens område. Betänkandet har remitterats och majoriteten av de instanser som kommenterar förslaget om ett administrativt sanktionssystem är positiva till att införa ett sanktionssystem, däribland flera rättsvårdande myndigheter och flertalet av de aktörer som utredningen föreslår ska hantera sanktionsavgifterna. Flera remissinstanser har samtidigt haft synpunkter på den närmare utformningen av det föreslagna systemet. Den föreslagna konstruktionen av det administrativa sanktionssystemet uppskattas av 2021 års bidragsbrottsutredning ge ökade förvaltnings- kostnader om sammanlagt ca 470 miljoner kronor årligen för berörda myndigheter, kommuner och arbetslöshetskassor. Även om de uppskattade förvaltningskostnaderna är förknippade med ett visst mått av osäkerhet och bedöms avta efterhand indikerar de att förslaget i sig inte är kostnadseffektivt. Dessutom ifrågasätter Försäkringskassan, Centrala studiestödsnämnden, Domstolsverket, Riksdagens ombudsmän (JO), Brottsförebyggande rådet, ett antal kommuner samt Sveriges Kommuner och Regioner i sina respektive remissyttranden utredningens kostnadsbedömning. Ett administrativt sanktionssystem kan emellertid förväntas leda till minskade kostnader för samhället, t.ex. skulle en mycket liten preventiv effekt innebära besparingar för samhället även om det är svårt att göra en exakt beräkning. 2021 års bidragsbrottsutredning har genom ett räkneexempel uppskattat att en minskning av felaktiga utbetalningar med 5 procent skulle innebära en årlig besparing för samhället med mellan 400 miljoner kronor och 1 miljard kronor. Som flera remissinstanser anger, kan ett administrativt sanktionssystem vara en effektiv åtgärd för att motverka bidragsbrott och felaktiga utbetalningar Ds 2026:4 Bilaga från välfärdssystemen. Av de anledningar som anges ovan, bör det undersökas hur utformningen av systemet eller införandetakten kan justeras i syfte att minska kostnaderna och göra systemet mer kostnadseffektivt. Samtidigt kräver ett system som bygger på strikt ansvar att proportionalitetsaspekter övervägs noggrant. Det är viktigt att systemet är tydligt, begripligt och förutsägbart och det behöver säkerställas att förslaget, efter justeringar, är rättssäkert och förenligt med grundläggande fri- och rättigheter, såsom den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. När det gäller hur sanktionsavgiften, som ska tillfalla staten, ska betalas behöver det också beaktas att ett eventuellt förenande av kommunal och statlig verksamhet ska vara proportionerligt i förhållande till den kommunala självstyrelsen. Därtill finns behov av att se över och eventuellt göra andra justeringar i det föreslagna systemet för att bl.a. omhänderta vissa synpunkter som remissinstanserna lämnat. Exempelvis har flera remissinstanser kritiserat utredningens bedömning att det inte i nuläget bör införas ett förfarande där åklagare ges möjlighet att, i en brottmålsprocess avseende bidragsbrott, samtidigt föra talan om sanktionsavgift för samma överträdelse. Regelverk inom välfärdsystemens område bör ge ett bra skydd mot brott och olika brottsliga upplägg. Det bör därför eftersträvas att förslaget utformas på ett robust och enkelt sätt, och om så är möjligt med en hög automatiseringsgrad, i syfte att ge samtliga aktörer goda förutsättningar att förebygga brott och felaktiga utbetalningar. 2021 års bidragsbrottsutredning bedömer i betänkandet Ett starkt och samlat skydd av välfärdssystemen (SOU 2023:52) att det finns stora behov hos olika aktörer att ta del av uppgifter om beslut av sanktionsavgifter och föreslår därför ett register för beslutade administrativa sanktioner. Betänkandet har remitterats med sista svarsdag den 27 december 2023. Utredaren ska därför • analysera de sammanlagda intäkterna och kostnaderna för staten, kommuner och arbetslöshetskassorna för ett administrativt sanktionssystem, särskilt införande- och förvaltningskostnaderna, med hänsyn till bl.a. den preventiva effekten samt föreslå hur systemet, inklusive eventuella ändringar som utredaren föreslår, kan konstrueras så Bilaga Ds 2026:4 att det blir kostnadseffektivt samtidigt som en hög nivå av rättssäkerhet upprätthålls, • analysera och ta ställning till om sanktionssystemet endast ska omfatta utbetalningar av vissa ekonomiska ersättningar och i så fall vilka, • analysera risker som ett strikt ansvar för att lämna korrekta uppgifter kan ge upphov till, t.ex. risken för underutnyttjande av välfärdssystemen bland socialt och ekonomiskt utsatta grupper samt risken för att bestämmelsen om nedsättning av sanktionsavgiften kräver en administrativt betungande prövning i ett stort antal fall, och föreslå åtgärder eller justeringar som motverkar sådana risker, • analysera och ta ställning till om en sanktionsavgift inte bör tas ut när en felaktig utbetalning, alternativt en sanktionsavgift, understiger t.ex. en viss beloppsgräns, i vilka fall en sanktionsavgift ska kunna sättas ned samt om en sanktionsavgift ska kunna betalas genom kvittning, • analysera och ta ställning till om beslut om sanktionsavgifter ska kunna omprövas och överklagas på samma sätt och inom samma tidsperiod som gäller för de grundläggande besluten om respektive underliggande ersättningar alternativt för beslut om återkrav av desamma, • analysera och ta ställning till hur ordningen för underrättelse om och verkställighet av beslut om sanktionsavgift kan utformas på ett effektivt och rättssäkert sätt, • analysera och ta ställning till hur den enskildes ansvar att lämna korrekta uppgifter ska förhålla sig till myndighetens utredningsansvar och serviceskyldighet, • analysera och ta ställning till om det finns behov av en skyldighet att anmäla bidragsbrott i fler fall än de som anges i utredningens betänkande, t.ex. om det kan misstänkas att gärningen har koppling till organiserad brottslighet, och i så fall föreslå under vilka förutsättningar anmälan ska ske, • analysera och ta ställning till om ett samordnat förfarande i allmän domstol för bidragsbrott och administrativ sanktionsavgift bör införas, • analysera hur systemet med sanktionsavgifter förhåller sig till det sanktionssystem som finns inom arbetslöshetsförsäkringen och om dessa är förenliga samt vid behov föreslå hur eventuella hinder i det administrativa sanktionssystemet kan undanröjas, • analysera de rättsliga förutsättningarna för och bedöma om det är mest effektivt att Kammarkollegiet eller den aktör som administrerar ersättningen, tar emot betalningar av sanktionsavgifter och ansvarar för indrivning av obetalda avgifter, Ds 2026:4 Bilaga • analysera och ta ställning till om införandetakten bör anpassas, t.ex. genom att sanktionssystemet först införs beträffande vissa ekonomiska ersättningar där behoven, med utgångspunkt i bl.a. de studier av omfattningen av felaktiga utbetalningar som genomförts, bedöms vara som störst och därvid beakta att lika överträdelser inte skulle leda till lika påföljd under en införandeperiod, • beakta remissutfallet för förslaget om ett register över beslutade sanktionsavgifter i SOU 2023:52, • beakta behovet av skydd för den personliga integriteten och göra en integritetsanalys, • föreslå ett samlat regelverk för ett administrativt sanktionssystem, och • lämna nödvändiga författningsförslag. Uppdraget att se över förslaget om en bidragsspärr I SOU 2023:52 föreslår 2021 års bidragsbrottsutredning bl.a. att det ska införas ett system med bidragsspärr för den som av allmän domstol döms eller av åklagare meddelas ett strafföreläggande för bidragsbrott av s.k. normalgraden eller grovt bidragsbrott. Den som får en bidragsspärr föreslås under viss tid hindras från att ta del av sådana förmåner och stöd från det allmänna som träffas av spärren. Förslaget om en bidragsspärr är nära sammankopplat med förslaget om ett administrativt sanktionssystem. Betänkandet har remitterats med sista svarsdag den 27 december 2023. Arbetsförmedlingen, Centrala studiestödsnämnden, Ekobrottsmyndigheten, Försäkringskassan, Inspektionen för socialförsäkringen, Migrationsverket, Pensionsmyndigheten, Polismyndigheten, Utredningen om inrättande av Utbetalningsmyndigheten och Åklagarmyndigheten har den 25 oktober 2023 även deltagit vid ett remissmöte. Vid mötet behandlades förslaget om en bidragsspärr. Vid remissmötet framkom bl.a. att en majoritet av de myndigheter som deltog är positiva till att införa ett system med bidragsspärr samtidigt som flera av deltagarna har synpunkter på den närmare utformningen av systemet. Flera av de myndigheter som är positiva lyfte bl.a. att förslaget inte är tillräckligt långtgående, att den förebyggande och allmänpreventiva effekten kommer vara begränsad, att det finns ett behov av en bidragsspärr med bredare träffyta och att det är problematiskt att det kommer ta lång tid innan en domstol fattar beslut om bidragsspärr från det att brottet har begåtts. Flera myndigheter påtalade också behovet av att i samband med Bilaga Ds 2026:4 handläggningen av ersättningar inom välfärdssystemens områden ha omedelbar tillgång till uppgifterna i det föreslagna bidragsspärrsregistret. Åklagarmyndigheten avstyrker förslaget. Myndigheten anser att utredningen inte fullt ut har analyserat de effekter som förslaget skulle få för det brottsbekämpande arbetet och att förslaget inte är förenligt med kraven att det straffrättsliga systemet ska vara förutsebart, konsekvent och sammanhängande. Åklagarmyndigheten anser vidare att förslaget kommer leda till att lika allvarliga brott straffas olika. Försäkringskassan ställer sig frågande till om utredningens förslag motiverar kostnaden för det, utifrån att utredningen bedömt att enbart 200–250 personer per år kommer att meddelas en bidragsspärr. Försäkringskassan anser även att kostnadsberäkningen för myndigheten är för låg. Pensionsmyndigheten tar inte ställning vare sig för eller emot förslaget. Myndigheten anser att förslaget inte är tillräckligt utrett och motiverat, bl.a. i fråga om konsekvenser för enskilda och förmåner som omfattas av förslaget. Behov av ytterligare analyser lyfts även av en del av de myndigheter som ställer sig positiva till ett system med bidragsspärr. Utredaren ska därför • analysera remissutfallet för 2021 års bidragsbrottsutrednings förslag om ett system med bidragsspärr och, med beaktande av bl.a. synpunkter som kom fram vid remissmötet den 25 oktober 2023, vid behov se över och justera den närmare utformningen av förslaget, • särskilt beakta att förslaget om ett administrativt sanktionssystem och förslaget om bidragsspärr är nära förknippade med varandra, • föreslå hur systemet med bidragsspärr kan konstrueras så att det blir kostnadseffektivt samtidigt som en hög nivå av rättssäkerhet upprätthålls, • beakta behovet av skydd för den personliga integriteten och göra en integritetsanalys, • föreslå ett samlat regelverk för förslaget om bidragsspärr, och • lämna nödvändiga författningsförslag. Uppdraget att lämna förslag om en ordning där Försäkringskassan har i uppgift att utreda bidragsbrott Regeringen bedömer i budgetpropositionen för 2024 att ca 15–20 miljarder kronor betalas ut felaktigt från välfärdssystemen varje år. Ungefär hälften av de felaktiga utbetalningarna har uppskattats vara avsiktliga (prop. 2023/24:1 Ds 2026:4 Bilaga utg.omr. 2 avsnitt 8.3–8.4). Angrepp på utbetalande system och undandragande av skatter och avgifter bedöms fortsatt vara några av de allvarligaste hoten mot samhället från den organiserade brottsligheten (Myndighetsgemensam lägesbild om organiserad brottslighet 2021 och 2023). Det är relativt få överträdelser mot trygghetssystemen som leder till anmälan och lagföring. Under 2022 genomförde Försäkringskassan ca 29 500 kontrollutredningar, varav ca 8 150 ledde till polisanmälan. I ca 55 procent av kontrollutredningarna vidtogs åtgärder, t.ex. beslut om indragen ersättning, återkrav eller polisanmälan (Försäkringskassans årsredovisning 2022, s. 115–116 och 120). Personuppklaringsprocenten för bidragsbrott mot Försäkringskassan, dvs. antalet personuppklarade bidragsbrott under året av samtliga handlagda brott samma år, uppgick till 43 procent år 2022 (Brå, Kriminalstatistik 2022, Handlagda brott, Slutlig statistik). Tiden mellan att en misstanke om bidragsbrott uppstår och beslut om åtal fattas är i många fall lång och vissa ärenden om bidragsbrott hinner t.o.m. bli preskriberade innan förundersökningen är klar (SOU 2022:37 s. 362). Sedan den 1 januari 2020 gäller för ringa och vårdslösa bidragsbrott, i likhet med vad som gäller för bidragsbrott av normalgraden, en preskriptionstid på fem år, att jämföras med två år dessförinnan. För grova bidragsbrott är preskriptionstiden tio år. Den förändrade preskriptionstiden har ännu inte kunnat utvärderas, men möjligen kan den förändrade preskriptionstiden leda till att färre bidragsbrott preskriberas innan förundersökningen är klar. När brott mot välfärdsystemen inte leder till lagföring minskar den allmänpreventiva effekt som ligger i risken för att bli lagförd. För att upprätthålla allmänhetens tillit till välfärdssystemen och säkerställa att ersättning lämnas till dem som har rätt till det är det avgörande att bidragsbrott och andra felaktiga utbetalningar upptäcks och beivras. I flera betänkanden framhålls att det finns brister i arbetet med brottsutredningar som avser bidragsbrott. Svagheterna har framför allt ansetts bero på två saker: dels att utredning av bidragsbrott inte har kunnat prioriteras i tillräcklig utsträckning i förhållande till andra brottstyper vid Polismyndigheten, dels att det har saknats kompetens hos de aktörer som ansvarar för att anmäla, utreda och lagföra bidragsbrott (Kvalificerad välfärdsbrottslighet – förebygga, förhindra, upptäcka och beivra [SOU 2017:37] s. 477, Bidragsbrott och underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen – en utvärdering [SOU 2018:14] s. 323– Bilaga Ds 2026:4 329 och SOU 2022:37 s. 182–190). I de nämnda betänkandena lämnas olika förslag på lösningar. Det har till viss del gjorts insatser, även om mer behöver göras, för att förbättra arbetet med brottsutredningar samt stärka samverkan mellan de brottsbekämpande och de utbetalande myndigheterna. Arbetet har bl.a. bedrivits inom ramen för regeringsuppdrag till Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten (t.ex. Ju 2018/03037) och genom t.ex. förstärkningar och kompetenshöjande åtgärder inom Försäkringskassans kontrollutredningsverksamhet (se t.ex. Försäkringskassans årsredovisningar för 2018–2022). Utredningen om organiserad och systematisk ekonomisk brottslighet mot välfärden (Ju 2015:10) har i SOU 2017:37 lämnat förslag om att hos Försäkringskassan inrätta en ny enhet för utredning av brott enligt bidrags- brottslagen enligt den modell som finns hos Skatteverket (s. 481–492). Förslaget fick kritik av remissinstanserna som invände bl.a. att det är en polisiär uppgift att utreda brott och att det finns farhågor om att rättssäkerhet och allmänhetens förtroende för myndigheten inte kommer kunna bibehållas om Försäkringskassan både beviljar ersättningar och utreder brott. Vidare lyftes oklarheter kring hur kunskapsöverföring skulle ske och om förslagen skulle leda till en faktisk effektivare hantering av bidragsbrott. Utredningen om utvärdering av bidragsbrottslagen (Fi 2016:08) har i betänkandet 2018:14 bedömt att det av rättssäkerhets- och resursskäl är angeläget att uppgiften att utreda brott är förbehållen de rättsvårdande myndigheterna (s. 321). Den senaste utredningen på området, 2021 års bidragsbrottsutredning, har i SOU 2022:37 bl.a. föreslagit att ansvaret för att utreda bidragsbrott ska flyttas till Ekobrottsmyndigheten. Flera remissinstanser har uttalat sig positivt gällande förslaget, men samtidigt har andra instanser utryckt att utredningens motivering till förslaget brister. En alternativ ordning för bidragsbrottsbekämpning bör övervägas för att komma till rätta med de brister som tidigare har identifierats i arbetet med brottsutredningar avseende bidragsbrott och för att värna tilliten till välfärdssystemen. En sådan alternativ ordning skulle kunna vara att Försäkringskassans kompetens inom socialförsäkringsområdet tas tillvara och att myndigheten ges vissa befogenheter att utreda bidragsbrott. Det Ds 2026:4 Bilaga bedöms inte lämpligt att Ekobrottsmyndigheten inom ramen för denna utredning föreslås få en utökad uppgift att utreda alla bidragsbrott. Hur kan en särskild avgränsad verksamhet för utredning av bidragsbrott vid Försäkringskassan utformas? Om en särskild avgränsad verksamhet inrättas som koncentrerar sina insatser mot bidragsbrott skapas förutsättningar för att bygga upp den specialiserade kompetens som är nödvändig. Bekämpningen av den organiserade brottsligheten och det grova våldet medför stora påfrestningar för Polismyndigheten och det är viktigt att samhällets samlade resurser används på ett effektivt sätt. Om den särskilda avgränsade verksamheten placeras vid en myndighet som beslutar om ersättningar inom trygghetssystemen kan den specifika kompetens som finns hos dem som agerar inom de utbetalande systemen tas till vara och resurser kan dessutom fredas från annan brottsbekämpande verksamhet. Försäkringskassan anmäler majoriteten av de misstänkta bidragsbrotten. Under 2022 utgjorde 74 procent av samtliga anmälda bidragsbrott brott mot Försäkringskassan (officiell kriminalstatistik, Brå). Myndigheten har också god kännedom om de komplexa regelverk som ersättningar och bidrag inom socialförsäkringen baseras på. Därigenom har myndigheten goda förutsättningar att upprätthålla kompetensförsörjningen inom området. En jämförelse kan göras med Skatteverket, som har en brottsbekämpande verksamhet. Skatteverket har till viss del en brottsutredande uppgift. Av 6 § andra stycket och 19 § förordningen (2017:154) med instruktion för Skatteverket framgår att Skatteverket ska medverka i brottsutredningar som rör vissa brott och att det för uppgiften ska finnas en eller flera särskilda enheter vid myndigheten. Den brottsbekämpande uppgiften regleras närmare i lagen (1997:1024) om Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet. Enligt den lagen får åklagare som bedriver förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken begära biträde av skattebrottsenheten. Åklagare får begära biträde också i fråga om utredning av brott innan förundersökning har inletts. Skattebrottsenhetens verksamhet är således i huvudsak en uppdragsverksamhet. Utredningen om organiserad och systematisk ekonomisk brottslighet mot välfärden föreslog att en bidragsbrottsenhet hos Försäkringskassan, till skillnad mot den ordning som gäller inom skatteområdet, även ska ges befogenhet att inleda och leda förundersökningar och befogenhet att bedriva underrättelseverksamhet inom ramen för ett brottsförebyggande uppdrag (SOU 2017:37 s. 500–507). Bilaga Ds 2026:4 Regeringen beslutade den 28 september 2023 kommittédirektiven Utökade befogenheter för Skatteverket inom brottsbekämpning och folkbokföring (dir. 2023:134). I den utredningens uppdrag ingår bl.a. att analysera och ta ställning till om Skatteverket gällande vissa brott ska ges befogenhet att inleda förundersökning. Även Tullverket ska enligt 4 § förordningen (2016:1332) med instruktion för Tullverket bedriva viss utrednings- och åklagarverksamhet i fråga om brott mot bestämmelser om in- och utförsel av varor. Tullverket kan inleda förundersökning för brott som följer av smugglingslagen (2000:1225), narkotikastrafflagen (1968:64), vapenlagen (1996:67) och lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor. Vissa skattebrott, innehavsbrott och rattfylleribrott omfattas också av Tullverkets förundersökningsrätt. Förundersökningsledningen sköts av Tullverket om brottet är av enkel beskaffenhet. Om brottet inte är av enkel beskaffenhet tas ledningen över av allmän åklagare så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet (19 § andra stycket smugglingslagen). Allmän åklagare ska även ta över ledningen av förundersökningen när detta är påkallat av särskilda skäl. Tullverket har därutöver egna åklagare som bl.a. får föra talan i vissa bötesmål. Som framgår av den kritik som tidigare lyfts fram i bl.a. SOU 2018:14 och remissyttranden avseende SOU 2017:37 mot liknande förslag, är en ordning där Försäkringskassan ges befogenheter att fatta beslut om att inleda förundersökning, inte okomplicerad. Försäkringskassans förtroende bland medborgarna är dessutom centralt, inte minst för personer som har stora och återkommande behov av ersättning. Det är dock inte skäl nog att avstå från att utreda frågan och därigenom utesluta olika alternativ som skulle kunna bidra till att på ett effektivt sätt motverka bidragsbrott och den kriminella ekonomin i stort. En avgränsad verksamhet för utredning av bidragsbrott vid Försäkringskassan skulle sannolikt ofta behöva ha ett nära samarbete med polis och åklagare i alla delar av den misstänkta brottsligheten som rör anknytande brottslighet som inte skulle utredas vid Försäkringskassan. Därmed uppstår risk för dubbelarbete och ineffektivitet, särskilt om det införs ett administrativt sanktionssystem, vilket behöver beaktas vid utformningen av utredningens förslag. Därutöver bör det beaktas att det behov av nyanställningar som uppstår för Försäkringskassan kan medföra konsekvenser för brottsbekämpande myndigheters personalförsörjning. Ds 2026:4 Bilaga För att Försäkringskassan på ett ändamålsenligt och rättssäkert sätt ska kunna bidra till brottsbekämpningen bör det mot bakgrund av ovan övervägas att inrätta en särskild avgränsad verksamhet för utredning av bidragsbrott vid Försäkringskassan. Utredaren ska därför • analysera och ta ställning till hur en särskild avgränsad verksamhet för utredning av bidragsbrott vid Försäkringskassan ska utformas, • analysera och ta ställning till hur omfattade den bidragsbrottsutredande uppgiften ska vara och i vilken omfattning Försäkringskassan ska tilldelas brottsbekämpande befogenheter, • överväga vilka konsekvenser den bidragsbrottsutredande uppgiften och de brottsbekämpande befogenheter som föreslås får för Ekobrottsmyndighetens, Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens personalförsörjning, • analysera och ta ställning till vilka rättsliga konsekvenser som kan uppstå när brott utreds utanför rättsväsendet, • analysera och ta ställning till eventuella följdändringar i andra myndigheters brottsbekämpande befogenheter eller uppgifter och föreslå ett resurseffektivt gränssnitt som tillvaratar kompetensen hos samtliga berörda myndigheter, • i arbetet beakta den kritik som tidigare lyfts fram mot liknande förslag i bl.a. SOU 2018:14, de särskilda yttranden som har fogats till SOU 2022:37 samt remissyttranden avseende SOU 2017:37 och SOU 2022:37, • analysera och säkerställa att de förslag som lämnas är kostnadseffektiva och upprätthåller en hög nivå av rättssäkerhet, och • lämna nödvändiga författningsförslag. Vilket informationsbehov har en särskild avgränsad verksamhet för utredning av bidragsbrott hos Försäkringskassan? Förslag om att ge Försäkringskassan möjligheter att utreda bidragsbrott aktualiserar behov av att hantera information. Det handlar bl.a. om uppgifter om enskildas hälsa, ekonomi och andra personuppgifter. Det kan också handla om uppgifter om företag. I vissa fall kan det uppstå behov av att hämta in uppgifter från andra myndigheter. Bilaga Ds 2026:4 Förutsättningarna för informationshanteringen som följer av förslaget behöver analyseras utifrån befintlig lagstiftning, särskilt regleringen i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och gällande dataskydds- reglering, bl.a. brottsdatalagen (2018:1177). Det behöver vidare analyseras hur förslaget och ett eventuellt behov av utökat informationsutbyte förhåller sig till det grundlagsfästa skyddet för den personliga integriteten (2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen). Utredaren ska därför • analysera och bedöma vilka behov de förändrade befogenheterna medför i fråga om informationshantering, beakta behovet av skydd för den personliga integriteten och göra en integritetsanalys, • analysera hur förslaget förhåller sig till regelverken för offentlighet och sekretess, och • lämna nödvändiga författningsförslag. Konsekvensbeskrivningar Kostnadsberäkningar och andra konsekvensbeskrivningar ska utformas i enlighet med vad som anges i kommittéförordningen (1998:1474). Utredaren ska redovisa de konsekvenser som de lämnade förslagen bedöms få för enskilda, bl.a. i fråga om den personliga integriteten, för de berörda statliga myndigheterna, arbetslöshetskassorna och kommunerna samt för brottsbekämpningen vad gäller samtliga ersättningar som omfattas av bidragsbrottslagen. I 14 kap. 3 § regeringsformen anges att en inskränkning av den kommunala självstyrelsen inte bör gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen. Det innebär att en proportionalitetsprövning ska göras under lagstiftningsprocessen. Om något av förslagen i betänkandet påverkar den kommunala självstyrelsen ska därför, utöver förslagets konsekvenser, också de särskilda avvägningar som lett fram till förslagen särskilt redovisas. Utredaren behöver även beskriva konsekvenserna av att en uppgift att utreda bidragsbrott delvis läggs utanför rättsväsendet och vilka konsekvenser detta medför för rättssäkerheten och för de berörda brottsbekämpande myndigheterna. Utredaren ska därutöver under arbetet beakta funktionshinderperspektivet och belysa konsekvenserna för barn och beakta barnets rättigheter utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Ds 2026:4 Bilaga Kontakter och redovisning av uppdraget Vid genomförande av uppdraget ska utredaren samråda med berörda statliga myndigheter och kommuner och andra för sammanhanget relevanta aktörer. Utredaren ska hålla sig informerad om och beakta relevant arbete som pågår inom Regeringskansliet och utredningsväsendet. Till stöd för arbetet ska utredaren inrätta en referensgrupp med representanter för berörda statliga myndigheter, ett urval av kommuner och Regeringskansliet. Uppdraget att se över det föreslagna administrativa sanktionssystemet och uppdraget att se över förslaget om en bidragsspärr ska redovisas senast den 3 mars 2025. Uppdraget ska slutredovisas senast den 2 mars 2026. Departementsserien 2026 Kronologisk förteckning 1. Nya möjligheter att bekämpa onlinerekrytering. Ju. 2. Granskning av Lantmäteriets informationssäkerhet. LI. 3. Utökat skydd för vissa civila v apentransporter. Fö. 4. En brottsbekämpande verksamhet hos Försäkringskassan. S. Departementsserien 2026 Systematisk förteckning Försvarsdepartementet Utökat skydd för vissa civila v apentransporter. [3] Justitiedepartementet Nya möjligheter att bekämpa onlinerekrytering. [1] Landsbygds- och infrastrukturdepartementet Granskning av Lantmäteriets informationssäkerhet. [2] Socialdepartementet En brottsbekämpande verksamhet hos Försäkringskassan. [4]